Nr 173—175
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955
1
Nr 173
Utlåtande i anledning av väckta motioner om färdigställande av
flygfältet i Umeå.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Jacobsson m. fl. (I: 64) och den andra inom andra kammaren av fru Sandström
m. fl. (II: 63), har hemställts att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla om en skyndsam översyn av de för tio år sedan gjorda beräkningarna
och planeringarna för flygfältet i Umeå samt framlägga förslag till färdigställande
av nämnda flygplats.
Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna i huvudsak anfört följande.
1944 års flygplatsutredning, som avlämnade sitt betänkande i augusti
1946, ansåg att näst efter de flygplatser, som har direkt betydelse för flyglinjer
till kontinenten, intog iordningställande av flygplatser för en inrikes
flygtrafiklinje på Norrland den högsta angelägenhetsgraden. Flyglinjen från
Stockholm och norrut, i första hand till Luleå, ansågs på grund av de långa
avstånden från Norrland till södra och mellersta Sverige vara en viktig
huvudlinje. Att statsmakterna på tidigt stadium delade denna mening framgår
av att redan innan utredningen framlagt sitt betänkande hade i proposition
föreslagits en flygplats utanför Umeå, för vilket ändamål utredningen
kunde redovisa att i proposition föreslagits ett belopp av en miljon kronor
till påbörjande av fältarbeten.
Enligt de principer, man uppdragit för flygfältsbyggen avsedda för civil
trafik, borde mark för flygfältet tillhandahållas av de lokala myndigheterna.
Umeå stad hade också enligt överenskommelse gått med på att tillhandahålla
erforderlig mark. Staden har hållit sin del av överenskommelsen och
sålunda för nära tio år sedan inlöst — delvis genom expropriation — ett
lämpligt markområde, för vilket staden investerat omkring en miljon kronor.
Markområdet, som ligger i omedelbar närhet av staden men inom Umeå
landskommuns gränser, har i inlösen och vissa grundarbeten kostat ytterligare
omkring en halv miljon, vilka medel tillskjutits dels av landskommunen,
dels av landstinget.
Området har sedan legat helt outnyttjat, och det torde kunna anses som
dålig ekonomi att investera en så stor summa pengar utan att investeringen
sedan kunnat nyttiggöras på något sätt. Av de av statsmakterna anslagna
medlen har endast en obetydlig del tagits i anspråk, varför 900 000 kronor,
som fanns reserverade i hudgeten, tydligen återgått till statskassan.
Den inrikes flygtrafiken har under åren efter kriget inte fått den omfattning,
som man för tio år sedan allmänt räknade med. Orsakerna härtill skall
här inte beröras. Men om en inrikes flyglinje skall kunna utvecklas, torde
det i stor utsträckning bero på möjligheten att betjäna ett visst antal orter.
En sådan service är självfallet omöjlig om det är brist på flygplatser, varför
Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 173—175
2
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955
exempelvis den omständigheten att flygfältet i Umeå, som planerats såsom
i första hand nödvändigt för den norrländska huvudlinjen, inte kom till
slånd torde ha inverkat.
Jämfört med andra länder torde vårt land i dag ligga på efterkälken i
fråga om utvecklingen av det utomordentliga transportmedel, som flyget utgör.
Under senaste tid har också frågan om upprustning av den inrikes flygtrafiken
kommit i förgrunden, och alltjämt kvarstår samma förhållande,
som flygplatsutredningen på sin tid var ense om, nämligen att det är den
norrländska flyglinjen, vilken på grund av våra geografiska förhållanden är
av högsta angelägenhetsgrad.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av luflfartsstijrelsen, som inledningsvis lämnat följande
redogörelse för frågans hittillsvarande behandling.
Av en i 1946 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 5, s. 166 o. f.)
lämnad redogörelse rörande ett av 1944 års flygplatsutredning i september
1945 framlagt förslag till utbyggnader och kompletteringar av vårt lands
flygplatser framgår, att utredningen av då trafikerade linjer funnit linjen
Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå i första hand böra utbyggas och
förbättras, så att Norrlands luftfartsförbindelser med mellersta och södra
Sverige kunde säkerställas. Särskilt framhölls angelägenheten av att höja
trafiksäkerheten på delsträckan Sundsvall/Härnösand—Luleå genom anläggande
förslagsvis i Umeå av en mellanlandningsstation, som jämväl skulle
kunna tillgodose Umeå stad och kringliggande uppland. Departementschefen
biträdde sistnämnda förslag under framhållande bland anfiat, att flygplatsen
var motiverad av såväl trafiksäkerhetsskäl som en önskan att öka Norrlandslinjens
värde för övre Norrland. På förslag av Kungl. Maj :t anvisade
1946 års riksdag 900 000 kronor för arbetenas påbörjande; totalkostnaderna
uppskattades då till 5 675 000 kronor.
Genom beslut den 28 mars 1947 godkände Kungl. Maj :t ett mellan luftfartsstyrelsen
och Umeå stad slutet, den 27 september och den 11 november
1946 dagtecknat avtal angående anläggande av flygplats vid Umeå, samt förordnade,
att en flygplats för allmänt bruk genom Kungl. Maj :ts och kronans
försorg skulle anläggas vid Umeå. Enligt avtalet har staden bland annat
förbundit sig att dels förvärva vissa angivna områden att användas till
flygplats samt efter verkställt förvärv utan ersättning till kronan överlåta
nämnda områden, dels ock vidtaga vissa åtgärder inom områdets omgivningar
i syfte att undanröja fara eller hinder för flygplatsens användning
för luftfart; kronan har förbundit sig att snarast möjligt efter det mark
ställts till förfogande påbörja anläggandet av en flygplats på området och,
sedan flygplatsen tagits i bruk, ansvara för underhållet och driften av densamma.
Ifrågavarande markområden ha förvärvats av staden. I avvaktan på
vidare åtgärder från kronans sida är marken fortfarande i stadens ägo; uppfyllandet
av stadens övriga åtagande har uppskjutits tills vidare.
För budgetåret 1947/48 äskade luftfartsstyrelsen för fortsatta arbeten vid
flygplatsen ett belopp av 1 500 000 kronor. I statsverkspropositionen till 1947
ars riksdag (kapitalbudgeten, bil. 27, s. 174 f.) anförde departementschefen,
att han redan i propositionen 1946: 379 angående byggande av en storflygplats
m. m. framhållit såsom sannolikt, alt på grund av ekonomiska skäl
en del i flygplatsutredningens utbyggnadsplan upptagna anläggningsarbeten
finge antingen ställas på framtiden eller göras mindre kostnadskrävande än
utredningen förutsatt. Då härtill komme, att i dåvarande läge investeringarna
på alla områden måste begränsas till det absolut nödvändiga, var det en
-
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955
3
ligt hans mening klart, att förutsättningar icke förelågo att genomföra luftfartsstyrelsens
byggnadsprogram i den omfattning och i den takt, som styrelsen
önskade. Én rätt kraftig minskning av styrelsens anslagsäskanden för
budgetåret 1947/48 vore därför nödvändig. Anläggandet av en flygplats vid
Umeå kunde i angelägenhetsgrad icke mäta sig med åtskilliga andra byggnadsföretag
som i föreliggande läge måste skjutas på framtiden. På grund
härav ansåg departementschefen skäl icke föreligga för anvisande av ytterligare
medel för flygplatsen vid Umeå. I en vid 1947 års riksdag väckt motion
(I: 182) hemställdes, att riksdagen måtte uttala, att anläggandet av
flygplatsen vid Umeå måtte påbörjas så snart Umeå stad ställt erforderlig
mark till statens förfogande och Kungl. Maj :t funne läget på arbetsmarknaden
och materieltillgången medgiva detta. Statsutskottet, som i utlåtande
nr 31 uttalade sig för att ny medelsanvisning för ändamålet icke borde anvisas
för budgetåret 1947/48, fann det emellertid motiverat, att en undersökning
företoges, huruvida — såsom motionärerna framhållit — de arbeten,
som närmast kornrne i fråga vid Umeå, skulle till största delen kunna utföras
av den på orten bosatta befolkningen — småbrukare in. fl. — vilka eljest
på vintern icke hade full sysselsättning. Skulle undersökningen giva vid
handen, att möjligheter förelåge att — låt vara i mindre omfattning än ursprungligen
planerats — igångsätta flygfältsbygget, förutsatte utskottet, att
Kungl. Maj :t toge under övervägande att med utnyttjande av till förfogande
stående medel medgiva, att förberedande åtgärder igångsattes. Riksdagen
(skr. nr 77, p. 2) beslöt i enlighet med utskottets förslag.
I sina petita för budgetåret 1948/49 anmälde luf tf artsstyrelsen, att den
av riksdagen förordade utredningen visserligen icke slutförts, men^ att
styrelsen hyste den förhoppningen, att arbetena skulle kunna igångsättas
budgetåret 1947/48. Medelsbehovet för budgetåret 1948/49 kunde
— enär arbetena med hänsyn till läget på arbetsmarknaden syntes
böra bedrivas i långsammare takt än ursprungligen avsetts — begränsas
till ett belopp av 600 000 kronor; för beställningar av elektriska anläggningar
äskades härjämte ett belopp av 150 000 kronor. Framställningen föranledde
icke någon åtgärd från statsmakternas sida.
I underdånig skrivelse den 2 oktober 1947 anmälde luftfartsstyrclsen, att
styrelsen — till åtlydnad av berörda uppdrag — i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt dåvarande statens arbetsmarknadskommission
verkställt förenämnda särskilda undersökning. Luftfartsstyrelsen hemställde
i samband därmed, att från de redan anvisade medlen ett belopp av
500 000 kronor måtte ställas till förfogande att användas för framställning
av makadam till asfaltbetong för permanenta rullbanor. Med ändring härutinnan
föreslog styrelsen sedermera i skrivelse den 16 mars 1948, att ett belopp
av 300 000 kronor skulle ställas till förfogande för dräneringsarbeten.
Framställningen föranledde icke någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Vid anmälan av 1950 års statsverksproposition förutsatte departementschefen
(kapitalbudgeten, bil. 26, s. HD, alt Kungl. Maj :t i fortsättningen
skulle äga att omdisponera medel, som tidigare anvisats under anslag under
luftfartsfonden, för att — om och i den mån de med medelsanvisningarna
ursprungligen avsedda ändamålen saknade aktualitet — använda medlen
för sedermera aktuella ändamål. Någon erinran häremot framställdes icke
av riksdagen. I anslutning härtill har genom beslut av Kungl. Maj:t bl. a.
de för anläggandet av Umeå flygplats ursprungligen anslagna medlen använts
för andra, såsom angelägnare bedömda ändamål. Några medel för
anläggande av en flygplats vid Umeå finnas sålunda icke längre tillgängliga.
Detta förhållande bär för övrigt anmälts i luflfartsstyrelsens utlåtande den
4
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955
29 januari 1952 över riksdagens år 1951 församlade revisorers förslag rörande
luftfartsfondens outnyttjade investeringsmedel.
I anslutning härtill har luf tf artsstyrelsen framhållit följande.
Av det ovan anförda framgår, att den år 1947 rådande situationen på arbets-
och materielmarknaden i första hand var orsaken till att arbetena å
Umeå flygplats icke omedelbart påbörjades. Under de efterföljande åren ha
olika överväganden från statsmakternas sida rörande behovet av investeringsbegränsningar
föranlett ett uppskjutande av projektets utförande. På
grund av en av statsmakterna anbefalld långtgående indragning av luftfartsverkets
outnyttjade investeringsanslag saknar också anslaget till Flygfältsbyggen
numera täckning för den ursprungligen beslutade, första arbetsetappen.
Å andra sidan torde denna åtgärd icke få anses innebära, att statsmakterna
upphävt sitt principbeslut att anlägga en civil flygplats vid Umeå.
En civil flygplats vid Umeå bör enligt styrelsens uppfattning förr eller
senare komma till utförande. Tidpunkten för påbörjandet av anläggningsarbetena
vid Umeå flygplats har under de år, som förflutit sedan flygplatsutredningen
avgav sitt betänkande, måst vägas mot å ena sidan angelägenhetsgraden
av andra investeringsobjekt inom en mycket snäv investeringsram
och å andra sidan förefintligheten av konkreta planer på upptagandet
av en mera permanent och icke alltför obetydlig trafik på flygplatsen.^Behovet
av ett dylikt övervägande är även i dagens läge ofrånkomligt.
I sistnämnda hänseende har Scandinavian Airlines System (SAS) i skrivelse
till luftfartsstyrelsen den 2 mars 1955 meddelat, att konsortiets planer
för utvecklingen av den svenska inrikestrafiken för tiden t. o. m. sommartrafikperioden
1956 främst avser det nuvarande stamlinjenätet. SAS avser
att ytterligare utbygga inrikestrafiken allteftersom de trafikala behoven
och förbättrade tekniska och driftsmässiga förutsättningar göra detta motiverat
och ekonomiskt möjligt. SAS kommer att företaga utredningar rörande
möjligheterna att öppna trafik på ytterligare linjer. Det förutses, att
i samband härmed möjligheterna att framdeles kunna förse bl. a. Umeå med
flygförbindelser komma att bliva föremål för utredning.
Planer på upptagande av inrikestrafik på andra linjer än de som för närvarande
beflygas av SAS ha även framförts från andra mindre flygföretags
sida. Några konkreta planer berörande Umeå ha dock hittills ej anmälts.
Innan den av SAS förebådade utredningen om flygförbindelserna med
Umeå genomförts samt ståndpunkt jämväl tagits till övriga flygbolags ställning
i förhållande till SAS och till de trafikprogram, som kunna komma att
framläggas av dem, anser luftfartsstyrelsen det vara för tidigt att framlägga
förslag till färdigställande av en flygplats i Umeå för enbart civilflygets behov.
Styrelsen är emellertid medveten om, att den ursprungliga planeringen
av flygplatsen numera behöver överses och en sådan åtgärd har upptagits
på arbetsprogrammet för styrelsens marktjänstbyrå.
Styrelsen vill slutligen rikta uppmärksamheten på att det inom flygvapnet
pågår en översyn över dess flygfältsorganisation. Om det därvid skulle
visa sig att ett flygfält för militärt bruk samtidigt skulle kunna tillgodose
den civila luftfartens intressen, kan Umeå flygplatsfråga komma i ett annat
läge.
Utskottet. I sitt över förevarande motioner avgivna remissyttrande har
luftfartsstyrelsen upplyst, att SAS förklarat sig ha för avsikt att ytterligare
utbygga den svenska inrikestrafiken allteftersom trafikbehoven samt förbättrade
tekniska och driftsmässiga förutsättningar gjorde detta motiverat
Statsutskottets utlåtande nr 173 år 1955
5
och ekonomiskt möjligt. Från konsortiets sida har därvid förutsatts, att
möjligheterna att framdeles kunna förse bl. a. Umeå med flygförbindelser
komme att bli föremål för undersökning i samband med de utredningar som
därigenom aktualiserades. För egen del har luftfartsstyrelsen framhållit,
att en civil flygplats vid Umeå förr eller senare bör komma till utförande.
Innan den av SAS förebådade utredningen om flygförbindelserna med Umeå
genomförts samt ståndpunkt jämväl tagits till övriga flygbolags ställning
och till de trafikprogram som kunna komma att framläggas av dem, är det
enligt styrelsens mening för tidigt att framlägga förslag till färdigställande
av en flygplats i Umeå för enbart civilflygets behov. Styrelsen har emellertid
samtidigt sagt sig vara medveten om att den ursprungliga planeringen
av flygplatsen numera behöver överses, varför en sådan åtgärd upptagits på
arbetsprogrammet för styrelsens marktjänstbyrå.
Utskottet är av den uppfattningen, att färdigställandet av flygfältet i Umeå
skulle innebära en väsentlig förbättring av de norrländska kommunikationsförhållandena
och därför synes angeläget. Av det föregående framgår emellertid,
att frågan redan är föremål för luftfartsstyrelsens uppmärksamhet
och att styrelsen kan väntas framlägga förslag i ämnet, sedan vissa utredningar
slutförts. Utskottet, som finner önskvärt att möjligheten att tillgodose
behovet av en flygplats i Umeå genom samordning av de militära och de
civila intressena särskilt prövas, anser med hänsyn till vad i ärendet sålunda
upplysts icke erforderligt med någon framställning i ämnet från riksdagens
sida.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 64 och II: 63 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 november 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 174.
Reservation
av herr Jacobsson.