Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
1
Nr 236.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av Sveriges anslutning till en överenskommelse angående
Österrikes utländska offentliga förkrigslån; given
Stockholms slott den 23 oktober 1953.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för den 23 oktober 1953 vill Kungl. Maj :t härmed föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL.
Östen Undén.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att riksdagen måtte godkänna en överenskommelse
angående Österrikes utländska offentliga förkrigslån.
Överenskommelsen avser en reglering av bl. a. Österrikes internationella
lån med 7 % ränta av år 1930 och Österrikes garanterade konverteringslån
av år 1934. Österrike förpliktar sig genom överenskommelsen även att utgiva
viss gottgörelse till de stater, däribland Sverige, vilka garanterat 1934 års
lån och uppfyllt garantiförbindelsen.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 236.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland
i statsrådet å Stockholms slott den 23 oktober
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga medlemmar anmäler
ministern för utrikes ärendena frågan om godkännande av Sveriges anslutning
till en överenskommelse angående Österrikes utländska offentliga förkrigslån.
Föredraganden anför följande:
Den svenska regeringen inbjöds i november 1952 av den italienska regeringen
att låta sig representeras vid en konferens i Rom om Österrikes utländska
offentliga förkrigslån. Till svensk delegat utsågs jur. dr Sture Briick
och såsom expert, representerande det svenska bankväsendet, bankdirektören
Ebbe Wallenborg, Stockholm. Konferensen ägde rum den 25 november
—6 december 1952. I konferensen deltog, förutom Sverige, Belgien, Danmark,
Frankrike, Italien, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Storbritannien
och Österrike, varjämte den amerikanska kommittén till skydd för innehavare
av utländska värdepapper var företrädd med en representant.
Vid plenarsammanträde den 6 december 1952 antog konferensen enhälligt
en rapport jämte bilagor. Rapporten är avfattad i två originaltexter på engelska
och franska. De två texterna jämte svensk översättning torde såsom
bilaga få fogas till detta protokoll ävensom rapportens bilagor I, II och VI.
Rapporten innehåller i sammandrag följande. Konferensens uppgift anges
vara en undersökning av de åtgärder, som borde vidtagas för att möjliggöra
Österrikes återupptagande av lånetjänsten å dess utländska offentliga lån.
Sedan konferensen förhandlat rörande villkoren för upptagande av en dylik
lånetjänst, har den kommit till vissa resultat, nämligen
a) rekommendationer beträffande regleringen av garantstaternas fordringar
å den österrikiska regeringen med avseende på 1933 och 1934 års garanterade
lån;
b) överenskommelse mellan den österrikiska regeringen och de privata
borgenärsrepresentanterna beträffande de olika kategorier av den öster
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
3
rikiska utländska offentliga gälden, vilka behandlas i de till rapporten fogade
bilagorna; samt
c) överenskommelse rörande de principer, som bör gälla för transferering
av belopp tillhörande lånetjänsten å provinsers och kommuners utländska
lån samt å lån, som försetts med offentlig garanti.
Rapporten innehåller i övrigt följande förslag och uttalanden. Konferensen
finner, att den föreslagna regleringsplanen visserligen innebär betydande
eftergifter av garantstaterna och de privata borgenärerna, men att den
också förutsätter en allvarlig ansträngning från gäldenärens sida. Därför
anser konferensen, att regleringsplanen med hänsyn till rådande förhållanden
och Österrikes situation utgör en skälig grundval för återupptagande
av den österrikiska lånetjänsten och rekommenderar, att planen måtte antagas
av de intresserade regeringarna och privata borgenärerna. Konferensen
föreslår, att regleringsplanens antagande av den österrikiska regeringen,
av garantstaternas regeringar och av de privata borgenärernas representanter
sker genom notifikation till den italienska regeringen. Sedan garantregeringarna
och de privata borgenärerna godkänt regleringsplanen skall
överenskommelsen träda i kraft, så snart den österrikiska regeringen hos
den italienska regeringen tillkännagivit sitt godkännande av densamma. Konferensen
har genom den österrikiska delegationen tagit kännedom om den
österrikiska regeringens avsikt att utfärda en lag rörande giltigförklarande
av Österrikes utländska skuldförbindelser (bonds). Meddelandet har icke
föranlett någon invändning av principiell natur från konferensens sida, men
konferensen hemställer, att lagens tillämpning blir föremål för bilaterala
förhandlingar mellan den österrikiska regeringen och intresserade regeringar
samt representanter för de privata borgenärerna. Om Österrike i framtiden
skulle brista i fullgörandet av de uppgörelser, som inrymmes i rapporten
eller dess bilagor, inträder vederbörande borgenärer i sina ursprungliga
rättigheter. Bilagorna till konferensrapporten utgör ett helt och om Österrike
skulle vägra att acceptera något eller några av de i bilagorna intagna
regleringsförslagen skall så anses som om Österrike vägrat att biträda överenskommelsen
i dess helhet.
Överenskommelsen är av intresse för Sverige framför allt i följande hänseenden.
Österrike förpliktar sig att återbetala vissa belopp till de garantstater,
däribland Sverige, som uppfyllt sina garantiförbindelser avseende
1934 års konverteringslån. Vidare innehåller överenskommelsen en regleringsplan
för 1930 års internationella lån och 1934 års konverteringslån, av
vilka vardera en tranch emitterats i Sverige. Innan redogörelse ges för berörda
bestämmelser torde några uppgifter få lämnas beträffande arten av
Sveriges garantiförpliktelse och de båda lånens karaktär.
Österrikes internationella lan av ar 1930 skulle ursprungligen inlösas av
Österrike år 1957. Av lånet emitterades i Sverige en tranch om 10 miljoner
kronor. Tranchen innehas av fyra svenska banker och det f. n. oguldna kapitalbeloppet
utgör 7 364 000 kronor. Österrikes internationellt garanterade
konverteringslån av år 1934 upplades för konvertering till lägre räntefot av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
1923 års lån för Österrikes återuppbyggnad (angående detta lån se prop.
nr 86/1923). Av 1934 års konverteringslån emitterades en tranch i Sverige
om 8 558 000 kronor, som innehas av fyra svenska banker. Kapitalskulden
utgör f. n. 3 638 000 kronor. Lånet skulle ursprungligen inlösas av Österrike
år 1959.
Konverteringslånet är garanterat av följande stater, nämligen Frankrike
(24,5 %), Storbritannien (24,5 %), Tjeckoslovakien (24,5 %), Italien (20,5
%), Belgien (2 %), Sverige (2 %), Danmark (1 %) och Nederländerna
(1 %). Garantin är icke solidarisk. De garanterande staterna svarar nämligen
endast för förräntningen och amorteringen av viss andel av låneemissionerna.
De olika staterna har för garantin utställt särskilda ansvarsförbindelser,
ävensom därtill hörande ränte- och amorteringskuponger, vilka
förvaras hos schweiziska nationalbanken i Bern.
Österrikes garanterade internationella lån av år 1933, som skulle ha inlösts
av Österrike år 1953, berör icke omedelbart Sverige. Lånet har icke till
någon del garanterats av Sverige och någon tranch har icke här emitterats.
Beträffande upptagande av lånetjänsten å 1930 års internationella lån och
1934 års konverteringslån innehåller överenskommelsen följande (bilaga
11:1—2 till konferensrapporten).
Under förutsättning att en överenskommelse om proceduren för giltigförklaring
av utelöpande obligationer träffas, förbinder sig den österrikiska regeringen
att till obligationsinnehavarna verkställa utbetalningar och transfereringar
enligt en regleringsplan för de båda lånen av i huvudsak följande
innehåll.
A. 1930 års lån. Räntebetalningen upptages fr. o. m. den 1 januari 1954,
varvid den årliga räntan utgör 4,5 %. Fr. o. m. första förfallande kupong år
1959 skall till räntan läggas amortering på sådant sätt att lånet senast år
1980 skall vara inlöst, vilket innebär en kumulativ annuitet om 7,254565 %.
Ogulden ränta omräknas efter 4,5 % enkel ränta. De kuponger, som icke inlösts
och som förfallit mellan den 1 juli 1945 och den 1 juli 1953, inlöses
utan ränta varje år halvårsvis fr. o. m. den 1 januari 1954 t. o. m. den 1
januari 1962. Varje kupong om 3,5 % räknas som en kupong om 2V4 %•
B. 1934 års konverteringslån. Den föreslagna regleringsplanen inverkar
icke på obligationsinnehavarnas rätt gentemot garantstaterna. Den österrikiska
regeringen förpliktar sig att fr. o. in. den 1 juni 1954 erlägga en årlig
ränta om 4,5 % å de obligationer, som den 1 januari 1954 är utelöpande.
Däri inbegripes även de obligationer, som mellan maj 1945 och december
1953 ha stämplats såsom delvis betalda. Från år 1959 lägges till räntebetalningarna
amortering, som skall vara tillräcklig för att lånet skall vara
inlöst senast år 1980, vilket innebär en kumulativ annuitet om 7,254565 %.
För oguldna räntor, som icke erlagts av någon garantstat under perioden
mellan maj 1945 och december 1953, betalar den österrikiska regeringen vid
förfallotiden för varje halvårskupong från den 1 juni 1954 till 1961 ett belopp,
som beräknas efter en årlig räntefot om 3 %. Rörande betalning av
sådana obligationer, som förfallit mellan den 1 juni 1940 och den 1 juni
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
1944 men som icke blivit tillfullo betalda, ges i regleringsplanen särskilda
bestämmelser (se bilaga II: 2 e).
Vad angår återbetalning av de belopp, som till fullgörande av garantiförbindelserna
utgivits av garantstaterna för 1933 och 1934 års lån, innehåller
regleringsförslaget i huvudsak följande bestämmelser (bilaga I).
Under förutsättning att en överenskommelse träffas om proceduren för
giltighetsförklaring av de obligationer, som är i omlopp, upptar den österrikiska
regeringen lånetjänsten å 1934 års lån enligt bestämmelserna i rapportens
bilaga II, för vilka tidigare redogjorts. Fr. o. m. år 1960 t. o. in. år
1980 ställer den österrikiska regeringen de årliga beloppen å denna lånetjänst
i första hand till förfogande för lånets betalningsagenter för att i erforderlig
utsträckning användas till betalning av obligationer, som skulle
ha amorterats från år 1954 till år 1959, men som icke tillfullo amorterats
vid utgången av sistnämnda år. Vad som återstår sedan nyssnämnda betalning
fullgjorts utgives till en betalningsagent som utses av garantregeringarna.
Agenten skall fördela detta belopp mellan de garantregeringar, som
till fullo uppfyllt sina garantiförbindelser med avseende på 1933 och 1934
års lån. Fördelningen skall ske enligt en plan, som vid lämplig tidpunkt
kommer att meddelas betalningsagenten. Härutöver förpliktar sig den österrikiska
regeringen att till de regeringar, som uppfyllt sina garantiförbindelser,
såsom gottgörelse för av dem förskotterade belopp utbetala och
transferera följande summor, nämligen
Dessa belopp, eller sammanlagt 165 miljoner schilling, skall fördelas mellan
garantregeringarna enligt en plan, som så snart som möjligt kommer
att meddelas den österrikiska regeringen. Beloppen skall årligen erläggas
antingen i de valutor, som vederbörande garantstat utbetalat, eller i garantstatens
egen valuta. De årligen av den österrikiska regeringen utbetalade
beloppen skall motsvara den totalsiffra i österrikiska schilling, som
framgår av den nyss återgivna uppställningen. Utländska valutor skall beräknas
efter den växelkurs, som gällde för finansiella transaktioner den 1
december 1952. Den första utbetalningen skall äga rum den 1 januari 1954
och därefter följande utbetalningar skall ske med ett års tidsintervall.
Garantregeringarna förklarar sig anse de överenskomna betalningarna
utgöra slutlig reglering av deras betalningsanspråk å den österrikiska regeringen
för de belopp, som garantregeringarna utgivit eller kommer att utgiva
för den period som börjat den 8 maj 1945. Till dess att de i överenskommelsen
avsedda förpliktelserna till fullo uppfyllts av den österrikiska
regeringen, inträder garantregeringarna i obligationsinnehavarnas rättigheter.
Vidare förklarar garantregeringarna, att Österrike ieke är skyldigt att
gottgöra de belopp, som av dem utgivits på grund av garantiförbindelserna
och som avser tiden mellan den 12 mars 1938 och den 8 maj 1945.
1954—1963
1964—1968
1969—1978
Varje år
Österrikiska schilling
5 miljoner
7 miljoner
8 miljoner
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
För belopp, som utbetalats av garantstaterna under nämnda tid, har den
tyska förbundsrepubliken förklarat sig beredd att ikläda sig viss betalningsskyldighet.
Förbundsrepubliken har nämligen i samband med London-konferensen
rörande de tyska förkrigsskulderna erbjudit sig att i ersättning
till garantstaterna för utbetalningar under Anschluss-perioden erlägga ett
totalbelopp av 3 600 000 pund sterling, varav Sverige skulle erhålla 4 013
pund årligen under femton år. Detta erbjudande har av garantstaternas representanter
preliminärt godtagits, men avtalet är ännu inte ratificerat av
förbundsrepubliken. Det väntas emellertid att så kommer att ske under
hösten 1953.
Det bör observeras, att den österrikiska regleringsplanen endast avser
bestämmelser om den gottgörelse Österrike förpliktar sig att erlägga till
garantstaterna, men att planen icke innehåller några föreskrifter om beloppens
fördelning mellan dessa stater. Därom skall garantstaterna senare
fatta beslut. Vid Rom-konferensen utgick man emellertid ifrån att fördelningen
skulle ske proportionellt i förhållande till garantstaternas utbetalningar
på grund av garantiförbindelserna.
överenskommelsen innebär icke, att garantstaterna för 1934 års lån befrias
från sina skyldigheter gentemot obligationsinnehavarna. Om överenskommelsen
träder i kraft kommer visserligen Österrike att erlägga ränta efter
4,5 % å de obligationer, som är utelöpande den 1 januari 1954, men då en
del av dessa obligationer löper med högre ränta än 4,5 % och då Österrikes
amortering enligt överenskommelsen börjar först år 1960 och lånet enligt
låneavtalet förfaller år 1959, nödgas garantstaterna för tiden 1954—1959
infria sina förbindelser gentemot obligationsinnehavarna genom att bestrida
viss räntekostnad och den amortering, som för denna tid skulle ha ankommit
på Österrike.
Den totala kostnad Österrike skulle ersätta för tiden efter maj 1945 utgör
995 miljoner schilling. Österrike åtar sig enligt regleringsplanen att till
garantstaterna erlägga 165 miljoner schilling och att amortera 1934 års lån
med 575 miljoner schilling, vilket ger ett sammanlagt betalningsbelopp om
740 miljoner schilling eller 74,37 %. Emellertid reduceras ersättningsprocenten
därigenom att en viss del av de österrikiska återbetalningarna under
åren 1960—1980 komer att avsättas till gottgörelse åt obligationsinnehavare,
vilkas obligationer blivit utlottade under tiden 1954—1959 men icke tillfullo
betalts. Anledningen till att full betalning icke erlagts är att den tjeckoslovakiska
regeringen icke uppfyllt sin garantiförbindelse. Den slutliga gottgörelsen
till garantstaterna har därför uppskattats till 65 å 70 %.
Sveriges utbetalningar för tiden efter Anschluss-perioden, d. v. s. från den
8 maj 1945 till den 1 december 1952, utgör sammanlagt 1 718 313,91 kr. efter
kurserna i november 1952. I verkligheten har emellertid utbetalats
1 772 737,24 kr. beroende på att vid utbetalningstillfällena tillämpats högre
kurser än de, som gällde i november 1952. En gottgörelse efter 65 % å
1718 313,91 kr. skulle utgöra 1 116 904,04 kr. För Sveriges verkliga Utlägg
under tiden den 1 december 1939—1 december 1952, sammanlagt 3 448 849,27
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
7
kr., skulle således beräknas inflyta från Förbundsrepubliken Tyskland
872 220 kr. och från Österrike 1 116 904 kr., d. v. s. sammanlagt 1 989 124
kr. motsvarande 57,7 % av Sveriges sammanlagda verkliga utbetalningar i
egenskap av garantstat. Efter den 1 december 1952 har Sverige utbetalat
207 371,08 kr. och beräknas under tiden december 1953—december 1959 komma
att utbetala ytterligare ca 1 300 000 kr. Tillhopa skulle utbetalningarna
belöpa sig till omkring 5 miljoner kronor, varav omkring 3 miljoner kronor
skulle kunna återfås. Förlusten skulle komma att uppgå till omkring 2 miljoner
kronor, varvid dock hänsyn icke tagits till ränteförlusten. De angivna
siffrorna för vad Sverige skulle komma att erhålla i gottgörelse är approximativa,
enär, såsom tidigare nämnts, fördelningen av beloppen mellan garantstaterna
icke fastställts. Att fördelningen kommer att ske proportionellt
torde man visserligen kunna utgå ifrån, men däremot är icke bekant
hur principen kommer att närmare utformas.
Riksgäldskontoret har i yttrande beträffande de österrikiska förpliktelserna
till gottgörelse till garantstaterna förklarat sig kunna med hänsyn till
omständigheterna tillstyrka ett godtagande av regleringsplanen i denna del.
I övrigt innehåller konferensrapportens bilagor (11:3—VI) förslag till
reglering av Creditanstalts obligationslån av år 1936, fordringar tillkommande
den s. k. Caisse Commune des Porteurs des Dettes Publiques Autrichienne
et Hongroise, den österrikiska republikens fundinglån uttryckta i
franska francs samt Järnvägsaktiebolaget Danube-Save-Adriatique’s skuldförbindelser.
Slutligen angives de principer, som skall reglera återupptagandet
av lånetjänsten å provinsers och kommuners lån ävensom lånetjänsten
å lån, som försetts med offentlig garanti. Vad det sistnämnda förslaget
angår, hänvisas till den vid detta protokoll fogade avtalstexten (bilaga VI
till konferensrapporten). Någon förteckning å lån, som anses falla under
denna kategori, har veterligen icke ännu utfärdats.
Det svenska innehavet av skuldförbindelser, som beröres av bestämmelserna
i bilagorna II: 3—VI, torde icke vara betydande, men omfattningen
har ännu icke med säkerhet kunnat utrönas.
Svenska Bankföreningen har i avgivet yttrande lämnat överenskommelsen
utan erinran i de delar, som angår de privata borgenärerna.
Departementschefen.
Föreliggande överenskommelse har till syfte att reglera Österrikes utländska
offentliga förkrigslån och att möjliggöra ett återupptagande av lånetjänsten
å dessa lån. Den svenska staten har omedelbart intresse av de förpliktelser
Österrike enligt överenskommelsen ikläder sig beträffande viss
återbetalning av de belopp, som garantstaterna för Österrikes konverteringslån
av 1934 utbetalat efter den 8 maj 1945. Överenskommelsen ger dock
endast föreskrifter beträffande Österrikes förpliktelser i detta hänseende,
medan beloppens fördelning mellan garantstaterna kommer att fastställas
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 236.
genom gemensamt beslut av dessa stater. Man kan dock utgå från att fördelningen
kommer att ske proportionellt i förhållande till varje stats utbetalningar
på grund av garantiförpliktelserna. Med denna utgångspunkt torde
enligt verkställda beräkningar Sverige för tiden från maj 1945 till 1959 erhålla
mellan 65 å 70 % av de utbetalda beloppen. Ehuru full betalning sålunda
icke kan erhållas och den tidsperiod, under vilken beloppen skall erläggas,
är ganska avsevärd, får dock överenskommelsen i denna del med
hänsyn till rådande förhållanden anses vara godtagbar. För utbetalningar,
som ägt rum på grund av garantiförbindelserna under tiden mars 1938—
maj 1945 har den västtyska förbundsrepubliken erbjudit viss återbetalning.
Överenskommelsen avser emellertid, såsom förut nämnts, en allmän reglering
av Österrikes utländska offentliga skuldförbindelser från tiden före
kriget. Det svenska innehavet av dylika värdepapper torde icke vara betydande,
om man undantager dels det internationella lånet av 1930, varav en
tranch är emitterad i Sverige och placerad hos några större banker, och dels
viss del av 1934 års österrikiska konverteringslån som likaledes omhänderhas
av de större bankerna. Bankföreningen har icke funnit anledning till
erinringar mot de regleringsförslag, som angår privata borgenärer. Det bör
dock framhållas, att den svenska statens biträdande av överenskommelsen
icke innebär, att de privata borgenärerna blir bundna. Det ankommer på
dem att själva biträda regleringsförslag som för dem är av betydelse. Ifrågavarande
överenskommelse säger icke, hur en sådan anslutning skall ske,
men den torde kunna äga rum i varje form, som tydligt anger borgenärens
godkännande, exempelvis genom mottagande av betalning för förfallna kuponger.
Även om sålunda de privata borgenärerna icke är bundna av Sveriges
deltagande i överenskommelsen, ligger det i sakens natur, att det säkerligen
icke är någon utsikt för dem att erhålla gynnsammare betalningsvillkor
än vad överenskommelsen medger.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att ifrågavarande
överenskommelse angående Österrikes utländska offentliga förkrigslån
måtte föreläggas riksdagen och hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t genom proposition måtte föreslå riksdagen
att godkänna Sveriges anslutning till överenskommelsen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
L. Kellberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
9
BILAGA
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Rapport Report
de Ia Conférence. i ssued by the International Conferenee
on Austrian pre-war external
public Debts.
1. — Sur 1’invitation du Gouvernement
italien une Conférence, destinée å
étudier les mesures qui permettraient å
1’Autriche de reprendre le service de sa
dette extérieure, s’est tenue å Rome du
25 novembre au 6 décembre 1952.
2. — La Conférence a désigné comme
Président 1’Ambassadeur Cosmelli.
3. — Elle a examiné les conditions
dans lesquelles pourrait étre assurée la
reprise par l’Autriche du service de sa
dette extérieure propre et de la dette
extérieure des collectivités publiques
autrichiennes.
4. — Elle a abouti aux conclusions
qui sont incorporées dans les annexes
ci-jointes qui comprennent:
ö) Des recommandations aux Gouvernements
garants et au Gouvernement
Autrichien sur la méthode suivant laquelle
ce dernier pourrait aussurer le
remboursement des avances effectuées
par les Etats garants des Emprunts
1933 et 1934.
b) Des pro jets d’accord entre les
créanciers privés et le Gouvernement
Autrichien pour chaque catégorie de
dettes publiques extérieures Autrichiennes,
faisant l’objet des annexes ci-jointes.
c) Un projet d’accord sur les principes
relatifs å la reprise du transfert des
dettes extérieures des Länder et des
Municipalités, et des emprunts garantis
par des Collectivités Publiques.
5. — La Conférence reconnait que,
dans les circonstances présentes, et
compte tenu de la situation particuliére
de 1’Autriche, le plan de réglement qui
résulte du présent rapport et de ses annexes
et qui implique des sacrifices sub
-
1. Following the invitation of the
Italian Government, a Conferenee was
held in Rome from the 25th November
to 6th December, 1952, with the purpose
of studying the measures that
would enable the Austrian Government
to resume the service of its external
public debts.
2. Ambassadör Cosmelli of Italy was
eleeted President of the Conferenee.
3. The Conferenee examined the conditions
in which Austria could resume
the service of the external debts of the
State and of Austrian public bodies.
4. The Conferenee reached certain
conclusions set forth in the attached
Annexes, which comprise:
(a) recommendations to the Guarantor
Governments and to the Austrian
Government on the procedure by which
the latter should make good the payments
effeeted by the Guarantor Governments
in respect of the 1933 and 1934
loans;
(b) draft agreements between the
Austrian Government and the private
ereditors för each category of Austrian
external public debts covered in the attached
Annexes;
(c) a draft agreement on the principles
for the resumption of service on external
debts of provinces and municipalities,
and loans guaranteed by public
bodies.
5. The Conferenee recognised that in
the present circumstances, and taking
account of Austria’s special situation,
the settlement plans set out in this Report
and in the Annexes, which represent
substantial concessions by the Guaran
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
11
Översättning.
Rapport
avgiven av den internationella konferensen
om österrikiska utländska
offentliga förkrigslån.
1. På inbjudan av den italienska regeringen
har en konferens hållits i Rom
under tiden 25 november—6 december
1952 i syfte att utreda vilket tillvägagångssätt
som skulle tillåta österrikiska
regeringen att återupptaga lånetjänsten
för dess utländska offentliga skulder.
2. Ambassadören Cosmelli, Italien,
valdes till konferensens ordförande.
3. Konferensen har granskat de förutsättningar,
under vilka österrikiska
regeringen skulle kunna återupptaga
lånetjänsten för dess samt österrikiska
allmänna inrättningars offentliga utlandsskulder.
4. Konferensen har fattat vissa beslut,
vilka framlagts i närslutna bilagor,
nämligen rörande:
a) Rekommendationer till garantstaterna
och till österrikiska regeringen
rörande det sätt på vilket den senare
skall ersätta de betalningar, som förskotterats
av garantstaterna beträffande
1933 och 1934 års lån.
b) Utkast till överenskommelser mellan
österrikiska regeringen och enskilda
borgenärer rörande de kategorier österrikiska
offentliga utlandsskulder, som
behandlas i närslutna bilagor.
c) Utkast till överenskommelse rörande
principerna för återupptagande
av lånetjänsten för provinsernas och
kommunernas utlandsskulder samt för
lån med offentlig garanti.
5. Konferensen anser att med hänsyn
till rådande förhållanden och Österrikes
särskilda läge regleringsplanen sådan den
anges i denna rapport och dess bilagor
— vilka innebära väsentliga medgivanden
av garantstaterna och de enskilda
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
stantiels de la part des Etats garants et
des créanciers privés mais également un
effort sérieux de la part du débiteur,
constitue, selon son sentiment, une base
équitable pour la reprise du service des
dettes Autrichiennes. Elle recommande
donc aux Gouvernements intéressés et
aux créanciers privés de 1’accepter.
6. — Elle suggére que cette acceptation
par le Gouvernement Autrichien,
par les Gouvernements garants et par
les représentants des créanciers privés
fasse 1’objet d’une notification au Gouvernement
Italien. Les accords entreront
en vigueur å 1’égard des Gouvernements
garants et des créanciers acceptants des
que le Gouvernement Autrichien aura
notifié son approbation au Gouvernement
Italien.
7. — La Conférence a pris note d’une
communication de la Délégation Autrichienne,
relative å 1’intention de son
Gouvernement de promulguer une loi
sur la validation des titres de la dette
extérieure autrichienne. Elle n’a pas
soulevé d’objection de principe å ce projet.
Elle demande cepandant que les
mesures d’application de cette loi fassent,
dans un esprit de coopération mutuelle,
l’objet de discussions bilatérales
entre le Gouvernement Autrichien et
chaque Gouvernement interessé, et/ou
les représentants des créanciers privés.
8. — En cas de défauts ultérieurs de
FAutriche sur une ou plusieurs des dettes
couvertes par le présent rapport, les
créanciers intéressés å ees dettes recouvreraient
les droits résultants de
leurs créances originelles.
9. — La Conférence considére que les
présentes annexes förment un tout. En
conséquence le rejet par le Gouvernement
Autrichien cFune ou de plusieurs
des annexes jointes serait considéré
comme un rejet de 1’ensemble.
10. — Le présent rapport et ses annexes
ont été approuvés å 1’unanimité
au cours d’une séance pléniére de la
Conférence tenue le 6 décembre 1952.
Rome, le 6 décembre 1952
tor Governments and the private ereditors,
but åt the same time a considerable
effort on the part of the debtor, constitute
in the view of the Conference a reasonable
basis for the resumption of service
on Austrian loans. The Conference
recommended the acceptance of this Report
to the Governments concerned and
to the private ereditors.
6. The Conference suggested that the
acceptance of this Report by the Austrian
Government, the Guarantor Governments
and the representatives of the
ereditors, should be signified by notification
to the Italian Government. Once
the Guarantor Governments and the
private ereditors had approved the Report,
the agreements should become effeetive
as soon as the Austrian Government
had notified its acceptance to the
Italian Government.
7. The Conference took note of a
statement by the Austrian Delegation
about the intention of its Government
to pass a law on the validation of the
bonds of the Austrian external public
debts. No objection on matters of principle
was raised in respect of this proposal.
However, the Conference requested
that the measures for the implementation
of this law should be the
subject of bilateral discussions, in a
spirit of mutual coopération, between
the Austrian Government and each interested
Government and or the representatives
of the private ereditors.
8. In the case of a subsequent default
by Austria on one or more of the debts
covered by the present Report, the interested
ereditors would recover their
original contractual rights.
9. The Conference considered that the
Annexes to this document formed parts
of a whole. In consequence, the rejection
by the Austrian Government of one
or more of the attached Annexes should
be considered as a rejection of all of
them.
10. The present Report and Annexes
were approved unanimously åt a plenary
session of the Conference held on
6th December, 1952.
Rome, 6th December, 1952.
Kungl. Maj :ts proposition nr 236.
13
borgenärerna men samtidigt förutsätta
en betydande ansträngning från gäldenärens
sida — utgör en skälig grundval
för återupptagandet av lånetjänsten för
de österrikiska skulderna. Konferensen
rekommenderar berörda regeringar och
enskilda borgenärer att antaga denna
rapport.
6. Konferensen föreslår, att antagandet
av denna rapport från österrikiska
regeringens, garantregeringarnas och
borgenärsrepresentanternas sida skall
tillkännagivas genom meddelande till
italienska regeringen. Sedan garantregeringarna
och de enskilda borgenärerna
godkänt rapporten skola överenskommelserna
träda i kraft så snart österrikiska
regeringen givit italienska regeringen
meddelande om sitt antagande av
rapporten.
7. Konferensen har tagit kännedom
om en förklaring av den österrikiska delegationen
rörande dess regerings avsikt
att utfärda en lag angående giltighetsförklaring
av obligationerna till de
österrikiska offentliga utlandsskulderna.
Konferensen har icke rest någon principiell
invändning mot detta förslag
men begärt, att sättet för tillämpningen
av denna lag skall göras till föremål
för bilaterala överläggningar i en
anda av ömsesidigt samarbete mellan
österrikiska regeringen samt varje intresserad
regering och/eller representanter
för obligationsinnehavarna.
8. För den händelse Österrike skulle
komma att underlåta att betala en eller
flera av de skulder som avses med denna
rapport skola berörda borgenärer återvinna
sina ursprungliga avtalsenliga rättigheter.
9. Konferensen anser att bilagorna
till detta dokument skola anses såsom
en enhet och att österrikiska regeringens
förkastande av en eller flera av närslutna
bilagor följaktligen skall anses som
förkastande av samtliga.
10. Denna rapport jämte bilagor har
enhälligt antagits vid ett plenarsammanträde
med konferensen den 6 december
1952.
Rom den 6 december 1952.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Annexe I.
Annex I.
Recommandations Recommendations
sur le réglement des créances des for the settlement of the Guarantor
gouvernements garants å 1’encontre Governments’ claims against the
du gouvernement Autrichien. Austrian Government.
1. — Sous condition d’un accord sur
la procédure pour la validation des tetres
en circulations, le Gouvernement Autrichien
paiera pour le service de l’emprunt
garanti de conversion 1934-1959
du Gouvernement Autrichien, les montants
fixés dans 1’Annexe II.
2. — De 1960 å 1980 inclus, le Gouvernement
Autrichien effectuera les
paiements annuels en premier lieu aux
agents payeurs de 1’Emprunt, dans la
mesure nécessaire pour servir (la fin de
1’amortissement intervenant en 1980) les
obligations encore dues, appelées å
1’amortissement entre 1954 et 1959 inclus,
qui n’ont pas été entiérement amorties
å la fin de 1959. Le solde sera versé
å un agent payeur qui sera désigné en
temps utile par les Gouvernements
garants. Cet agent répartira ce montant
entre les Gouvernements garants qui ont
rempli leurs obligations au titre de l’emprunt
autrichien international garanti
1933- 1953 et 1’emprunt garanti de conversion
du Gouvernement Autrichien
1934- 1959. La répartition sera faite selon
un plan qui sera notifié en temps utile å
cet agent payeur.
3. — Le Gouvernement Autrichien
s’engage å payer et å transférer aux
gouvernements qui ont exécuté entiérement
leurs engagements, au titre des
avances qui ont été effectuées par ees
garants, en exécution de leurs obligations
au titre des garanties des emprunts
1933—1953 et 1934—1959, les sommes
suivantes:
1. Subject to an agreed procedure for
the validation of outstanding bonds, the
Austrian Government will pay towards
the service of the Austrian Government
Guaranteed Conversion Loan 1934/1959
the amounts agreed in Annex II.
2. From 1960 to 1980 inclusive the
Austrian Government will make the annual
payments in the first instance to
the paying agents of the loan to an extent
necessary to service (with final redemption
by 1980) outstanding bonds,
drawn in the period from 1954 to 1959
inclusive, which have not been fully redeemed
by the end of 1959. The balance
will be paid to an agent, to be designated
in due course by the Guarantor Governments,
which agent will divide this sum
among the Guarantor Governments who
have fulfilled their obligations in respect
of the Austrian Government International
Guaranteed Loan 1933/1953 and the
Austrian Government Guaranteed Conversion
Loan 1934/1959. The division
will be in accordance with a schedule to
be notified to the agent in due course.
3. The Austrian Government undertakes
to pay and transfer to the Guarantor
Governments, in respect of monies
paid by those Guarantors, in fulfilment
of their obligations under their guarantees
of the Austrian Government International
Guaranteed Loan 1933/1953
and the Austrian Government Guaranteed
Conversion Loan 1934/1959, the
following sums:
Chaque année
de å
1954-1963
1964-1968
1969-1978
Schillings autrichiens .. .
Jiäcli Y 6är
5.000. 000 1954-1963
7.000. 000 1964-1968
8.000. 000 1969-1978
Auslrian Schillings
5 million
7 million
8 million
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
15
Bilaga I.
Rekommendation
rörande reglering av garantregeringars
fordringar på den österrikiska
regeringen.
1. Under förutsättning att överenskommelse
träffas om sättet för giltighetsförklaring
av oinlösta obligationer
åtager sig österrikiska regeringen att erlägga
de i Bilaga II överenskomna beloppen
å österrikiska statens garanterade
konverteringslån 1934—1959.
2. Från och med 1960 till och med
1980 skall österrikiska regeringen först
och främst erlägga årliga betalningar
till betalningsagenterna för lånet i den
utsträckning, som är erforderlig för att
(med slutlig inlösen 1980) inlösa oguldna
obligationer, som utlottats från och med
1954 till och med 1959 men icke blivit
tillfullo inlösta vid utgången av 1959.
Återstoden skall erläggas till en av garantregeringarna
i vederbörlig ordning
utsedd betalningsagent, vilken skall fördela
beloppet mellan de garantregeringar
som ha fullgjort sina förpliktelser beträffande
österrikiska regeringens internationella
garanterade lån 1933/1953 och
österrikiska regeringens garanterade konverteringslån
1934—1959. Fördelningen
skall ske i enlighet med en plan, som
kommer att i behörig tid delgivas betalningsagenten.
3. Den österrikiska regeringen åtager
sig att till de garantregeringar, som till
fullo uppfyllt sina förpliktelser, betala
och transferera nedannämnda belopp i
anledning av de betalningar, som gjorts
av dessa garanter till fullföljande av deras
förpliktelser enligt garantierna för
österrikiska regeringens internationella
garanterade lån 1933—1953 och österrikiska
regeringens garanterade konverteringslån
1934—1959:
Vart och ett av åren Österrikiska schilling
1954—1963
1964—1968
1969—1978
5 miljoner
7 miljoner
8 miljoner
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
4. — Les montants ci-dessus seront
répartis entre les Gouvernements garants
selon un plan qui sera communiqué au
Gouvernement Autrichien å la date la
plus proche possible.
5. — Les montants payables seront
versés soit dans les devises effectivement
versées par les garants, soit dans la devise
nationale du pays qui recjoit les
paiements. En tout cas, le montant total
payable chaque année par le Gouvernement
Autrichien sera équivalent sur la
base des taux de change en vigueur le
ler décembre 1952 pour les transactions
financiéres, å la somme en Schillings qui
resulte du tableau ci-dessus.
6. — Le premier paiement sera effectué
le ler janvier 1954 et les paiements
ultérieurs s’effectueront å des intervalles
d’une année.
7. -— Les Gouvernements garants, en
acceptant les paiements qui leur sont
destinés — et qui sont visés dans les
paragraphes 1 å 6 ci-dessus —- comme
un réglement final de leur créance å l’encontre
du Gouvernement Autrichien
pour les paiements qu’ils ont effectués
ou qu’ils effectueront pour la période
commen^ant le 8 mai 1945 — en éxécution
de leurs obligations de garants au
titre de 1’emprunt international 1933—
1953 du Gouvernement Autrichien et de
1’Emprunt de Conversion 1934—1959 du
Gouvernement Autrichien — sont subrogés
dans les droits des porteurs de ees
titres jusqu’å ce que les obligations du
Gouvernement Autrichien, visées dans
les paragraphes 1 å 6 ci-dessus aient été
entiérement éxécutées.
8. ■— Les Gouvernements garants
considérent que 1’Autriche n’est tenue å
faire face å aucune obligation relative å
des sommes payées par eux au titre de
leur garantie pour des montants échus
entre le 12 mars 1938 et le 8 mai 1945.
Rome, le 6 décembre 1952
4. The above sums will be divided between
the Guarantor Governments in
accordance with a schedule to be communicated
to the Austrian Government
åt an early date.
5. The amounts payable will be either
in the original currencies paid by the
Guarantors or in the national currency
of the country receiving the payment.
In either case the total amount payable
by the Austrian Government in any
year will be equivalent to the relevant
amount shown in the above schedule,
when converted into schillings åt the
rates of exchange for financial transactions
on 1st December, 1952.
6. The first payment will take place
on 1st January, 1954, and subsequent
payments will be åt yearly intervals
thereafter.
7. The Guarantor Governments, in
accepting the payments accruing to
them, as described in paragraphs 1 to 6
above, as a final settlement of their
claims against the Austrian Government
för the payments made and to be made
by the Guarantors for the period since
8th May, 1945, in fulfilment of their
guarantee obligations in respect of the
Austrian Government International
Guaranteed Loan 1933/1953 and the
Austrian Government Guaranteed Conversion
Loan 1934/1959, assume the
rights of the bondholders of these two
Loans, until the undertakings by the
Austrian Government, in paragraphs 1
to 6 above, are finally discharged.
8. The Guarantor Governments consider
that the Austrian Government is
not liable for amounts paid by them
under their guarantees for the period
from 12th March, 1938, to 8th May, 1945.
Rome, 6th December, 1952.
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
17
4. Ovannämnda belopp skola fördelas
mellan garantregeringarna i enlighet med
en plan, som snarast kommer att delgivas
österrikiska regeringen.
5. Betalning skall ske antingen i de
valutor, som betalades av garanterna,
eller i det lands valuta som mottager betalning.
I båda fallen skall det totala
årliga belopp, som erlägges av österrikiska
regeringen, motsvara de i ovanstående
uppställning angivna beloppen,
varvid omvandling till schilling skall
ske enligt den växelkurs, som den
1 december 1952 gällde för finansiella
transaktioner.
6. Den första betalningen skall äga
rum den 1 januari 1954 och följande betalningar
med ett års mellanrum.
7. Garantregeringarna, som erkänna
de betalningar, som tillkomma dem enligt
moment 1—6 ovan, såsom slutlig
reglering av deras fordringar på österrikiska
regeringen i anledning av de betalningar,
som gjorts och som komma
att göras av garanterna för tiden efter
den 8 maj 1945 till fullföljande av deras
garantiförpliktelser beträffande österrikiska
regeringens internationella garanterade
lån 1933—1953 och österrikiska
regeringens garanterade konverteringslån
1934—1959, inträda i de rättigheter,
som tillkomma dessa båda låns obligationsinnehavare,
till dess österrikiska regeringens
åtaganden enligt moment 1—6
ovan slutligt fullgjorts.
8. Garantregeringarna anse österrikiska
regeringen icke vara ansvarig för
belopp som under tiden 12 mars 1938—8
maj 1945 erlagts av dem enligt deras
garantier.
Rom den 6 december 1952.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 236.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
Annexe II.
Accord
entre le gouvernement Autrichien
et tes représentants des
porteurs.
Sous condition d’un accord sur la procédure
pour la validation des titres en
circulation, le Gouvernement Autrichien
se propose d’offrir aux porteurs des titres
le paiement et le transfert, en monnaies
appropriées, des sommes ci-aprés:
1. — Emprunt international du Gouvernement
Autrichien å 7 %-1930.
a) Les paiements commenceront le ler
janvier 1954, sur la base d’un taux d’intérét
annuel de 4 x/2 %.
b) A partir de 1’échéance du premier
coupon de 1959, il sera ajouté aux intéréts
ci-dessus un fonds d’amortissement
suffisant pour assurer le rachat de 1’Emprunt
au plus tard en 1980, ce qui constituera
une annuité cumulative de
7.254565 %.
c) L’échéance de 1’Emprunt sera reportée
å 1’année 1980.
d) Les arriérés d’intéréts qui n’ont
pas encore été versés seront calculées å
nouveau sur la base d’un intérét simple
de 41/2 %.
Les coupons semestriels qui n’ont pas
encore été payés et dont l’échéance
tombe en tre le ler juillet 1945 et le ler
juillet 1953 seront honorés, sans intéréts,
chaque année aux échéances des coupons
semestriels, et ceci du ler janvier 1954
au ler janvier 1962, inclus.
Pour les paiements ci-dessus, chaque
coupon semestriel å 3 1/2 % sera calculé
comme un coupon å 2 x/4 %.
Annex II.
Agreement
between the Austrian Government
and the representatives of the
bondholders.
Subject to an agreed procedure for
the validation of outstanding bonds, the
Austrian Government undertakes to
offer to the bondholders to pay and
transfer in the appropriate currencies
the following amounts:
1. Austrian Government 7 % International
Loan 1930:
(a) commencing with a payment on
the 1st January 1954, interest åt the
rate of 4 x/2 per cent per annum;
(b) as from the first coupon date in
1959 a sinking fund sufficient to redeem
the Loan by 1980 shall be added to the
above interest payments and constitute
with them a cumulative annuity of
7.254565 per cent;
(c) the maturity of the Loan shall be
extended to 1980.
(d) arrears of interest outstanding
shall be re-calculated åt 4 x/2 per cent
simple interest.
Unpaid half-yearly coupons falling
due in the period from 1st July 1945 to
1st July 1953 will be satisfied by payment,
without interest, on the halfyearly
coupon dates each year from 1st
January 1954 to 1st January 1962, inclusive
of one half-yearly coupon.
For the purpose of these payments,
each 3 x/2 per cent half-yearly coupon
will be taken as a coupon för 2 x/4 per
cent.
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
19
Bilaga II.
Överenskommelse
mellan österrikiska regeringen och
representanterna för obligationsinnehavarna.
Under förutsättning att överenskommelse
träffas om sättet för giltighetsförklaring
av oinlösta obligationer åtager
sig österrikiska regeringen att erbjuda
obligationsinnehavarna betalning och
transferering i vederbörande valutor av
följande belopp:
1. Österrikiska regeringens 7 % internationella
lån 1930.
a) Med en första betalning den 1 januari
1954 ränta efter en årlig räntefot
av 4x/2 procent.
b) Från första kupongdagen 1959 skall
en amortering tillräcklig för att inlösa
lånet senast år 1980 läggas till nämnda
räntebetalningar och tillsammans med
dem bilda en kumulativ annuitet å
7,254565 procent.
c) Förfallotiden för lånet skall förlängas
till 1980.
d) Förfallna men oguldna räntebelopp
skola omräknas efter 41/2 procent enkel
ränta.
Ännu icke inlösta halvårskuponger,
som förfallit under tiden 1 juli 1945—1
juli 1953, skola betalas utan ränta på
förfallodagarna för de halvårskuponger,
som förfalla varje år från och med den
1 januari 1954 till och med den 1 januari
1962, jämte en ytterligare halvårskupong.
För detta ändamål skall varje 3J/2
procent halvårskupong anses såsom en
kupong om 21/i procent.
20
Kungl. Maj:Is proposition nr 236.
2. — Emprunt de conversion garanti du
Gouvernement Autrichien 1934—1959.
Sans préjuger des revendications des
porteurs de titres vis-å-vis des Etats
Garants en vue d’obtenir le service contractuel
a)
le Gouvernement Autrichien paiera
å titre de service pour cet emprunt, å
dater du ler juin 1954, un intérét annuel
de 41/2 % sur les obligations en circulation
au ler janvier 1954, y compris les
obligations estampillées entre mai 1945
et décembre 1953 comme étant remboursées
partiellement.
b) A partir du 1959, il sera ajouté aux
paiements ci-dessus un fonds d’amortissement
suffisant pour assurer le rachat
de 1’Emprunt au plus tard en 1980, ce
qui constituera une annuité cumulative
de 7.254565 %.
c) Ces paiements continueront jusqu’en
1980.
d) Pour les arriérés d’intéréts qui
n’ont pas été payés par un Garant
durant la période entre mai 1945 å
décembre 1953, le Gouvernement Autrichien
effectuera des paiements aux
échéances des coupons semestriels entre
le ler juin 1954 et 1961, le montant de
ces arriérés étant calculé å nouveau sur
la base d’un taux annuel de 3 %.
e) Le Gouvernement Autrichien estime
que les titres sortis au tirage entre
le ler juin 1940 et le ler juin 1944 appartiennent
au groupe de titres dont 1’échéance
tombe entre le 12 mars 1938 et le
8 mai 1945 et qu’il constituent une obligation
du Gouvernement Allemand.
Toutefois, étant donné que le Gouvernement
Allemand n’a pas assumé cette
responsabilité, et afin de ne pas penaliser
les porteurs de ces titres, le Gouvernement
Autrichien accepte de prendre
les dispositions suivantes au sujet de ees
obligations:
Le Capital arriéré (å savoir 241jt %)
sera amorti å partir de 1959 durant une
période de 10 ans. L’amortissement s’effeetuera
tous les deux ans. Ainsi, en
juin 1959, les obligations tirées en 1940
seront complétement amorties. Les obli
-
2. Austrian Government Guaranteed Conversion
Loan 1934/1959.
Without prejudice to the claims of
the bondholders against the Guarantors
for full contractual service:
(a) the Austrian Government will pay
towards the service of this Loan commencing
on the 1st June 1954 interest
åt 41/2 per cent per annum on bonds
outstanding on 1st January 1954 including
bonds stamped in the period
from May 1945 to December 1953 as
partially repaid.
(b) as from 1959 a sinking fund sulficient
to redeem the Loan by 1980 shall
be added to the above payments and
constitute with them a cumulative annuity
of 7.254565 per cent;
(c) these payments will continue until
1980.
(d) in respect of arrears of interest not
paid by a Guarantor for the period from
May 1945 to December 1953, the Austrian
Government will make payment
on the half-yearly coupon dates from
1st June 1954 to 1961, the amount of
such arrears being re-calculated åt the
rate of 3 per cent per annum;
(e) the Austrian Government considers
that as bonds drawn payable 1st
June 1940 to 1st June 1944 fell due
within the period 12th March 1938 to
8th May 1945, liability for payment
thereof fell on the German Government.
In view of the faet, however, that the
German Government has not accepted
this liability and in order to prevent
hardship to holders of the bonds concerned,
the Austrian Government agrees
to make the following provision in respect
of these bonds:
The Capital outstanding (i. e. 241/2
per cent) will be redeemed from 1959
onwards within a period of ten years.
Redemption will operate in alternate
years. Thus in June 1959, bonds drawn
in 1940 will be called for redemtion åt
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
21
2. Österrikiska regeringens garanterade
konverteringsldn 1934/1959.
Utan förfång för obligationsinnehavarnas
anspråk gentemot garanterna på
fulla kontraktsenliga rättigheter
a) skall österrikiska regeringen beträffande
detta lån erlägga med början
den 1 juni 1954 årlig ränta efter 41/,
procent å obligationer, som utestå oinlösta
den 1 januari 1954, däri inbegripet
obligationer som under tiden maj 1945
—december 1953 stämplats såsom delvis
betalda.
b) skall från och med 1959 en amortering
tillräcklig för att inlösa lånet till
1980 läggas till nämnda betalningar och
tillsammans med dem bilda en kumulativ
annuitet å 7,254565 procent.
c) skola dessa betalningar fortsätta
till 1980.
d) skall österrikiska regeringen beträffande
förfallna räntor, vilka av garant
icke erlagts för tiden maj 1945—december
1953, erlägga betalning å förfallodagarna
för halvårskuponger från 1
juni 1954 till 1961, varvid ifrågavarande
förfallna räntebelopp skola omräknas
efter en räntesats av 3 procent per år.
e) Enär obligationer, som utlottats
för betalning under tiden 1 juni 1940
—1 juni 1944, falla inom perioden 12
mars 1938—8 maj 1945 anser österrikiska
regeringen, att betalningsskyldigheten
för dessa åvilar tyska regeringen.
Med hänsyn till att tyska regeringen
emellertid icke erkänt denna skyldighet
och i avsikt att förhindra förluster för
innehavare av ifrågavarande obligationer
samtycker österrikiska regeringen
till att vidtaga följande åtgärder beträffande
dessa obligationer:
Det utestående kapitalet (d. v. s. 241/2
procent) skall återbetalas inom en period
av tio år från och med 1959. Betalning
skall ske vartannat år. I juni 1959 skola
sålunda obligationer, som utlottats under
1940, inlösas till deras fulla återstå
-
22
Kuntjl. Maj:Is proposition nr 236.
gations tirées en 1941 seront amorties
en 1961, etc.
La quote-part d’intérét due pour le
Capital arriéré de ees titres, å partir de
1949, calculée å nouveau sur la base de
3 % par an, sera versée durant la méme
période, å partir de juin 1959, pour le
coupon échu en juin 1949. Les coupons
suivants seront payables tous les six
mois å partir de cette date.
3. — Obligations »Creditanstalt» du Gouvernement
Autrichien — 1936.
Le Gouvernement Autrichien reprendra
les paiements des coupons semestriels
en circulation de cet Emprunt,
le ler mars 1954 et 1’échéance de l’Emprunt
sera reporté, en conséquence, au
ler septembre 1964.
4. — Tous les frais afferents å l’exécution
des opérations ci-dessus seront å
la charge du Gouvernement Autrichien.
5. — Les Organismes representant
les porteurs intéressés recommanderont
les termes du présent accord, contenus
dans les quatres paragraphes cidessus,
å 1’approbation desdits porteurs.
Rome, le 4 décembre 1952.
their full outstanding value. In 1961
those in 1941 will be redeemed, and
so om
Interest quota due on the Capital outstanding
of these bonds from 1949 inclusive,
re-calculated åt the rate of 3
per cent per annum will be paid over
the same period, commencing June 1959,
when the coppon due June 1949 will
become payable. Subsequent coupons
will become payable half-yearly thereafter.
3. Austrian Government Austrian Creditanstalt
Bonds 1936.
The Austrian Government will resume
payment of the outstanding half-yearly
coupons on this Loan on the 1st Marcli
1954 and the maturity of the Loan will
be extended to 1st September 1964 accordingly.
4. All the expenses incidental to carrying
out the above transactions shall be
borne by the Austrian Government.
5. The Bondholders’ Councils concerned
will recommend the terms set
out in the above four paragraphs for the
acceptance of their bondholders.
Rome, 4th December, 1952.
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
23
ende värde. Under 1961 skola under
1941 utlottade obligationer inlösas o. s. v.
Förfallen räntedel å kapitalbelopp av
dessa obligationer, som utestår fr. o, m.
år 1949, skall, omräknad efter en
räntesats av 3 procent per år, betalas
under samma tidsperiod med början i
juni 1959 då betalning skall erläggas för
den i juni 1949 förfallna kupongen. Betalning
för följande kuponger skall därefter
erläggas halvårsvis.
3. Österrikiska regeringens »Creditanstalh
obligationer 1936.
Österrikiska regeringen skall återupptaga
betalningen av resterande halvårskuponger
å detta lån den 1 mars 1954
och förfallotiden för lånet skall följaktligen
förlängas till den 1 september 1964.
4. Alla uppkommande utgifter för genomförande
av ovannämnda åtgärder
skola bestridas av österrikiska regeringen.
5. Vederbörande obligationsinnehavares
råd skola föreslå sina obligationsinnehavare
att antaga de villkor, som
fastställts i ovanstående fyra moment.
Rom den 4 december 1952.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 236.
Annexe VI.
Accord
sur les principes relatifs å la reprise
du translert des dettes exterieures
des länder, et des municipalités et des
emprunts garantis par des collectivités
publiques.
Le service régulier sera recommencé å
la méme date que le service des dettes
de l’Etat.
Les débiteurs seront invités par le
Gouvernement Autrichien å se mettre
sans délai en rapport avec les créanciers
respectifs, en vue d’arriver å des réglements
bilatéraux.
Le Gouvernement Autrichien donnera
son consentement å des réglements équitables,
sous-condition que:
1) les paiements effectués å la Konversionskasse
soient reconnus par les
créanciers;
2) les arriérés de 1945 å 1953 soient
réglés, avec une réduction équitable;
3) le service courant soit repris avec
des intéréts redépursant pas 5 1/i % et
avec un plan d’amortissement raisonnable;
4)
les emprunts avec clause Or soeient
servis sur la base de
1 U.S.A. dollar or équivalent å 1 U.S.A.
dollar courant
1 Fr. Suisse or équivalent å 1 Fr.
Suisse courant
étant entendu que lorsqu’un emprunt å
déjå fait l’objet d’une réduction de Capital,
ce fait sera pris en considération
lors de 1’application de ees dispositions.
Rome, le 6 décembre 1952.
Annex VI.
Agreement
on the Principles for the Resumption
of service on External Debts of
provinces and municipalities,
and loans guaranteed by
Public Bodies.
The regular service will be resumed
on the same date as the service of governmental
loans.
The Austrian Government will ask
debtors to contact their respective ereditors
without delay in order to reach
bilateral agreements.
The Austrian Government will give
its consent to equitable settlements
provided that:
(1) payments made to the Konversionskasse
are recognized by the ereditors;
(2)
arrears from 1945 to 1953 are
settled on the basis of an equitable reduetion;
(3)
current service is resumed åt a
rate of interest not exceeding 5 1/i per
cent, and with a reasonable amortisation
plan;
(4) loans with a gold clause are serviced
on the basis that:
1 United States gold dollar is equivalent
to 1 current dollar, and
1 Swiss gold franc is équivalent to 1
Swiss franc;
it being understood that, when a loan
has already been the subject of a reduction
of Capital, this faet will be taken
into considération when these provisions
are applied.
Rome, 6th December 1952.
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
25
Bilaga VI.
Överenskommelse
rörande principerna för återupptagandet
av lånetjänsten för provinsernas
och kommunernas utlandsskulder
samt för lån med offentlig garanti.
Den reguljära lånetjänsten skall återupptagas
samtidigt med lånetjänsten
för statliga skulder.
Den österrikiska regeringen skall uppmana
gäldenärerna att utan dröjsmål
sätta sig i förbindelse med respektive
borgenärer i syfte att träffa bilaterala
uppgörelser.
Den österrikiska regeringen skall giva
sitt samtycke till skäliga uppgörelser på
villkor att:
1) betalningar gjorda till Konversionskasse
godkännas av borgenärerna;
2) oguldna belopp för åren 1945—
1953 regleras med iakttagande av en
skälig reduktion;
3) den löpande lånetjänsten återupptages
med en räntesats icke överstigande
5procent och med en rimlig amorteringsplan;
4)
vid betalning av lån med guldklausul
en amerikansk gulddollar skall
motsvara en amerikansk dollar och en
guldschweizerfranc en schweizerfranc;
varvid det underförstås att i de fall
där ett lån undergått kapitalminskning
denna omständighet skall tagas i betraktande
vid tillämpningen av dessa
bestämmelser.
Rom den 6 december 1952.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 236.