Bankoutskottets utlåtande nr 38.
1
Nr 38.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående
premiering av s. k. bosättningssparande.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 223 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. samt nr 444 i
andra kammaren av herr Svensson i Vä m. fl., har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående premiering
av s. k. bosättningssparande.
Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till motionen
I: 223.
Över motionerna har i vederbörlig ordning yttrande inhämtats från
bankofullmäktige, försåkringsinspektionen, sparbanksinspektionen, Svenska
sparbanksföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
I remissyttrandena har allmänt uttalats sympati för motionärernas syfte
att öka det personliga sparandet.
Mot den speciella form av sparpremiering som motionärerna önskar utredd,
har däremot tveksamhet yppats av alla remissinstanser utom av sparbanksföreningen.
Man hänvisar sålunda bl. a. till lönsparandet, som ehuru
det inte är knutet till vissa ändamål ändå omfattar sådant bosättningssparande
som avses av motionärerna, och framhåller även, att ett stimulerande
av ungdomens sparande helst bör uppnås utan särskilda förmåner i form
av skatte- eller räntepremiering. Som en viktig förutsättning för en gynnsam
utveckling av sparandet angives också ett stabilt penningvärde.
Fullmäktige i riksbanken har anfört bl. a. följande:
Fullmäktige ha i olika sammanhang understrukit betydelsen av det personliga
sparandet för en sund samhällsekonomi. Fullmäktige ha därvid
framhållit, att huvudförutsättningen för en gynnsam utveckling av sparandet
på såväl kort som lång sikt är ett fast penningvärde. Detta utesluter
givetvis icke, att man dessutom genom särskilda åtgärder söker främja en
ökning av sparandet. Statsmakterna ha också visat sitt intresse härför genom
att introducera och premiera olika sparformer. Genom omfattande undersökningar
har man också sökt finna nya former och vägar för att uppmuntra
sparandet. De åtgärder för sparstimulans som motionärerna närmast
anvisa ha redan praktiserats eller varit föremål för utredningar.
I detta sammanhang erinrar fullmäktige om lönsparandet och anför därvid
följande:
Lönsparandet erbjuder den stora fördelen att det är ett planmässigt sparande,
som sker genom avdrag på lönen och fordrar alltså icke ett initiativ
av spararen vid varje avlöningstillfälle. Man måste ställa sig tveksam till
1 Dihang till riksdagens protokoll 195i. 8 samt. Nr 38.
''2
Bankoutskottets utlåtande nr 38.
möjligheten att med utsikt till någon framgång vid sidan av lönsparandet
anordna ett bosättningssparande. Härtill skulle erfordras speciella förmåner
i form av skattelättnader eller kontantpremier i en eller annan form.
Möjligheterna till sparandestimulans genom skattebefrielse eller genom
kontantpremier ha -— som motionärerna redovisa — rätt nyligen varit föremål
för utredning utan att regeringen funnit något förslag kunna läggas
till grund för en proposition till riksdagen.
Fullmäktige konstaterar vidare att man vid sidan av redan praktiserade
sparformer hittills icke lyckats finna ett system för premiering av sparande
genom skattebefrielse eller kontantersättning som blir effektivt och kan genomföras
utan en alltför kostsam och invecklad administrativ kontrollapparat.
Med anledning av vad motionärerna uttalat rörande bosättningslånen har
fullmäktige anfört följande:
Som villkor för erhållande av bosättningslån gäller bl. a. att sökandena
i mån av möjligheter ådagalagt sparvilja. Att man icke föreskrivit strängare
krav på eget sparande torde få ses mot bakgrunden av lånens huvudsyfte,
nämligen att i första hand främja tidiga äktenskap. Även om det under
årens gång skett en förskjutning i motiven för lånen till att i dem också se
en social hjälpform ligger betoningen fortfarande lika mycket på det befolkningspolitiska
planet som det sociala. Ett strängare krav om sparande
skulle i många fall innebära, att unga familjebildare ginge miste om det
stöd till bosättningen lånen utgöra. Fullmäktige vilja i detta sammanhang
framhålla, att återbetalning av lån är en av de betydelsefullaste formerna
för sparande.
Vid behandlingen i fullmäktige av detta ärende anmälde herr Kristensson
i Osby avvikande mening och anförde följande:
Det är synnerligen angeläget att uppmuntra det enskilda sparandet. En
utredning bör ske om åtgärder för att stimulera och öka detta sparande.
Därvid bör även ifrågavarande motioners uppslag kunna prövas.
Sparbanksinspektionen har i sitt yttrande erinrat om att den av motionärerna
väckta frågan redan tidigare vid skilda tillfällen varit föremål för utredning,
bl. a. av bostadsproduktionssakkunniga, som år 1935 lade fram
förslag till lag om sparföreningar m. in. (SOU 1935: 54), av befolkningskommissionen
i dess 1936 avgivna betänkande angående dels planmässigt
sparande och dels statliga bosättningslån (SOU 1936: 14) samt av 1941 års
befolkningsutrcdning i dess utredning och förslag angående planmässigt
sparande för familjebildning och statens bosättningslån (SOU 1943: 18).
Inspektionen ifrågasätter lämpligheten att inrikta sparandet alltför direkt
på bosättningen om man i verksamheten även vill ha med de yngsta årgångarna
av dem, som inträtt i förvärvslivet. För denna kategori ungdomar
torde nämligen familjebildningen med vad därtill hörer av utgifter ännu
spela en underordnad roll som motiv för sparande. Vidare anför inspektionen
:
Sparbanksinspektionen delar självfallet uppfattningen, att det är ett väsentligt
samhällsekonomiskt intresse att tillvarataga den betydande sparkraft
som finnes hos den ogifta förvärvsarbetande ungdomen. Även ur de
Bankoutskottets utlåtande nr 38.
3
ungas egen synvinkel måste det vara angeläget att genom ökat sparande
skapa betryggande medelsreserver för att möta den utgiftsstegring som uppkommer
vid familjebildning och bosättning. Barn- och ungdomssparandet
bör därför enligt sparbanksinspektionens mening ägnas särskild uppmärksamhet.
Så sker redan nu genom den barnspar- och sparklubbsrörelse som
med sikte på framtiden bedrives av sparinstituten och vilken innebär en
icke ringa belastning på dessas omkostnadsstater. Dylika sparformer är
nämligen mycket dyrbara i förhållande till de synbara resultaten av desamma.
Sparbanksinspektionen vill vidare i detta sammanhang peka på det
nyssnämnda organiserade lönsparandet på arbetsplatserna, vilket är direkt
avsett för de yngre åldrarna i förvärvslivet.
Mot bakgrund av vad som redan förevarit i frågan ställer sig sparbanksinspektionen
tveksam till den av motionärerna framförda tanken att befordra
ungdomens sparande genom premiering av s. k. bosättningssparande
och framhåller att syftet att stimulera ungdomens sparande bör uppnås
utan särskilda förmåner i form av skatte- eller räntepremiering. Därtill
kommer att det enligt sparbanksinspektionens mening även ur rättvisesynpunkt
kan ifrågasättas om den kategori av inkomsttagare som har den relativt
sett starkaste bärkraften bör beredas förmåner framför andra grupper
i samhället. Inspektionen avstyrker därför en utredning med det av motionärerna
angivna ändamålet att höja sparandet genom direkt premieiing.
Svenska sparbanksföreningen erinrar i sitt yttrande om det omfattande
upplysnings- och rådgivningsarbete med sikte just på ungdomen som sparbankerna
sedan länge bedriver i samband bl. a. med sparklubbs- och lönsparandet.
Sparbanksföreningen finner det värdefullt att de av motionäreina
väckta spörsmålen blir föremål för utredning. Som motivering anför
sparbanksföreningen följande.
Sparbanksföreningen har visserligen i tidigare yttranden över förslag om
speciella system för premiering av det personliga sparandet framhållit, att
dylika system erfarenhetsmässigt få en begränsad räckvidd, och förordat
skattefrihet för banksparande i samma omfattning som för livförsäkringssparande.
I detta fall är syftet att på sådan väg åstadkomma ett ökat sparande
inom en speciell grupp, och åtgärder av i motionen skisserad art
skulle säkerligen bli verksamma. Viktigast bland allmänt sparfrämjande åtgärder
äro enligt Sparbanksföreningens mening — förutom penningvärdets
upprätthållande — skattelättnader för banksparande och en eliminering av
de moment i det nuvarande skattesystemet, som ha ogynnsamma återverkningar
på sparviljan.
Försäkringsinspektionen delar i sitt yttrande motionärernas uppfattning
all den olikhet i levnadsstandard före och efter äktenskapets ingående, som
de med familjebildningen förenade utgifterna föranleder, utgör ett särskilt
skäl för ett planmässigt sparande bland ungdomar i åldern 15 —25 år, vilka
ännu inte ingått äktenskap. Försäkringsinspektionen anför vidare:
Livförsäkringen bar otvivelaktigt en uppgift alt fylla när det gäller att
åstadkomma ett planmässigt ungdomssparande. Denna sparform bör emellertid
icke taga sikte på dci mera kortfristiga sparandet för mötande av utgifter
av engångsnatur i samband med familjebildningen, utan syfta till att
redan i ungdomen genom prcmiebetalning av egna inkomster lägga grunden
4
Bankoutskottets utlåtande nr 38.
till ett försäkringsskydd, som senare efter behov utbygges. Härigenom
minskas de framtida kostnaderna för det försäkringsskydd, som kan finnas
erforderligt med hänsyn till det med familjebildningen följande försörjningsansvaret.
Vad avser de mera kortfristiga behoven, som utgör föremålet
för bosättningssparandet, bör dessa sålunda tillgodoses genom andra
sparformer.
Enligt försäkringsinspektionen talar vissa skäl för en utvidgning av den
nuvarande avdragsrätten vid deklarationen av försäkringsavgifter till att
omfatta även annat sparande av bunden typ. Dessa frågor bör emellertid
enligt inspektionen upptagas i ett vidare sammanhang och icke isolerat för
bosättningssparandet.
Svenska försäkringsbolags riksförbund understryker i sitt utlåtande önskvärdheten
av att alla möjligheter tillvaratages för att få till stånd ett ökat
sparande bland ungdomen. Riksförbundet framhåller, att en stor del av
detta ungdomssparande sker genom redan nu befintliga livförsäkringsformer.
En metod att främja ungdomens sparande är därför att göra livförsäkringssparandet
mer attraktivt. I denna fråga anför riksförbundet följande:
Vill
man främja livförsäkringssparandet kan man utan administrativa
olägenheter enklast göra detta genom att, såsom riksförbundet i flera sammanhang
tidigare framhållit, medgiva ytterligare avdragsmöjligheter i skattehänseende.
Det skattefria avdraget är ett verkningsfullt argument vid nyanskaffningen
av livförsäkringar.
Utskottet. I såväl förevarande motioner som i remissutlåtandena har
framhållits önskvärdheten av ett större personligt sparande, speciellt bland
ungdomen. Utskottet delar denna uppfattning och har upprepade gånger
gett uttryck åt densamma, senast i sitt utlåtande nr 27 vid innevarande
års riksdag.
Med hänsyn till de omfattande investeringsbehov som föreligger är ett
ökat personligt sparande angeläget, och uppslag till olika åtgärder som
kan stimulera detta sparande, är värda allt beaktande. Beträffande den metod
att främja ungdomens sparande medelst premiering av en särskild typ
av sparande, s. k. bosättningsparande, som föreslås i förevarande motioner,
hyser emellertid utskottet i likhet med flertalet remissinstanser tveksamhet.
Tidigare erfarenheter har visat, att det föreligger betydande svårigheter
att vid sidan av redan praktiserade sparformer, främst livförsäkringssparandet
och lönsparandet, finna ett system för premiering av sparande genom
skattebefrielse eller kontantersättning, som blir effektivt och som
samtidigt kan genomföras utan en alltför kostsam och invecklad administrativ
kontrollapparat. Vad särskilt angår ungdomens sparande, som motionärerna
syftar att stimulera, torde detta kunna främjas av det redan
befintliga systemet med lönsparande. Utskottet vill i detta sammanhang liksom
vid tidigare tillfällen understryka att den på längre sikt effektivaste
stimulansen till en allmän ökning av det personliga sparandet ligger i fort
-
Bankoutskottets utlåtande nr 38.
5
satt real inkomststegring under bevarat penningvärde och samhällsekonomisk
jämvikt.
Av anförda skäl är utskottet därför icke berett att tillstyrka motionärernas
hemställan om en utredning angående premiering av s. k. bosättningssparande.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 223 och II: 444 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 november 1954.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård*, Boo,
Wehtje, Kronstrand, Eliasson och Strandler;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,
Gavelin*, Johansson i Kalmar, Nygren, Löfgren, Nelander och Hansson
i önnarp.
’ Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herrar Fahlander, Boo, Strandler, Severin i Stockholm och Johansson
i Kalmar, vilka ansett, att första stycket i utskottets utlåtande bort äga
följande lydelse:
I såväl förevarande motioner som i remissutlåtandena har framhållits
önskvärdheten av ett större personligt sparande, speciellt bland ungdomen.
Utskottet delar denna uppfattning och har upprepade gånger gett uttryck
åt densamma, senast i sitt utlåtande nr 27 vid innevarande års riksdag.
Det synes visserligen utskottet osäkert huruvida den i de senare årens
ekonomiska diskussion ofta hävdade uppfattningen att det personliga sparandet
nedgått motsvarar verkligheten. Vissa omständigheter tyder på att
marknadens brist på sparmedel väsentligen beror på de ökade investeringsbehov
som gjort sig gällande på det ekonomiska livets olika områden. Det
är naturligtvis vanskligt att dra säkra slutsatser om utvecklingen av det
personliga sparandet utifrån uppgifter om det s. k. synliga sparande som
sker i olika penninginstitut såsom banker, sparbanker, försäkringsanstalter
etc. Det synes emellertid dock vara av ett betydande intresse alt de
6
Bankoutskottets utlåtande nr 38.
uppgifter som föreligger om detta sparande ingalunda bekräftar uppfattningen
att det personliga sparandet nedgått. Såsom framgår av den till detta
utlåtande fogade bilagan har det synliga sparandets andel av allmänhetens
disponibla inkomster visat en tendens till stegring fram till 1952, vilket är
det senaste år, för vilket fullständiga uppgifter föreligger. Under sådana
förhållanden synes skäl saknas för slutsatsen att det personliga sparandet
nedgått.
2) av herrar Eliasson, Löfgren och Hansson i Önnarp.
Bankoutskottets utlåtande nr 38.
7
Bilaga till reservation nr 1.
Utvecklingen av det s. k. synliga sparandet 1938/39, 1946—1952
Miljoner kronor
1938 |
1946 |
1947 |
1948 |
1949 |
1950 |
1951 |
1952 ■ |
|
1. Fysiska personers dispo-nibla inkomster.......... |
8 024 |
14 692 |
15 692 |
18 314 |
19 018 |
20 420 |
23 642 |
27112 |
2. Försäkringssparande .... |
189 |
372 |
470 |
443 |
499 |
540 |
685 |
836 |
257 |
708 |
517 |
703 |
810 |
529 |
767 |
1204 |
|
4. Summa synligt sparande |
1 146 |
1309 |
1069 |
1452 |
2 040 |
|||
(2 + 3) ................ |
446 |
1080 |
987 |
|||||
5. Synliga sparandet i procent |
5,6 |
7,4 |
6,3 |
6,3 |
6,9 |
5,2 |
6,1 |
7,5 |
av disponibla inkomsterna |
Anm. 1938/39 representerar i denna sammanställning förkrigstiden beroende på att det endast
för dessa år finnes med efterkrigstiden jämförbara beräkningar. Ett undantag härifrån utgöres av
uppskattningen för banksparandet, där de stora av krigsutbrottet betingade uttagen ur bankerna
1939 förrycker bilden. Uppgiften för banksparandet avser därför ett genomsnitt för 1937—
1938, vilka år f. ö. uppvisar de högsta värdena för banksparandet under 30-talet.
Källor: Uppgifterna om fysiska personers disponibla inkomster liksom om försäkringssparandet
har hämtats ur konjunkturinstitutets nationalbokföring, publicerad i Meddelanden från Konjunkturinstitutet
Serie A: 25. Uppgifterna om banksparandet avser ökningen i insättarnas behållningar
i sparbanker, affärsbankernas sparkasseberäkningar, KF:s sparkassor etc. och har hämtats
ur försäkringsinspektionens jubileumsskrift Enskilt försäkringsväsen, Sthlm 1954.
647786,
Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag