8

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1955

Nr 5S

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition om godkännande av vissa inom ramen för
det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) lämnade
tullkoncessioner jämte därav föranledda ändringar
i gällande tulltaxa, m. m.

I en den 28 oktober 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 212, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att

dels för sin del godkänna de nytillkommande och ändrade svenska tullkoncessioner
inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT),
som angivits i Bilaga 1 till statsrådsprotokollet i detta ärende;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)
fogade tulltaxan skall i angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt framgår
av Bilaga 2 till statsrådsprotokollet i detta ärende;

dels förklara, att de föreslagna ändringarna i tulltaxan skall träda i kraft
å dag som Kungl. Maj:t bestämmer;

dels ock besluta, att Kungl. Maj :t, vad angår sålunda sänkta tullar, skall
äga att, därest omständigheterna det påkallar och bestämmelserna i förevarande
överenskommelser det medger, helt eller delvis återställa avgifterna till
nuvarande höjd, i den mån icke andra avtal lägger hinder i vägen därför.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I samband med Japans inträde såsom avtalsslutande part i det allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT) har under våren 1955 tullförhandlingar
ägt rum mellan å ena sidan Sverige och å andra sidan Japan och Amerikas
törenta stater. Förhandlingarna har lett till överenskommelser om vissa ömsesidiga
tullkoncessioner, avsedda att bindas i GATT. Vidare har tullförhandlingar
ägt rum med Förbundsrepubliken Tyskland, vilka likaledes resulterat
i tullkoncessioner som skall ingå i de båda ländernas GATT-åtaganden.
I syfte att modifiera de tidigare från svensk sida lämnade tullbindningarna
å färska äpplen och päron har Sverige därjämte fört s. k. återförhandling,
varvid vissa nya, kompenserande tullbindningar erbjudits från
svensk sida.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner de nya tullkoncessioner
inom ramen för GATT, som tör Sveriges del är en följd av dessa förhand -

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1955

9

lingar. Vidare framlägges förslag om de av överenskommelserna betingade
ändringarna i gällande tulltaxa.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) har Sverige
deltagit i tullförhandlingar i Annecy år 1949 och i Torquay vintern 1950—51.
De åtaganden som Sverige genom dessa förhandlingar iklätt sig och därav
föranledda ändringar i tulltaxan har på förslag av Kungl. Maj :t godkänts
av riksdagen (prop. nr 52 och 53, rskr nr 88 och 103 år 1950 samt prop. nr
209 och 210, rskr nr 288 och 289 år 1951). Riksdagen har därefter godkänt
Sveriges anslutning till en deklaration om fortsatt tillämpning av de inom
GATT lämnade tullkoncessionerna (prop. nr 170, rskr nr 273 år 1955).

Under våren och sommaren 1955 har tullförhandlingar ägt rum med Japan
och Amerikas förenta stater i syfte att möjliggöra Japans inträde som avtalsslutande
part i GATT. Vidare har Sverige fört bilaterala tullförhandlingar
med Förbundsrepubliken Tyskland. De vid nämnda förhandlingar
överenskomna ömsesidiga tullkoncessionerna är avsedda att ingå i respektive
länders åtaganden inom GATT och sålunda få samma karaktär som de
vid tidigare tullförhandlingar lämnade koncessionerna. Med stöd av artikel
XXVIII i GATT har Sverige vidare — inför den beslutade förlängningen av
tullkoncessionernas giltighet — ingått i s. k. återförhandling beträffande de
från svensk sida GATT-bundna tullarna för färska äpplen och päron. Kungl.
Maj :t har — med förbehåll för ratifikation — för sin del godkänt de vid
nämnda förhandlingar träffade överenskommelserna.

Resultaten av förhandlingarna, såvitt angår svenska tullkoncessioner, har
sammanfattats i förenämnda Bilaga 1. De förslag till ändringar i gällande
tulltaxa som föranletts av de från svensk sida lämnade koncessionerna framgår,
såsom ovan anmärkts, av den vid ovannämnda statsrådsprotokoll fogade
Bilaga 2. Rörande lydelsen av dessa bilagor tillåter sig utskottet hänvisa
till propositionen (s. 15—29).

Vad angår förberedelserna och gången av förhandlingarna med vederbörande
stater ävensom innebörden av de med dem träffade överenskommelserna
får utskottet likaledes hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen

Tullförhandlingar med Japan och Amerikas förenta stater, s. 3—6.

Tullförhandling med Förbundsrepubliken Tyskland, s. 6—9.

Äterförhandling angående tullarna på äpplen och päron m. in., s. 9—11.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
har departementschefen anfört följande.

»De tullförhandlingar som redovisats i det föregående är att betrakta som
en komplettering till de tullöverenskommelser inom ramen för GATT som

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1955

Sverige ingick vid Annecy- och Torquaykonferenserna. Såsom i annat sammanhang
redovisats för riksdagen har — av olika skäl — arbetet på fortsatta
tullsänkningsåtgärder inom ramen för GATT stött på avsevärda svårigheter
under senare år. Under sådana förhållanden har samarbetet inom
organisationen i första hand inriktats på att bevara och säkra fortsatt giltighet
åt tidigare uppnådda resultat. Det ligger därför i sakens natur att
de förhandlingsresultat som här redovisats är av förhållandevis begränsad
omfattning, vad gäller tullsänkningar, men det måste likväl enligt min mening
allmänt sett hälsas med tillfredsställelse att ytterligare framsteg
kunnat göras samtidigt som de tidigare förhandlingsresultaten kunnat bevaras
i stort sett intakta.

Vad först angår förhandlingen med Japan och Amerikas förenta stater
står denna i samband med Japans inträde i GATT. Med hänsyn till storleken
av den svensk-japanska handeln och det begränsade antalet varor, för vilka
Sverige respektive Japan intar ställning som huvudleverantör, är det naturligt
att denna förhandling inte kunnat medföra några vidsträckta resultat.
Det viktigaste resultatet av förhandlingen blir att handels- och tullförhållandena
mellan Sverige och Japan i fortsättningen kommer att regleras av
GATT-avtalets bestämmelser och att de båda länderna tillerkänner varandra
ömsesidig mest-gynnad-nationsbehandling. Så blir vad Japan beträffar fallet
med samtliga de länder med vilka tullförhandlingar inom GATT:s ram nu
genomförts. Däremot har ett antal länder, däribland Storbritannien och vissa
stater inom sterlingområdet, Frankrike samt Benelux-staterna, visserligen
medgivit Japans inträde i GATT men tills vidare förbehållit sig att för egen
del inte tillämpa GATT-avtalet i sina handelsförbindelser med Japan.

Den förhandling som genomförts med Förbundsrepubliken Tyskland är
av större omfattning. Som bekant intar Förbundsrepubliken numera en dominerande
plats bland våra handelspartners. Utvecklingen av det svensktyska
varuutbytet har under senare år kännetecknats av ett ständigt stigande
tyskt exportöverskott. Med hänsyn härtill och till de gynnsamma betingelserna
-— i fråga om såväl låga tullar som frihet från kvantitativa
restriktioner — för den tyska exporten till Sverige har vid bilaterala handelsförhandlingar
vid upprepade tillfällen från svensk sida framställts krav
på lättnader för den svenska exporten till Förbundsrepubliken. Bland de handelshinder
som möter den svenska exporten har tullarna med tiden kommit
alltmer i förgrunden. Den tullrevision som genomfördes i Tyskland år 1951
har nämligen för många svenska exportvaror kommit att innebära allvarliga
avsättningssvårigheter. Önskemålen om en tullförhandling med Tyskland
har från svensk sida fått ökad aktualitet allteftersom arbetet på en
revision av vår egen tulltaxa närmat sig sin fullbordan. Det måste med
hänsyn härtill betraktas som ett framsteg i de svensk-tyska handelsförbindelserna
att en tullförhandling av relativt stor omfattning nu kunnat genomföras
med Förbundsrepubliken. Den utgör en naturlig fortsättning på
de i Torquay bedrivna förhandlingarna, och åtskilliga kvarstående svenska
önskemål har därigenom kunnat bättre tillgodoses.

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1955 11

Värdet av de olika tullkoncessionerna är givetvis växlande. Vad särskilt
de tyska åtagandena beträffar berör de emellertid en relativt omfattande
svensk export och innebär, framför allt i fråga om manufakturerade produkter,
avgjorda fördelar.

De svenska koncessionerna innebär i stor utsträckning bindning av gällande
tull. I de fall sänkningar medgivits har detta kunnat samordnas med
arbetet inom 1952 års tulltaxekommitté på sådant sätt, att tullsänkningarna
inte torde komma att strida mot det väntade förslaget till ny tulltaxa, över
huvud taget har de svenska koncessionerna avvägts så att de så långt möjligt
inte skall prejudicera behandlingen av detta förslag. Liksom vid tidigare
förhandlingar har vid bindning av en specifik tull i regel förbehåll
gjorts om rätt att övergå till värdetull av viss angiven höjd.

Vad angår frågan om återtaganden och jämkningar av de tullkoncessioner
som tidigare lämnats i GATT vill jag framhålla att det ur svensk synpunkt
givetvis ter sig angeläget att motverka de tendenser till en allmän höjning
av tullnivåerna, som i vissa länder gör sig gällande. Å andra sidan måste
beaktas att tullbindningarna inom GATT numera varit oförändrade i kraft
under förhållandevis lång tid och att till följd därav vissa justeringar visar
sig ofrånkomliga. I betraktande härav och med hänsyn även till omfattningen
av tullbindningarna måste det anses tillfredsställande att medlemsländerna
kunnat förmås att så starkt som skett begränsa sina krav på återförhandlingar.
GATT-avtalets betydelse för att bevara stabilitet på tullområdet har
därigenom ytterligare stadfästs.

Vad beträffar de svenska GATT-bundna tullarna på äpplen och päron
vill jag erinra om att frågan om en revision av dessa bindningar vid olika
tillfällen uppmärksammats i riksdagen. Det har därför synts lämpligt att
nu utnyttja den möjlighet som erbjudit sig att upptaga s. k. återförhandlingar.
Den svenska fruktodlingen har under senare år haft att kämpa med
stora svårigheter vilka delvis betingats av konkurrensen från utlandet. Gällande
vikttullar har genom penningvärdets fall delvis förlorat sin effekt
och samtidigt har den svenska produktionen ökat i rask takt. Detta har
framtvingat särskilda regleringsåtgärder för att undanhålla import under
den tid på året då huvuddelen av den svenska frukten föres i marknaden.
Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag det motiverat att en viss höjning
av dessa tullar nu genomföres och att den s. k. skyddsperioden för äpplen
förlänges. Det förhandlingsresultat som uppnåtts gentemot Amerikas
förenta stater innebär möjlighet att höja tullen från 20 öre till 25 öre per
kg för såväl äpplen som päron under tiden juli—december samt dessutom
för äpplen från It) öre till 25 öre per kg under januari och från 0 till 25 öre
per kg under februari månad. För egen del finner jag detta förhandlingsresultat
godtagbart. Jag har också erfarit att det rimmar väl med den uppfattning
om fruktodlingens skyddsbehov som föreligger inom 1952 års tulltaxekommitté.
Ifrågavarande tullhöjningar torde böra genomföras så snart
som möjligt.

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1955

Förutom nyssnämnda ändringar i fråga om tullarna på äpplen och päron
synes jämväl de ändringar i tulltaxan böra genomföras, som påkallas för att
sätta överenskommelserna med Japan, Amerikas förenta stater och Förbundsrepubliken
Tyskland i kraft. Några betänkligheter mot att inför en
väntad revision av hela tulltaxan nu genomföra dessa ändringar torde —
med hänsyn till de informationer som erhållits av tulltaxekommittén —
inte behöva hysas.

De ändringar i gällande tulltaxa som föranleds av från svensk sida erbjudna
tullsänkningar och av mig ifrågasatta höjningar av frukttullarna
framgår närmare av Bilaga 2. I denna har medtagits samtliga de i Bilaga 1
redovisade svenska koncessioner vilka förutsätter ändring av nu utgående
tull. Endast i två fall har avvikelse skett från koncessionerna enligt överenskommelserna.
Beträffande äpplen och päron innebär överenskommelsen med
Amerikas förenta stater ändring av nu utgående tull å färska frukter. Ur
tullteknisk synpunkt har emellertid synts lämpligt att låta tulländringen
avse jämväl kokade frukter, vilka för nu ifrågavarande tidsperiod icke är
bundna i GATT. Generaltullstyrelsen har tidigare uttalat sig för ett dylikt
arrangemang (jfr prop. 1950: 53 s. 4). Beträffande pressar och pressmaskiner
(tulltaxenr 955—958) avser tullkoncessionen i den svensk-tyska överenskommelsen
endast pressar och pressmaskiner för metallbearbetning. Av
tulltekniska skäl torde ändringen i gällande tulltaxa böra omfatta alla slag
av pressar och pressmaskiner.

Liksom i tidigare liknande sammanhang synes det lämpligt att Kungl.
Maj:t erhåller bemyndigande att bestämma dag för ikraftträdandet av ändringarna
i tulltaxan. Vidare bör Kungl. Maj :t erhålla bemyndigande att,
därest omständigheterna det påkallar och bestämmelserna i GATT eller därtill
anslutna överenskommelser det medger, helt eller delvis återställa ifrågavarande
sänkta tullar till nuvarande höjd; självfallet kan ett sådant återställande
ske endast i den mån andra avtal icke lägger hinder i vägen därför.»

Utskottet. Resultaten av de tullförhandlingar, varom här är fråga, utgör en
komplettering till tidigare tullöverenskommelser som Sverige ingått inom
ramen för GATT-organisationen. Även om med överenskommelserna icke
nåtts tullsänkningar annat än i relativt begränsad omfattning, synes förhandlingsresultaten,
såvitt utskottet kunnat finna, utgöra ett värdefullt led
i vårt lands deltagande i det internationella samarbetet inom tullområdet.
Beträffande det i förevarande sammanhang för svenskt näringsliv mest betydelsefulla
förhandlingsresultatet, avtalet med Förbundsrepubliken Tyskland,
ser utskottet med tillfredsställelse att det varit möjligt att genomföra
en tullförhandling av så relativt stor omfattning med detta land.

Särskild uppmärksamhet förtjänar resultatet av den återförhandling som
törts beträffande tullkoncessionerna för färska äpplen och päron och som,
på sätt framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen, lett till
modifikationer i de tidigare från svensk sida lämnade tullbindningarna på
dessa produkter och därav betingade förslag till ändring av frukttullarna.

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1955

13

Med åtgärderna avses att ge ökat stöd åt den svenska fruktodlingen, varom
under senare år från fruktodlarhåll framförts upprepade krav.

Med åberopande av vad ovan anförts får utskottet, som sålunda icke funnit
anledning till erinran mot de i propositionen framställda förslagen,
hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 212.

Stockholm den 29 november 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Eriksson,
Söderquist, Velander, Niklasson, Werner* och Erik Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle,, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström*, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard*, Anderson i Sundsvall
och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

6B1698, Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag