Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med
förslag till förordning angående upphävande av förordningen
den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall
vid flygning, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 12 november 1954 dagtecknad proposition nr 225, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning angående upphävande av förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om
särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om
särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning
skall upphöra att gälla med utgången av december 1954; dock skall
förordningen alltjämt äga giltighet i fråga om olycksfall, som inträffat
dessförinnan.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av
densamma väckta motioner, nämligen nr 563 i första kammaren av herr
Lundgren och nr 564 i första kammaren av herr Åman.

I motionen 1: 563 hemställes, att riksdagen måtte avslå propositionen och
för sin del antaga följande tillägg till 4 § Kungl. förordningen den 17 maj
1940 om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid
flygning: »Ersättning enligt denna förordning utgår dock inte med högre
belopp än som motsvarar den lön inklusive flygtillägg som den skadade
uppbar vid olycksfallstillfället.»

I motionen 1:564 hemställes, att riksdagen måtte dels avslå propositionen,
dels hos Kungl. Maj:t hemställa att frågan om särskild ersättning till
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 avd. Nr 51.

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

personal, som skadats under flygning, göres till föremål för närmare utredning
under beaktande av ett av chefen för flygvapnet den 14 januari 1952
framlagt förslag, dels ock uttala, att Kungl. förordningen den 17 maj 1940
(nr 333) i avvaktan på resultatet av nyss nämnd utredning måtte alltfort
tillämpas.

Beträffande de skäl, som anförts för det genom propositionen framlagda
förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat för sina
yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det
följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Genom beslut vid 1940 års lagtima riksdag tillkom särskilda bestämmelser
om ersättning för skada på grund av olycksfall vid militär flygning.
Föreskrifterna härom återfinnes i förordningen den 17 maj 1940 (nr 333)
om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid
flygning. Den ersättning, som utgår enligt ifrågavarande förordning, har
— såsom förordningen utformades — i allmänhet karaktär av ett procentuellt
tillägg till den livränta, vartill vederbörande är berättigad enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.

Den 1 juli 1950 ersattes 1927 års militärersättningsförordning av en ny
motsvarande förordning, utfärdad den 2 juni 1950 (nr 261). Vid innevarande
riksdags vårsession har beslutats, att 1916 års olycksfallsförsäkringslag
den 1 januari 1955 skall avlösas av en lag om yrkesskadeförsäkring,
vilken utfärdats den 14 maj 1954 (nr 243) och vars ersättningsregler i
betydelsefulla hänseenden avviker från motsvarande bestämmelser i 1916
års lag. Enligt riksdagens beslut har 1950 års militärersättningsförordning
samtidigt underkastats en genomgripande revision.

Efter tillkomsten av 1940 års flygolycksfallsförordning har vidare vissa
speciella förmåner vid flygolycksfall successivt förbättrats.

Beträffande den omfattning, vari flygolycksfallsförordningen vunnit tilllämpning,
må framhållas att under år 1953 ersättning beviljats i anledning
av 12 olycksfall, vilka samtliga medfört den skadades död. Vid utgången
av år 1953 utgick sammanlagt 119 livräntor eller tillägg, av dem 8 till
skadade personer, 89 till änkor, 9 till barn och 13 till föräldrar. Det utgivna
ersättningsbeloppet utgjorde under år 1953 tillhopa omkring 50 000 kr.
Ifrågavarande kostnad för statsverket belastar det under femte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget Statsverket åliggande, av andra medel
ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

3

Huvudreglerna i 1940 års förordning.

Enligt 1 § förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning skall — där någon,
som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten å tid, då riket ej befinner sig
i krig, skadats till följd av olycksfall vid flygning — utöver föreskrifterna
i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete eller
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, vissa särskilda i 1940 års förordning
upptagna regler gälla.

Därest olycksfallet medfört, att den skadade blivit berättigad till livränta
enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag eller 1927 års militärersättningsförordning,
och olycksfallet tillika föranlett, att den skadade blivit oförmögen
till vidare flygtjänstgöring, skall, enligt vad i 2 § 1 mom. stadgas, såsom
tillägg till livränta enligt 1916 års lag eller 1927 års förordning utges
ett årligt belopp motsvarande för tjänstepensionsberättigad personal en
fjärdedel av livräntan och för annan personal hälften av livräntan, i intet
fall dock mindre än 300 kr. om året. Även om skadan ej medfört, att vederbörandes
arbetsförmåga blivit nedsatt i sådan grad att livränta skall utgå
(minst 10 procents invaliditet), men han likväl blivit oförmögen till flygtjänstgöring,
skall enligt 2 § 2 mom. utgå en särskild livränta om 300 kr.
om året.

För den händelse olycksfallet medfört den skadades död och den avlidne
efterlämnat änka, som är berättigad till livränta enligt 1916 års
olycksfallsförsäkringslag eller 1927 års militärersättningsförordning, skall
enligt 3 § till änkan utges ett livräntetillägg om en fjärdedel av livräntans
belopp för fall att den avlidne ägt familjepensionsrätt och eljest ett tilllägg
om hälften av livräntans belopp. Livränteberättigat barn (adoptivbarn)
till den avlidne skall, när livräntan upphör att utgå — dvs. när barnet
uppnår 16 års ålder — äga rätt till livränta med enahanda belopp till dess
det fyllt 19 år. Livräntetillägg till föräldrar (adoptivföräldrar) utgår med
livräntans halva belopp; dock får livränta och livräntetillägg tillhopa ej
överstiga värdet av det underhåll föräldrarna åtnjutit av den avlidne.

I flygolycksfallsförordningens 4 § stadgas, att bestämmelserna i 1916 års
olycksfallsförsäkringslag och 1927 års militärersättningsförordning skall,
med vissa undantag, i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande
ifrågavarande livräntor och livräntetillägg.

Enligt 5 § flygolycksfallsförordningen bestrides livräntor och tillägg enligt
förordningen av statsmedel och de bestämmes, frånsett visst specialfall,
av riksförsäkringsanstalten.

För flygolycksfall, som omfattas av 1950 års militärersättningsförordning,
har flygolycksfallsförordningen givits motsvarande tillämpning.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

Livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen och yrkesskadeförsäkringslagen samt
militärersättningsförordningarna.

Enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete och förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — liksom även
enligt militärersåttningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) — bestämmes
invaliditetsersättningens belopp av storleken av vederbörandes årliga
arbetsförtjänst och graden av nedsättningen av arbetsförmågan.

Beträffande dem som omfattas av olycksfallsförsäkringslagen — dvs.
officerare och underofficerare å aktiv stat — ävensom fast anställda, vilka
omfattas av någon av de båda militärersättningsförordningarna, har den
årliga arbetsförtjänsten i stort sett beräknats till den verkliga inkomsten
under sista året före olycksfallet. Vissa maximibelopp har dock gällt.
Vid tiden för tillkomsten av 1940 års förordning gällde sålunda ett maximibelopp
om 3 000 kronor.

För de värnpliktiga gällde enligt 1927 års militärersättningsförordning
att den årliga arbetsförtjänsten skulle antagas utgöra visst i förordningen
angivet belopp. År 1940 utgjorde detta belopp 2 160 kr. för vissa (i allmänhet
äldre) värnpliktiga och 1 764 kr. för övriga.

När flygolycksfallsförordningen tillkom, utgick livräntan vid helinvaliditet
normalt med 2/3 av den beräknade årliga arbetsförtjänsten och vid nedsättning
av arbetsförmågan (med minst 1/10) med det lägre belopp, som
svarade mot nedsättningen. Livränta till änka utgjorde vid samma tid ett
belopp motsvarande V* av den avlidnes beräknade årliga arbetsförtjänst.
Livränta kunde vidare utgå till barn och till föräldrar. Därest livräntor utgick
till flera efterlevande reducerades de i förekommande fall till högst
sammanlagt 2/3 av den avlidnes beräknade årliga arbetsförtjänst.

Under tiden för andra världskriget genomfördes vid olika tillfällen provisoriska
förbättringar av de livräntor, som utgick enligt olycksfallsförsäkringslagen
och 1927 års militärersättningsförordning. Beträffande dessa
förbättringar ävensom beträffande den omreglering av olycksfallsförsäkringslagen,
som genomfördes från och med den 1 januari 1949, samt beträffande
bestämmelserna i den nya militärersättningsförordning, som trädde
i kraft den 1 juli 1950, får utskottet hänvisa till propositionen s. 5—7.

Enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring —
vilken såsom nämnts träder i kraft den 1 januari 1955 —- gäller i huvudsak
följande i fråga om livränta vid invaliditet och till efterlevande.

Livränta till skadad beräknas på grundval av det s. k. ersättningsunderlaget.
Vid fastställande av detta medräknas årlig arbetsförtjänst,
som inte överstiger 7 200 kr. till hela sitt belopp, den del av arbetsför -

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

tjänsten, som överstiger 7 200 men ej 10 800 kr., till tre fjärdedelar och den
del därav, som överstiger 10 800 kr. till hälften. Till belopp över 15 000 kr.
tages ej hänsyn. Högsta ersättningsunderlag blir till följd härav 12 000 kr.
Vid förlust av arbetsförmågan utgör livräntan 11/i2 av ersättningsunderlaget.
Vid nedsättning av arbetsförmågan med minst 30 % utgör livräntan en
mot graden av nedsättningen svarande del av ersättningsunderlaget, minskad
med 1/i2 av detta. Vid nedsättning med mindre än 30 % utgör livräntan
den del av två tredjedelar av ersättningsunderlaget, som svarar
mot graden av nedsättningen. För tid efter månadsskiftet efter det skadad
fyllt 67 år utgör livräntan 3/4 av nyss angivna belopp. Högsta årslivräntan
för helinvalid under 67 år utgör 11 000 kr.

Vårdbidrag till hjälplös invalid kan utgå med samma belopp som f. n.,
nämligen högst 1 800 kr. om året.

För den avlidnes änka motsvarar livräntan för tid t. o. m. den månad,
under vilken hon fyller 67 år, 1/3 och för tiden därefter Vt av den avlidnes
årliga arbetsförtjänst. Högsta änkelivräntan blir före 67 år 5 000 kr. om
året och efter 67 år 3 750 kr.

Det kan förtjäna nämnas att genom den nya lagstiftningen den till
efterlevandelivränta berättigade personkretsen ävensom ersättningsgrunderna
ändrats i olika avseenden. Bl. a. kan barn under speciella omständigheter
få livränta upp till 21 års ålder. Invaliditetsbedömningen avses vidare
för fall, som i detta sammanhang är av intresse, bli mera gynnsam för de
skadade än som tidigare varit fallet.

Genom förordning den 4 juni 1954- (nr 460) har genomgripande ändringar
vidtagits i 1950 års militärersättningsförordning, varigenom livräntebestämmelserna
i militärersättningsförordningen bragts till överensstämmelse
med dem i yrkesskadeförsäkringslagen.

Särskilda förmåner till flygpersonal enligt avlönings- och pensionsbestämmelser

m. m.

Alltsedan år 1914 bar utgått särskilda löneförmåner till flygpersonal i
form av flygtillägg. Dessa tillägg har till viss del varit avsedda att utgöra
kompensation för den speciella tjänstgöringen (det med flygtjänsten förenade
ansvarsfulla arbetet, den ökade fysiska och psykiska förslitningen
av individen etc.). I övrigt synes de ha varit betingade av de stora olycksfallsrisker,
som flygtjänsten medfört för personalen, vilken därför ansetts
böra erhålla ett särskilt bidrag till täckande av kostnader för olycksfallsförsäkring.

Bestämmelserna om flygtillägg bar vid olika tillfällen utökats att gälla
nya grupper av flygande personal vid krigsmakten. Flygtilläggens belopp
har också vid olika tillfällen höjts. Vid 1947 års lönereglering böjdes så -

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

lunda samtliga flygtilläggsbelopp med 60 kr. per månad, och vid 1951 års
riksdag beslöts en höjning av samtliga flygtilläggsbelopp med 30 kr. per
månad.

I överensstämmelse med en mellan 1949 års tjänsteförteckningskommitté
och vederbörande personalorganisation träffad överenskommelse
beslöts vid 1952 års riksdag en genomgripande omläggning av flygtilläggen.
Denna omläggning innebar dels en ytterligare höjning och differentiering
av beloppen, dels utvidgad rätt att åtnjuta flygtillägg eller däremot svarande
förmåner, bl. a. då vederbörande på grund av olycksfall i tjänsten
blivit oförmögen till flygtjänstgöring, dels införande av pensionsförhöjning
på grund av flygtjänstgöring.

Efter denna reform utgår fiygtilläggen med följande belopp per månad,
nämligen till flygförare 270—480 kr., flygspanare 330—390 kr., provflygare
som är flygförare 480 kr., annan provflygare 300 kr., kontrollflygare
som är flygförare 390 kr., annan kontrollflygare 180—240 kr.,
flygsignalist 270—330 kr., färdmekaniker 240—300 kr. och meteorolog
180—240 kr. Därjämte utgår flyglärartillägg och elevtillägg. Flygtillägg
utgår icke blott till militära och civilmilitära beställningshavare utan även
till civila tjänstemän inom flygvapnet, som fullgör tjänstgöring som provflygare,
kontrollflygare eller färdmekaniker.

Flygtilläggen får enligt 1952 års beslut åtnjutas icke blott vid tjänstledighet
med oavkortad lön, såsom t. ex. vid olycksfall i tjänsten, utan
även i fall, då vederbörande skadats till följd av olycksfall vid flygning
och av sådan anledning blivit oförmögen till flygtjänstgöring utan att därför
åtnjuta tjänstledighet. I sistnämnda fall äger vederbörande åtnjuta
3/4 av flygtillägget under sammanlagt högst ett år från tjänstgöringshindrets
början, inberäknat av skadan föranledd tjänstledighet, och hälften av flygtillägget
under ytterligare högst ett år. Har beställningshavare under minst
12 år fullgjort föreskriven flygtjänstgöring, äger han, om han bl. a. på
grund av olycksfall vid flygning går förlustig rätten till flygtillägg, för tiden
därefter så länge han kvarstår i flygvapnets tjänst uppbära lön enligt
löneklass, vars nummer med två enheter överstiger numret för den löneklass
han eljest skolat tillhöra.

Den beslutade pensionsförhöjningen till flygande personal innebär, att
i vissa fall skall för ålders-, invalid-, sjuk-, förordnande- och familjepension
tillämpas pensionsunderlag för lönegrad två nummer högre än den,
efter vilken pensionen eljest skulle ha beräknats. Detta är fallet, dels om
vederbörande under minst 12 år fullgjort flygtjänstgöring vid flygvapnet
under sådana förhållanden att han därvid varit berättigad till flygtillägg
och antingen varit kommenderad till flygtjänstgöring intill dess han inträder
i pensionsåldern eller på grund av skada till följd av olycksfall vid
flygning blivit oförmögen till eller avstängts från flygtjänstgöring, dels

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

om vederbörande avlider före pensionsålderns inträde och intill tidpunkten
för sitt frånfälle varit kommenderad till flygtjänstgöring.

Beställningshavare, som icke är berättigad till flygtillägg eller elevtillägg,
ävensom civil tjänsteman vid försvaret äger för dag, varunder han beordras
deltaga i flygning, uppbära flygtraktamente med 9—13 kr. Om här avsedd
beställningshavare under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav
föranledes sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet
till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg under högst två år
med 150—210 kr. per månad.

Värnpliktig, som är kommenderad till flygtjänstgöring i befattning som
flygförare, flygspanare eller flygsignalist, äger uppbära flygtillägg enligt
särskilda bestämmelser.

Särskild ersättning motsvarande flygtillägg utgår vidare till personal i
fallskärmstjänst.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen
bl. a. följande.

Olycksfallsförsäkringslagstiftningen ävensom de allmänna bestämmelserna
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
har efter tillkomsten av flygolycksfallsförordningen ändrats
vid olika tillfällen, varje gång i förmånlig riktning för dem som omfattats
därav. Förbättringarna för de ersättningsberättigade har gått betydligt utöver
vad som betingats av penningvärdesutvecklingen. Genom att, såsom nämnts,
livräntetilläggen enligt flygolycksfallsförordningen satts i relation till livräntorna
enligt olycksfallsförsäkringslagstiftningen och militärersättningsförordningarna,
har förhöjningen av livräntorna enligt sistnämnda författningar
medfört motsvarande höjning av ifrågavarande livräntetillägg.

I samband med 1948 års ändringar i 1916 års olycksfallsförsäkringslag
—- härom torde få hänvisas till proposition nr 236/1948 — uttalades, att
det ingalunda var självfallet, att de då beslutade förbättringarna av olycksfallsersättningarna
borde medföra en automatisk höjning av de särskilda
tilläggsersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen. Frågan huruvida
särskilda tilläggsersättningar i förevarande fall skulle bibehållas ansågs
emellertid böra behandlas i samband med den fortsatta översynen av olycksfallsförsäkringslagstiftningen
och militärersättningsförordningen. Den omständigheten
att tilläggsersättningarna då lämnades orubbade skulle icke
utgöra hinder för en allsidig omprövning av bestämmelserna i fråga.

Genom beslut vid riksdagens vårsession innevarande år har olycksfallsförsäkringslagstiftningen
helt reformerats och reglerna i 1950 års militärersättningsförordning
har anpassats efter bestämmelserna i den numera
utfärdade lagen om yrkesskadeförsäkring. Reformen innebär väsentliga

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

förbättringar av olycksfallsförmånerna. Redan härigenom har förutsättningarna
för tilläggsersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen ändrats.
Under tiden har emellertid, såsom framgår av vad i det föregående
anförts i fråga om de enligt avlönings- och pensionsbestämmelserna in. in.
utgående förmånerna till flygpersonalen, även dessa förmåner avsevärt förbättrats.
Flygtilläggens belopp har undan för undan höjts och villkoren
för deras åtnjutande har, särskilt i vad gäller tid efter olycksfall vid flygning,
i väsentlig grad förbättrats för flygpersonalen. Genom att pensionsunderlagen
höjts har pensionerna blivit större. Anledning synes därför ej
längre föreligga att bibehålla tilläggsersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen.
Detta gäller särskilt i fråga om den personal, som är underkastad
statens allmänna avlöningsreglemente. Vad den värnpliktiga personalen
angår torde den numera icke annat än i undantagsfall tagas i anspråk
för flygtjänstgöring. Och i varje fall bör icke bestämmelserna i flygolycksfallsförordningen
kvarstå för denna grupp, utan desamma torde
böra upphävas samtidigt med ikraftträdandet den 1 januari 1955 av yrkesskadeförsäkringslagen
och ändringarna i militärersättningsförordningen.
För olycksfall, som inträffat före 1954 års utgång, bör dock flygolycksfallsförordningen
alltjämt äga giltighet. Huruvida i annan ordning bör meddelas
särskilda bestämmelser för värnpliktig flygande personal och för
värnpliktig personal i fallskärmstjänst synes få upptagas till prövning i
annat sammanhang.

Motionerna.

I båda motionerna anföres, att därest propositionens förslag godtages
den flygande personalen vid krigsmakten i vissa fall skulle komma i ett
sämre läge i förhållande till vad som för närvarande gäller.

I motionen I: 563 framhålles emellertid därjämte, att ett tillämpande av
1940 års förordning, sedan den nya yrkesskadeförsäkringslagen trätt i
kraft och vissa ändringar i militärersättningsförordningen genomförts
fr. o. m. den 1 januari 1955, i vissa fall skulle medföra att ersättning på
grund av olycksfall under flygning komme att uppgå till högre belopp än
den utgående lönen jämte flygtillägg, och anföres, att detta icke kunde
anses tillfredsställande. 1940 års förordning borde därför fortfarande-gälla,
men ett tillägg borde göras till densamma, enligt vilket ersättningen icke
i något fall skulle utgå med högre belopp än som motsvarar lön och tilllägg
samt flygtillägg.

I motionen 1: 564 anföres, att chefen för flygvapnet, som tidigare yttrat
sig i den förevarande frågan, den 14 januari 1952 framlagt ett förslag till
förbättrade förmåner för den flygande personalen i händelse av skada till
följd av olycksfall under flygning. Förslaget hade i stort inneburit, att särskilda
förmåner även framdeles skulle utgå vid flygolycksfall. Förmånerna

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

skulle emellertid inte få karaktären av tillägg på livränta utan baseras på
vederbörande beställningshavares flygtillägg. I motionen hemställes, att
frågan om särskild ersättning till den flygande personalen under beaktande
av nämnda förslag närmare utredes samt att förordningen i avvaktan härpå
bibehålies.

Det i motionen I: 564 åsyftade förslaget den 14 januari 1952 av chefen
för flygvapnet framlades i ett remissyttrande över en år 1951 inom socialdepartementet
utarbetad promemoria med förslag till vissa ändringar i
1940 års flygolycksfallsförordning. Promemorian hade utarbetats i anledning
av dels 1948 års ändringar i olycksfallsförsäkringslagen och den omarbetning
av bestämmelserna om ersättning i anledning av kroppsskada
ådragen under militärtjänstgöring, som resulterat i 1950 års militärersättningsförordning,
och dels ett av socialvårdskommittén framlagt förslag till
yrkesskadeförsäkringslag. I promemorian föreslogs betydande reduceringar
av de ersättningar som utgick enligt flygolycksfallsförordningen. Chefen
för flygvapnet uttalade i remissyttrande den 14 januari 1952 över promemorian,
att de nya bestämmelserna om ersättning för olycksfall nödvändiggjorde
en omprövning av bestämmelserna i flygolycksfallsförordningen,
samt förordade, att flygolycksfallsförordningen slopades och att de statliga
avlönings- och pensionsreglemenlena kompletterades med motsvarande
ersättningsbestämmelser. Intill dess en planerad översyn av pensionsreglementena
skett borde emellertid, uttalade chefen för flygvapnet vidare, en
särskild flygolycksfallsförordning bibehållas, dock med omprövade ersättningsgrunder.
För en sådan tills vidare bibehållen flygolycksfallsförordning
angavs i remissyttrandet vissa riktlinjer. Dessa sammanfattades i vad
de gällde ersättning till den skadade eller till änka i huvudsak sålunda, att
ersättning borde utgå i fråga om aktiv personal och värnpliktiga officers- och
meteorologaspiranter med 2/3 av flygtillägget intill pensionsåldern, eller, för
icke pensionsberättigad personal, intill 50 års ålder och därefter med V3 av
flygtillägget samt i fråga om annan personal med V3 av flygtillägget.

Utskottet.

Då någon som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten skadats till följd
av olycksfall vid flygning utgår — utöver ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller militärersättningsförordningen — viss särskild ersättning
enligt 1940 års flygolycksfallsförordning.

I förevarande proposition föreslås, att flygolycksfallsförordningen skall
upphävas fr. o. in. utgången av december 1954 i vad avser därefter inträffande
olycksfall. I motionen 1: 563 yrkas, atl förordningen skall bibehållas
med viss mindre ändring, och i motionen 1:564 hemställes, att frågan om
särskild ersättning till den personal som skadats under flygning närmare
utredes och alt förordningen i avvaktan härpå alltfort skall tillämpas.

Propositionens förslag om slopande av de särskilda ersättningarna enligt
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 and. Nr 51.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

flygolycksfallsförordningen motiveras med att de förutsättningar, som var
för handen när förordningen tillkom, väsentligen ändrats genom att ersättningarna
i övrigt till den flygande personalen avsevärt förbättrats. Anledningsyntes
därför ej längre föreligga att ha en särskild förordning av ifrågavarande
karaktär.

Redan i samband med de förbättringar av ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen
som genomfördes år 1948 uttalades, såsom föredragande
departementschefen i förevarande proposition framhåller, att den
omständigheten att tilläggsersättningarna lämnades orubbade icke skulle
utgöra hinder för en allsidig omprövning av förordningens bestämmelser.
Den 1 januari 1955 träder den vid årets riksdag beslutade nya yrkesskadeförsäkringslagen
och de därefter anpassade nya bestämmelserna i militärersättningsförordningen
i kraft. Härigenom sker ytterligare en väsentlig
förbättring av de ersättningsförmåner som utgår vid skada till följd av
olycksfall under militär tjänstgöring.

Den ersättning som utgår enligt flygolycksfallsförordningen bar, bortsett
från vissa särfall, konstruerats såsom ett procentuellt tillägg till den livränta
som enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen
tillkommer den skadade eller hans efterlevande. Genom att tilläggen sålunda
satts i relation till livräntorna har de förbättringar av livräntorna
som vid olika tillfällen genomförts, även i den mån de gått utöver vad som
betingats av penningvärdesutvecklingen, automatiskt medfört motsvarande
höjning av de särskilda tilläggen. Denna höjning av de särskilda tilläggen
må belysas med följande exempel. En löjtnant på aktiv stat som blivit helt
arbetsoförmögen till följd av olycksfall vid flygning erhöll närmast efter
förordningens tillkomst år 1940 ett livräntetillägg om 500 kronor per år.
Om förordningen bibehålies efter den 1 januari 1955 skulle motsvarande
tillägg komma att uppgå till 2 750 kronor. Till änkan efter en löjtnant
utgick 1940 i livräntetillägg 187 kronor 50 öre. Motsvarande belopp skulle
efter den 1 januari 1955 bli 1 250 kronor.

Utskottet vill erinra om att den allvarliga karaktären av flygolycksfallen
medför, att ersättningsbestämmelserna blir av betydelse främst för de efterlevande.
Såsom framgår av den ovan i utlåtandet lämnade redogörelsen för
omfattningen av ersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen beviljades
under år 1953 ersättning i anledning av 12 olycksfall, vilka samtliga
medfört den skadades död. Vid utgången av år 1953 utgick ersättning i sammanlagt
119 fall, varav i 8 fall till den skadade själv och i 89 fall till änkor.
Enär den värnpliktiga personalen numera icke annat än i undantagsfall
torde komma att tagas i anspråk för flygtjänstgöring, blir flygolycksfallsförordningen
främst av betydelse för de fast anställda. För änkor efter
familjepensionsberättigad personal kommer fr. o. in. den 1 januari 1955
livränteförmånerna även om flygolycksfallsförordningen upphäves att bli
större än summan av den livränta och det tillägg som nu utgår. Detta sam -

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

11

manhänger med att den arbetsförtjänst som maximalt får tillgodoräknas
för beräknande av livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen höjes. Till
änkan efter en löjtnant på aktiv stat med flygtjänstgöring utgår enligt gällande
bestämmelser livräntan och tillägget med sammanlagt 3 000 kronor.
Fr. o. in. den 1 januari 1955 kommer livräntan utan tillägg att utgöra 5 000
kronor. Skulle flygolycksfallsförordningen kvarstå efter utgången av december
1954 skulle livräntan och tillägget komma att uppgå till 6 250
kronor.

Det bör vidare beaktas, att ersättningarna till den fast anställda flygande
personalen, även om livräntetilläggen borttages, i de vanligast förekommande
ersättningsfallen kommer att utgå med högre belopp än till annan
personal i motsvarande befattning. Detta sammanhänger med höjningen
den 1 januari 1955 av den arbetsförtjänst som maximalt får tillgodoräknas
för beräknande av livränta och med att den flygande personalen, genom att
den erhåller särskilda flygtillägg utöver lönerna, kommer upp i en högre
arbetsförtjänst. Medan livräntan enligt olycksfallsförsäkringslagen till en
löjtnant på aktiv stat år 1940, oavsett om han hade flygtjänstgöring eller
ej, vid full invaliditet uppgick till 2 000 kronor och vid dödsfall utgick till
änkan med 750 kronor, blir motsvarande belopp den 1 januari 1955, beräknat
efter lägsta löneklass, för en sådan löjtnant med flygtjänstgöring
eller hans änka 11 000 resp. 5 000 kronor samt för en löjtnant utan flygtjänstgöring
9 135 kronor 50 öre resp. 3 644 kronor.

De förbättringar som oavsett de särskilda ersättningarna enligt flygolycksfallsförordningen
kommer den flygande personalen till del fr. o. in.
den 1 januari 1955 är så väsentliga, att flygolycksfallsförordningen med
dess motsvarande automatiska höjning av livräntetilläggen enligt utskottets
mening icke gärna kan bibehållas. Utskottet tillstyrker därför bifall till
propositionens förslag, att förordningen upphäves i vad avser olycksfall som
inträffar efter utgången av december 1954.

1 vissa fall kominer emellertid, såsom i motionerna anföres, den flygande
personalen om flygolycksfallsförordningen upphäves att bli sämre ställd
än vad som nu är fallet. Detta gäller huvudsakligen den värnpliktiga personalen.
Även beträffande den fast anställda personalen kan emellertid i
undantagsfall en försämring inträda. Så blir fallet exempelvis i avseende å
den särskilda livränta om 300 kronor per år som nu utgår för det fall skadan
ej medfört, att vederbörandes arbetsförmåga blivit nedsatt i sådan grad,
alt livränta skall utgå enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen,
men han likväl blivit oförmögen till flygtjänstgöring.

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att frågan
huruvida i annan ordning bör meddelas särskilda bestämmelser om ersättning
till värnpliktig flygande personal och till värnpliktig personal i fallskärmstjänst
synes få upptagas till prövning i annat sammanhang. Utskottet
ansluter sig till detta uttalande.

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 51.

Huruvida — med hänsyn till den i vissa fall försämrade ställningen för den
fast anställda personalen och till vissa med flygtjänsten sammanhängande
speciella förhållanden, vilka i detta sammanhang icke synes ha tillräckligt
allsidigt belysts — särskilda bestämmelser angående ersättning vid flygolycksfall
även till den fast anställda personalen kan anses motiverade är
utskottet icke berett att nu taga ställning till. Utskottet vill emellertid förorda,
att även denna fråga ytterligare överväges. Därvid bör vederbörande
försvarsmyndigheter och personalorganisationer beredas tillfälle att framlägga
sina synpunkter.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte bifalla före varande proposition;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som
sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört; samt

C) att motionerna 1:563 och 1:564, i den mån de icke
besvarats genom vad utskottet ovan anfört samt under A)
och B) hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 7 december 1954.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne, Nils Elowsson, Lundgren,
Huss, fru Carlqvist och herr Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren; fru Västberg, herr Hagård, fru Sandström, herrar
Lundberg, Bengtsson i Varberg, Rimmerfors, Johansson i Södertälje
och Larsson i Hedenäset.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 54
412153