14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

Nr 35

Utlåtande med anledning av väckt motion om utredning för
främjande av samarbete mellan enskilda skogsägare
för ett rationellt skogsbruk.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 454, av herr Larsson i Hedenäset har yrkats, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en skyndsam utredning med
syfte att dels främja en utveckling mot ytterligare samarbete enskilda
skogsägare emellan för ett rationellt skogsbruk, dels ock underlätta ernåendet
av en förbättrad arrondering av bondeskogsbruket.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena i motionen,
får utskottet hänvisa till denna.

Över motionen har remissyttranden avgivits av lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen,
skogsstyrelsen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

I yttrande, dagtecknat den 23 februari 1955, har lantmäteristyrelsen anfört
följande.

En av de grundläggande förutsättningarna för en rationell drift inom
bondeskogsbruket torde vara en lämplig arrondering av fastighetsbeståndet.
Såsom motionären också antytt råder på många håll betydande brister
i detta hänseende. De möjligheter, som för närvarande ur fastighetsbildningssynpunkt
erbjudes för förbättring av arronderingen, är främst
ägoutbytes- och lagaskiftesinstituten. Under "senare år har — i viss mån försöksvis
— genom lantmäteriorganen inom Västerbottens län i huvudsak
genomförts en omarrondering i större skala av skogsmark genom ägoutbyten
mellan kronan tillhöriga skogar och vissa bolagsskogar. Genomförandet
av ägoutbytena har givetvis krävt en nära kontakt med kronans
och bolagens representanter. Viss utredning har nyligen påbörjats om möjligheterna
att utsträcka dessa ägoutbyten även till enskilda skogar. Huruvida
detta kan bli möjligt i någon större omfattning kan styrelsen för när\aiande
icke uttala sig om. Med hänsyn till lagstiftningen på området kräyes
nämligen förhållandevis gynnsamma förutsättningar för att få sådana
ägoutbyten till stånd. I samband med den pågående omskiftesverksamheten
i Dalarna genomföres även en omfattande omarrondering av skogsmarken.
Det nuvarande skiftesinstitutet är emellertid för nu ifrågavarande ändamål
förhållandevis tidskrävande. För här avsedd omarrondering torde därför
ägoutbytesinstitutet för närvarande få tillmätas större praktisk betydelse
än lagaskiftesinstitutet. En förutsättning för en mera intensiv verksamhet
på detta område från lantmäteriorganens sida är emellertid att de förstärkningar
av lantmäteripersonalen i riket, som styrelsen framfört i sina anslagsäskanden
för budgetåret 1955/56 (jfr statsverksprop. IX ht s. 361—
368), tillgodoses i möjligaste mån. Styrelsen erinrar i detta sammanhang

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

15

om att styrelsen i yttrande den 12 februari 1955 till utskottet behandlat
vissa av dessa problem.

För en mera omfattande och genomgripande omarrondering inom skogsbruket
kräves enligt styrelsens mening emellertid i första hand en avsevärt
förenklad fastighetsbildningslagstiftning. Det är, enligt vad styrelsen ertarit,
också att vänta att 1954 års fastighetsbildningskommitté vid sin omarbetning
av denna lagstiftning kommer att framlägga förslag, som kommer
att öka möjligheterna att på ett enklare sätt genomföra omarrondering
inom skogsmarker.

I viss omfattning kan omarrondering av skogsmark ske genom avtalsbyten
av fastigheter utan samband med fastighetsbildning. Förutsättningarna
för sådana byten är emellertid för närvarande icke tillfredsställande.
I icke ringa omfattning försvåras sålunda angivna byten bl. a. av gällande
bolagsförbudslag. Förslag till ny bolagsförbudslagstiftning har nyligen framlagts
av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning. Därest utredningens
förslag upphöjes till lag, torde förutsättningarna öka för nu ifrågavarande
byten. Det torde även vara önskvärt att underlätta byten mellan enskilda
samt mellan kronan och enskilda. I icke obetydlig omfattning kan byten,
som här avses, jämväl försvåras av gällande beskattningsbestämmelser ävensom
av föreskriften i stämpelförordningen om att stämpelavgift skall utgå
vid byte. Enligt sina direktiv skall utredningen bl. a. uppmärksamma möjligheterna
att genomföra önskvärda förstärkningar av ofullständiga jordbruk
genom byte av skogsmark. Utredningen har att föreslå sådana ändringar
och kompletteringar av bestämmelserna, som kan underlätta förstärkningar,
och skall vidare överväga möjligheter att förenkla förfarandet
i sådana fall, då skogsmark i allmän ägo anses böra disponeras för ralionaliseringsändamål.
Det är på grund härav att förutse att utredningen kommer
att uppmärksamma nyss antydda hinder för byten av skogsfastigheter
ävensom att utredningens arbete i stor utsträckning även eljest avser att
lösa de frågor, som motionären önskar få utredda, i den mån dessa ej faller
inom fastighetsbildningskommittcns område. Utredningen torde även vid
sitt ståndpunktstagande komma att beakta behovet av ökat stöd i skilda
hänseenden åt en rationalisering av bondeskogsbruket.

Behovet av samarbete enskilda skogsägare emellan för ett rationellt
skogsbruk har i olika sammanhang framträtt allt tydligare under senare
år. Starka skäl talar för att detta behov kommer att bli än mera framträdande
under de närmaste åren. Såsom motionären även berört har värdefulla
initiativ i denna riktning tagits av skogsägarnas organisationer. I skrivelse
till Kungl. Maj :t har också Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
hemställt om vissa statliga åtgärder för att underlätta och effektivisera
samverkan mellan skogsägarna. Den av förbundet sålunda upptagna
frågan, som synes i stort sett överensstämma med den som angives i motionärens
första hemställan, torde därför för närvarande vara under Kungl.
Maj :ts prövning. Enligt styrelsens mening synes den böra vinna särskilt
beaktande. I detta sammanhang anmäler styrelsen, att den med hänsyn till
frågans betydelse i fastighetsbildningssammanhang tagit initiativ til! viss
begränsad utredning angående det närstående problemet om en mera ändamålsenlig
förvaltningsform av enskilda skogsmarker, som tillhör skilda
rättssubjekt. EU förslag till ny fastighetsbildningslag kan nämligen med
stor sannolikhet förväntas innehålla mera effektiva bestämmelser rörande
avsättande av gemensamhetsskog än de nuvarande. En förutsättning för
bildande av gemensamhetsskog i större utsträckning torde dock vara alt eu
lämplig förvaltning kan genomföras för skogen. Bysamfällighetslagens förvaltningsform
synes i fråga om förvaltning av skog icke In» motsvarat för -

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

väntningarna på en mera ändamålsenlig förvaltning. Ej heller synes vissa
andra former av gemensam förvaltning av skog ha utfallit helt tillfredsställande.
Det förefaller på många håll råda tydlig misstro mot samfällt
ägande, som i viss utsträckning torde bottna i svårigheterna att skapa förtroende
för den gemensamma förvaltningen och att "få till stånd ändamålsenlig
skötsel av gemensam mark. En ändring i detta förhållande har styrelsen
funnit vara önskvärd.

Styrelsen anser sig slutligen böra beröra den av motionären inledningsvis
antydda frågan om tillståndet i det svenska bondeskogsbruket i avseende
å skogsvården. Såvitt styrelsen kunnat finna torde tillräckliga uppgifter
saknas rörande bondeskogsbrukets produktionsbetingelser för att
möjliggöra en klar överblick över detta problemkomplex. En dylik utredning
kräver emellertid lång tid och stora insatser av vetenskapligt arbete.
Närmast synes den ligga inom skogshögskolans och statens skogsforskningsinstituts
verksamhetsområde.

Av vad styrelsen i det föregående anfört torde framgå att de spörsmål,
som motionären önskar få utredda i syfte att underlätta ernåendet av en förbättrad
arrondering av bondeskogsbruket, redan är föremål för utredning.
Vad beträffar frågan om främjandet av en utveckling mot ytterligare samarbete
enskilda skogsägare emellan för ett rationellt skogsbruk, så torde den
på grund av särskild framställning för närvarande vara föremål för Kungl.
Maj :ts prövning. En utredning rörande frågan synes enligt styrelsens mening
angelägen.

Domäns tyr elsen har i sitt yttrande, dagtecknat den 12 mars 1955, framhållit
att frågan om ytterligare samarbete enskilda skogsägare emellan för
ett rationellt skogsbruk berörts i Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds
skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 december 1954. I skrivelsen har anförts bl. a.
att det ansetts lämpligt att med de utvecklingstendenser inom skogsbruket,
som under senare år blivit allt klarare framträdande, redan nu vidtaga
mått och steg för att inom skogsägareföreningarnas ram och i första hand
åt deras medlemmar lämna bästa möjliga samverkan och stöd även i fråga
om den rena skogsvården inom bondeskogsbruket. Sedan Kungl. Maj :t —
enligt vad styrelsen erfarit — numera bemyndigat jordbruksministern alt
tillsätta en särskild utredning för behandling av bl. a. denna fråga, torde
motionen i detta avseende icke böra föranleda vidare åtgärd. Vad beträffar
frågan om förbättrad arrondering av bondeskogsbruket förutsätter styrelsen
att yttrande därutinnan kommer att avgivas av annan i dylika frågor
sakkunnig myndighet.

Skogsstyrelsen har i yttrande den 4 mars 1955 anfört följande.

Vad beträffar den i motionen först berörda frågan framhåller styrelsen,
att den i skrivelse den 8 september 1954 hemställt, att Kungl. Maj:t ville
genom särskilt tillkallade sakkunniga föranstalta om en allmän utredning
och omprövning av skogsvårdsstyrelsernas organisation och personaluppsättning
m. m. Bland olika spörsmål, som borde utredas, framhöll styrelsen
formerna för samarbete med andra organ. I 1955 års statsverksproposition
har föredragande departementschefen anmält sin avsikt att hos Kungl. Maj:t
begära bemyndigande att tillsätta utredningen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har, som i motionen nämnes,
den 15 december 1954 gjort en framställning, vilken intimt berör förevarande
spörsmål. I framställningen skisseras en plan för utökning av
skogsägareföreningarnas verksamhet på skogsvårdens område. Föreningar -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

17

na skulle enligt planen åtaga sig vissa förrättningar, som nu merendels
utföres av skogsvårdsstyrelserna. De senares verksamhet med skogsvård
skulle successivt minska. För sin vidgade verksamhet skulle skogsägareföreningarna
åtnjuta statligt stöd.

Trots de framsteg, som skogsbruket i dess olika driftsformer gjort på
skogsvårdens område, kan brister ännu påvisas. Inom bondeskogsbruket
är dessa ofta att hänföra till det förhållandet, att olämplig arrondering och
alltför långt driven ägosplittring försvårar ett planmässigt och rationellt
skogsvårdsarbete. Men även andra svårigheter föreligger. Sålunda har den
enskilde skogsägaren ej alltid möjlighet att anskaffa och ekonomiskt utnyttja
den maskinella utrustning, varav han kan ha behov. På sistone har
vidare den minkade tillgången på arbetskraft ofta utgjort ett svårt hinder.

I många fall kan önskvärda förbättringar vinnas genom bättre arrondering,
men ofta synes botemedlet vara ökad samverkan mellan de enskilda
skogsägarna. Förbundets nyssnämnda förslag torde syfta till att åstadkomma
sådan samverkan. Andra vägar står emellertid också öppna, och
det är möjligt att olika medel visar sig lämpliga i skilda fall. Under alla
förhållanden synes frågan vara av den vikt, att den bör bli föremål för utredning.

Av det anförda torde ha framgått, att spörsmålet om skogsvårdsstyrelsernas
organisation, förbundets framställning och det i motionen angivna
förslaget i syfte att åstadkomma ökad samverkan mellan skogsägarna intimt
sammanhänger. Det synes därför naturligt, att den förebådade utredningen
rörande skogsvårdsstyrelserna behandlar hela frågekomplexet.

Vad angår det i motionen framförda förslaget om utredning i syfte att
underlätta förbättrad arrondering framhåller skogsstyrelsen, att olämplig
arrondering och ägosplittring mångenstädes utgör ett allvarligt hinder för
planmässigt skogsvårdsarbete. Arronderingsfrågan är emellertid redan föremål
för utredning, och skogsstyrelsen har sig bekant, att såväl 1954 års
fastighetsbildningskommitté som 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning
har den under behandling. Skogsstyrelsen kan därför begränsa sig
till att framhålla, att frågan är av utomordentlig betydelse för det enskilda
skogsbruket och att det är angeläget att åtgärder för att förbättra arronderingen,
genom underlättande av ägoutbyte eller på annat sätt, snarast vidtages.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har i sitt den 21 mars 1955
dagtecknade yttrande anfört följande.

Motionen syftar till förbättringar av de utan tvivel svåra förhållanden
inom vårt skogsbruk, som uppstått på grund av att en tidigare gällande jorddelningslagstiftning
tillåtit en långtgående parcellering av skogsskiftena.
Själva uppdelningen av skogen på ett stort antal ägare kan knappast sägas
vara något direkt fel. Däremot försvårar skiftenas form i många fall en
enligt moderna åsikter rationell skogsvård. De svagheter, som på denna
grund kan sägas vidlåda småskogsbruket, har emellertid skogsägarna sedan
länge själva varit på det klara med. Tillkomsten av skogsägareföreningarna
kan sägas vara en följd av att skogsägarna känt sin skogsbruksform vara
i behov av i vissa fall samfällda åtgärder och anordningar, som kunde motverka
dessa svagheter.

Enligt förbundet torde utan tvekan kunna sägas, att det samarbete som
etablerats av skogsägarna i skogsägareföreningarna haft direkta fördelar
beträffande t. ex. saluförandet av produkterna från många småskiften. Men
även i andra fall har samarbetet i föreningarna visat eu påtaglig styrka och

2 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. Nr 33 55

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955

goda möjligheter att eliminera svagheterna i småskiftesindelningen t. ex.
genom gemensamt anskaffad maskinpark. I detla hänseende kan på sina
håll visas på goda resultat t. ex. vägbrytningar med de gemensamt underhållna
vägtraktorerna. Vidare har avverkningar och dikningsarbeten m. fl.
arbeten utförts gemensamt. Det torde utan tvekan vara möjligt att med
gott resultat driva detta samarbete även då det är fråga om skogsskötselåtgärder.
Förbundet har genom sin skrivelse till Kungl. Maj :t den 15 december
1954 riktat uppmärksamheten på de möjligheter, som skogsägarna
har genom samarbete i sina föreningar, när det gäller att förbättra skogsvården
på de små och oregelbundet utlagda skogsskiftena.

För att dessa arbeten skall kunna utföras på ett riktigt sätt har förbundet
förutsatt, att en viss kontinuitet är nödvändig. Förbundet har föreslagit,
att skogsägarna inom vissa begränsade områden av lämplig storleksordning
skall gemensamt anställa en skoglig fackman, som skulle biträda
skogsägarna i deras ökade självverksamhet på de många skogsskiftena.

Det torde enligt förbundet vara odiskutabelt alt det vore av största fördel
för skogsbrukandet, om ur skötselsynpunkt lämpligare ägofigurer kunde
tillskapas genom oinskiftning och ägoutbyten. Men som bekant medför nu
tillämpade former för sådana omskiften så höga kostnader, att intressenterna
ofta är helt obenägna att påtaga sig dessa. Skulle man emellertid
på något sätt kunna nå fram till en förenklad handläggning av sådana
lantinäterispörsmål, som skulle kunna leda till en förnuftig och ändamålsenlig
arrondering av skogen, vore detta självfallet till stor fördel med
tanke på den ytterligare intensifiering av skogshanteringen, som såväl ur
den enskildes som samhällets synpunkt är önskvärd.

Med hänvisning till vad nyss anförts tillstyrker förbundet en utredning,
som undersöker möjligheterna att ernå en enkel och ur kostnadssynpunkt
billig metod för en bättre arrondering av skogsmarken.

Utskottet. Under senare tid har i vårt land förts en ganska intensiv debatt
om skogarnas tillstånd och skötsel, därvid jämförelser gjorts mellan de
olika ägarekategoriernas insatser på området. I anslutning härtill har motionären
i föreliggande motion bemött den kritik, som riktats mot bondeskogarna,
och fäst uppmärksamheten på skilda spörsmål, som enligt motionärens
åsikt bör bli föremål för åtgärder från statsmakternas sida.

Till en början yrkar motionären, alt frågan om främjandet av en utveckling
mot ytterligare samarbete enskilda skogsägare emellan för ett rationellt
skogsbruk skall utredas. Med anledning härav vill utskottet erinra om att
chefen för jordbruksdepartementet enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
4 mars 1955 tillkallat särskilda sakkunniga för afl utreda skogsvårdsverksamheten
i fråga om de enskilda skogarna och därmed sammanhängande
frågor. För all få en klarare bild av läget beträffande skogstillgången och
skogsvården har Kungl. Maj:t vidare samma dag uppdragit åt statens skogsforskningsinstitut
att verkställa utredning i dessa hänseenden. Vid angivna
förhållanden torde motionens syfte såvitt avser nu ifrågavarande problem
vara tillgodosett.

Vad härefter angår motionärens hemställan om utredning i syfte att underlätta
ernåendet av en förbättrad arrondering av bondeskogsbruket, vill
utskottet framhålla, att detta problem är föremål för överväganden inom

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 år 1955 19

1951 års jordbruksrationaliseringsutredning och 1954 års fastighetsbildningskommitté.
Enligt utskottets mening föreligger därför icke behov av
ytterligare utredning på nämnda område.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen 11:454 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 november 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Närvarande: se under utlåtandet nr 34.

551517 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag