Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

1

Nr 53

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa åtgärder till stöd åt den svenska fruktodlingen.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen 1)

de likalydande motionerna 1:289 av herrar Gustaf Elof sson och Sigfrid
Larsson samt 11: 218 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att tillverkning och försäljning av ciderdrycker
med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent må äga rum enligt de regler
som gäller för maltdrycker, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till härför erforderlig författningstext»;

2) de likalydande motionerna I: 311 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II:
219 av herr Nilsson i Bästekille m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, att tillverkning och försäljning av ciderdrycker med den alkoholhalt
som finns föreskriven för maltdrycker må äga rum, samt att vederbörande
utskott måtte utarbeta de härför erforderliga författningsändringarna»; 3)

de likalydande motionerna I: 312 av herrar Fritiof Karlsson och Alvar
Andersson samt II: 227 av herr Svensson i Vä m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och förslag snarast möjligt angående skattefrihet för läskedrycker,
som innehåller must, tillverkad av svenska äpplen, eller, därest så befinnes
lämpligt, annat stöd åt framställningen av sådana drycker»; samt

4) motionen II: 578 av herrar Åhman och Rimmerfors, vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en utredning beträffande
avskaffande eller nedsättning av skatten på läskedrycker, varvid
särskild hänsyn bör tagas till möjligheten att därigenom gynna konsumtionen
av söla läskedrycker i syfte att dels påverka ungdomens dryckesvanor,
dels ge stöd åt den inhemska fruktodlingen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 11:218, 11:219, 11:227 och 11:578.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 47 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av de föreliggande motionerna.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 7 santI. Nr 53

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

Ciderfrågan

Enligt 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521),
som reglerar handeln med rusdrycker, hänföres till sådana drycker spritdrycker,
vin och starköl. Med vin förstås enligt förordningen varje dryck,
som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt
eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej
mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol. Rätten att tillverka vin för avsalu
grundar sig på bestämmelse i näringsfrihetsförordningen; för upptagande
av sådan tillverkning erfordras tillstånd av Kungl. Maj :t.

Enligt 1 § förordningen den 15 december 1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker förstås med maltdryck varje jäst,
alkoholhaltig, odestillerad dryck, vid vars framställning torkat, rostat eller
bränt malt kommit till användning; dock skall genom hembrygd tillverkad
sådan dryck anses som maltdryck allenast om vid tillverkningen såsom
extraktgivande ämne använts huvudsakligen malt och alkoholhalten icke
överstiger fem viktprocent. Maltdryckerna indelas i tre klasser. Första klassen
omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger en och åtta
tiondels viktprocent (lättöl), andra klassen omfattar maltdrycker, vilkas
alkoholhalt överstiger en och åtta tiondels men icke två och åtta tiondels
viktprocent (Öl), och tredje klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt
överstiger två och åtta tiondels viktprocent (starköl).

För försäljning av lättöl och andra drycker med en alkoholhalt av högst
två och en fjärdedels volymprocent alkohol gäller bestämmelserna i förordningen
den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker.
I ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522) regleras handeln
med Öl. Såsom tidigare nämnts återfinnes bestämmelserna om tillhandahållande
av rusdrycker i rusdrycksförsäljningsförordningen.

En redogörelse för ciderfrågan har lämnats i proposition nr 151 till 1954
års riksdag angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken
in. m., s. 581—587, vartill utskottet tillåter sig hänvisa. Här må endast
erinras om följande.

Ciderfrågan har under senare år livligt diskuterats. Från fruktodlarhåll
gjordes våren 1950 hos Kungl. Maj:t framställning att ciderdrycker med en
alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av andra respektive tredje
klassen fastställda måtte få försäljas efter samma regler som gällde för
dessa maltdrycker. Framställningen, som remissbehandlades, överlämnades
till 1944 års nykterhetskommitté.

Vid 1951 års riksdag väcktes motioner med yrkande av samma innebörd
som i ovannämnda framställning. Motionerna föranledde emellertid icke
någon riksdagens åtgärd. Liknande motioner väcktes även vid 1953 års riksdag
men avslogs av riksdagen. Som motivering för dessa beslut hänvisades
till pågående utredning och prövning av frågan om utformningen av lagstiftningen
om alkoholdryckerna.

Nykterhetskommittén behandlade ciderfrågan i sitt principbetänkande,
nr V, SOU 1952:53, s. 117—121. Något förslag i ämnet framlades icke av

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

3

kommittén, som gav uttryck åt uppfattningen att man hellre borde uppmuntra
den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk,
konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. En ledamot av kommittén
reserverade sig för en försöksanordning, enligt vilken cider med en alkoholhalt
av högst 2,8 viktprocent tills vidare skulle få försäljas på i huvudsak
samma sätt som enligt kommittéförslaget skulle gälla för försäljning av Öl
(klass II).

I ovannämnda proposition nr 151 uttalade departementschefen bl. a. följande.

Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen,
skulle detta innebära att marknaden tillfördes eu ny lättillgänglig alkoholdryck.
Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av konsumtionen
av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid troligen
bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén
och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga
att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker
och läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke anledning
att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste
här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintressena
träda i bakgrunden.

I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner i ciderfrågan
av innebörd bl. a. att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle
få försäljas enligt de regler som koinme att gälla för Öl (klass II). Särskilda
utskottet vid 1954 års riksdag, som behandlade propositionen nr 151 jämte
i anledning därav väckta motioner i sitt utlåtande nr 1, uttalade beträffande
cidern — under framhållande av att delade meningar rådde om en
eventuell cidertillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen — bl. a.
att frågan om eventuella stödåtgärder för denna näringsgren torde böra prövas
i ett vidare sammanhang. Utskottet erinrade därvid om trädgårdsutredningens
år 1952 avgivna betänkande med förslag rörande avsättningen av
trädgårdsprodukter m. m., vilket vore beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka att åtgärder i motionernas syfte vidtoges
från riksdagens sida, innan sådan prövning ägt rum. Vid utskottets
utlåtande fanns fogad en av flera ledamöter avgiven reservation, vari i anledning
av de i ämnet väckta motionerna hemställdes om förslag till 1954 års
höstriksdag om ändrade bestämmelser om tillverkning, beskattning och försäljning
av ciderdrycker, framställda av svensk frukt. Detta yrkande avvisades
emellertid av riksdagen, i första kammaren med 77 röster mot 37 och
i andra kammaren med 133 röster mot 61.

I de likalydande motionerna I: 133 och II: 170 vid 1955 års riksdag hemställdes,
att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas
och försäljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 55 anförde bevillningsutskottet
bl. a. följande.

Riksdagens ställningstagande i ciderfrågan föregående år bör enligt utskottets
mening alltjämt hävdas. Därvid skedde en omprövning av nykter -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

hetspolitiken i dess helhet, och lagstiftningen om försäljning av alkoholhaltiga
drycker fick en väsentligen ny utformning. Att tillföra marknaden en
ny lättillgänglig alkoholdryck av den ifrågasatta typen ansågs kunna medföra
en nettoökning av alkoholkonsumtionen, detta så mycket mera som
konkurrensen från den nya drycken framför allt skulle träffa alkoholfria
muster och läskedrycker. Det torde därför framstå som mindre lämpligt att,
innan närmare erfarenhet vunnits rörande den nya lagstiftningens^ verkningar
i olika avseenden, företaga ett så vittutseende ingrepp i den sålunda
gjorda avvägningen som föreslås i föreliggande motioner. Enligt utskottets
mening bör således i avvaktan på den kommande utvecklingen valet av åtgärder
till stöd för den svenska fruktodlingen avse andra alternativ än ändrade
bestämmelser för ciderdryckernas försäljning och beskattning. I enlighet
härmed avstyrker utskottet åtgärder i det i de likalydande motionerna
I: 133 och II: 170 angivna syftet.

Av innehållet i de i nu förevarande fråga väckta motionerna må här återgivas
följande.

I de likalydande mot io ner na 1:289 och 11:218 har bl. a. framhållits,
att en svensk cidertillverkning sannolikt skulle få till följd, att
importen av lätta viner skulle motverkas till gagn för vår valutareserv. Ciderdrycker
bleve först och främst en konkurrensvara till vinet och inte till
läskedrycker, vilket gjorts gällande vid tidigare behandlingar av frågan. På
grund av sin fruktsyrehalt kunde cidern inte användas som berusningsdryck,
vilket även nykterhetskommittén medgivit. En annan omständighet,
som också talade för att ciderdrycker inte konime att konkurrera med
läskedrycker, vore, att framställningen av desamma bleve dyrare än av
läskedryckerna. Sannolikt skulle cidern huvudsakligast komma att finna
användning som måltidsdryck och som sådan vore den utmärkt. Genom att
den härvidlag skulle kunna ersätta alkoholstarkare drycker skulle en minskning
i alkoholförbrukningen kunna uppnås. Enligt motionärernas mening
borde man försöksvis införa ciderdryckerna för att få bättre möjligheter till
en bedömning av den roll dessa komme att få gentemot övriga drycker.

I de likalydande motionerna 1:311 och 11:219 har bl. a. anförts
följande. Den stora konsumtion av framför allt starköl, som kunnat
konstateras sedan den 3 oktober 1955, aktualiserade frågan om rätt att tillverka
och försälja en ciderdryck, som kunde tänkas konkurrera med starkölet.
Enligt motionärernas mening sammanfölle de nykterhetspolitiska och
fruktodlingsfrämjande strävandena, när det gällde ciderfrågan. Att tillhandahålla
en ciderdryck under samma villkor och med samma alkoholhalt, som
gällde för maltdrycker klass två, skulle medföra en övergång från alkoholstarka
till alkoholsvaga drycker. De farhågor som uttalats för att cidern i
första hand skulle komma att konkurrera med de alkoholfria dryckerna
kunde motionärerna inte dela. Såväl priset som försäljningsbestämmelserna
utgjorde tillräckliga hinder härför. För fruktodlingen skulle rätten att få
tillverka cider medföra avsevärda förbättringar. Genom cidertillverkning
skulle en stor del av frukten kunna tillvaratagas och en export av cider
upparbetas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

5

Frågan om skattefrihet för vissa läskedrycker

Beskattningen av läskedrycker beslöts vid 1939 års riksdag. Enligt förordningen
i ämnet den 22 december 1939 (nr 919), som trädde i kraft den
1 februari 1940, omfattar beskattningen mineralvatten samt kolsyrade och
därmed jämförliga drycker, vilka icke är hänförliga till rusdrycker eller
maltdrycker. Med avseende å förordningens tillämpning må här nämnas,
att skatteplikt föreligger för vissa slag av fruktsaft i konsumtionsfärdigt
skick men däremot icke för outspädd fruktmust.

Läskearycksskatten utgick ursprungligen med 10 öre för liter men höjdes
sedermera till 12 öre. Som ett led i den allmänna skärpningen av den
indirekta beskattningen år 1948 fastställdes en skattesats av 18 öre för liter.
Från och med den 1 december 1950 genomfördes en ytterligare skattehöjning
till 21 öre för liter, vilken skattesats alltjämt är gällande.

Frågan om beskattningen av drycker innehållande fruktmust har vid
flera tillfällen aktualiserats, varom må nämnas följande.

I anledning av den till 1939 års urtima riksdag avlåtna propositionen nr
81 med förslag till förordning om skatt å läskedrycker framställdes i motionen
11:54 yrkande att fruktmust, beredd enligt i motionen angiven metod
och utan tillsats av socker, måtte undantagas från beskattning. I sitt i ärendet
avgivna utlåtande nr 66 uttalade första särskilda utskottet i denna fråga
följande.

I anslutning till vad i motionen II: 54 framhållits finner utskottet till en
början, att det med statsmakternas bistånd igångsatta tillvaratagandet av
svensk frukt vid s. k. musterier icke bör försvåras genom påläggandet av
en särskild skatt å fruktmust, som försäljes i konsumtionsfärdigt skick.
Detta önskemål synes kunna uppnås utan ändring i författningstexten.
Det ankommer nämligen på kontrollstyrelsen att avgöra vad som skall anses
jämförligt med kolsyrade drycker och sålunda bliva föremål för beskattning.
Utskottet finner på grund härav till fyllest att för kontrollstyrelsens
beaktande uttala, att fruktmusten icke bör anses utgöra med kolsyrade
läskedrycker jämförlig vara.

I en den 23 april 1953 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t anhöll
Sveriges musleriförbund, Fruktodlingens förhandlingsorgan och Föreningen
Fruktdrycker om skattefrihet för läskedrycker innehållande minst 36
procent ren must tillverkad av svenska äpplen. Framställningen överlämnades
till den kort tid därefter tillsatta, åt dåvarande överdirektören Sven
Almgren anförtrodda utredningen angående avvägningen av beskattningen
av spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker. I en den 16 oktober
1953 dagtecknad promemoria i ämnet behandlade utredningsmannen utförligt
berörda framställning, särskilt med avseende å frågan om och på vilket
sätt skattefrihet ur tekniska synpunkter skulle kunna anordnas för läskedrycker,
tillverkade av äppelmust. Utredningsmannen framhöll därvid bl. a.
att en av honom skisserad teknisk anordning för skattefrihetens genomrörande
skulle innebära, att musterinäringen — räknat efter då senast tillgängliga
försäljningssiffror — skulle komma att erhålla elt statligt eko -

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

noniiskt stöd av endast omkring 60 000 kronor för år. Även om mustförbrukningen
inom läskedrycksindustrien skulle fördubblas eller måhända tredubblas,
kunde det knappast anses motiverat att införa det omständliga
förfarande som en skattebefrielse i av utredningsmannen antydd form
skulle innebära för att åstadkomma det avsedda understödjandet av musterinäringen
med så relativt blygsamma belopp. Sammanfattningsvis uttalade
utredningsmannen rörande den ifrågasatta skattefriheten att med
hänsyn bl. a. till de stora tekniska svårigheter, som vore för handen att
anordna en dylik skattebefrielse, man tills vidare borde avvakta utvecklingen
rörande förekomsten i marknaden av läskedrycker, beredda av fruktmust.

Utredningspromemorian lades, efter remissbehandling, såvitt avsåg förslag
rörande maltdrycks- och läskedrycksbeskattningen, till grund för proposition
nr 154 till 1954 års riksdag. I propositionen uttalade departementschefen
beträffande den ovannämnda av Sveriges musteriförbund gjorda
framställningen om skattefrihet för vissa läskedrycker, beredda av fruktmust,
att han, med hänsyn till de invändningar som framkommit mot att
skattevägen understödja tillverkningen av dessa drycker, ansåg sig böra
avstyrka bifall till framställningen. Därest stöd åt musterinäringen kunde
anses påkallat torde denna fråga, framhöll departementschefen vidare, få
utredas och övervägas i annat sammanhang.

I anledning av förenämnda proposition framfördes i de likalydande motionerna
I: 443 av herr Karl Persson m. fl. och II: 577 av herr Hansson i
Skegrie m. fl. yrkande om utredning och förslag snarast möjligt rörande
skattefrihet för läskedrycker, som innehölle must, tillverkad av svenska
äpplen, eller, därest så befunnes lämpligt, annat stöd åt framställningen
av sådana läskedrycker.

Ovannämnda proposition och motioner behandlades av särskilda utskottet
vid 1954 års riksdag, som i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 4
i nu förevarande avseende anförde följande.

I anledning av motionerna 1:443 och 11:577 vill utskottet i likhet med
departementschefen framhålla att en skattefrihet för vissa av must tillverkade
läskedrycker skulle vara förbunden med betydande kontrollsvårigheter
och att frågan om stöd åt musterinäringen torde få utredas och övervägas
i annat sammanhang. Denna fråga torde för övrigt, såsom antytts i
propositionen nr 153, delvis falla inom området för den ännu arbetande
särskilda utredningen angående åtgärder för att främja ett alkoholfritt
umgängesliv.

Med det anförda ansågs motionerna besvarade.

Utredning och förslag angående åtgärder för att främja ett alkoholfritt
umgängesliv har med skrivelse den 8 juli 1954 avlämnats av särskilt tillkallade
sakkunniga. Betänkandet har sedermera, efter remissbehandling,
lagts till grund för proposition, nr 22, i ämnet till 1955 års riksdag. I propositionen,
som bifölls av riksdagen, framlades förslag om en av statsmedel
stödd kampanj för alkoholfria fest- och sällskapsdrycker och för ett
alkoholfritt umgängesliv. Vidare förordades ett statsbidrag till Föreningen
Fruktdrycker för kontinuerlig upplysningsverksamhet rörande alkoholfria

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956 7

fest- och sällskapsdrycker. Slutligen föreslogs som en försöksanordning att
lån av statsmedel skulle kunna beviljas till inrättandet av alkoholfria restauranger.

I de vid 1955 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 134 och II: 157
föreslogs riksdagsskrivelse med begäran om utredning och förslag rörande
skattefrihet för sådana läskedrycker, som innehölie must, tillverkad av svenska
äpplen, eller, därest så befunnes lämpligt, annat stöd åt framställningen
av sådana drycker. Motionerna avstyrktes av samma års bevillningsutskott,
som i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 55 erinrade om de uttalanden
i frågan, som gjorts vid 1954 års riksdag, samt om de åtgärder,
som vid 1955 års riksdag beslutats för att främja ett alkoholfritt umgängesliv.

Av innehållet i de i nu förevarande fråga väckta motionerna må här återgivas
följande.

Till stöd för utredningsyrkandet i de likalydande motionerna I:
312 och 11:227 har motionärerna bl. a. anfört följande. För den svenska
fruktodlingen vore ett industriellt tillvaratagande i tillräcklig omfattning
av de sortiment, som vore mindre lämpade för direkt konsumtion, av
mycket stor betydelse. Framställningen av fruktmuster öppnade härvid
möjligheter för ökad avsättning av svensk frukt. Kommittén för utredning
om åtgärder för främjande av ett alkoholfritt umgängesliv framhöll i sitt
betänkande bl. a., att den svenska tillverkningen saknade tillräckliga ekonomiska
och tekniska resurser. Att en kvalitetsgaranterad fruktdryck kunde
säljas till lågt pris vore ur folkhälso-, nykterhets- och trafiksynpunkt av
största intresse. Detta stode också i överensstämmelse med principerna för
den nya nykterhetslagstiftningen. Såväl nykterhetspolitiska skäl som fruktodlingens
berättigade intressen talade för att tillverkningen och försäljningen
av mustdryckerna borde erhålla stöd snarast möjligt. Sedan den nya
nykterhetslagstiftningen trätt i kraft, hade förbrukningen av starka alkoholdrycker
ökat på ett oroväckande sätt. Det vore inte uteslutet, att en ökad
användning av på lämpligt sätt tillredda fruktsafter skulle gynnsamt motverka
påtalade tendens. Den svenska fruktodlingen, som inom de närmaste
åren kunde beräknas komma att uppvisa en ytterligare starkt ökad produktion,
torde inte utan statligt stöd i olika avseenden kunna vinna en tillfredställande
avsättning för sin produktion.

I motionen 11:578 har framhållits, att avskaffandet av skatten
på lättöl påtagligt inverkat på fördelningen av ölkonsumtionen på lättöl
respektive Öl. Konsumtionen av det alkoholsvaga ölet hade vunnit mark,
vilket var avsikten med riksdagens beslut. Detta framgångsrika försök att
med beskattningen som instrument dirigera konsumtionen aktualiserade
frågan om läskedrycksbeskattningen. Trots den successiva ökningen av läskedrycksskatten
hade konsumtionen stigit kraftigt. Liksom det ur nykterhetssynpunkt
ansågs angeläget alt gynna förbrukningen av lättöl måste det
av samma skäl vara angeläget att stärka de alkoholfria läskedryckernas

8 bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

konkurrensförmåga i jämförelse med alkoholdryckerna. Särskild betydelse
hade detta därigenom att priset på läskedrycker inverkade på utformningen
av ungdomens dryckesvanor. Vidare skulle en sänkt eller helt avskaffad
beskattning av de sötade läskedryckerna innebära ett gott stöd för fruktodlingen,
enär dessa drycker numera i allt större utsträckning tillverkades
på en bas av fruktsaft.

Utskottet. I de föreliggande motionerna föreslår motionärerna vissa åtgärder
för att stödja den svenska fruktodlingen och för att främja en övergång
till alkoholsvaga eller helt alkoholfria drycker. Således hemställer motionärerna
i de likalydande motionerna 1:289 och II: 218 samt de likalydande
motionerna I: 311 och II: 219, att tillverkning och försäljning av ciderdrycker
med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skall få äga rum
enligt samma bestämmelser, som gäller för maltdrycker. I de likalydande
motionerna 1:312 och 11:227 yrkas, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag snarast möjligt angående
skattefrihet för sådana läskedrycker, som innehåller must, tillverkad av
svenska äpplen, eller, därest så befinnes lämpligt, annat stöd åt framställningen
av sådana drycker. Slutligen föreslås i motionen 11:578 riksdagsskrivelse
med begäran om utredning beträffande avskaffande eller nedsättning
av skatten å läskedrycker.

Beträffande tillverkning och försäljning av ciderdrycker gäller i korthet
följande. Sådan cider, som innehåller mindre än 2 1/4 volymprocent alkohol,
får försäljas fritt enligt förordningen om försäljning av alkoholfria
drycker. Cider med högre alkoholhalt är däremot underkastad samma bestämmelser,
som gäller för vin, och får således endast tillhandahållas i
den ordning rusdrycksförsäljningsförordningen föreskriver. För upptagande
av tillverkning av cider med högre alkoholhalt än 2 1/4 volymprocent
erfordras tillstånd av Kungl. Maj:t.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har ciderfrågan varit
föremål för statsmakternas uppmärksamhet vid ett flertal tillfällen under
senare år. I samband med genomförandet av 1954 års nykterhetslagstiltning
avvisade riksdagen motionsyrkanden av enahanda innebörd som de
nu förevarande. I proposition nr 151 till 1954 års riksdag uttalade departementschefen,
att införandet av en ny lättillgänglig alkoholdryck troligen
skulle medföra en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Det funnes nämligen
anledning antaga att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria
fruktdrycker och läskedrycker. Särskilda utskottet, som behandlade
nämnda proposition och i anledning därav väckta motioner i sitt utlåtande
nr 1, framhöll att delade meningar rådde om möjligheten att genom
cidertillverkning stödja fruktodlingen och ansåg att frågan om eventuella
stödåtgärder för denna näringsgren borde prövas i ett vidare sammanhang.
Jämväl vid 1955 års riksdag väcktes motioner i samma fråga. I sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 55 erinrade bevillningsutskottet om
att en omprövning av nykterhetspolitiken i dess helhet ägde rum år

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

9

1954 och att lagstiftningen om försäljning av alkoholhaltiga drycker
därvid fått en väsentligen ny utformning. Det framstode därför som mindre
lämpligt, att innan närmare erfarenheter vunnits rörande den nya lagstiftningens
verkningar i olika avseenden, ett ingrepp företoges i den sålunda
gjorda avvägningen. I avvaktan på den kommande utvecklingen borde
valet av åtgärder till stöd för den svenska fruktodlingen avse andra alternativ
än ändrade bestämmelser för ciderdryckernas försäljning och beskattning.

Utskottet kan helt ansluta sig till den ståndpunkt, som statsmakterna
tidigare intagit i frågan. Med hänsyn till den allvarliga försämring av nykterhetstillståndet,
som ägt rum efter den 1 oktober 1955, finner utskottet
det nu angeläget, att marknaden inte tillföres en dryck, om vilken det antagits
att den skulle medföra en ökning av alkoholkonsumtionen. I likhet
med 1955 års bevillningsutskott finner utskottet det vara mindre lämpligt,
att innan större erfarenhet vunnits om den nya lagstiftningens verkningar
i olika avseenden företaga ett ingrepp i avvägningen mellan olika alkoholhaltiga
drycker. Åtgärder till stöd för den svenska fruktodlingen bör därför
enligt utskottets mening prövas i andra sammanhang. Med det anförda
avstyrker utskottet de Mkalydande motionerna 1:289 och 11:218 samt I:
311 och II: 219.

Utskottet övergår härefter till att behandla motionsyrkandena om utredning
i syfte att avskaffa eller nedsätta skatten på läskedrycker. Denna
skatt infördes genom beslut vid 1939 års riksdag för att tillföra statsverket
ökade inkomster. Beskattningen omfattar i huvudsak kolsyrade alkoholfria
drycker. Skatten — som ursprungligen utgick med 10 öre för liter och
därefter successivt höjts — har sedan den 1 december 1950 utgjort 21 öre
lör liter. I ett aAr utredningen angående avvägningen av beskattningen av
spritdrycker, vin, maltdrycker och läskedrycker år 1953 avgivet betänkande
föreslog utredningsmannen, att skatten å läskedrycker skulle sänkas till 15
öre per liter. Departementschefen ansåg i proposition nr 154 till 1954 års
riksdag det inte troligt, att en sådan begränsad skattesänkning skulle få
någon nämnvärd nykterhetspolitisk effekt, varför någon ändrad avvägning
av läskedrycksbeskattningen inte borde ske. Denna uppfattning delades av
särskilda utskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 4. Vid samma
tillfälle hade riksdagen att taga ställning till frågan om skattefrihet för
vissa av must tillverkade läskedrycker. I likhet med vad departementschefen
uttalat i förenämnda proposition ansåg sig särskilda utskottet inte kunna
tillstyrka eu sådan skattebefrielse, enär den skulle vara förenad med
betydande konlrollsvårigheter. Frågan om stöd åt musterinäringen ansåg
utskottet böra utredas och övervägas i annat sammanhang. Med anledning
av de vid föregående års riksdag väckta motionerna om stöd åt musterinäringen
genom skattefrihet för läskedrycker innehållande must av svenska
äpplen framhöll bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 55 bl. a. a!t
det vore angeläget tillse att, i den mån stöd från statens sida för något ända2
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 53

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

mål befunnes påkallat, detta stöd lämnades i form av anslag till det ifrågavarande
ändamålet och inte genom lättnader vid beskattningen. Utskottet
erinrade vidare om de stödåtgärder som vid samma års riksdag beslutats
för att främja ett alkoholfritt umgängesliv och som i viss utsträckning torde
komma musterinäringen till godo. Tillika påpekades att den statliga kreditgaranti
för lån som kunde utlämnas till trädgårdsnäringens rationalisering
även finge avse rationaliseringsåtgärder inom bestående anläggningar
för musttillverkning.

Enligt vad utskottet har sig bekant har 1952 års kommitté för indirekta
skatter frågan om läskedrycksbeskattningen under övervägande. Enligt vad
kommittén tillkännagivit beräknas utredningsarbetet vara slutfört inom en
nära framtid. Under sådana förhållanden anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka de utredningsyrkanden, som framställts i de likalydande motiouerna
1:312 och 11:227 samt i motionen 11:578.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1: 289 av herrar Gustaf
Elofsson och Sigfrid Larsson samt II: 218 av herr Hansson
i Skegrie in. fl. ävensom de likalydande motionerna I:
311 av herr Ebbe Ohlsson in. fl. och II: 219 av herr Nilsson
i Bästekille m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 312 av herrar Fritiof
Karlsson och Alvar Andersson samt II: 227 av herr Svensson
i Vä m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt

3) att motionen II: 578 av herrar Åhman och Rimmerfors
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 november 1953

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson,
Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Anders Johansson, Erik Jansson
och Falk*; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv*,
Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Henriksson, Engkvist* och
Stenberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 53 år 1956

11

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort
under punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville — i anslutning till innehållet i de likalydande
motionerna 1: 289 av herrar Gustaf Elof sson och
Sigfrid Larsson samt II: 218 av herr Hansson i Skegrie m. fl.
ävensom de likalydande motionerna I: 311 av herr Ebbe
Ohlsson m. fl. och II: 219 av herr Nilsson i Bästekille m. fl.
— i proposition till nästkommande års riksdag framlägga
förslag till ändrade bestämmelser angående tillverkning, beskattning
och försäljning av ciderdrycker, framställda av
svensk frukt, samt läskedrycker, innehållande must, tillverkad
av svenska äpplen.

II) av herrar Gustaf Elofsson och Niklasson.

661480 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag