Bankoutskottets utlåtande nr 34.
1
Nr 34.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
om fortsatt utgivning av snabbprotokoll från
riksdagsdebatterna m. m.
Alltsedan vårsessionen 1952 ha genom riksgäldsfullmäktiges försorg såsom
en försöksanordning utgivits särskilda protokoll från riksdagens debatter
i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer.* 1 Dessa debattprotokoll
— i det följande benämnda Riksdagsdebatterna — utgivas jämlikt
riksdagens beslut även under innevarande höstsession.
I skrivelse till bankoutskottet den 29 oktober 1953 ha fullmäktige i riksgäldskontoret
hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen besluta,
att från och med 1954 års riksdag särskilda debattprotokoll skola utgivas
genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg i huvudsaklig överensstämmelse
med hittillsvarande riktlinjer.
Till stöd för sin hemställan ha fullmäktige anfört följande:
I en till fullmäktige den 27 augusti 1953 avgiven promemoria (Bihang 1)
har f. d. riksgäldsdirektören F. Sandberg, vilken på fullmäktiges uppdrag
lett den hittillsvarande försöksverksamheten med Riksdagsdebatterna, lämnat
en redogörelse för utgivningen av Riksdagsdebatterna under vårsessionen
1953. Av denna framgår bland annat, att publikationen i allmänhet
förelegat i tryck för ett förmiddagsplenum följande dag och för ett kvällsplenum
andra (socken-)dagen därefter. De utgivningstider, som till en början
angivits såsom det mål, som borde eftersträvas, ha sålunda i stort sett
kunnat hållas. Delvis har detta möjliggjorts genom att stenografernas inställelsetid
i kamrarna förkortats från 30 till 15 minuter, vilket haft till
följd en tidigare utskrift av stenogrammen.
Kostnaderna för Riksdagsdebatterna under höstsessionen 1952 samt vårsessionen
1953 (Bihang 2) uppgingo — efter avdrag av influtna prenumerationsavgifter
å ca 9 000 kronor — till sammanlagt ca 99 000 kronor. Efter
det Riksdagsdebatterna börjat utgivas har även antalet stenografer i första
kammaren måst ökas med två, innebärande en merkostnad om ca 20 500
kronor. Till jämförelse kan nämnas, att fullmäktige av 1952 års riksdag
erhållit bemyndigande att av det under huvudtiteln Riksdagen och dess
verk m. m. uppförda förslagsanslaget till kostnader för riksdagstrycket taga
i anspråk ett belopp av förslagsvis 150 000 kronor till utgivningen av Riksdagsdebatterna
under hela 1953 års riksdag.
Antalet prenumeranter å Riksdagsdebatterna var under år 1952 193 för
första kammaren och 264 för andra kammaren, medan motsvarande siffror
1 Se sammansatta konstitutions- och bankoutskottets uti. nr 1/1951 samt bankoutskottets
uti. nr 34/1952.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 8 saml. Nr 34.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
under vårsessionen 1953 hade ökat till 289 respektive 503. Prenumeranternas
fördelning på olika grupper framgår av en i bihang 2 intagen uppställning.
De erfarenheter, som hittills vunnits av Riksdagsdebatterna, måste anses
gynnsamma. Den omständigheten, att publikationen i allmänhet relativt
snabbt utkommit i tryck, har medfört, att intresset för densamma påtagligt
stegrats, såväl bland riksdagsmännen och inom statsförvaltningen som hos
pressen och allmänheten; Riksdagsdebatterna har på så sätt kunnat fylla
sitt huvudsakliga ändamål, nämligen att tjäna såsom underlag för den
aktuella politiska debatten. Uppenbart är, att dessa snabbprotokoll fylla
ett behov, och det torde därför enligt fullmäktiges mening icke böra ifrågakomma
att upphöra med utgivningen av desamma; i varje fall synes detta
icke böra övervägas, förrän det i framtiden kan bli tekniskt och organisatoriskt
möjligt att åstadkomma definitiva protokoll inom ungefärligen motsvarande
tid som Riksdagsdebatterna. Fullmäktige vilja fördenskull föreslå,
att beslut nu fattas om att Riksdagsdebatterna må, såsom en permanent
anordning, från och med vårsessionen 1954 genom fullmäktiges försorg
utgivas i huvudsak enligt hittillsvarande riktlinjer samt att kostnaderna
härför skola beräknas under del å huvudtiteln Riksdagen och dess verk
in. in. uppförda förslagsanslaget till Kostnader för riksdagstrycket.
Prenumerationspriset på Riksdagsdebatterna, som ursprungligen utgjorde
20 kronor för vardera kammarens protokoll, har fr. o. in. 1953 års riksdag
sänkts till 15 kronor. Sistnämnda pris kommer tills vidare att bibehållas
oförändrat. Fullmäktige ha för avsikt att även i fortsättningen på olika
sätt verka för en ökning av antalet prenumeranter.
Då Riksdagsdebatterna även i fortsättningen böra anses utgöra en självständig
publikation utanför de ordinarie riksdagsprotokollen, torde någon
ändring icke erfordras i de i riksdagsstadgans § 5 intagna bestämmelserna
om protokollföringen i riksdagens kamrar. Däremot synes, under förutsättning,
att ett ej tidsbegränsat uppdrag nu lämnas fullmäktige att ombesörja
utgivningen av särskilda debattprotokoll, böra i reglementet för riksgäldskontoret
införas en bestämmelse härom. Förslag till sådan reglementsbestämmelse
torde senare få underställas bankoutskottet.
I detta sammanhang vilja fullmäktige något beröra frågan om mekanisk
upptagning av kamrarnas debatter, vilken fråga sedan flera år tillbaka varit
föremål för fullmäktiges fortlöpande uppmärksamhet och även av fullmäktige
upptagits till behandling i olika framställningar till bankoutskottet
angående snabbare publicering av riksdagens protokoll. En kortfattad sammanställning
av vad som tidigare förevarit i denna fråga har såsom bihang
3 fogats vid denna skrivelse.
Jämsides med utgivningen av Riksdagsdebatterna ha, såsom framgår av
de i bilagorna A och C lämnade uppgifterna, vid flera olika tillfällen anställts
försök med mekanisk upptagning på band eller skiva av andra kam
-
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
3
marens debatter. Tidigare ha dessa försök begränsats till att avse allenast
anföranden, hållna i talarstolen, men under innevarande års riksdags vårsession
ha försöken utvidgats att omfatta även anföranden från en de!
bänkplatser.
Sammanfattningsvis torde om dessa försök kunna sägas, alt de varit av
värde för bedömande av möjligheterna att helt övergå till mekanisk
upptagning av debatterna. Det har sålunda i stort sett visat sig möjligt att
enbart med ledning av maskinell ljudupptagning på ett tillfredsställande
sätt återgiva anförandena i skrift. I vissa fall — detta gäller såväl anföranden,
hållna från talarstolen, som anföranden från bänkplats i närheten
av utplacerade mikrofoner — ha dock de anställda försöken utvisat en viss
ojämnhet i återgivningen med därav följande svårigheter att utskriva anförandena.
Med anledning härav har en undersökning verkställts av experter
på området, och ett förslag har nu uppgjorts till förbättrade tekniska
anordningar för ljudupptagningen, vilka beräknas skola kunna eliminera
de nämnda svårigheterna vid ljudåtergivningen. Beträffande detta förslag
— till mikrofon- och högtalaranläggning för andra kammarens plenisal —
torde få hänvisas till härvid fogade handlingar (Bihang 4 och 5), nämligen
dels skrivelse från LM Ericssons Försäljningsaktiebolag, dels ock över förslaget
av chefen för Radiotjänsts tekniska avdelning, ingenjören J. von
Utfall, avgivet utlåtande. Förslaget avser icke blott ljudupptagning för inspelning
på skivor för Riksdagsdebatterna utan åsyftar även förbättrad
ljudåtergivning för kammarens ledamöter samt ljudupptagning för rundradioutsändning.
Anläggningen skulle bestå dels av ett kontrollrum, som
för inrymmande av apparatur för volymkontroll samt omkopplarbord
skulle inrättas i andra kammarens entresolvåning, dels ock av i kammaren
och på läktaren uppsatta mikrofoner och högtalare jämte erforderliga
ledningar.
Kostnaderna för ifrågavarande mikrofon- och högtalaranläggning beräknas
till omkring 70 000 kronor, vartill emellertid komma kostnader för
kontrollrummets utförande, beräknade till ca 10 000 kronor.
Fullmäktige ha, såsom redan i det föregående berörts, under en följd
av år ägnat uppmärksamhet åt frågan om upptagning på mekanisk väg
av riksdagens debatter och sökt följa den tekniska utvecklingen på förevarande
område. Härvid ha fullmäktige letts av tanken, att den mekaniska
ljudupptagningsmetoden i fulländat skick skulle kunna innebära ett hjälpmedel
i strävandena att åstadkomma en snabbare publicering av riksdagens
protokoll och för statsverket kunna medföra icke oväsentliga besparingar.
Det vill emellertid av de hittills verkställda försöken med mekanisk ljudupptagning
synas, som om utvecklingen ännu icke nått fram till den punkt,
där definitiv ställning kan tagas till frågan, om denna ljudupptagningsmetod
bör fullt genomföras för riksdagens vidkommande. Det torde vara
klokt att ännu någon tid pröva sig fram. Det förslag till mikrofon- och
4
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
högtalaranläggning i andra kammaren, som nu framlagts av LM Ericssons
Försäljningsaktiebolag, bör därför betraktas allenast såsom avseende en
ytterligare försöksanordning på förevarande område.
Emellertid har under senare tid uppkommit fråga om ändring av bänkinredningen
i andra kammarens plenisal. I detta läge ha fullmäktige icke
ansett lämpligt, att några mera omfattande installationer nu göras i kammaren,
varför det nämnda förslaget torde få vila någon tid, innan ställning
tages till detsamma. Fullmäktige ha för avsikt att sedermera återkomma
i detta ärende. Tills vidare torde de ytterligare försök med mekanisk ljudupptagning,
som eventuellt kunna anses påkallade, få ske i samma begränsade
utsträckning som hittills.
Utskottet. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i förevarande skrivelse lämnat
redogörelse för den under vårsessionen 1953 fortsatta utgivningen av
snabbprotokollen från riksdagsdebatterna och de därvid vunna erfarenheterna.
Fullmäktige ha föreslagit, att sådana protokoll skola utgivas även
i fortsättningen från och med 1954 års riksdag. Utskottet har kommit till
den uppfattningen, att tillräcklig erfarenhet vunnits av utgivningsverksamheten
för att beslut nu bör kunna fattas om att debattprotokollen tills
vidare skola utgivas i huvudsak enligt hittillsvarande riktlinjer. Utskoltet
finner liksom riksgäldsfullmäktige att det i varje fall icke kan ifrågakomma
att upphöra med utgivningen förrän det kan bli tekniskt och organisatoriskt
möjligt att åstadkomma definitiva protokoll på ungefär lika kort tid
som snabbprotokoll.
Prenumerationspriset på snabbprotokollen, som tidigare uppgått till
tjugu kronor, utgör för närvarande femton kronor för vardera kammarens
protokoll. Fullmäktige ha förklarat sig ämna tills vidare bibehålla detta
pris oförändrat och på olika sätt söka verka för en ökning av antalet prenumeranter.
Inom fullmäktige ha herrar Näsgård och Svensson till protokollet
låtit anteckna, att de för sin del förordat en sänkning av prenumerationspriset
till tio kronor för vardera kammarens protokoll. Även om
antalet prenumeranter på sätt närmare framgår av fullmäktiges framställning
under innevarande år ökat, finner utskottet det kunna ifrågasättas
huruvida icke en sänkning av priset till tio kronor bör ytterligare övervägas,
varigenom publikationen skulle kunna få en vidare spridning.
Slutligen vill utskottet uttala sin tillfredsställelse över att försök med
mekanisk ljudupptagning komma att bedrivas även fortsättningsvis. Enligt
utskottet framstår det nämligen som angeläget, att omsorgsfull prövning
sker av möjligheterna att förbättra ej blott ljudupptagningen för inspelning
på skivor för snabbprotokollen utan även ljudåtergivningen för kamrarnas
ledamöter och på läktarna.
Vad fullmäktige i övrigt anfört har icke givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
5
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, måtte besluta, att från och
med 1954 års riksdag särskilda debattprotokoll skola utgivas
genom fullmäktiges i riksgäldskontorets försorg i
huvudsaklig överensstämmelse med hittillsvarande riktlinjer.
Stockholm den 1 december 1953.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Fahlander, Mogård, Werner,
De Geer, Johannesson, Nordenson och Roo;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,
Sköldin, Nygren, Gustafson i Göteborg, Gavelin, Jönsson i Rossbol
och Löfgren.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
Bihang 1.
P M
ang. utgivningen av Riksdagsdebatterna under vårsessionen 1953.
Under tiden januari—april har i regel utgivits ett nummer i veckan av
Riksdagsdebatterna, nämligen efter onsdagarnas arbetsplena. Under maj
utkom till en början 2 å 3 nummer i veckan och därefter 4 å 5 nummer
per vecka. Sammanlagt har för första kammaren utgivits 40 nummer och
för andra kammaren 49 nummer, därav under maj 17, respektive 21
nummer.
I allmänhet har publikationen utkommit av trycket för ett förmiddagsplenum
följande dag och för ett kvällsplenum andra dagen efter detta.
Vid de tillfällen, då plenum hållits dag före söndag eller helgdag, har utgivningen
dock skett först närmast följande söckendag.
Med den stora anhopning av tryck, som förelåg under maj, uppstod vid
något tillfälle en förskjutning i nämnda utgivningstider med en eller annan
dag. De sista debattprotokollen, avseende plenum den 29 maj, förelåg
emellertid i tryck påföljande dag.
Stenografernas inställelsetid i kamrarna, som under 1952 års vårsession
i allmänhet var 30 minuter, har under årets vårsession varit 15 minuter.
Genom denna förkortning av inställelsetiden har utskrifterna förelegat
färdiga tidigare än under föregående år.
Försök med maskinell upptagning av anförandena har gjorts i stor utsträckning
under andra kammarens plena. Därvid har upptagits såväl anföranden
från talarstolen som från en del bänkplatser, vid vilka mikrofoner
provisoriskt uppsatts.
Resultatet av upptagningarna har varit synnerligen ojämnt. En del anföranden
har vid återgivningen hörts mycket bra, och för sådan utskrivning
tränade maskinskrivare har kunnat utskriva anförandena till en god text
på mycket kort tid. Anföranden, upptagna på skivor omfattande tio minuter,
har sålunda utskrivits på 30 minuter. Andra anföranden åter har
varit mycket svåra att uppfatta vid återgivningen och har därför krävt
mycket lång tid vid utskrivningen även för vana maskinskrivare. I en del
fall har det varit omöjligt att göra en fullständig utskrift.
Med anledning av denna ojämnhet i återgivningen har en undersökning
gjorts av experter på området och ett förslag har uppgjorts till förbättrade
tekniska anordningar för ljudupptagningen. Förslaget har överlämnats till
fullmäktige i riksgäldskontoret.
I den redogörelse, som lämnades för utgivningen av Riksdagsdebatterna
för vårsessionen 1952, framhölls att de för andra kammarens stenograf- och
maskinskrivningspersonal upplåtna lokalerna i entresolvåningen åt Riksgatan
icke vore tillräckliga. Detta kunde, anfördes det, avhjälpas genom att
balkongvåningen mellan kamrarnas entresolvåningar på iämpligt sätt inreddes
för stenografernas disposition. Denna lokalfråga har ännu icke
lösts, och stora olägenheter vållas därför för andra kammarens stenografarbete.
Stockholm den 27 augusti 1953.
F. SANDBERG.
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
7
Bihang 2.
Kostnader för Riksdagsdebatterna höstsessionen 1952—vårsessionen 1953.
Tryckning och häftning:
Första kammaren
Höstsessionen 25 ark,
Vårsessionen 86 » ,
Andra kammaren
Höstsessionen 424/2 » ,
Vårsessionen 142 » ,
Höst- |
Vår- |
||||
sessionen |
sessionen |
||||
1952 |
1953 |
||||
195 |
kr |
per |
ark |
\4 875: — |
|
189*) |
» |
» |
» |
1 |
16 274:94 |
245 |
» |
* ) |
10 405: — |
||
224*) |
» |
» |
» J |
31 806:53 |
15 280: — 48 081:47
Papper .............................................. 1 461:— 4 973:33
Föreståndare med biträde .............................. 2 086:— 5 160:60
Vaktmästare .......................................... 2 121:— 5 303:40
Maskinskrivning ...................................... 4 459:— 17 287:75
Diverse .............................................. 540:—- 1 359:85
25 947:— 82 166:40
108 113: 40
Härifrån avgår influtna prenumerationsavgifter
(inkl. postavgifter) ................................./. 8 987: —
Summa kr. 99 126: 40
Härtill kommer vissa kostnader för underhåll och amortering av skrivmaskiner,
användning av riksgäldskontorets adresseringsutrustning, allmänna
administrationskostnader m. m.
Efter det Riksdagsdebatterna börjat utgivas, har antalet stenografer i
första kammaren ökats med två.
Fördelning av prenumeranterna å Riksdagsdebatterna på vissa olika
grupper vid vårsessionens slut.
Antal exemplar
FK AK
Pressen ...................... |
År 1952 |
År 1953 |
År 1952 |
År 1953 |
Politiska o. fackl. organisationer |
........ 47 |
102 |
61 |
155 |
Övriga ....................... |
........ 69 |
89 |
117 |
244 |
Summa 193 |
289 |
264 |
503 |
Stockholm den 22 oktober 1953.
O. SANDIN.
• *) Den lägre medelkostnaden under vårsessionen 1953 har delvis berott på att
övertid på grund av avtalstvist ej kunnat erhållas i full utsträckning.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
Bihang 3.
Ang. mekanisk upptagning av kamrarnas debatter.
1937 års stenograf kommitté, som tillsattes av riksgäldsfullmäktige för
utredning av frågan om snabbare publicering av riksdagsprotokollen, diskuterade
jämväl frågan om mekanisk upptagning av riksdagsdebatterna.
Då emellertid en anläggning för ljudupptagning inom riksdagen skulle
bliva synnerligen dyrbar utan att därmed vunnes garantier för ett fullgott
resultat, hade kommittén ansett, att denna fråga för det dåvarande kunde
avföras från diskussionen. I detta sammanhang påpekades, att det även
vid ett system med mekanisk ljudupptagning skulle erfordras personal för
utskrift och revidering av de upptagna anförandena, och likväl skulle man
icke helt kunna avvara stenograferna i händelse av uppkomna tekniska fel
i apparaturen etc.
Frågan om mekanisk ljudupptagning av kamrarnas debatter upptogs
sedermera i anledning av uttalanden av 1937 års riksdag till övervägande
inom riksgäldsfullmäktige, som framlade förslag i ämnet i skrivelse till
bankoutskottet den 26 januari 1939. Förslaget ledde icke till någon åtgärd
— enligt vad bankoutskottet i skrivelse till fullmäktige den 25 maj samma år
meddelade i huvudsak beroende på att något mera allmänt intresse inom
riksdagen icke då förelåge för ett slopande av systemet med stenografisk
upptagning av riksdagens förhandlingar.
1946 års kommitté för riksdagstrycket, som avgav sitt betänkande med
förslag till rationalisering av riksdagstrycket den 24 april 1947, hade frågan
om mekanisk upptagning av kamrarnas debatter uppe till diskussion. Enligt
kommittén borde möjligheten av att medelst mekaniska ljudupptagningsmetoden
åstadkomma en snabbare publicering av riksdagsprotokollen
ytterligare övervägas, sedan den därför erforderliga tekniska apparaturen
blivit i praktiken närmare utprovad.
Sedan frågan varit föremål för överväganden inom riksgäldsfullmäktige,
uppdrogo fullmäktige i oktober 1949 åt dåvarande riksgäldsdirektören F.
Sandberg att undersöka möjligheterna att åstadkomma en snabbare publicering
av kamrarnas debatter. Utredningsmannen, som redovisade sitt uppdrag
i en till fullmäktige den 5 oktober 1950 avgiven promemoria, ansåg,
med hänvisning till under höstsessionen 1949 i andra kammaren verkställda
försök, att det icke kunde ifrågakomma att då övergå till mekanisk
upptagning av debatterna, men förordade dock, att ytterligare försök gjordes
med sådan upptagning av anförandena från talarstolen i likbet med
nyssnämnda under höstsessionen 1949 anställda försök. För egen del funno
fullmäktige denna fråga vara förtjänt av den största uppmärksamhet och
förordade därför, alt den mekaniska ljudupptagningsmetoden, vilken kunde
förväntas komma att i en nära framtid ytterligare tekniskt fulländas,
prövades jämsides med den av fullmäktige förordade försöksanordningen
för debatternas publicering under 1951 års riksdag men i större omfattning
än dittills.
Bankoutskottet vid 1950 års riksdag framhöll i anledning härav i sitt utlåtande
nr 26, att utskottet vore av den uppfattningen, att inom området
för teknisk upptagning och återgivning av muntliga anföranden, särskilt
med hänsyn till den snabba utveckling som skett och alltjämt skedde på
detta område, sådana hjälpmedel måhända snart nog komme att finnas
tillgängliga, att utskrivningen av debattprotokollen skulle till största delen
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
o
kunna grundas enbart på dem. I varje fall borde denna upptagningsmetod,
såsom också riksgäldsfullmäktige funnit önskvärt, ytterligare prövas och
i en större omfattning än dittills. I enlighet med utskottets hemställan
uppdrog riksdagen åt fullmäktige att med beaktande av vad utskottet anfört
föranstalta om fortsatt utredning av frågan om snabbare publicering
av riksdagens protokoll.
Med anledning av riksdagens nämnda beslut tillsatte fullmäktige i februari
1951 en ny kommitté, 1951 års kommitté för riksdagens protokoll.
Kommittén avgav sitt betänkande i ämnet den 3 oktober 1951. Betänkandet
innefattade förslag angående utgivning under 1952 års riksdag av särskilda
snabbprotokoll från riksdagens debatter. Frågan om upptagning på mekanisk
väg av riksdagsdebatterna hade av kommittén ägnats ingående uppmärksamhet.
Genom de i kamrarna tidigare anställda proven samt genom
inhämtade upplysningar från vissa utländska parlament och Förenta Nationerna
hade kommittén kommit till den slutsatsen, att den stenografiska
uppteckningen av debatterna ännu icke kunde utbytas mot en mekanisk
upptagning.
Kommitténs förslag, som av fullmäktige med skrivelse den 18 oktober
1951 överlämnades till bankoutskottet, behandlades av sammansatta konstitutions-
och bankoutskottet vid 1951 års riksdags höstsession. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 1 sade sig utskottet mot bakgrunden av
kommitténs uttalanden i frågan ej kunna för det dåvarande förorda en
övergång till ett system med mekanisk upptagning av riksdagens debatter,
vilket system ändock måste kompletteras med ett visst antal stenografer.
Utskottet framhöll emellertid betydelsen av att fullmäktige ägnade
förevarande spörsmål fortsatt uppmärksamhet och toge de initiativ, som
kunde komma att påkallas av utvecklingen på ifrågavarande område.
Emellertid förordade utskottet anskaffandet av maskinell utrustning för
upptagning av anföranden, som hölles från talarstol. Härigenom skulle,
ansåg utskottet, värdefulla erfarenheter kunna vinnas i fråga om den mekaniska
metodens användbarhet samt stenografernas arbete kunna i viss
utsträckning underlättas.
I skrivelse till bankoutskottet den 16 oktober 1952, vilken behandlades
av bankoutskottet vid 1952 års riksdags höstsession i dess utlåtande nr 34,
togo fullmäktige, i samband med en redogörelse för utgivningen av särskilda
debattprotokoll under 1952 års riksdags vårsession, upp frågan om
fortsatt försöksutgivning av sådana protokoll. Härvid meddelade fullmäktige,
att under vårsessionen 1952 företagits vissa prov — ehuru i mindre
omfattning — med mekanisk upptagning av anföranden, hållna från talarstolen.
Sedan dessa anföranden blivit utskrivna, hade verkställts vissa beräkningar
av personalbehov m. m. vid en fullt genomförd mekaniserad
ljudupptagning. Dessa beräkningar, som verkställts av f. d. riksgäldsdirektören
F. Sandberg, hade såsom särskild bilaga fogats vid fullmäktiges
nyssnämnda skrivelse. För egen del framhöllo fullmäktige »beträffande
förevarande synnerligen svårlösta spörsmål», att det vore lämpligt att i
något större omfattning än dittills och med aktgivande på de tekniska nyheter
på detta område, som kunde framkomma, fullfölja de inledda försöken
för att få säkrare hållpunkter för ett bedömande av möjligheterna
och lämpligheten att framdeles övergå till ett system med mekanisk upptagning
av kamrarnas debatter. Fullmäktiges ifrågavarande uttalanden föranledde
icke någon erinran från utskottets sida.
10
Bankoutskottets utlåtande nr 3i.
Den 5 november 1952 anordnades i andra kammaren ett större upplagt
försök med maskinell upptagning av debatterna. Försöket avsåg huvudsakligen
att l''å någon erfarenhet om redigeringsarbetets utförande vid maskinell
upptagning, medan vid de tidigare försöken någon redigering av utskrifterna
icke förekommit. Eu redogörelse för ifrågavarande försök har
lämnats av f. d. riksgäldsdirektören Sandberg i en av honom till fullmäktige
den 15 december 1952 överlämnad promemoria, i vilken bland annat
lämnats följande sammanfattning av erfarenheterna av nämnda försök:
»Den nu utförda maskinella upptagningen har givit den värdefulla erfarenheten,
att det är möjligt att upptaga från talarstolen hållna anföranden
så tydligt, att anförandena kan fullständigt återgivas i skrift. Vad sedan
angår redigeringen av anförandena torde icke finnas någon tvekan om,
alt de under förutsättning att härtör anlitas kompetent och rutinerad personal,
bör kunna redigeras ut till en fullt godtagbar, för tryckning avsedd
text.
Sasorn ofta framhållits vid diskussionen om användning av maskinell
upptagning i stället för stenografisk, torde redigeringen vid den mekaniska
upptagningen ställa sig mera besvärlig och mera tidskrävande än vid den
stenografiska upptagningen, där en hel del redigeringsarbete sker under
stenograferingen. Fråga är emellertid om icke — beroende på det sätt bearbetningen
av utskrifterna från den maskinella upptagningen synes ha
utförts t. ex. vid kongresser o. d. — besvärligheterna framstått större än
de i verkligheten behöver vara. Utskrivningen av anförandena och utskrifternas
redigering torde icke ha påbörjats omedelbart utan uppskjutits till
någon eller nagra dagar senare, då det gällt för kanske härför ovana personer
att utskriva respektive redigera måhända hundratals sidor. Det är
förklarligt, att detta arbete ställt sig besvärligt.
Om utskrivningen och redigeringen utföres i små etapper av kompetenta
personer omedelbart efter det anförandet hållits, kan detta arbete icke vara
så avsevärt mera invecklat alt utföra än motsvarande arbete vid stenografisk
upptagning.
Fn annan fråga är däremot, hur lång tid redigeringsarbetet kräver vid
maskinell upptagning. Någon bestämd uppfattning härom kan man icke
få förrän genom en rad av försök, utförda med tillhjälp av för redigeringsarbetet
kompetent och rutinerad personal. Skulle det därvid visa sig, att
redigeringen tar avsevärt mer tid än de av mig beräknade 30 minuterna
för ett 10-minutersanförande, kommer den ekonomiska vinsten av en övergång
till maskinell upptagning att betydligt reduceras.
Då, som nämnts, den nu gjorda upptagningen från talarstolen givit goda
erfarenheter i fråga om ljudets riktiga återgivning, synes onödigt att tills
vidare göra ytterligare upptagningar från talarstolen. Om frågan om den
maskinella upptagningen i riksdagen skall ytterligare bedrivas, torde det
riktiga vara att ägna uppmärksamheten åt spörsmålet om, hur en eventuell
upptagning från bänkplatserna bör anordnas.»
Under vårsessionen 1953 ha förnyade försök med maskinell upptagning
av anförandena, nu i större omfattning än tidigare, anställts under andra
kammarens plena. Härvid ha upptagits såväl anföranden från talarstolen
som från en del bänkplatser, vid vilka mikrofoner provisoriskt uppsatts.
Resultatet av dessa upptagningar ha redovisats i en av f. d. riksgäldsdirektören
Sandberg den 27 augusti 1953 avgiven promemoria, till vilken torde
få hänvisas. (Se Bihang 1.)
Stockholm i riksgäldskontorets kanslibyrå den 23 oktober 1953.
Bankoutskottets utlåtande nr 3b.
11
L. M. Ericssons
F örsäl jningsaktiebolag.
Bihctng A.
Preliminärt förslag till mikrofon- och högtalaranläggning för 2:a kammarens
plenisal i riksdagshuset.
Anläggningens ändamål:
1. Ljudåtergivning för kammarens ledamöter och åhörare.
2. Ljudupptagning för rundradioutsändning.
3. Ljudupptagning för inspelning på skivor för snabbprotokoll.
Anläggningens utförande:
Ett kontrollrum iordningställes förslagsvis i utrymme bakom klockan i plenisalen.
Från kontrollrummet skall inspelningsteknikern ha full överblick
av plenisalen.
I kontrollrummet placeras manöverbordet, varifrån hela anläggningen dirigeras.
Manöverbordet:
Detta innehåller alla för anläggningens handhavande erforderliga manöveroch
kontrollorgan.
I manöverbordet ingår:
Tryckomkastare för individuell inkoppling av mikrofonerna. Eventuellt
med lampor för markering av vilken mikrofon som inkopplats.
Högklassig förförstärkare av plug-in typ. En reservförstärkare av samma
typ för snabbt utbyte vid ev. fel på den ordinarie förstärkaren.
Mixerpanel för individuell reglering av tre ingående mikrofonkanaler.
Stort och tydligt avläsbart instrument för indikering av ljudnivån.
Fast inställda dämpsatser jämte omkastare för sex utgående linjer.
Plats för 2 st. inspelningsapparater (för snabbprotokoll).
Erforderliga reläer för automatisk urkoppling av högtalare i närheten av
den mikrofon som inkopplats.
Effektförstärkare, 50 watt, för högtalare i bänkarna.
Kontrollhögtalare, om inte denna placeras på annan plats i kontrollrummet.
Mikrofoner:
Erforderligt antal mikrofoner av samma typ som de i provanläggningen
använda uppsättas i plenisalen. På talmannens bord och på talarstolen
användas befintliga mikrofoner. Samtliga mikrofoner inkopplas till separata
omkastare i manöverbordet. Mikrofonerna i bänkarna sammanföras
och inkopplas till ingångskanal 1, och mikrofonerna vid talmannens bord
och talarstolen inkopplas till kanal 2 resp. 3.
Högtalare:
Erforderligt antal högtalare monteras i bänkarnas ryggstöd. Befintliga
högtalare på åhörarläktarna användas. Eventuellt utökas denna del av an
-
12
Bankoutskottets utlåtande nr 34.
läggningen med uttag för hörtelefoner på pressläktaren. Befintlig högtalare
vid stenografbordet användes och likaså högtalaren i partilokalen.
All manövrering såsom tillslag av mikrofoner och högtalare kommer att
ske i kontrollbordet.
Ledningar:
Separata skärmade mikrofonkablar framdragas från kontrollrummet till
varje mikrofon. Till högtalarna framdragas även separata linjer.
Stockholm i juni 1953.
L. M. ERICSSONS SVENSKA FÖRSÄLJNINGSAKTIEBOLAG
Planeringssektionen
M. Sundqvist.
Bihang 5.
Betr. mikrofoninstallation i Riksdagshuset, Andra kammarens plenisal.
Den provinstallation av ett 15-tal mikrofoner som i samarbete med L. M.
Ericsson gjorts i några bänkrader i kammaren har nu varit i användning
flera veckor. Huvudsyftet med provet har varit att försöka utröna om en
mikrofon för var fjärde sittplats vore tillfyllest. Då ingen debatt inspelats
med högklassig inspelningsapparat och då ingen statistik finnes i vad mån
ledamöterna omkring dessa provmikrofoner talat från sina platser, kan
provet icke anses avslutat. På en Dimafon-anläggning har inspelning av
kammarens debatter gjorts. En omkastarlåda för val av mikrofoner har
varit placerad på vänstra sidan av podiet, räknat från talmansstolen. Den
person som skött valet av mikrofoner har sålunda varit placerad i plenisalen
och har icke kunnat kontrollera det elektro-akustiska resultatet och
kopplingen. Detta har medfört, att man icke kan vara förvissad om att
bästa mikrofonplats kommit till användning och att nivån från omkastarplatsen
varit riktigt avvägd. På de inspelade plattorna, som avlyssnats, har
dessa brister kommit i dagen. Den använda inspelningsapparaturen (Dimafon)
är försedd med automatisk nivåbegränsare. Då nivån blir för stark
från mikrofonerna, pressas förstärkningen ned och ökas sedan i taluppehåll,
mellan enstaka ord eller meningar, upp till normal förstärkning. Vid
mycket ojämn och för stark ljudnivå gör sig denna begränsare gällande,
så att en pump ning uppstår, vilket i detta fall med starkt sorl i plenisalen
är mycket störande på upptagningarna (man får ett intryck av astmatisk
andhämtning).
Detta är emellertid icke inspelningsapparaturens fel, utan har uppkommit
genom att den inmatade ljudnivån varit helt okontrollerad. Sådan kontroll
verkställes alltid vid ex.vis rundradiosändningar med förstärkare, volymkontroller,
utstyrningsinstrument och högtalare, allt installerat i ett
separat rum, akustiskt skilt från rummet där mikrofonerna är placerade,
men med optisk insyn i detta senare rum.
Bankoutskottets utlåtande nr 3i.
13
Då en mikrofoninstallation av detta slag kommer att användas såväl:
1) för en akustikförbättring med hjälp av flera små högtalare, utplacerade
i plenisalen, för åstadkommande av en diffus ljudfördelning, 2) såsom källa
för rundradioutsändning eller upptagning av debatter för riksdagskrönikor
o. dyl., som 3) för mekanisk, elektrisk eller magnetisk registrering av debatter,
att ligga till grund för utskrivning av kammarens protokoll, är det
nödvändigt att denna första länk i den elektroakustiska kedjan göres så
fulländad som möjligt är.
Det är min uppfattning, att det är nödvändigt 1) att alla kammarens
bänkrader blir monterade enligt samma system, som nu provats på några
bänkrader, 2) att hela installationen med anordningen för inväljande av
mikrofoner, nivåkontroll och förstärkning jämte ledningsdragning överlämnas
att utföras av L. M. Ericsson, som ju i kamrarna redan tidigare har
installerat ett vida berömt elektriskt röstningssystem, 3) att ljudkontrollrum
anordnas med insyn över kammarens samtliga bänkrader.
Jag vill i detta sammanhang även omnämna Radiotjänsts intresse för att
ett sådant mikrofonsystem kommer till stånd, enär de hittills utsända debatterna
måst bli ofullständiga genom att inlägg gjorda från andra platser
än statsrådsbänkar och talarstol icke kunnat användas i radioprogrammen.
Då sålunda denna mikrofoninstallation kommer att tjäna flera synnerligen
betydelsefulla syften, får jag varmt rekommendera, att anläggningen
kommer till stånd och att prov må få utföras under lång tid, så att alla
olika påverkande faktorer må kunna bliva föremål för bedömning.
Det är min uppfattning, att inga som helst risker föreligger för att systemet,
så som det här upplinjerats, icke skulle bliva tillfredsställande, enär
detsamma utprovats och varit i användning i ett flertal länder och institutioner.
Såsom exempel kan andragas konferensrummen i Förenta Nationerna
i New York, Paris och Geneve, representantförsamlingen i Canada
m. fl.
Stockholm den 12 juni 1953.
J. von UTFALL
do AB Radiotjänst.