8
Statsutskottets utlåtande nr 208.
Nr 208.
Utlåtande i anledning av väckt motion om familjepensionsrätt
för efterlevande till vissa befattningshavare, som
varit i statens tjänst eller tillhört någon av staten övertagen
enskild pensionskassa.
(5 :e avd.)
I en inom första kammaren väckt motion (I: 38) hemställer herr Lundqvist,
att riksdagen må hos Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t efter
erforderlig utredning ville förelägga riksdagen förslag om beredande av
pension eller understöd åt efterlevande till befattningshavare, som varit
i statens tjänst eller som tillhört någon av staten övertagen enskild pensionskassa,
även i sådana fall, då den i vissa äldre reglementen föreskrivna
maximiåldern för äktenskapets ingående överskridits eller då äktenskapet
ingåtts efter avslcedstagandet.
Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären i huvudsak följande.
Innan 1936 års familjepensionsreglemente trädde i kraft, var familjepensioneringen
för statens tjänstemän ordnad genom icke-statliga änkeoch
pupillkassor, vilka åtnjöto statsunderstöd enligt mycket växlande grunder,
samt genom statens pensionsanstalt, som år 1926 övertog lärarnas vid
elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.
Enligt nu gällande familj epensionsreglementen för statens befattningshavare
och för arbetare i statens tjänst, liksom enligt 1936 och 1941 års
motsvarande reglementen, skall såsom förutsättning för rätt till familjepension
eller familjelivränta bl. a. gälla, att äktenskapet icke ingåtts efter
det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 år.
För det stora flertalet befattningshavare låg denna åldersgräns enligt de
enskilda änke- och pupillkassorna vid 65 år. Men enligt bestämmelse i
reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa den 30 december
1910 (nr 162) § 6 måste äktenskap, på grund varav anspråk å familjepension
framställes, vara ingånget före delägarnas avskedstagande och innan
han fyllt 50 år. Dock kunde den, som ingått äktenskap efter uppnådda 50
år och fortfarande var anställd i ordinarie tjänst vid statens järnvägar,
förvärva pensionsrätt, om han till kassan erlade vissa avgifter.
Jämlikt de ursprungliga bestämmelserna för enskilda järnvägarnas pensionskassa
medförde äktenskap, ingånget efter fyllda 50 år, icke familjepensionsrätt.
I det från och med den 1 juli 1940 gällande reglementet för
nämnda kassa hade emellertid genom en ny bestämmelse möjlighet öppnats
för delägare, som vid tiden för äktenskapets ingående fyllt 50 men ej 55
år, att mot särskild avgift bereda sina efterlevande pensionsrätt.
Med hänsyn till dessa bestämmelser i sistnämnda kassor ha en del efterlevande
efter äldre befattningshavare vid statens järnvägar och vid av staten
övertagna enskilda järnvägar kommit i en ogynnsam ställning. Flera
Statsutskottets utlåtande nr 208.
9
sådana befattningshavare, som blivit änkeman upp i femtioårsåldern, ha
sedan gift om sig. Detta har i många fall skett utan närmare kännedom
om eller tanke på bestämmelserna om viss åldersgräns, enär de under första
hustruns livstid i föreskriven ordning inbetalt sina avgifter till pensionskassan.
Följden har blivit, att hustrun och minderåriga barn i äktenskap,
som ingåtts efter det mannen fyllt 50 år, icke ha rätt till familjepension.
Då flera änkor till här berörda befattningshavare befinna sig i ömmande
omständigheter och med hänsyn till att åldersgränsen för äktenskaps ingående
varit särskilt låg för järnvägstjänstemännen i jämförelse med vad som
varit fallet för andra statstjänstemän, synes det vara rättvist och billigt,
att ifrågavarande efterlevande i någon form beviljas pension eller understöd.
Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning har statskontoret,
efter hörande av järnvägsstyrelsen, avgivit utlåtande över motionen.
Järnvägsstyrelsen anför.
Samtidigt som det svenska järnvägsväsendets enhetliggörande genom
statsinköp av enskilda järnvägar närmar sig sin avslutning, hava de stora
olikheterna i de från järnvägstjänst pensionerade befattningshavarnas och
deras efterlevandes pensionsförhållanden i avsevärd mån utjämnats. Pensionerna
enligt förutvarande enskilda men av staten övertagna pensionsinrättningars
reglementen eller stadgar hava nämligen vid skilda tidpunkter
förhöjts med av statsmedel utgående tilläggsförmåner av olika slag,
och viss omreglering har jämväl verkställts — från och med den 1 juli
1947 — i enlighet med föreskrifterna i kungl. kungörelsen den 30 juni
1947, nr 657. Genom dessa åtgärder har pensionsnivån generellt sett dock
icke uppbringats till den, som innefattas i 1947 års pensionsreglementen,
och förhöjningarna hava i stort icke heller konstruerats på sådant sätt,
att de förhöjda pensionerna kommit att stå i viss i förväg bestämd relation
till pensionerna enligt de statliga pensionsreglementena för motsvarande
pensionstagare vid statens järnvägar. En ytterligare förbättring av
pensionerna i vissa fall har emellertid genomförts enligt grunder, som bestämts
i Kungl. Maj :ts brev den 18 mars 1949 angående omreglering av
pensionsförmånerna för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten
övertagna enskilda trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande till sådana
anställningshavare. Vid fastställandet av nyssnämnda grunder har
hänsyn särskilt tagits till att en stor del av ifrågavarande pensioner voro
mycket låga. De sämst ställda pensionärerna från av staten övertagna enskilda
järnvägar hava härigenom kommit i åtnjutande av en jämförelsevis
stor pensionsförbättring. Från och med den 1 januari 1949 uppbära
sålunda pensionsberättigade efterlevande till sådana delägare i numera
statsövertagna pensionskassor, vilka avgått ur tjänst vid det enskilda företaget,
innan detta sedermera förstatligats, så stort tillägg till kassapensionen,
att totalbeloppet utgör minst 80 % av motsvarande statlig pension.
Det synes styrelsen, att de skäl, som legat till grund för denna i vissa fall
betydande förhöjning av kassapensionernas storlek, kunde befinnas hållbara,
även då det gäller eu sådan utsträckning av rätten att över huvud
erhålla pension, att jämväl dylik rätt närmare anslötes till för de statsanställda
i allmänhet gällande familjepensionsbestämmelser. Ett steg i
denna riktning vore genomförandet av större likformighet beträffande den
åldersgräns, som gäller för ingående av äktenskap medförande familjepensionsrätt.
Medan före detta ordinarie tjänstinnehavare vid statens järnvägar med
delaktighet i förutvarande statens järnvägars änke- och pupillkassa hade
2 — is»* 5* Bihawj till riksdagens protokoll 11)52. (> sand. Nr 208—209.
10
Statsutskottets utlåtande nr 208.
möjlighet att — såsom i föreliggande motion framhållits — genom erläggande
av särskilda avgifter bereda familjepensionsrätt åt sina efterlevande
även i fall, då äktenskapet ingåtts efter uppnåendet av den eljest stadgade
åldersgränsen — 50 år — har i regel sådan utväg enligt tillämpade
föreskrifter vid de för privatbanepersonalen avsedda pensionskassorna antingen
saknats, eller också har dylik utväg förefunnits — såsom i fråga
om bl. a. före detta Enskilda Järnvägarnes Pensionskassa — blott i begränsad
omfattning och från en ganska sen tidpunkt. Det synes styrelsen
skäligt, att pension eller understöd i någon form måtte — åtminstone i fall
av ömmande omständigheter — kunna beredas efterlevande till i förevarande
motion avsedda före detta befattningshavare.
Under åberopande av vad ovan anförts och med hänsyn till de skäl, som
angivits i motionen, anser sig styrelsen för sin del böra förorda, att fråga
om rätt att komma i åtnjutande av här ifrågavarande förmån ävensom storleken
av densamma måtte få ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande efter
prövning i varje särskilt fall.
Statskontoret anför:
I samband med statsverkets övertagande av de särskilda pensionskassor,
som tidigare ombesörjt familjepensioneringen för statliga befattningshavare,
ha kassornas pensionstagare som regel tillerkänts vissa särskilda förmåner
av statsmedel. Vid beviljande av sådana förmåner ävensom vid de
förbättringar av utgående pensioner, som följt av 1946 och 1947 års omregleringar
av äldre pensioner, har dock någon rubbning av den grundläggande
rätten till pension icke ansetts böra ifrågakomma. Ett avsteg från
denna principiella ståndpunkt, såsom förutsättes i föreliggande motion,
är enligt statskontorets mening ägnat att ingiva betänkligheter, så mycket
mer som numera en sä förhållandevis lång tidrymd som inemot 15 år förflutit
sedan den tidpunkt, då flertalet pensionskassor övertogos av statsverket.
En reglering av de i motionen avsedda förhållandena med giltighet
exempelvis från och med den 1 januari 1953 skulle för övrigt med säkerhet
komma att utfalla mycket ojämnt för de fall, där pensionsfrågan för här
avsedda befattningshavares efterlevande varit aktuell dessförinnan.
I fråga om statens järnvägars änke- och pupillkassa må särskilt erinras,
dels att avgiftsbetalningen till kassan upphörde för den som efter uppnådda
50 levnadsår ej ägde pensionsberättigade efterlevande, dels ock att
möjlighet förefanns för ordinarie tjänsteman vid järnvägen att vid ingående
av äktenskap efter 50 års ålder förvärva pensionsrätt åt maka och
barn i det nya äktenskapet, så framt han till kassan erlade avgifter, motsvarande
fulla värdet av sådan förmån.
Statskontoret vill emellertid icke bestrida att billighetsskäl tala för att
syftet med föreliggande motion i viss utsträckning tillgodoses. Härvid förtjänar
framhållas, att vid beviljande av familjepension i särskild ordning
åt efterlevande till icke pensionsberättigade anställningshavare i statens
tjänst pension ansetts böra — därest omständigheterna i övrigt befunnits
föranleda därtill — beviljas, om äktenskapet ingåtts innan mannen uppnått
60 års ålder.
Vid sitt slutliga ståndpunktstagande till föreliggande fråga har statskontoret
ansett sig icke böra förorda en allmän reglering av de i motionen
åsyftade familjepensionsförhållandena men vill icke motsätta sig, att frågan
om pension upptages till prövning från fall till fall med iakttagande
av de förutsättningar som i övrigt gälla i fråga om i särskild ordning beviljade
familjepensioner.
Statsutskottets utlåtande nr 208.
11
Utskottet finner det vara med rättvisa och billighet förenligt, att pension
eller understöd må kunna beredas efterlevande till i förevarande
motion avsedda före detta befattningshavare. Beslut i sådan riktning synes
lämpligen böra meddelas efter prövning av Kungl. Maj :t från fall till fall.
Någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen synes utskottet
vid angivna förhållande icke påkallad.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen I: 38 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 12 november 1952.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 207.