Nr 57—58 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955
1
Nr 57
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av beslut om uttagande
av särskild tullavgift för vissa varuslag jämte i
ämnet väckta motioner.
I en den 30 september 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 202, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att godkänna Kungl. Maj:ts beslut av den 30 juni 1955
och av den 30 september 1955 om uttagande av särskild tullavgift för vissa
varuslag, m. in.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
Med stöd av förordningen den 22 april 1949 (nr 180) angående rätt för
Konungen att åsätta särskild tullavgift har Kungl. Maj :t genom beslut den 30
juni i år förordnat om uttagande från och med den 10 juli 1955 av sådan avgift
för vissa varuslag, huvudsakligen inom textil- och läderområdet. I den
föreliggande propositionen underställes beslutet riksdagen för godkännande.
Till utskottet har hänvisats de i anledning av propositionen väckta, likalydande
motionerna I: 565 av herrar Tlieodor Johansson och Weiland samt
II: 694 av herr Neländer m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 202 måtte besluta, att tullen för till stat. nr
1034: 1 (ur tulltaxenummer 496) hänförliga varor (cordväv av bomull) fastställes
till 8 %».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 694.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
I överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. nr 36/1949; r. skr. nr
142) utfärdade Kungl. Maj :t den 22 april 1949 förordning (nr 180) angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift. Förordningen, som ursprungligen
gällde till och med den 30 juni 1950, har därefter erhållit fortsatt giltighet,
senast genom förordningen den 18 februari 1955 (nr 64) enligt vilken
giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1957. Enligt 1949 års
förordning må Kungl. Maj:t å tid under vilken riksdagssession ej pågår
förordna, alt vara som införes från utlandet skall beläggas med särskild
tullavgift utöver den enligt tulltaxan utgående tullen. Sådan särskild tullav
1
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 51—58
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955
gift må bestämmas till högst tre gånger den avgift som utgår enligt tulltaxan
eller, där varan enligt taxan är tullfri, till högst en fjärdedel av varans värde.
Beslut att åsätta avgiften skall underställas riksdagen vid nästföljande
session inom tio dagar från dess början och, för det fall riksdagen icke godkänner
detsamma oförändrat, gälla högst tio dagar efter det riksdagen avgjort
frågan.
Med stöd av 1949 års förordning har Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 utfärdat
kungörelse (nr 466) om uttagande av särskild tullavgift för vissa
varuslag, m. m., vilken kungörelse trätt i kraft den 10 juli 1955. I en till
statsrådsprotokollet fogad Bilaga (prop. s. 7—21) anges vilka varor som omfattas
av beslutet ävensom vilka tullsatser som skall tillämpas för varorna i
fråga. Kungl. Maj :t har den 30 september 1955 beslutat en mindre jämkning
av tullteknisk natur i nämnda kungörelse (jfr anm. prop. s. 21).
Beträffande innebörden av beslutet om uttagande av särskild tullavgift
tillåter sig utskottet hänvisa till nämnda bilaga ävensom en i propositionen
intagen redogörelse härutinnan (s. 2—3).
I propositionen redovisas framställningar från vissa branschorganisationer
rörande behovet av övergångsbestämmelser till ovannämnda kungörelse.
Till denna redogörelse får utskottet likaledes hänvisa (prop. s. 3—4).
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.
»Som bekant har sedan ett par år tillbaka en särskild kommitté, 1952 års
tulltaxekommitté, arbetat med en revision av gällande tulltaxa. Kommittén
kommer enligt uppgift att inom kort avsluta sitt arbete. Under hand har informationer
erhållits angående innebörden av det förslag till ny tulltaxa
som kommittén avser att framlägga. Utan att här gå närmare in på detta
förslag vill jag endast nämna att det kommer att innebära — förutom en
teknisk modernisering av tulltaxan — en viss omfördelning av tullskyddet,
varigenom nu gällande tullar skulle komma att i vissa fall höjas och i andra
fall sänkas. Förslaget torde emellertid i det hela komma att präglas av strävanden
att bibehålla en låg tullnivå. Avsikten är givetvis att remissbehandla
förslaget i sedvanlig ordning, varefter frågan om antagande av ny tulltaxa
lår slutligt prövas av Kungl. Maj :t och föreläggas riksdagen.
I och med att förslaget framlägges och den väntade tidpunkten för ikraftträdandet
av en ny tulltaxa närmar sig kan vissa risker uppstå för ogynnsamma
störningar i importen. På en del varuområden, där mera väsentliga
tullhöjningar väntas, måste man nämligen — om ince särskilda förebyggande
åtgärder vidtas — räkna med en spekulationsbetonad stegring i importen
i syfte att undgå tullhöjningarna. Detta skulle kunna medföra skadeverkningar
bl. a. för svensk produktion. Då det skulle vara förenat med stora
olägenheter att för längre eller kortare tid införa importkontroll endast i
syfte att möjliggöra en prövning av tullfrågan har Kungl. Maj :t funnit det
mest ändamålsenligt att med omedelbar verkan genomföra en provisorisk
justering av vissa tullar genom påläggande av särskilda tullavgifter. Avväg
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955
ningen av vilka tullar som på längre sikt bör gälla för berörda varuslag
kan därefter ske i vederbörlig ordning utan risker för störningar i importen.
Vad beträffar innebörden av den beslutade tulljusteringen vill jag utöver
vad redan förut nämnts framhålla följande.
Urvalet av varor och bestämmandet av de provisoriska tullarnas höjd liar
skett med utgångspunkt från de lämnade informationerna om tulltaxekoinmitténs
väntade förslag till ny tulltaxa. Hänsyn har även tagits till de från
majoritetens förslag skiljaktiga meningar som enligt vad som upplysts föreligger
inom kommittén och som torde komma till uttryck i reservationer.
Avsikten har sålunda varit att den provisoriska tulljusteringen inte skall tå
verka prejudicerande vid den framtida prövningen av kommittémajoritetens
och reservanternas förslag i olika hänseenden. Det ligger i sakens natur
att en åtgärd av detta slag delvis måste bli relativt schematisk och inte
kan innefatta en mera detaljerad prövning. Det sammanhänger bl. a. med
att förslaget till ny tulltaxa kommer alt bygga på en varunomenklatur, som
starkt avviker från den nu gällande. Genom övergången från specifika tullar
till värdetullar har det heller icke kunnat undvikas, att åtgärden för enstaka
varor och varupartier kommit att innebära en sänkning av tullen. De
ofullkomligheter som kan vidlåda beslutet torde emellertid inte vara av
större räckvidd och bör kunna accepteras som en företeelse av övergångsnatur.
Det varuområde som i största utsträckning berörs av beslutet är det textila.
De hittillsvarande vikttullarna på detta område har under senare år framstått
som tekniskt föråldrade och de har dessutom genom penningvärdets
fall förlorat starkt i betydelse. De svenska textiltullarna har varit bland
de lägsta i världen. Detta i förening med en från kvantitativa restriktioner
fri importpolitik har utsatt den svenska textilindustrien för en hård, i vissa
fall dumpingbetonad, konkurrens från utlandet. Det har också bidragit till
en icke obetydlig nedgång i produktion och sysselsättning och till en försämrad
lönsamhet inom branschen som helhet. Förhållandena inom textilbranschen
har sålunda under senare år väsentligt avvikit från de gynnsamma
konjunkturer, som kännetecknat flertalet andra branscher av vårt näringsliv.
Mot denna bakgrund ter sig en modernisering av textiltullarna befogad.
Jag är emellertid angelägen understryka att även de nu beslutade provisoriska
tullarna bibehållits på en internationellt sett låg nivå. Det bör också framhållas
att de nya tullarna genomgående ligger inom ramen för Sveriges
åtaganden i GATT-avtalet. De alternativa värdetullsatser, som Sverige —
bl. a. på det textila området — förbehållit sig rätt att övergå till, har sålunda
i intet fall överskridits.
Vad beträffar övriga av beslutet berörda branscher torde här endast behöva
nämnas att konjunkturläget inom garverinäringen och vissa delar av
läderindustrien företett betydande likheter med förhållandena på textilområdet.
t fråga om tidpunkten för den provisoriska tulljusteringen vill jag framhålla,
att det givetvis kan råda olika meningar om när riskerna för speku
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955
lativ importstegring sätter in. Om en förebyggande åtgärd skall få avsedd
verkan måste den emellertid vidtas vid en oväntad tidpunkt och ges omedelbar
verkan. Det har därför ansetts lämpligt att genomföra den provisoriska
tulljusteringen redan innan innehållet i tulltaxekommitténs förslag blir allmänt
känt.
Som ovan nämnts har från vissa branschorganisationer krav framställts
på särskilda övergångsbestämmelser i samband med de beslutade tullhöjningarna.
Jag delar i denna fråga den uppfattning som generaltullstyrelsen
gett uttryck åt i sitt yttrande. Om beslutet skall få åsyftad verkan bör sålunda
liksom i tidigare liknande sammanhang några undantag icke beviljas.
Framställningarna härom har också avslagits av Kungl. Maj :t.
Enligt gällande föreskrifter skall beslutet om uttagande av särskild tullavgift
för sin fortsatta giltighet underställas riksdagen inom tio dagar från
dess början.»
I de föreliggande motionerna har motionärerna anfört i huvudsak följande.
Tullen å cordväv av bomull, som tidigare utgjort 50 kronor för 100 kilogram,
hade genom beslutet om uttagande av särskild tullavgift höjts till 12
procent av värdet, vilket med nu gällande priser å varan innebure en fördubbling
av förutvarande tull. Cordväv användes enbart av gummiindustrien
och inom denna så gott som uteslutande för tillverkning av gummidäck,
huvudsakligen cykel- och motorcykeldäck samt däck för traktorer.
Cordväv bestode huvudsakligen av eordgarn med mycket glesa inslag av klen
bomullstråd. Tullen å eordgarn hade genom beslutet höjts till 8 procent av
värdet. Även om den tillverkning av eordgarn, som ägt rum i vårt land under
senaste världskriget, numera vore nedlagd, syntes det av tulltekniska
skäl icke lämpligt att åsätta eordgarn annan tull än den som gällde för liknande
bomullsgarn, t. ex. sådant garn som användes för framställning av
fisknät. Cordväv vore däremot lätt att skilja från andra vävnader, vilket
bl. a. tramginge av att i den statistiska varuförteckningen till tulltaxan ett
särskilt nummer förefunnes för denna vara. De svenska textilföretag, som
tidigare bedrivit tillverkning av cordväv av bomull hade trots den genomiörda
provisoriska tullförhöjningen icke visat något intresse för att återupptaga
denna tillverkning och hade i varje fall avböjt att till gummiindustrien
lämna offerter på sådan vara. Några skyddsintressen kunde sålunda
icke anföras som stöd för den provisoriskt vidtagna förhöjningen av tullen
å cordväv. Vid sadant förhållande syntes den vidtagna tullförhöjningen omotiverad.
Då det emellertid ur vissa synpunkter kunde vara önskvärt att viktlullen
ersattes med en värdetull föresloge motionärerna, att tullen fastställdes
till 8 procent i enlighet med den tull som enligt beslutet gällde för det
eordgarn av bomull varav cordväv tillverkades.
I anledning av förevarande motioner har utskottet inhämtat följande.
Tullsatsen för ifrågavarande cordväv har enligt vad som framgår av motionerna
betydelse för nettotullskyddet för tillverkningen av däck till cyklar,
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955 5
motorcyklar och traktorer. Någon ändring av tullen på sådana däck bär icke
vidtagits i detta sammanhang, utan tullen utgår liksom tidigare för cykeldäck
med 120 kronor och för övriga däck med 100 kronor för 100 kilogram,
vilka tullsatser i genomsnitt torde motsvara omkring 20 procent av varornas
värde. Tullbelastningen på råvaror och halvfabrikat är vid användning av
bomullscord relativt obetydlig; nettotullskyddet torde med den tidigare gällande
tullen på sådan cord i allmänhet ha legat mellan 15 och 20 procent av
värdet. Höjningen av tullen på cordväven innebär en minskning av nettotullskyddet.
Eftersom cordväven endast svarar för en mindre del av däckens
värde, blir minskningen dock relativt obetydlig (enligt verkställda beräkningar
kan den uppskattas till omkring en enhet av förutnämnda procenttal).
Utskottet. I den föreliggande propositionen har Kungl. Maj:t underställt
riksdagen den 30 juni och den 30 september 1955 fattade beslut om uttagande
av särskild tullavgift för vissa varuslag. Besluten, som meddelats med
stöd av förordningen den 22 april 1949, nr 180, angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift, innebär en provisorisk tulljustering huvudsakligen
inom textil- och lädervaruområdena. Genomgående har de specifika
tullarna ersatts med värdetullar. Den provisoriska karaktären av de
nya tullsatserna får, såsom departementschefen närmare utvecklat, ses mot
bakgrunden av pågående revision av gällande tulltaxa, varom 1952 års tulltaxekommitté
kommer att avge förslag. Innan detta förslag framlägges har
det av skäl som anförts av departementschefen ansetts erforderligt med en
tulljustering på vissa områden, där man kan emotse mera väsentliga tullhöjningar.
Urvalet av varor och avvägningen av de nya tullsatserna har
skett på grundval av informationer om kommitténs väntade förslag, varvid
hänsyn även tagits till de från kommittémajoritetens ståndpunkt avvikande
meningarna. En mera detaljerad prövning av frågan hur tullarna på de av
besluten berörda varuslagen bör avvägas på längre sikt har icke åsyftats i
förevarande sammanhang.
Rörande angelägenheten av att vidtaga en tulljustering på de områden
propositionen avser har enighet rått inom utskottet. I fråga om tullsatsernas
höjd har icke framställts avvikande yrkanden i annan mån än som framgår
av de likalydande motionerna 1:565 och 11:694, vilka såsom framgår av
det följande avstyrkes av utskottet. Utskottets överväganden av propositionsförslaget
har i enlighet med det anförda icke givit anledning till erinringar
mot att Kungl. Maj :ts beslut oförändrade godtages från riksdagens
sida. Utskottet vill därvid såsom även skett i propositionen understryka att
denna åtgärd icke binder riksdagens handlingsfrihet vid en kommande mera
allsidig prövning, som skall äga rum då resultatet av pågående utredningsarbete
förelägges riksdagen.
Vad härefter närmare angår det i de likalydande motionerna I: 565 och
11:694 framställda yrkandet om ändring av tullen på cordväv av bomull
— en vara som huvudsakligen användes vid framställning av vissa gummi
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955
däck, framför allt cykeldäck — föreslår motionärerna att cordväven, i likhet
med vad som enligt det provisoriska beslutet gäller för cordgarn, belägges
med en tull av 8 procent i stället för av Kungl. Maj :t beslutade 12
procent. Som stöd härför åberopas att den sistnämnda tullsatsen innebär
en allt för stor fördyring av produktionen, vilket vore omotiverat framför
allt med hänsyn till att inga inhemska tillverkarintressen i förevarande
fall krävde tullskydd. Utskottet vill med anledning härav framhålla, att den
av Kungl. Maj :t valda tullsatsen, vilken enligt vad utskottet inhämtat innebär
blott en obetydlig ändring av nettotullskyddet för gummiringstillverkningen,
är gemensam för ett stort antal varor av likartat slag och tillkommit
på grundval av lämnade informationer om tulltaxekommitténs förslag.
Såsom tidigare framhållits har avsikten icke varit att taga ståndpunkt till
vilka tullsatser som vare sig för olika varugrupper eller enskilda varuslag
bör gälla på längre sikt; förutsättningar för en sådan prövning föreligger
uppenbarligen icke nu. Utskottet vill i sammanhanget tillägga, att ett utbrytande
av den i motionerna upptagna tullfrågan säkerligen skulle aktualisera
frågan om ändrade tullsatser på andra varor, beträffande vilka man
med lika stort fog som i det föreliggande fallet kunde kräva ändringar. Med
tillkännagivande av sin inställning, att Kungl. Maj :ts beslut bör av riksdagen
godtagas som en övergångsanordning, vill utskottet uttala, att det i
förevarande motioner upptagna spörsmålet torde få prövas i ett vidare sammanhang,
då resultatet av pågående arbete på en ny tulltaxa förelägges riksdagen.
I enlighet härmed avstyrker utskottet motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte godkänna Kungl. Maj :ts beslut
av den 30 juni 1955 och av den 30 september 1955 om uttagande
av särskild tullavgift för vissa varuslag, m. in.;
samt
2) att de likalydande motionerna 1:565 av herrar Theodor
Johansson och Weiland samt II: 694 av herr Nelander
in. fl. måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 22 november 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955 7
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Eriksson,
Söderquist, Velander, Niklasson, Werner*, och Erik Jansson , samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård*, Sjölin, Vigelsbo, Allard*, Kärrlander, Henriksson, Nilsson i Svalöv
och Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Sjölin och Stenberg.