Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

1

Nr 1.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
om fördelningen mellan staten och kommunerna av
kostnaderna för folkpensioneringen.

I två till statsutskottet remitterade likalydande motioner, nämligen nr
363 i första kammaren av herrar Anderberg och Hjalmar Nilsson samt nr
381 i andra kammaren av herr Nilsson i Göingegården m. fl., har hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte begära en utredning om fördelningen
mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkpensioneringen.

Vidare har i två till lagutskott remitterade och andra lagutskottet tilldelade
motioner, nämligen nr 401 i första kammaren av herrar Lars Andersson
och Näsgård samt nr 514 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition
nr 66 måtte hos Kungl. Maj :t begära en omprövning rörande fördelningen
av kostnaderna för folkpensioneringen mellan staten och kommunerna
i enlighet med vad i motionen anförts. Rörande propositionen
nr 66, vari bl. a. framlades förslag om införande av s. k. vårdtillägg inom
folkpensioneringen, ävensom beträffande ett i förevarande motioner framställt
yrkande angående bestridandet av kostnaderna för vårdtilläggen har
riksdagen, på hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 13, fattat
beslut.

Motionerna I: 401 och II: 514, såvitt de avser frågan om fördelningen av
folkpensioneringskostnaderna, ävensom motionerna 1:363 och 11:381 har
efter överenskommelse mellan statsutskottet och andra lagutskottet behandlats
av sammansatt stats- och andra lagutskott.

Motionerna.

I motionerna I: 363 och 11:381 har framhållits att kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna avsevärt förskjutits till kommunernas nackdel.
Till stöd härför har i motionerna lämnats vissa sifferuppgifter avseende
åren 1948—1952. Vidare har åberopats, att andra lagutskottet vid
1947 års riksdag i sitt utlåtande nr 39 i anledning av propositionen nr 222
med förslag till lag om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
gjort följande uttalande: »I folkpensioneringspropositionen till
1946 års riksdag hade kommunbidragen beräknats till 67 miljoner kronor,
och riksdagen utgick ifrån att den fördelning av kostnaderna som föreslagits
i propositionen i huvudsak borde bibehållas. Den föreslagna bidrags1
Dihang till riksdagens protokoll 195''t. 6 samt. 2 avd. Nr 1.

2

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

procenten synes därför i nuvarande läge vara väl avvägd. I den mån medelskatteunderlaget
per invånare i riket stiger avsevärt över 18 skattekronor,
måste emellertid en sänkning av talet 1,5 ske, om den avsedda fördelningen
mellan kommunerna och staten skall bibehållas. Talet 1,5 kan därför
icke vara definitivt.» Även i motionerna I: 401 och II: 514 understrykes,
att kommunernas bidrag till folkpensioneringen till följd av tidigare
penningvärdeförsämring blivit väsentligt större än vad ursprungligen avsetts.
Framför allt hade denna utveckling inneburit ett övervältrande av
en större del av härvidlag aktuella kostnader från staten till landsbygdskommunerna.
Det syntes nödvändigt, att den ursprungliga proportionen
mellan statens och kommunerna kostnadsandelar ungefärligen återställdes.
Också i dessa motioner lämnas vissa uppgifter till belysande av den inträffade
förskjutningen i kostnadsfördelningen.

Gällande lagstiftning.

Enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering utgives olika
slag av folkpensionsförmåner. En del av dessa är till storleken beroende av
pensionstagarens inkomst och förmögenhetsförhållanden och plägar därför
betecknas såsom inkomstprövade förmåner. Dessa förmåner är för närvarande
tilläggspensioner, änkepensioner, hustrutillägg och kommunala bostadstillägg.
De icke inkomstprövade förmånerna är allmän ålderspension,
grundpension, blindtillägg och vårdtillägg. De kommunala bostadstilläggen
har enligt ett av statsmakterna år 1952 fattat beslut (lag den 6 juni 1952,
nr 396) från och med den 1 januari 1954 ersatt de tidigare förmånerna bostadstillägg
(statligt bostadstillägg) och särskilda bostadstillägg. Vårdtillägget
har tillkommit från och med den 1 juli 1954 (lag den 2 april 1954, nr
134).

Enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar
med barn utgives bidrag till vissa änkor och änklingar. Bidraget utgår med
belopp motsvarande änkepensionen enligt lagen om folkpensionering och
är alltså en inkomstprövad förmån.

Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn utgår enligt
lagen därom den 26 juli 1947 (nr 530). Även dessa bidrag är inkomstprövade.

Allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension, hustrutillägg samt
bidrag till änkor och änklingar med barn är indexreglerade. Dessa förmåner
är därjämte förhöjda med s. k. standardtillägg, som utgår enligt lagen
den 20 mars 1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner m. in. I den mån
index- och standardtillägg utgår å en inkomstprövad förmån är även dessa
tillägg inkomstprövade.

Samtliga de förmåner, som här angivits, utbetalas av pensionsstyrelsen
och plägar anses ingå i folkpensioneringen i vidsträckt mening.

Fördelningen av kostaderna för folkpensioneringen mellan staten och

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 3

kommunerna regleras främsl genom lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om
kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Lagen har
ändrats genom lagar den 2 juni 1950 (nr 266), den 13 april 1951 (nr 159),
den 6 juni 1952 (nr 397) och den 2 april 1954 (nr 135). I lagen den 20 mars
1953 (nr 104) om höjning av folkpensioner in. in. stadgas att 1947 års lag
(nr 398) i tillämpliga delar skall gälla även beträffande pensionshöjningarna
(de s. k. standardtilläggen).

Rörande kommunernas andel i kostnaderna för bidragen till änkor och
änklingar med barn enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) gäller enligt
nämnda lag, i den lydelse lagen erhållit genom lag den 6 juni 1952 (nr 398),
att vad i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
stadgas om änkepension jämte indextillägg och kommunalt bostadstillägg
därå skall gälla i tillämpliga delar. Även i fråga om standardtilläggen
till dessa bidrag gäller vad ovan sagts.

Kommunernas bidrag till kostnaderna för särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders in. fl. barn regleras genom 19 § lagen den 26 juli 1947 (nr
530) om sådana bidrag.

De regler som nu gäller beträffande kommunernas bidragsskyldighet till
folkpensionsändamål kan sammanfattas sålunda:

1. Kommunbidrag beräknas å tilläggspensionser, änkepensioner, hustrutillägg,
änke- och änklingsbidrag samt index- och standardtillägg å dessa
förmåner ävensom å vårdtillägg. Vidare beräknas kommunbidrag å kommunala
bostadstillägg och å särskilda barnbidrag.

2. Kommunbidraget utgör, utom å de kommunala bostadstilläggen, för
varje kalenderår 3/20 % för varje fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen
av kostnaden för de förmåner av förevarande slag som under året
utbetalats till pensionsberättigade, som är mantalsskrivna i kommunen. Bidraget
utgör dock högst 60 % av denna kostnad. I fråga om särskilda barnbidrag
är bestämmelsen om mantalsskrivning ersatt med viss särskild föreskrift,
och är kommunbidraget maximerat till 50 % av kostnaden. Beträffande
de kommunala bostadstilläggen är bidragsandelen 1/5 % för varje
fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen. Även för detta bidrag gäller
ett maximum vid 60 %. Emellertid får bidraget inte understiga 25 %
av kostnaden för de kommunala bostadstilläggen i kommunen.

Kommunbidraget utgör sålunda i princip 1,5 % för varje skattekrona
per invånare. Beträffande det kommunala bostadstillägget är det dock 2 %.

Intill 1954 års ingång, från och med vilken tid kommunala bostadstillägg
kan utgivas enligt statsmakternas år 1952 fattade beslut därom, kunde folkpensionsförmåner
samt änke- och änklingsbidrag vara förenade med dels
statliga bostadstillägg, till vilka kommunerna hade alt bidraga efter samma
grunder som alltjämt gäller för tilläggspensioner in. fl. förmåner, och dels
särskilda bostadstillägg. De särskilda bostadstilläggen utbetalades av pensionsslyrelsen
tillsammans med folkpensionen i övrigt men påfördes vederbörande
kommun till hela sill belopp vid kommunbidragens beräkning. Kommunbidraget
till andra inkomstprövade pensionsförmåner än det särskilda

4

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.

bostadstillägget var intill år 1954 maximerat till 50 % av förmånernas belopp.
På grund av att kostnaden för det särskilda bostadstillägget helt åvilade
vederbörande kommun kom dock det sammanlagda bidraget till de inkomstprövade
folkpensionsförmånerna att i vissa kommuner överstiga nämnda
procentsats.

Pensionsstyrelsen har i samband med sin framställning den 29 augusti
1953 om anslag till folkpensioneringen för budgetåret 1954/55 erinrat om
den förskjutning i medelskatteunderlaget per invånare som skett från 17,5
skattekronor år 1946 till 34,4 skattekronor år 1952, samt om den inverkan
detta hade å kommunbidragen.

Utskottet.

Spörsmålet om fördelningen av folkpensionskostnaderna har vid flera tillfällen
varit under riksdagens prövning. De nu gällande reglerna har väsentligen
tillkommit genom beslut vid 1947 och 1952 års riksdagar. Vid den sistnämnda
riksdagen var framför allt frågan om finansieringen av de kommunala
bostadstilläggen aktuell. Dessa tillägg kan, på grund av att kommunerna
äger bestämma grunderna för tilläggens utgivande, anses intaga en
viss särställning ur nu förevarande synpunkt.

I motionerna har pekats på den förskjutning till kommunernas nackdel,
som ägt rum i fråga om fördelningen av kostnaderna för de inkomstprövade
folkpensionsförmånerna på grund av den ändring som ägt rum av antalet
skattekronor per invånare — kommunbidraget är på sätt förut angivits satt
i relation till detta skattekrontal. Det har också pekats på att förskjutningen
främst gjort sig gällande i fråga om landskommunerna. De angivna förhållandena
belyses i första hand av följande i motionerna I: 363 och II: 381
intagna tablå:

Inkomstprövade

År

folkpensions-

förmåner

milj. kr

1948 ........

......... 190,7

1949 ........

......... 194,1

1950 ........

......... 201,5

1951 ........

........ 224,5

1952 ........

......... 237,0

Kommunernas andel Statens andel

i milj. kr

i %

i milj. kr

i %

63,9

33,5

126,8

66,5

68,2

35,1

125,9

64,9

72,0

35,7

129,5

64,3

83,0

37,0

141,5

63,0

103,4

43,6

133,6

56,4

I de i tablån angivna siffrorna har inte medräknats kostnaden för det särskilda
bostadstillägg, som kunde utgivas intill 1953 års utgång och vilket
helt bekostades av vederbörande kommun.

I de föreliggande motionerna angives vidare att för landskommunernas
bidrag kommunbidraget stigit från 22,3 milj. kronor år 1948 till 46,2 milj.
kronor år 1952, vilka belopp motsvarade 23,2 respektive 37,9 procent av

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 5

kostnaderna för de i dessa kommuner utgående inkomstprövade pensionsförmånerna
(utom särskilda bostadstillägg).

Utskottet har funnit det vara av intresse att även se kommunernas bidrag
i relation till de totala folkpensionskostnaderna. Här nedan lämnas därför
en inom pensionsstyrelsen uppgjord tablå utvisande fördelningen av de
totala pensionskostnaderna mellan staten och kommunerna åren 1946—1955.
I tablån lämnas även uppgift å beloppet av folkpensionsavgifterna under
respektive år.

År

Totala

folkpensions-

förmåner

Kommunernas

andel

Statens

andel

Folkpensions-

avgifter

milj. kr.

i milj. kr.

i %

i milj. kr.

f i %

milj. kr.

1946..

350,1

1 53,2

15,2

1 254,3

72,6

71,1

1947..

. 366,4

2 49,4

13,5

1 272,4

74,3

—

1948..

. 810,8

75,7

9,3

735,1

90,7

129,4

1949..

. 836,5

85,4

10,2

751,1

89,8

134,0

1950..

. 844,3

91,0

10,8

753,3

89,2

138,0

1951..

. 976,8

104,1

10,7

872,7

89,3

144,1

1952..

.. 1110,1

127,5

11,5

982,6

88,5

174,6

1953..

.. 1 303,4

152,1

11,7

1151,3

88,3

198,2

19542

.. 1500

190

12,7

1310

87,3

199

19552

.. 1550

215

13,9

1335

86,1

400

Inom pensionsstyrelsen har vidare uppgjorts tablån på s. 6, vilken utvisar
fördelningen av såväl de totala folkpensionskostnaderna som av kostnaderna
för vissa slag av folkpensionsförmåner under åren 1948—1952 beträffande
städer och landsbygd.

Det har vid denna tablå anmärkts att kommunernas procentuella andel
kan antagas komma att stiga fr. o. in. år 1954, i fråga om landskommunerna
avsevärt.

Av de i tablåerna lämnade sifferuppgifterna framgår att kommunernas
utgifter för bidrag till folkpensionskostnader stigit mycket avsevärt i kronor
räknat och att ökningen kan förväntas fortsätta under nästkommande år.
Procentuellt sett har stadskommunernas andel i de totala pensionskostnaderna
i städerna hållit sig ganska konstant i omkring 16 procent, under det
att landskommunernas andel av de totala pensionskostnaderna i dessa kommuner
stigit från mindre än 5 procent år 1948 till mer än 8 procent år 1952.
Skillnaden i utvecklingen av den procentuella bidragsandelen torde i huvudsak
bero dels på den under perioden gällande maximeringen av kommunbidraget
till 50 procent av bidragsunderlaget, vilken maximering varit betydelsefullast
för städernas del, och dels på att antalet skattekronor per invånare
relativt sett stigit mera å landsbygden än i städerna.

1 Utöver statens och kommunernas bidrag kommer landstingsbidrag med 7,9 mkr. för år 1948
och G,6 mkr. för år 1947 samt avgifts- och grundpensioner med 34,7 mkr. för år 1946 och 38,0
mkr. för år 1947.

2 Uppskattade siffror.

€

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

Icke in- lnkomstprö komst-

prövade för- Särskilt Totala folk- Kommunernas andel
År prövade måner utom bostads- pensionsför- (inkl. särsk. bost.- Statens andel

folkpensions-

förmåner

särskilt bo-stadstillägg

tillägg

måner

till.)

milj. kr

milj. kr

milj. kr

i milj. kr

i %

i milj. kr

i %

Städ

e r

1948

226,2

94,6

10,7

331,5

52,3

15,8

279,2

84,2

1949

237,7

98,3

14,6

350,6

59,3

15,0

291,3

85,0

1950

244,5

101,3

15,8

361,6

62,3

17,2

299,3

82,8

1951

295,5

110,5

17,4

423,4

69,1

16,3

354,3

83,7

1952

348,9

115,1

20,2

484,2

77,4

16,0

406,8

84,0

Lands

bygd

1948

382,1

96,1

1,1

479,3

23,4

4,9

455,9

95,1

1949

387,5

95,8

2,6

485,9

26,1

5,4

459,8

94,6

1950

379,3

100,2

3,2

482,7

28,7

5,9

454,0

94,1

1951

435,7

114,0

3,7

553,4

35,0

6,3

518,4

93,7

1952

499,3

121,9

4,7

625,9

50,9

8,1

575,0

91,9

Det är sålunda ovedersägligt att, även om man sätter kommunernas bidrag
i relation till de totala folkpensionskostnadema, en viss förskjutning
till kommunernas nackdel ägt rum och alltjämt äger rum.

Till den del förskjutningen inte berott på att kommunerna infört särskilda
bostadstillägg har den väsentligen sin grund i att skattekrontalet per invånare
i kommunerna stigit. Från och med år 1954 påverkas kostnadsfördelningen
även och i ganska avsevärd mån av införandet av kommunala bostadstillägg.
Denna konsekvens av 1952 års riksdagsbeslut är förutsedd och torde i viss
mån ligga något vid sidan av det förevarande problemet i övrigt. Ett icke
alltför obetydligt kommunalt bidrag till de kommunala bostadstilläggen
torde nämligen vara motiverat med hänsyn till att kommunerna helt bestämmer
grunderna för dessa tillägg.

Enligt från pensionsstyrelsen erhållna uppgifter kan utdebiteringen per
skattekrona för folkpensionsändamål under år 1953 uppskattas till i genomsnitt
60 öre för samtliga städer och 63 öre för rikets hela landsbygd.
För år 1954 beräknas motsvarande siffror till 70 respektive 85 öre. Införandet
av kommunala bostadstillägg kan sålunda, särskilt för landskommunernas
del, synas inte obetydligt påverka utdebiteringsbehovet.

Det är emellertid enligt utskottets mening icke riktigt att vid bedömning
av kostnadsfördelningsfrågan allenast se till kommunernas utgifter för folkpensionsändamål.
Tvivel kan väl inte råda därom att genom folkpensionernas
successiva höjning mycket betydande utgifter för fattigvårdsändamål,
som eljest skolat falla å kommunerna, blivit inbesparade. Genom införandet
år 1953 av de s. k. standardtilläggen har avsevärda besparingar uppkommit,
ej minst därigenom att de å ålderdomshemmen intagna folkpensionärerna
kunnat genom sina pensioner betala en större andel av vårdkostnaderna.
I den mån kommunala bostadstillägg införes för dem, som är inackorderade

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 7

å ålderdomshemmen, erhåller kommunerna — trots att kommunbidraget till
folkpensioneringen därigenom ökas -— i realiteten ett visst statsbidrag till
ålderdomshemsdriften. Även kommunernas nettokostnader för pensionärshem
kan från och med år 1955 komma att väsentligt nedgå genom att hyrorna
å hemmen höjes, en höjning som möjliggöres genom att hyresgästerna
erhåller kommunala bostadstillägg, ökningen av kommunernas utgifter
för folkpensionsändamål är sålunda delvis endast skenbar.

Kommunernas utgifter för andra sociala ändamål än folkpensioneringen
kan förväntas bli påverkade i sänkande riktning av den allmänna sjukförsäkringen,
sedan denna trätt i kraft år 1955. Även detta förhållande synes
böra tillmätas betydelse i förevarande sammanhang.

Utskottet anser det för sin del önskvärt att samtliga berörda för kommunernas
ekonomi betydelsefulla omständigheter blir belysta genom en allsidig
utredning. Härvid bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan rörande skiljaktigheter
i fråga om lcostnadsbelastningen för folkpensionsändamål de olika
kommunerna emellan. Utskottet har uppmärksammat att den utdebitering
som erfordras för folkpensionsändamål är mycket olika i kommunerna.

Det av andra lagutskottet år 1947 gjorda uttalandet, vilket åberopats i
motionerna I: 363 och II: 381, att en sänkning av talet 1,5 måste ske i den
män medelskatteunderlaget per invånare i riket stiger avsevärt över 18
kronor, om den avsedda fördelningen mellan kommunerna och staten skall
bibehållas, har, såsom torde framgå av vad förut anförts, gjorts under förhållanden
som avsevärt skiljer sig från de nu föreliggande. Uttalandet kan
därför icke utan vidare anses ha tillämplighet i nuvarande läge. Härtill kommer
att hithörande frågor efter år 1947 varit föremål för riksdagens prövning
vid olika tillfällen och då främst år 1952.

Vad angår tidpunkten för en sådan utredning som nyss berörts har utskottet
bemärkt att en siffermässig belysning av verkningarna i olika avseenden
av standardtilläggens införande år 1953 och den från och med år
1954 ikraftträdda kommunbidragsreformen inte kan antagas föreligga förrän
sedan viss tid förflutit. Vad nu sagts gäller även beträffande verkningarna
av den allmänna sjukförsäkringen.

Enligt vad utskottet försport kan vidare förväntas att Kungl. Maj :t kommer
att förelägga 1955 års riksdag en proposition om en socialhjälpslag, avsedd
att ersätta fattigvårdslagen. Vid bedömande av kommunernas belastning
för sociala ändamål blir tydligen nämnda lagstiftning av stor betydelse.

Utskottet har slutligen inhämtat att den allmänna statsbidragsutredningen
räknar med att under år 1955 avgiva förslag rörande utformningen av statsbidrag
till kommunala ändamål. Prövningen av detta förslag torde få konsekvenser
även för bedömningen av frågan om kommunernas bidrag till
folkpensionskostnaderna.

Det kan sålunda råda viss tvekan angående möjligheterna att inom den
närmaste tiden i erforderlig mån överblicka hithörande förhållanden. Det
utredningsarbete, som utskottet i det föregående förordat, bör utmynna i
förslag som kan ligga till grund för mera långsiktiga beslut och kräver där -

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.

för hänsynstagande till verkningarna av det lagstiftningsarbete å det sociala
området, som ägt rum eller är att förvänta under den närmaste tiden. Det
är sålunda nu knappast möjligt att taga ställning till den närmare tidpunkt
när utredningsarbetet lämpligen bör påbörjas. Utskottet förväntar emellertid,
att Kungl. Maj:t med särskild uppmärksamhet följer utvecklingen på området
och vid lämplig tidpunkt låter verkställa en allsidig utredning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 401 och II: 514,
såvitt de avser fördelningen av folkpensioneringskostnaderna,
samt I: 363 och II: 381 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
som sin mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 november 1954.

På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från statsutskottet: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Erik
Svedberg, Petterson i Degerfors, Onsjö och Gustafsson i Skellefteå;

från andra lagutskottet: herrar Norman, Sunne, Anders E.
Johansson, Nils Theodor Larsson, Lundberg och Andersson i Alfredshem.

547783. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag