Iiungl. Maj.ts proposition nr 223
1
Kr 223
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utlämnande
av stödlån till jordbrukare; given Stockholms slott
den 29 oktober 195i.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att amorteringslån (stödlån) under vissa villkor
skall kunna beviljas de jordbrukare, som år 1954 tillfogats mera betydande
skördeskador på grund av ogynnsam väderlek. Lånen föreslås skola löpa
med fyra procent ränta. Ränte- och amorteringsfrihet skall åtnjutas i två
år, dock att räntefriheten skall avse högst 10 000 kronor av lånebeloppet.
Lånen skall därefter amorteras under en tid av fem eller i särskilda fall
högst tio år. Det begäres, att de odisponerade medlen av de investeringsanslag,
som anvisades till stödlån i anledning av skördeskador under tidigare
år, cirka 6 800 000 kronor, samt ett nytt investerimgsanslag av 5 000 000 kronor
skall få disponeras för ändamålet.
1 Rihang till riksdagens protokoll I95i. 1 samt. Nr 223
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 223
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten Hertigen av Halland i stats~
rådet å Stockholms slott den 29 oktober 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om statligt stöd
till jordbrukare för skördeskador på grund av regn eller eljest ogynnsamma
väderleksförhållanden samt anför därvid.
Med anledning av de skador, som uppstått på 1950 och 1951 års skördar,
anvisades under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån
till jordbrukare dels ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1950/51, dels ock ett investeringsanslag av
20 000 000 kronor å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52. Enligt
beslut av 1952 års riksdag (Prop. 1952: 253, JoU 58, Rskr. 448) fick
nämnda två investeringsanslag tagas i anspråk jämväl för utlämnande av
stödlån med anledning av 1952 års skördeskador. Vidare anvisades av 195ä
års riksdag under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån
till jordbrukare ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1952/53. Av de sålunda anvisade medlen kvarstod
vid utgången av budgetåret 1953/54 ett odisponerat belopp av sammanlagt
något över 6 800 000 kronor. Bestämmelser rörande låneverksamheten
med anledning av 1952 års skördeskador har meddelats i kungörelsen den
19 december 1952 (nr 764) om stödlån till jordbrukare.
Till komplettering av de år 1952 beslutade stödlånen lämnades även särskilda
bidrag utan återbetalningsskyldighet på villkor, som närmare utformades
av lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och jordbrukets förhandlingsdelegation.
För ändamålet användes medel, som redan tillförts
jordbruket inom jordbrukskalkylens ram men som icke tagits i anspråk.
Sammanlagt stod cirka 5 000 000 kronor till förfogande för sådana bidrag.
Genom beslut den 10 september 1954 har Kungl. Maj :t uppdragit åt statens
jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen samt med beaktande
av i Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Norrbottens län pågående
undersökningar utreda omfattningen och arten av de mera väsentliga
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
skador, som uppkommit å 1954 års skörd till följd av dåliga väderleksförhållanden,
samt att till jordbruksdepartementet inkomma med resultatet av
utredningen.
Med anledning härav har statens jordbruksnämnd i skrivelse, som inkommit
till jordbruksdepartementet den 21 oktober 1954, under förmälan att
utredningen ännu icke hunnit avslutas, lämnat en preliminär redogörelse för
skördeskadorna i vissa delar av landet. Vidare har nämnden hemställt, att
Kungl. Maj :t i avbidan på de slutliga uppgifterna måtte föreslå riksdagen,
att de medel, som innestår outnyttjade å fonden för låneunderstöd, lantbruksstyrelsens
delfond, skall användas för utlämnande av stödlån åt jordbrukare,
som drabbats av mera väsentliga skador å 1954 års skörd. I skrivelse
den 26 oktober 1954 har nämnden därefter hemställt, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att utöver nu nämnda outnyttjade medel till stödlån
till jordbrukare anvisa ett belopp av 5 000 000 kronor. Nämnden har i ärendet
samrått med chefen för lantbruksstyrelsen, vilken förklarat sig biträda
nämndens framställningar.
Vidare torde jag få anmäla, att lantbruksstijrelsen i skrivelse den 26 oktober
1954 hemställt, att utbetalningen av de ifrågasatta stödlånen och lånens
förvaltning i övrigt måtte anförtros riksbanken och att sålunda de för
lånens utbetalning erforderliga medlen måtte ställas till riksbankens förfogande
att av riksbanken användas för därmed avsett ändamål.
Jordbruksnämnden har med sin förstnämnda skrivelse överlämnat vissa
till nämnden för utlåtande remitterade framställningar rörande statligt stöd
åt jordbrukare på grund av skördeskador. Dessutom har nämnden anmält,
att till nämnden inkommit framställningar i ämnet från Kristianstads och
Hallands läns hushållningssällskap. Innan jag närmare går in på nämndens
förslag, torde jag få redogöra för det huvudsakliga innehållet i de särskilda
framställningarna.
I skrivelse den 16 september 1954 har Norrbottens läns hushållningssällskap
hemställt, att ett belopp av 6 000 000 kronor mot den redovisning, som
kan komma att föreskrivas, måtte ställas till lantbruksnämndens eller hushållningssällskapets
i länet förfogande för rabattering av de kvantiteter hö,
melass och betfor, som jordbrukare i Norrbottens län prövas oundgängligen
behöva inköpa under vinterhalvåret 1954—1955 för att ej det nuvarande
kreatursantalet skall minska mer än med i genomsnitt cirka 12 procent, räknat
i kreatursenheter. Sällskapet har utfört eu särskild höskadeinventering
i länet och anför till stöd för sin framställning bland annat följande.
Den ovanligt rika nederbörden under de sista dagarna i juli och större
delen av augusti 1954 har medfört osedvanligt stora skador på de norrbottniska
jordbrukarnas höskörd. Inom vissa områden har översvämningar av
älvar och bäckar resulterat i totalförlust av stråfodret. Redan tidigt konstaterade
sällskapet, att skadorna sannolikt skulle få eu sådan räckvidd, att
länets jordbrukare skulle åsamkas väsentliga förluster. I samråd med lantbruksnämnden
har sällskapet därför utfört en inventering av skadorna på
höskörden. Inventeringen, som grundar sig dels på individuella uppgifter
från flertalet lantbrukare inom länet, dels på stickprov verkställda av bcfattningshavarc
vid sällskapet och nämnden, har lämnat material för beräkning
av skadorna på vall- och ängshö, det normala antalet och antalet
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 223
under kommande vinter av hästar, mjölkkor och ungdjur samt behovet av
inköp av hö, melass och betfor utöver normala inköp. Sällskapet har härvid
funnit, bland annat, att Norrbottens läns jordbrukare för att fylla foderbehovet
efter eu minskning av sina kreatursbesättningar med i genomsnitt
12 procent, behöver inköpa omkring 22 000 ton hö, 4 800 ton melass och
7 150 ton betfor utöver normala inköp av äggviterikt koncentrerat foder
samt mineralfoder. Efter ett för Norrbottens län den kommande vintern beräknat
pris för hö av 22 kr/dt, för melass av 30 kr/dt och för betfor av
36 kr/dt blir den sammanlagda kostnaden för de extra foderinköpen
8 900 000 kronor.
Med hänsyn till dessa och andra förhållanden finner sällskapet skäligt
och nödvändigt, att statligt stöd lämnas jordbrukarna. Enligt sällskapets mening
bör stödet lämnas i form av rabatter för inköp av hö, melass och betfor.
För alt bidraget skall få avsedd verkan — att begränsa utslaktningen och
vidmakthålla djurens produktionsförmåga — bör rabatten fastställas till
lägst 60 procent av kostnaderna för sådana inköp, vilkas skälighet prövats
av sällskapet eller lantbruksnämnden. Medgivande torde vidare böra lämnas
den anslagsförvaltande myndigheten att i undantagsfall lämna hjälpen
även i annan form.
Sällskapet anmäler vidare, att av medel, som organisationer och enskilda
ställt till förfogande, hjälp kunnat lämnas i mycket begränsad omfattning
i rena katastroffall. Denna hjälp har på intet sätt kunnat få den generella
effekt, som avses med de av sällskapet föreslagna statliga åtgärderna. Slutligen
anmäler sällskapet, att det har för avsikt att senare återkomma beträffande
andra skördeskador, exempelvis på potatis och spannmål.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelse den 18 september 1954
anmält, att inför länsstyrelsen hållits överläggningar med anledning av i
länet uppkomna skador på årets skörd. I överläggningarna har deltagit representanter
för hushållningssällskapet, lantbruksnämnden, länets nödhjälpskassa,
länets RLF-organisation, Västerbottens lantmannaförbund och
Kooperativa förbundet. I anledning av vad som därvid förekommit framhåller
länsstyrelsen, att de skador, som genom regn och av regnet orsakade
översvämningar och erosioner vållats på skörden av hö, spannmål och potatis
samt i enskilda fall på mark och vägar i Västerbottens län är av den storleksordningen,
att de skadelidande i mycket talrika fall är i trängande behov
av hjälp och bistånd från det allmänna. Mångenstädes har man att
räkna med ett med 50 procent nedsatt fodervärde, i enstaka fall med total
förlust. De resurser, som kan uppbringas inom länet för en hjälpverksamhet
i bidragets form, är obetydliga. Talrika jordbrukare har så svag ekonomi,
att de icke kan åstadkomma kredit för nödvändiga foderinköp. Svårigheterna
ökas av alt många av dem står i skuld för de lån, som de erhöll
efter skördeskadorna 1952. Inom fodermedelshandeln har man icke möjlighet
att hålla de stora krediter, varom här blir fråga, och avböjer en riskfylld
kreditgivning. Under dessa förhållanden anser länsstyrelsen det påkallat,
att statsmedel ställes till förfogande för att lindra skördeskadornas verkningar.
I fråga om formerna för en statlig hjälpverksamhet framhåller länsstyrelsen,
att i det allvarliga läge, som nu uppkommit, hjälp utan återbetalningsskyldighet
bör lämnas i de fall, då jordbrukaren har svag ekonomisk
ställning eller skadorna är mycket omfattande, och eljest i form av lån med
gynnsamma ränte- och amorteringsvillkor.
I fråga om spannmål och potatis ämnar länsstyrelsen senare inkomma
med uppgift om skadornas storlek.
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
5
I skrivelse den 21 september 1954 har Malmöhus löns hushållningssällskap
anmält, att en inventering av de genom regn uppkomna skördeskadorna
företagits. Skadorna har varit särskilt omfattande i Luggude härad.
Med anledning härav har sällskapet upprättat ett uppgiftsformulär, som tillställts
alla jordbrukare i detta härad samt de jordbrukare inom andra delar
av länet, som framställt begäran därom. Materialet har sammanställts
sockenvis med avseende å dels antalet jordbrukare, dels den sammanlagda
totala arealen, dels den skadade arealen, uppdelad på olika växtslag. Sammanställningarna
omfattar individuella uppgifter från 795 jordbrukare. Av
den totala åkerarealen hos uppgiftslämnarna — 28 736 hektar — har 12 442
hektar angivits vara skadade. Sällskapet anför sammanfattningsvis, att så
gott som all råg är groddskadad samt att skördeskadorna uppgår till omkring
50 procent.
Sedermera har sällskapet till jordbruksnämnden inkommit med ytterligare
rapporter om skördeskador från 130 jordbrukare med en sammanlagd
areal av 5 883 hektar, varav 2 156 hektar skadats.
Hallands läns hushållningssällskap har i skrivelse den 10 september 1954
anmält, att betydande skördeskador uppkommit inom länet, att undersökning
pågår rörande dessa och att sällskapet har för avsikt att senare inkomma
med närmare upplysningar rörande resultatet av undersökningen.
Sedermera har sällskapet i skrivelse till jordbruksnämnden den 2 oktober
1954 anmält, att även om omfattningen av skördeskadorna ännu icke
definitivt kunnat fastställas, har emellertid redan konstaterats, att de blivit
avsevärt större än man tidigare beräknat. Skadorna torde vara störst i
södra länsdelen. Till följd av de svåra skadorna på råg, särskilt mältningsskador,
föreslår sällskapet, att staten fastställer ett minimipris till producent
för råg av förslagsvis 37 kr/dt, varefter den till kvarnvara odugliga
rågen av staten försäljes till foder för ett lägre pris, förslagsvis 30 kr/dt.
Även i fråga om vete anser sällskapet, att motsvarande åtgärder torde bli
erforderliga. På vissa håll i Hallands län har långvariga översvämningar
konstaterats upprepade gånger under sommaren och hösten. Till sällskapet
har dylika inrapporterats från följande områden.
Höks härad (Stensån, Smedjeån) ........................ 100 hektar
Halmstads härad (Nissan, Suseån) ...................... 175 »
Faurås härad (Hellerups-Tyllereds kanal) . .............. 70 »
Viske härad (Evaån) .................. 30 »
Summa 375 »
Dessutom har svårartade stormskador rapporterats från 60 hektar i Fjäre
härad. Ytterligare områden kan beräknas ha motsvarande skador, varför
den sammanlagda arealen med dylika skador av sällskapet uppskattas till
lägst 600 hektar. Sällskapet uppger, att det i allmänhet är mindre brukningsdelar,
som drabbats av dessa skördeskador, och föreslår, att statligt
stöd skall lämnas i form av dels bidrag för viss del av skadan, dels stödlån
för återstående skador.
Med skrivelse den 9 oktober 1954 har Kristianstads läns hushållningssällskap
till jordbruksnämnden översänt en sammanställning av skördeskadornas
omfattning i fråga om olika grödor i länets kommuner. Av sammanställningen
framgår, att till sällskapet anmälts skördeskador på en sammanlagd
åkerareal av cirka 8 500 hektar. På 580 hektar eller 7 procent av nyssnämnda
areal var skadan över 75 procent. Skador på 50—75 procent och 25—50
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 223
procent hade träffat ungefär en fjärdedel respektive cirka 45 procent av den
skadade arealen. På omkring en fjärdedel av den skadeanmälda arealen
slutligen var skadorna 10—25 procent. Sällskapet framhåller, att avsevärda
skador icke har anmälts.
De största skadorna på skörden i Kristianstads län har förekommit i
Södra Åsbo härad samt i Klippans, östra Ljungby och Munka-Ljungby storkommuner
i Norra Åsbo härad. Av de olika grödorna har höstvete, höstråg
och vårvete lidit mest skada. Genom regnet har liggsäd bildats på ett mycket
tidigt stadium. Denna liggsäd har sedermera blivit överväxt av ogräs, så att
fälten ofta sett ut mer som gröna gräsvallar än som sädesfält. Skadorna på
höstsäden har uppstått dels genom att den grott till 40—50 procent, varigenom
den blivit oduglig som brödsäd, dels genom en mycket kraftig minskning
i skörden på grund av att kornen blivit små och missbildade. Hektarskörden
har därför blivit mycket nedsatt. På de styva och våta jordarna har
dessutom sockerbetorna lidit avsevärd skada. Blasten har gulnat och betorna
har upphört att växa. I många fall, där nederbörden lett till översvämningar,
har sockerbetorna rent av ruttnat bort.
Jordbruksnämnden har i sin tidigare skrivelse efter anmälan av i ärendet
inkomna framställningar upplyst, att nämnden — efter samråd med representanter
för lantbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksföibund och Riksförbundet
Landsbygdens folk — beslutat att från samtliga hushållningssällskap
införskaffa vissa uppgifter om skördeutfallet, vilka jämte skörderapporterna
per den 15 oktober 1954 avses skola utgöra underlag för en närmare undersökning.
Uppgifterna, som skall ha besvarats senast den 20 oktober 1954,
skall avse läget den 15 samma månad i hela kommuner eller delar därav,
däremot icke vid enskilda gårdar.
De av nämnden sålunda infordrade uppgifterna beräknas icke kunna bli
definitivt bearbetade före ingången av november månad. Nämnden framhåller
emellertid, att det redan av det utredningsmaterial, som inkommit i
samband med de förut återgivna framställningarna, framgår att ett stort
antal jordbrukare drabbats av så stora skador, att viss hjälp från det allmännas
sida får anses påkallad. Skadorna är emellertid av lokal natur.
Nämnden anmärker i detta sammanhang, att jordbruket i sin helhet för
regleringsåret 1954/55 icke kan göra anspråk på prisförbättringar under
åberopande av den s. k. 4-procentregeln. I samband härmed erinrar nämnden
om att frågan om hjälpåtgärder på grund av skördeskador under ett
år, då 4-procentregeln icke är tillämplig, prövats av riksdagen i anledning
av 1952 års skördeskador. Därvid bereddes enskilda jordbrukare möjlighet
att erhålla hjälp dels genom statslån i viss omfattning, dels genom kontanta
bidrag.
Vidare anför nämnden, att frågan om de åtgärder, som bör vidtagas med
anledning av årets skördeskador, har behandlats vid ett sammanträde, som
nämnden den 13 oktober 1954 avhållit med jordbrukets förhandlingsdelegation.
Närvarande vid sammanträdet var även chefen för lantbruksstyrelsen.
Enighet nåddes därvid om att skadorna borde regleras enligt i stort sett samma
principer, som tillämpades under år 1952/53. Statliga stödlån borde sålunda
utlämnas till jordbrukare, som träffats av mera väsentliga skördeska
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 223
dor. Från förhandlingsdelegationens sida framkom även önskemål om bidrag
utan återbetalningsskyldighet i begränsad omfattning till särskilt hårt
drabbade jordbrukare.
Nämnden anser sig emellertid böra taga slutgiltig ställning i bidragsfrågan
först längre fram, när skördeskadornas omfattning bättre kan överblickas.
Med hänsyn till att hjälpbehovet i ett stort antal fall är trängande, anser
nämnden dock, att jordbrukare redan nu bör beredas möjlighet att erhålla
stödlån.
Vad först angår grunderna för lånehjälpen förordar nämnden,
att bestämmelser om stödlån utformas i huvudsaklig anslutning till
1952 års kungörelse om stödlån till jordbrukare. Detta innebär i huvudsak
följande.
Den i 6 § andra stycket i kungörelsen införda bestämmelsen, vilken betingades
av tillämpningen av lagen om investeringskonto för skog, bör
givetvis uteslutas, under det att övriga formuleringar i kungörelsen synes
kunna komma till användning i tämligen oförändrat skick. Förutsättningen
för att erhålla lån bör sålunda vara, att vederbörande lidit mera betydande
skördeminskning och på grund därav är i behov av ekonomiskt bistånd. Lånen
torde böra löpa med 4 procent ränta och amorteras på fem eller i
undantagsfall högst tio år med amorteringsfrihet under de två första åren.
Lånebeloppet bör bestämmas till högst två tredjedelar av den inkomstminskning,
som inträffat jämfört med det värde av totalskörden (i oförädlat
skick), som kunnat påräknas för det fall skörden blivit av normal storlek.
För lån bör vidare som regel ställas säkerhet, därest lånebeloppet överstiger
3 000 kronor. Från detta krav bör dock göras eftergift om svårighet möter
för sökanden att ställa säkerhet men sannolika skäl talar för att han kommer
att fullgöra honom åliggande betalningsskyldighet. Låneverksamheten
bör liksom tidigare omhänderhavas av lantbruksnämnderna under lantbruksstyrelsens
överinseende. Nämnderna bör därvid samarbeta med hushållningssällskapen.
Ansökningstiden för lån bör förslagsvis utgå den 31 december 1954, dock
att, om särskilda skäl föreligger, lantbruksnämnderna till prövning bör äga
upptaga ansökningar, som inkommit senare. Med hänsyn till att behovet av
lån i många fall är trängande, utgår nämnden från att, därest kungörelse
om stödlån utfärdas, ansökningarna upptages till behandling, så snart de
kommer vederbörande lantbruksnämnd till handa och att lånebeloppen utbetales
utan dröjsmål.
Beträffande medelsbehovet för lånen erinrar nämnden om att
av de under kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, till Stödlån till
jordbrukare anvisade investeringsanslagen den 1 juli 1954 återstod outnyttjat
ett belopp av omkring 6 800 000 kronor. Nämnden föreslår i sin förstnämnda
skrivelse, att detta belopp, i den omfattning det alltjämt står till
förfogande, får användas för stödlån på grund av skördeskador år 1954.
I sin skrivelse den 26 oktober 1954 framhåller nämnden, alt del synes
sannolikt, att nyssnämnda belopp icke kommer att förslå för att tillgodose
det omedelbara behovet av stödlån, varför eu betydande förstärkning, förslagsvis
med 5 000 000 kronor, redan nu torde vara nödvändig. Nämnden
anför härom i huvudsak följande.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
Sedan nämnden avgivit sin första skrivelse i ärendet, har den mottagit
informationer, som bestämt tyder på ett betydligt större omedelbart hjälpbehov
till följd av skördeskadorna än vad då antogs. Under den allra senaste
tiden har sålunda regn i synnerligen riklig mängd återigen fallit över
betydande delar av Sydsverige, särskilt Skåne, varigenom skörden av sockerbetor
och potatis in. in., som ännu till stora delar är obärgad, drabbats
av i vissa fall betydande skador. Härjämte har i delar av norra Sverige snöfall
och regn ytterligare försvårat bärgningen av utestående fodersäd. Många
jordbrukare, som redan tidigare under året fått vidkännas betydande skördeskador,
bar härigenom lidit nya förluster.
Sedan den av nämnden igångsatta utredningen om skördeskadornas omfattning
slutförts, har nämnden för avsikt att, om så erfordras, återkomma
med framställning om ytterligare investeringsanslag.
Nämnden tager härefter upp till diskussion frågan om bidrag
utan återbetalningsskyldighet till särskilt hårt drabbade jordbrukare
och anför, att det omedelbara hjälpbehovet bör kunna tillgodoses genom
stödlånen. I ett antal fall synes det emellertid angeläget, att lånen
kombineras med bidrag utan återbetalningsskyldighet. Dessa bidrag kan
lämpligen ges den formen att stödlånen, efter särskild ansökning och prövning,
helt eller delvis avskrives. Nämnden understryker i detta sammanhang
särskilt hjälpbehovet för de jordbrukare inom lokalt begränsade områden,
vilka drabbats av översvämningar med total förlust av skörden som
följd, och anför vidare.
Dylika bidrag utgick även under regleringsåret 1952/53, varvid finansieringen
i huvudsak skedde med statsmedel, som tillerkänts jordbruket men
icke helt utnyttjats för ursprungligen avsett ändamål. De härigenom uppkomna
besparingarna m. m. på omkring 5 miljoner kronor tillkom enligt
statsmakternas beslut jordbruket, vilket belopp fick användas till finansiering
av de kontanta bidragen. Dessa fick härigenom formen av en intern
utjämning inom jordbruket. En liknande möjlighet till intern utjämning
föreligger icke under det innevarande regleringsåret. Vissa besparingar på
det av vårriksdagen 1954 anvisade prisregleringsanslaget å 200 miljoner
kronor kan emellertid påräknas. I första hand kan sålunda en reduktion
förutses av medelsbehovet för mjölkpristilläggen, särskilt det extra tillägget
till norra Sverige. Den felslagna skörden har där på sina håll föranlett
en onormalt stor utslaktning och en minskning av mjölkleveranserna till
mejeri under höstmånaderna.
Nämnden är emellertid icke beredd att nu taga ställning till storleken av
behövliga kontanta bidrag. Dessa synes emellertid nämnden böra utgå endast
om trängande behov föreligger av ekonomiskt stöd till följd av skördeskador
av för brukaren katastrofal natur, såsom vid översvämning eller
liknande. Nämnden avser att, så snart de infordrade uppgifterna om skördeskadorna
bearbetats, avge förslag om medelsbehovet för bidrag samt förslag
till grunder för bidragens utbetalande.
I fråga om det förut återgivna förslaget av hushållningssällskapet i Norrbottens
län att lämna det statliga stödet utan behovsprövning i form av
rabattering av inköpta kvantiteter hö, melass och betfor anför nämnden i
huvudsak följande.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
Ehuru detta förslag kan synas innebära vissa fördelar, finner nämnden,
att det icke bör realiseras. Ett av skälen härför är, att en dylik form för
hjälpen skulle innebära, att jordbrukarna i länet särbehandlades vid bidragsgivningen
i förhållande till de jordbrukare i andra delar av landet, som
drabbats av skördeskador. Ett annat skäl är, att rabattsystemet skulle komma
att verka tämligen godtyckligt. Nämnden anför som exempel, att av två
jordbrukare, som drabbats av ungefär lika stora skördeskador, den ene i
motsats till den andre kan ha verkställt en betydande utslaktning, vilken
måhända har varit betingad av ekonomiska hänsyn. Den ekonomiska fördelen
av ett rabattsystem för fodermedel kommer i dylikt fall i endast ringa
mån den förre jordbrukaren till godo. Nämnden anser därför, att skördeskadorna
i Norrbottens län bör regleras enligt samma grunder, som föreslås
för landet i övrigt.
Lantbruksstyrelsen erinrar i sin skrivelse om att förvaltningen av de stödlån,
som lantbruksnämnderna beviljat med stöd av bestämmelserna i kungörelserna
1951:369, 1951:766 och 1952:764 om stödlån till jordbrukare,
jämlikt beslut av Kungl. Maj:t den 21 maj 1954 (Prop. 1954: 111, JoU 20,
Rskr 201) från och med den 1 juli 1954 överförts till riksbanken. Sedan
denna överföring numera avslutats, redovisas lånen å riksbankens dellond
av fonden för låneunderstöd. Vidare äger riksbanken att beträffande sådana
av lantbruksnämnd beviljade stödlån, som icke blivit till fullo utbetalade
vid riksbankens övertagande av låneförvaltningen, verkställa erforderliga
utbetalningar på intyg från vederbörande lantbruksnämnd. För sådant ändamål
har riksbanken bemyndigats att disponera behållningen å det på
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1952/53 under kapitalbudgeten,
fonden för låneunderstöd, anvisade investeringsanslaget till Stödlån till
jordbrukare.
Beträffande de nu av jordbruksnämnden ifrågasatta stödlånen finner
lantbruksstyrelsen lämpligt, att redan från början införes en sådan ordning,
att själva lånebeviljandet och vad därmed sammanhänger skall omhänderhavas
av lantbruksnämnderna, medan däremot utbetalningen av lånen och
lånens förvaltning i övrigt anförtros riksbanken.
Mot de av lantbruksstyrelsen föreslagna anordningarna beträffande utbetalningen
och förvaltningen av de ifrågasatta stödlånen har riksbanken —
enligt ett till jordbruksdepartementet överlämnat utdrag av protokoll hos
direktionen i riksbanken den 26 oktober 1954 — för sin del icke något att
invända, enär de utgör en konsekvens av redan tillämpat system beträffande
förvaltningen av stödlån.
I remissutlåtande den 26 oktober 1954 över jordbruksnämndens först avlämnade
framställning förklarar statskontoret sig icke ha funnit anledning
till erinran häremot. Ämbetsverket vill dock redan i förevarande sammanhang
understryka, att statsmakternas stöd på detta område icke bör ges i
annan form än såsom räntebärande lån.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 223
Departementschefen
Under sommaren och hösten 1954 har väderleksförhållandena i stora delar
av vårt land varit synnerligen ogynnsamma för jordbruksnäringen. En
osedvanligt riklig och ihållande nederbörd har försämrat de tidigare lovande
skördeutsikterna och i åtskilliga trakter vållat betydande skador på skörden.
Med anledning därav har jag anmodat hushållningssällskapen i de mest
utsatta delarna av landet att till jordbruksdepartementet inkomma med
vissa uppgifter rörande skadorna. Sedan dessa preliminära uppgifter avgivits,
har statens jordbruksnämnd fatt i uppdrag att verkställa en närmare
undersökning rörande omfattningen och arten av de mera väsentliga skadorna
pa skörden. Utredningen är ännu icke avslutad, varför det icke är möjligt
att här lämna någon fullständig redogörelse för skadornas omfattning.
Emellertid synes det redan av de nu föreliggande upplysningarna klart framgå,
att skadorna i vissa delar av vårt land är av sådan storlek, att de får
mycket allvarliga ekonomiska återverkningar för enskilda jordbrukare i ett
stort antal fall. Enligt min mening föreligger därför ett trängande behov av
åtgärder från statsmakternas sida för att mildra verkningarna av det inkomstbortfall,
som följer av en mera väsentligt felslagen skörd.
Till spörsmålet om formerna för det stöd, som sålunda torde böra komma
i fråga, synes slutlig ställning icke böra tagas, förrän mera fullständiga
upplysningar föreligger rörande skördeskadornas art och omfattning. Det
torde emellertid vara uppenbart, att skyndsam hjälp i många fall är av nöden.
Enligt min mening bör man därför icke vänta på resultatet av den nu pågående
undersökningen utan snarast möjligt vidtaga de hjälpåtgärder, som är
möjliga utan att undersökningen föregripes. Fördenskull ansluter jag mig
till jordbruksnämndens förslag, att i avvaktan på nyssnämnda resultat möjlighet
skapas att lämna stödlån till sådana jordbrukare, som på grund av
felslagen skörd lidit mera betydande förlust och av denna anledning behöver
ekonomiskt bistånd.
Vad angår den närmare utformningen av stödlånen synes denna lämpligen
böra anknyta till de bestämmelser, som enligt kungörelsen 1952: 764 gäller
för dylika lån med anledning av 1952 års skördeskador. Såsom jag anförde
vid tillkomsten av sistnämnda lån (Prop. 1952: 253) bör sålunda någon ingående
prövning av lånesökandens ekonomiska ställning icke företagas utan
det väsentliga bör vara, att den inkomstminskning skördeskadorna medfört
verkligen är så stor, att den måste antagas medföra lånebehov för sökanden.
Ej heller bör något visst maximibelopp fastställas för lånen. Liksom år 1952
torde dock böra anges, att lån som regel ej skall beviljas till högre belopp än
som motsvarar två tredjedelar av den inkomstminskning, skadorna kan beräknas
ha medfört.
Bland annat med hänsyn till att någon sträng behovsprövning enligt vad
jag nyss anfört icke avses skola äga rum, hör lånen även denna gång löpa
med ränta. I likhet med vad som gäller beträffande 1952 års lån synes räntefoten
böra bestämmas till fyra procent. Likaså torde amorteringstiden nor
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
malt böra fastställas till fem år, dock med möjlighet till förlängning till
högst tio år, därest särskilda skäl finnes. Vidare synes syftet med lånen
även nu böra föranleda, att låntagarna erhåller två års ränte- och amorteringsfrihet,
dock att befrielsen från att erlägga ränta bör gälla ett belopp av
högst 10 000 kronor. Lån, som icke överstiger 10 000 kronor, skulle sålunda
bli ränte- och amorteringsfritt under två år.
Liksom fallet var beträffande stödlånen år 1952 bör, i anslutning till vad
som gäller för avskrivningslån för inre och yttre rationaliseringsåtgärder,
för de nu ifrågavarande lånen som regel krävas säkerhet, som kan anses
tillfredsställande ur det allmännas synpunkt. Det är emellertid tydligt, att
rigorösa fordringar härvidlag lätt kan medföra, att den hjälp, som åsyftas
med den föreslagna låneverksamheten, icke blir effektiv. Med anledning av
de erfarenheter, som gjorts i fråga om 1952 års lån, vill jag därför understryka
vad jag då anförde i samma fråga, nämligen att anspråken på säkerhet
icke får sättas så högt, att de otillbörligt försvårar långivningen i sådana
fall, där det med hänsyn till lånesökandens personliga egenskaper och förhållanden
i övrigt finns anledning antaga, att han skall fullgöra sin betalningsskyldighet.
överstiger lånebeloppet icke 3 000 kronor, bör enligt min
mening säkerhet som regel icke fordras. Vidare bör kravet på säkerhet kunna
efterges, om det vid lån av högre belopp möter svårigheter för sökanden
att ställa säkerhet och lantbruksnämnden finner sannolikt, att han kommer
att fullgöra betalningsskyldigheten.
I fråga om 1952 års lån omhänderhades låneverksamheten av lantbruksnämnderna
under lantbruksstyrelsens överinseende. Lantbruksnämnderna
hade därvid att samarbeta med hushållningssällskapen. Sedermera har genom
beslut av innevarande års riksdag förvaltningen av stödlånen från och
med den 1 juli 1954 överförts från lantbruksnämnderna till riksbanken. Vidare
har Kungl. Maj :t genom beslut den 30 juni 1954 bland annat förklarat,
att riksbanken skall äga att beträffande sådana av lantbruksnämnd beviljade
stödlån, som icke blivit tillfullo utbetalade vid bankens övertagande av förvaltningen,
verkställa erforderliga utbetalningar på intyg från vederbörande
lantbruksnämnd.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes det vara ändamålsenligt
att, såsom lantbruksstyrelsen hemställt, beträffande de nu föreslagna stödlånen
införa den ordningen, att beviljandet av lanen och vad därmed sammanhänger
skall omhänderhavas av lantbruksnämnderna under lantbruksstyrelsens
överinseende och i samarbete med hushållningssällskapen, medan
utbetalningen och förvaltningen av lanen skall ankomma pa riksbanken. Såsom
framgår av det vid lantbruksstyrelsens skrivelse fogade protokollsutdraget
har riksbanken icke haft något att erinra mot förslaget. Lånen torde
liksom de förut utlämnade höra redovisas å riksbankens delfond av fonden
för låneunderstöd. Frågan om ersättning till riksbanken för förvaltningen
av de tidigare lånen har i avbidan på vidare erfarenheter ännu icke avgjorts.
Vid sådant förhållande torde det även böra anstå med att bestämma goltgörelsen
för riksbankens arbete med de nu föreslagna lånen.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
Ansökan om stödlån bör göras senast den 31 december 1954. Hinder bör
dock icke föreligga att till prövning upptaga ansökan, som inkommer efter
nämnda dag, därest särskilda omständigheter förefinnes. Då behovet av lån
är trängande, är det angeläget, att ansökningarna upptages till behandling,
så snart de kommer vederbörande lantbruksnämnd tillhanda, ävensom att
lånebeloppen utbetalas utan dröjsmål.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till kungörelse om stödlån till jordbrukare. Förslaget torde
få fogas till protokollet såsom bilaga.
Såsom jag förut anfört, framlägges förslaget om stödlån i syfte att skapa
möjlighet för snar hjälp till de jordbrukare, som är i trängande behov därav.
Sedan jordbruksnämnden avslutat den närmare undersökningen av skördeskadornas
art och omfattning, har jag för avsikt att på nytt taga upp frågan
om bistånd åt de av skördeskadorna drabbade och därvid överväga, om
och i vilken mån ytterligare hjälpåtgärder, däribland eventueltt i form av
behovsprövade bidrag utan återbetalningsskyldighet, kan befinnas påkallade.
Vad slutligen beträffar finansieringen av den sålunda föreslagna låneverksamheten
har jordbruksnämnden erinrat om att av de under kapitalbudgeten,
fonden för låneunderstöd, till Stödlån till jordbrukare under tidigare
år anvisade investeringsanslagen kvarstår odisponerat ett sammanlagt
belopp av omkring 6 800 000 kronor. Jordbruksnämnden föreslår, att detta
skall få tagas i anspråk även för stödlån på grund av innevarande års skördeskador
samt att härutöver skall anvisas ett belopp av 5 000 000 kronor.
Det är givetvis icke möjligt att för närvarande med någon tillförlitlighet
kunna beräkna medelsbehovet. De av jordbruksnämnden föreslagna beloppen
torde emellertid i nuvarande läge få anses vara till fyllest. Kungl. Maj :t
torde sålunda böra dels inhämta riksdagens medgivande att för ändamålet
få använda den del av nämnda investeringsanslag, som icke tagits i anspråk
för stödlån i anledning av tidigare skördeskador, dels föreslå riksdagen att
å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 5 000 000 kronor, vilket bör benämnas Stödlån till jordbrukare.
Jag torde framdeles få framlägga förslag om den ytterligare medelsanvisning,
som kan bli påkallad, då jordbruksnämndens undersökning avslutats.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
1) att medgiva, att stödlån med anledning av 1954 års
skördeskador må utlämnas i enlighet med de grunder, som
förordats i det föregående;
2) att till bestridande av kostnaderna för stödlånen
a) medgiva, att förut omförmälda tidigare anvisade investeringsanslag
till Stödlån till jordbrukare må tagas i anspråk;
samt
Kungl. Maj:ts proposition nr 223
13
b) till Stödlån till jordbrukare å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag av 5 000 000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Regenten bifall
och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till rikdagen.
Ur protokollet:
Arne Beckman
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 223
Bilaga
Förslag
till
kungörelse om stödlån till jordbrukare
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Jordbrukare, som på grund av felslagen skörd år 1954 lidit väsentlig förlust
och av denna anledning är i behov av ekonomiskt bistånd må, därest
han gjort vad på honom ankommit för att motverka förlusten, kunna erhålla
lån av statsmedel enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
2 §•
Låneverksamheten skall under lantbruksstyrelsens tillsyn omhänderhavas
av lantbruksnämnderna, vilka äga bevilja lån i den utsträckning Kungl.
Maj :t efter framställning av lantbruksstyrelsen anvisar medel därtill. Vid
låneverksamhetens bedrivande skola lantbruksnämnderna samarbeta med
hushållningssällskapen.
3 §•
Lån må i allmänhet ej beviljas till högre belopp än som motsvarar två
tredjedelar av den förlust sökanden beräknas hava lidit.
För lån skall ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande
ur det allmännas synpunkt. Från detta krav må dock göras eftergift,
om lånebeloppet ej överstiger tretusen kronor eller om det, vid lån å
högre belopp, möter svårigheter för sökanden att ställa dylik säkerhet och
nämnden finner sannolikt att han kommer att fullgöra honom åliggande
betalningsskyldighet.
4 §•
Å lån skall gäldas ränta efter 4 procent om året, dock att under de första
två åren räntefrihet åtnjutes för belopp upp till 10 000 kronor.
Lån är amorteringsfritt under två år. Därefter skall det återbetalas genom
amortering med en femtedel om året. Om särskilda skäl föreligga, må lantbruksnämnden
medgiva förlängning av amorteringstiden till högst tio år.
5 §.
Ränta och amortering skall årsvis i efterskott inbetalas till riksbanken.
Å amorteringsbelopp, som ej erlägges inom föreskriven tid, skall från förfallodagen
tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent om
året.
6 §•
Ansökan om lån skall göras hos lantbruksnämnden och skall innehålla
uppgift om storleken av den förlust sökanden anser sig hava lidit.
Ansökningen skall vara lantbruksnämnden tillhanda senast den 31 de -
Kungl. Maj.ts proposition nr 223
15
cember 1954. Om särskilda skäl föreligga må nämnden dock till prövning
upptaga ansökan, som inkommit efter nämnda dag.
Lantbruksnämndens beslut rörande låneansökning skall ofördröj ligen tillställas
sökanden och riksbanken.
Beviljat lån utbetalas, mot förskrivning å beloppet, genom riksbankens
försorg.
7 §•
Lantbruksnämnd må uppsäga lån till omedelbar betalning, om det befinnes,
att låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, eller
låntagaren åsidosätter sina förpliktelser i fråga om räntelikvid eller amortering.
Om uppsägningen skall nämnden ofördröj ligen underrätta riksbanken.
Å uppsagt kapitalbelopp som ej omedelbart erlägges skall från uppsägningsdagen
tills betalning sker gäldas dröjsmålsränta efter 5 procent om
året.
8 §•
Uppkommer fråga om avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån,
skall ärendet underställas Kungl. Maj :t.
9 §.
De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse
meddelas av lantbruksstyrelsen. I fråga om föreskrifter, som röra utbetalning
av lån samt inbetalning av kapitalbelopp och ränta skall styrelsen
samråda med riksbanken.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
647729,
Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag