Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
1
Nr 205
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om investeringsavgift för år 1956, m. m.; given
Stockholms slott den 7 oktober 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om investeringsavgift för år 1956; samt
2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift).
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget. Av redogörelsen
framgår att en skärpning av den internationella konjunkturen skett
under år 1955. Inom det svenska näringslivet konstateras expansiva tendenser
framför allt i fråga om företagens investeringar och i avseende å förvärv
av varaktiga konsumtionsvaror, särskilt bilar. Då en fortsatt restriktivitet i
den ekonomiska politiken på grund härav finnes ofrånkomlig, föreslås i propositionen
att de avgifter på investeringar inom rörelse och jordbruk samt i
motorfordon som tidigare beslutats för 1955 även skall uttagas på investeringar
som äger rum 1956. För de nya avgifterna föreslås skola gälla i huvudsak
samma bestämmelser som för 1955 års avgifter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 205
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
Förslag
till
förordning om investeringsavgift för år 1956
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering
till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1957 verkställt
investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från
skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,
skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag
och detalj handelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska
skifferoljeaktiebolaget, Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk
torvförädling, Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport och Aktiebolaget
Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening däri kommun
äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning
att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.
Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag som avses i
24 § 3 mom. kommunalskattelagen samt vidare folketshusförening, folkparksförening
och annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla
samlingslokal ävensom annan i ideellt syfte verksam organisation,
som tillhandahåller dylik lokal.
2 §•
Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder
uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)
i fråga om byggnad:
ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till
den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt
b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt
eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången
i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift
uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,
då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts
eller jordbruk övertagits efter utarrendering.
3 §•
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras -
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 ur 1955
3
a) i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande
fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering; samt
b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning
att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning
i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen
måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att
såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är
att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att
investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i
förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och
inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.
4 §•
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras
a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och
för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana
till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering;
b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse
avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,
som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt
c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:
sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden
för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits
såsom kostnad i den löpande driften.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om
förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier
vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning
att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande
nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,
vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga
är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket
bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i
utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig
person.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
5 §.
Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti
för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering
till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande
av lånegarantien.
Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den
avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig
investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar
200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade
tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,
haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del
förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,
översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt
ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller
beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller
äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk kraft.
Vidare skall som avgiftspliktig investering icke anses förvärv av personbil,
sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil
vilkens tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för
vilken registreringsskyldighet föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig
investering anses sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första
eller andra stycket förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.
För den som yrkesmässigt bedriver fiske skall investering i fartyg och
andra för fisket avsedda inventarier, som helt eller så gott som uteslutande
användes i sådan rörelse, icke anses såsom avgiftspliktig investering. Vad nu
sagts skall dock ej gälla investering i fartyg med bruttodräktighet överstigande
100 registerton.
6 §•
Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest
inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan
fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda
utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad
skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.
Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga
grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då
kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i
räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda
eller levererade tillgångar.
7 §.
Investeringsavgift skall -— med undantag som i andra och tredje styckena
sägs —- beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.
Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,
eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom
investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.
När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,
ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad
anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en
procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående jordbruksvärdet eller -— därest i jordbruksvärde ingående
värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —
sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig
investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan
annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det
i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper
å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt
i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående
i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.
Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga
fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga
investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges
till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.
8 §.
Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 20 000 kronor.
Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken
utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
9 §.
Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd
investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift
påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som
på honom belöper.
Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende
avgiftsskyldiga.
10 §.
Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiflsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag
må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,
avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,
utgöra skattepliktig intäkt.
11 §•
Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,
lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.
12 §.
1 inom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller
juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga in
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
vesteringar för en kostnad överstigande sammanlagt 20 000 kronor, utan
anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder
och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär.
Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 20 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke
sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning
under beskattningsåret överstigande 500 000 kronor, och av den, som ägt
eller brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 50 hektar.
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger
icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet
att erlägga sådan avgift.
2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna
i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje
kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar delägare
avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med
uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad
avgiftsbelagd investeringskostnad.
3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna
i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej gäller
den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.
i mom. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 inom.
är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen
angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga uppgifter
utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.
5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan, den i
39 § 1 inom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för
underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den avgiftsskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration för
taxering till investeringsavgift.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som
avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, äga
motsvarande tillämpning.
13 §.
Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande
taxeringsnämnd.
Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift
trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat
verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxeringtill
investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan
antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast
den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret
lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har
länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds
arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning
av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter
utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.
14 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som
enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.
15 §.
För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring
enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
16 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola
taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den
avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxe
ring
enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären
prövas i samband med varandra. ...
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring
i taxeringen till investeringsavgift.
17 §.
Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering
till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande i avseende a förhållande,
som icke varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt
har meddelandet följts och har därigenom föranletts att den avgiftsskyldige
icke blivit taxerad till investeringsavgift eller blivit för lågt taxerad till sådan
avgift, skall han eftertaxeras till investeringsavgift att utgå med det
belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.
Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den avgiftsskyldige
lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till
grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till investeringsavgift
att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig
taxering tidigare icke åsatts.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om avgiftsskyldig,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplys
ning.
.. -
Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom provats av beskattningsnämnd
inom fem år efter det år, da taxeringen rätteligen bort av
beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den avgiftsskyldige avlidit,
åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske
med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två år efter
utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter lionom blivit
ingiven för registrering.
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
18 §.
Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,
som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i
taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd
icke vidtagits.
19 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
20 §.
Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola
i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift
icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.
21 §.
Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
22 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
,..^lenna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
dära meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 11 februari
1955, nr 19, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i
vissa fall vid 1957 års taxering skall därvid upphöra att gälla.
t 1 2 3 samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakt
1.
Till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest
kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller
sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats
senast nämnda dag, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang
avses annat tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations-
och underhållsarbeten. Vidare skall icke som avgiftspliktig investering
anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om
leverans träffats senast den 15 januari 1955.
2. År fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å
fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,
förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av
naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som
är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid
bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.
3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats
till inkomstskatt år 1957 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för
ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har
någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1956 och
1957 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat
kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning
äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under
beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1956 eller del därav och för vilket
taxering sker år 1958 eller 1959.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
9
Förslag
till
förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift)
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För förvärv av personbil, av sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram
eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas
särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.
I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse soni
i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).
2 §•
Särskild investeringsavgift enligt denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter den 31 december 1955 men före utgången
av år 1956; och
b) då anmälan till bilregister om övergång till ny ägare av i registret upptaget
fordon från denne inkommit till länsstyrelsen inom tid som nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts eller
verkställts först efter utgången av nämnda år, föreligger ock skyldighet att
erlägga avgift.
3 §•
Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild investeringsavgift ej utgå
a) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget
fordon föranletts av att äganderätten till fordonet övergått genom arv eller
testamente eller ock genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt;
b) därest innehavare av saluvagnslicens gör anmälan, varom i 17 § 3
mom. andra stycket vägtrafikförordningen förmäles;
c) därest innehavare av saluvagnslicens i annat fall än som vid b) sägs
inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid gör anmälan om eget förvärv
av i bilregister upptaget fordon, vilket inom tre veckor efter förvärvet ånyo
övergått till ny ägare, som samtidigt gör anmälan om sitt förvärv;
d) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget
fordon göres inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid samt åtföljes av
sådan i 19 § samma förordning omförmäld anmälan, vilken föranleder fordonets
överförande från bilregistret till bilreservregistret eller fordonets avförande
ur bilregistret;
e) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat
fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i bilreservregistret och vars
ägare är antingen densamme som nämnda dag fanns antecknad såsom fordonets
ägare eller ock någon som bekommit fordonet efter denne genom
fång som vid a) sägs;
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
f) därest ansökan avser upptagande i bilregister av i utlandet registrerat
fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i vederbörande utländska register
och vars ägare är antingen densamme som nämnda dag däri fanns
antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet
efter denne genom fång som vid a) sägs;
g) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat
fordon, som efter den 31 januari 1955 upptagits i bilreservregistret utan att
fråga därvid varit om fall som vid d) sägs och vars ägare är antingen densamme
som omedelbart före fordonets upptagande i bilreservregistret fanns
antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet
efter denne genom fång som vid a) sägs; eller
h) därest ansökan avser införande i annat läns bilregister av registrerat
fordon, vars ägare är antingen densamme som finnes antecknad såsom fordonets
ägare i det bilregister, där fordonet är registrerat, eller ock någon
som bekommit fordonet efter denne genom fång som vid a) sägs.
Har någon förvärvat fordon och har detta därefter övergått till ny ägare,
som antingen den 31 januari 1955 fanns såsom sådan antecknad i bilregister
eller bilreservregister eller ock enligt övergångsbestämmelse till förordningen
den 11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon
år 1955 (särskild investeringsavgift) icke varit skyldig erlägga däri
stadgad avgift, vare ej heller den förre ägaren skyldig erlägga avgift, även
om han underlåtit att om sitt förvärv göra vederbörlig anmälan.
Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,
som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2
juni 1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen
till förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse
av 1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.
4 §•
Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift enligt denna förordning är
den, vilken enligt vägtrafikförordningen har att göra ansökan eller anmälan
som i 2 § avses.
Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen i samband med ansökan eller
anmälan som nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen omedelbart
förordna om avgiftens uttagande. Om tidpunkten för inbetalning av avgift
i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits, förordnar Kungl. Maj :t.
Beträffande invalidfordon, för vilket avgiftsfrihet enligt 3 § sista stycket
ifrågasättes, skall gälla vad Kungl. Maj :t därom förordnar.
5 §•
1. För fordon av 1955 eller senare års modell skall beträffande beloppet
av den särskilda investeringsavgiften gälla följande.
Avgiften beräknas för personbilar och lastbilar till det antal kronor, som
motsvarar 75 procent av det tal vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt
i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte
tillägg göras med 100 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed
tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Avgiften avrundas i förekommande
fall till närmast lägre tiotal kronor.
_ För motorcyklar utgör avgiften 150 kronor därest fordonets tjänstevikt
ej överstiger 75 kilogram, 200 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 300 kronor.
2. För fordon av 1954 eller tidigare års modell utgör avgiften:
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
för 1954 |
års |
modell |
90 procent |
av |
belopp, uträknat enligt 1. |
ovan |
|||
» |
1953 |
» |
» |
80 » |
» |
» |
» |
» » |
» |
» |
1952 |
» |
» |
70 »> |
» |
9 |
» |
» » |
» |
» |
1951 |
» |
» |
60 )> |
» |
» |
» |
» » |
» |
5> |
1950 |
» |
» |
50 )> |
» |
» |
» |
» » |
» |
» |
1949 |
» |
» |
40 » |
» |
» |
» |
» » |
» |
» |
1948 |
» |
» |
30 » |
» |
» |
» |
» » |
» |
» |
1947 |
» |
» |
20 » |
» |
» |
» |
» » |
» ; samt |
9 |
1946 |
eller tidigare års modell 10 procent |
av |
belopp, uträknat enligt 1. ovan, |
Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.
3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke
kan angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell da fordonet
första gången registrerades.
4. Äro två eller flera i bilregister eller bilreservregister antecknade såsom
ägare till fordon och överlåter någon av dessa sin äganderättsandel, skall
vid ansökan eller anmälan, som i 2 § avses, för förvärvet avgift utgå med
allenast så stor del av det enligt 1. eller 2. ovan uträknade beloppet, som
motsvarar antingen den andel, vilken enligt anteckning i registret, verkställd
i samband med införandet däri av de förutvarande ägarnas namn, tillhört
överlåtaren, eller ock, om sådan anteckning ej finnes, hans andel efter
huvudtalet.
6 §•
I fråga om besvär över beslut rörande avgift jämlikt denna förordning
skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är i motsvarande hänseende
stadgat.
Har avtal om förvärv av fordon kort tid efter förvärvet havts, återgått
eller blivit ogiltigt eller föreligga eljest särskilda omständigheter samt
framstår det såsom stridande mot grunderna för denna förordning att uttaga
särskild investeringsavgift enligt förordningen, äger Kungl. Maj :t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medgiva befrielse från eller återbäring
av avgiften.
7 §•
De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning
m. in., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av
Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att särskild
investeringsavgift enligt denna förordning icke skall utgå, då ansökan eller
anmälan, som i 2 § sägs, avser förvärv beträffande vilket förordningen den
11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon år 1955
(särskild investeringsavgift) skall tillämpas.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 oktober
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,
Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt avgiftsbeläggning
av investeringar inom rörelse och jordbruk ävensom i motorfordon
samt anför därvid följande.
I. Inledning
Som ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder beslöts vid
vårsessionen av innevarande års riksdag, på grundval av propositionen nr
36 och bevillningsutskottets betänkande nr 5, att avgift skall uttas för vissa
år 1955 verkställda investeringar. Enligt beslutet utgår investeringsavgift
med 12 procent å kostnaden för investeringar som göres av rörelseidkare
och jordbrukare (i det följande benämnd allmän investeringsavgift). Vidare
uttas en särskild investeringsavgift, ungefärligen motsvarande 10 procent
av anskaffningskostnaden, vid förvärv av personbilar, vissa mindre lastbilar
och motorcyklar. I fråga om de bestämmelser som gäller för de olika
avgifterna må här allenast anmärkas följande.
Om den allmänna investeringsavgiften stadgas i förordningen den 11
februari 1955 (nr 19) om investeringsavgift för år 1955. Avgiftsplikt föreligger
enligt 1 § för fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår
för vilket taxering till statlig inkomstskatt äger rum i första instans
år 1956 verkställt investering av i förordningen angivet slag inom någon av
förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse och som
icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av
samma förvärvskälla. Från avgiftsskyldighet frikallas bl. a. vissa statliga
företag, samt aktiebolag och ekonomiska föreningar, däri kommun äger
mera än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning att
bolaget eller föreningen icke bedriver byggnadsverksamhet. Genom särskilda
bestämmelser har tillsetts att bostadsbyggandet inte träffas av investerings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
13
avgift. Ytterligare undantag från avgiftsplikten stadgas i 5 §, som bl. a.
avser investeringar, för vilka statligt bidrag, statligt lån eller statlig lånegaranti
erhållits, samt ersättningsanskaffning i anledning av brand och
därmed jämförliga händelser. Allmän investeringsavgift utgår inte heller
för motorfordon som omfattas av den särskilda investeringsavgiften för
sådana fordon.
Vilka investeringar som är avgiftspliktiga anges i 2—4 §§.
Inom förvärvskällan jordbruk omfattar avgiftsplikten i huvudsak ny-,
till- eller ombyggnad av ekonomibyggnader, vissa kostnader för reparation
och underhåll av ekonomibyggnader, nyuppsättning och ersättningsanskaffning
av maskiner och andra döda inventarier samt förbättringsarbeten å
sådana inventarier. Från avgiftsplikt undantas förvärv av tillgång i samband
med övertagande av jordbruk, nyuppsättning under samma år som
jordbruk övertagits samt liknande förvärv.
Beträffande rörelseidkare är i stort sett samma investeringar avgiftspliktiga.
Därjämte utgår avgift vid förvärv av byggnad, grundförbättring å fastighet
samt exploateringsarbeten avseende gruvor och liknande. Avgiftsplikten
vid investeringar i annan fastighet kompletterar avgiftsplikten för rörelseidkare
i sådana fall då intressegemenskap föreligger mellan en rörelseidkare
och den som gjort investeringen.
I 6 § anges när en investering skall anses vara utförd. För jordbrukare,
som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen, anses en investering ha
skett, då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Beträffande rörelseidkare
samt jordbrukare, vilkas inkomster beräknas efter bokföringsmässiga
grunder, anses avgiftspliktig investering föreligga då kostnaden för
investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i räkenskaperna
upptas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda eller levererade
tillgångar. I propositionen anmärktes i anslutning till stadgandena i 6 §,
att dessa medför att effekten av lagstiftningen i viss mån upphör under
senare delen av beskattningsåret. Påbörjas t. ex. uppförandet av en byggnad
under år 1955 men avslutas arbetet först efter detta års utgång, utgår
således inte avgift. Liknande är förhållandet med fartyg eller maskiner med
långa leveranstider. Härav följer att den investeringsbegränsande effekten
— under förutsättning självfallet, att någon avgift för investeringar under
år 1956 ej uttages —- upphör i viss omfattning under senare delen av 1955
och under tiden fram till årets utgång alltmer uttunnas.
Av 7, 8 och 10 §§ framgår, att investeringsavgift utgår med 12 procent
av sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar, sedan därifrån
dragits ett avgiftsfritt bottenbelopp av 20 000 kronor. Investeringsavgiften
utgör sådan speciell skatt, för vilken avdrag får njutas vid inkomsttaxeringen.
Taxering till investeringsavgift för år 1955 sker enligt 11—21 §§ efter
särskild deklaration i samband med 1956 års inkomsttaxering och i huvudsak
efter de för inkomsttaxeringen gällande reglerna.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
Bestämmelserna om den särskilda avgiftsbeläggningen vid förvärv av
motorfordon innefattas i förordningen den 11 februari 1955 (nr 21) om
avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild investeringsavgift).
Enligt 1 § omfattar förordningen personbilar, vissa mindre lastbilar -—
nämligen sådana med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade
lastbilar vilkas tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram — samt motorcyklar.
I 2 § angives de fall, då avgiftsbeläggning ifrågakommer. Huvudprincipen
är här, att alla nya fordon, som tas i bruk, skall avgiftsbeläggas samt
att avgift jämväl skall utgå, då ett begagnat fordon, som användes i trafik
eller efter avställning återinsättes i trafik, byter ägare. Avgift skall sålunda
uttagas dels när någon ansöker om att ett tidigare inte registrerat fordon
skall upptagas i bilregistret eller om att ett i bilreservregistret upptaget
fordon skall efter ägarbyte överföras till bilregistret och dels då anmälan
sker om övergång till ny ägare av ett i bilregistret upptaget fordon. Visst
undantag har dock i sistnämnda fall föreskrivits för det i 17 § 3 mom.
andra stycket vägtrafikförordningen närmare beskrivna fallet, då bilhandlare
förvärvar bytesbil.
Om vissa ytterligare undantag stadgas i 3 §. Avgift skall sålunda ej uttagas,
om inom föreskriven tid gjord anmälan till bilregister om äganderättsövergång
sker i samband med en anmälan om att bilen i fråga skall
reservregistreras eller avföras ur bilregistret. Vidare stadgas undantag från
avgift för de fall, då reservregistrerat fordon överföres till bilregister utan
att fordonet bytt ägare under den tid det stod i reservregistret eller i allt
fall inte efter den 31 januari 1955. Övriga undantagsfall är de då äganderättsövergången
skett genom arv eller testamente, då fordon överföres till
annat läns bilregister utan att detta har sammanhang med ägarebyte och
vidare då fråga är om sådana fordon, vilka är fria från automobilskatt, såsom
t. ex. diplomat- och konsulatbilar, brandbilar och ambulanser. Beträffande
personbilar som är inrättade som invalidfordon och som äges av invalid
gäller att avgift ej uttages, därest länsstyrelsen medgivit befrielse
från bilskatten.
Av 4 § framgår, att skyldigheten att erlägga avgiften åligger den nye
ägaren. Avgiften skall inbetalas i samband med att bilen registreras eller
anmälan göres om ägarebyte.
I 5 § angives avgiftens storlek. Avgiften beräknas efter en skala, som
i princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning och ålder. Avgiften
varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil (1954 och 1955
års modeller) i genomsnitt ca 10 procent av anskaffningskostnaden. Avgiften
är lägre ju äldre bilen är och går ned till en tiondel när fråga är om
bilar av 1945 eller tidigare års modell. För motorcyklar är avgiften 150, 200
eller 300 kronor, beroende på tjänstevikten, med motsvarande reducering
för äldre årsmodeller.
Enligt 6 § kan besvär över beslut rörande den särskilda investeringsav -
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955 15
giften anföras i samma ordning som gäller i fråga om den vanliga automobilskatten.
Beträffande giltighetstiden för förordningen har redan nämnts att densamma
i princip avser investeringar i motorfordon under 1955. Av olika
skäl har emellertid avgiftsplikten icke anknutits till dagen för förvärvet
utan i stället till tidpunkten, då ansökan om registrering eller anmälan
om ägarebyte inkommer till länsstyrelsen. Sålunda stadgas i 2 § att avgift
skall utgå då ansökan eller anmälan gjorts efter den 31 januari 1955
men före utgången av samma år. Har ansökan eller anmälan enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången av år 1955 men har den
icke verkställts eller verkställts först efter utgången av nämnda år kvarstår
skyldigheten att erlägga avgift, övergångsvis har stadgats vissa undantag
från dessa regler.
II. Det ekonomiska läget
Såsom framgår av det förut sagda gäller de nuvarande bestämmelserna
om investeringsavgift i princip investeringar under 1955. Frågan om erforderligheten
av en avgiftsbeläggning av investeringar jämväl under 1956
måste ses mot bakgrunden av en bedömning av det ekonomiska läget. Beträffande
detta har inom nationalbudgetkansliet i finansdepartementet
gjorts vissa sammanställningar, innefattande även en preliminär bedömning
av nationalbudgetutfallet för innevarande år. Detta material torde här få
redovisas.
Den internationella ekonomiska utvecklingen
I de ledande industriländerna har innevarande år kännetecknats av ett
fortsatt, mycket markerat konjunktur uppsving, vilket varit starkare än
man tidigare räknat med.
I Förenta staterna började uppgången under senare delen av fjolåret och
har sedan accelererat. Industriproduktionen var under första kvartalet 7
procent, under andra kvartalet 12 procent och i augusti inte mindre än 14
procent högre än ett år tidigare. Sysselsättningen har stigit till över 65 miljoner
och arbetslösheten sjunkit till drygt 2 miljoner, den lägsta arbetslöshetssiffran
sedan 1953. De privata konsumtionsutgifterna och bostadsbyggandet
synes både ha dämpat den tidigare nedgången och haft ledningen i
återhämtningen. Efter hand har inträtt ett omslag från lagerminskning till
lagerökning i samband med den stegrade produktionen, men lagren är alltjämt
mycket låga i jämförelse med omsättningen. Slutligen har även företagens
investeringar ånyo börjat öka och att döma av utförda undersökningar
rörande föreliggande investeringsplaner kan de väntas ytterligare
stiga under den närmaste framtiden.
I Västeuropa har produktionen också expanderat. För de västeuropeiska
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
länderna sammantagna var industriproduktionen under första halvåret 1955
omkring 10 procent större än föregående år. Särskilt stor var ökningen i
Västtyskland (16 procent) och Frankrike (11 procent). I samband härmed
har arbetslösheten i Västtyskland starkt minskat, medan bristen på arbetskraft
gjort sig än starkare gällande i sådana länder som Storbritannien och de
skandinaviska länderna där full sysselsättning redan tidigare rådde. I de
västeuropeiska länderna har uppsvinget framför allt avsett företagens investeringar
ävensom avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror såsom
bilar. Orderingången inom kapitalvaruindustrin har överstigit produktionen
och kan väntas framkalla en fortsatt uppgång av denna. Textilindustrin
har däremot närmast kännetecknats av fortsatt stagnation och inom
livsmedelsindustrin är produktionsökningen måttlig.
I stort sett har konjunkturuppsvinget hittills kunnat fortgå utan någon
mera betydande allmän effekt på prisnivån, även om tilltagande spänningar
framträtt på speciella områden. Levnadskostnaderna har sålunda varit
relativt stabila men med någon dragning uppåt. Under de senaste tolv månaderna
till och med juli redovisas en uppgång av konsumentpriserna med
3,9 procent i Storbritannien, 3,4 procent i Danmark, 3,1 procent i Sverige,
2,8 procent i Västtyskland och 2,5 procent i Nederländerna. För världsmarknadens
stapelvaror har, om man följer gängse indexserier, närmast förelegat
en svagt fallande pristendens. Emellertid har utvecklingen varit splittrad.
Å ena sidan har en viss prisnedgång inträtt för livsmedelsråvarorna, bland
annat under trycket av de betydande amerikanska överskottslagren. Också
för textilråvarorna har priserna varit oförändrade eller något fallande. Å
andra sidan har förekommit prisstegringar för industriråvaror, vilka för
gummi, koppar och en del andra metaller varit särskilt stora. På fraktmarknaden
har vidare en allmän uppgång ägt rum.
Med stigande produktion har i Västeuropa uppkommit knapphet på viktiga
förnödenheter, för vilka utbudet är relativt oelastiskt. Som en följd
härav har uppkommit vissa pris- och kostnadsstegringar och i växande
utsträckning import från andra områden, bland annat Förenta staterna.
Detta är läget för framför allt bränsleförsörjningen i Västeuropa, där kolproduktionen
liksom under tidigare skeden under efterkrigstiden inte kunnat
följa med i den starka ökningen av efterfrågan. Detsamma gäller i viss
mån även järn och stål.
Högkonjunkturen och den fulla sysselsättningen har medfört rätt betydande
lönestegringar. Från mitten av 1954 till mitten av 1955 har lönesatserna
höjts med omkring 7 procent i både Storbritannien och Västtyskland.
I flera länder föreligger för närvarande starka krav på ytterligare lönehöjningar.
I den mån sådana kommer till stånd, synes risk uppkomma att de i
fortsättningen leder till höjda priser.
Konjunkturuppsvinget har även varit förenat med en ökning av världshandeln.
Ett särskilt framträdande drag har härvid varit en betydande
ökning av Västeuropas import från dollarområdet, i första hand Förenta
staterna. Denna utveckling är delvis en följd av den liberalisering också av
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
17
dollarimporten, som skett i flera västeuropeiska länder. Men ökningen av
importen är också i betydande utsträckning en konsekvens av produktionsexpansionen,
som krävt ökad tillförsel av råvaror och förnödenheter och
som avslöjat förut berörda trånga sektioner i Europas försörjning bland
annat med kol. Även om exporten till dollarländerna inte stigit i samma
utsträckning, har någon tilltagande dollarknapphet inte gjort sig gällande.
Liksom förut har Västeuropas kommersiella underskott gentemot dollarområdet
mer än kompenserats av amerikanska rustningsutgifter m. in. Västeuropas
dollarreserver har därför kunnat fortsätta att öka, om än i svagare takt
än under de båda föregående åren. Däremot har vissa förskjutningar i betalningsläget
inträffat mellan de västeuropeiska länderna. Särskilt Västtyskland
och Frankrike har kunnat förstärka sina valutareserver, medan å
andra sidan Storbritannien och de skandinaviska länderna utsatts för en
viss försvagning härvidlag. Västtysklands betalningsöverskott har dock efter
hand minskats, då importen tenderat att öka snabbare än exporten.
Den ekonomiska politiken har såväl i Förenta staterna som i flera västeuropeiska
länder inriktats på att dämpa högkonjunkturen och motverka
inflationstendenserna. I allmänhet har härvid kreditpolitiken i stigande utsträckning
anlitats. Räntestegringar har vidtagits i bland annat Förenta
staterna, Kanada, Storbritannien, Norge, Österrike, Västtyskland och Belgien.
I flera av dessa länder har även vidtagits andra åtgärder för att åstadkomma
en restriktivare kreditgivning. I Förenta staterna har belåningsgränserna
för börsnoterade värdepapper sänkts, kontantinsatsen vid bostadsköp
höjts något och en planerad skattesänkning uppskjutits. I Storbritannien
återinfördes i början av året vissa restriktiva bestämmelser för avbetalningshandeln
och dessa skärptes väsentligt i juli. Bankerna har rekommenderats
att skära ned sina utestående krediter och regeringen har uppmanat
de nationaliserade företagen liksom även de privata att skjuta upp sina
investeringar. I Västtyskland höjdes kraven på bankernas minimireserver
samtidigt med räntehöjningen och olika åtgärder att öka konkurrensen,
bland annat genom friare import, tillmäts betydelse i strävandena att förebygga
uppkomsten av inflationistiska tendenser. I stort sett kan man emellertid
karakterisera den förda ekonomiska politiken som milt bromsande.
Vad beträffar utsikterna för den internationella utvecklingen för den närmaste
framtiden talar allting för en fortsatt högkonjunktur. Investeringsplanerna
är överallt omfattande och ger grund för fortsatt uppsving. Det
förefaller, som om en ny fas i den ekonomiska utvecklingen inletts, kännetecknad
av en hög investeringsvilja, beroende både av den tekniska utvecklingen
och av ett ökat förtroende hos företagarna för en fortsatt ekonomisk
expansion. Frågan är närmast hur långt uppsvinget kan gå utan
att medföra ytterligare prisstegringslendenser. De risker, som man närmast
har att räkna med, är sålunda av inflationistisk natur. I första hand
gäller det speciella varuområden, medan en allmän prisstegring av större
omfång framstår som mindre sannolik. Skiljaktigheter i utvecklingen länderna
emellan kan härvid uppkomma och möjligen föranleda speciella
svårigheter för det internationella varuutbytet.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 205
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
Den ekonomiska utvecklingen inom landet
Beträffande utvecklingen inom landet synes det vara av intresse att nu
göra en preliminär avstämning mot beräkningarna i den reviderade nationalbudget
som framlades i anslutning till proposition nr 190/1955.
Den privata konsumtionens värde beräknades enligt den reviderade nationalbudgeten
stiga med 2 miljarder kronor mellan 1954 och 1955. Till
följd av en väntad genomsnittlig prisstegring på 2 procent mellan åren
uppskattades konsumtionen volymmässigt öka med närmare 6 procent.
Ännu föreligger blott preliminär statistik över omsättningen under första
halvåret. På basis av denna har konjunkturinstitutet uppskattat den volymmässiga
konsumtionsökningen mellan första halvåren 1954 och 1955 till 4
procent. På grund av den stigande prisnivån har den värdemässiga uppgången
varit något större och beräknas till drygt 5 procent.
Liksom tidigare hänför sig konsumtionsökningen i stor utsträckning till
varaktiga konsumtionsvaror och tjänster och då främst till bilkonsumtionen.
Kostnaderna för inköp och underhåll av personbilar svarar fortfarande
för den starkaste stegringen eller 18 procent av den volymmässiga och 20
procent av den värdemässiga totala konsumtionsökningen. För kläder
föreligger en ökning med 5 procent, vilket innebär att denna varugrupp svarar
för 16 procent av den totala konsumtionens ökning eller något mer än
gruppen livsmedel, som ökat i volym med ett par procent. Till följd av
prisstegringar på livsmedel har den värdemässiga uppgången varit något
större.
Konsumtions prisnivån låg i augusti drygt 3 procent högre än i slutet av
förra året. Prishöjningarna hittills i år har i huvudsak berott på höjda livsmedelspriser,
vilka sedan årets början stigit med 7 procent. Till följd av
ytterligare inträffade och väntade prisstegringar bland annat på livsmedel
från den 1 september, hyreshöjningen i oktober samt stigande bränslekostnader
synes man redan nu kunna räkna med att prisuppgången under året
kommer att bli något större än de 4 procent, varmed nationalbudgeten
kalkylerade. Den genomsnittliga prisnivåns förskjutning mellan 1954 och
1955 synes däremot bli cirka två procent som tidigare beräknats.
Liksom konsumentpriserna har även partipriserna uppvisat en stigande
tendens. I augusti var partiprisindex 4 procent högre än i december i fjol.
Den uppgång i konsumtionsutgifterna med 5 procent, som ägt rum mellan
första halvåren 1954 och 1955, får ses i samband med inkomstutvecklingen
för fysiska personer. Enligt tidigare beräkningar uppskattades denna komma
att medföra en ökning mellan 1954 och 1955 på 8—10 procent. Någon
anledning till revidering av denna uppskattning föreligger inte nu, även
om det svaga skördeutfallet innevarande år torde medföra en icke obetydlig
inkomstminskning för jordbrukarna. Enligt socialstyrelsens statistik
ökade industriarbetarnas timförtjänster från november 1954 till maj 1955
med cirka 6 procent för vuxna män och med 7 procent för vuxna kvinnor.
19
Kungi. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
Avvikelser mellan inkomsternas och konsumtionens stegring förklaras
förutom av prisstegringarna och skatteprogressiviteten också av det personliga
sparandets utveckling. Statistiken över insättningar på sparräkningar
i banker visar ingen större förändring i det enskilda sparandet hittills under
året. I vad mån premiesparandet kommer att medföra en ökning av det
totala enskilda sparandet senare under året är svårt att förutsäga. Intresset
för denna sparform synes dock vara stort och den eftersläpning mellan
ökade inkomster och ökade konsumtionsutgifter, som tidigare gjort sig gällande
vid kraftigare lönestegringar, gör det troligt att totalt för året en
uppgång av det enskilda sparandet kommer att ske i förhållande till i fjol.
I den reviderade nationalbudgeten beräknades investeringarna volymmässigt
mellan 1954 och 1955 komma att öka med 500 miljoner kronor eller
knappt 4 procent. De privata investeringarna antogs stiga med 4 procent —
huvudsakligen till följd av en uppgång i industrins och samfärdselns investeringar
— och de offentliga med 3 procent till följd av ökade investeringar
främst inom kommunerna, försvaret och de affärsdrivande verken.
För bostadsbyggandet beräknades ingen förändring komma att ske.
På grund av den ofullständiga statistiken är det för närvarande inte möjligt
att annat än på vissa områden belysa utvecklingen under den hittills
gångna delen av året. I fråga om bostadsbyggandet visar tillgängliga
uppgifter en nedgång av igångsättningen av nya byggnadsföretag i år
i förhållande till i fjol. För perioden januari—juli uppskattade bostadsstyrelsen
denna till inemot 10 procent. Medräknas även augusti torde man
komma till en något större nedgång. Med hänsyn härtill synes det svårt
att undvika, att igångsättningen totalt i år blir lägre än 1954. Den främsta
orsaken till denna nedgång synes finansieringssvårigheterna vara.
Även om igångsättningen av nya bostadsbyggen i år blir lägre än beräknat
synes antalet inflyttningsfärdiga lägenheter till följd av den stora stocken
pågående byggen vid årsskiftet 1954/55 komma att bli åtminstone lika
stort i år som i fjol. Av tillgängliga uppgifter framgår, att antalet inflyttningsfärdiga
lägenheter i hela riket under första halvåret var 8 procent fler
i år än i fjol. Praktiskt taget hela denna ökning bär åstadkommits genom
att ett större antal egnahem färdigställts.
Ovanstående uppgifter tyder på att bostadsbyggandets omfattning i år
skulle bli mindre än under 1954 och vad som förutsades i den reviderade
nationalbudgeten. Antalet färdigställda lägenheter i år kan dock beräknas
komma att bli minst lika stort som i fjol eller 58 000 ä 59 000 lägenheter.
För ett så väsentligt område som industrins investeringar
föreligger för närvarande endast enstaka uppgifter. Under de åtta första
månaderna har värdet av till länsarbetsnämnderna inkomna ansökningar
om byggnadstillstånd från industrin minskat med 16 procent jämfört med
samma tid i fjol. Nedgången hänför sig till tiden efter februari. Dock bör
bär anföras att volymen av ansökningar trots detta väsentligen överstiger
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
tillgängligt kvotutrymme. Om denna nedgång återspeglar en minskad investeringsvilja
inom industrin eller blott företagens resignation inför möjligheterna
att erhålla byggnadstillstånd är svårt att avgöra.
På en ökning av industrins investeringar i byggnader och anläggningar
tyder arbetsmarknadsstyrelsens byggnadsinventering, som avser förhållandena
vid mitten av augusti. Enligt denna förelåg bland annat en ökning av
antalet sysselsatta arbetare inom den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten
inom industrin med 9 procent i år i förhållande till i fjol. På
en betydande investeringsökning för industrin tyder också en inom 1951 års
penningvärdeundersökning i juni—juli i år gjord enkät.
Tillgängliga uppgifter om de statliga affärsdrivande verkens
medelsförbrukning under första halvåret i år jämfört med i fjol
visar på en mindre nedgång. I viss mån torde denna få ses i samband med
det statliga beställningsstoppet.
För de militära och kommunala investeringarna synes inga större förändringar
föreligga i förhållande till tidigare prognoser.
En viss uppfattning om investeringsutvecklingen mellan 1954 och 1955
kan erhållas ur arbetsmarknadsstyrelsens byggnadsinventering.
Antalet sysselsatta arbetare inom den reglerade byggnadsoch
anläggningsverksamheten var enligt denna undersökning i augusti i år
något lägre än vid motsvarande tid 1954. Den största nedgången faller
på flerfamiljshus och grupperna skolor, kyrkor, samlingslokaler in. m. samt
vägar och gator, vatten och avlopp m. m. Att denna nedgång uppvägts av
ökad sysselsättning inom den icke reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten
är troligt, ehuru omfattningen härav är svår att fastställa.
Uppgifter över antalet byggnadsarbetare anslutna till byggnadsfackförbunden
tyder på en inte obetydlig ökning.
Att med ledning av nu föreliggande knapphändiga uppgifter söka företa
någon revidering av den tidigare investeringsprognosen låter sig knappast
göra. Beträffande bostäder kan det dock fastslås, att investeringarnas omfattning
synes bli något mindre i år än vad som tidigare beräknats. I vilken
utsträckning de privata investeringarna, som hittills synes ha ökat inte
obetydligt i förhållande till i fjol, i fortsättningen kan komma att kraftigare
påverkas, när den fulla effekten av de i våras vidtagna ekonomisk-politiska
åtgärderna blir märkbara, är svårt att ange. För de statliga investeringarna
inom affärsverken slutligen synes, såsom förut framhållits, till följd av det
statliga beställningsstoppet ha skett en mindre nedgång under första halvåret
i år i förhållande till i fjol.
I den reviderade nationalbudgeten beräknades bruttonationalprodukten
i fasta priser öka med knappt 4 1/2 procent från 1954 till 1955. I denna
ökning ingick en beräknad stegring av industriproduktionen med nära 800
miljoner kronor, vilket motsvarar omkring 4 1/2 procent av den totala industriproduktionen.
Under första halvåret har industriproduktionen ökat med 6 procent jäm -
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
fört med samma period 1954. Kapitalvaruindustrin har ökat med 9 och konsumtionsvaruindustrin
med 2 procent.
Dessa siffror tyder på en något större produktionsökning inom industrin
under 1955 än vad som tidigare antogs. Förutsättningar synes nämligen
föreligga för en fortsatt ökning under andra halvåret, vilket också framgår
av uppgifterna över produktionen under juli månad. En viss dämpning av
ökningstakten märktes emellertid under andra kvartalet och med hänsyn
till arbetskraftssituationen torde det vara realistiskt att räkna med en ytterligare
dämpning under de återstående kvartalen. Räknar man med en produktionsökning
på cirka 3 procent under andra halvåret jämfört med samma
period i fjol, skulle detta innebära, att industriproduktionen för hela
året skulle komma att ligga nära 5 1/2 procent över fjolårets nivå.
I den reviderade nationalbudgeten beräknades jordbrukets produktionsbidrag
för 1955 minska med knappt 1 procent jämfört med 1954. I dagens
läge torde man få räkna med en väsentligt större minskning. Hur stor
denna kommer att bli är ännu inte möjligt att avgöra.
För övriga produktionsområden föreligger inte några uppgifter som skulle
motivera en ändring av de i den reviderade nationalbudgeten redovisade
kalkylerna.
Minskningen av jordbrukets produktionsbidrag — i förhållande till beräkningarna
i den reviderade nationalbudgeten — torde komma att uppvägas
av produktionsökningen inom den egentliga industrin. Totalt sett
torde man alltså för 1955 fortfarande kunna räkna med en ökning av
bruttonationalprodukten på cirka 4 1/2 procent jämfört med 1954.
Arbetsmarknadsstatistiken avspeglar tydligt den höga aktiviteten i näringslivet
och antyder att läget på arbetsmarknaden varit mera ansträngt
i år än i fjol. Å andra sidan kan man ur siffrorna inte utläsa att balansen
på denna sektor av samhällsekonomin allvarligt skulle ha rubbats.
Vad utrikeshandeln beträffar beräknades export volymen i den reviderade
nationalbudgeten öka 4 procent under 1955 jämfört med 1954. Priserna
antogs komma att ligga drygt 3 procent över fjolårets genomsnittliga
nivå. Enligt dessa beräkningar skulle exporten 1955 uppgå till 8 850 miljoner
kronor mot 8 196 miljoner kronor 1954. Under första halvåret i år
var exportvolymen 6 procent högre än under motsvarande period 1954,
medan exportpriserna låg 2 procent över fjolårsnivån. Under de åtta första
månaderna har exporten värdemässigt ökat drygt 9 procent jämfört med
samma tid i fjol. Med ledning av bland annat den hittillsvarande utvecklingen
kan man anta, att exporten 1955 kominer att överskrida de tidigare
beräkningarna. Således torde utförseln av bland annat sågade och hyvlade
trävaror, papp och papper samt handelsfärdigt järn och stål komma att
bli något större än tidigare antogs. Däremot torde exporten av livsmedel
bli lägre än vad man tidigare räknade med. Med i förhållande till den tidigare
beräkningen i stort sett oförändrade prisantaganden kan exporten
1955 väntas komma att uppgå till 8 950 miljoner kronor, vilket skulle innebära
en volymökning i förhållande till 1954 på cirka 6 procent.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
I den reviderade nationalbudgeten beräknades import volymen stiga
med 6 procent under 1955. För importpriserna förutsågs en uppgång på
i genomsnitt knappt 2 procent jämfört med 1954. Detta skulle ge en import
på 9 900 miljoner kronor mot 9 192 miljoner kronor 1954. Under första
halvåret låg importvolymen 16 procent högre än samma tid i fjol. Importpriserna
var däremot i genomsnitt oförändrade jämfört med 1954. För
tiden januari—augusti har importen värdemässigt varit nära 14 procent
högre än under samma tid 1954. Även beträffande importen kan man förutse
en större volym än tidigare antogs. Man torde — jämfört med beräkningarna
i den reviderade nationalbudgeten — kunna räkna med större
import av bland annat livsmedel, fodervaror, bränslen samt handelsfärdigt
järn och stål. I dagens läge bör man räkna med en import för år 1955 som
med minst 300 miljoner kronor överskrider den tidigare prognosen på 9 900
miljoner kronor. Bibehålies det tidigare antagandet om importpriserna
skulle en totalimport om 10 200 miljoner kronor innebära en volymökning
i förhållande till 1954 på cirka 9 procent.
Sj öf artsnettot kan nu beräknas till 1 000 miljoner kronor mot
tidigare 950 miljoner kronor. Övriga osynliga betalningar
uppskattas däremot till samma belopp som i den reviderade nationalbudgeten.
Nyss återgivna beräkningar ger alltså ett underskott i bytesbalansen
för 1955 på 300 miljoner kronor. I den reviderade nationalbudgeten beräknades
detta till 150 miljoner kronor jämfört med ett underskott på 166 miljoner
kronor under föregående år. Förskjutningar i betalningsströmmarna
kan emellertid påverka valutareserven i annan riktning. Fram till september
månads utgång visade riksbankens valutareserv en nedgång från årets
början på endast 22,6 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis kan sålunda konstateras, att den ekonomiska utvecklingen
i vårt land i stort sett synes förlöpa i överensstämmelse med
vad soin angavs i den reviderade nationalbudgeten. Sysselsättningen är hög
och produktionen stiger. En ytterligare stegring av industriproduktionen
synes uppväga nedgången i jordbrukets avkastning på grund av torkan.
Konsumtionen har under första halvåret ökat något mindre än som förutsatts.
Vidare har bostadsproduktionen i viss mån hämmats av utvecklingen
på kreditmarknaden, även om tillskottet av färdigställda lägenheter i år
likväl synes bli lika stort som föregående år. Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten
och kapitalvaruindustrin vittnar om en ökning av den
totala investeringsverksamheten av minst den omfattning som förutsetts.
På utrikeshandelns område framträder en stark stegring av såväl import
som export.
Slutligen torde i detta sammanhang utvecklingen på motorfordonsmarknaden
få något närmare belysas. I följande två tabeller har sammanställts
uppgifter för åren 1953—55 avseende dels antalet nyregistrerade personbilar,
dels värdet av importen av person- och lastbilar samt bildelar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955 23
I. Antal nyregistrerade personbilar under åren 1953—55.
1953 |
1954 |
1955 |
Procentuell |
||
13 871 |
21906 |
22 275 |
+ 2 |
||
96 748 |
37 403 |
41682 |
+ 11 |
||
55 527 |
81 559 |
87 871 |
+ 8 |
||
21171 |
32 338 |
||||
14 462 |
34 970 |
. . |
|||
Hela året |
76 252 |
126 617 |
•• |
•• |
|
II. Värdet av |
importen av person- och lastbilar samt bildelar |
||||
1953 |
1954 |
1955 |
Procentuell |
||
miljoner kronor |
|||||
79 |
121 |
212 |
+ 75 |
||
138 |
195 |
200 |
+ 3 |
||
314 |
445 |
493 |
+ 11 |
||
137 |
207 |
||||
81 |
170 |
. . |
|||
Hela året |
435 |
692 |
•• |
•• |
Av sammanställningarna framgår, att värdet av bilimporten under januari—augusti
1955 med bortåt 50 miljoner kronor överstiger värdet för
motsvarande tid år 1954. ökningen hänför sig nästan helt till första kvartalet
1955, då värdet av bilimporten var omkring 90 miljoner kronor större
än under första kvartalet 1954, och grundar sig på de omfattande leveranskontrakt,
som tecknats före framläggandet av propositionen om införande
av särskild investeringsavgift för år 1955. Denna ökning av importen ger
en god ledning för uppskattning av den bilinförsel som varit att emotse
för år 1955, om avgiften inte införts. — Under andra kvartalet 1955 var
värdet av bilimporten ungefärligen detsamma som för motsvarande tid år
1954.
Antalet under januari—augusti 1955 importerade färdiga person- och
lastbilar uppgår till 70 476 mot 56 618 under motsvarande tid år 1954,
vilket innebär en ökning med 24 procent.
Vid framläggandet i våras av propositionen om den särskilda investeringsavgiften
för år 1955 beräknades avgiften komina att inbringa sammanlagt
ca 100 miljoner kronor. Det förutsattes att beloppet i sin helhet
skulle tillföras automobilskattemedelsfonden för att sålunda på längre sikt
komma vägväsendet till godo. Enligt nu föreliggande uppgifter uppgår den
totala uppbörden av den särskilda investeringsavgiften för tiden t. o. m.
augusti månad till 93 miljoner kronor.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
III. Departementschefen
När 1955 års riksdag vid sin vårsession fattade beslut om investeringsavgiften
och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon motiverades
detta av allmänna samhällsekonomiska hänsyn, främst tendenserna till en
expansion som gick utöver den gräns, som sättes av tillgängliga resurser.
Avgifterna fastställdes att i princip gälla för kalenderåret 1955. Däremot
berördes inte i den till grund för riksdagens beslut liggande propositionen
spörsmålet huruvida någon avgiftsbeläggning skulle ske jämväl under 1956.
Självfallet förutsattes att denna fråga skulle prövas mot bakgrunden av den
fortsatta utvecklingen. Jag vill nu upptaga frågan om avgiftsbeläggning under
1956. då tillräcklig grund för en bedömning av behovet därav numera
linnes. Jag vill tillägga, att om investeringsavgifterna bör gälla även under
1956, beslut härom bör fattas redan vid innevarande års höstriksdag. Detta
är nämligen en förutsättning för att bestämmelserna oavbrutet skall kunna
tillämpas under en tvåårsperiod. Jämväl för näringslivet och andra av avgiftsbeläggningen
berörda måste det vara ett starkt intresse att erhålla klarhet
i läget.
Motiveringen för ifrågavarande avgifter var som nämnts samhällsekonomisk.
Däremot motiverades de inte av statsfinansiella hänsyn. En konsekvens
av detta betraktelsesätt var, att Kungl. Maj :t i proposition nr 190/1955
föreslog riksdagen, att de från dessa avgifter inflytande medlen skulle behandlas
i särskild ordning: inkomsterna av den särskilda investeringsavgilten
för motorfordon skulle redovisas å en under rubriken Automobilskattemedel
uppförd titel, benämnd Särskild investeringsavgift för motorfordon;
och den beräknade avkastningen av den allmänna investeringsavgiften skulle
avsättas till budgetutjämningsfonden för att där särredovisas samtidigt
som ett motsvarande belopp av statskontoret överfördes till ett särskilt konto
i riksbanken. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
När jag nu tar upp frågan om dessa avgifters uttagande under 1956, är
det alltjämt med samma motivering, nämligen hänsynen till den samhällsekonomiska
balansen. De budgetmässiga synpunkterna bör även nu stå tillbaka.
Jag förutsätter sålunda, att avkastningen av dessa avgifter, i den mån
de alltjämt skall utgå, kommer att behandlas på samma sätt som enligt vad
nyss nämnts gäller för närvarande.
Frågan om behovet av dessa avgifter är beroende av hur den ekonomiska
utvecklingen bedöms. Som bakgrund härtill kan den bild av det ekonomiska
läget, som redovisats i det föregående, åberopas. Det framgår av denna, att
tendenserna inom landet alltjämt pekar i expansiv riktning, dvs. mot en
tortsatt press på våra redan hårt utnyttjade produktiva resurser. Arbetsmarknaden
är fortfarande ansträngd. Även om vissa rubbningar på byggnadsområdet
kanske kan befaras under instundande vinter, är sysselsättningen
i stort sett närmast att beteckna som överfull med en kännbar brist
på arbetskraft, särskilt yrkeskunnig, på åtskilliga områden.
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
Ett annat tecken på övertrycket inom det ekonomiska livet ger utrikeshandelns
utveckling. Visserligen har exporten gynnats av det internationella
konjunkturuppsvinget och visat en vacker ökning jämfört med fjolåret. Men
samtidigt har importen till följd av den stigande efterfrågan inom landet
ökat än mer. Allting tyder på att de löpande betalningarna för utbytet av
varor och tjänster med andra länder för innevarande år kommer att ge ett
underskott på några hundra miljoner kronor, även om valutaställningen inte
skulle visa så stor nedgång på grund av förskjutningar i förskotts- och efterhandsbetalningarna.
I och för sig skulle det vara önskvärt om i stället en
förstärkning av valutareserven hade kunnat komma till stånd under en tid
av så gynnsamma exportkonjunkturer som för närvarande.
Den internationella utvecklingen bär som nämnts kännetecknats av stigande
konjunkturer. En fortsatt uppgång är att förvänta för den närmaste
framtiden med åtminstone vissa ytterligare prisstegringstendenser. Svenskt
näringsliv är särskilt känsligt för förändringar i konjunkturläget på andra
håll på grund av utrikeshandelns stora omfång och på grund av den stora
frihet som råder för importen. Den stigande konjunkturen ute i världen är
i och för sig en gynnsam företeelse. Denna utveckling och de med den förenade
pris- och lönestegringarna i andra länder har gjort att de genom årets
avtalsrörelse höjda produktionskostnaderna i vårt land inte medfört så stora
svårigheter som eljest kunnat förutses. I ett annat internationellt klimat
kunde avtalsrörelsens resultat ha föranlett en allvarlig försämring av vår
konkurrensförmåga och därmed också äventyrat den fulla sysselsättningen.
Det aktuella läget med rådande prisstegringstendenser medför emellertid
å andra sidan betydande risker för den fortsatta utvecklingen. Tidigare erfarenheter
visar, att utifrån kommande prisstegringsimpulser lätt förstoras
vid sin gång genom det svenska pris- och kostnadssystemet. Sker detta, uppkommer
ogynnsamma verkningar på konkurrensförmågan, när prisstegringen
upphör. Vi har därför särskild anledning till försiktighet i ett läge sådant
som det nuvarande.
I stort sett synes man kunna karakterisera utvecklingen innevarande år
på det sättet, att avtalsrörelsen i början av året medfört den förutsedda höjningen
av den svenska pris- och kostnadsnivån men att den ytterligare press
på våra resurser, som hotade, väsentligen kunnat undvikas. Såtillvida har
man lyckats bevara den samhällsekonomiska balansen. Det har emellertid,
som angavs i den reviderade nationalbudgeten, varit fråga om en balans på
en mycket hög nivå av sysselsättning och med ett hårt utnyttjande av alla resurser.
En sådan balans innebär alltid risker för rubbningar av olika slag.
Vad som under året tillkommit är en skärpning av den internationella högkonjunkturen
med åtminstone på vissa områden tydliga tendenser till prisstegringar.
Denna utveckling nödvändiggör en fortsatt restriktivitet i den
ekonomiska politiken.
Redogörelsen i det föregående ger även viss anvisning om var restriktiviteten
särskilt behöver sättas in och vilka medel som därvid kan behöva till
-
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
gripas. De expansiva tendenserna framträder starkt på investeringssidan.
Den internationella högkonjunkturen stimulerar givetvis i första rummet
företagens investeringar. På konsumtionsområdet framträder den starkaste
tillväxten i fråga om utgifterna för varaktiga konsumtionsvaror. Detta är
en internationell företeelse och framstår i och för sig som en naturlig sak,
i linje med utvecklingstendenserna vid en höjning av levnadsstandarden.
Att en viss uppbromsning härvidlag i dagens läge kan anses befogad beror
främst på att denna efterfrågan skärper konkurrensen om produktionsfaktorerna
på områden, där dessa redan är hårt utnyttjade, såsom inom
verkstadsindustrin, och på att den för med sig investeringsbehov av stor
omfattning, såsom fallet är beträffande bilarna.
För närvarande användes en kombination av ett flertal olika medel för
att dämpa expansionstendenserna. De viktigaste leden utgöres av byggnadsregleringen
samt finans- och kreditpolitiken.
Vad först byggnadsregleringen beträffar, visar förut angivna uppgifter på
en ökning av sådan byggnadsverksamhet, som inte omfattas av regleringen.
Enligt inventeringen i augusti var ett par tusen arbetare färre sysselsatta vid
tillståndsberoende arbeten än vid samma tid året före. Samtidigt visar byggnadsfackförbundens
medlemstal en ökning. Då arbetslösheten var obetydlig,
måste ökade sysselsättningsmöjligheter ha funnits vid andra byggnadsarbeten.
Detta förhållande vittnar i sin mån om hur begränsat området är för
byggnadsregleringen.
Den skärpta kreditpolitiken har utgjort ett i viss mån nytt inslag i årets
utveckling. Det synes ännu för tidigt att slutgiltigt bedöma dess verkan.
Alltjämt gäller emellertid, att kreditpolitikens betydelse är mindre för företag,
som är helt eller till stor del oberoende av kredit för att kunna genomföra
sina investeringar. De självfinansierande företagen undgår sålunda i
viss mån en restriktiv kreditpolitiks inflytande, vilket däremot hårt drabbar
de mera kreditberoende företagen.
Av de här i korthet omnämnda skälen har den restriktiva kreditpolitiken
hittills kompletterats med direkta finanspolitiska åtgärder, främst i form
av investeringsavgift. Dessa skäl verkar i dagens läge med oförändrad
tyngd. Då det för närvarande kräves en fortsatt återhållsamhet och den restriktiva
politiken inte nu kan lättas, bör investeringsavgift uttagas också
under 1956. Härigenom drabbas även de självfinansierande företagen.
Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon har varit nära förbunden
med den allmänna investeringsavgiften. Det skulle också framstå
som egendomligt, om företagens produktiva maskinanskaffning men inte de
enskilda hushållens bilköp skulle drabbas av en avgiftsbeläggning. Behov
synes även alltjämt finnas för en sådan broms på utvidgningen av motorfordonsparken
i landet, vilken ställer så stora krav på investeringar i vägar,
broar, parkeringsutrymmen, garage och servicelokaler. Med rådande ansträngning
av våra resurser framstår det för närvarande som ogörligt att
tillfredsställa dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd.
Den särskilda investeringsavgiften har härvid visat sig vara ett lämpligt
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
återhållande medel. Det förhållandet att köpen av nya bilar under de hittills
gångna månaderna i år varit lika omfattande som förra året talar inte
häremot; utan den särskilda avgiften skulle sannolikt en betydande ökning
ha ägt rum.
Jag vill sålunda förorda, att beslut nu fattas, att investeringsavgift skall
utgå jämväl under kalenderåret 1956. Den föreslagna åtgärden sedd i samband
med den skärpta kreditpolitiken måste antagas medföra att åtskilliga
mindre räntabla investeringar inte kommer till stånd eller i allt fall uppskjutes.
Att en sådan effekt uppnås under 1956 är, sådant läget nu måste
bedömas, i hög grad angeläget.
Jag övergår härefter till att behandla vissa speciella frågor, huvudsakligen
av författningsteknisk natur, som uppkommer vid en prolongering
av bestämmelserna om avgiftsbeläggning av investeringar.
Vad först angår den vid vårsessionen antagna förordningen om allmän
investeringsavgift avser denna förordning, sasom tidigare nämnts, investeringar
under det beskattningsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt
äger rum år 1956, d. v. s. i princip investeringar som verkställts år 1955,
och den kan inte utan förhållandevis omfattande ändringar göras tilllämplig
på ett följande år. Den avgiftsbeläggning av investeringar under
år 1956 som jag i det föregående förordat bör därför lämpligen ske genom
en särskild förordning i ämnet, avsedd att tillämpas vid 1957 års inkomsttaxering.
Förordningen om investeringsavgift för år 1955 är i allt väsentligt uppbyggd
på grundval av de bestämmelser som gällde beträffande investeringsavgiften
för beskattningsåren 1952 och 1953. I propositionen nr 36/1955
erinrades om att såväl de avgiftsskyldiga som taxeringsmyndigheterna vunnit
förtrogenhet med dessa bestämmelser samt att en relativt klar praxis
utvecklat sig. Även om man givetvis skulle kunna ifrågasätta en delvis
annorlunda utformning av en förordning om investeringsavgift för år 1955,
ansågs med hänsyn till dessa förhållanden övervägande skäl tala för att
så långt möjligt bygga på de äldre bestämmelserna. Vad då anfördes äger
självfallet sin giltighet även beträffande den nu aktuella investeringsavgiften.
Härtill kommer att denna är avsedd att utgöra en direkt fortsättning
av den vid vårsessionen beslutade avgiftsbeläggningen. De nya bestämmelserna
bör därför enligt min mening så långt möjligt överensstämma med
dem som gäller avgiften för år 1955.
I detta sammanhang torde jag få något beröra frågan om undantag från
avgiftsplikten. I förordningen om investeringsavgift för 1955 har endast ett
fåtal starkt begränsade undantag gjorts. Detta sammanhänger med att investeringsavgiften
enligt sin natur måste verka generellt. Den gei inte utrymme
för någon myndigheternas prövning av angelägenheten av ifrågasatta
investeringar, såsom fallet är med exempelvis byggnadsregleringen,
utan denna prövning skall verkställas av dem som önskar företa investeringarna.
Avsikten är att åstadkomma ett uppskov med investeringar som
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 205 år 1955
inte är så lönande eller eljest så angelägna att de anses böra utföras trots
den ökning av kostnaden som föranledes av investeringsavgiften. Varje
undantag från avgiftsplikten är ägnad att minska de investeringsbegränsande
verkningarna. Motsvarande gäller om det avgiftsfria bottenbeloppet
skulle höjas. Väsentligen av dessa skäl ansåg sig bevillningsutskottet böra
avstyrka ett flertal motionsvis framförda förslag om ytterligare undantag
från avgiftsplikten eller om befogenhet för myndighet att ge dispens från
denna. Svårigheterna att genom uttryckliga lagregler eller dispensvägen
åstadkomma en rimlig avvägning av de olika intressen som här kan anmäla
sig är även uppenbara. Dessa skäl verkar med samma styrka oavsett om
investeringsavgiften uttas under ett eller två år och bör i princip föranleda
till att ytterligare undantag inte medges, även om dessa från vissa andra
synpunkter kan te sig önskvärda.
Från Sveriges segelfartggsförening, Föreningen Sveriges mindre varv och
Svenska båtbyggarföreningen har inkommit framställningar av innebörd att
fiskefartyg samt fraktfartyg om mindre än 500 bruttoregisterton skulle
undantas från investeringsavgift.
Av vad nyss anförts torde framgå att undantagsbestämmelser med denna
vidsträckta innebörd — de skulle bl. a. omfatta huvudparten av den mindre
skeppsfarten — inte kan införas utan att rubba de förutsättningar på vilka
investeringsavgiften är uppbyggd. Jag får i detta sammanhang även erinra
om att i stort sett enahanda skäl för avgiftsbefrielse skulle kunna anföras i
åtskilliga andra fall, bl. a. inom andra delar av kommunikationsväsendet.
Jag kan följaktligen inte biträda ett så långtgående yrkande i fråga om
avgiftsbefrielse.
Om än med tvekan synes det mig möjligt att överväga ett fritagande av
fiskefartygen från investeringsavgift. Fiskarbefolkningen arbetar under speciella
förutsättningar. Till en början hör de till den grupp av näringsutövare,
vilka för sin utkomst är nödsakade att förvärva ett relativt sett mycket
dyrbart arbetsredskap, i deras fall alltså fartyget med fångstredskap. Härtill
kommer så den ovisshet rörande verksamhetens utfall, som i hög grad
präglar denna näring. Vidare bör uppmärksammas att båtar och motorer
måste kontinuerligt överses eller ersättas med hänsyn till de rent personliga
risker, som är förenade med denna yrkesutövning. För investeringar i fiskefartyg
kan visserligen stödlån erhållas av fiskerilånefonden, varvid frihet
från investeringsavgift åtnjutes till den del kostnaden täckes av lånet. I
allmänhet kan dock endast en mindre del av kostnaden finansieras med
sådant lån. Återstoden — det kan förtjäna omnämnas, att en ordinär fiskebåt
om 80—85 fot numera enligt uppgift kostar omkring 300 000 kronor —
måste fiskarena anskaffa själva.
Med hänsyn till det anförda vill jag inte motsätta mig att här göra ett
undantag. Det kan i detta sammanhang nämnas, att fiskebåtar bygges och
repareras vid ett tjugutal mindre varv eller båtbyggerier, vanligen belägna
i fiskelägen och andra smärre orter med små möjligheter för friställd arbetskraft
att finna sysselsättning inom orten. Någon egentlig expansion
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
förekommer inte inom denna industri. Även med tanke härpå bör en undantagsbestämmelse
av den art nu ifrågasatts väcka mindre betänkligheter. Jag
förordar alltså en undantagsbestämmelse, som i princip synes böra utformas
med utgångspunkt från de förutsättningar, som gäller för lån från fiskerilånefonden.
Dock synes den begränsningen böra stadgas, att avgiftsbefrielsen
inte skall avse fiskefartyg över 100 bruttoregisterton. En sådan gränsdragning
torde tillgodose det reguljära fiskets önskemål.
Ytterligare vill jag nämna, att från Företagarföreningarnas förtroenderåd
under hand framförts förslag om undantagsbestämmelser i fråga om kollektiva
verkstadshus. Av förut anförda skäl av principiell natur anser jag
mig inte kunna biträda detta förslag.
I enlighet med det anförda bör bestämmelserna om investeringsavgift
för år 1956 med nyss angivet undantag ges samma innehåll som förordningen
om avgift för 1955. Reglerna om eftertaxering i 17 § bör emellertid jämkas
i överensstämmelse med de nya stadgandena om eftertaxering som på
grundval av propositionen nr 160/1955 införts i de permanenta skatteförfattningarna.
Jag vill vidare anmärka, att bland undantagen i 1 § andra stycket
Svenska spannmålsaktiebolaget bör utbytas mot Svenska lagerhusaktiebolaget,
vilket enligt tidigare beslut fr. o. m. den 1 september 1955 skall överta
den verksamhet i fråga om förvaltning av lagerhus och lagring av spannmål
m. in., som tidigare ankommit på spannmålsbolaget.
Vidare erfordras särskilda övergångsbestämmelser.
I punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till förordningen om
investeringsavgift för år 1955 undantogs från avgiftsplikt vissa investeringar,
som kunde sägas ha skett före den 16 januari 1955. Detta gäller
förvärv av byggnad eller inventarier, varom kontrakt tecknats före nämnda
dag, investeringar i fastighet för vilkas utförande byggnadstillstånd meddelats
före den 16 januari 1955, förvärv av inventarier, som levererats dessförinnan,
samt sådana arbeten som utförts före den 16 januari 1955. Dessa
investeringar synes, i den mån avgiftsplikt skulle kunna ifrågakomma enligt
den nu förordade förordningen, böra på motsvarande sätt undantagas.
I punkterna 1 och 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen om
investeringsavgift för år 1955 upptogs vidare vissa specialbestämmelser med
avseende på avgiftspliktiga som verkställt omläggning av räkenskapsår.
Sålunda gäller enligt punkten 1, att om någon verkställt investering
under räkenskapsår för vilket han år 1956 taxeras till investeringsavgift
enligt bestämmelserna om sådan avgift för åren 1952 och 1953, skall dylik
investering inte anses som avgiltspliktig investering enligt förordningen
om investeringsavgift för år 1955. Då taxering till den nu förordade investeringsavgiften
för år 1956 inte skall verkställas förrän under år 1957.
synes någon övergångsbestämmelse med sådant innehåll inte erfordras beträffande
den nya avgiften.
I punkten 4 stadgas, att om någon på grund av omläggning av räkenskapsår
antingen inte taxerats till inkomstskatt för år 1956 eller nämnda
år taxerats till dylik skatt för ett beskattningsår, som omfattar kortare tid
30
Kungl. May.ts proposition nr 205 år 1955
än tolv månader, skall taxering till investeringsavgift verkställas år 1957
eller, i förekommande fall, såväl år 1956 som år 1957, därvid bestämmelserna
i förordningen skall äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande
investeringar under det beskattningsår för vilket taxering sker
år 1957. Bestämmelsen avser fall då en avgiftsskyldig genom omläggning
av räkenskapsår kan åstadkomma antingen att det inte blir någon taxering
alls år 1956 eller också att det blir taxering men för en sammanlagd kortare
tidrymd än 12 månader. En dylik omläggning av räkenskapsår medför alltså
taxering till investeringsavgift i stället, eller i vissa fall även, under ett
följande år. I propositionen nr 36 erinrades i anslutning härtill om att, även
utan omläggning av räkenskapsår, sådant fall kan förekomma att någon
taxeras till investeringsavgift år 1956 för ett beskattningsår som omfattar
allenast en del av kalenderåret 1955. I och för sig kunde göras gällande att
man i detta liksom i det nyss antydda fallet skulle taxera till investeringsavgift
jämväl ett senare år. Emellertid uttalades i propositionen, att avgörande
härför närmast syntes böra vara huruvida läget under senare delen
av år 1955 utvecklade sig så att det framstod som angeläget att vidhålla bestämmelsernas
fulla effekt under hela detta år.
Nu angivna frågor synes med avseende på investeringsavgiften för år
1956 böra lösas efter samma principer som i förordningen om avgift för år
1955. I en övergångsbestämmelse bör i enlighet härmed stadgas, att om
någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen inte taxerats till
inkomstskatt år 1957 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för ett beskattningsår,
som omfattar kortare tid än 12 månader, eller åren 1956 och
1957 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattar
kortare tid än 24 månader, skall bestämmelserna i den nya förordningen
äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under de beskattningsår,
som omfattar hela eller del av kalenderåret 1956 och för vilket
taxering sker år 1958 eller 1959. På grund av stadgandena i punkt 4 av
övergångsbestämmelserna till 1955 års förordning skulle taxering till investeringsavgift
i vissa fall komma att ske år 1957 enligt såväl 1955 års
som nu ifrågavarande förordning. En bestämmelse av innebörd att taxering
i dylikt fall endast skall ske enligt endera förordningen är därför
nödvändig. Då förordningarna har i stort sett samma utformning synes
lämpligast föreskriva att vad i 1955 års förordning stadgats angående förordningens
tillämplighet i vissa fall vid 1957 års taxering skall upphöra att
gälla. Frågan om den som, även utan omläggning av räkenskapsår, år 1957
taxeras för beskattningsår, som omfattar allenast del av kalenderåret 1956,
bör taxeras till investeringsavgift jämväl ett senare år, synes böra hänskjutas
till ett senare avgörande.
Såsom framgår av det föregående kommer den nu förordade investeringsavgiften
för år 1956 inte att avse exempelvis inventarier i rörelse som beställes
under året men levereras först efter årets utgång. Även beträffande
denna avgift kommer alltså att gälla att dess investeringsbegränsande verkan
upphör i viss omfattning under senare delen av året och under tiden
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
31
fram till årets utgång alltmer uttunnas. Huruvida särskilda åtgärder bör
vidtagas för att låta lagstiftningen bibehålla sin fulla effekt under hela år
1956 torde få övervägas senare.
Vid uttagande under ytterligare ett år av den särskilda investeringsavgiften
för motorfordon uppkommer ett särskilt problem beträffande avgiftsbeläggningen
av begagnade fordon beroende på att avgiften för dessa fordon
utgår med lägre belopp för äldre årsmodeller. Skälen för att investeringsavgiften
ansågs böra omfatta såväl nya som gamla fordon bär utförligt
redovisats i proposition nr 36 till årets riksdag och torde icke här behöva
upprepas. Jag vill endast erinra om att ett borttagande av avgiften på
begagnade bilar skulle få till följd en prisstegring på dessa bilar. Då det i
betydande utsträckning förekommer att vid inköp av ny bil en begagnad
lämnas i utbyte eller eventuellt säljes till en tredje person, skulle det ökade
värdet av den äldre bilen i många fall helt eller delvis uppväga investeringsavgiften
på den nya bilen. Enligt min mening är det ekonomiska läget
icke sådant att en uppmjukning av lagstiftningens investeringsbegränsande
effekt nu kan anses motiverad. Jag kan alltså icke tillstyrka att de begagnade
bilarna undantages från avgiftsbeläggning.
Även om sålunda i princip avgiften för de gamla fordonen tills vidare
bör bibehållas, synes det erforderligt att göra viss justering i den skala
efter vilken avgiften för dessa fordon beräknas. Som tidigare nämnts uttages
i år full avgift för fordon av 1954 eller senare års modell. För äldre
fordon reduceras avgiften efter en med 10 procent för år fallande skala,
dock så att 10 procent av avgiften för nya fordon utgår icke blott för 1945
års utan även för tidigare års modeller. Vid den avgiftsbeläggning, som är
avsedd att äga rum under 1956, bör full avgift uttagas för 1955 och senare
års modeller. Skalan efter vilken avgift skall uttagas för äldre årsmodeller
får då på motsvarande sätt ändras. För 1954 års modell blir avgiften 90
procent av avgiften för nya fordon, för 1953 års modell 80 procent o. s. v.
Största reduceringen — d. v. s. intill 10 procent av avgiften för nya fordon —
erhålles för 1946 och tidigare års modeller.
På samma sätt som föreslagits beträffande den allmänna investeringsavgiften
synes det ur författningsteknisk synpunkt lämpligast att bestämmelserna
om avgiftsbeläggningen under år 1956 meddelas i en ny författning.
Förslag till förordning om särskild investeringsavgift för år 1956 har
upprättats inom finansdepartementet. Utöver de ändringar, som föranletts
av de av mig förordade jämkningarna i avgifterna för begagnade fordon,
har det ansetts påkallat att i den nya författningen komplettera vissa av
bestämmelserna, som gällt enligt 1955 års förordning. Sålunda har undantagsfallen
i 3 § utökats varjämte särskilda regler meddelats för avgiftsberäkningen
i fall av samäganderätt. I det följande kommer jag att i korthet
redogöra för dessa ändringar och tillägg.
Enligt 1955 års förordning utgår icke investeringsavgift vid äganderättsövergång
genom arv eller testamente. Då även förvärv genom bodelning
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 205 år 1955
synes böra undantagas från avgiftsplikt har bland de familj er ättsliga fången
i 3 § upptagits jämväl dylikt förvärv.
Om en bilhandlare som dellikvid vid försäljning av en ny bil eller av
annan anledning för avsalu övertagit en begagnad, i bilregistret upptagen bil,
har han enligt hittills gällande regler kunnat vinna avgiftsbefrielse för sitt
förvärv genom att låta överföra fordonet till reservregistret. I det inom
finansdepartementet utarbetade förslaget har intagits ett stadgande, under
3 § c), som avser att utvidga bilhandlares möjlighet att vinna avgiftsbefrielse
i dylika fall. Den föreslagna bestämmelsen innebär, att en bilhandlare
skall vara befriad från avgift om han försäljer den av honom förvärvade
gamla bilen inom tre veckor och den nye ägaren omedelbart gör anmälan
om sitt förvärv. Reservregistrering av fordonet uppställes sålunda icke som
villkor för avgiftsbefrielse. Under treveckorsperioden är trafikförsäkringsansvaret
täckt av den gamle ägarens försäkring. Avyttras icke bytesbilen
inom tre veckor från förvärvet, har bilhandlaren att förfara såsom hittills,
d. v. s. att i slutet av treveckorsperioden låta överföra bilen till bilreservregistret.
Godtages de föreslagna bestämmelserna uppnås en avsevärd
lättnad såväl för bilhandeln som för bilregistren och bilbesiktningsmännen.
I 3 § i det upprättade förslaget, under punkten f), har införts en bestämmelse
om att avgift ej skall utgå, därest ansökan avser upptagande i bilregister
av ett i utlandet registrerat fordon, som den 31 januari 1955 —
den avgörande tidpunkten för avgiftsskyldighet enligt 1955 års förordning
— fanns intaget i vederbörande utländska register och därefter icke bytt
ägare eller också äges av någon som genom arv, testamente eller bodelning
fått fordonet efter den som den 31 januari 1955 fanns antecknad som fordonets
ägare. Länsstyrelserna torde regelmässigt — med analogitillämpning
av bestämmelsen i nuvarande 3 § c) — ha medgivit avgiftsbefrielse i dessa
fall. Till undanröjande av all tveksamhet har det emellertid ansetts lämpligt
att i författningen införa uttryckligt stadgande i ämnet.
I 1955 års förordning saknas bestämmelse om hur avgiften skall beräknas
i sådana fall, där ett fordon äges av två eller flera personer. Under förutsättning
att samäganderättsförhållandet kommit till uttryck i form av
registeranteckning bör avgiften utgå med ett i förhållande till äganderättsandelens
storlek reducerat belopp. Föreskrift härom har intagits under en
ny punkt, betecknad 4, till 5 § i det inom finansdepartementet utarbetade
författningsförslaget. Motsvarande bestämmelse för det fall då fordonsägare
överlåter viss del av sin äganderätt till fordonet har däremot till följd av de
möjligheter till kringgående, som därigenom skulle uppkomma, icke ansetts
böra meddelas.
Några särskilda bestämmelser om avgiftsbeläggningen i sådana fall, då
ett nyregistrerat fordon efter reklamation återlämnats och ett annat i enlighet
med lämnad garantiutfästelse erhållits i stället, har icke meddelats i
1955 års förordning. Enligt vad jag erfarit har hos länsstyrelserna i fråga om
fabriksnya fordon utbildats den praxis att i de klara reklamationsfallen endast
ett förvärv ansetts föreligga och sålunda endast en avgiftsbeläggning
33
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
ägt rum. Vid bedömandet av huruvida ett dylikt reklamationsfall skall
anses föreligga, har bland annat uppställts krav på att det första fordonet
levererats till köparen inom en tid av högst tre månader före ingivandet
av registreringsansökningen för ersättningsfordonet samt inom samma tid
till säljaren återställts på grund av fabrikationsfel av väsentlig betydelse.
Vidare har fordrats att ersättningsfordonet varit av samma fabrikat, typ
och årsmodell som det återställda fordonet. En förutsättning har därjämte
varit att det återställda fordonet senast i samband med ansökningens ingivande
avförts ur registret samt att särskild gottgörelse för ersättningsfordonets
tillhandahållande icke lämnats eller avtalats. Här angivna praxis har
varit begränsad till att omfatta allenast reklamationsfall inom den yrkesmässiga
bilhandeln. Mot en sådan praxis synes intet vara att erinra och det
torde ur olika synpunkter vara lämpligt att det nuvarande systemet med en
mera fri prövning av reklamationsfallen bibehålies även i fortsättningen.
I samband med behandlingen i våras av det då framlagda förslaget om
investeringsavgift för år 1955 avslog riksdagen, såsom redan antytts i samband
med behandlingen av den allmänna investeringsavgiften, motionsvis
framställda yrkanden om att Kungl. Maj:t skulle bemyndigas medgiva dispens
från tillämpningen av avgiftsbestämmelserna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande hade bevillningsutskottet bland annat uttalat, att dispens
från generellt utformade bestämmelser innebar i viss mån ett överflyttande
av beskattningsrätten på den dispensprövande myndigheten. Med hänsyn
härtill borde en dispensregel tillgripas endast i mycket tvingande fall. Det
låg i sakens natur, framhöll utskottet vidare, att direktiven för dispensprövningen
blott kunde allmänt utformas. Därigenom förlorade lagstiftningen
i exakthet. Erfarenheterna från tidigare dispensanordningar visade,
■att den enskilde ofta hade en påtaglig benägenhet att bedöma just sitt fall
som ett sådant då dispens borde meddelas. Antalet dispensansökningar
måste därför förutsättas bliva mycket stort. Slutligen underströk utskottet
att avgiftsbeläggningen borde verka generellt, såsom en allmän kostnadsfördyring
på motorfordon. Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställde
utskottet om avslag å de framställda yrkandena, vilket, såsom nyss
nämnts, också blev riksdagens beslut.
De synpunkter, som låg till grund för riksdagens ställningstagande i
våras, talar även nu mot alt en allmän dispensregel införes i författningen.
Erfarenheterna från tillämpningen av 1955 års bestämmelser bar emellertid
visat att i vissa alldeles speciella fall omständigheterna kan vara sådana att
ett uttagande av investeringsavgift inte kan anses stå i god överensstämmelse
med lagstiftningens grunder. Jag åsyftar här främst de fall, då ett
fordonsförvärv visserligen föreligger i formell mening, men där den nye
ägaren redan kort tid efter förvärvet icke vidare kan disponera fordonet.
Avtalet om förvärvet har t. ex. hävts eller återgått på grund av förhållanden
varöver den nye ägaren icke kunnat råda. För att möjliggöra ett eftergivande
av investeringsavgiften i dessa och liknande fall bär i det nu utarbetade förslaget
intagits en bestämmelse, som ger Kungl. Maj:t rätt alt medgiva avil
liihanrj lill riksdagens protokoll /.0. / sand. Nr 205
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
giftsbefrielse, där det skulle strida mot grunderna för förordningen att
uttaga avgift. Då investeringsavgiften är avsedd att vara en del av priset,
som en köpare sålunda har att på förhand kalkylera med, är det givetvis
inte i och för sig tillräckligt för medgivande av dispens, att vederbörande
kan åberopa sociala eller ekonomiska skäl för en avgiftsbefrielse. Det
bör uppställas krav på att någon omständighet, som den nye ägaren icke
rimligen kan ha räknat med, skall ha inträffat. Med dessa begränsningar
torde man icke behöva befara att ett dispensförfarande skall medföra icke
önskvärda ojämnheter i avgiftsbeläggningen.
Det nu framlagda förslaget avser i princip förvärv av fordon under år
1956. Liksom skett enligt 1955 års förordning bör emellertid skyldigheten
att erlägga avgift anknytas till tidpunkten, då ansökan om registrering eller
anmälan om äganderättsbyte inkommit till länsstyrelsen. Avgiftsskyldighet
skall enligt de nya bestämmelserna föreligga om ansökan eller anmälan
inkommit efter den 31 december 1955 men före utgången av år 1956. I vissa
tall kan det uppenbarligen inträffa att en ansökan eller anmälan som inkommer
1956 rätteligen borde ha verkställts under 1955. I dessa fall skall
frågan om avgiftsskyldighet prövas enligt 1955 års förordning. Av egentlig
betydelse blir detta endast i fråga om äldre fordon, där ju en viss nedsättning
av avgiften föreslagits. Övergångsbestämmelsen till den nya förordningen
har utformats i enlighet med det nu sagda.
Investeringsavgifternas syfte är, såsom framgår av det föregående, att
begränsa investeringarna. Liksom fallet är med investeringsavgifterna för
år 1955, blir det emellertid en konsekvens av avgiftsbeläggningen att staten
tillföres vissa inkomster. Beträffande den allmänna investeringsavgiften
för år 1955 har antagits, att omkring 75 miljoner kronor skulle inflyta. Då
taxering till denna avgift äger rum först år 1956, föreligger ännu inte
några närmare upplysningar om de inkomster som härvidlag kan påräknas.
Även i fråga om den nu förordade allmänna investeringsavgiften för
år 1956 torde kunna antagas att den kommer att uppgå till ca 75 miljoner
kronor.
I särskild investeringsavgift för motorfordon har, som tidigare nämnts,
t. o. in. augusti 1955 uppburits ungefär 93 miljoner kronor. Med ledning
härav torde kunna antagas att den av mig förordade särskilda investeringsavgiften
för år 1956 kommer att medföra ett inkomsttillskott om ca 130
miljoner kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 205 år 1955
35
IV. Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) förordning om investeringsavgift för år 1956; samt
2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift).
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hane Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Resare
6614G3. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag