Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1955
1
Nr 177
Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn av folkskolestadgans
bestämmelser mot tredskande målsmän.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Ranmark m.fl. (1: 72) samt den andra inom andra kammaren av
fröken Olsson och herr Johansson i Södertälje (II: 107), har yrkats, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en översyn av bestämmelserna
i folkskolestadgans § 51.
Ifrågavarande paragraf i stadgan angående folkundervisningen i riket har
följande lydelse:
1. Tredskas föräldrar eller målsmän eller den, som eljest har skolpliktigt
barn i sin vård, att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet
och kan rättelse icke annorledes på lämpligt sätt vinnas,
äger skolrådet föranstalta om barnets hämtande till skolan och för sådant
ändamål anlita polismyndighet där det finnes erforderligt.
2. Utebliver barn från skolan av anledning, som i mom. 1 sägs, sedan
det upprepade gånger avhämtats, må länsstyrelse, efter anmälan av skolrådet
eller, där länsstyrelsen eljest finner anledning därtill, kunna vid vite
förelägga den tredskande att regelbundet hålla barnet i skolan ävensom, i
händelse föreläggandet ej efterkommes, sådant vite utdöma. Där särskilda
förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen kunna förelägga vite, även
utan att barnet dessförinnan till skolan avhämtats.
Utdömt vite tillfaller kronan. Vite må ej vid bristande tillgång förvandlas
till fängelse.
3. Skulle ovan angivna åtgärder befinnas fruktlösa, må skolrådet göra
anmälan till barnavårdsnämnden om sålunda ådagalagd försummelse vid
vårdnadens utövande.
4. Skolråds och länsstyrelses beslut enligt mom. 1 och 2 av denna paragraf
gå utan hinder av klagan i verkställighet: dock gäller detta icke länsstyrelses
beslut, varigenom vite utdömts.
Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet har anförts följande.
I folkskolestadgans § 51 lämnas anvisningar hur folkskolestyrelse skall
förfara, om föräldrar utan giltig anledning håller barnen hemma från skolan.
Skolstyrelsen kan då begära polishandräckning för att föra barnen till
skolan. Har sådan hämtning skett upprepade gånger och tredskan fortsät
1
— Bihang till riksdagens protokoll 1066. 6 samt. Nr 177
2
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1955
ter kan skolstyrelsen hos länsstyrelsen begära vitesföreläggande. I sista
hand skall skolstyrelsen anmäla missförhållandet hos barnavårdsnämnden.
Hämtningsbeslut kan omedelbart gå i verkställighet, medan vitesföreläggandet
först måste vinna laga kraft. Endast i undantagsfall kan länsstyrelsen
meddela vitesföreläggande utan föregående polishämtning.
Det torde vara en allmän uppfattning, att polishämtning av barn är en
så allvarlig åtgärd, att den i varje fall inte får tillgripas förrän i sista
hand, sedan alla andra medel visat sig verkningslösa. Vitesföreläggandet
däremot behöver inte bli känt för utomstående, i varje fall väcker det inte
samma obehagliga uppmärksamhet bland grannar och skolkamrater som
polishämtning, och det drabbar den ansvarige, målsmannen — inte barnen.
Det är av största vikt att konflikter mellan skola och hem kan lösas så
snabbt och smidigt som möjligt och med minsta möjliga skadeverkan för
barnen.
Utskottet har i vederhörlig ordning inhämtat utlåtande över de ifrågavarande
motionerna av skolöverstyrelsen. Överstyrelsen har i ärendet anfört
följande.
Sådan översyn av bestämmelserna i folkskolestadgan § 51, som torde
åsyftas i motionerna I: 72 och II: 107 har övervägts inom skolöverstyrelsen.
Det påtalade hämtningsförfarandet har emellertid, såvitt överstyrelsen
har sig bekant, under senare år endast undantagsvis måst tillämpas. I
allmänhet har barns uteblivande från skolan haft sin grund i någon konflikt
och, sedan anledningen till denna undanröjts, har skolgången fullgjorts. Då
sålunda något påtagligt behov icke ansetts föreligga att föreslå revision av
bestämmelserna, anser sig överstyrelsen icke ha anledning biträda yrkandet.
Utskottet. Med anledning av de förevarande motionerna vill utskottet
för sin del understryka, att de i § 51 folkskolestadgan föreskrivna åtgärderna
— hämtning och vite — äro tvångsmedel för skolpliktens fullgörande,
vilka torde böra tillgripas allenast i sådana fall, då andra åtgärder visat sig
verkningslösa. Av motiveringen till motionerna synes framgå, att motionärerna
icke heller ifrågasatt nödvändigheten i och för sig av förefintligheten
av de i nämnda paragraf givna föreskrifterna, utan åsyftat en sådan ändring
av desamma att vitesföreläggande i regel skulle föregå hämtning. Utskottet
får emellertid erinra om att redan med nuvarande lydelse av paragrafen
förefinnes möjlighet för länsstyrelse att, där särskilda förhållanden
därtill föranleda, förelägga vite utan föregående hämtningsförfarande. Utskottet
förutsätter, att en icke alltför restriktiv tillämpning av denna bestämmelse
äger rum och att den ifrågavarande, länsstyrelserna givna befogenheten
anlitas i alla de fall där den — framför ett föregående hämtningsförfarande
— kan förutsättas leda till ett gynnsammare resultat.
På grund härav och med hänsyn till vad skolöverstyrelsen i sitt ovannämnda
yttrande anfört är utskottet — som utgår från att skolöverstyrelsen
alltjämt har sin uppmärksamhet riktad på här berörda problem —
icke berett att tillstyrka att riksdagen skulle i enlighet med vad i motio
-
3
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1955
nerna påyrkats i skrivelse till Kungl. Maj:t anhalla om den begärda översynen
av omförmälda föreskrifter i folkskolestadgan.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 72 och II: 107 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 november 1955
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, Gillström, fröken Andersson,
herrar Näsström, Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson och Jacobsson;
samt
från andra kammaren: herrar Ward, Bergström, Andersson i Malmö,
Rubbestad, Åkerström, Staxäng, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,
Gustafsson i Stockholm, Cassel, Gustafsson i Skellefteå, Löfroth,
Almgren, fröken Vinge och herr Svensson i Stenkyrka.
Reservation
av herr Hesselbom, som ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna och
alltså hemställa,
att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 72 och
II: 107, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en översyn
av bestämmelserna i § 51 stadgan angående folkundervisningen
i riket.