Kungl. Maj:ts proposition nr 214 år 1955

1

Nr 214

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr
618) för Nordiska rådet; given Stockholms slott den 11
november 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i stadgan
den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås de ändringar i stadgan för Nordiska rådet, som
föranledas av att Finland beslutat ansluta sig till rådet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 214

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 i- år 1955

Förslag

till

Förordning

om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 5 §§ i stadgan den 20 augusti 1952
(nr 618) för Nordiska rådet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

1 §•

Nordiska rådet är organ för samråd
mellan Danmarks riksdag, Islands
alting, Norges storting och Sveriges
riksdag samt dessa länders regeringar
i frågor, i vilka gemensamma
åtgärder av dessa länder eller
några av dem ifrågakomma.

1 §•

Nordiska rådet är organ för samråd
mellan Danmarks folketing, Finlands
riksdag, Islands alting, Norges
storting och Sveriges riksdag samt
dessa länders regeringar i frågor, i
vilka gemensamma åtgärder av dessa
länder eller några av dem ifrågakomma.

2 §•

Rådet består av sexton ombud för
envar av Danmarks och Sveriges riksdagar
samt Norges storting, vilka representera
olika politiska meningsriktningar
och utses inom riksdagarna
respektive stortinget, tillika med
erforderligt antal suppleanter, för
den tid och på det sätt, som inom
varje land särskilt bestämmes, samt
fem i samma ordning utsedda ombud
för Islands alting.

De deltagande ländernas regeringar
medlemmar, som vid varje särskilt ti
regeringar.

2 §•

Rådet består av sexton ombud för
envar av Danmarks folketing, Finlands
och Sveriges riksdagar samt
Norges storting, vilka representera
olika politiska meningsriktningar och
utses inom respektive folketinget,
riksdagarna och stortinget, tillika
med erforderligt antal suppleanter,
för den tid och på det sätt, som inom
varje land särskilt bestämmes, samt
fem i samma ordning utsedda ombud
för Islands alting.

representeras i rådet av de regeringsllfälle
förordnas därtill av respektive

3 §■

Regeringsrepresentanterna deltaga i rådets överläggningar men ej i dess
beslut.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 214 år 1955

(Nuvarande lydelse:)

3 §.

När det begäres från finsk sida, må
finska representanter deltaga i rådets
överläggningar och beslut.

5 §•

Rådet väljer för varje session och
tiden intill nästa session en ordförande
och tre vice ordförande. Ordförande
och vice ordförande utgöra tillsammans
rådets presidium.

(Föreslagen lydelse:)

5 §.

Rådet väljer för varje session och
tiden intill nästa session en ordförande
och fyra vice ordförande. Ordförande
och vice ordförande utgöra tillsammans
rådets presidium.

Denna förordning träder i kraft, så snart motsvarande ändringar vidtagits
i de av Danmark, Island och Norge antagna stadgorna för Nordiska rådet
samt en motsvarande stadga antagits av Finland.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 214 år 1955

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 11 november 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändringar i
stadgan för Nordiska rådet.

I skrivelse den 7 november 1955 har Finlands härvarande ambassadör
meddelat, att Finlands riksdag godkänt Finlands anslutning till Nordiska rådet
och att Finlands regering är beredd att i samråd med de övriga nordiska
staternas regeringar vidtaga de åtgärder som Finlands inträde i rådet förutsätter.

För Nordiska rådet finnes en stadga, vilken antagits av de i rådet hittills
medverkande länderna Danmark, Island, Norge och Sverige var för sig med
tillämpning av inhemska konstiutionella beslutsformer. I ett vart av länderna
är stadgan avfattad på det egna språket. Stadgan föreligger sålunda i en
dansk, en isländsk, en norsk och en svensk text, envar gällande blott i det
egna landet. I allt väsentligt har dessa texter samma innehåll; små nyansskillnader
i uttryckssätten förekommer dock.

Enligt 1 § i stadgan (svenska texten) är Nordiska rådet organ för samråd
mellan Danmarks riksdag, Islands alting, Norges storting och Sveriges
riksdag samt dessa länders regeringar i frågor, i vilka gemensamma åtgärder
av dessa länder eller några av av dem ifrågakommer. Beträffande rådets
sammansättning stadgas i 2 §, att rådet består av sexton ombud för envar
av Danmarks och Sveriges riksdagar samt Norges storting, representerande
olika politiska meningsriktningar och utsedda inom riksdagarna respektive
stortinget, tillika med erforderligt antal suppleanter, för den tid och på det
sätt som inom varje land särskilt bestämmes, samt fem i samma ordning utsedda
ombud för Islands alting, ävensom att regeringarna representeras i
rådet av de regeringsmedlemmar, som vid varje särskilt tillfälle förordnas
därtill av respektive regeringar. Om regeringsrepresentanterna är i samma
paragraf föreskrivet, att de deltager i rådets överläggningar men ej i dess
beslut.

Finlands medverkan i rådets arbete har förutsatts skola kunna äga rum,
i det att enligt 3 § finska representanter må, när det så begäres från finsk
sida, deltaga i rådets överläggningar och beslut.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 214 år 1955

I 4 § gives bestämmelser om rådets årligen återkommande ordinarie session
och om möjligheten att avhålla extra session. För varje session och tiden
intill nästa session skall rådet enligt 5 § välja en ordförande och tre
vice ordförande, vilka alla tillsammans utgör rådets presidium.

De följande paragraferna (6—13 §§) innehåller ytterligare bestämmelser
om rådets organisation och arbetssätt m. in.: om offentlighet vid rådets förhandlingar
(6 §), om rådets utskott (7 §), om de nationella delegationernas
sekretariat (8 §), om ärendes upptagande och förberedande behandling
(9 §), om rådets beslutsformer (10 §), om regeringarnas anmälningar rörande
de åtgärder, som vidtagits i anledning av rådets rekommendationer
(11 §), om rådets arbetsordning (12 §) samt om fördelningen av kostnaderna
(13 §).

Rörande stadgans ikrafträdande finns i 14 § föreskrivet, att den träder i
kraft, så snart motsvarande stadga antagits i Danmark och Norge, och i 15 §,
att i förhållande till Island stadgan träder i kraft, så snart motsvarande
stadga antagits av Island.

Hittills bär rådet avhållit tre ordinarie sessioner. Rådets presidium har
den 25 oktober 1955 utsänt meddelande om att i överensstämmelse med rådets
beslut nästa session kommer att hållas i Köpenhamn med början den
27 januari 1956.

Såsom utrikesutskottet uttalade vid 1952 års riksdag i samband med behandlingen
av den proposition, varigenom förslag framlades för riksdagen
angående inrättande av ett nordiskt råd, komme detta råd icke att fullt
göra skäl för sitt namn, därest Finland även fortsättningsvis funne sig böra
stå utanför. Denna väsentliga brist i rådets möjligheter att verka för sina
syften kan nu undanröjas genom att Finland funnit sig berett inträda i rådet.
Detta blir därigenom i stånd att framträda som ett organ för Nordens
alla folk.

Det är uppenbarligen ett starkt önskemål att Finland blir i tillfälle att
deltaga redan i den förestående fjärde rådssessionen, till vilken inbjudan
nyligen utgått. Visserligen skulle Finlands representanter kunna deltaga
i denna session med stöd av 3 § i stadgan. Uppenbarligen är det dock ur
många synpunkter angeläget att Finland redan från första stund medverkar
i rådet fullt jämställt med övriga länder.

Det är därför påkallat att omedelbart genomföra erforderliga ändringar
i stadgan. Visserligen synes rådets stadga i allmänhet icke böra ändras, utan
att rådet lämnats möjlighet att självt yttra sig i saken. I föreliggande fall
finnes emellertid icke någon som helst tvekan om att det är rådets bestämda
önskan att representanter för Finland snarast möjligt måtte inträda i rådet.
Denna önskan har vid åtskilliga tillfällen kommit till uttryck under rådets
förhandlingar. Det tekniska genomförandet av de ändringar i stadgan, som
erfordras för att giva medlemmarna från Finland plats i rådet i full paritet
med övriga medlemmar, torde därför nu kunna ske utan rådets vidare hörande.
De ändringar som för sådant ändamål ifrågakommer är följande.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 214 år 1955

I 1 § bör Finlands riksdag och regering infogas i uppräkningen över de
institutioner, för vilka rådet är ett organ för samråd. Det har redan under
förberedelsearbetena vid rådets tillkomst förutsatts att Finlands riksdag
skulle äga sända enahanda antal medlemmar till rådet som folkrepresentationerna
i Danmark, Norge och Sverige, d. v. s. 16. I 2 § bör införas bestämmelser
härom. Det särskilda stadgandet i 3 § om Finlands representation
blir överflödigt och bör upphävas. I stället torde till 3 § kunna överföras
nuvarande tredje stycket i 2 §. Då i 5 § presidiets medlemmar angivits
till fyra, har tanken varit att ett vart av de ursprungligen deltagande
länderna skulle vara representerat i detta organ. Finlands inträde bör därför
nu föranleda, att antalet vice ordförande höjes från tre till fyra. I övrigt
torde några ändringar icke oundgängligen behövas.

Från dansk sida har framställts önskemål om att i förevarande sammanhang
uttrycket »Danmarks riksdag» i stadgan måtte ersättas av »Danmarks
tolketing» med hänsyn till den förändring i den danska folkrepresentationens
namn som genomförts i den nya danska grundlagen av 1953. Hinder
synes icke möta att redan nu tillmötesgå de danska önskemålen. På grund
härav erfordras vissa ändringar i 1 och 2 §§ av stadgan.

För att ändringar i stadgan skall kunna träda i kraft, erfordras att likartade
beslut fattas i alla de länder som antagit stadgan. Den förut omförmälda
skrivelsen från Finland har överlämnats jämväl till Danmarks, Islands
och Norges regeringar. Åtgärder har vidtagits för att ändringar i stadgan,
motsvarande de här förordade, skall kunna omgående antagas jämväl i Danmark,
Island och Norge. Såvitt kan överblickas kan dessa stadgeändringar
väntas bliva genomförda i samtliga länder redan under innevarande år eller
i vart fall före rådets nästa session. För stadgeändringarnas ikraftträdande
erfordras härutöver, att även Finland antager en stadga av samma innehåll
som övriga länder. På grundval av nu angivna överväganden har förslag till
en ikraftträdandebestämmelse utformats.

Av vad jag bär andragit följer, att synnerliga skäl torde föreligga för att
törevarande fråga underställes riksdagens prövning genom proposition redan
till innevarande höstsession.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för
Nordiska rådet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag till
förordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall av låtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Fischier.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551724