Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa.

Genom en den 19 november 1954 dagtecknad proposition, nr 224, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som vid utgången av december 1954 var medlem av erkänd sjukkassa
för erhållande av sjukpenning men som icke är sjukpenningförsäkrad enligt
lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring äger, utan hinder
av vad i nämnda lag finnes stadgat däremot stridande, för tiden intill
utgången av juni 1955 i den allmänna centralsjukkassa han tillhör genom
frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning enligt vad nedan sägs.

2 §•

Anmälan för erhållande av försäkring enligt denna lag skall göras före
den 15 februari 1955 eller, såvitt angår den som från och med ingången
av år 1955 blivit sjukpenningför säkrad i allmän sjukkassa men vars försäkring
enligt sjukkassans beslut sedermera upphört, inom två veckor
från det beslutet härom delgivits honom.

Försäkring enligt denna lag gäller från det medlemmens tidigare sjukpenningförsäkring
i erkänd eller allmän sjukkassa upphört men gäller
endast såframt den försäkrade i föreskriven ordning fullgjort sin skyldighet
att erlägga avgift jämväl för försäkringen i den erkända sjukkassan.

I fråga om rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen
utgöra fortsättning av den tidigare.

3 §•

Försäkring enligt denna lag skall avse sjukpenning till det belopp, för
vilket medlemmen vid utgången av år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 9 sand. 2 avd. Nr 50.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

under de första 90 sjukhjälpsdagarna. översteg nämnda belopp tre kronor,
skall dock försäkringen enligt denna lag avse ett belopp av tre kronor
för dag.

Å sjukpenningen skall utgivas barntillägg, därvid bestämmelserna i 24
och 25 §§ lagen om allmän sjukförsäkring skola äga motsvarande tillämpning.

Sjukpenning må utgivas endast vid sjukdom, som förorsakar förlust av
arbetsförmågan.

För dag, då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, skall sjukpenning, som
överstiger en krona 50 öre, nedsättas till nämnda belopp.

Vid varje sjukdom må sjukpenning utgivas för högst 90 dagar.

4 §•

För försäkring enligt denna lag skall erläggas avgift, som för år räknat
skall utgöra tolv gånger den tillförsäkrade sjukpenningens belopp.

Angående ordningen för inbetalning av avgifter för försäkring enligt
denna lag skall gälla vad riksförsäkringsanstalten därom föreskriver.

5 §•

Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för försäkring enligt denna lag
med tjugu procent av vad kassan på grund av försäkringen utgivit i sjukpenning
och med sjuttiofem procent av kassans utgifter för barntillägg.

6 §•

I övrigt skall vad enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller rörande
frivillig försäkring enligt nämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse
beträffande försäkring enligt denna lag; dock skall i fråga om karenstiden
städse gälla vad som föreskrivits i 26 § lagen om allmän sjukförsäkring.

7 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
riksförsäkringsanstalten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955. Fråga om försäkring enligt
lagen må dock behandlas redan före nämnda dag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

3

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att — i avbidan på en mera definitiv prövning av
frågan — för tiden den 1 januari—30 juni 1955 tillskapas en övergångsanordning
innebärande att den, som vid utgången av år 1954 är medlem i erkänd
sjukkassa men som icke blir sjukpenningförsäkrad enligt lagen den
3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, skall äga rätt att i vederbörande
allmänna centralsjukkassa erhålla frivillig sjukpenningförsäkring
till samma belopp som det, för vilket han vid 1954 års utgång var försäkrad
under de första 90 sjukhjälpsdagarna, dock högst 3 kr. om dagen.

Sjukhjälpstiden föreslås utgöra 90 dagar.

Statsbidrag föreslås utgå enligt samma regler som gäller för den frivilliga
sjukförsäkringen enligt 1947 års lag.

Anmälan för erhållande av övergångsförsäkringen föreslås skola ske
före den 15 februari 1955.

Nuvarande bestämmelser.

Sjukpenningförsäkringen i erkänd sjukkassa.

De erkända sjukkassornas verksamhet regleras, förutom genom lagen
den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar, av den förut omnämnda
förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkassor (nr 280;
ändr. bl. a. nr 100/1952). Sjukhjälp till medlem i erkänd sjukkassa utgöres
i regel av såväl sjukvårdsersättning som sjukpenning. Enligt 27 § i
förordningen, sådan denna paragraf lyder sedan den 1 juli 1952, skall varje
erkänd sjukkassa meddela försäkring till sjukpenning å 2, 3, 4, 5, 6, 8,
10, 12 eller 14 kr. — hel sjukpenning till annat belopp får ej utfästas —
därvid dock skall iakttagas att försäkring till högre belopp än 2 kr. ej får
meddelas, om sjukpenningens belopp skulle bli högre än som kan anses
skäligt med hänsyn till medlemmens arbetsinkomst och ekonomiska ställning.
Vidare föreskrives, att kassan har att minska sjukpenningen till skäligt
belopp, om utfäst sjukpenning, som överstiger 2 kr., till följd av ändrade
förhållanden uppenbarligen är högre än nyss sagts. I samband med
att paragrafen år 1952 erhöll sin nuvarande lydelse föreskrevs, att medlem,
som vid utgången av juni 1952 var försäkrad för hel sjukpenning till
annat belopp än som medgives enligt den nya lydelsen, alltjämt skulle få
vara försäkrad för samma belopp. På grund härav är ett antal medlemmar
fortfarande försäkrade för sjukpenningbelopp om 1 kr., 1:50 kr. och
2: 50 kr.

Barntillägg till sjukpenning kan utgå med 50 öre för dag, då antalet
barn är högst två, och eljest med 1 kr. om dagen.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

I de erkända sjukkassorna förekommer regelmässigt endast hel sjukpenning.
Sjukpenningen minskas i regel inte med anledning av att medlemmen
åtnjuter sjukhusvård.

Sjukpenningförsäkringen i allmän sjukkassa.

Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring (nr 1; ändr.
bl. a. nr 569/1953) skall varje svensk medborgare, som är bosatt i riket
— liksom utlänning vilken är bosatt och mantalsskriven här —- vara medlem
i allmän sjukkassa fr. o. m. kalendermånaden näst efter den, varunder
han eller hon fyllt 16 år. Undantag härifrån gäller i stort sett endast för
dem, som efter två års sjukhusvistelse ännu vårdas på sjukhus, och för
dem, som för lång tid är intagna på vissa anstalter. Försäkringen sker i
regel i sjukkassan för den kommun, där vederbörande är mantalsskriven.

De sjukkassemedleinmar, som har en årsinkomst av förvärvsarbete om
minst 1 200 kr., är genom obligatorisk sjukpenningförsäkring
tillförsäkrade grundsjukpenning med 3 kr. om dagen. Detsamma
gäller hustru till sjukkassemedlem även om hon ej har eget förvärvsarbete,
dock endast under förutsättning att hon sammanlever med sin man och
ej uppbär någon form av folkpension. Antalet sjukpenningförsäkrade beräknas
till ca 4,4 milj.

Till grundsjukpenningen skall utgå barntillägg för den, som anses vara
försörjare för barn under 16 år; i fråga om makar utgår alltså barntillägg
i regel endast vid mannens sjukdom. Barntillägget utgör 1 kr. för ett eller
två barn, 2 kr. för tre eller fyra barn och 3 kr. för fem eller flera barn.

De medlemmar — till antalet ca 2,4 milj. — som har en årsinkomst av
tjänst om minst 1 800 kr., är dessutom obligatoriskt försäkrade för tillläggssjukpenning.
Den obligatoriska försäkringen för tilläggssjukpenning
omfattar däremot inte de självständiga företagarna.

Tilläggssjukpenningens storlek är, på sätt närmare framgår av en i lagen
intagen tabell, beroende av den sjukpenningklass, till vilken medlemmen
hör. I detta hänseende gäller, att sjukkassan skall inplacera ifrågavarande
medlemmar i sjukpenningklasser allt efter storleken av deras årsinkomst
av tjänst. De försäkrade skall till sjukkassan anmäla stadigvarande förändring
av arbetsinkomsten. Sjukkassas beslut om ändrad sjukpenningklasstillhörighet
träder i regel i kraft vid månadsskiftet närmast efter det
att beslutet härom fattats.

Hel sjukpenning utgår vid sjukdom, som förorsakar förlust av arbetsförmågan,
medan halv sjukpenning utgår då sjukdomen nedsätter arbetsförmågan
med minst hälften.

Då medlemmen är intagen på sjuk vårdsanstalt, ersättes sjukpenningen
med hempenning. Hempenningen är lika stor som sjukpenningen minskad
med 3 kr., dock med högst hälften av sjukpenningen. För kvinnor, som

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

har barn under 10 år i hemmet, gäller att hempenningen inte får understiga
3 kr. och att barntillägg till hempenningen utgår med i allmänhet
2 kr.

Sjukpenningen (hempenningen) är skattefri.

Inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen gäller en karenstid av
tre dagar.

I fråga om sjukpenningförsäkringen — liksom även i fråga om ersättningen
för sjukhusvård — gäller en sjukhjälpstid av 730 dagar; för folkpensionärer
är dock motsvarande tid 90 dagar.

Den frivilliga sjukförsäkringen har i huvudsak formen
av en försäkring för tilläggssjukpenning. Den är i princip avsedd för vissa
grupper, som inte är obligatoriskt tillförsäkrade sådant skydd, nämligen
1) sjukkassemedlemmar, vilkas inkomst av förvärvsarbete helt eller delvis
härrör av annat förvärvsarbete än tjänst; 2) gifta hemmakvinnor, som är
obligatoriskt försäkrade åtminstone för grundsjukpenning; samt 3) vissa
studerande. Sådan försäkring kan meddelas antingen med den vanliga
karenstiden av tre dagar eller med en karenstidsförlängning av 15, 30
eller 90 dagar. För studerande utgör dock karenstiden alltid 18 dagar.

Den frivilliga sjukpenningförsäkringen meddelas av centralsjukkassorna
samt finansieras genom de försäkrades egna avgifter och ett statsbidrag
om 20 %.

Riksförsäkringsanstalten är tillsynsmyndighet över sjukkassorna.

Propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför i propositionen
bl. a. följande.

Allt eftersom förberedelsearbetet för att sätta sjukförsäkringsreformen i
kraft fortskridit, har det blivit mera klart för allmänheten hur den nya lagstiftningen
kommer att verka i olika hänseenden. Härvid har det försports
visst missnöje med att de som sedan gammalt varit medlemmar i de erkända
sjukkassorna ej skall kunna vara sjukpenningförsäkrade i de allmänna
sjukkassorna sedan de blivit folkpensionärer, med mindre de har en årsinkomst
av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. Även i övrigt har sjukpenningförsäkringens
utformning avseende folkpensionärer kritiserats.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1954 erhöll på min hemställan
socialförsäkringsutredningen i uppdrag att utreda frågan om rätt
även för andra än förvärvsarbetande, hemmafruar och studerande att vara
sjukpenningförsäkrade i allmän sjukkassa.

Socialförsäkringsutredningens förslag i frågan kan bli föremål för prövning
först vid 1955 års riksdag. En eventuell ändring i sjukförsäkringslagen
i det hänseende det nu gäller torde i enlighet härmed ej kunna genomföras
förrän fr. o. in. den 1 juli 1955. Detta betyder att, därest sistnämnda

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

dag ökat tillträde till sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa öppnas
för dem som nu är medlemmar i erkänd sjukkassa, det för ifrågavarande
kategori skulle uppstå en lucka i försäkringsskyddet under ett halvt år.

Enligt min mening bör man förhindra uppkomsten av en dylik situation.
Sedan frågan varit föremål för övervägande inom socialdepartementet, har
därför inom departementet upprättats en promemoria med förslag till viss
övergångsanordning i syfte att möjliggöra för medlemmar i erkänd sjukkassa
att i allmän sjukkassa bibehålla sin sjukpenningförsäkring. Detta
förslag — som alltså har karaktär av ett provisorium i avbidan på att
socialförsäkringsutredningens förslag hinner prövas — innebär i stort, att
den som vid 1954 års utgång är sjukpenningförsäkrad i erkänd sjukkassa
men som ej blir sjukpenningförsäkrad enligt sjukförsäkringslagen skall
äga att, om han så önskar, i allmän centralsjukkassa erhålla frivillig försäkring
för tiden intill den 1 juli 1955 för en sjukpenning, som uppgår till
högst det belopp, för vilket han nu är försäkrad i den erkända kassan.
Vissa särskilda bestämmelser har ansetts behövliga för att inpassa denna
tillfälliga försäkring i det nya sjukförsäkringssystemet. Till dem återkommer
jag närmare i det följande.

Statskontoret, riksförsäkringsanstalten och Svenska sjukkasseförbundet
har i avgivna remissyttranden över promemorian tillstyrkt, att en anordning
av här avsett slag kommer till stånd. För egen del är jag av samma
mening.

I anslutning till vad sålunda anförts har på grundval av departementspromemorian
och de däröver avgivna yttrandena inom socialdepartementet
upprättats ett förslag till lag med särskilda bestämmelser om frivillig
sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Beträffande detta lagförslag
torde följande böra framhållas.

Enligt departementspromemorian skulle den ifrågavarande övergångsanordningen
stå öppen för envar medlem i erkänd sjukkassa, som ej blir sjukpenningförsäkrad
i allmän sjukkassa. Någon skillnad mellan olika kategorier
sjukpenningförsäkrade i de erkända sjukkassorna skulle sålunda ej ske.
Riksförsäkringsanstalten har ifrågasatt lämpligheten härav och föreslagit,
att endast de, som uppnått viss högre ålder och som kunde åberopa någon
längre tids medlemskap i erkänd sjukkassa, skulle bli omfattade av den nu
avsedda försäkringen. Även om det förhåller sig så, att det särskilt är dylika
personer, som man i detta sammanhang har i åtanke, anser jag dock att man
nu bör undvika att ingå på några gränsdragningsproblem av ifrågavarande
art. Detta skulle nämligen innebära ett föregripande av ett mera definitivt
ståndpunktstagande till hithörande spörsmål. Jag förordar därför, att envar,
som vid utgången av december 1954 i erkänd sjukkassa är försäkrad
för sjukpenning men som inte är sjukpenningförsäkrad enligt sjukförsäkringslagen,
skall äga att för tiden intill utgången av juni 1955 erhålla frivillig
sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Såsom gäller i fråga om

Andra lagutskottets utlåtande nr 50. 7

den frivilliga sjukförsäkringen enligt sjukförsäkringslagen bör även ifrågavarande
försäkring meddelas av centralsjukkassorna.

Riksförsäkringsanstalten har emellertid föreslagit också en annan begränsning
i fråga om rätten till fortsatt sjukpenningförsäkring, nämligen
att vederbörande ej får restera för avgifter till den erkända sjukkassan.
En föreskrift i detta hänseende synes påkallad. I enlighet härmed har i departementsförslaget
upptagits en bestämmelse att försäkring enligt den
föreslagna lagen gäller endast såframt den försäkrade i föreskriven ordning
fullgjort honom åliggande avgiftsskyldighet för försäkringen i den
erkända sjukkassan.

I departementspromemorian har föreslagits, att sjukpenningen på grund
av ifrågavarande tillfälliga försäkring skulle få utgöra 1 kr., 1:50 kr., 2
kr., 2: 50 kr. eller 3 kr., dock högst det belopp, för vilket medlemmen vid

1954 års utgång var försäkrad i erkänd sjukkassa för de första 90 sjukhjälpsdagarna.
Statskontoret har, med hänsyn till gällande bestämmelser
i fråga om storleken av den sjukpenning, som får utfästas i erkänd sjukkassa,
ifrågasatt, huruvida ej sjukpenningen för de med förslaget åsyftade
kassamedlemmarna borde begränsas till högst 2 kr. I anledning härav må
framhållas, att ett fastställande av högre maximibelopp än 3 kr. ej torde
kunna komma i fråga med hänsyn till att ett stort antal av dem, som genom
tillhörighet till den obligatoriska sjukpenningförsäkringen utestänges
från den tillfälliga försäkringen, ej blir försäkrade för högre belopp än 3
kr. men att å andra sidan bestämmandet av ett lägre maximibelopp skulle
föregripa ett beslut rörande en mera definitiv anordning. Det kunde nämligen
knappast vara lämpligt att år 1954 besluta nedsättning av vissa utgående
sjukpenningar till 2 kr., därest statsmakterna eventuellt under år

1955 skulle vilja medgiva att försäkring finge tecknas för 3 kronors sjukpenning.
Jag ansluter mig sålunda på denna punkt till vad i promemorian
föreslagits.

Med anledning av vad riksförsäkringsanstalten anfört rörande begränsning
av valfriheten i fråga om sjukpenningens storlek har jag funnit
sådan valfrihet knappast vara behövlig vid en övergångsanordning av förevarande
slag. Sjukpenningen bör alltså — med nyssnämnda begränsning
till 3 kr. — fastställas till samma belopp, som den försäkrade vid 1954 års
utgång var tillförsäkrad i den erkända sjukkassan (med avseende å den
första delen av sjukhjälpstiden). Departementsförslaget har utformats i
överensstämmelse härmed.

Såsom anstalten påyrkat, torde vidare den förevarande sjukpenningen
böra kunna förhöjas med barntillägg. Dessa torde böra utgå enligt samma
regler som gäller enligt sjukförsäkringslagen.

I likhet med vad i promemorian föreslagits anser jag, att halv sjukpenning
på grund av den tillfälliga försäkringen ej hör utgivas samt att sjukhjälpstiden
bör bestämmas till 90 dagar. I sistnämnda avseende vill jag

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

erinra om att såvitt angår folkpensionärerna längre sjukhjälpstid inte
gärna är tänkbar, enär enligt sjukförsäkringslagens nuvarande lydelse
sjukhjälpstiden för folkpensionärer är 90 dagar, samt att övergångsanordningen
givetvis inte bör innefatta olika bestämmelser för olika medlemskategorier.

Jag biträder även vad i promemorian upptagits därom att sjukpenningen
skall nedsättas till hälften dock lägst till 1: 50 kr., då vederbörande åtnjuter
sjukhusvård och således allmän sjukkassa i regel ersätter utgifterna
för sjukhusvården.

Enligt promemorieförslaget skulle övergångsanordningen finansieras dels
genom avgifter, för år räknat uppgående till tolv gånger den tillförsäkrade
sjukpenningens belopp, och dels genom ett statsbidrag med 20 % av utgifterna
på grund av försäkringen. Årsavgiften för en kronas sjukpenning
blir alltså 12 kr., för en sjukpenning av 1: 50 kr. 18 kr. o. s. v. Statsverkets
kostnader för anordningen är uppenbarligen mycket svåra att med säkerhet
beräkna enär de är beroende av den omfattning, i vilken den utnyttjas.
Vid maximal anslutning har enligt departementspromemorian kostnaderna
för statsbidraget beräknats till omkring 0,9 milj. kr. för ett halvt år. Sannolikt
torde kostnaderna bli betydligt mindre.

Det är enligt min mening betydelsefullt att en provisorisk anordning av
förevarande slag är enkelt utformad i olika avseenden. Med hänsyn härtill
kan jag godtaga promemorians förslag om avgifternas beräkning, särskilt
som avgifterna vid jämförelse med de avgifter, som nu erlägges i de erkända
sjukkassorna, måste anses skäliga. Vidare är att märka, att flertalet
av de medlemmar, varom nu är fråga, torde bli befriade från avgift till
den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen. Att för en övergångsanordning
av förevarande slag tillämpa lägre avgifter för yngre medlemmar synes
knappast vara behövligt.

Statsbidraget har föreslagits utgå efter samma grunder som gäller beträffande
den frivilliga sjukpenningförsäkringen i övrigt i de allmänna
sjukkassorna. För de undantagsfall, då barntillägg kan komma i fråga,
synes statsbidraget, såsom enligt lagen om allmän sjukförsäkring, böra
bestämmas till 75 %.

Frågan om täckande av eventuellt uppkommande förlust å den tillfälliga
försäkringen torde, såsom i promemorian föreslagits, få upptagas vid en
senare tidpunkt.

Beträffande vad den har att iakttaga som önskar erhålla ifrågavarande
tillfälliga försäkring innebär promemorieförslaget, att ansökan skall göras
därom antingen före den 15 februari 1955 eller, såvitt angår den som från
och med ingången av år 1955 blivit sjukpenningförsäkrad i allmän sjukkassa
men vars försäkring enligt sjukkassans beslut upphört, inom två veckor
från det beslutet härom delgivits honom. Försäkringen skall gälla från
det medlemmens försäkring i den erkända sjukkassan upphört, dvs.

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

från och med den 1 januari 1955 resp. den dag medlemmen upphört att
vara obligatoriskt sjukpenningförsäkrad enligt sjukförsäkringslagen. Om
medlemmens obligatoriska sjukpenningförsäkring skulle upphöra t. ex.
med utgången av februari 1955, blir han alltså tillfälligt försäkrad från
och med den 1 mars 1955, under förutsättning att han gjort ansökan därom
inom tid som nyss nämnts. Såsom i promemorian påpekats innebär sättet
för intagning i försäkringen en viss risk att personer, som redan insjuknat,
anmäler sig till försäkringen och därigenom får sjukpenning även
för förfluten tid. Denna spekulationsrisk torde dock ej vara alltför stor
med hänsyn till att sjukpenningens belopp är relativt ringa och att sjukhjälpstiden
är begränsad till 90 dagar. Att märka är också, att i sjukhjälpstiden
som regel skall inräknas sjuktid före den 1 januari 1955, därest fråga
är om samma sjukdom. Med hänsyn härtill och då det torde vara nödvändigt,
att viss tid efter statsmakternas beslut i frågan står till buds för
upplysning om försäkringsmöjligheterna och anmälningarnas verkställande,
tillstyrker jag förslaget i denna del. Såsom riksförsäkringsanstalten föreslagit
torde det dock ej böra fordras en formlig ansökan om att erhålla försäkring
enligt den föreslagna lagen; det bör räcka med en anmälan om
att vederbörande vill att hans försäkring skall äga fortsatt giltighet.

Slutligen ansluter jag mig till vad riksförsäkringsanstalten föreslagit
därom att ifrågavarande lagstiftning bör innehålla en uttrycklig bestämmelse
om att försäkringen utgör fortsättning å den tidigare sjukpenningförsäkringen
i fråga om rätten till försäkringsförmåner, varav följer att
försäkringen har att enligt de för densamma gällande villkoren utge ersättning
även för sjukdom som må ha inträffat före det försäkringen formellt
blivit gällande. Har medlem sålunda under år 1954 varit sjuk 53 dagar i
viss sjukdom, kan han för den sjukdomen få ersättning enligt den förevarande
försäkringen för 37 dagar. Sjukförsäkringslagens övergångsbestämmelser
kan dock leda till att ersättning utgår för ytterligare tid eller
med större belopp.

De kostnader för statsverket, som är förenade med ett genomförande av
den av mig förordade lagstiftningen, torde få belasta det i riksstaten för
innevarande budgetår till Bidrag till sjukkassor upptagna förslagsanslaget
å 160 000 000 kr.

Lagrådet.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet.

Vid den allmänna sjukförsäkringens utformning har principen varit, att
sjukpenningen skall ersätta inkomstbortfall vid sjukdom och fastställas i
förhållande till den försäkrades arbetsinkomst. Från denna princip har
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1054. 0 sand. 2 avd. Nr 50.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

avsteg gjorts beträffande vissa gifta kvinnor och studerande. Bortsett härifrån
blir personer utan arbetsinkomst eller med endast obetydlig arbetsinkomst
ej sjukpenningförsäkrade. Emellertid är en del av dem, som sålunda
enligt lagen om allmän sjukförsäkring icke kommer att vara försäkrade
för sjukpenning, för närvarande tillförsäkrade sjukpenning såsom
medlemmar i erkänd sjukkassa.

Socialförsäkringsutredningen har i ett nyligen avgivet betänkande om
folkpensionering och sjukförsäkring (SOU 1954: 33) framlagt förslag till
en frivillig sjukpenningförsäkring för icke förvärvsarbetande gamla medlemmar
i de erkända sjukkassorna. Utredningens förslag kan emellertid
ej prövas av statsmakterna förrän under nästa år. Därest statsmakterna
då beslutar om en dylik försäkring, uppstår en lucka i dessa medlemmars
försäkringsskydd från utgången av år 1954 tills den nya ordningen genomföres.
I likhet med departementschefen anser utskottet angeläget, att det
skapas en övergångsanordning, som är avsedd alt förebygga att en dylik
situation uppstår.

Vid en provisorisk lösning av det slag, varom nu är fråga, är det enligt
utskottets mening av vikt, att ett mera definitivt ställningstagande icke
föregripes. Med hänsyn härtill bör den provisoriska anordningen i möjlig
mån anknyta till försäkringen i de erkända sjukkassorna, och det bör
tillses, att i detta sammanhang icke uteslutes någon kategori, som måhända
kan få rätt att bli sjukpenningförsäkrad enligt eventuella, mera definitiva
bestämmelser, övergångsanordningen bör därför, såsom föreslås i
propositionen, gå ut på att alla de som nu är sjukpenningförsäkrade i de
erkända sjukkassorna, men som icke blir sjukpenningförsäkrade enligt
lagen om allmän sjukförsäkring, skall kunna under det första halvåret
1955 — i avvaktan på att frågor rörande en fortsatt frivillig försäkring för
dem prövas — vidmakthålla ett försäkringsskydd, som i fråga om sjukpenningen
så nära som möjligt ansluter sig till det de nu äger.

På grund härav och då utskottet ej finner anledning till erinran mot det
framlagda lagförslaget tillstyrker utskottet bifall till propositionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 december 1954.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande nr 50.

11

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Sunne, Nils Elowsson, Axel E.
Svensson, Lundgren, Huss, fru Carlqvist och herr Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: fru Västberg, herr Hagård, fru Sandström,
herrar Lundberg, Bengtsson i Varberg, Rimmerfors, Johansson i Södertälje
och Larsson i Hedenäset.

av herr Hagård.

Reservation

IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG
ESSELTE AB. STOCKHOLM 1934