Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955
1
JVr 216
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december
1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt
m. m.; given Stockholms slott den 18 november 1955.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen
den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.
GUSTAF ADOLF
Herman Zetterberg
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att fristen för anmälan av ersättningsanspråk
enligt lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. in. skall utsträckas från
den 1 januari 1956 till den 1 januari 1958.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 216
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599)
om ersättning för mistad fiskerätt m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 1 december 1950 om ersättning för
mistad fiskerätt m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
(Nuvarande lydelse)
Fråga om---------
Anspråk på ersättning skall vid påföljd
av talans förlust framställas hos
nämnden före den 1 januari 1956.
(Föreslagen lydelse)
--Konungen bestämmer.
Anspråk på ersättning skall vid påföljd
av talans förlust framställas hos
nämnden före den 1 januari 1958.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland
i statsrådet å Stockholms slott den 11 november
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindeli., Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet samt
statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, fråga om förlängning av den i lagen om ersättning för mistad
fiskerätt m. m. stadgade anmälningsfristen samt anför därvid följande.
Gällande bestämmelser. Bestämmelserna i lagarna den 1 december 1950
om gräns mot allmänt vattenområde samt om rätt till fiske har i vissa fall
föranlett minskning av det enskilda vattnet och intrång i förut bestående
enskild fiskerätt. Genom lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad
fiskerätt m. m. har givits möjlighet för den enskilde att få ersättning härför
av statsmedel. Fråga om ersättning skall enligt 2 § i sistnämnda lag upptagas
av särskild nämnd (fiskevärderingsnämnd), inrättad för län eller annat
område som Kungl. Maj :t bestämmer. Anspråk på ersättning skall vid
påföljd av talans förlust framställas hos nämnden före den 1 januari 1956.
Kronans talan i ersättningsfrågor bevakas enligt 8 § av kammarkollegiet. I
kungörelsen den 12 januari 1951 om fiskevärderingsnämnder och deras verksamhet
har föreskrivits att fiskevärderingsnämnd skall finnas för tio olika
områden. Vidare har stadgats, att ansökning bör innehålla uppgift om anspråkets
storlek och de omständigheter, varå det grundas, samt vara åtföljd
av de handlingar sökanden vill åberopa till stöd för sin talan. År inkommen
ansökan ofullständig och kan kompletterande uppgifter ej erhållas genom
förfrågan hos sökanden, må ordföranden förelägga denne att inom viss tid
lämna sådana upplysningar, vid påföljd att ansökningen eljest kan komma
att avvisas. Ordföranden äger inhämta yttrande från statens fiskeritjänsteman
eller annan sakkunnig myndighet samt vidtaga de förberedande åtgärder
i övrigt, som må erfordras för att ärendet skall kunna vid förhandling
inför nämnden slutföras i ett sammanhang. Finnes uppskov med ersättningsärende
nödvändigt, må nämnden tillerkänna sökanden förskott å honom tillkommande
ersättning med lämpligt belopp. Vid ersättningens bestämmande
skall tagas skälig hänsyn till ränteförlust som må ha skett under tiden från
det skadan uppkom.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 216 år 1955
Framställning och utredning om lagändring. I skrivelse till Konungen den
21 februari 1955 har advokaten Olof Chrysander i Uppsala hemställt bl. a.
att tidsfristen för framställande av ersättningsanspråk för mistad fiskerätt
måtte utsträckas. Såsom skäl härför har han anfört, att på grund av arbetsanhopning
hos lantmätarna och på området kunniga advokater svårigheter
föreligger för många ersättningssökande att få sina anspråk utredda före
innevarande års utgång.
Med anledning av framställningen har från ordförandena i var och en av
de tio fiskevärderingsnämnderna inhämtats yttrande, huruvida med hänsyn
till förhållandena inom nämndens verksamhetsområde kan antagas föreligga
behov av den ifrågasatta förlängningen.
Fyra av ordförandena tillstyrker med delvis olika motivering en förlängning
av ifrågavarande tidsfrist. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för
saltsjökusterna av Gävleborgs och Uppsala län säger sig ha anledning förmoda
att vissa fiskerättshavare vill dröja med att väcka ersättningsanspråk
till dess ledning kan erhållas av nämndens bedömande i åtminstone något
fall. Med hänsyn till att denna inställning torde ha visst skäl för sig men
att det kan dröja ännu ett par år innan något ärende ännu kan avgöras, föreslår
han en förlängning med tre år. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden
för saltsjökusterna av Stockholms och Gotlands län anför, att för närvarande
endast tre ärenden är anhängiga hos nämnden men att sökandens ombud
i ett av dessa ärenden meddelat, att han har en mängd fall under utredning
och att han svårligen före årets slut kan hinna med att så fullständiga utredningen,
att en bedömning kan göras i vilka fall krav på ersättning bör framställas.
Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för Mälaren och Hjälmaren
har av samma ombud erhållit liknande upplysningar. Han anser att fiskerättsägare
visserligen för att bevara sin talan kan framställa anspråk utan
att precisera dem inom föreskriven preklusionstid men finner med hänsyn
till svårigheterna för såväl advokater som lantmätare att färdigställa utredningsmaterialet
rimligt att ansökningstiden utsträckes, lämpligen med högst
två år. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Södermanlands
och Östergötlands län framhåller, att det finns anledning antaga
att flera anspråk skall framkomma, om tidsfristen förlänges, och att
det således kan vara lämpligt att förlänga densamma med minst två år för
undvikande av framtida missnöje bland kustbefolkningen.
De övriga sex ordförandena ställer sig avvisande till en förlängning av tidsfristen.
Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för Hallands samt Göteborgs
och Bohus län meddelar, att det icke vid något tillfälle antytts för honom att
det skulle vara svårt att få framställningar om ersättning färdiga före årets
utgång. Ordförandena i fiskevärderingsnämnderna för Norrbottens och
Västerbottens län, för Västernorrlands och Jämtlands län samt för Kalmar
och Blekinge län förklarar, att det enligt deras mening för undvikande av
rättsförlust torde räcka med att vederbörande före tidsfristens utgång anmäler
anspråk utan angivande av beloppets storlek och att sökanden där
-
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 216 år 1955
efter kan få tillfälle att komplettera ansökningen. Den sistnämnde påpekar
även att i ett hos honom anhängigt ärende en förlängning av tidsfristen kan
medföra vissa nackdelar för sökanden. Denne har nämligen fiskat i oskiftat
fiskevatten och ersättningsfrågan kan icke avgöras förrän det visar sig
att fiskevattensägarna icke väcker anspråk beträffande samma fiske, eller
alltså först efter tidsfristens utgång.
Jämväl kammarkollegiet har, efter att ha tagit del av yttrandena från
ordförandena i fiskevärderingsnämnderna, avgivit utlåtande i ärendet. Kollegiet
avstyrker förlängning av preklusionstiden. Nu gällande preklusionstid
är enligt kollegiets mening tillräckligt lång för att omfattningen och värdet
av skada som orsakats genom 1950 års fiskerätts- och vattengränslagstiftning
skall kunna bedömas av vederbörande fiskerättsägare. Den som
icke före tidsfristens utgång är beredd att angiva visst belopp torde, i likhet
med vad som anvisats i ett av statsrådet Hjalmar Nilson den 19 april 1955
i första kammaren avgivet interpellationssvar, kunna bevaka sin rätt genom
att dessförinnan reservationsvis anmäla anspråk. Med hänsyn härtill föreligger
icke någon nämnvärd risk för att nu gällande preklusionsbestämmelse
i och för sig skall behöva orsaka rättsförlust. Kollegiet anser å andra sidan
att en förlängning av preklusionstiden skulle medföra vissa olägenheter och
hänvisar därvid till vad ordföranden i fiskerivärderingsnämnden för Kalmar
och Blekinge län anfört. Vidare yttrar kollegiet, att en förlängning kan vara
till nackdel även ur allmän utredningssynpunkt. Med varje år minskar sålunda
självfallet möjligheterna att erhålla tillfredsställande utredning i den
för bedömandet av ersättningsfrågor betydelsefulla omständigheten hur fisket
utövats och vilken avkastning det genomsnittligt givit åren närmast före
lagändringens ikraftträdande. Bland annat bevaras icke självdeklarationer
längre tid än sex år efter taxeringsårets utgång.
Departementschefen. Av den verkställda utredningen framgår, att det åtminstone
på vissa håll synes föreligga svårigheter för dem, som kan vara
berättigade till gottgörelse för mistad fiskerätt enligt 1950 års lag, att tillfredsställande
förbereda sin ersättningstalan före utgången av innevarande
år, då den i lagen stadgade anmälningsfristen utlöper. Det kan icke antagas
att svårigheterna överlag beror på försummelse från fiskerättsägarnas
sida att i tid påbörja de erforderliga utredningarna. Dessa utredningar blir
tydligtvis ofta mycket tidskrävande och kan i regel icke verkställas utan biträde
av advokater och lantmätare. Det har påpekats att möjlighet finnes
att reservationsvis, utan förebringande av närmare utredning, anmäla ersättningsanspråk
innan fristen utlöpex*. Ett sådant förfaringssätt är emellertid
uppenbarligen ur olika synpunkter mindre önskvärt, och risken för rättsförluster
torde likväl icke vara helt utesluten. Det synes därför föreligga
behov av en förlängning av anmälningsfristen.
Det är givet att vissa olägenheter kan vara förbundna med eu förlängning
av tidsfristen. Betydelsen av dessa synes dock icke böra överdrivas. Om en
förlängning — med hänsyn till att fiskevärderingsnämnden för avgörande
■6 Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955
av viss ersättningsfråga niaste ha kännedom om vilka övriga ersättningskrav
som föreligger — skulle medföra att en ersättningsberättigad får vänta
på gottgörelse och därigenom åsamkas ränteförlust, medger gällande bestämmelser
att skälig hänsyn tages härtill vid bestämmandet av ersättningen.
Därjämte kan fiskevärderingsnämnd vid längre uppskov med avgörande
av ersättningsärende tillerkänna sökanden förskott på blivande ersättning.
Några väsentliga nackdelar ur allmän utredningssynpunkt torde icke behöva
följa av en måttlig förlängning av anmälningstiden.
På grund av det anförda vill jag förorda att, genom ändring av 2 § i 1950
års lag, tidsfristen för anmälan av ersättningsanspråk förlänges med förslagsvis
två år. Lagändringen bör träda i kraft omedelbart. Det bör ankomma
på ordförande i fiskevärderingsnämnd att i likhet med vad som skedde
vid ikraftträdandet av 1950 års lag utfärda kungörelse om den nya fristen.
Föreskrifter härom kan utfärdas i administrativ ordning.
I enlighet med vad nu sagts har inom justitiedepartementet utarbetats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950
(nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.
Ur protokollet:
Sven Fischier
1 Bilagan, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungi. Maj.ts proposition nr 216 år 1955
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 november
1955.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet den 17 november 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland i statsrådet den 11 november 1955, hade Kungl.
Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning
för mistad fiskerätt m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
e. o. hovrättsassessorn Bengt Wieslander.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 216 år 1955
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 november 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,
Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet samt
statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, lagradets den 18 november 1955 avgivna utlåtande över det
till lagrådet den 11 november 1955 remitterade förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning
för mistad fiskerätt m. m.
Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Chr. af Winklerfelt
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
551709