Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

1

JNr 30.

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om ändring av
17 kap. 9 § handelsbalken, dels ock med förslag
till lag om ändring av 11 kap. 2 § första stycket jordabalken.

Tredje lagutskottet har till gemensam behandling förehaft fyra till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 19 av herr
Björnberg och nr 59 av herrar Magnusson och Arrhén ävensom inom andra
kammaren nr 30 av herr östlund samt nr 85 av herrar Cassel och Nilsson i
Svalöv.

I motionerna I: 19 och II: 30, vilka är lilcalydande, hemställes, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av
17 kap. 9 § handelsbalken att en köpeskillingsinteckning som avser ogulden
köpeskilling icke skall komma i åtnjutande av den för sådan inteckning
stadgade förmånsrätt annat än i det fallet att det angivits i inteckningsbeslutet
att den avser ogulden köpeskilling».

I motionerna I: 59 och II: 85, vilka jämväl de är likalydande, hemställes,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte antaga följande

Förslag

till lag om ändring av 11 kap. 2 § första stycket jordabalken.

Härigenom förordnas att 11 kap. 2 § första stycket jordabalken erhåller
följande lydelse.

2 §•

Nu haver den---borgenärer. Söker han ej inteckning för sin fordran

inom tre månader sedan lagfart för köparen beviljades, äge han därefter ej
bättre rätt än de andra.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det förordningen därom utkommit
av trycket.»

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionsyrkandena får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden av lagberedningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 30.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

Gällande rätt.

De grundläggande bestämmelserna om inteckning till säkerhet för ogulden
köpeskilling finnes i 11 kap. 2 § jordabalken. Alltsedan inteckningsförordningen
av den 16 juni 1875 trädde i kraft är nämnda paragrafs första
stycke av följande lydelse:

Nu haver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han i
köpebrevet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sin
säkerhet i det, som sålt är, framför andra köparens borgenärer. Söker han
ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist vid
det ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades,
äge därefter ej bättre rätt än de andra.

Beträffande landet, till vilket i detta sammanhang även räknas stad, som
hör till domsaga, gäller efter genomförande av 1932 års inskrivningsreform,
att vad som stadgats om »ting» i stället skall avse inskrivningsdag. Inskrivningsdag
hålles i regel en dag i veckan.

År 1912 tillkom gällande stadganden i 17 kap. 9 § handelsbalken. Paragrafen
hade dittills i fråga om ogulden köpeskilling endast innehållit en kort
hänvisning till 11 kap. 2 § jordabalken. Nu upptager den utom annat en
vad ordalydelsen angår något mer omfattande bestämmelse rörande förmånsrätten
för inteckning som sökes för ogulden köpeskilling. Paragrafens 1 och
2 inom. lyder i sin helhet:

1 mom. Har någon i gäldenär fasta egendom inteckning för fordran, äge
näst efter fordringar, varom i 6 § förmäles, förmånsrätt i samma egendom
från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen flera inteckningar,
njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och de, som sökt inteckning
samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som inom den ill kap. 2 §
jordabalken stadgade tid sökes för ogulden köpeskilling, skall giva företräde
framför annan inteckning för köparens gäld, ändå att denna inteckning
sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenär fasta egendom för rätt till avkomst
eller annan förmån av egendomen, njute för vad han enligt lag äger
att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning för
fordran enligt 1 mom. medför.

Om innebörden av dessa lagregler angående ogulden köpeskilling har lagberedningen
i sina yttranden''över motionerna anfört följande.

Genom stadgandet i första meningen av 11 kap. 2 § jordabalken har säljaren
tillagts en »tyst» pant- och förmånsrätt, vilken liksom en inteckning
grundar anspråk på betalning ur fastigheten. För att denna säkerhet skall
bevaras kräves emellertid, att säljaren inom viss tid, den s. k. lagaståndstiden,
söker inteckning i fastigheten för sin fordran. I stad utgör fristen tre
månader från det lagfart beviljades för köparen; på landet skall inteckning
sökas senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex månader från
lagfartens beviljande. Köparens medgivande till sådan inteckning är icke
erforderligt. I praxis är det dock regel att köparen utställer med inteckningsmedgivande
försedda köpeskillingsreverser. Enligt 17 kap. 9 § handelsbalken
är prioriteten för en inom den stadgade fristen sökt inteckning för
ogulden köpeskilling icke såsom eljest knuten till tiden för ansökningen,
utan inteckningen gäller med förmånsrätt framför varje på grund av köparens
utfästelse sökt fordringsinteckning och framför utmätning för ko -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

3

parens skuld. En sådan inteckning äger företräde även framför tidigare
sökt inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft, som upplåtits av köparen utan samband med köpet.

Om köparen ej lämnat inteckningsmedgivande och säljaren begagnar utvägen
att begära tvångsinteckning, åligger det inskrivningsdomaren att pröva,
huruvida förutsättningarna för meddelande av sådan inteckning äro för handen.
Även när en ansökan om inteckning, för vilken säljaren i inskrivningsärendet
yrkat ogulden köpeskillings rätt, grundas på ett skuldebrev
med inteckningsmedgivande av köparen anses inskrivningsdomaren enligt
allmänna inskrivningsrättsliga regler vara skyldig att pröva, om fordran
utgör ogulden köpeskilling, och meddela beslut därom (se NJA 1935 s. 3
samt Undén: Svensk sakrätt 2 uppl. II s. 561). En förklaring av inskrivningsdomaren
att fordran utgör ogulden köpeskilling utesluter emellertid
icke rätt för borgenär att som tvistemål draga frågan om företrädet inför
domstol. Har säljaren ej yrkat ogulden köpeskillings rätt, står det enligt
rättspraxis alltjämt honom öppet att framställa anspråk därom, när fråga
uppkommer om rätt till betalning ur fastigheten, och, om han förmår styrka
att fordringen utgör ogulden köpeskilling, komma i åtnjutande av den därmed
förenade förmånsrätten. Den ståndpunkt som intagits i det i motionerna
åberopade rättsfallet NJA 1951 s. 779 överensstämmer, såsom framgår
av de i referatet gjorda hänvisningarna till litteratur och rättsfall, med vad
som redan tidigare allmänt ansetts vara gällande rätt på området.

Den i rättspraxis intagna ståndpunkten innebär, att en inteckning kan äga
företräde framför en tidigare sökt inteckning, ehuru detta icke framgår
av fastighetsboken och därmed ej heller av gravationsbevis. Detta förhållande
strider mot grundtankarna för inskrivningsväsendet och medför uppenbarligen
en viss risk för fastighetskrediten, låt vara att de nu åsyftade
fallen torde vara sällsynta.

Tidigare ändringsförslag.

Den år 1903 tillsatta lagberedningen framlade i tre betänkanden av år
1905, 1907 och 1909 förslag till en ny jordabalk. Beredningens syn på rättsinstitutet
ogulden köpeskilling återfinnes i huvudsak i motiven till de förslag
om köp och byte av fast egendom och om ändrad lydelse av 17 kap.
9 § handelsbalken, vilka ingår i 1907 års betänkande (s. 177 ff. och 432 ff.).
Beredningen har emellertid även i 1909 års betänkande (s. 267 ff.) uttalat
sig i förevarande hänseende. Förslaget rörande köp och byte av fast egendom
har icke förelagts riksdagen. Det har i stället liksom vissa andra partier
av 1907 och 1909 års jordabalksförslag utgjort grund för lagberedningens
år 1947 avlämnade betänkande med förslag till jordabalk I (SOU 1947: 38).
Förslaget berörande handelsbalken upptogs i ändrat skick i den proposition,
som ledde till 1912 års reform av lagstiftningen om inteckning och exekutiv
försäljning av fast egendom. Ändringen innebar, att beredningens förslag,
såvitt det särskilt rörde ogulden köpeskillings rätt, icke inflöt i propositionen.

I 1907 års förslag framhöll lagberedningen, att den tysta förmånsrätten
för ogulden köpeskilling från fastighetskreditens synpunkt utgjorde en betydande
olägenhet. Beredningen föreslog ändock, att rättsinstitutet skulle
bibehållas, men ansåg att bestämmelserna om ogulden köpeskillings rätt

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

borde ändras i vissa hänseenden. Beredningen förordade sålunda bl. a.
att den tid, inom vilken säljaren hade att låta inteckna sin fordran, skulle för
landsbygdens del nedsättas till hälften. Dessutom upptog beredningen i
17 kap. 9 § handelsbalken en bestämmelse att förmånsrätten för ogulden
köpeskilling skulle få åtnjutas endast om fordringens beskaffenhet blivit anmärkt
i fastighetsboken.

Vid 1945 års riksdag hemställde herr Hedlund i Rådom i motion II: 313
om skyndsam utredning angående förutsättningarna för att undanröja det
dröjsmål med möjligheten att belåna fastigheter, som vore förknippat med
säljarens rätt till inteckning för ogulden köpeskilling. Första lagutskottet
(uti. nr 10/1945) inhämtade att lagberedningen komrne att föreslå att förmånsrätten
för ogulden köpeskilling avskaffades. Då de i motionen ifrågasatta
lagstiftningsåtgärderna icke syntes vara av mer brådskande beskaffenhet
än att lagberedningens förslag i ämnet kunde utan olägenhet avvaktas
hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I motiven till 1947 års förslag (SOU 1947: 38 s. 226) uttalar lagberedningen,
att det syntes obestridligt att det ur fastighetskreditens synpunkt vore
lämpligt att helt borttaga den särskilda förmånsrätten för ogulden köpeskilling.
En sådan ändring vore också ägnad att befrämja klarhet och reda
i inskrivningsväsendet. Nuvarande anordning med nämnda förmånsrätt
borde enligt förslaget icke bibehållas i en ny jordabalk.

I skrivelse den 26 maj 1952 har Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna
hypoteksbank erinrat om 1907 års förslag rörande 17 kap. 9 § handelsbalken
och hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att genom
lagändring snarast möjligt avhjälpa de nuvarande olägenheterna i förevarande
hänseende. I skrivelsen anföres bl. a. att det vore synnerligen vanskligt
att avvakta den tidpunkt, då institutet förmånsrätt för ogulden köpeskilling
kunde bli avskaffat. Det vore av stor vikt, att en lagändring komine
till stånd innan det otillfredsställande rättsläget, sådant det vore enligt 1951
års dom, kunnat rubba förtroendet för fastighetsinteckningen såsom kreditunderlag.
Skrivelsen har remitterats till lagberedningen för yttrande. Lagberedningen
har såsom remissvar till Kungl. Maj :t överlämnat avskrift av sitt
yttrande över motionerna I: 19 och II: 30.

Lagberedningens yttranden.

I sitt yttrande över motionerna I: 19 och II: 30 förordar lagberedningen,
i huvudsaklig överensstämmelse med motionärernas hemställan, att 17 kap.
9 § handelsbalken skall ändras så, att den företrädesrätt, som enligt nämnda
lagrum tillkommer inteckning för ogulden köpeskilling, göres beroende
av att inom lagaståndstiden fordringens beskaffenhet anmärkts i inteckningsprotokollet
(fastighetsboken). Beträffande redan beviljade inteckningar
föreslår beredningen eu preklusionsbestämmelse. Beredningen anför i
huvudsak följande.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

5

Enighet synes x-åda därom att förmånsrätten för ogulden köpeskilling å
ena sidan numera knappast fyller något egentligt behov och å andra sidan
medför betydande olägenheter för fastighetskrediten. Den tanken kan därför
synas ligga nära till hands att redan nu helt avskaffa institutet. På
grund av det samband, som råder mellan reglerna om ogulden köpeskilling
och åtskilliga andra lagbestämmelser på fastighetsrättens område, skulle
det emellertid vara förenat med ett invecklat och omfattande lagstiftningsarbete
att avskaffa förmånsrätten för ogulden köpeskilling tidigare än i
samband med genomförandet av en ny jordabalk. Å andra sidan synes den
omständigheten att enligt lagberedningens förslag år 1947 institutet ogulden
köpeskilling ej skall bibehållas icke utgöra tillräcklig anledning att nu
avstå från att söka undanröja det i motionerna påtalade missförhållandet.
Det torde sålunda ännu komma att dröja åtskilliga år innan en ny jordabalk
kan träda i tillämpning. Vidare måste beaktas, att en ny lagstiftning,
varigenom den särskilda förmånsrätten för ogulden köpeskilling avskaffas,
icke i och för sig medför någon lösning av nu ifrågavarande problem, då
en sådan lagstiftning icke på denna punkt kan givas retroaktiv verkan;
beträffande äldre inteckningar skulle den påtalade ovissheten alltså komma
att kvarstå. För undanröjande av denna ovisshet skulle det vara nödvändigt
att i samband med nya jordabalkens införande meddela särskilda
övergångsbestämmelser. Under sådana förhållanden kan det enligt beredningens
mening endast vara till fördel att den i motionerna berörda frågan
redan nu upptages till behandling.

Beredningen kan i huvudsak biträda den lösning av förevarande spörsmål
som förordats av beredningen i 1907 års förslag. Som förutsättning för
att en inteckning skall åtnjuta ogulden köpeskillings rätt bör alltså uppställas
att fordringens beskaffenhet av ogulden köpeskilling anmärkts i inteckningsprotokollet
(fastighetsboken). Den omständigheten att sådan anmärkning
ej skett skulle alltså utesluta att inteckningen kunde åtnjuta
ogulden köpeskillings rätt. Däremot skulle, såsom tidigare anmärkts, icke
genom inskrivningsdomarens beslut vara slutligen avgjort, att den åberopade
fordringen utgör ogulden köpeskilling.

För att anmärkningen skall fylla sitt ändamål måste det fordras, att den
skett före lagaståndstidens utgång. Å andra sidan synas icke tillräckliga
skäl föreligga att, såsom motionärerna ifrågasatt, kräva att fordringens
beskaffenhet anmärkts redan i samband med inteckningens beviljande. En
kreditgivare måste ju ändå alltid avvakta lagaståndstidens utgång, innan
han med säkerhet kan bedöma inteckningens läge i förmånsrättsordningen.
Skulle av någon anledning fordringens natur av ogulden köpeskilling icke
ha anmärkts i samband med inteckningens beviljande, bör inteckningshavaren
sålunda senare kunna ansöka om sådan anmärkning, blott det sker
före lagaståndstidens utgång.

Den av beredningen förordade lösningen förutsätter ändring i 17 kap. 9 §
1 mom. handelsbalken av innebörd att den företrädesrätt som enligt nämnda
lagrum tillkommer inteckning för ogulden köpeskilling göres beroende
av att inom lagaståndstiden fordringens beskaffenhet anmärkts i inteckningsprotokollet
(fastighetsboken).

Den föreslagna ändringen kan uppenbarligen icke utan vidare tilläggas
verkan även i fråga om äldre inteckningars förmånsrätt. Syftet med reformen
skulle emellertid endast i ringa mån vinnas, om beträffande äldre inteckningar
den ovisshet som föranledes av gällande rätts ståndpunkt skulle
kvarstå även för framtiden. Såsom redan antytts bör denna ovisshet undanröjas
genom en övergångsbestämmelse. Innehavare av inteckning för ogulden
köpeskillingsfordran skulle, i fall då fordringens natur icke redan an -

G

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

märkts i inteckningsprotokollet (fastighetsboken), ha att inom viss tidsfrist,
t. ex. ett år, efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande hos inskrivningsdomaren
göra ansökan om att dylik anmärkning måtte ske. Som påföljd
av underlåtenhet härutinnan skulle stadgas, att efter fristens utgång
inteckningen icke skulle gälla med ogulden köpeskillings rätt.

Mot en sådan preklusionsbestämmelse torde visserligen ur principiell synpunkt
kunna riktas vissa anmärkningar. Rättslivet torde dock i stort sett redan
ha anpassat sig efter den förändrade innebörd som lagstiftningen på detta
område skulle erhålla. Uppenbart bör emellertid i samband med lagstiftningens
ikraftträdande särskilda åtgärder vidtagas för att bereda denna erforderlig
publicitet, något som är av betydelse även för den framtida tilllämpningen.

Den företrädesrätt som tillkommer ogulden köpeskilling äger enligt 49,
54, 56 och 58 §§ inteckningsförordningen viss motsvarighet i fråga om
nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Enligt dessa
stadganden skall vid överlåtelse av fastighet sådan rättighet under vissa förutsättningar
åtnjuta ogulden köpeskillings rätt. Genom att söka inteckning
inom lagaståndstiden bevarar rättighetshavaren denna prioritetsställning.
En inteckning för sådan rättighet kan följaktligen liksom en inteckning för
fordran å ogulden köpeskilling äga företräde framför en tidigare sökt inteckning
utan att detta framgår av fastighetsboken.

Varken i den av bankföreningen in. fl. gjorda framställningen eller i motionerna
har ifrågasatts någon ändring av gällande rätt i fråga om andra inteckningar
än fordringsinteckningar. Enligt beredningens mening torde också
det praktiska behovet av lagändring vara begränsat till fordringsinteckningar.
Inteckning för avkomsträtt torde nästan alltid avse undantagsförmåner
som förbehållits vid fastighetens försäljning. En kreditgivare har därför
anledning att utgå från att en sådan inteckning gäller med ogulden köpeskillings
rätt. Prioritetsställningen för övriga rättigheter, varom här är fråga,
torde endast i sällsynta undantagsfall ha någon större betydelse ur kreditsynpunkt.
Härtill kommer att en lagändring av motsvarande innebörd som
förordats i fråga om inteckning för fordran å ogulden köpeskilling kan befaras
medföra risk för att åtskilliga rättighetshavare skulle komma att lida
rättsförlust. I motsats till vad som är regel beträffande inteckning för fordran
å ogulden köpeskilling torde det nämligen för närvarande endast undantagsvis
förekomma, att en rättighetshavare vid ansökan om inteckning begär
att inteckningen skall fastställas med ogulden köpeskillings rätt. Det må
framhållas, ^tt om ändring av gällande rätt skall ske endast beträffande fordringsinteckningar,
stadgandet i 17 kap. 9 § 2 mom. handelsbalken om förmånsrätt
för avkomsträtt måste underkastas viss jämkning, enär det hänvisar
till reglerna om fordringsinteckning i 1 mom.

I lagberedningens yttrande över motionerna 1: 59 och II: 85 avstyrkes bifall
till motionärernas förslag att nu förkorta den å landet gällandet lagaståndstiden.
Beredningen yttrar.

De nu gällande tidsfristerna i fråga om sökande av inteckning för ogulden
köpeskilling tillkommo år 1875. Såsom motionärerna framhållit har grunden
för den åtskillnad, som däri -göres mellan land och stad, efter genomförandet
av 1932 års inskrivningsreform väsentligen förlorat sin betydelse. Med
hänsyn till de särskilda förhållanden, som här kräva beaktande, torde det
dock starkt kunna ifrågasättas, huruvida dessa tidsfrister nu böra rubbas.
En sådan ändring skulle sannolikt få betydelse endast under relativt kort tid.

I 1947 års förslag till jordabalk I har nämligen förutsatts, att institutet ogul -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

7

den köpeskilling icke skall bibehållas i den nya jordabalken. De nuvarande
reglerna, som gällt i mer än 75 år, torde vara last rotade i det allmänna
medvetandet. En förkortning av tidsfristen kan därför befaras under en ganska
lång övergångstid medföra risk för rättsförluster. I detta sammanhang
måste beaktas, att tidsfristerna i 11 kap. 2 § jordabalken ha stor betydelse
även utanför sitt egentliga tillämpningsområde. Enligt åtskilliga lagbestämmelser,
t. ex. 48, 49, 53, 54, 56 och 58 §§ inteckningsförordningen samt i 1 §
lagen om åler köpsrätt till fast egendom, ha nämligen i fråga om nyttjanderätt
och andra sakrätter viktiga rättsföljder anknutits till att viss åtgärd vidtages
inom dessa tidsfrister. Även stadgandet i 2 § lagfartsförordningen om
den tid, inom vilken lagfart skall sökas, gör samma skillnad mellan land och
stad som regeln i 11 kap. 2 § jordabalken. Olägenheterna för fastighetskrediten
av att den nuvarande ordningen tills vidare bibehålies torde knappast
vara så framträdande, att de kunna anses uppväga de risker för rättsförlust
som skulle vara förenade med den åsyftade lagändringen. Beredningen får
därför avstyrka bifall till motionerna.

För den händelse utskottet likväl skulle anse den ifrågasatta ändringen
böra genomföras, vill beredningen framhålla, att i det i motionerna intagna
lagförslaget icke beaktats de övergångsproblem som skulle uppkomma i samband
med en sådan ändring. Det synes emellertid icke erforderligt att nu ingå
på dessa spörsmål. Beredningen utgår nämligen från att utskottet i likhet
med beredningen kommer att ansluta sig till den uppfattningen att det lämpligen
bör överlämnas åt Kungl. Maj :t att utarbeta förslag i ämnet och efter
lagrådets hörande framlägga detta för riksdagen.

Utskottet.

De två motionsgrupper utskottet här behandlar har ett nära sammanhang.
Båda syftar till, ehuru på olika vägar, att minska de olägenheter för
fastighetsbelåningen, vilka är förenade med institutet ogulden köpeskilling.
Till stöd för yrkandet såväl i den ena motionsgruppen som i den andra
kan åberopas uttalanden i lagberedningens år 1907 framlagda andra del av
förslag till jordabalk.

Institutet ogulden köpeskilling innebär i korthet följande. Den som sålt
en fastighet men icke erhållit full betalning av köparen äger till säkerhet
för sin fordran en särskild pant- och förmånsrätt i fastigheten. Denna rätt
upphör, om säljaren icke inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tiden
söker inteckning för sin fordran. Inteckning, som inom nämnda s. k. lagaståndstid
sökes för ogulden köpeskilling, ger enligt 17 kap. 9 § handelsbalken
företräde framför annan inteckning för köparens gäld, ändå att
denna inteckning sökts tidigare. Vad sist sagts innebär ett avsteg från den
allmänna regeln att inteckningar gäller med förmånsrätt inbördes efter ansökningsdagen.

Lagberedningen har i betänkande år 1947 förordat, att nuvarande anordning
med förmånsrätt för ogulden köpeskilling icke skall bibehållas i en ny
jordabalk.

I motionerna 1:19 och 11:30 påtalas att enligt gällande rätt en
inteckning som avser fordran för ogulden köpeskilling åtnjuter ovan be -

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr SO.

skrivna förmånsrätt, även om fordringens natur icke blivit anmärkt i inteckningsbeslutet
och densamma således icke heller framgår av fastighetsboken
eller kan utläsas av gravationsbevis. Av omtanke om tryggheten
inom kreditlivet önskar motionärerna, atl anteckning om fordringens natur
skall utgöra ett villkor för att förmånsrätten skall få åtnjutas. Så länge
detta icke föreskreves i lag, kunde nämligen ett gravationsbevis i vissa fall
icke erbjuda låntagare säker upplysning om en erbjuden fastighetsintecknings
exakta förmånsrättsläge, framhåller motionärerna.

Det berörda spörsmålet bör enligt lagberedningens yttrande över ifrågavarande
motioner erhålla en lösning i enlighet med motionernas syfte utan
hinder av att institutet ogulden köpeskilling icke bibehållits i 1947 års förslag
till jordabalk. Det syntes komma att dröja åtskilliga år, innan en ny
jordabalk kunde träda i tillämpning. Vidare måste enligt lagberedningens
mening beaktas, att — även om förevarande institut komrne att avskaffas
— särskilda bestämmelser av den art, motionerna förordade, skulle bli nödvändiga,
därest man beträffande inteckningar som beviljats före institutets
avskaffande ville undanröja det i motionerna påtalade missförhållandet.
Lagberedningens ståndpunkt är således den, att 17 kap. 9 § handelsbalken
redan nu bör ändras därhän, att den företrädesrätt som tillkommer inteckning
för ogulden köpeskilling göres beroende av att inom lagaståndstiden
fordringens beskaffenhet anmärkts i fastighetsboken. I de fall sådan anmärkning
icke vid lagändringens ikraftträdande skett beträffande då beviljade
inteckningar för ogulden köpeskilling bör det åligga inteckningshavarna
att för bevarande av förmånsrätten inom viss tid ansöka härom hos
inskrivningsdomaren.

Rättsregler, som möjliggör en »tyst» förmånsrätt, är enligt utskottets uppfattning
ur flera synpunkter olämpliga. Den, som ämnar köpa fastighet,
bör genom gravationsbevis kunna vinna säker kännedom om i vilken ordning
förefintliga inteckningar belastar fastigheten. Detsamma ''gäller den
som erbjudes inteckning såsom säkerhet för lån. Att den som söker
inteckning för fordran å köpeskilling skall kunna underlåta att inom
lagaståndstiden begära anmärkning angående fordringens beskaffenhet
men likväl sedermera, kanske flera år efter inteckningens beviljande,
skall kunna göra anspråk på förmånsrätt för ogulden köpeskilling, synes
icke vara motiverat av något bärande skäl. Med hänsyn härtill torde det
icke kunna försvaras, att förmånsrätten i fråga skall kunna få bibehålla
sin natur av »tyst» sådan. Utskottet finner alltså i likhet med motionärerna
det vara påkallat att 17 kap. 9 § handelsbalken omarbetas.

Beträffande den närmare innebörden av den lagändring, som sålunda bör
vidtagas, kan utskottet ansluta sig till lagberedningens förslag. I ett hänseende
kan emellertid detta förslag föranleda tvekan. Den, vars ansökan om
inteckning för ogulden köpskilling avslagits av inskrivningsdomaren, äger
genom besvär söka rättelse i inskrivningsdomarens beslut. Möjlighet till rättelse
med därav följande förmånsrätt synes böra stå honom öppen även i
de fall överrättens prövning sker efter lagaståndstidens utgång. Förmåns -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

9

rätt bör därför enligt utskottets mening åtnjutas, där fordringens beskaffenhet
blivit på grund av ansökning, som gjorts inom lagaståndstiden, i fastighetsboken
anmärkt. En preklusionsbestämmelse sådan som den lagberedningen
förordat beträffande redan beviljade inteckningar anser utskottet
vara önskvärd och lämplig.

Med hänsyn till det sagda vill utskottet förorda en skrivelse till Kungl.
Maj :t av i huvudsak det innehåll, förevarande motioner 1:19 och 11:30
anger. I skrivelsen synes böra hemställas, att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen
framlägga förslag om ändring av 17 kap. 9 § handelsbalken i huvudsaklig
överensstämmelse med vad utskottet i detta utlåtande anfört.

Såsom i motionerna 1:59 och 11:85 omnämnes utgör lagaståndstiden
i stad tre månader, medan på landet inteckning för ogulden köpeskilling
skall sökas senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex
månader från lagfartens beviljande. Motionärerna hemställer, att riksdagen
måtte antaga ett i motionerna intaget lagförslag, innebärande att den för
stad gällande tidsfristen skulle vara tillämplig jämväl å landet. Efter genomförandet
av 1932 års inskrivningsreform hade nämligen grunden för att
bibehålla olika tidsfrister för stad och land bortfallit. Ur kreditväsendets
synpunkt vore det av betydelse att förändringar i fastigheters inteckningsbelastning
snarast komme till uttryck i fastighetsböckerna.

Också i sitt yttrande över sist berörda motioner erinrar lagberedningen
om att institutet ogulden köpeskilling enligt 1947 års förslag icke skall bibehållas.
En ändring av de år 1875 fastställda tidsfristerna skulle därför sannolikt
få betydelse endast under relativt kort tid. Då rättsreglerna om lagaståndstidens
längd syntes vara fast rotade i det allmänna medvetandet,
kunde en förkortning av tidsfristen på landet befaras medföra risk för rättsförluster.
Därjämte måste beaktas att i lagfartsförordningen gjorts samma
skillnad mellan stad och land som funnes i 11 kap. 2 § jordabalken. Olägenheterna
för fastighetskrediten av att den nuvarande anordningen tills
vidare bibehölles vore knappast så framträdande, att de kunde anses uppväga
riskerna för rättsförluster. Beredningen avstyrkte därför bifall till motionerna.

Enligt utskottets mening talar flera skäl för en förkortning av den i 11
kap. 2 § jordabalken för landet bestämda lagaståndstiden. Belåningen av
landsfastigheter skulle genom en sådan reform i någon mån underlättas.
Då landet i förevarande sammanhang också omfattar stad som ingår i domsaga
skulle kreditgivningen även i åtskilliga städer bli underlättad. Vidare
skulle den osäkerhet rörande lagaståndstidens längd, som nu kan uppkomma
då landsbygd införlivas med stad eller då stad lägges under landsrätt,
bli utesluten, om enhetliga regler komme att gälla. Emellertid torde, såsom
lagberedningen framhållit, en förkortning innebära vissa risker för rättsförluster.
Den måste dessutom — i olikhet med den ovan förordade ändringen
av 17 kap. 9 § handelsbalken — bedömas få betydelse endast fölen
jämförelsevis kort tid. Vidare synes det lämpligast, att en förkortning
av den i 11 kap. 2 § jordabalken angivna tiden endast sker i samband med

2 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 9 samt. 3 avd. Nr 30.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30.

en motsvarande ändring av lagfartsförordningens bestämmelser angående
den tid, inom vilken lagfart skall sökas. Huruvida sistnämnda ändring är
önskvärd har utskottet icke ansett sig nu böra bedöma.

Med hänsyn till vad nu sagts kan utskottet icke förorda, att motionerna
I: 59 och II: 85 lägges till grund för en lagändring. Utskottet har emellertid
för sin del intet att erinra, därest Kungl. Maj :t efter utredning rörande
omförmälda bestämmelse i lagfartsförordningen skulle finna det ändamålsenligt,
att frågan om den däri stadgade tidsfristen samt de i detta utlåtande
behandlade problemen angående ogulden köpeskilling löses i ett sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte, i anledning av motionerna I: 19
och 11:30, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj :t måtte för riksdagen framlägga förslag om ändring av
17 kap. 9 § handelsbalken i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet i detta utlåtande anfört;

B. att motionerna 1:59 och 11:85 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 november 1953.

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD.

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,
Lars Andersson, Ebbe Ohlsson, Grym, Ivar Nilzon och Boo;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman*, Andersson
i Mölndal, Nyberg, Levin*, fru Boman samt herrar Hansson i Skegrie* och
Lindström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

637778 Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag