Statsutskottets utlåtande nr 168.

1

Nr 168.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
flyttning av Stockholms örlogsbas.

(l:a avd.)

I propositionen nr 1 (bil. 25, punkt 34) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flyttning av
Stockholms örlogsbas för budgetåret 1953/54 beräkna ett investeringsanslag
av 460 000 kronor under befästningars delfond av försvarets fastighetsfond.

Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 200, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 8
april 1953, föreslagit riksdagen besluta, att Stockholms örlogsbas skall
flyttas till Stockholms södra skärgård i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som angivits i berörda statsrådsprotokoll.

I anledning av riksdagens i skrivelse 1948: 369 gjorda uttalande i ämnet
har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att låta
verkställa utredning rörande flyttning av Stockholms örlogsstation och
örlogsvarv till plats inom Stockholms skärgård. De med stöd härav tillkallade
utredningsmännen — vilka antagit benämningen 1948 års örlogsbasutredning
och i det följande kallas örlogsbasutredningen — hava till
fullgörande av sitt uppdrag den 15 november 1951 avgivit betänkande med
förslag angående flyttning av Stockholms örlogsbas till Stockholms södra
skärgård.

Departementschefen har till en början framhållit, att statsmakterna
i nära 100 år övervägt frågan om flyttning av Stockholms örlogsbas
utan att något definitivt beslut fattats i vare sig ena eller andra
riktningen. De förutsättningar, från vilka frågan måste bedömas, har
emellertid genom händelserna under det senaste årtiondet radikalt förändrats.
Tidigare ansågs i första hand organisatoriska och ekonomiska
synpunkter tala för en flyttning. Därjämte framhölls önskemålet att frigöra
huvudstaden från en militär anläggning, som bedömdes öka riskerna
för angreppshandlingar — på senare tid främst genom flyganfall — mot

1813 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 6 samt. Nr 168.

2

Statsutskottets utlåtande nr 168.

staden. Nu har den vapentekniska utvecklingen under och efter andra
världskriget i förening med vunna erfarenheter om den hänsynslöshet,
varmed överraskningsmomentet numera utnyttjas vid ett krigsutbrott, fått
som följd att militära skäl med stor styrka talar för en utflyttning av i
vart fall den del av örlogsbasen, som örlogsvarvet utgör. Kommer kriget,
måste man räkna med att varvet i dess nuvarande skick utsättes för stora
risker genom flyganfall, robotbombning eller insats av atombomber mot
huvudstaden. Detta förhållande kan på varvets nuvarande plats icke i
väsentlig grad ändras genom skyddsåtgärder, enär naturförhållandena icke
medger att bergrum för fartyg, verkstäder och förråd i tillnärmelsevis tillräcklig
omfattning anordnas i anslutning till den befintliga varvsanläggningen.
Icke ens om närbelägna civila varv utnyttjades som annexföretag
är detta möjligt. Som krigsreparationsbas är det nuvarande varvet alltså
icke lämpligt, även om avståndet till flottans operationsområden hade varit
mindre än vad som faktiskt är fallet.

En skyddad och användbar krigsreparationsbas inom Stockholms skärgårdsområde
är emellertid nödvändig för att flottan i krig skall kunna fylla
sina uppgifter. Vid sådant förhållande finner departementschefen i likhet
med örlogsbasutredningen det både av ekonomiska skäl och ur beredskapssynpunkt
riktigast att flytta fredsvarvet och anordna det så, att det även
kan tjänstgöra som krigsreparationsbas. De verkställda undersökningarna
visar att en sådan förening av de båda organen är möjlig att genomföra.
Den för det nya varvet föreslagna platsen, Muskö Sköldudde, synes vara
för en krigsreparationsbas nära nog idealisk och för fredsdrift acceptabel.
De befarade olägenheterna i form av något försämrade möjligheter till
ekonomiskt lönande drift och försvårad rekrytering synes departementschefen
icke vara så allvarliga att de får utgöra hinder för en utflyttning.
Vad särskilt angår de uttalade farhågorna för att alltför många arbetare
kommer att sluta sin anställning vid varvet, när detsamma flyttas, vill
departementschefen här endast erinra om att tidpunkten, då verksamheten
kan föras över till den nya anläggningen, är så avlägsen, att det icke
nu är möjligt att med säkerhet bedöma denna fråga. Självfallet kommer
konjunkturerna vid tiden för utflyttningen att få stor betydelse för personalens
benägenhet att följa med vid flyttningen. De framförda farhågorna
för att bergrumsarbetet skulle inverka menligt på rekryteringen vill
departementschefen icke tillmäta alltför stor betydelse. Några hälsorisker
av sådant arbete har trots ingående undersökningar icke kunnat påvisas.
Det må i stället framhållas, att åtskilligt arbete, som vid det nuvarande
örlogsvarvet — och vid andra varv av konventionell typ — måste utföras
utomhus hurudant vädret än är, å Muskö får ske i skydd. Departementschefen
ansluter sig sålunda helt till förslaget att flytta Stockholms örlogsvarv
till Muskö Sköldudde och där spränga in varvets vitala delar i berget.

Statsutskottets utlåtande nr 168.

3

För örlogsstationens utflyttning talar väsentligen andra skäl. Den nuvarande
stationen behöver moderniseras och rationaliseras, men utrymmet
på Skeppsholmen är för litet för att man där skulle kunna tillskapa en
fullt modern anläggning. Vidare bör stationen icke ligga alltför långt från
varvet med tanke på samarbetet dem emellan. Även stationen hör därför
enligt departementschefen utflyttas. Örlogsbasutredningens förslag att
vid flyttningen uppdela stationen efter arbetsuppgifterna så att en del
överföres till det nya varvet å Muskö medan återstoden får bilda
en ny örlogsstation å Berga i anslutning till de redan befintliga marina
anläggningarna därstädes finner departementschefen lämpligt. Att
utan sådan uppdelning överflytta stationen till Berga skulle vara ofördelaktigt
särskilt med tanke på de omfattande, tids- och kostnadskrävande
sjötransporter, som då skulle bli nödvändiga för att dagligen
forsla personal mellan stationen och varvet. Även om i sådant fall gymnastik-
och idrottsanläggning skulle kunna undvaras å Muskö -—- något
som icke är säkert med hänsyn till den personal, som under alla förhållanden
för tjänstens skull måste vara förlagd dit — kan någon nettobesparing
i det totala byggnadsbehovet icke påräknas. Tvärtom förefaller en
nettoökning sannolik. Ytterligare kasernutrymmen skulle nämligen krävas
å Berga för sådan personal, som enligt utredningens förslag skulle å Muskö
inkvarteras i ändock befintliga bergrum, och anordningarna å Berga för
bespisning in. in. måste ökas utan att motsvarande minskningar skulle
kunna göras å Muskö.

Om örlogsvarvet och örlogsstationen sålunda flyttas till skärgården,
vinner man, framhåller departementschefen vidare, också en betydande
fördel av annan art: huvuddelen av Skepps- och Kastellholmarna samt
av marinens områden å Djurgården frigöres för andra angelägna behov.
Däremot synes det departementschefen föga troligt att utflyttningen kommer
att minska riskerna för angrepp från luften mot huvudstaden.

Departementschefen ansluter sig även till örlogsbasutredningens förslag,
att marindistriktets huvudförråd flyttas ut tillsammans med varvet och
stationen. Däremot är departementschefen icke nu beredd att taga ställning
till frågan, om marindistriktschefen med stab och förvaltningsorgan -—
förråden undantagna — skall kvarbli i Stockholm eller även de flyttas
därifrån. Denna fråga synes departementschefen böra ytterligare
utredas, lämpligen av marinledningen och organisationsnämnden tillsammans.

Det bör enligt departementschefen också ankomma på marinledningen,
i erforderlig utsträckning i samarbete med organisationsnämnden, att
närmare undersöka och framlägga förslag i sådana organisationsfrågor,
som uppkommer genom ett beslut om utflyttning av örlogsvarvet och
örlogsstationen. Departementschefen tänker då icke minst på de problem,

4

Statsutskottets utlåtande nr 168.

som föranledes av att en del av den nuvarande örlogsstationen förenas med
varvet medan huvuddelen av stationen förlägges tillsammans med marinens
skolor å Berga. Vid dessa undersökningar bör särskilt beaktas de
möjligheter till personalbesparingar, som uppstår genom att administrationen
för vissa organ kan göras gemensam.

Örlogsvarvet å Muskö m. m.

Departementschefen anser det av örlogsbasutredningen framlagda förslaget
till varvsanläggning in. m. å Muskö (se propositionen s. 22—32)
i det väsentliga väl utformat. Förslaget bör kunna utgöra en god grundval
för ett principbeslut om utflyttningen. Genom ett sådant beslut bör ramen
för anläggningens omfattning och huvuddragen för den fortsatta planläggningen
fastställas. Några detaljer i utformningen bör däremot icke nu
fastlåsas. På Kungl. Maj :t bör ankomma att bestämma härutinnan allteftersom
detaljplanläggningen fortskrider. Därvid bör i kostnadsminskande
syfte eftersträvas en viss begränsning av byggnadsprogrammet.

Det är vanskligt att på förhand bedöma i vilken utsträckning muskövarvet
blir konkurrenskraftigt i fråga om vissa större arbeten. Med hänsyn
härtill delar departementschefen utredningens uppfattning, att försiktigheten
bjuder att räkna med en viss nedgång i marinverkstädernas arbetsuppgifter
och personalstyrka under fred. Departementschefen är emellertid
också ense med utredningen om önskvärdheten av att utvidga fredsdriften,
om sådant visar sig kunna ske med ekonomisk fördel. Då anläggningen i
allt väsentligt är dimensionerad efter krigsförhållanden, kan en sådan utvidgning
av fredsdriften ske utan att lokalerna i allmänhet behöver utökas.
Endast beträffande vissa för fredsbruk avsedda specialanordningar, t. ex.
marketenteriet, kan en utökning bli behövlig. Sådana anordningar bör därför
redan från början planlösas så, att en utvidgning kan ske utan svårighet.

Skall man tillvarataga alla möjligheter att göra fredsdriften ekonomisk,
synes varvet icke kunna undvara en större flytdocka. Departementschefen
anser därför att en sådan docka bör ingå i varvsanläggningen.

Till frågan om anordnande av en skyddad tvätt- och reparationsanstalt
i anslutning till varvsanläggningen är departementschefen icke beredd att
nu taga ställning. Frågan bör ytterligare övervägas.

Departementschefen ansluter sig till de av utredningen förordade principerna
för bostadsfrågans lösning (se propositionen s. 35—38). De av
Nynäshamns stad och ösmo kommun gjorda utfästelserna bör genom
Kungl. Maj :ts försorg godtagas. Därvid får dock framhållas, att tiden ännu
icke är inne att taga ställning till frågan om den för varvspersonalen erforderliga
bostadsbebyggelsens fördelning mellan staden och kommunen.
Departementschefen har erfarit, att frågorna om inrättande av lasarett och
gymnasium i Nynäshamn för närvarande ligger mindre gynnsamt till än
när utredningen verkställde sin undersökning. En tillfredsställande lösning

Statsutskottets utlåtande nr 168.

5

av dessa och andra frågor, som kan göra de tilltänkta bostadsorterna attraktiva,
är emellertid av vikt för att underlätta arbetskraftsrekryteringen vid
musköanläggningen. Departementschefen förutsätter därför, att vederbörande
kommunala och statliga organ samverkar för att åstadkomma gynnsamma
lösningar och att statsmakterna i mån av behov lämnar sin medverkan
härvid.

Vägförbindelsen mellan Muskö och fastlandet synes departementschefen
böra i princip ordnas enligt utredningens förslag (se propositionen
s. 40 och 41). Definitiv ställning får tagas i den ordning, som
gäller för behandling av vägfrågor i allmänhet. Departementschefen delar
utredningens uppfattning, att kostnaderna för erforderliga arbeten med
redan befintliga allmänna vägar och gator bör bestridas av väghållaren i
vanlig ordning. Vid angelägenhetsgraderingen beträffande dessa arbeten
måste hänsyn tagas icke blott till det tidigare befintliga behovet av åtgärderna
utan även till de ändrade förutsättningar ur trafiksynpunkt,
som blir en följd av musköanläggningens tillkomst. Av samma skäl och
med hänsyn till den betydelse, som den nya muskövägen får för andra
trafikintressen än varvets, bör en del av anläggningskostnaderna för denna
väg belasta väganslaget. Kostnadsfördelningen synes här lämpligen böra
göras så, att den del av vägsträckan, som kan ingå såsom ett led i en
eventuell omläggning av länshuvudväg 143, bekostas av väganslag medan
återstoden av nyanläggningskostnaden påföres varvet.

Utredningen anser att kronan bör bära en del av kostnaderna för personaltransporterna
till och från musköanläggningen. Frågan om de allmänna
principer enligt vilka kronans bidrag bör utgå i dylika fall är för närvarande
föremål för beredning inom civildepartementet. De principer, som
kan komma att fastställas för andra liknande fall, synes departementschefen
böra tillämpas även beträffande musköanläggningen.

De av utredningen framlagda driftskalkylerna (se propositionen s. 44—
46) föranleder ingen erinran från departementschefens sida.

I samband med utflyttningen uppkommer, fortsätter departementschefen,
givetvis åtskilliga personalproblem, som måste särskilt övervägas.
Genom Kungl. Maj :ts försorg bör vid lämplig tidpunkt tillsättas något
organ för att behandla sådana frågor. Hur detta organ skall sammansättas
synes icke behöva nu diskuteras.

Den av utredningen beräknade totalkostnaden för anläggningen,
202 800 000 kronor, bör enligt departementschefen uppräknas med 30 å
35 % för att motsvara den nuvarande prisnivån. Till de av utredningen beräknade
kostnaderna bör läggas jämväl flyttningskostnader för personalen.
Däremot räknar departementschefen i detta sammanhang icke med några
kapitalmedelsförluster för de byggnader, som frigöres i Stockholm, liksom
ej heller med kostnader för att iordningställa de frigjorda områdena. I

6

Statsutskottets utlåtande nr 168.

totalkostnaden för den nya anläggningen bör inrymmas åtminstone någon
allmän marginal för oförutsedda utgifter. Departementschefen anser därför
befogat att öka den av utredningen beräknade totalkostnaden med 35 %,
vartill lägges kostnaden för personalens flyttning. Departementschefen räknar
därför med att totalkostnaden för musköanläggningen in. m. enligt nuvarande
prisläge rör sig om 275 000 000 kronor.

Från totalkostnaden borträknar utredningen 1 600 000 kronor för redan
genomförda markförvärv och 12 200 000 kronor för beslutade arbeten.
Sedan denna beräkning verkställdes har ytterligare 4 500 000 kronor anvisats
för markförvärv. Kostnaderna för de beslutade arbetena har stigit,
varjämte i annat sammanhang förslag förelagts riksdagen att anvisa medel
för hudgetåret 1953/54 för påbörjande av ytterligare visst arbete, som omfattas
av utredningens beräkningar. Vid bifall till detta förslag skulle
den sammanlagda kostnaden för beslutade arbeten uppgå till 30 200 000
kronor och de för ändamålet anvisade medlen utgöra 16 610 000 kronor.
Totalkostnaden enligt nuvarande prisläge bör alltså minskas med (1 600 000
+ 4 500 000 + 16 610 000 =) 22 710 000 kronor, varefter återstår att anvisa
i runt tal 252 300 000 kronor för genomförande av örlogsvarvets utflyttning
till Muskö. Härav bör — såsom förut framhållits — en mindre
del bestridas av väganslag.

Örlogsstationen vid Berga m. m.

Beträffande örlogsbasutredningens förslag in. in. i denna del hänvisas
till propositionen s. 52—64.

Departementschefen framhåller, att de förutsättningar i fråga om behovet
av förläggningslokaler m. in. på vilka örlogsbasutredningen grundat sitt förslag
i vissa avseenden förändrats sedan utredningen avgav sitt betänkande.
Sålunda har flottans värnpliktsutbildning enligt beslut av 1952 års riksdag i
väsentliga avseenden omlagts. Vidare har chefen för marinen framlagt förslag
till ny underbefälsorganisation vid flottan, vilket förslag i annat sammanhang
förelagts riksdagen. Även örlogsstationens stabs- och förvaltningsorganisation
torde komma att förändras. Det är därför enligt departementschefen
icke möjligt att nu i detalj taga ställning till nybyggnadsprogrammet
för örlogsstationen m. in., utan detta torde böra underkastas en översyn med
beaktande av numera rådande förhållanden. Vid denna översyn bör undersökas
huruvida icke, eventuellt genom bättre utnyttjande av tillgängliga
lokalutrymmen inom övriga marindistrikt, en viss begränsning av byggnadsprogrammet
kan vinnas. Sedan översynen verkställts, bör frågan ånyo
underställas riksdagens prövning.

Ehuru det sålunda icke är möjligt att nu taga slutlig ståndpunkt till
byggnadsprogrammet, torde, framhåller departementschefen vidare, den av
Västerhaninge kommun gjorda utfästelsen att bereda bostäder m. m. åt ut -

Statsutskottets utlåtande nr 168.

t

flyttande personal kunna genom Kungl. Maj :ts försorg godtagas. Några
uppgifter om antalet behövliga bostäder kan dock givetvis icke lämnas
förrän på ett senare stadium.

Departementschefen finner det tveksamt, om tjänstebostad bör uppföras
för stationschefen. I samband med den här förut nämnda detaljgranskningen
av byggnadsprogrammet får emellertid även enskildheterna i förslaget
om tjänstebostäder närmare bedömas. Tills vidare utgår departementschefen
från utredningens förslag som beräkningsgrund.

Behovet av ett särskilt organ för att behandla personalfrågor i samband
med utflyttningen är icke så framträdande när det gäller stationen som
i fråga om varvet. Att så är förhållandet sammanhänger delvis med att
stationens fasta personal är betydligt mindre än varvets. Vidare är avståndet
från Berga till Stockholm icke längre än att utflyttningen av personalen
i viss utsträckning kan ske successivt, när förhållandena för den
enskilde synes lämpliga. I första hand bör därför enligt departementschefen
eftersträvas att lösa uppkommande frågor rörande stationens personal på
ordinärt sätt.

Ehuru den förutsatta översynen av byggnadsprogrammet närmast bör
föranleda en viss begränsning av detsamma, räknar departementschefen
tills vidare med den av utredningen enligt prisläget sista kvartalet 1950 beräknade
totalkostnaden för den nya anläggningen vid Berga, 14 300 000
kronor, ökad till 16 500 000 kronor för att möjliggöra högre standard för
vissa förläggningslokaler ävensom vissa detalj kompletteringar. Liksom
beträffande varvsanläggningen bör vidare en uppräkning av totalkostnaden
ske med 35 % på grund av inträffade prisstegringar in. m. Departementschefen
räknar alltså med i runt tal 22 500 000 kronor som totalkostnad för
den nya Berga-anläggningen enligt nuvarande prisläge. Denna kostnadsram
kan dock, enligt departementschefen, icke slutligt fastställas med hänsyn
till den förut nämnda översynen av förslaget.

Särskilda frågor.

Beträffande örlogsbasutredningens förslag in. in. i denna del hänvisas
till propositionen s. 65—74.

Departementschefen förutsätter liksom örlogsbasutredningen att sjökarteverket
tills vidare får disponera sina nuvarande lokaler å Skeppsholmen.
Övriga här aktuella frågor, som berör verket, synes departementschefen
icke påkalla något ställningstagande förrän resultatet av den pågående
utredningen rörande vissa administrativa organisationsfrågor på sjöfartens
område föreligger.

Först när utflyttningen av örlogsbasen genomförts, torde enligt departementschefens
mening tiden vara inne att till övervägande upptaga frågan
om Skeppsholms församlings framtida öde.

8

Statsutskottets utlåtande nr 168.

Såsom tidigare anförts är departementschefen icke nu beredd att taga
ställning till frågan om marindistriktschefen med stab och förvaltningsorgan
bör kvarbli i Stockholm, när örlogsbasen i övrigt flyttas därifrån.
Detta medför att departementschefen icke heller kan nu taga slutlig ställning
till frågan om marinens framtida utrymmesbehov å Skepps- och
Kastellholmarna. I avvaktan på resultatet av de fortsatta övervägandena
räknar departementschefen emellertid med att lokaler och markområden å
holmarna tills vidare reserveras för marinens räkning i den omfattning,
som utredningen föreslagit.

Genom örlogsbasens utflyttning frigöres betydande områden av den
värdefullaste marken i landet. Några beslut om den framtida användningen
av dessa områden med därå befintliga byggnader och anläggningar bör
enligt departementschefens mening icke fattas, innan en grundlig och allsidig
utredning verkställts rörande de olika synpunkter, som bör beaktas
vid omdispositionen. En sådan utredning, som även kan bli förenad med
förhandlingar med Stockholms stad och andra intressenter, bör igångsättas
så snart beslut om örlogsbasens utflyttning fattats. Vid utredningsarbetet
bör beaktas att starka skäl talar mot försäljning av ifrågavarande markområden,
vilka torde böra i huvudsak reserveras för statliga och kulturella
ändamål.

Departementschefen ansluter sig till örlogsbasutredningens uppfattning,
att finansieringen av örlogsbasens utflyttning icke bör sammankopplas
med en eventuell försäljning av delar av de genom utflyttningen disponibla
områdena.

Vad utredningen föreslagit rörande Hårsfjärdens örlogsdepå och Fjäderholmarna
föranleder ingen erinran från departementschefens sida.

Byggnadsarbetenas utförande, årliga anslag.

Beträffande örlogsbasutredningens förslag in. m. i denna del hänvisas
till propositionen s. 75—78.

Såsom departementschefen redan framhållit är den nuvarande varvsanläggningen
i Stockholm känslig för krigshandlingar. Med den spänning, som
råder i världen, är det då, framhåller departementschefen vidare, angeläget
att den nya skyddade varvsanläggningen å Muskö färdigställes så snart omständigheterna
medger. Emellertid är detta företag så kostnads- och arbetskrävande,
att det måste inpassas i ett större sammanhang. Den konjunkturförändring,
som inträtt sedan örlogsbasutredningen slutförde sitt arbete
och remissyttrandena avgavs, har ändrat arbetsmarknadsläget i en för
nämnda företags igångsättande gynnsam riktning. Trots detta räknar
departementschefen icke med att musköanläggningen kan färdigställas på
kortare tid än 10 å 15 år så framt icke exceptionella omständigheter skulle
nödvändiggöra en forcering.

Statsutskottets utlåtande nr 168.

9

Muskövarvet blir till huvudsaklig del en bergrumsanläggning. De mest
omfattande statliga arbetena av liknande art — bortsett från kraftverksbyggena
— omhänderhas nu av fortifikationsförvaltningen. Skulle man,
fortsätter departementschefen, tillsätta en fristående kommitté för att
handha utförandet av musköanläggningen, har man att räkna med antingen
att fortifikationsförvaltningen måste i åtskilliga hänseenden biträda
nämnda kommitté eller ock att dragkamp om personalen skulle
uppstå mellan ämbetsverket och kommittén. Departementschefen anser
det under sådana förhållanden lämpligast, att fortifikationsförvaltningen
får svara för utförandet även av musköanläggningen, och förutsätter,
att härav betingade tillfälliga organisationsförändringar inom
ämbetsverket får beslutas av Kungl. Maj :t. Emellertid må man icke bortse
från att det här gäller en anläggning av helt annan storleksordning än
dem som vanligen utföres. Vidare är att beakta, att för varvets utflyttning
krävs en rad andra åtgärder än genomförandet av byggnadsarbetena å
Muskö. Sålunda skall bostäder anskaffas genom vederbörande kommuners
försorg, personaltransporterna skall ordnas, varvets maskinpark och transportmateriel
skall kompletteras o. s. v. En nära samordning mellan de
olika åtgärderna erfordras för att resultatet skall bli tillfredsställande.
Därför bör enligt departementschefens mening fortifikationsförvaltningen
biträdas av en särskild kommitté, som har att deltaga i planläggningen av
byggnadsåtgärderna och följa arbetets utförande, svara för kontakten med
de berörda kommunerna och samordna de åtgärder, som ankommer på
olika statliga organ.

I det planerade varvet skall ingå vissa anläggningar som redan beslutats
av riksdagen. Departementschefen räknar icke med att under nästa budgetår
skall igångsättas andra arbeten än sådana som ingår i det redan beslutade
byggnadsprogrammet. Någon ytterligare medelsanvisning för arbeten på
platsen erfordras således icke för nästa budgetår. Kostnaderna för erforderlig
förplanering av varvsanläggningen torde, i den mån de ej kan
rymmas inom fortifikationsförvaltningens ordinarie anslag, få i mån av
tillgång bestridas från de medel som anvisats för de redan beslutade anläggningarna.

Den fortsatta utbyggnadstakten blir, framhåller departementschefen
vidare, beroende av ett flertal faktorer som icke nu kan överblickas.
Det är därför icke möjligt att nu angiva storleken av de årliga anslag
som erfordras under utbyggnadstiden. Om anläggningen skulle
kunna färdigställas på 10 år — vilket knappast synes sannolikt —
skulle det genomsnittliga medelsbehovet per år uppgå till omkring
25 miljoner kronor. Om utbyggnadstiden skulle komma att förlängas
till 15 år, nedgår det årliga medelsbehovet till icke fullt 17 miljoner
kronor. Det bör ankomma på fortifikationsförvaltningen i samråd med

10

Statsutskottets utlåtande nr 168.

marinledningen och förenämnda kommitté att uppgöra en plan för anläggningsarbetenas
bedrivande och på grundval därav framlägga förslag
om hur arsanslagen bör beräknas för att arbetena skall kunna utföras
på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt lämpligt sätt.

I den beräknade totalkostnaden ingår icke blott medel för investeringsarbeten
utan även kostnader, som skall bestridas från driftbudgetsanslag.
Fördelningen mellan dessa båda huvudkategorier framgår i stora drag av
den förut lämnade redogörelsen. Detalj uppdelningen får göras i samband
med medelsäskandena för de olika ändamålen. Av kostnaderna för
investeringsarbeten hänför sig största delen till bergrumsanläggningar. Betydande
belopp belöper emellertid på kaserner, tjänstebostäder och andra
friliggande byggnader och anläggningar. Örlogsbasutredningen har icke
berört frågan, hur investeringsanslagen med hänsyn härtill bör fördelas
mellan marinens och befästningars delfonder av försvarets fastighetsfond.
Denna fråga bör enligt departementschefen klarläggas av fortifikationsförvaltningen.

Beträffande den nya örlogsstationen m. m. har departementschefen redan
angivit, att vissa förändringar inträffat rörande det underlag, på vilket
örlogsbasutredningen grundat sina beräkningar, och att därför en viss översyn
av förslaget är påkallad. Någon medelsanvisning bör enligt departementschefen
icke ifrågakomma, innan denna översyn verkställts. Vid översynen
bör även frågorna om lämplig utbyggnadstid och om erforderlig
samordning av varvets och stationens flyttning beaktas.

Departementschefen delar utredningens uppfattning, att arbetet med
anläggningarna å Berga bör i vanlig ordning omhänderhas av fortifikationsförvaltningen.

Utskottet.

Såsom i ärendet framhållits har frågan om en förflyttning av Stockholms
örlogsbas alltsedan år 1863 varit föremål för ett flertal utredningar.
Det är därför att hälsa med tillfredsställelse, att ett principförslag
till frågans lösning nu underställts riksdagens prövning. Utflyttningen av
örlogsbasen innefattar emellertid ett spörsmål av betydande ekonomisk
räckvidd. Enligt verkställda beräkningar skulle totalkostnaden för den
tilltänkta varvsanläggningen in. in. uppgå till sammanlagt omkring 275
miljoner kronor enligt nuvarande prisläge.

Innan utskottet närmare ingår på Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet
erinra, att enligt beslut vid 1948 års riksdag skola inom Stockholms skärgårdsområde
finnas såväl en fredsbas som en primär krigsbas för flottan.
Någon ändring härvidlag har sedermera icke ifrågasatts.

Utskottet är av den uppfattningen, att det av ekonomiska skäl och ur
beredskapssynpunkt är önskvärt, att fredsvarvet och krigsreparationsbasen

Statsutskottets utlåtande nr 168.

11

om möjligt utgöras av en och samma anläggning. Det är också främst från
denna utgångspunkt, som frågan om Stockholms örlogsvarvs framtida ordnande
bedömts.

Örlogsbasutredningen har enligt utskottets mening med full tydlighet
visat, att örlogsvarvet icke kan på sin nuvarande plats, vars belägenhet
dessutom ur flera synpunkter icke är lämplig, moderniseras och utbyggas
så, att detsamma motsvarar de krav, som ej minst med hänsyn till den
vapentekniska utvecklingen böra kunna ställas på en nutida krigsrepationsbas.
Det synes utskottet därför ofrånkomligt, att örlogsvarvet flyttas
till annan plats. Örlogsbasutredningens förslag i denna del, till vilket departementschefen
ansluter sig, har nästan undantagslöst godtagits av i ärendet
hörda myndigheter och organ. Även utskottet är trots de betydande kostnader,
som förslaget medför, berett att i princip förorda, att en förflyttning
kommer till stånd.

De skäl, som förestavat en utflyttning av örlogsvarvet, föreligga icke
med samma styrka i fråga om örlogsstationen. Departementschefen har
emellertid anfört enligt utskottets mening bärande skäl för att även härvidlag
en förflyttning bör komma till stånd. Utskottet har vid övervägande
av denna fråga funnit en tillfredsställande lösning vara, att, såsom departementschefen
föreslagit, de av örlogsstationens uppgifter, som äga direkt
anknytning till varvet, överflyttas till den blivande varvsplatsen, medan
återstoden av stationen förlägges till Berga i omedelbar anslutning till marinens
där befintliga skolor. Utskottet anser även, att marindistriktets huvudförråd
bör utflyttas tillsammans med varvet och stationen.

Vad härefter beträffar valet av plats för den nya örlogsbasen har denna
fråga varit föremål för grundliga undersökningar. Därvid har, vilket även
utskottet vid besök på ort och ställe kunnat konstatera, det bergmassiv
som utgöres av den s. k. Sköldudden å Muskö befunnits vara en ur flera
synpunkter för en krigsreparationsbas synnerligen lämplig plats. Utskottet
har också funnit, att tillräckliga förutsättningar äro för handen att utnyttja
en anläggning därstädes även såsom fredsbas. I detta sammanhang
vill utskottet erinra, att riksdagen redan investerat betydande belopp i
marina anläggningar inom Hårsfjärdsområdet, varjämte omfattande markförvärv
genomförts för att säkra flottans behov av mark därstädes. Utskottet
är alltså av den uppfattningen, att den föreslagna platsen för örlogsbasen
bör godtagas.

Enligt vad som vid utredningen framkommit synes det vara ett oeftergivligt
villkor, att anläggningen till sina vitala delar inspränges i berg. Utskottet
tillstyrker således förslaget även härutinnan.

Beträffande varvsanläggningens omfattning och utformning kan utskottet
i stort sett ansluta sig till huvuddragen i det föreliggande förslaget.
Utskottet utgår härvid från att anläggningen i första hand skall avpassas

12

Statsutskottets utlåtande nr 168.

efter dess uppgift som reparationsbas under krig. Det är emellertid enligt
utskottets mening angeläget, att frågan om örlogsbasens dimensionering icke
nu till alla delar fastlåses. Varvets kapacitet och arbetsvolym och därmed
förenade krav på utrymme bli bl. a. beroende på vilka fordringar, som under
beredskap och krig kunna komma att ställas på anläggningen. Detta är
emellertid i sin tur avhängigt av frågan, vilken roll som flottan framdeles
kan komma att få inom det totala försvaret. Frågan är värd uppmärksamhet
ej minst med hänsyn till den avsevärda tid, som beräknas förflyta,
innan Muskö-anläggningen kan tagas i bruk. Utskottet vill vidare erinra,
att utskottet i sitt av riksdagen i våras godkända utlåtande nr 34 påtalade
vissa olägenheter, som vore förenade med den nuvarande organisationen
vid Karlskrona örlogsvarv, varjämte utskottet framhöll att varvet vore i
trängande behov av teknisk upprustning. Med hänsyn till såväl dessa som
av riksdagens revisorer och marinförvaltningen anmärkta förhållanden av
i huvudsak samma innebörd har Kungl. Maj:t den 23 juli innevarande år
tillsatt en kommitté, örlogsvarvsutredningen, för översyn av örlogsvarvens
organisation under såväl freds- som krigsförhållanden, därvid även närliggande
marinorganisatoriska problem borde utredas. Ej enbart frågan om
flottans framtida sammansättning utan även resultatet av nämnda utredningsarbete
kunna således komma att medföra vissa omdispositioner beträffande
den i propositionen skisserade utbyggnaden. Mot bakgrunden av
det anförda synes utskottet alltså största försiktighet böra iakttagas, då det
gäller att fastställa ramen för anläggningens omfattning, så att densamma
icke göres större än som oundgängligen kan komma att krävas. I anslutning
till denna uppfattning vill utskottet ifrågasätta, om ställning redan
nu bör tagas till frågan om den av departementschefen föreslagna till 8
miljoner kronor enligt 1950 års prisläge kostnadsberäknade större flytdockan.
Detta detalj spörsmål synes enligt utskottets mening vara av
natur att lämpligen böra upptagas till slutlig behandling först vid den
senare tidpunkt, då på varvets dimensionering inverkande faktorer bättre
kunna överblickas.

Departementschefen förutsätter, att nybyggnad sprogrammet för örlogsstationen
in. in. underkastas översyn med hänsyn till vissa efter örlogsbasutredningens
slutförande inträdda förändrade förhållanden. Utskottet
saknar därför anledning att nu ingå på därmed förknippade problem.

Vad beträffar den framtida användningen av de genom örlogsbasens utflyttning
frigjorda områdena synas utskottet i likhet med departementschefen
starka skäl tala mot en försäljning av dessa områden, vilka äro särskilt
lämpade att tillgodose statens behov av lokaler för olika kulturella
ändamål. Frågan är emellertid jämväl enligt utskottets mening av sådan
räckvidd, att, innan definitivt beslut fattas, densamma bör göras till föremål
för en grundlig och allsidig utredning.

Statsutskottets utlåtande nr 168.

13

Utskottet anser, att tiden för den nya varvsanläggningens utbyggnad icke
bör bliva längre än som oundgängligen erfordras för att arbetena skola
kunna bedrivas på ett ur teknisk och ekonomisk synpunkt lämpligt sätt.
Denna tid har departementschefen preliminärt uppskattat till 10 ä 15 år.
Då för bedömande av frågan om såväl den fortsatta utbyggnadstakten som
årsanslagens beräkning en särskild plan framdeles kommer att uppgöras
genom fortifikationsförvaltningens försorg, anser utskottet sig icke nu böra
närmare ingå på dessa spörsmål. Utskottet räknar emellertid med att tiden
för arbetets utförande kan i viss mån bliva beroende av arbetskraftsproblemet
och det allmänna konjunkturläget inom byggnadsbranschen.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 25, punkt 34) har
Kungl. Maj:t till flyttning av Stockholms örlog,sbas för budgetåret 1953/54
beräknat ett investeringsanslag av 460 000 kronor. I den nu föreliggande
propositionen förutsättas icke skola för innevarande budgetår igångsättas
andra arbeten än sådana, som ingå i det redan beslutade byggnadsprogrammet.
Härav följer, att någon ytterligare medelsanvisning för arbeten
på platsen icke erfordras för nämnda budgetår.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta, att Stockholms örlogsbas skall
flyttas till Stockholms södra skärgård i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 8 april 1953.

Stockholm den 17 november 1953.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Näsgård,
Leander, Gillström, Näsström, Bergh, Hesselbom, Einar Persson,
Alfred Nilsson, Edvin Thun, Erik Svedberg, Lundgren, Ivar Nilzon och
Axel Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Ståhl, Svensson i Ljungskile,
Lindholm, Eriksson i Sandby, Staxäng, Johansson i Mysinge, Åkerström,
Wedén, Petterson i Degerfors och Onsjö.

av herr Åkerström.

Reservation