Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk
kraft.
Genom en den 14 oktober 1955 dagtecknad proposition, nr 207, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om regleidng av förbrukningen av elektrisk kraft
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak
tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kan förutses
ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, må reglering av förbrukningen
av dylik kraft ske i enlighet med vad i denna lag sägs.
2 §.
Förordnande om åtgärder, som i 1 § avses, meddelas av Konungen samt
må innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna
som om användningen i övrigt av tillgänglig kraft.
Konungen äger uppdraga åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat
organ, som Konungen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen
av förordnande, som avses i första stycket.
3 §•
Vid meddelandet av föreskrift enligt 2 § skall tillses, att behov, vilkas
täckande är av särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest
för det allmänna, i främsta rummet bliva tillgodosedda.
4 §•
Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger det ägare eller innehavare av sådan
anläggning för alstrande eller tillhandahållande av elektrisk kraft
(kraftföretag), som avses med föreskriften eller som tillhandahåller kraft
1 llihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 28.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955
åt förbrukare vilka beröras av föreskriften, att enligt anvisningar av Konungen
eller organ, som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra
överträdelser av föreskriften.
5 §.
Förbrukare av elektrisk kraft, som uttager större myckenhet kraft än han
enligt föreskrift jämlikt 2 § äger uttaga, skall där Konungen så förordnar
vara skyldig att för den myckenhet kraft, som uttages utöver den enligt
föreskriften medgivna, erlägga förutom till kraftföretaget utgående avgift
en särskild överuttagningsavgift.
Överuttagningsavgift utgår enligt grunder, som Konungen bestämmer,
samt tillfaller kronan.
6 §.
Det åligger ägare eller innehavare av kraftföretag att enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen eller organ som i 2 § sägs, uppbära och
redovisa överuttagningsavgifter för elektrisk kraft, som för mycket uttagits
från företaget.
Underlåter förbrukare av elektrisk kraft att i föreskriven ordning erlägga
överuttagningsavgift, åligger det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget
att enligt anvisningar av Konungen eller organ som i 2 § sägs avstänga
förbrukaren från vidare kraftuttag.
Konungen må, då särskilda skäl därtill föranleda, befria förbrukare från
skyldighet att erlägga överuttagningsavgift, .som påförts honom.
7 §•
Har ägare eller innehavare av kraftföretag eller av sådan järnvägs- eller
spårvägsanläggning eller industriell eller därmed jämförlig anläggning, vid
vilken elektrisk kraft användes för annat ändamål än för belysning, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet åsidosatt beträffande företaget eller anläggningen
meddelad föreskrift enligt 2 §, dömes till dagsböter eller fängelse.
Har annan förbrukare av kraft än i första stycket avses uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet använt kraft för annat ändamål än sådant, vartill han
enligt meddelad föreskrift äger använda kraft, dömes som i första stycket
sägs.
8 §.
Underlåter ägare eller innehavare av kraftföretag att fullgöra vad honom
åligger enligt 4 eller 6 §, må organ, som i 2 § sägs, vid vite tillhålla den
försumlige att fullgöra dylikt åliggande.
9 §.
Vad i denna lag är stadgat angående ägare eller innehavare av kraftföretag
eller av anläggning, varom förmäles i 7 §, skall, såvitt angår kommunalt
kraftföretag eller kommunal anläggning, i stället äga tillämpning å föreståndaren.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 3
10 §.
Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen
av denna lag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1956. Föreskrift, som meddelas med stöd av lagen,
skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.
Vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för lagens giltighet begånget
brott, som i lagen avses, skall dock äga tillämpning även efter det
lagen i övrigt upphört att gälla. Vad nu sagts skall ock, i den mån Konungen
ej annorledes förordnar, äga tillämpning i fråga om skyldighet att erlägga
överuttagningsavgift för elektrisk kraft, som uttagits under tid, då
föreskrift jämlikt 5 § om dylik avgift varit gällande.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
i det följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom propositionen framlägges förslag till lag, som möjliggör reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft. Förslaget är utformat i nära överensstämmelse
med den lag i ämnet som gällde under åren 1949—1954. Giltighetstiden
för den nya lagen begränsas till den 30 juni 1956.
Tidigare lagstiftning. Med anledning av bristen på kraft och bränsle under
det senaste kriget genomfördes lagen den 12 december 1941 (nr 925) om
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas (prop. 1941: 347, första
lagutskottets utlåtande 1941: 49). Enligt denna lag ägde Kungl. Maj:t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens bränslekommission vid behov
meddela föreskrift om kraftens och gasens fördelning mellan förbrukarna
samt om användningen i övrigt av tillgänglig kraft och gas. I likhet med ett
flertal andra av de lagar av kristidslags natur som tillkom under kriget
skulle lagen äga tillämpning först efter särskilt förordnande. Sådant förordnande
meddelades av Kungl. Maj :t, efter inhämtande av riksdagens sami
sänder, sista gången till och med den 30 juni 1949.
tycke, samtidigt med lagens utfärdande. Lagen gällde till en början till och
med den 30 juni 1943, men den förlängdes sedermera successivt med ett år
Med stöd av 1941 års lag utfärdades vid ett flertal tillfällen av Kungl.
Maj:t och bränslekommissionen föreskrifter angående inskränkningar i och
reglering av förbrukningen av kraft och gas.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955
Från och med den 1 juli 1949 ersattes 1941 års lag med lagen den 6 maj
1949 (nr 182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (prop. 1949:
82, andra lagutskottets utlåtande 1949: 9). I denna lag stadgades, i 1 §, att
därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak
tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kunde förutses
ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, reglering av förbrukningen
av dylik kraft finge ske i enlighet med vad i lagen föreskrevs. Förordnande
om reglering fick enligt 2 § meddelas av Kungl. Maj :t och kunde
innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna som
om användningen i övrigt av tillgänglig kraft. Kungl. Maj :t ägde vidare uppdraga
åt myndighet som Kungl. Maj :t bestämde att meddela närmare föreskrifter
om tillämpningen av sådant förordnande. I 3 § stadgades, att vid
meddelande av föreskrifter skulle tillses, att behov vilkas täckande var av
särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest för det allmänna,
i främsta rummet blev tillgodosedda. Kraftföretagarna ålades enligt 4 §
att vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra överträdelser av meddelade
föreskrifter. Bestämmelser om skyldighet för förbrukare, som uttog
lör mycket kraft, att erlägga särskild överuttagningsavgift meddelades i 5
och 6 §§. I 7—It §§ slutligen meddelades vissa ansvars- och vitesbestämmelser
och i övrigt föreskrifter av formell natur.
Den år 1949 utfärdade lagen gällde till och med den 30 juni 1954. Lagen
har icke sedermera förlängts. Det må anmärkas, att vattenfallsstyrelsen —
i samråd med svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen
— i skrivelse till handelsdepartementet den 25 november 1953 uttalade, att
en förlängning av 1949 års lag icke syntes erforderlig, dock under förutsättning
att kraltverksbyggnader och sjöregleringar skulle kunna genomföras
enligt föreliggande planer och att behovet av elektrisk kraft icke skulle stiga
i snabbare takt än som kunde förväntas av utförda prognosstudier.
Framställning av centrala driftledningen. I framställning till Kungl. Maj :t
den 16 september 1955 har centrala driftledningen ■— i samråd med vattenfallsstyrelsen,
svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen
— hemställt om åtgärder för att ånyo möjliggöra en reglering av eleletricitetsförbrukningen.
I framställningen förklarar sig centrala driftledningen bedöma läget så,
att den genomsnittliga risken för att inskränkningar av kraftleveranser
måste göras är så stor, att man till den kommande vintern måste göra sig
beredd att kunna genomföra en statlig reglering av kraftförbrukningen.
Framställningen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj :t måtte dels
vidtaga sådana åtgärder, att en reglering av den elektriska kraftförsörjningen
i den omfattning och under de förutsättningar, som angavs i 1949 års lag,
kan bli möjlig med verkan senast från och med den 1 december 1955 och
med giltighet till och med den 30 juni 1956, dels omedelbart uppdraga åt
centrala driftledningen att vidtaga förberedande åtgärder för en reglering.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 5
Yttranden, över centrala driftledningens framställning har efter remiss
yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegiet, statens
handels- och industrikommission och Sveriges industriförbund.
Samtliga remissinstanser uttalar sig för att åtgärder snarast måtte vidtagas
för att möjliggöra en statlig reglering av kraftförsörjningen.
Föredragande statsrådet. T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Lindell, anförde i samband med lagrådsremissen följande.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen har 1949 års lag om
reglering av elektricitetsförbrukningen numera upphört att gälla. Då giltighetstiden
för lagen utlöpte förra året, räknade man icke med att det i fortsättningen
skulle föreligga behov av ransonering. De förutsättningar på
vilka detta antagande byggdes har dock nu väsentligt ändrats. Kraftbehovet
har stegrats i en takt som icke varit väntad, och den långvariga torkan under
den förflutna sommaren har ytterligare skärpt läget. Om icke en väsentlig
förbättring i vattentillgången inträder under den närmaste tiden,
måste man räkna med att åtgärder för en reglering av förbrukningen åter
blir påkallade. Det torde visserligen icke vara uteslutet att den nu akuta
bristsituationen skall kunna bemästras på frivillighetens väg. Såsom handels-
och industrikommissionen påpekat innehåller kraftleveranskontrakten
numera ofta klausuler om force majeure, vilka möjliggör en nedskärning
av leveranserna utan att skadeståndsskyldighet för leverantören inträder.
Uppenbarligen skulle det också vara mest tilltalande om en särskild ransoneringslagstiftning
kunde undvikas. Jag anser mig dock nödsakad att —
i överensstämmelse med centrala driftledningens av sakkunniga myndigheter
och organisationer understödda framställning — såsom en beredskapsåtgärd
föreslå genomförandet av en dylik lagstiftning, så att möjlighet föreligger
att införa en statlig reglering om en sådan skulle visa sig påkallad.
Lagstiftningen bör träda i kraft snarast möjligt. Den bör emellertid få provisorisk
karaktär, varför dess giltighetstid torde få begränsas till den 39
juni 1956.
Vid utformningen av den nya lagen bör 1949 års lag i ämnet i allt väsentligt
kunna tjäna såsom förebild. Handhavandet av regleringen kan lämpligen
uppdragas åt ett för ändamålet särskilt bildat organ med nära anknytning
till centrala driftledningen. I detta organ bör ingå representanter för
de olika intressen som kan komma att beröras av en reglering; även den s. k.
borgerliga förbrukningen synes härvid böra vara representerad. Närmare
bestämmelser härom liksom beträffande tillämpningen i övrigt av lagen
torde få meddelas av Kungi. Maj:t. I själva lagen synes i det angivna hänseendet
tillfyllest att stadga, att Kungl. Maj:t äger uppdraga handhavandet
av regleringen åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat organ som
Kungl. Maj :t bestämmer.
I likhet med 1949 års lag torde den nya lagen böra medgiva åläggande av
överuttagningsavgift, då för mycket kraft uttages. Denna avgift är inte av
<3 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955
den karaktär, att den bör inräknas i det beskattningsvärde, som ligger till
grund för uttagandet av elskatt enligt 1951 års elskatteförordning.
Enligt vad jag erfarit av chefen för kommunikationsdepartementet är det
avsett, att kostnaderna för en eventuell reglering skall förskotteras av vattenfallsstyrelsens
driftmedel. Något anslag för ändamålet behöver alltså
icke nu begäras av riksdagen. Om en reglering skulle komma att genomföras,
torde frågan om det slutliga bestridandet av kostnaderna få upptagas
till särskild prövning.
Lagrådet. Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 15 november 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,
Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson, Boo och Georg Carlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson
i Torp, von Seth, Nyberg, Levin och Bengtsson i Halmstad.
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
551743