Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap;
given Stockholms slott den 30 oktober 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 16 oktober 1953 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 27 oktober 1953
undertecknat avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap vill Kungl. Maj :t härmed
föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 238.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Overenskomst

mellem Kongeriget Danmark og
Kongeriget Sverige til undgåelse af

dobbeitbeskatning vedrorende
skatter af arvemidler.

Kongeriget Danmark og Kongeriget
Sverige er blevet enige om åt indgå en
overenskomst til undgåelse af dobbeitbeskatning
vedrorende skatter af arvemidler.

I dette ojemed har til befuldmsegtigede
udnsevnt:

Hans Maj estset Kongen af Danmark:

Den danske Chargé d’Affaires a. i. i
Stockholm, Ambassaderåd N. Chr. Stenderup,
og

Hans Majestset Kongen af Sverige:

Sin Udenrigsminister, Hans Excellence
Östen Undén,

som efter åt have undersogt hinandens
fuldmagter og fundet dem i god og
behörig form er blevet enige om folgende
bestemmelser:

Artikel 1.

Overenskomsten finder anvendelse på
skatter af arvemidler (jfr. artikel 2)
efter danske og svenske statsborgere.

Overenskomsten gselder for Danmarks
vedkommende ikke for Fseroerne og
Grönland.

Artikel 2.

Som skatter af arvemidler anses for
ojeblikket:

for Danmarks vedkommende: afgift
af arv og hermed ligestillede erhvervelser
(arveafgift),

for Sveriges vedkommende: arvsskatt
og kvarlåtenskapsskatt i anledning af
dodsfald.

Overenskomsten skal også finde anvendelse
på enhver anden i anledning af

Avtal

mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Danmark för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap.

Konungariket Sverige och Konungariket
Danmark hava överenskommit att
sluta avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Östen Undén; och

Hans Majestät Konungen av Danmark: Den

danske t. f. Chargé d’Affaires i
Stockholm, Ambassadrådet N. Chr. Stenderup,

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god och
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Artikel 1.

Avtalet är tillämpligt beträffande
skatter å kvarlåtenskap (jämför
artikel 2) efter svenska och danska
medborgare.

Avtalet gäller för Danmarks vidkommande
icke beträffande Färöarna och
Grönland.

Artikel 2.

Såsom skatter å kvarlåtenskap anses
för närvarande:

beträffande Sverige: arvsskatt samt
kvarlåtenskapsskatt i anledning av dödsfall
och

beträffande Danmark: avgift å arv
och likställda förvärv (arvsavgift).

Avtalet skall även tillämpas beträffande
alla andra i anledning av dödsfall

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

3

dodsfald pålagt skat af arvemidler, som utgående skatter å kvarlåtenskap, som
efter undertegnelsen af denne overens- påläggas i Sverige eller Danmark efter
komst pålsegges i Danmark og Sverige, undertecknandet av detta avtal, vare
hvad enten skatterne svares af arve- sig skatterna utgå å kvarlåtenskapen i
midlerne i deres helhed eller af de enkelte dess helhet eller å arvs- eller testaarve-
eller testamentslodder. mentslotter.

Artikel 3.

Fast ej endom, herunder indbefattet
gruber og anden naturforekomst, beskattes
alene i den af de to stater, hvor
ejendommen er beliggende.

Under fast ejendom medregnes ikke
bessetning og inventar og heller ikke
brugsret til fast ejendom eller ret til
indtsegt eller andet udbytte af en sådan
ejendom.

Ret til royalty, som erlasgges for udnyttelsen
af fast ejendom, beskattes i den
stat, hvor den faste ejendom er beliggende.

Artikel 4.

Formue, hvorpå artikel 3 ikke finder
anvendelse, beskattes alene i den af
staterne, hvor den afdode ved dodsfaldet
var bosat.

Helge denne overenskomst betragtes
afdode som havende vaeret bosat i en af
staterne, hvis han har haft fast hopad
og hjemsted der. Skulle der opstå tvivl
om, i hvilken af de to stater afdode
således skal anses for åt have vaeret
bosat, eller kan den afdode anses som
havende va;ret bosat i begge stater, skal
sporgsmålet om, hvilket sted afdode
var bosat, afgores ved sserlig overenskomst
mellem de hojeste finansmyndigheder
i begge stater. Ved afgorelsen skal
hensyn tages til, med hvilken af staterne
den afdode ved dodsfaldet havde de staerkeste
personlige og okonomiske förbindelser,
eller hvis heller ikke dette kan
afgores, til statsborgerforholdet.

Har afdode ikke haft fast bopael og
hjemsted i nogen af staterne, anses han
for åt have vaeret bosat i den af staterne,
i hvilken han har vaeret statsborger; har
han vaeret statsborger i begge stater, skal
sporgsmålet om, hvor han skal anses for
åt have vaeret bosat, afgores ved saerlig
overenskomst mellem de hojeste finansmyndigheder.

Artikel 3.

Fast egendom, härunder inbegripet
gruva och annan naturtillgång, beskattas
allenast i den av de båda staterna, där
egendomen är belägen.

I fast egendom inbegripas icke levande
eller döda inventarier och ej
heller nyttjanderätt till fast egendom
eller rätt till avkomst eller annan förmån
av sådan egendom.

Rätt till royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom, beskattas i den
stat, där den fasta egendomen är belägen.

Artikel 4.

Egendom, varå artikel 3 icke är
tillämplig, beskattas allenast i den av
staterna, där den avlidne vid dödsfallet
var bosatt.

Den avlidne anses enligt detta avtal
hava varit bosatt i en av staterna, om
han där haft sitt egentliga bo och hemvist.
Skulle tvivelsmål uppstå i vilken
av de båda staterna den avlidne sålunda
skall anses hava varit bosatt eller kan
den avlidne anses hava varit bosatt i
båda staterna, skall frågan om bosättningsorten
avgöras genom särskild överenskommelse
mellan de högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna.
Hänsyn skall därvid tagas till med
vilkendera staten den avlidne vid dödsfallet
hade de starkaste personliga och
ekonomiska förbindelserna eller, om ej
heller detta kan avgöras, till medborgarskapet.

Har den avlidne icke haft sitt egentliga
bo och hemvist i någon av staterna,
anses han hava varit bosatt i den av
staterna, i vilken han ägt medborgarskap;
har han ägt medborgarskap i båda
staterna, skall frågan om var han skall
anses hava varit bosatt avgöras genom
särskild överenskommelse mellan de
högsta finansmyndigheterna.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Artikel 5.

Gseld, som vedrorer efterladte formuegoder
af den i artikel 3 omhandlede
art, eller for hvilken sådanne formuegoder
er stillet som sikkerhed, fradrages
i den stat, som har ret til åt beskatte det
omhandlede gode, i dettes vserdi eller i
vserdien af andre formuegoder, som den
pågseldende stat har beskatningsretten
til. Anden gseld end foran nsevnt fradrages
i formuegoder, hvortil beskatningsretten
tilkommer den stat, hvor
afdode ved dodsfaldet var bosat.

Överstiger den gseld, som ifelge forste
stykke skal fradrages i en af staterne,
vserdien af alle de formuegoder, som
den pågseldende stat har retten til åt
beskatte, fradrages det overskydende
gseldsbelob i de formuegoder, til hvilke
den anden stat har beskatningsretten.

I fideikommissarisk forrnue fradrages
dog alene den gseld, som hsefter på den
pågseldende forrnue, eller som denne tjener
til sikkerhed for.

Artikel 6.

Såfremt beskatningsretten til arvemidler
er delt mellem begge stater, skal
der angående retten til åt krseve afgift
i den stat, hvor afdode ved dodsfaldet
var bosat, gselde folgende:

Afgiften må hoj st beregnes til det
belob, som udgor forskellen mellem på
den ene side den afgift, som skulle
vsere beregnet, såfremt afgiften af alle
de efterladte arvemidler skulle berigtiges
i denne stat, og på den anden side den
afgift, som skulle vsere beregnet, såfremt
der alene skulle beregnes afgift af den del
af arvemidlerne, der henhorer under den
anden stats beskatningsområde.

Artikel 7.

Denne aftale berorer ikke den ret til
afgiftsfrihed, som i henhold til folkerettens
almindelige regler er eller i fremtiden
måtte blive indrommet diplomatiske
eller konsulsere tjenestemeend.

I den udstrsekning arvemidler på
grund af denne afgiftsfrihed ikke beskattes
i anssettelseslandet, forbeholdes
beskatningsretten hjemlandet.

Artikel 5.

Gäld, vilken hänför sig till efterlämnad
egendom, som avses i artikel 3,
eller för vilken sådan egendom utgör
säkerhet, avräknas i den stat, som äger
beskatta den ifrågavarande egendomen,
å samma egendom eller å annan egendom
som den staten äger beskatta. Annan
gäld än nu sagts avräknas å egendom,
vartill beskattningsrätten tillkommer
den stat, där den avlidne vid dödsfallet
var bosatt.

Överstiger den gäld, som enligt första
stycket skall avräknas i en av staterna,
värdet av all den egendom som ifrågavarande
stat äger beskatta, avräknas
det överskjutande gäldbeloppet å egendom,
vartill beskattningsrätten tillkommer
den andra staten.

Å fideikommissegendom avräknas
dock allenast den gäld, som häftar vid
egendomen eller för vilken denna utgör
säkerhet.

Artikel 6.

Om beskattningsrätten till kvarlåtenskap
är fördelad mellan båda staterna,
skall beträffande rätten att uttaga skatt
i den stat, där den avlidne vid dödsfallet
var bosatt, följande gälla. Skatten må
uttagas med högst det belopp, som utgör
skillnaden mellan å ena sidan den skatt,
som skulle hava utgått därest hela
kvarlåtenskapen tagits till beskattning i
den staten, och å andra sidan den skatt,
som skulle hava utgått därest staten
beskattat allenast den del av kvarlåtenskapen,
vartill beskattningsrätten tillkommer
den andra staten.

Artikel 7.

Genom detta avtal beröres icke den
rätt till skattefrihet, som i kraft av
folkrättens allmänna regler medgivits
eller framdeles må komma att medgivas
diplomatiska eller konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådan skattefrihet
påförande av skatt å kvarlåtenskap
icke sker i anställningslandet, förbehålles
beskattningen hemlandet.

Kungl. Majrts proposition nr 238.

5

Artikel 8.

Kan det påvises, åt bestemmelser,
som er truffet af beskatningsmyndighederne
i de to stater, medforer en beskatning,
der strider mod principperne
i denne overenskomst, kan den, der
udssettes for dobbeltbeskatningen, fremssette
indsigelse herimod i den af de to
stater, hvor han ved tilsvarende anvendelse
af bestemmelserne i artikel 4
skal anses som vserende bosat, eller
hvor af do de i henhold til denne overenskomst
skal anses for åt have vseret
bosat ved sin död. Anses indsigelsen for
begrundet, treeffer sidstnsevnte stat de
nodvendige forholdsregler til undgåelse
af dobbeltbeskatningen.

Sådan indsigelse skal som regel fremssettes
inden to år efter udgangen af det
kalenderår, i hvilket den afgiftspligtige
fik kendskab til dobbeltbeskatningen.

Artikel 9.

De hojeste finansmyndigheder i de to
stater kan trseffe sserlig aftale til gennemforelse
af overenskomsten såvel som
til undgåelse af dobbeltbeskatning med
hensyn til de i artikel 2 nsevnte skatter
i tilfselde, som ikke reguleres i denne
overenskomst, eller som kan opstå ved
overenskomstens anvendelse, såvel som
i tilfselde, hvor der opstår vanskeligheder
eller tvivl med hensyn bil overenskomstens
fortolkning og anvendelse.

Artikel 10.

Denne overenskomst skal ratificeres
for Danmarks vedkommende af Hans
Majestset Kongen af Danmark og for
Sveriges vedkommende med rigsdagens
samtykke af Hans Majestset Kongen af
Sverige. Ratifikationsdokumenterne skal
snarest muligt udveksles i Stockholm.

Overenskomsten trseder i kraft den
dag, udvekslingen af ratifikationsdokumenterne
sker, og finder anvendelse i
de tilfselde, hvor arveladeren eller testator
er afgået ved doden på eller efter
nsevnte dag.

Artikel 8.

Kan det påvisas, att av beskattningsmyndigheterna
i de båda staterna vidtagna
åtgärder medföra en mot detta
avtals principer stridande beskattning,
må den som träffats av dubbelbeskattningen
göra erinringar häremot hos den
av de båda staterna, där han med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna
i artikel 4 anses vara bosatt eller där den
avlidne enligt detta avtal skall anses
vid dödsfallet hava varit bosatt. Anses
erinringarna grundade, vidtager denna
stat erforderliga åtgärder för dubbelbeskattningens
undanröjande.

Dylika erinringar skola i regel göras
inom två år efter utgången av det
kalenderår, under vilket den skattskyldige
erhöll kännedom om dubbelbeskattningen.

Artikel 9.

De högsta finansmyndigheterna i de
båda staterna äga träffa särskilda överenskommelser
för genomförande av avtalet
ävensom till undvikande av dubbelbeskattning
beträffande de i artikel 2
angivna skatterna i fall, som icke regleras
i detta avtal eller som kunna uppstå
vid tillämpning av avtalet, så ock i
fall, då svårighet eller tvivelsmål uppkommer
i fråga om avtalets tolkning och
tillämpning.

Artikel 10.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges
del med riksdagens samtycke av
Hans Majestät Konungen av Sverige
och för Danmarks del av Hans Majestät
Konungen av Danmark. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas
i Stockholm.

Avtalet träder i kraft den dag utväxlingen
av ratifikationshandlingarna sker
och tillämpas i de fall, då arvlåtare eller
testator avlidit å eller efter nämnda
dag.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Artikel 11.

Overenskomsten skal gselde, så lsenge
den ikke opsiges af nogen af de kontraherende
stater. Opsigelse skal finde sted
mindst seks måneder for kalenderårets
udgang. Er opsigelsesfristen iagttaget,
ophorer overenskomstens gyldighed ved
kalenderårets udgang, dog åt aftalen
fremdeles finder anvendelse i alle tilfselde,
hvor arveladeren eller testator er
afgået ved doden inden årets udgang.

Til bekneftelse herpå har de to staters
befuldmaegtigede undertegnet denne
overenskomst og forsynet samme med
deres segl.

Udfserdiget i Stockholm den 27. oktober
1953 i to eksemplarer, i det danske og
det svenske sprog, således åt de to
tekster har samme gyldighed.

Artikel 11.

Avtalet skall förbliva gällande så
länge detsamma icke uppsäges av någon
av de avtalsslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst sex månader
före kalenderårets utgång. Har uppsägningstiden
iakttagits, upphör avtalets
giltighet med kalenderårets utgång;
dock att avtalet alltjämt skall äga tilllämpning
i fall då arvlåtaren eller testatorn
avlidit före årets utgång.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma
med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 27 oktober
1953 i dubbla exemplar, på svenska och
danska språken, vilka båda texter äga
lika vitsord.

Östen Undén.

N. Chr. Stenderup.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats rådet

å Stockholms slott den 16 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
• Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Lindell, fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap
samt anför därvid.

Avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatter har funnits alltsedan år 1932.

Avtal mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap har hittills icke avslutats. Vid de förhandlingar,
som ägde rum dels i Stockholm under tiden den 9—den 14 juni
1952 och dels i Köpenhamn under tiden den 11—den 21 maj 1953, angående
bland annat revidering av gällande avtal angående inkomst- och förmögenhetsskatter
framfördes från dansk sida önskemål, att ett avtal måtte ingås
mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap. Sedan svenska regeringen givit sin anslutning
till förslaget upptogs vid berörda förhandlingar jämväl denna fråga.
De svenska ombuden under förhandlingarna var generaldirektören Rolf
Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet Otto Ekenberg samt juris doktorn K. G. A.
Sandström. Enighet nåddes vid förhandlingarna om ett förslag till avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Det upprättade förslaget — vilket torde få såsom bilaga1 fogas vid protokollet
i detta ärende — överlämnades av de svenska förhandlarna till chefen
för finansdepartementet.

Förslaget till avtal remitterades därefter till Svea hovrätt, som i utlåtande
den 10 september 1953 förklarat sig icke ha något att erinra mot det föreliggande
avtalsförslaget.

Under hand har nu från dansk sida meddelats, att man vore beredd att
underteckna avtalsförslaget.

1 Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med avtalsförslaget
utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering och underskrift
verkställts samt alt ratifikationsortens namn införts i artikel 10.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Jag torde få erinra om, att avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap tidigare har avslutats med Tyskland, Ungern,
Frankrike, Schweiz, Norge, Finland och Nederländerna. Det nu föreliggande
avtalsförslaget överensstämmer i huvudsakliga delar med nyssnämnda
avtal. Dock föreligger vissa viktiga avvikelser, föranledda av olikheter
i svensk och dansk lagstiftning på detta område eller av eljest rådande,
särskilda förhållanden.

Först torde jag få något beröra den danska lagstiftningen på ifrågavarande
område. I Danmark uttages en avgift å arv och vissa likställda förvärv
(arvsavgift). Någon motsvarighet till den svenska kvarlåtenskapsskatten finns
icke. Skyldighet att erlägga arvsavgift åligger i princip envar, som genom
arv, testamente, vissa förskott å arv å vilka gåvoskatt icke skall utgå, vissa
nyttjanderättsförvärv samt vissa andra likställda förvärv erhåller egendom
från en person —- dansk eller utlänning — som vid dödsfallet var hemmahörande
i Danmark. Därest den avlidne vid dödsfallet var hemmahörande
i Danmark utgår arvsavgiflen i princip å all den avlidnes egendom oberoende
var den är belägen. Om i detta fall i den avlidnes bo ingår fast egendom
i utlandet, avräknas i regel hela den arvsskatt, som i det främmande
landet utgår å denna egendom, dock icke till större belopp än som motsvarar
den danska skatten å samma egendom. Då den avlidne vid dödsfallet
icke var hemmahörande i Danmark beskattas därstädes allenast fast egendom
i Danmark, nyttjanderätt till vissa danska familjelegat och stiftelser
samt vissa andra liknande rättigheter. Tillbehör till fast egendom i Danmark
och tillgångar nedlagda i fast driftställe därstädes blir i sådant fall icke föremål
för dansk beskattning. Undantagsvis kan annan regel komma till användning,
då en dansk medborgare avlidit i utlandet. Hela hans kvarlåtenskap
kan nämligen i dylikt fall beskattas i Danmark, därest boet icke skiftas
utomlands utan hänvisas till dansk domstol för skifte. — Den danska
arvsskatten är progressiv och utgår efter olika skalor bl. a. med hänsyn till
arvingens släktskap med arvlåtaren.

Vad angår frågan om vilka skatter, som inbegripes under det föreslagna
avtalet, må framhållas, att avtalsförslaget (art. 2) avser å svensk sida både
arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt samt å dansk sida avgift å arv och vissa
likställda förvärv (arvsavgift). Avtalsförslaget avses skola vara tillämpligt
beträffande skatter å kvarlåtenskap efter svenska och danska medborgare
(art. 1).

Beträffande ifrågavarande avtalsförslags giltighetsområde i geografiskt
hänseende föreslås (art. 1), att avtalet icke skall gälla beträffande Färöarna
och Grönland.

Jag torde härefter få redogöra för den teknik, som tillämpats vid utformandet
av avtalsförslaget. I samtliga tidigare avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap, som Sverige avslutat,
har använts den metoden, att man delat upp beskattningsrätten till olika
slag av tillgångar mellan de båda avtalsslutande staterna. Även i föreliggande
avtalsförslag har denna metod följts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

9

Vad angår principerna för uppdelningen av beskattningsrätten mellan de
båda staterna må framhållas, att förslaget, såsom redan anmärkts, i huvudsak
bygger på de principer, som kommit till uttryck i tidigare av Sverige
träffade avtal. Så är emellertid icke fallet i fråga om beskattning av dels
tillbehör till fast egendom, dels levande eller döda inventarier i lantbruk eller
skogsbruk, dels nyttjanderätt till fast egendom eller rätt till avkomst eller
annan förmån av sådan egendom och dels tillgångar nedlagda i fast driftställe.
Beträffande inventarier samt nyttjanderätt till fast egendom -— med
undantag för royalty som utgår för nyttjande av sådan egendom — och avkomsträtt
till fast egendom framgår av avtalsförslaget (art. 3), att sådan
egendom icke skall inbegripas i fast egendom. Nu nämnd egendom kommer
därför enligt förslaget icke att beskattas i den stat, där egendomen är belägen.
Beträffande tillgångar nedlagda i fast driftställe liksom beträffande tillbehör
till fast egendom har några föreskrifter icke intagits i avtalsförslaget.
Härav följer att även sådan egendom skall enligt artikel 4 beskattas i den av
staterna, där den avlidne vid dödsfallet var bosatt. Anledningen till här föreslagna
avvikelser från i tidigare avtal meddelade regler sammanhänger dels
med att det danska begreppet fast egendom icke är så vidsträckt som det
svenska — i Danmark räknas såsom fast egendom allenast vad som är fast
förenat med marken — och dels att den begränsade skattskyldigheten i
Danmark är mindre omfattande än i Sverige.

Det föreslagna avtalet föreslås skola träda i kraft å den dag, då utväxlingen
av ratifikationshandlingarna sker (art. 10), samt förbliva gällande
så länge detsamma icke uppsäges av någon av staterna (art. 11). Efter utväxlingen
av ratifikationshandlingarna avses avtalsförslaget skola äga tilllämpning
i alla de fall, då arvlåtare eller testator avlidit å eller efter nämnda
dag.

Departementschefen. Med hänsyn till de relationer som på olika områden
förefinnes mellan Sverige och Danmark anser jag naturligt, att det redan
bestående avtalsförhållandet på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens
område utbygges med avtal för undvikande av dubbelbeskattning jämväl
beträffande skatter å kvarlåtenskap. Det förslag till avtal, om vilket de
båda staternas förhandlingsdelegationer enats, synes innebära en i stort, sett
tillfredsställande lösning av hithörande spörsmål.

Under erinran att det torde ankomma på tillförordnade chefen för utrikesdepartementet
att göra framställning rörande avtalets undertecknande
hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t måtte
för sin del godkänna förslaget till avtal mellan de båda staterna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Ulf Thorselius.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 238.

10

Kungl. Mnj:ts proposition nr 238.

Utdrog no protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet

inför Höns Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Hal land

i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober

1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Nordenstam.

Tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Lindell, anför.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen
för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.
I anledning härav hemställer jag, efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen
för utrikesdepartementet att för Sveriges del under förbehåll för ratifikation
underteckna ifrågavarande avtal.

Vad tillförordnade departementschefen sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
behagar Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.

Ur protokollet:
Gunnar Ljungdahl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Knngl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i stats rådet

å Stockholms slott den 30 oktober 1953.

N ä r v a rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 16 oktober 1953 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap
av en lydelse svarande mot det förslag, Kungl. Maj:t tidigare samma
dag för sin del godkänt, har nämnda avtal den 27 oktober 1953 blivit
vederbörligen undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16
oktober 1953 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att godkänna nämnda avtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan, förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Harald Häggquist.

537717. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag