Andra lagutskottets utlåtande nr i8.
i)
Nr 48.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning i vissa fall
till värnpliktig arbetstagare.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 296,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Nihlfors in. fl. anhållit
»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
utredning i syfte att gällande författningsföreskrifter så ändras att värnpliktig,
som till följd av omständigheterna inom yrket alltför långt i förtid
måste lämna sin tjänst för att kunna inställa sig till anbefalld militärtjänstgöring
beredes skälig ersättning för den förlust han därigenom lider».
Motionärerna framhåller till en början, att lagen den 14 oktober 1939 om
förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m. har stor betydelse för de värnpliktigas och reservpersonalens
anställningstrygghet vid fullgörandet av dem åliggande repetitionsövningar.
Emellertid kan, fortsätter motionärerna, till krigsmakten inkallad personals,
särskilt sjömäns, anställningstrygghet äventyras även på annat sätt
än vad som förutsetts vid denna lagstiftnings tillkomst. Allt som oftast inträffade
det nämligen, att sjömän måste lämna sitt arbete så lång tid före
militärtjänstgöringens början, att de därigenom tillfogades avsevärd ekonomisk
förlust. I regel vore ett sådant förhållande beroende på att det fartyg
ombord å vilket vederbörande värnpliktig tjänstgjorde begåve sig på en så
lång resa, att den värnpliktige icke skulle kunna infinna sig i tid till den
beordrade militärtjänstgöringen och därför måste lämna fartyget. Oftast
läte det sig i dylika fall inte göra för sjömannen att få någon tillfällig anställning
till sjöss, varför han nödgades att utan löneförmåner avvakta datum
för sin inställelse vid krigsmakten.
Genom sitt yrkes egenart, anföres vidare i motionen, tillfogades sjömännen
på grund av nämnda omständigheter inkomstbortfall, som stundom
för den värnpliktige kunde vara mycket kännbart, särskilt om han vore
familjeförsörjare, såsom icke sällan vore fallet med reservofficerarc och
annan reservpersonal. Att en liten grupp medborgare skulle utsättas för
dylik ekonomisk förlust i samband med fullgörandet av en medborgerlig
skyldighet, som det ålåge den att utföra åt det allmänna, vore mycket otillfredsställande.
Beträffande de skäl motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt yrkande
får utskottet hänvisa till motionen.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
Värnpliktig erhåller enligt 10 § kungl. kungörelsen den 21 december 1945
ang. avlöning m. in. till värnpliktiga (kungörelse om värnpliktsavlöning)
under tiden för anbefalld tjänstgöring penningbidrag samt övriga förmåner
enligt särskilda i kungörelsen givna bestämmelser. Däremot utgår icke
några förmåner till den värnpliktige för tid före tjänstgöringen i annan mån
än att han enligt 8 § 2 mom. i kungörelsen, därest han anländer till tjänstgöringsplatsen
före fastställd inryckningsdag, må därstädes åtnjuta förplägnad,
inkvartering och sjukvård.
Fri resa eller resekostnadsersättning vid inryckning till tjänstgöring utgår
enligt 6 § kungörelsen om värnpliktsavlöning i regel vid resa från hemvistet
i kyrkobokföringsorten till anbefalld tjänstgöringsplats. Uppehåller
sig värnpliktig vid tiden för inryckning å annan plats inom riket än hemvistet
i kyrkohokföringsorten, må dock, därest genom intyg av offentlig
myndighet eller på annat sätt styrkes, att vistelsen å sådan plats föranledes
av t. ex. hans avmönstring från fartyg, för bestämmande av fri resa eller
resekostnadsersättning ävensom av andra förmåner vid inryckning uppehållsplatsen
likställas med hemvistet i kyrkobokföringsorten. Värnpliktig,
som vid tiden för inryckning är bosatt eller t. ex. på grund av sin verksamhet
eller avmönstring från fartyg vistas utom riket, må åtnjuta fri resa
eller ersättning för resa från den plats inom riket, till vilken han vid resan
först anländer, till anbefalld tjänstgöringsplats. Resa utom riket i samband
med inryckning ersättes däremot icke.
Den värnpliktiges rätt att erhålla familjebidrag regleras i kungl. förordningen
den 29 mars 1946 om familjebidrag åt värnpliktiga m. in. (familjebidragsförordning)
samt kungl. kungörelsen samma dag med närmare bestämmelser
ang. tillämpning av familjebidragsförordningen den 29 mars
1946 (familjebidragskungörelse). Enligt 13 § 1 mom. första stycket familjebidragsförordningen
kan familjepenning utgå under tjänstgöringstiden.
Bostadsbidrag kan enligt samma moment andra och tredje styckena utgå
under tjänstgöringstiden och för flyttning, som verkställts inom tjänstgöringstiden.
Om särskilda skäl därtill föranleder må enligt 13 § 2 mom.
bostadsbidrag utgå för viss kortare tid efter avslutandet av värnpliktstjänstgöring,
dock ej efter repetitions- eller befälsövning. Familjepenning kan
däremot i princip icke ifrågakomma för tid efter avslutandet av fredstida
värnpliktstjänstgöring. För tid före tjänstgöringens början kan familjebidrag
icke utgå.
Den värnpliktiges möjligheter att bemästra de i motionen berörda svårigheterna
beror bl. a. av hur lång tid i förväg han erhåller inkallelseorder
och av hans möjligheter till anstånd med anbefalld tjänstgöring.
I kungl. förordningen den 30 december 1941 angående inskrivning och
redovisning av värnpliktiga samt deras tjänstgöring m. m. (inskrivningsförordning)
ges i 110 § 1 mom. andra stycket den bestämmelsen, att inkal
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
11
lelseorder skall utfärdas i god tid före tjänstgöringens början och senast
en månad före avsedd inryckningsdag. Inkallelse med kortare tidsfrist må
äga rum endast med den värnpliktiges eget medgivande eller enligt bestämmelser,
som meddelas i kommandoväg.
Regler om anstånd med första tjänstgöring ges i 29 § värnpliktslagen den
110 december 1941. Anstånd till nästföljande år med påbörjande av föreskriven
första tjänstgöring må i den ordning Konungen bestämmer medgivas
bl. a. å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är å handelsfartyg inmönstrad för utrikes sjöfart
och som till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan
varar, inställa sig. Fortfar anledning till anstånd med tjänstgöringen, må
förlängt anstånd, varje gång för ett år, beviljas den värnpliktige. Tjänstgöringen
skall dock taga sin början senast under det år, under vilket den
värnpliktige fyller tjugufyra år, där ej Konungen finner synnerliga skäl föranleda
längre anstånd. Anstånd med annan i värnpliktslagen föreskriven
tjänstgöring än första tjänstgöring må beviljas i den ordning och utsträckning
Konungen bestämmer.
För de av motionärerna berörda värnpliktiga är av betydelse jämväl hur
ofta de har att påräkna inkallelse till militär tjänstgöring.
I fråga om de värnpliktigas utbildningstid gäller enligt 27 § 1. A.b) värnpliktslagen,
att värnpliktig tilldelad flottan är skyldig tjänstgöra 394 dagar,
vilken tjänstgöring — i motsats till vad som gäller om värnpliktiga tilldelade
armén, kustartilleriet och flygvapnet — skall fullgöras i en följd.
För sådana värnpliktiga tilldelade flottan, som skall fullgöra underbefäls-,
underofficers- eller officersutbildning, kan dock vid den utökade tjänstgöringen
förekomma avbrott enligt de närmare bestämmelser om utbildningstidens
längd och anordning som ges i 27 § värnpliktslagen och med
stöd därav i av Konungen utfärdade bestämmelser.
För budgetåret 1954/55 står till försvarets civilförvaltnings förfogande
ett anslag å 60 000 kronor för särskild hjälpverksamhet till förmån för de
värnpliktiga och deras familjer att av ämbetsverket disponeras för utbetalning
till försvarets socialbyrå, som äger använda medlen för därmed avsett
ändamål. I kungl. brev den 30 juni 1946 föreskrives beträffande dessa medel
dels att bidrag må utgivas för att tillgodose sådant av militärtjänstgöring
föranlett särskilt behov, som icke kan tillgodoses inom ramen för gällande
familjehidragsförordning och ej heller finnes skäligen kunna tillgodoses i
annan ordning, dels att till erhållande av bidrag må ifrågakomma värnpliktig
tillhörande armén, marinen och flygvapnet ävensom medlem av
värnpliktigs familj, dels ock att hjälpverksamheten omhänderhaves av försvarets
socialbyrå, som bar att efter hörande av vederbörande familjcbidragsnämnd
besluta i ärende rörande bidrag som här avses.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr i8.
Utskottet.
Värnpliktig som fullgör militärtjänstgöring går i allmänhet miste om åtminstone
huvuddelen av sin civila arbetsinkomst. För dylika förluster åtager
sig staten icke ersättningsskyldighet. Däremot erhåller den värnpliktige
under tiden för tjänstgöringen visst penningbidrag. Han kan därjämte,
i den mån behov därav prövas föreligga, erhålla familjebidrag. I regel utgår
även familjebidraget endast under tjänstgöringstiden. Sålunda kan det
icke utgå för tid före tjänstgöringens början, och möjligheterna att erhålla
bidrag för tiden efter tjänstgöringens slut är starkt begränsade.
I motionen framhålles, att vissa yrkesutövare, främst sjömän, på grund
av sitt yrkes egenart stundom för att kunna inställa sig i tid till militärtjänstgöring
måste lämna sitt arbete långt i förväg och till följd därav går
miste om arbetsinkomst samt att skälig ersättning härför bör kunna beredas
dem.
I lagstiftningen har man tagit hänsyn till sjömännens särskilda förhållanden
bl. a. genom att i värnpliktslagen öppna vissa möjligheter för dem
till anstånd med militärtjänstgöring. Av betydelse för sjömännen är också,
att värnpliktiga tilldelade flottan i allmänhet fullgör sin värnpliktstjänstgöring
i en följd och icke, såsom eljest gäller, i form av en första tjänstgöring
och repetitionsövningar.
Det måste anses vara riktigt, att man i första hand inriktar sig på att
förebygga uppkomsten av sådana situationer som i motionen avses. Man
måste dock räkna med att fall inträffar, då värnpliktig blir tvungen att
sluta cn arbetsanställning längre tid före militärtjänstgöringens början och
till följd därav blir i behov av ekonomisk hjälp. Det synes utskottet vara
rimligt, alt möjlighet då skall finnas att med hänsyn till omständigheterna
i särskilda fall bereda den värnpliktige och hans familj ekonomisk hjälp
genom statens försorg.
I fråga om sättet att tillgodose dylika hjälpbehov vill utskottet peka på
alt under anslaget till familjebidrag upptagits ett anslag om f. n. 60000
kronor för särskild hjälpverksamhet till förmån för de värnpliktiga och
deras familjer. Detta anslag är avsett för »sådant av militärtjänstgöring
föranlett särskilt behov, som icke kan tillgodoses inom ramen för gällande
familjebidragsförordning och ej heller finnes skäligen kunna tillgodoses i
annan ordning». En möjlighet att beakta hjälpbehovet i de nu ifrågavarande
fallen då en värnpliktig måste lämna sitt arbete i förväg vore, att
medel från ett dylikt anslag ställdes till förfogande för ändamålet. Skulle
denna lösning visa sig mindre tillfredsställande bör andra möjligheter att
beakta ifrågavarande hjälpbehov övervägas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 48.
13
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 296.
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte som sin mening giva till
känna vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 16 november 1954.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sunne, Nils Elowsson*, Axel
E. Svensson, Anders E. Johansson, fru Carlqvist, herrar Magnusson och
Nils Theodor Larsson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Hagård.
Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herr Svensson i Göteborg, fröken
Sandell och herr Königson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.