Nr 180—181
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1955
1
Nr 180
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna
rörande pension åt skogsarbetare i domänverkets
tjänst.
(5:e avd).
I en inom första kammaren av herrar Lindahl och Axel Jansson väckt motion
(I: 243) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om erforderliga åtgärder för att domänverkets skogsarbetare måtte
erhålla den i reglementet föreskrivna pensionen efter den linje som i motionen
anförts.
Till stöd för ifrågavarande yrkande anföres i motionen följande.
För skogsarbetare i domänverkets tjänst gäller ju 1947 års tjänste- och
familj epensionsreglemente (nr 694/1947). Pensionsåldern är liksom för
arbetare inom andra statens verk satt till sextio år.
Domänverkets arbetare har dock fått utfåendet av sin pension förbundet
med bestämmelser, som vi tror inte gäller för andra statliga verks
arbetare. Skogsarbetarna erhåller sålunda ej dem tillkommande pension,
om de bebor någon av domänverkets lägenheter och vid pensionsålderns inträffande
inte omedelbart kan avflytta. Det kan förstås, om domänverket
vill skydda sig mot att få sina lägenheter bebodda av pensionärer, enär
bostäderna erfordras för folk i arbete. Frågan är dock, om inte påtryckningsmetoden
att beröva arbetarna vederbörlig pension måste betraktas som
alltför hård.
Behandlingen av denna fråga skulle kunna handläggas på ett sätt som
dels ger pensionären hans pension i enlighet med gällande reglemente, dels
alltjämt utgjorde en påtryckning för sökande av ny bostad, som för domänstyrelsens
intressen borde vara tillräckligt. Det borde enligt vår mening
vara tillfyllest, om utgående pension innehölles tills ifrågavarande
pensionärer hade anskaffat annan bostad, då pensionen skulle utbetalas
med retroaktiv verkan från den dag pensionsåldern inträdde.
Förhållandet ter sig i högsta grad orättvist med tanke på den på många
håll förekommande bostadsbristen. Det bär inträffat, att skogsarbetare
som närmat sig pensionsåldern gjort stora ansträngningar att skaffa sig
ny bostad men inte lyckats förrän flera månader efter inträdandet i pensionsåldern.
Pensionären mister då den pension som han enligt reglementet
skulle ha uppburit. Principen om pensionens oantastbarhet synes här ha
kommit ur funktion.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande
av domänstgrelsen, som anfört följande.
Skogsarbetare i domänverkets tjänst åtnjuta pensionsrätt enligt kungörelse
nr 490/1947 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst. Enligt denna kungörelse inträder rätt till ålders
1
Bthang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 180—181
2
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1955
pension vid 60 års ålder. Avgång vid denna tidpunkt är dock icke obligatorisk.
Anställning kan sålunda bibehållas upp till 63 års ålder och i vissa
fall väsentligt därutöver. Motionärernas uppgifter äro i dessa stycken missvisande.
I motionen hävdas, alt pension skall utgå under tid arrendeinnehav eller
motsvarande föreligger. Den omständigheten, att pensionen föreslås skola
temporärt innehållas under den del av arrende- eller hyrestiden, som infaller
efter det faktiska inträdet i pensionsåldern, ändrar icke detta sakförhållande.
Sin principiella inställning till denna fråga har styrelsen redovisat
i sina yttranden över motionerna nr 388/1952 och 410/1954 i andra
kammaren samt senast den 11 november 1954 i utlåtande till civildepartementet
i anledning av en framställning ifrån Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund,
vilket sistnämnda utlåtande i avskrift bifogas.1 Styrelsen finner
icke skäl nu frångå sina tidigare uttalanden, att uppbärande av pension
och arrendeinnehav eller motsvarande i princip icke kunna förenas.
Då inträdet i pensionsåldern ej är fastlåst till viss tidpunkt utan fastmer
kan av den anställde varieras inom vida gränser, anser styrelsen, att den
blivande pensionären även i nuvarande läge på bodstadsmarknaden beredes
god möjlighet att före pensioneringen anskaffa lämplig ny bostad. Att
under sådana förhållanden hävda, att den pensionerade utan dröjsmål skall
frånträda den bostad han erhållit genom sin anställning vid domänverket,
synes styrelsen icke oskäligt eller innebära någon som helst otillbörlig påtryckning.
Åberopande vad ovan anförts får styrelsen avstyrka, att motionen bifalles.
Domänstyrelsens berörda utlåtande till civildepartementet den 11 november
1954 är av följande lydelse.
I fråga om pensionerad arbetares innehav av kronolägenhet anser sig styrelsen
icke kunna frångå sin tidigare i olika sammanhang uttalade uppfattning,
att torpinnehav och uppbärande av pension i princip icke böra förenas.
Styrelsens ställningstagande i denna fråga redovisas närmare i yttranden
rörande motionerna nr 410/1954 och 388/1952 i andra kammaren.
Rörande förbundets önskemål avseende en uppmjukning av bestämmelserna
om tjänstårsberäkningen vill styrelsen som sin mening uttala, att hithörande
frågor böra bedömas med utgångspunkt från huruvida egentlig anställning
kan anses föreligga eller icke. 1938 års sakkunniga ha härutinnan
i sitt betänkande med förslag till tjänste- och familjepensionsreglemente för
arbetare i statens tjänst (SOU 1942: 8) utgått från att anställning icke kan
anses innehavas med mindre arbetaren åtnjuter någon avlöning i densamma.
Att — såsom här ifrågasättes — ålägga en arbetsgivare pensionsskyldighet
gentemot arbetare, som av annan arbetsgivare sysselsättes, enbart av det
skälet, att arbetet utföres inom den förstnämnde arbetsgivarens fastighet,
torde icke få anses rimligt.
Vad beträffar förbundets hemställan om utvidgad rätt för arrendator att
tillgodoräkna arrendeinnehav såsom tjänstetid, vill styrelsen framhålla, att
redan nu gällande bestämmelser försätta arrendatorerna i ett mycket gynnat
läge i förhållande till den starkt växande gruppen av andra fast anställda
arbetare. Styrelsen kan för sin del icke anse att medgivande om ytterligare
tillgodoräknande av arrendetid är en rationell eller socialt betingad åtgärd
vare sig ur domänverkets eller arbetstagarnas synpunkt.
Slutligen vill styrelsen meddela, att de exempel på pensionsfall, förbundet
i sin skrivelse anfört, icke ge en riktig bild av dessa ärendens behandling
1 Se det följande.
Statsutskottets utlåtande nr 180 år 1955
3
inom styrelsen. Det synes styrelsen angeläget understryka, att pensionsansökningar
av här ifrågavarande slag alltid handläggas under största möjliga
hänsynstagande till förhållandena i de enskilda fallen.
Utskottet. Såsom av domänstyrelsens över motionen avgivna yttrande framgår
var ifrågan om rätt för skogsarbetare i domänverket att erhålla pension
vid samtidigt innehav av kronolägenhet föremål för behandling vid såväl
1952 som 1954 års riksdag. I sitt senaste utlåtande i detta ämne, nr
199 år 1954, avstyrkte utskottet då föreliggande motionsyrkande, och riksdagen
beslöt i enlighet härmed. Utskottet framhöll härvid bl. a. att frågan
jämväl upptagits i en till civildepartementet överlämnad ''framställning från
Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund. Utskottet förklarade sig förutsätta,
att vid den prövning av frågan som sålunda kunde väntas komma att
ske från Kungl. Maj :ts sida, olika i ärendet anförda, på frågan inverkande
omständigheter blev vederbörligen beaktade.
Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj :t ännu icke tagit ställning
till nyssberörda framställning, vilket emellertid torde komma att ske inom
kort. Vid sådant förhållande anser utskottet — under erinran om sitt berörda
uttalande i fjol, vilket kan tillämpas jämväl med avseende på vad som
anförts i samband med det nu föreliggande motionsyrkandet — någon åtgärd
från riksdagens sida inte för närvarande påkallad. Utskottet hemställer
därför,
att motionen I: 243 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 22 november 1955
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar
Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Holmqvist, Rikard
Svensson och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Rergström, Åkerström, Staxäng,
fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Svensson i Alingsås, Gustafsson
i Stockholm, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Hansson i Skegrie, Löfroth,
Almgren, fröken Vinge och herr Svensson i Stenkyrka.