Statsutskottets utlåtande nr 201.

1

Nr 201.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående den
framtida avvägningen av olika transportmedels utbyggnad.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Löfgren väckt motion (II: 333) har
hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam
utredning angående den framtida avvägningen av skilda transportmedels utbyggnad.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört följande.

En lösning av kommunikations- och transportproblemen inom vårt land
är en fråga av allra största betydelse. Den berör vårt samhälles enskilda
medlemmars personliga behov och näringslivets utveckling samt har dessutom
nära samband med strategiska hänsynstaganden.

En tidsenlig anpassning i dessa avseenden tillhör de problem, som i
många sammanhang har behandlats. Nya behov gör sig dock alltid gällande,
och nya avvägningar måste verkställas.

Önskemål om vittgående investeringar i järnvägsanläggningar, såsom
breddning till normalspårvidd av stora delar av det smalspåriga järnvägsnätet,
nya omfattande elektrifieringar, utbyggnad av dubbelspårnätet etc.
har aktualiserats, liksom krav på en utbyggnad av landsvägsnätet enligt
ett — som många anser — mera framsynt program med ett begränsat system
av rikshuvudvägar i kombination med goda ehuru något enklare länshuvudvägar,
vilka tillåter höga och jämna hastigheter och en lastkapacitet, som
bättre svarar mot motorfordonens utveckling.

Många tecken tyder på att dessa för vårt lands ekonomiska utveckling
så oerhört betydelsefulla frågor ej är på ett fullt tillfredsställande sätt klarlagda.
Osäkerhet råder om lämpligaste avvägningen mellan de olika huvudslagen
av vårt kommunikations- och transportväsen.

Senast genom överrevisorernas vid kungl. järnvägsstyrelsen nyligen avgivna
berättelse över det sist tilländalupna verksamhetsåret vid statens
järnvägar framgår det tydligt, hur angeläget det anses vara att åstadkomma
en avvägning mellan järnvägs- och biltrafiken, och i kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
äskanden för det nya budgetåret framhålles vikten av
att en grundlig utredning om vägväsendet göres, eftersom sådan ej utförts
sedan 1930-talet.

Vid en i Stockholm nyligen avhållen transportkonferens med stor tillslutning
från olika delar av vårt lands näringsliv framhölls den oerhörda
betydelse, som en effektiv lösning av transportproblemen har för vårt näringslivs
ekonomiskt riktiga utveckling, och samtidigt som orsakerna till
vidtagna väsentliga ökningar av järnvägarnas taxor meddelades från ledningen
för statens järnvägar uppgavs det från annat håll, att en anpassning
av landets vägnät efter motorfordonens utveckling skulle medföra möjligheter
till betydande sänkning av transportkostnaderna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 saml. Nr 201.

2

Statsutskottets utlåtande nr 201.

Utan att taga ståndpunkt till de ofta mycket divergerande uppfattningarna
på detta område synes det mig dock i högsta grad angeläget, att en allsidig
transportekonomisk utredning för avvägning mellan olika transportmedel
snarast kommer till stånd. Särskilda utredningar, som från olika håll
signaleras, kunde därvid samordnas, så att en mera allsidig belysning av
problemet i hela dess vidd uppnås.

Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens biltrafiknämnd och kommerskollegiet.

Järnvägsstyrelsen, som till skillnad från övriga remissmyndigheter avgivit
sitt yttrande först sedan vårsessionen av innevarande års riksdag avslutats,
har anfört följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts den 5 juni 1953 givna bemyndigande har chefen
för kommunikationsdepartementet tillkallat tio utredningsmän för att
verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. Av de
för denna utredning meddelade — i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 5 juni 1953 intagna — direktiven framgår bl. a. att utredningsmännen,
med utgångspunkt från lcostnadsstrukturen för järnvägsrespektive
vägtransporter samt dessa transporters olika ekonomiska förutsättningar
i områden med olika trafiktäthet, böra söka komma fram till en
avvägning, som möjliggör en ändamålsenlig användning och samordning av
de skilda transportmedlen. Då ifrågavarande uppdrag sålunda torde få anses
innefatta den av motionären önskade utredningen, anser sig järnvägsstyrelsen
— under hänvisning i övrigt till sin i ovannämnda statsrådsprotokoll
återgivna skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 maj 1953 med yttrande över vad
statsutskottet under punkten 17 i sitt utlåtande nr 9: 1953 anfört rörande
upprättandet av eu plan för ombyggnad till normalspår av smalspåriga järnvägslinjer
— kunna inskränka sig till att uttala, att styrelsen delar motionärens
uppfattning om angelägenheten av den av honom begärda utredningen,
men att, sedan denna nu blivit igångsatt, den föreliggande motionen icke
torde påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Väg- och valtenbyggnadsstyrelsen har i själva sakfrågan framhållit följande.

Väg- och järnvägstrafiken representerade år 1950 enligt en inom Industriens
utredningsinstitut verkställd beräkning ett samlat transportvärde av i
runt tal 3 400 milj. kronor. Av detta hänförde sig 2 400 milj. kronor till vägtrafiken.
Ehuru styrelsen icke varit i tillfälle att mera ingående studera det
material, som ligger till grund för dessa beräkningar, anser sig styrelsen
dock —■ på grundval av vissa inom styrelsen verkställda överslagsberäkningar
— i vad avser vägtrafiken kunna utgå från att storleksordningen på det
angivna värdet för dessa transporter ger en ungefärlig riktig uppfattning om
vägtransporternas betydelse för samhällsekonomien.

De ständigt ökade kraven på transportvägarnas funktionsduglighet har
medfört, att man inom såväl vägväsendet som järnvägsväsendet räknar med
investeringar av en storleksordning, som tar en stor del av landets resurser
i anspråk. Om en samordning av investeringsverksamheten inom de två
transportgrenarna skall kunna ske ur de synpunkter, som i motionen avses,
måste denna grundas på en översiktlig planering, som tar hänsyn till de
möjligheter, som kunna föreligga att tillgodose olika transportbehov endera
genom förbättrade vägförbindelser eller förbättrade järnvägsförbindelser.

Statsutskottets utlåtande nr 201.

3

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening medför på längre sikt
frånvaron av klara riktlinjer för utbyggnad av de olika transportmedlen risk
för felinvesteringar och snedvridning av utvecklingen. Den sedan lång tid
tillbaka föreliggande, stora eftersläpningen i vad avser vägbyggnadsverksamheten
har emellertid medfört ett omedelbart behov av en upprustning av
vägnätet för den nuvarande trafiken. Om bedömandet begränsas enbart till
vägväsendet torde därför för dagen någon större risk för felinvesteringar av
betydelse i detta sammanhang icke förefinnas. De undersökningar och utredningar,
som måste komma till utförande i samband med en översiktlig planering,
äro emellertid i vad avser vägväsendet synnerligen tidskrävande, varför
det är angeläget att dessa påbörjas snarast. Först sedan resultatet härav
föreligger, har man för vägsidans vidkommande grundmaterial för en kommande
utredning angående den framtida avvägningen mellan olika transportmedel.

Ett bedömande av de centrala problemen inom det vidsträckta och mångskiftande
område, som trafikväsendet utgör, måste nämligen grundas på en
klar redovisning av de utbyggnadsbehov, som kunna anses föreligga inom
vägväsendet respektive järnvägsväsendet. Först sedan en sådan redovisning
föreligger, synes möjlighet förefinnas till en samlad generalplanering och
därmed en avvägning mellan de olika transportmedlens utbyggande, som tar
hänsyn till det samband, som finnes mellan trafikmedlen och dessas alternativa
eller kompletterande funktioner.

Ehuru väg- och vattenbyggnadsstyrelsen således i princip anser, att en
utredning av hithörande frågor är önskvärd, anser styrelsen att tidpunkten
ännu inte är inne för upptagandet av frågan om en avvägning mellan de
olika transportmedlen.

I anslutning härtill har styrelsen bl. a. påpekat, att ett klarläggande av vägväsendets
utbyggnadsbehov måste förutsättas ske genom väg- och vattenkyggna(isverkets
försorg, enär ett sådant klarläggande kräver ingående kännedom
om alla de tekniska och ekonomiska faktorer, som påverka vägbyggnadsverksamheten,
ävensom tillgång till inom verket tillgängliga väg- och
trafiktekniska uppgifter, specialutredningar m. m. På grund av personalbrist
har dock planläggningen på längre sikt inom vägväsendet måst inskränkas
till vissa arbeten av mera förberedande natur.

Statens biltrafiknämnd har till en början uppehållit sig vid frågan, huruvida
— i större omfattning än f. n. sker — någon avvägning genom statliga
tvångsåtgärder bör ske mellan de olika transportmedlen, och i samband därmed,
huruvida någon allmän revision kan anses påkallad i fråga om de bestämmelser,
som f. n. reglera den yrkesmässiga automobiltrafiken. Efter att
därvid ha lämnat en kortfattad återblick på förhållandena under 1930-talet
samt en redogörelse för de av 1944 års trafikutredning framförda synpunkterna
har nämnden framhållit, att botemedlet mot de svårigheter som f. n.
göra sig gällande i skilda avseenden beträffande transportväsendets och då
särskilt järnvägstransporternas ekonomi enligt dess mening icke bör sökas i
en omläggning av grunderna för transporternas uppdelning mellan skilda
trafikmedel. I stället bör den hittills tillämpade principen bibehållas och sålunda
uppdelningen åstadkommas därigenom att trafikanten får fritt välja
trafikmedel.

4

Statsutskottets utlåtande nr 201.

Biltrafiknämnden har vidare berört de svårigheter som föreligga på förevarande
område till följd av bristen på tillräckligt omfattande statistiskt material
och har i anslutning härtill gjort följande uttalande.

Biltrafiknämnden har med det sist anförda velat påvisa de betydande svårigheter,
man ställes inför, då det gäller att åstadkomma en transportekonomisk
utredning av det slag, att den skall kunna tjäna till grundval för en
uppdelning av transporterna mellan bil och järnväg enligt sakligt motiverade
grunder. Mot bakgrunden av vad nämnden härförut anfört angående
sin principiella inställning till frågan om en dylik uppdelning och de avsevärda
svårigheterna att finna underlag för en sådan uppdelning kominer
nämnden för sin del till det resultatet, att en transportekonomisk uppdelning
av transporterna efter för bilismen och järnvägstrafiken »naturliga»
verksamhetsområden i praktiken icke kan åstadkommas. De båda trafikslagen
gripa så in på transportmarknaden, att gränser icke kunna uppdragas
för områden, där det ena eller andra trafikslaget bör ha ensam- eller företrädesrätt
till transporterna. Det ur samhällsekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga
är enligt nämndens uppfattning, att här bör föreligga möjlighet
till fri tävlan inom ramen för gällande koncessionssystem. Endast under sådan
betingelse kan man bäst befordra tekniska och ekonomiska framsteg
och vad som hör vara transportväsendets uppgift: att tillhandahålla hela
samhället goda, bekväma och snabba transporter till lägsta möjliga kostnad.

Sammanfattningsvis har nämnden i den nu avhandlade frågan såsom sin
åsikt framhållit, att för ett fortsatt ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga
automobiltrafiken bärande skäl icke förebragts eller eljest äro för
handen för igångsättandet av en utredning, åsyftande en ändring av grunderna
för nu gällande förordning angående yrkesmässig biltrafik.

Biltrafiknämnden har därefter övergått till frågan, huruvida behov av en
allmän utredning rörande statliga investeringar i fråga om kommunikationerna
kan anses föreligga. Nämnden har därvid lämnat en ingående
siffermässig belysning av motorfordonstrafikens utveckling under de senaste
åren samt berört vissa frågor, sammanhängande med utredningen angående
landsvägstrafikens kostnader och dessas finansiering. Efter att vidare
ha framfört vissa kritiska synpunkter på de statliga förvärven av enskilda
bussföretag har nämnden slutligen erinrat om att 1944 års trafikutredning
i särskilt utlåtande föreslog inrättandet av en särskild trafiknämnd,
vars uppgift skulle vara att verkställa en investeringsplanering i
stort för kommunikationsväsendet framför allt beträffande investeringar
i fasta anläggningar, såsom vägar, järnvägar, flygfält, hamnar m. in. I anslutning
härtill har biltrafiknämnden uttalat följande.

Någon trafiknämnd av det slag och med de uppgifter 1944 års trafikutredning
föreslog har icke kommit till stånd. Huruvida behov därav f. n.
föreligger, undandrager sig nämndens bedömande. Numera torde en ganska
god kartläggning förefinnas angående de investeringsbehov, som inom skilda
förvaltningsområden föreligga eller kunna antagas inom den närmare
framtiden bli aktuella. Måhända förefinnes dock på skilda avsnitt behov av
revidering och översyn av befintligt material. Avvägningen mellan skilda
investeringsbehov och därvid mellan de olika transportmedlens investeringsbehov
inbördes och i förhållande till övriga investeringsbehov måste städse
ingå som ett väsentligt led i handhavandet av den allmänna ekonomiska poli -

Statsutskottets utlåtande nr 201.

5

tiken. Att i en eller annan form de utredningar verkställas, som må vara
erforderliga för dessa frågors bedömande, betraktar nämnden såsom en
självfallen sak. Men detta bör i så fall bli utredningar av helt annan innebörd
och med helt annan målsättning än den utredning skulle få, som motionen
syftar till; denna utredning skall ju nämligen till omprövning upptaga
frågan om lämpligaste avvägningen av transportuppgifterna mellan de
olika huvudslagen — järnväg och bil.

Sammanfattningsvis får nämnden uttala, att nämnden för sin del anser
skäl icke föreligga att f. n. till utredning och omprövning upptaga frågan
om avvägningen av transportuppgifterna mellan de skilda huvudslagen av
trafikmedel, men att nämnden däremot, ur de synpunkter nämnden företräder,
ej har invändning att göra mot att särskild utredning företages angående
de framtida riktlinjerna för järnvägs- och vägväsendets fortsatta
utbyggnad under iakttagande av att f. n. gällande grunder för fördelningen
av transportuppgifterna mellan skilda trafikslag alltjämt skola äga tillämpning.
En sådan utredning i fråga om de landväga transportmedlens investeringsbehov
bör emellertid kompletteras med en motsvarande utredning i
fråga om de sjöväga kommunikationsmedlens investeringsbehov.

Kommerskollegiet, som i ärendet inhämtat yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle, Sveriges industriförbund, Sveriges
redareförening samt Svenska hamnförbundet, har för egen del framhållit
följande.

Genom att till diskussion upptaga frågan om den framtida avvägningen
mellan olika transportmedels utbyggnad har motionären berört ett problemkomplex,
som redan med hänsyn till storleksordningen av de investeringar
det här är fråga om är av en betydande ekonomisk räckvidd. Transportfrågorna
ha fått en ständigt ökad aktualitet, och inom allt fler sektorer av transportväsendet
har större utrymme lämnats åt forskningsverksamhet och rationaliseringssträvanden.
Även från det allmännas sida ha hithörande frågor
ägnats betydande uppmärksamhet. Så sent som år 1947 framlade 1944
års trafikutredning sitt betänkande med förslag rörande vissa frågor avseende
det inrikes trafikväsendet, vari detta problemkomplex blev föremål
för en omfattande undersökning. Vidare har 1944 års hamnutredning i sitt
år 1949 framlagda betänkande angående svensk hamnbyggnadspolitik berört
hithörande frågor. För övrigt torde avvägningsfrågorna på transportområdet
vara föremål för en kontinuerlig uppmärksamhet från myndigheternas
sida, och särskilt gäller detta de statliga kommunikationsverken och
de myndigheter som handha investeringsfrågor.

Fn förnyad utredning angående det inrikes trafikväsendet skulle säkerligen
kunna lämna många och värdefulla bidrag till bedömningen av hithörande
frågor. Visserligen ha de ovannämnda tidigare utredningarna ännu
icke föranlett åtgärder från statsmakternas sida, och det kan från denna
synpunkt vara tveksamt om en ny utredning på detta område bör igångsättas.
Emellertid synes det uppenbart, att en jämförande undersökning beträffande
de ekonomiska betingelserna för olika transportmedel skulle vara av
stort värde som en grundval för handläggningen av investeringsfrågorna på
transportområdet. Det måste anses som en betydande brist att frågan om de
olika trafikmedlens inbördes företräde i olika hänseenden icke blivit föremål
för sådana överväganden, som kunna bilda underlag för den fortsatta
investeringsverksamheten.

Den framtida avvägningen mellan olika transportmedel bestämmes av en
mångfald faktorer i det ekonomiska och tekniska skeendet, och med den

6

Statsutskottets utlåtande nr 201.

snabbhet, som karakteriserar den nuvarande utvecklingen på transportområdet,
är det givet att bedömningen av hithörande frågor måste bli mycket
vansklig. Trots den osäkerhet, som torde komma att vidlåda en allmän avvägning
för investeringarna på transportområdet, anser Kollegium det emellertid
önskvärt att få till slånd en mera hållfast grundval för bedömandena
på detta område.

Kollegium kan sålunda för sin del tillstyrka förslaget om en utredning
för nyssberörda ändamål. Den bör enligt Kollegii mening omfatta icke endast
förhållandena inom landsvägs- och järnvägstrafiken utan även motsvarande
frågor inom inrikes sjö- och luftfart.

Utskottet. Motionärens förslag om en utredning angående den framtida
avvägningen av olika transportmedels utbyggnad har i princip tillstyrkts av
de i ärendet hörda remissmyndigheterna, även om meningarna varit delade
rörande tidpunkten för eu sådan utrednings igångsättande och densammas
omfattning. Även utskottet finner skäl tala till förmån för motionärens förslag.

Utskottet vill emellertid samtidigt erinra om att jämlikt Kungl. Maj :ts den
5 juni 1953 lämnade bemyndigande särskilda utredningsmän tillkallats för
att verkställa en översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. I utredningsdirektiven
har bl. a. understrukits önskvärdheten av att större klarhet
skapas om järnvägarnas plats och villkor i det framtida transportsystemet.
Vidare har framhållits att motsvarande behov i viss grad föreligger inför
ställningstaganden till jämförliga frågor på andra områden av transportväsendet
ävensom att kraven på de till miljardbelopp årligen uppgående investeringsutgifterna
för transportapparatens utbyggnad och därvid föreliggande
risker för dubbelinvesteringar jämväl i övrigt göra det påkallat, att ett
fastare underlag skapas för bedömningen av den ifrågavarande investeringsverksamhetens
framtida inriktning. Mot bakgrunden härav avses en prövning
skola ske av hela det trafikpolitiska problemet. Med utgångspunkt från
kostnadsstrukturen för järnvägs- respektive vägtransporter samt dessa transporters
olika ekonomiska förutsättningar i områden med olika trafiktäthet
ha utredningsmännen att därvid söka komma fram till en avvägning, som
niöjliggör en ändamålsenlig användning och samordning av de skilda transportmedlen.
Förutsättningarna för att uppnå en kostnadsmässigt sett riktigare
fördelning av transportverksamheten mellan de olika trafikmedlen skola
därvid icke minst undersökas.

Såvitt framgår av direktiven måste den ifrågavarande utredningen komma
att ta ställning till just de av motionären berörda spörsmålen. Vid sådant
förhållande synes anledning icke föreligga för riksdagen att nu göra
någon särskild framställning i ämnet. Utskottet hemställer därför

att motionen II: 333 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 1 december 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Statsutskottets utlåtande nr 201.

7

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, Näsgård, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Näsström,
Bergh, Hesselbom, Einar Persson, Edvin Thun, Boman, Ivar Nilzon och
Huss; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i Ljungskile,
Lindholm, Johansson i Mysinge, Åkerström, Hoppe, Kyling, Onsjö, Nihlfors,
Blidfors och fröken Ager.

537751. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag