Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande fråga om
vattenbyggnads företag i Mörrumsån.

Tredje lagutskottet har behandlat tre inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 364 av
herr Hällgren och nr 365 av herr Persson, Karl, samt inom andra kammaren
nr 17 av herr Johnsson i Kastanjegården in. fl.

I motionerna hemställes,

i nr I: 364 »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte framhålla
angelägenheten utav att såväl kronans som fiskerinäringens intressen tillvaratagas
vid behandlingen av förslag till nya kraftverksbyggnader vid
Mörrumsån i Blekinge så att Mörrumsåns förnämsta uppgift i fortsättningen
som hittills blir att vara ett laxförande och laxproducerande vattendrag; att,

därest ärendet domstolsvägen ställes inför Kungl. Maj :ts avgörande,
Kungl. Maj :t, innan beslut fattas, underställer detsamma riksdagens prövning;
samt

att Kungl. Maj :t måtte undersöka och vidtaga åtgärder för att på annat
sätt främja elkraftförsörjningen, företagsverksamheten och sysselsättningen
inom länet och i orten»;

i nr I: 365 »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
snara åtgärders vidtagande för att kraftverksprojekt i så god tid föreläggas
våra fiskerivårdande myndigheter, att dessa givas tillräcklig tid för undersökningar
om vandringsfislcens vanor i hela det vattendrag, där kraftverksbygget
planeras,

att Kungl. Maj:t låter fiskerimyndigheterna företaga en utredning om
hela Mörrumsåns produktionsområde från åns mynning och ända upp i
källsjöarna för att icke blott avgiva yttrande i det nu aktuella byggnadsprojektet
i nedre delen av ån utan även förslag till förbättringar i vad det
gäller vandringsfislcens framsläppande så långt detta vattenområde sträcker
sig, samt

att intet nytt kraftverksbyggande i Mörrumsån under tiden får ske»;
ävensom

i nr II: 17 »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att
åtgärder vidtages i syfte att bevara Mörrumsån i Blekinge såsom laxproducerande
och laxförande vattendrag».

1635 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 saml. 3 avd. Nr 34.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Över dessa har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttranden
inhämtats från kammarkollegiet, kommerskollegiet, domänstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen samt länsstyrelserna i Kronobergs och
Blekinge län. På begäran av utskottet har yttranden över motionerna därjämte
avgivits av Smålands och Blekinge handelskammare samt Svenska
naturskyddsföreningen. Svenska sydkustfiskarnas centralförbund, som
jämväl lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, har icke inkommit med
något yttrande.

Inledning.

Mörrumsån, som har en längd av 180 kilometer, upprinner i Korsberga
socken av Jönköpings län, flyter åt söder genom Kronobergs län, bl. a.
genom sjöarna Madkroken, örken, Helgasjön, Salen och Åsnen, samt fortsätter
med stark lutning (137 meter på 40 kilometer) i en dalgång genom
Blekinge till sitt utlopp i Östersjön vid Elleholm, sju kilometer väster om
Karlshamn. Å sträckan Åsnen — utloppet i havet finns, frånsett en dammbyggnad
för tillfällig reglering av Åsnen samt ett par kraftverk av mindre
betydelse, följande anläggningar för utnyttjande av vattenkraften, nämligen
Fridafors övre kraftverk och Fridafors nedre kraftverk, tillhöriga
Fridafors fabriks aktiebolag, vartdera med en fallhöjd av omkring sju
meter, Hemsjö övre kraftverk och Hemsjö nedre kraftverk, tillhöriga Sydsvenska
kraftaktiebolaget, det förstnämnda med en fallhöjd av omkring
15,5 meter och det sistnämnda med en fallhöjd av omkring 11 meter, samt
Mariebergs kraftverk, tillhörigt Nils Swartlings dödsbo, med en fallhöjd av
omkring 5 meter. För samtliga dessa kraftverk finns föreskrift om ålyngelledare.
Laxtrappa däremot är f. n. föreskriven endast beträffande Mariebergs
kraftverk.

Sydsvenska kraftaktiebolaget har hos Söderbygdens vattendomstol begärt
tillstånd att ytterligare utbygga vattenfallen i Mörrumsån genom anläggning
av kraftverk vid Granö i Kronobergs län samt vid Härnäs, Hemsjö
— å ungefär samma plats som nuvarande Hemsjö övre kraftverk, vilket
nu anses uttjänt — och Vittskövle i Blekinge län. Därjämte har bolaget
begärt tillstånd till korttidsreglering i ån. Frågan, huruvida det begärda tillståndet
skall beviljas, är f. n. under vattendomstolens prövning.

Spörsmålet om skydd för laxfisket vid den utbyggnad av vårt lands
vattenfall, som i synnerhet de sista årtiondena ägt rum i en alltmera stegrad
takt, har vid flera tillfällen behandlats av de lagstiftande myndigheterna.
Sålunda föreslogs i två motioner, I: 232 och II: 373, vid 1948 års riksdag en
fullständig inventering av landets rinnande vattendrag såsom en första åtgärd
i avsikt att skapa ökade möjligheter för produktiv fiskodling. I motionerna
togs i första hand sikte på lax- och laxöringsfisket. Mörrumsån nämn -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

3

des dock ej särskilt. På hemställan av jordbruksutskottet, som hänvisade
till vissa pågående undersökningar samt förklarade sig förutsätta att fiskeristyrelsen
skulle ha sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande spörsmål,
föranledde motionerna ej någon riksdagens åtgärd.

Vid riksdagens vårsession i år företogs i enlighet med förslag i propositionen
nr 23 vissa ändringar i vattenlagen, vilka ändringar i huvudsak
syftade till att bereda ökat skydd för fisket vid vattenkraft- och vattenfegleringsföretag
samt vid floltning. Ändringarna berörde emellertid ej de
regler i vattenlagen, som stadgar förutsättningar för att byggande i vatten
må äga rum, utan avsåg endast att, då tillstånd lämnas, i högre grad
än tidigare tillgodose fiskeintressena.

Det nu ifrågasatta utbyggandet av vattenfallen i Mörrumsån berördes
direkt i en vid 1952 års riksdag i andra kammaren av herr von Seth framställd
interpellation, i vilken hemställdes om en redogörelse från statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet, hur man från statsmakternas
sida såg på frågan med speciell hänsyn till laxfisket. Statsrådet försäkrade
i sitt svar att spörsmålet om kraftverksbyggandets inverkan på laxfisket
följdes med oavlåtlig uppmärksamhet. Beträffande den aktuella frågan om
utbyggandet av vattenfallen i Mörrumsån yttrade statsrådet — under framhållande
av att målet härom vid vattendomstolen befann sig på ett förberedande
stadium — att det vore möjligt att det vid den fortsatta behandlingen
kunde komma att visa sig, att kraftintresset i detta fall åtminstone
tills vidare borde få stå tillbaka för fiskeriintresset.

Tillämpliga lagbestämmelser.

Som allmän förutsättning för att sådant byggande i vatten må ske som
medför skada å annans egendom eller berör allmänna intressen, gäller enligt
2 kap. 3 § första stycket vattenlagen, att nyttan av byggnaden eller den del
därav, som föranleder skadan, efter avdrag av byggnadskostnaden uppgår
till det dubbla av skadan å annan tillhörig egendom eller, i fråga om skada
å åker och äng, till det tredubbla.

I andra stycket av nyssnämnda paragraf stadgas emellertid att byggande
i vatten i vissa fall icke får äga rum, ehuru den allmänna förutsättningen
i första stycket är uppfylld. Dessa fall är sådana, där byggandet skulle
medföra väsentliga skadeverkningar ur allmän eller social synpunkt. Andra
stycket har följande lydelse:

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta
personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning,
varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt
minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförbållandena betydande
omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller all fiskerinäring
av större betydenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden, ändå

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma vare, där
genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring av
naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är att befara.

I de fall som avses med detta stadgande — liksom då förutsättningar
för tillåtlighet enligt första stycket ej föreligger — kan emellertid, enligt
paragrafens tredje stycke, Kungl. Maj:t på hemställan av vederbörande
vattendomstol lämna medgivande till byggnaden, om denna prövas vara
av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän
synpunkt.

Yttrandena.

Av remissinstanserna tillstyrker kammarkollegiet, domänstyrelsen,
fiskeristyrelsen, Smålands och Blekinge handelskammare samt Svenska
naturskyddsföreningen mer eller mindre långtgående åtgärder från riksdagens
sida i anledning av motionerna. Kommerskollegiet och vattenfallsstyrelsen
samt länsstyrelserna i Kronobergs län och Blekinge län anser icke
någon riksdagens åtgärd påkallad.

Kammarkollegiet framhåller i fråga om motionen I: 364 att det utan
vidare är klart, att § 77 regeringsformen icke är direkt tillämplig på den
på Kungl. Maj :t enligt vattenlagen ankommande prövningen av ett företags
tillåtlighet, samt att åtskilliga skäl synes tala mot att analogiskt tillämpa
lagrummet. Kollegiet fortsätter:

Innan Kungl. Maj :t träffar sitt avgörande i mål, som underställts enligt
2 kap. 3 § sista stycket vattenlagen, tillämpas ett omfattande remissförfarande,
varigenom representanter för de intressen, som beröras av frågan,
erhålla tillfälle att för Kungl. Maj :t framlägga sina synpunkter. Skulle detta
förfarande utsträckas till att omfatta även ett inhämtande av riksdagens
mening, synes Kungl. Maj:ts prövning få karaktär av ekonomisk lagstiftning
in casu enligt § 89 regeringsformen, en utveckling, som icke kan ha
varit avsedd vid vattenlagens tillkomst och som får anses stå i strid med
vattenlagens bestämmelse om Kungl. Maj :ts befogenhet att pröva och avgöra
tillåtlighetsfrågan.

Vidkommande det tredje yrkandet i motionen får kollegiet anmärka, att
Mörrumsåns utbyggnad har ganska ringa betydelse för kraftproduktionen
i landet och att länets behov av elkraft utan större svårighet kan tillgodoses
från andra kraftverk till priser, som i varje fall icke kunna antagas komma
att överstiga dem, som kraften från de nya kraftverken i Mörrumsån kommer
att betinga. Verkan av eventuella kraftverksbyggen vid Mörrumsån på
företagsamheten och sysselsättningen inom länet, ehuru lokalt och för viss
tid av betydelse, förefaller på det hela taget att vara tämligen ringa. De
föreliggande problemen synas icke vara av en sådan storlek att de böra i
första hand föranleda några särskilda Kungl. Maj ris åtgärder utan det
lärer böra ankomma på länsstyrelsen att taga erforderliga initiativ och
efter utredning göra de framställningar och framlägga de förslag, som förhållandena
må påkalla.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

5

Beträffande motionen I: 365 anför kollegiet bland annat:

Den ändring av 11 kap. 27 § vattenlagen, som företogs år 1952 och vilken
jämte kungl. kungörelsen den 24 april 1953 angående förberedelse av vissa
företag enligt vattenlagen erhåller sin fulla tillämpning den 1 juli 1954, torde
beträffande de största eller mest ingripande vattenbyggnadsföretagen vara
ägnad att ge fiskerimyndigheterna något bättre rådrum för undersökningar
av företagens skadeverkningar på fisket. Detta rådrum blir dock utan värde,
om på grund av otillräckliga resurser det ej finns möjlighet att utnyttja det.
Förevarande spörsmål synes därför väsentligen gälla tillgång på personal
och medel. Utan ökning av dessa torde det ej vara möjligt att tillgodose
vad i motionen i denna del yrkats.

Det andra yrkandet avser något som får anses utgöra ett led i den utredning,
vilken bör föregå en prövning av frågan om Mörrumsåns avsättande
för laxreproduktion. —--

Det sista yrkandet i motionen oan inställande av kraftverksbyggen i Mörrumsån
i avbidan på nyss berörda utredning kan ej effektueras i fråga om
domstolsförfarandet, vilket ej kan förhindras genom något administrativt ingripande.
Frågan om byggnadstillstånd efter det vederbörligt medgivande till
kraftverksbyggena lämnats av vattendomstol synes böra prövas ur arbetsmarknadssynpunkt,
och om förutsättningarna för byggnadslov i övrigt äro
för handen, synes en vägran icke vara möjlig av den anledningen att utbyggnaden
ur vissa synpunkter, vilka ej falla under arbetsmarknadsstyrelsens
bedömande, skulle vara mindre önskvärd. Kollegiet anser därför att
motionärens hemställan på denna punkt icke bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I fråga om motionen II: 17 yttrar kollegiet:

Såvitt kollegiet kan bedöma, är bevarandet av och det fulla utnyttjandet
av Mörrumsån för laxreproduktionen den effektivaste åtgärd, som står
Sverige till buds för att vidmakthålla en laxstam i Östersjön.

Kostnaderna synas ej heller behöva bliva avskräckande stora. Under förutsättning
att domstolarna och Kungl. Maj:t ej finna skäl att lämna tillstånd
till utbyggnad av nu ifrågavarande kraftverk torde kostnaderna
kunna begränsas till anordnande av laxtrappor vid Hemsjö samt åtgärder
för rening av det avloppsvatten, för vilket ån utgör recipient, i den mån
vederbörande företag och kommuner icke kunna åläggas att vidtaga erforderliga
åtgärder. Skulle åter tillstånd erhållas till kraftverksbyggena, ställer
saken sig något annorlunda. Det kan då bliva nödvändigt åt! i det allmännas
ägo överföra de strömfall, som äro i fråga att utbyggas. Med hänsyn
till fallens relativt ringa storlek och de höga utbyggnadskostnaderna
samt de omfattande skadeförebyggande åtgärder, som måste vidtagas vid
eu utbyggnad, måste råkraften i fallen ha ett ganska lågt värde. För att
förhindra eu utbyggnad torde det ej heller vara nödigt att förvärva alla
strömfallen i ån utan endast majoritetsandelarna i de utbyggnadsvärda,
vilket ytterligare skulle begränsa kostnaderna. Varken bestämmelserna i
expropriationslagen eller i vattenlagen synas emellertid för närvarande
medge ett tvångsvis överförande av strömfallen i det allmännas ägo i syfte
att förhindra deras utbyggnad av hänsyn till fiskets intressen. Kollegiet vill
emellertid förorda att en sådan ändring av expropriationslagen förberedes,
som kan möjliggöra tvångsvis förvärv av vattenrätt i defensivt syfte, för tillgodoseende
av ett betydande allmänt intresse, som icke kan med säkerhet
tillgodoses i annan ordning.

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Kollegiet an för härefter som slutomdöme följande :

Kollegiet anser ifrågavarande motioner böra föranleda ett riksdagens
principuttalande om Mörrumsåns avsättande för laxreproduktion och laxfångst
ävensom en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam
utredning i fråga om erforderliga åtgärder till detta syftemåls uppnående,
däribland en sådan ändring av expropriationslagen, som kan göra det
möjligt för Kungl. Maj:t och kronan att förvärva utbyggnadsvärda strömfall
för att förhindra deras utbyggnad.

Kommerskollegiet hänvisar till en uppgift av Sydsvenska kraftaktiebolaget
att i de planerade kraftstationerna beräknades en energimängd av omkring
194 miljoner kilowattimmar kunna produceras per år samt att därjämte
en ökning av energiproduktionen i andra företag tillhöriga stationer
vid Fridafors och Marieberg med omkring 31 miljoner kilowattimmar
årligen kunde bli möjlig. Kollegiet framhåller i anslutning härtill att den
totala produktionen av elektrisk energi i Sverige år 1953 var ungefär 22 350
miljoner kilowattimmar, innebärande en ökning med 1 650 miljoner kilowattimmar
från år 1952, samt fortsätter:

Det energitillskott som kan utvinnas genom de ovan nämnda kraftverksutbyggnaderna
i Mörrumsån är sålunda ej av någon avgörande betydelse
för landets energiförsörjning. De äro emellertid belägna i ett underskottsområde
och därför av större värde än vad jämförelsen ovan kan ge
vid handen. Sannolikt kan energien dessutom produceras till lägre pris
än vad överförd norrlandskraft skulle betinga. Kraftbolaget räknar sålunda
enligt uppgift preliminärt med att mot en energikostnad av 2,9 öre/kWh för
norrlandskraft skulle svara ca 1,8 å 1,9 öre/kWh för den i Mörrumsån producerade
kraften. Vidare har i ärendet framhållits att kraftverksbyggena
skulle medföra arbetstillfällen och resultera i varaktiga inkomst- och skatteobjekt
för de berörda orterna.

Kollegiet erinrar härefter om att frågan om skydd för fisket vid vattendragens
exploatering för kraftändamål under senare år i skilda sammanhang
upptagits till behandling samt anför:

Med hänsyn till den skärpta uppmärksamhet, som sålunda redan ägnas
frågan såväl från statsmakternas sida som från andra håll, borde — såvitt
Kollegium kan bedöma — särskilda åtgärder i motionernas syfte ej vara av
behovet påkallade. Ur principiell synpunkt förefaller betänkligt att — såsom
ifrågasättes i åtminstone en av motionerna — tillskapa ett speciellt prövningsförfarande
för de aktuella vattenkraftsutbyggnaderna i Mörrumsån.
Enligt Kollegii uppfattning böra dessa ^byggnadsfrågor prövas enligt vattenlagens
normala regler.

Domänstyrelsen förklarar sig helt dela de synpunkter som andragits i
kammarkollegiets yttrande. I fråga om kammarkollegiets förslag till viss
ändring i expropriationslagstiftningen framhåller styrelsen dock att den
föreslagna ändringen knappast skulle kunna bereda skydd åt andra strömfall
än sådana, som representerar ett relativt lågt utbyggnadsvärde — såsom
fallet vore beträffande Mörrumsån — av den anledningen att staten

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

7

sannolikt icke kunde vara villig att ställa medel till förfogande för inlösen
av vattenkraft i den utsträckning som skulle erfordras för att tillgodose
allmänna intressen. Styrelsen fortsätter:

Styrelsen anser på grund härav, att, jämsides med kammarkollegiets
förslag om expropriation av vattenrätt, det bör utredas huruvida icke
vattenlagens bestämmelser i 2 kap. 3 § om skydd för vissa allmänna intressen,
bl.a. fiske och natur, böra omarbetas på sådant sätt, att en prövning
av vattenbyggnadsföretags tillåtlighet kommer till stånd, som mera
likformigt och bättre än nuvarande prövningsförfarande tillgodoser de allmänna
intressena. Därest kollegiets förslag om expropriation av strömfall
genomföres utan att nämnda bestämmelser i vattenlagen ändras, kan man
befara, att domstolarna finna fog för en tillämpning av det åberopade lagrummet,
som ur fiskets och naturskyddets synpunkter är ännu mera otillfredsställande
än den, som hittills i övervägande antalet fall praktiserats.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen följande:

Styrelsen anser ifrågavarande motioner böra föranleda ett riksdagens
principuttalande om Mörrumsåns avsättande för laxproduktion och utnyttjande
i vad angår kronans fiske enligt Kungl. Maj :ts föreskrifter i
nådiga kungörelsen angående förvaltningen av kronans fisken den 8 juni
1951 ävensom en skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om skyndsam
utredning dels i fråga om erforderliga åtgärder för möjliggörande av tvångsvis
förvärv av vattenrätt i defensivt syfte, dels i fråga om ändring av 2 kap.
3 § vattenlagen.

Vattenfallsstyrelsen anser att Sydsvenska kraftaktiebolagets ansökan bör
behandlas enligt vattenlagens ordinära regler samt att anledning saknas
att i annan ordning än vattenlagen anvisar vidtaga åtgärder för att förhindra
utbyggnaden.

Beträffande det i motionen I: 364 åberopade stadgandet i § 77 regeringsformen
anmärker styrelsen:

Eftersom här icke är fråga om ett avyttrande utan om konsekvenser för
kronans del av ett i vattenlagen stadfäst tvångsförfarande, tillämpligt, i
likhet med vattenlagens regler i allmänhet, på såväl kronoegendom som
egendom i enskild ägo, medför förenämnda bestämmelse i regeringsformen
icke hinder för Kungl. Maj :t att utan riksdagens börande efter underställning
avgöra frågan om den aktuella vattenkraftutbyggnaden.

Ej heller i övrigt anser styrelsen någon riksdagens åtgärd påkallad i
anledning av förevarande motioner.

Fiskeristyrclsen erinrar om att i förarbetena till 2 kap. 3 § andra stycket
vattenlagen, som stadgar att hinder för tillstånd till vattenbyggnadsföretag
kan föreligga bland annat därigenom att företaget skulle få till följd väsentligt
förfång för fiskerinäring av större betydenhet, såsom exempel på sådant
förfång uttryckligen åberopas ett överbyggande av Mörrumsån i närheten
av åns mynning.

Styrelsen anför vidare:

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b.

För den händelse att de föreliggande ansökningarna av Sydsvenska kraftaktiebolaget
om tillstånd till utbyggnader, vilka nu äro föremål för prövning
av Söderbygdens vattendomstol, kommer att hemställas Kungl. Maj :ts
prövning, torde Kungl. Maj :t böra delges de i motionerna framförda betänkligheterna
mot denna utbyggnad för beaktande av Kungl. Maj :t vid
prövningen enligt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen.

Styrelsen förklarar sig dela de allvarliga bekymmer motionärerna hyser
för laxfisket i Mörrumsån och i Östersjön samt för naturskyddet. Vidare
understryker styrelsen uttalandet i vattenfallsstyrelsens yttrande rörande
Mörrumsutbyggnadens ringa betydelse för elkraftförsörjningen i stort. Vad
slutligen angår de utredningar som begäres i motionen 1:365 förutsätter
fiskeristyrelsen att dessa kommer att verkställas under loppet av handläggningen
vid vattendomstolen av ansökningarna om utbyggnad av Mörrumsån.

Länsstyrelsen i Kronobergs län redogör för den inverkan de ifrågasatta
åtgärderna i Mörrumsån kan antagas få på förhållandena i länet samt
yttrar härefter:

Ur allmän synpunkt är det givetvis av största betydelse, att de större
kraftverksprojekten och vattenregleringarna bliva föremål för en allsidig
och ingående utredning beträffande konsekvenserna för bl. a. fisket, landskapsbilden
och klimatet ävensom att de myndigheter, som hava att bevaka
det allmännas synpunkter, erhålla tillräcklig tid för att genomföra erforderliga
undersökningar. Någon anledning synes dock icke föreligga att i
det nu aktuella fallet om utbyggnad av kraftverken i Mörrumsån vidtaga
särskilda åtgärder. Ärendet torde böra bedömas enligt föreskrifterna i
gällande vattenlag, därvid de mot varandra stridande intressena få med
iakttagande av de grundprinciper, varpå vattenlagstiftningen bygger, vägas
mot varandra.

Länsstyrelsen i Blekinge län erinrar om att länsstyrelsen i yttrande till
advokatfiskalsämbetet vid kammarkollegiet tillstyrkt Sydsvenska kraftaktiebolagets
ansökningar om tillstånd att inom länet anlägga tre nya
kraftverk i Mörrumån, dock endast under vissa i nämnda yttrande angivna
villkor, avsedda att garantera att de skador som uppkommer genom kraftverksbyggena
elimineras. I fråga om skyddet för fisket innebär dessa
villkor dels att tillräckligt med vatten framsläppes nedanför Vittskövle
kraftverk, så att laxen som hittills kan gå upp och leka, och dels att laxodlingsanstalt
anlägges och dimensioneras så att tvååriga lax- och laxöringsungar
kan uppfödas och utsläppas till sådant antal att kompensation erhålles
för bortfallet av åns naturliga lekplatser. Länsstyrelsen tillägger
att, innan Vittskövle kraftverk får byggas, full visshet måste ha vunnits
om möjligheterna att genom laxodling åstadkomma denna kompensation.

Under hänvisning jämväl i övrigt till vad som anförts i yttrandet till
advokatfiskalsämbetet uttalar länsstyrelsen vidare bl. a. följande:

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör det vara möjligt att skydda berättigade
intressen såväl när det gäller naturskönhet som när det gäller

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

9

fisket. Om detta icke vore möjligt, skulle länsstyrelsens yttrande ha utmynnat
i ett avstyrkande av ansökningarna.--—

Länsstyrelsen kan icke finna det riktigt, att frågan om kraftverksbyggnader
i Mörrumsån skall behandlas i annan ordning än som gäller andra
kraftverksbyggnader. Det finnes enligt länsstyrelsens förmenande icke anledning
att vidtaga särskilda åtgärder utöver dem som vattenlagen anvisar
för att hindra Mörrumsåns utbyggnad.

Länsstyrelsen delar däremot helt motionärernas uppfattning, att laxliavsfisket
icke får försämras, och förusätter, som ovan nämnts, att om en
försämring skulle bli följden av Vittskövle kraftverk, detta kraftverk icke
bör få komma till stånd.

Länsstyrelsen förutsätter emellertid i sitt yttrande, att skadeverkningarna
kunna elimineras. Såsom i yttrandet framhållits komma kraftverken
att få mycket stor betydelse för länet. Blekinge län är, liksom
hela sydblocket, ett underskottsområde i fråga om elektrisk kraft. Utbyggnaden
av Mörrumsån måste därför få betydelse för kraftförsörjningen
inom nämnda område, icke minst ur försvarsberedskapssynpunkt. Ur
arbetsmarknadssynpunkt äro kraftverksbyggena av stor betydelse för länet,
då dessa beräknas ge arbete åt i runt tal 270 man under 8 år, vilket beräknas
tillföra landsting och kommuner en skatteinkomst på 1 760 000
kronor. Vidare synas de sanitära olägenheter, som orsakas av stärkelsefabrikerna
invid ån och som länge varit föremål för länsstyrelsens uppmärksamhet,
kunna avhjälpas, om kraftverken komma till stånd, enär
kraftbolaget utfäst sig att ekonomiskt stödja centraliseringen av stärkelsefabrikerna.

Smålands och Blekinge handelskammare yttrar:

Av motionerna synes framgå att de utredningar, som verkställts rörande
kraftverksprojekt med samtidigt tillvaratagande av fiskerinäringens intressen,
icke alltid äro så uttömmande att utredningsresultaten kunna accepteras
av samtliga berörda parter. Handelskammaren tillstyrker därför att
motionerna bifalles i så måtto att sakkunniga lämnas i uppdrag att närmare
utreda de av motionärerna upptagna spörsmålen.

Svenska naturskyddsföreningen framhåller att Mörrumsåns dalgång av
gammalt är känd för sin naturskönhet samt att den jämväl representerar
betydande kulturvärden. I övrigt uttalar föreningen bl. a. följande:

Mörrumsåns laxfiske är uppenbart av största betydelse och dess värde
har givetvis ökat i samband med att våra övriga laxförande vattendrag
utbyggts och upphört att vara laxproducerande. Skadorna genom den begärda
utbyggnaden kan icke bagatelliseras. Som tidigare nämnts har genom
anläggningen vid Hemsjö alla lek- och yngelplatserna ovanför denna plats
avstängts för laxfiskarna. Genom det planerade kraftverket vid Vittskövle
skulle ytterligare 10 km lek- och yngelplatser komma att avstängas. Här
nedanför finnas ännu 2 km lekplatser men även dessa skulle komma att
undandragas laxen på grund av den ringa vattenframsläppningen. Sökanden
avser alt bär endast släppa fram 4 m3/sek. Redan vid ca 7 nU/sek.,
vilken vattenmängd framsläpptes vid den omdebatterade provregleringen
den 6 december 1953, blevo många lekplatser torrlagda.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

Sökanden anser att laxbeståndet skall kunna upprätthållas genom laxodling,
men det kan klart fastslås att det aldrig hitintills med dylika
metoder vunnits några goda resultat.

Det står också klart att avsevärda regleringar i Åsnen in. fl. sjöar i
Kronobergs län kunna befaras komma att begäras för att de föreslagna
anläggningarna i Mörrumsån skola bli tillräckligt ekonomiska. Dessa regleringar
skulle åstadkomma ytterligare betydande skador på en känslig
kulturbygd, vilket allt bör ses i sammanhang med de aktuella ansökningarna.

Härtill kommer, att Mörrumsån ur kraftförsörjningssynpunkt är av
underordnad betydelse och att svårigheter ej torde möta att utan ökad
kostnad från annat håll förse Blekinge med den önskade elektriska
energien.

Sammanfattningsvis kan alltså anföras att ett utbyggande av Mörrumsån
skulle medföra spolierandet av oersättliga naturvärden, som när det
gäller fisket även representera stora ekonomiska belopp av grundläggande
betydelse för en stor yrkesgrupp, samt att möjligheterna att upprätthålla
laxfiskproduktionen på konstlad väg åtminstone hittills visat sig i praktiken
obefintliga.

Svenska naturskyddsföreningen anser det uppenbart att de aktuella kraftföretagen
ej böra få komma till stånd. Det må i detta sammanhang påpekas
att de potentiella möjligheterna att ovanför Hemsjö producera lax
ytterligare höja värdet av ån ur fiskesynpunkt. Vidare får man icke nedvärdera
fisket av tillfälliga orsaker, såsom vattenförorening eller liknande,
vilka kunna hävas.

Föreningen vill alltså understödja kravet att Mörrumsån ovillkorligt
skyddas. Även de mera vittgående önskemål som framförts i motionerna
synas beaktansvärda.

Utskottet.

Som ovan nämnts har Sydsvenska kraftaktiebolaget hos vederbörande
vattendomstol ansökt om tillstånd att tillgodogöra sig den outnyttjade
vattenkraften i Mörrumsån genom kraftanläggningar vid Granö i Kronobergs
län samt vid Härnäs, Hemsjö och Vittskövle i Blekinge län. Bolaget
har dessutom för avsikt att reglera vattenframsläppningen i ån från Granö
till Mörrumsåns utlopp. Frågan, huruvida tillstånd skall beviljas, är f. n.
beroende av domstolens prövning.

Gemensamt för de nu ifrågavarande motionerna är att de samtliga innehåller
förslag till åtgärder, avsedda att bevara Mörrumsån som laxförande
och laxproducerande vattendrag. I motionerna framhålles de olägenheter
av skilda slag, som ett bifall till bolagets begäran enligt motionärernas
mening skulle medföra, samt jämväl vissa skäl, som i övrigt kan anföras
mot den planerade utbyggnaden. Sålunda göres gällande att lax- och laxöringsfisket
i ån skulle spolieras samt att också motsvarande fiske i havet,
särskilt i södra delen av Östersjön, skulle lida väsentligt förfång. I huvudsak
detsamma framhålles i fråga om ålfisket. Vidare betonas att betydande
skönhetsvärden skulle förstöras. I övrigt anföres eu del invändningar mot

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

de skäl, som i främsta rummet kan synas tala till förmån för vattenbyggnadsförslagen,
t. ex. behovet av ökad mängd elektrisk kraft samt hänsyn
till arbetsmarknad och försvarsberedskap. De åtgärder, som motionärerna
föreslår, är av växlande innebörd. Utskottet återkommer härtill i det
följande.

Otvivelaktigt skulle det medföra mycket betydande ekonomiska konsekvenser,
om lax- och laxöringsfisket i Mörrumsån skulle gå till spillo. I
ett par remissyttranden påpekas att laxfisket i Mörrumsån redan i förarbetena
till vattenlagen närnnes som exempel på sådant fiske av större
betydenhet, som icke borde få spolieras. Ännu större än skadan genom ett
tillspillogivande av lax- och laxöringsfisket i själva ån skulle, såsom också
framhålles i motionerna I: 364 och II: 17, förlusterna bli för motsvarande
fiske i havet, om ån upphörde att vara ett lax- och laxöringsproducerande
vattendrag. Huruvida det kan vara möjligt att för rimliga kostnader motverka
dessa förluster genom uppfödning i fiskodlingsanstalter, från vilka
lax- och laxöringsungar utsläppes i åns nedersta del, synes vara tvivelaktigt.
Meningarna härom är delade. Hittills föreliggande erfarenheter synes
vara övervägande negativa. Även för ålfisket i ån och i havet torde de
planerade kraftverksbyggena medföra väsentligt avbräck, ehuru några närmare
beräkningar, såvitt utskottet har sig bekant, icke gjorts på denna
punkt.

Av synnerligen stor vikt är enligt utskottets mening frågan om de planerade
åtgärdernas verkningar ur naturskyddssynpunkt. Såsom Svenska
naturskyddsföreningen i sitt yttrande till utskottet framhållit, är Mörrumsåns
dalgång av gammalt känd för sin naturskönhet, och den representerar
jämväl betydande kulturvärden. Utskottet har i anledning av motionerna
företagit en studieresa utefter Mörrumsån och har därvid fått ett starkt
intryck av de skönhetsvärden som här är i fara. Vidare torde, om tillstånd
lämnas till de planerade kraftverksbyggena, en reglering av sjön
Åsnen snart bli aktuell. Detta skulle såväl ur naturskyddssynpunkt som
ur jordbrukssynpunkt vara särskilt beklagligt, eftersom sjön är grund och
stränderna flacka samt därför redan en ringa höjning eller sänkning av
vattennivån medför att stora områden sättes under vatten eller torrlägges.

Vad därefter angår behovet av elektrisk kraft samt de arbetsmarknadshänsyn,
som anförts till stöd för vattenbyggnadsförslagen, vill utskottet
endast understryka vad kammarkollegiet i sitt yttrande på denna punkt
uttalat därom att Mörrumsåns utbyggnad har ganska ringa betydelse för
kraftproduktionen i landet samt att verkan på företagsamheten och sysselsättningen
inom länet, ehuru lokalt och för viss tid av betydelse, förefaller
att på det hela taget vara tämligen ringa. Huruvida några avgörande försvarsberedskapssynpunkter
kan anläggas på frågan har utskottet icke haft
erforderligt material tillgängligt för att bedöma.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

De omständigheter, för vilka nu redogjorts, är uppenbarligen av den art,
att de kommer att beaktas vid vattendomstolens prövning. Däremot förefaller
det tveksamt, om därvid hänsyn kan tagas till en annan synpunkt,
som utskottet tidigare i år i annat sammanhang berört. I sitt utlåtande
nr 2 rörande fråga om vissa ändringar i vattenlagen, avsedda att bereda
ökat skydd för fisket vid vattenkraft- och vattenregleringsföretag m. m.,
framhöll utskottet sålunda till en början bl. a. att det vore uppenbart att
kraftförsörjningens tillgodoseende vore ett samhällsintresse av sådan vikt,
att utbyggnad av vattendragen i stor utsträckning måste tillåtas, även i fall
där fisket därigenom skulle lida förfång. I detta sammanhang ifrågasatte
utskottet emellertid, om icke på något sätt skydd borde beredas för några
laxförande vattendrag, särskilt i sådana fall, där den uttagbara vattenkraften
vore av mindre betydelse för landets kraftförsörjning i dess helhet. De nu
förevarande motionerna aktualiserar detta spörsmål. Genom den omfattande
utbyggnad av strömfall för alstring av elektrisk kraft som ägt rum
särskilt under de sista årtiondena har allt flera vattendrag i hög grad förlorat
i betydelse som laxförande och laxproducerande. Denna utveckling
är att beklaga icke blott med hänsyn till fiskets intressen. Även ur naturskyddssynpunkt
samt av mera allmänt kulturella skäl synes det vara ett
angeläget önskemål att för framtiden bevara åtminstone några laxälvar i
vårt land i väsentligen orört skick. Enligt utskottets mening bör därvid
minimikravet innefatta åtminstone två större vattendrag, ett i Norrland
och ett i södra Sverige. Eftersom alla laxförande vattendrag av större betydelse
i södra Sverige utom Mörrumsån redan torde vara i väsentlig utsträckning
utbyggda samt i huvudsak ha upphört att vara laxförande och
laxproducerande, synes enda möjligheten att för södra Sveriges vidkommande
tillgodose det nyss nämnda önskemålet vara att Mörrumsån skyddas
mot ytterligare utbyggnad. Om så sker, skulle det av allt att döma
också vara möjligt att utan alltför dyrbara anordningar få laxen att, såsom
var fallet innan ån började utbyggas, vandra ända upp i sjön Åsnen.
Utöver de fördelar, som tidigare framhållits som en följd av skydd för Mörrumsån,
skulle man på så sätt kunna öka åns värde både som fiskproducerande
vattendrag och som turistattraktion samt plats för sportfiske och
annan rekreation.

I ett par remissyttranden har föreslagits lagstiftningsåtgärder i form av
ändringar i expropriationslagen eller vattenlagen i syfte att bevara Mörrumsån
som laxförande och laxproducerande vattendrag. Utskottet utgår
emellertid från att, även om vattendomstolen icke alls eller endast i begränsad
mån skulle ha möjlighet att beakta önskemålet att bevara några
laxälvar i landet, Kungl. Maj :t dock är oförhindrad att göra detta för den
händelse frågan om tillstånd till den planerade utbyggnaden skulle komma
att jämlikt 2 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen underställas Kungl. Maj:t.

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

På grund härav och med hänsyn till att domstolsprövningen av frågan
pågår anser sig utskottet i vart fall f. n. icke ha tillräcklig anledning att
föreslå någon lagstiftningsåtgärd eller utredning härom.

Vad härefter angår de särskilda motionsyrkandena torde det redan av
vad ovan sagts framgå att utskottet icke finner det erforderligt med någon
skrivelse till Kungl. Maj :t av det innehåll som föreslås i det första yrkandet
i motionen 1: 364 samt att utskottet ej heller kan förorda någon skrivelse
till Kungl. Maj :t i enlighet med den hemställan som göres i motionen
II: 17.

I fråga om det andra yrkandet i motionen I: 364, för vilket som skäl
åberopas bl. a. att kronan tillhörig fast egendom skulle drabbas av Mörrumsåns
utbyggnad, synes det klart att stadgandet i § 77 regeringsformen
om förbud för Kungl. Maj :t att utan riksdagens samtycke avhända kronan
fast egendom icke är tillämpligt på den prövning av fråga om tillstånd till
byggande i vatten m. m., som enligt bestämmelser i vattenlagen kan tillkomma
Kungl. Maj :t på hemställan av vattendomstol. Med uttrycket »avhända»
i § 77 regeringsformen torde åsyftas ett med vanligt privaträttsligt
handlande jämställt förfogande över kronoegendom. Kungl. Maj :ts
prövning enligt vattenlagen däremot har samma karaktär som en domstolsprövning
och måste i princip vara oberoende av om den egendom som kan
drabbas är i kronans eller i annans ägo. Det tredje yrkandet i motionen
avser åtgärder, som det i händelse av behov torde ankomma på vederbörande
länsstyrelse att ta initiativ till. Något ingripande från Kungl. Maj :ts
eller riksdagens sida synes icke påkallat.

Av yrkandena i motionen 1: 365 torde det första i huvudsak kunna tillgodoses
inom ramen för gällande lagstiftning. I den mån, såsom antydes
i kammarkollegiets yttrande, svårigheter skulle möta att medhinna erforderliga
undersökningar på grund av bristande personella eller ekonomiska
resurser är det givetvis angeläget att dessa svårigheter undanröjes. Denna
fråga bör emellertid prövas i sedvanlig ordning i samband med behandling
av anslagsäskanden från de fiskerivårdande myndigheterna. Det andra
yrkandet i motionen torde till viss del tillgodoses genom den utredning som
äger rum inför vattendomstolen och, vid eventuell underställning av frågan,
hos Kungl. Maj :t. I övrigt synes i nu förevarande sammanhang ingen
åtgärd påkallad i anledning av detta yrkande. Det sista yrkandet synes
åsyfta ett ingripande i det nu pågående domstolsförfarandet, något som
uppenbarligen ej kan komma i fråga. I den mån yrkandet kan antagas
avse någon lagstiftningsåtgärd vill utskottet hänvisa till vad ovan uttalats
om att tillräcklig anledning i vart fall f. n. icke synes föreligga till sådan
åtgärd.

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 34.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 364, I: 365 och II: 17, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 november 1954.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Hermansson, Albert*, Grym,
Nilzon, Ivar, Jansson, Axel, Ohlsson, Ebbe, Ohlsson, William, och Carlsson,
Georg;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson*,
Nyberg och Andersson i Ryggestad, fru Boman, herr Jansson i Benestad
och fru Renström-Ingenäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlra 1954. K. L. Beckmans Boktr.