12
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
Nr 63.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
med förslag till förordning om bostadssparande.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:388 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:494 av herr Hjalmar son.
m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
förordning om bostadssparande.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som under ett eller flera av åren 1954—1959 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)
må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig
inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.
2 §.
Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 4 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
8 000 kronor.
3 §.
Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem
eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening.
4 §•
. ®el°PP> för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret
använts för ändamål som i 3 § sagts, i vilket fall skattebefrielse skall äga
rum.
Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1964,
skola upptagas till beskattning vid 1965 års taxering.
5 §.
Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje ar före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
13
6 §.
Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning
av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket.»
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 59 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av de föreliggande motionerna.
Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet har motionärerna åberopat
innehållet i de av samma motionärer väckta likalydande motionerna
1:383 och 11:489, vilka motioner behandlats av statsutskottet i utlåtande
nr 123 och icke föranlett någon riksdagens åtgärd.
I sistnämnda motioner har anförts bl. a. följande. För att få slut på bostadsbristen
krävdes bl. a. en omfattande nyproduktion av lägenheter. Eftersom
de totala investeringarna, om man ville undvika en fortgående penningvärdeförsämring,
måste hållas inom ramen för sparandet och då någon
särdeles stor förskjutning till förmån för bostadsbyggandet icke kunde ske
utan att andra betydelsefulla investeringsändamål måste eftersättas, torde
man med ett sparande av ungefär nuvarande omfattning få inrikta sig på
att ca 20 % av bruttoinvesteringarna utgjorde den investeringsram, som
bostadsproduktionen hade att arbeta inom. En fortsatt allmän produktionsökning
kunde emellertid bereda utrymme för ökade totala bruttoinvesteringar
och därmed även investeringar i bostäder. Det vore vidare uppenbart,
att det sparande som kunde stå till förfogande för investeringsändamål
icke utgjorde en fix summa utan kunde ökas väsentligt. Ett mera
sparvänligt klimat med framför allt en rimligare beskattning skulle säkerligen
skapa förutsättning för ett ökat personligt sparande. Naturligtvis kunde
invändningar göras av både principiell och praktisk natur mot varje
förslag till speciellt sparstimulerande åtgärder. Motionärerna ansåge betydelsen
av ett ökat sparande — och särskilt ett målsparande inriktat på den
egna bostaden — vara så stor, att de vore beredda att taga risker. För motionärernas
bedömning hade också följderna för spararna av de senaste
årens ekonomiska politik spelat roll. Motionärernas system vore konstruerat
så, att det genom sin enkelhet dels begränsade det administrativa merarbetet
i möjligaste mån, dels och framför allt verkade omedelbart lockande på de
stora grupperna tänkbara sparare — inte minst ungdomar som stode i begrepp
att ingå äktenskap. Systemet vore uppbyggt efter samma mönster som
lagstiftningen om insättning på investeringskonto för skog och innebure
alltså till en början uppskov med taxeringen för belopp som under åren
1954—1959 insattes på ett särskilt bostadskonto. I den mån medlen användes
för förvärv av eget hem eller erläggande av insats i bostadsrättsför
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
ening, skulle definitiv skattebefrielse uppkomma. I övriga fall skulle beloppet
upptagas till beskattning för det år då det uttoges från kontot, dock
senast vid 1965 års taxering. Det belopp, för vilket uppskov med taxering
skulle kunna ske, finge under hela perioden sammanlagt uppgå till högst
4 000 kronor för ensamstående och 8 000 kronor för äkta makar. Beträffande
den närmare utformningen av systemet och därmed förknippade kontrollåtgärder
hänvisades till lagtexten. Genom en dylik lagstiftning räknade
motionärerna med att ett omfattande nysparande skulle komma till stånd.
Utskottet. I föreliggande motionsförslag till förordning om bostadssparande
förordas skattefrihet i viss utsträckning för medel, som skattskyldig
använt för att tillgodose sitt behov av bostad. Enligt förslaget skall skattskyldig
åtnjuta uppskov med inkomsttaxeringen av medel, som under åren
1954 1959 insatts å särskilt bostadskonto i bank eller annan penningin
rättning,
till belopp av sammanlagt högst 4 000 kronor eller, såvitt avser
äkta makar, högst 8 000 kronor. Därest medlen tages i anspråk för förvärv
av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening skall skattebefrielse
äga rum. I den mån medlen uttages för annat ändamål skall beskattning
ske. Likaså skall kontomedel, som icke uttagits före utgången av
år 1964, upptagas till beskattning. Som motivering för den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden
har bl. a. åberopats, att det krävdes en omfattande nyproduktion
av lägenheter för att häva nuvarande bostadsbrist och att en förutsättning
härför vore ett ökat personligt sparande — särskilt inriktat på anskaffning
av bostad — vilket det vore angeläget uppmuntra genom skattelättnad.
Utskottet vill till en början framhålla, att en väsentlig förutsättning för
att åtgärder av den av motionärerna föreslagna innebörden skall kunna övervägas
synes vara att åtgärderna kommer nysparandet till godo. Utskottet
erinrar därom, att förslag till främjande av sparandet genom lättnad i beskattningen
i skilda sammanhang framkommit på senare tid, men att åtgärder
i sådant syfte icke ansetts kunna genomföras med hänsyn bl. a. till svårigheten
att på ett betryggande sätt anknyta åtgärdernas verkningar till att
avse nysparandet. Det föreliggande förslaget torde icke innefatta några garantier
i nu nämnt hänseende.
Utskottet hyser den uppfattningen att, därest frågan om vidtagandet av
åtgärder på beskattningsområdet i syfte att stimulera sparandet rent praktiskt
kan lösas, dessa åtgärder i första hand bör ha en mera allmän syftning.
Utskottet vill härmed icke ha uttalat sig i fråga om en uppmuntran från det
allmännas sida av s. k. målsparande. I sammanhanget vill utskottet emellertid
erinra om att riksdagen vid skilda tillfällen uttalat den meningen att,
därest ett visst ändamål anses böra tillgodoses genom stöd från det allmännas
sida, detta stöd i regel bör ske på annat sätt än genom lättnader
i beskattningen.
Ur skatte- och taxeringstekniska synpunkter synes mot förslaget kunna
resas åtskilliga invändningar. Bl. a. torde särskilda bestämmelser erfordras
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
för att förhindra att anordningen utnyttjas för obehöriga syften samt för att
reglera de situationer som uppkommer om kontomedel överlåtes, pantsättes
m. m. Likaså torde väl vara ofrånkomligt att meddela regler, som förhindrar
att den administrativa apparaten belastas med insättningar av alltför bagatellartad
karaktär. Som exempel på spörsmål av annan art som i förevarande
avseende anmäler sig må nämnas, att det kan starkt ifrågasättas, huruvida
man kan godtaga ett sådant resultat att — i händelse den skattskyldige säljer
fastighet, som anskaffats med användande av ifrågavarande medel, under
sådana förhållanden att han skall beskattas för realisationsvinst — han
i avseende å sådan beskattning ställes i ett bättre läge än den som nedbringat
anskaffningskostnaden genom egen arbetsinsats. Även om de skilda spörsmål
av nu antydd beskaffenhet som här möter skulle kunna erhålla en tillfredsställande
författningsmässig reglering, varom utskottet nu icke kan
uttala sig, kvarstår dock det förhållandet att ett godtagande av en lagstiftning
av det slag motionärerna syftar till komme att medföra en avsevärd
komplicering av beskattningssystemet och tillföra den förut hårt tyngda
taxeringsorganisationen arbetsuppgifter av sannolikt icke obetydligt omfång.
Utskottet vill slutligen även erinra om följande. I det förslag till förenkling
av vissa beskattningsregler, som för någon tid sedan framlagts av 1950
års skattelagssakkunniga (SOU 1954: 18), har förordats bl. a. ett skattefritt
bottenavdrag å 200 kronor från inkomst av respektive kapital och annan
fastighet. Uppenbart är att sakkunnigförslaget har nära samband med det
föreliggande motionsförslaget, bl. a. så till vida att den skattefrihet för icke
uttagen ränta å deponerade medel som, under förutsättning att maximibeloppen
icke överskrides, innefattas i motionärernas förslag till omfattningen
inrymmes i den skattelättnad för kapitalinkomst de sakkunniga förordat.
Med hänsyn till angivna samband och då sakkunnigförslaget för närvarande
är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, finner utskottet — utan att därmed
ha tagit ställning till vad de sakkunniga förordat — att övervägande skäl
talar för att åtgärder icke nu vidtages i enlighet med vad som yrkats i förevarande
motioner, men att Kungl. Maj:t bör ägna berörda spörsmål fortsatt
uppmärksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 388 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 494 av herr Hjalmarson m. fl. med förslag till förordning
om bostadssparande icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 november 1954.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon*,
Falk, Ramberg, Velander, Söderquist, Niklasson och Werner*; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Hagberg i Malmö,
Sjölin*, Jonsson i Skedsbygd, Brandt, Kärrlander, Anderson i Sundsvall,
Persson i Appuna* och Stenberg*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander och Hagberg i Malmö, vilka i anslutning till innehållet
i de likalydande motionerna 1: 388 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 494 av
herr Hjalmarson in. fl. ävensom de av samma motionärer väckta likalydande
motionerna I: 383 och II: 489 ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 388 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 494 av herr Hjalmarson
m. fl., antaga det i motionerna framlagda förslaget
till förordning om bostadssparande.
547196. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag