Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
1
Nr 63.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående
upphävande av förordningen den 24 oktober 1951 (nr
660) om skatt vid tillverkning och import av personbilar
m. m.
I en den 23 november 1953 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 241, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående upphävande
av förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning
och import av personbilar m. in.; samt
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med
i propositionen angivna grunder — meddela föreskrifter rörande restitution
av skatt för sådana beskattade motorfordon, som finns i lager hos återförsäljare
klockan 12 natten mellan den 19 och den 20 december 1953.
V
Det med propositionen överlämnade författningsförslaget är av följande
lydelse:
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 24
oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning och
import av personbilar m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660)
om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.* 1 skall upphöra
att gälla klockan 12 natten mellan den 19 och den 20 december 1953.
Förordningen skall dock tillämpas även därefter beträffande tillverkning
eller import, för vilken skattskyldighet inträtt före den 20 december 1953.
Att vad i förordningen stadgas i fråga om sådan under tiden för dess giltighet
begången förseelse, som i förordningen avses, skall äga tillämpning
även efter det förordningen i övrigt upphört att gälla, därom är föreskrivet
i övergångsbestämmelserna till förordningen.
1 Ang. förordningens giltighetstid se 1953: 259.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 7 saml. Nr 63.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas följande.
Förordningen om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. in.,
som utfärdades den 24 oktober 1951, trädde omedelbart i kraft och gällde
ursprungligen till och med den 30 juni 1953. Genom beslut av innevarande
års riksdag har förordningen givits förlängd giltighet för tiden till och
med den 30 juni 1954 (SFS 1953: 259).
Enligt 1 § föreligger skattskyldighet enligt förordningen vid yrkesmässig
tillverkning inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,
motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar; dock att från skatteplikt undantagits
ambulansbilar, invalidmotorcyklar och vissa lättviktsmotorcyklar.
Enligt 2 § skall skatten vid tillverkning inom riket erläggas av tillverkaren
och vid införsel till riket av den för vars räkning införseln äger rum.
Skattskyldighet inträder, då fordon av tillverkare levereras till köpare eller
uttages från rörelse för annat ändamål än försäljning eller då fordon införes
till riket. Skatten utgår med 10 procent av fordonets beskattningsvärde
(3 §).
Statsverkets inkomst av skatten uppgick under budgetåret 1951/52 (avser
omkring 8 månader) till cirka 42 miljoner kronor och för budgetåret
1952/53 till cirka 80 miljoner kronor. I riksstaten för innevarande budgetär
har skatten beräknats inbringa 65 miljoner kronor.
Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen
anfört följande.
»Den särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och
motorcyklar har varit eu anordning av i huvudsak samma art och med liknande
syfte som investeringsavgiften; denna senare avgift har icke uttagits
vid inköp av personbilar och motorcyklar. Till avgiftspliktig investering
har däremot varit att hänföra inköp av lastbilar och bussar.
Bestämmelserna om investeringsavgift är så konstruerade att avgift i
princip träffar investeringar under åren 1952 och 1953. Jag har redan i
proposition nr 227/1953 angående komplettering av riksstatförslaget för
budgetåret 1953/54 uttalat den meningen, att förordningen om investeringsavgift
icke bör ges förlängd giltighet. I det sammanhanget framhöll
jag, att även om investeringsavgiften icke slopades tidigare än vad i förordningen
avsetts, man likväl finge räkna med att investeringsavgiftens investeringsbegränsande
effekt i vissa fall redan kunde ha upphört eller i allt
fall upphörde före utgången av 1953. Detta sammanhängde med investeringsavgiftens
konstruktion. I anslutning till att investeringsavgiften skall
upphöra vid årsskiftet har riksdagen antagit särskilda avvecklingsföreskrifter
(SFS 1953: 364).
Beträffande den särskilda skatten å personbilar och motorcyklar — vilken
som tidigare nämnts ursprungligen gällde till och med den 30 juni
1953 — vill jag erinra om, att jag vid anmälan i februari månad i år av
proposition nr 85 angående fortsatt giltighet av denna beskattning uttalade,
att det framstod som behövligt att bibehålla beskattningen även för
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
3
tiden efter den 1 juli 1953. Hur länge behovet av denna särskilda beskattning
komme att föreligga kunde icke då med bestämdhet sägas. Av formella
skäl måste dock en viss giltighetstid angivas i författningen. Denna
borde likväl icke bestämmas så att den onödigtvis störde automobil- och
motorcykelhandelns normala gång. Under sådana förhållanden syntes det
lämpligast att låta giltighetstiden omfatta hela budgetåret 1953/54. Jag
tilläde att detta icke behövde ha någon avgörande inverkan på frågan om
lidpunkten för skattens avskaffande. Denna kunde praktiskt taget när som
helst underställas riksdagens prövning. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 39 i anledning av nämnda proposition tillstyrkte bevillningsutskottet
den föreslagna förlängningen men underströk samtidigt, att utskottet
därvid utgått från att en omprövning av skälen för bibehållandet
av skatten kunde visa sig erforderlig tidigare än som i och för sig föranleddes
av förordningens giltighetstid.
Jag anser mig nu böra upptaga frågan om fortbeståndet av ifrågavarande
särskilda beskattning av personbilar och motorcyklar till förnyat övervägande.
Sedan statsmakterna numera såsom nämnts uttalat sig för en avveckling
av investerings avgiften vid årsskiftet, anser jag starka skäl tala
för att jämväl bilaccisen avskaffas. Visserligen skulle till stöd för att bibehålla
denna beskattning kunna anföras, att skattens borttagande skulle
innebära en stimulans till ytterligare ökning i den redan höga kapitalinvesteringen
i personbilar och motorcyklar. Det bör emellertid då ihågkommas,
att den investeringsbegränsande effekten av en anordning sådan som bilaccisen
avtar ju mer man avlägsnar sig från den tidpunkt, då beskattningen
infördes. Utvecklingen på motorfordonsmarknaden under de senaste
månaderna bestyrker riktigheten i denna uppfattning. Jag anser sålunda
att skäl icke föreligger för att utifrån de synpunkter, som var bestämmande
vid införandet av skatten, längre bibehålla denna och jag förordar
därför att riksdagen underställes förslag till upphävande av förordningen
i ämnet.
I fråga om den närmare tidpunkten för skattens upphörande synes det
angeläget att tidrymden mellan den dag då planerna på ett avskaffande av
skatten blivit kända och dagen för beslutets ikraftträdande blir kort. För
att minska störningarna i handeln anser jag mig böra förorda att skatten
avvecklas klockan 12 natten mellan den 19 och 20 december 1953.
Ett särskilt problem uppkommer beträffande de bilar och motorcyklar,
som finns i lager hos grossister och detaljister vid den tidpunkt, då skatten
skall upphöra att utgå. Eftersom skatten uttages i tillverkarledet respektive
vid importen är dessa fordon redan beskattade. Jag vill då först erinra
om att vid skattens införande i oktober 1951 ingen lagerskatt uttogs på de
fordon som den gången fanns i lager i gross- och detaljhandeln. I konsekvens
härmed borde vid skattens upphörande ej heller ifrågakomma någon
restitution av den skatt, som belöper å de fordon, vilka vid detta tillfälle
finns i lager. Såsom jag uttalade i samband med att skatten infördes (jfr
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
prop. 218/51 s. 19) neutraliseras nämligen i allmänhet vid den framtida
avvecklingen icke önskvärda följder av beskattningens införande, i det att
opåräknade vinster till följd av prisstegring vid införandet kommer att
motsvaras av förlust på grund av prisfall då skatten upphör. Några säkra
uppgifter om lagerhållningens storlek nu och vid den tidpunkt då skatten
infördes har icke varit möjliga att erhålla. Av vissa tecken att döma torde
det dock vara berättigat att antaga att någon större skillnad i lagerhållningen
icke föreligger. Emellertid kan det givetvis i det enskilda fallet inträffa
att lagret nu är betydligt större än det var hösten 1951. Med hänsyn
härtill och i betraktande av att det här är fråga om stora beskattningsobjekt
anser jag mig böra föreslå att möjlighet öppnas för skatterestitution
i dylika fall. Sådan restitutionsrätt bör föreligga, där den av vederbörande
återförsäljare erlagda skatten å det lager av personbilar och motorcyklar,
som han innehar vid förordningens upphörande, överstiger den beräknade
skatten å lagret av sådana fordon, som han innehade vid skattens införande.
Restitution bör åtnjutas med skillnaden mellan det sammanlagda
skattebelopp, som erlagts för de nu innehavda fordonen, och den skatt, som
skulle ha belöpt på lagret vid skattens införande, därest en särskild lagerbeskattning
då varit anordnad. Kan vederbörande visa, att gjort pristillägg
icke motsvarar hela den beräknade skatten, bör restitutionsbeloppet i motsvarande
mån ökas. Kungl. Maj :t torde hos riksdagen böra utverka bemyndigande
att utfärda erforderliga föreskrifter för att genomföra ett restitutionsförfarande.
Rätten att meddela restitutionsbeslut bör därvid anförtros
kontrollstyrelsen.
Såsom tidigare nämnts har i riksstaten för innevarande budgetår den
särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar
beräknats komma att inbringa 65 miljoner kronor. Enligt nu föreliggande
uppgifter har skatteintäkten under tiden juli—september i år uppgått
till ca 27 miljoner kronor. Bifalles förslaget om skattens avskaffande
lör tiden efter den 19 december 1953 torde den sammanlagda skatteintäkten
under innevarande budgetår kunna beräknas till ca 40 miljoner kronor.
Skattens borttagande redan nu skulle sålunda komma att medföra ett inkomstbortfall
av ca 25 miljoner kronor i förhållande till vad som beräknats
i riksstaten. I belysning av den faktiska utvecklingen får emellertid
nämnda belopp anses lågt tilltaget. I samband med det pågående budgetarbetet
torde få övervägas, huruvida särskilda anordningar blir erforderliga
för att bereda täckning för inkomstbortfallet.»
Utskottet. I den föreliggande propositionen nr 241 har framlagts förslag
om upphävande från och med den 20 december 1953 av förordningen om
skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m. I anslutning härtill
föreslås att Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att — i huvudsaklig
överensstämmelse med i propositionen angivna grunder — meddela före
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
5
skrifter rörande restitution av skatt för sådana beskattade motorfordon, som
finns i lager hos återförsäljare vid tidpunkten för skattens upphörande.
Ifrågavarande lagstiftning samt förordningen om investeringsavgift tillkom
hösten 1951 i syfte att begränsa de i dåvarande läge alltför starka expansionstendenserna
i fråga om investeringsverksamheten. Investeringsavgiften,
som riktar sig mot vissa investeringar i anläggningstillgångar —
bland annat lastbilar och bussar — under åren 1952 och 1953, upphör vid
kommande årsskifte, men det må anmärkas att till följd av bestämmelsernas
konstruktion investeringsavgiften redan i huvudsak mist sin effekt. Vad
angår den särskilda skatten vid tillverkning och import av personbilar och
motorcyklar, vilken ursprungligen gällde till och med utgången av juni månad
1953, har riksdagen vid vårsessionen på hemställan av bevillningsutskottet
i betänkande nr 39 förlängt skattens giltighetstid till utgången av
innevarande budgetår. I nämnda betänkande uttalade emellertid utskottet
bland annat att en omprövning av skälen för bibehållandet av ifrågavarande
beskattning kunde visa sig erforderlig tidigare än som i och för sig föranleddes
av förordningens giltighetstid.
Med hänsyn till det samband som råder mellan investeringsavgiften och
skatten vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar samt
det förhållandet att investeringsavgiften upphör med utgången av innevarande
år finner utskottet, i likhet med departementschefen, att starka skäl
talar för ett slopande av nämnda skatt. Ett upphävande nu innebär sålunda
ett fullföljande av den samordning som skett av här angivna beskattningsåtgärder.
Utskottet tillstyrker alltså, att den särskilda skatten vid tillverkning
och import av personbilar och motorcyklar avskaffas. Av tekniska
hänsyn synes lämpligt att upphävandet sker vid den i propositionen angivna
tidpunkten.
Mot de i propositionen förordade grunderna för restitution i samband med
skattens upphävande, vilken restitution avses skola handhavas av kontrollstyrelsen,
har utskottet intet att erinra liksom ej heller mot den tekniska
utformningen av det föreliggande författningsförslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 241,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående upphävande av förordningen den 24 oktober
1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning och import
av personbilar m. in.; samt
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse
med i propositionen angivna grunder — meddela
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
föreskrifter rörande restitution av skatt för sådana beskattade
motorfordon, som finns i lager hos återförsäljare klockan
12 natten mellan den 19 och den 20 december 1953.
Stockholm den 3 december 1953.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Velander,
Falk, Niklasson, Söderquist, Einar Eriksson*, Patrick Nilsson och Johan
Persson*; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Sundström, Sjölin, Olofsson, Jonsson i Skedsbygd, Kollberg, Kärrlander
och Nilsson i Svalöv*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Falk.
637856. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag