Nr 201—202.

Statsutskottets utlåtande nr 201.

1

Nr 201.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
fråga om befrielse från betalningsskyldighet till kronan.

(3:e avd.)

I propositionen nr 191 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 4
april 1952, föreslagit riksdagen medgiva, att stadsfogden i Linköping Per
David Ejeman, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till länsstyrelsen
i Östergötlands län inbetalar ett belopp av 1 000 kronor, befrias
från återstående ersättningsskyldighet till kronan i det i statsrådsprotokollet
avsedda fallet.

Genom dom den 17 december 1951, som vunnit laga kraft, har Göta hovrätt
dömt stadsfogden i Linköping Per David Ejeman att för försummelse
i tjänsten såsom utmätningsman i staden böta tjugufem dagsböter samt
förpliktat honom att i ersättning till kronan utgiva 11 034 kronor 45 öre
jämte fem procent ränta därå från den 11 mars 1951 tills betalning sker. I
en till Kungl. Maj :t inkommen skrift har Ejeman anhållit om åtgärder i syfte
att kronans ersättningsanspråk måtte eftergivas.

Av handlingarna i ärendet framgår bl. a. följande angående de bakom
domen liggande omständigheterna: Vid en av Ejeman i maj 1948 verkställd
inventering hos exekutionsbiträdet i femte distriktet i Linköping uppdagades,
att exekutionsbiträdet, som avled den 28 maj 1948, förskingrat
indrivna, kronan och kommuner tillkommande skattemedel till ett belopp
av omkring 33 000 kronor. Ejeman ställdes under tilltal för det han gjort
sig skyldig till försummelse såsom utmätningsman bestående däri att han
vid inventeringar under åren 1946—1948 hos stadens exekutionsbiträden endast
genom stickprov kollationerat utdragen av respektive postgirokonton
jämte utdragen vidfogade kuponger med inkomstposterna i kassaboken samt
att han under åren 1946—1948 verkställt endast en kassaavstämning per
exekutionsdistrikt i vissa av stadens distrikt. Genom försummelserna vid
inventeringarna hade Ejeman underlättat den uppdagade förskingringen.
Hovrätten — liksom underdomstolen, rådhusrätten i Linköping -— fann
Ejeman förfallen till ansvar och ådömde honom straff på sätt förut angivits.
Anmärkas må, att domstolarna i domsmotiveringen anfört, rådhusrätten
att Ejemans arbetsbörda ostridigt varit för stor och att hans stora
arbetsbörda borde beaktas som en förmildrande omständighet vid straffmätningen
samt hovrätten att Ejeman haft en mycket stor arbetsbörda och
i sin tjänst lidit brist på kontorspersonal. Domstolarna ha emellertid där 1

Dihang till riksdagens protokoll 1952. G samt. Nr 201 - 202.

2

Statsutskottets utlåtande nr 201.

jämte gjort uttalanden av den innebörden att Ejeman ej hos stadens anslagsbeviljande
myndigheter gjort de framställningar om utökning av kontorspersonalen
som han bort.

Ejeman, som är född 1898 och som 1924 tillträdde tjänsten såsom stadsfogde
i Linköping, har i sitt år 1946 genom äktenskapsskillnad upplösta
äktenskap två barn, en son född 1933 och en dotter född 1939. Ejeman har
vårdnaden om sonen, som är studerande och vilkens studier ej kunna väntas
bli avslutade förrän tidigast om fyra år. Vårdnaden om dottern tillkommer
hennes moder. I sin år 1952 avlämnade självdeklaration har Ejeman
angivit sin sammanräknade inkomst till 23 321 kronor. Hans tillgångar uppgå
till omkring 2 000 kronor, huvudsakligen i bankfordringar, samt vissa
lösören, vilka tagits i mät för kronans ifrågavarande fordran och därvid
värderats till 1 300 kronor. Han har ej annan skuld än den varom i detta
ärende är fråga. Ejeman har att utgiva årligt underhållsbidrag till sin frånskilda
hustru med 600 kronor och till dottern med 1 800 kronor, varjämte
han svarar för vissa dotterns kostnader, såsom för skolgång och kläder.
Preliminärskatt uttages för närvarande med omkring 7 000 kronor för år.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har i avgivet yttrande tillstyrkt Ejemans
framställning, medan statskontoret framhållit, att i fall av förevarande
art kronans ersättningsanspråk icke borde helt efterskänkas, varför
ämbetsverket föreslagit, att Ejeman skulle befrias från återstående ersättningsskyldighet,
därest han inbetalade ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

De omständigheter, under vilka Ejeman ådragit sig förevarande ersättningsskyldighet
till statsverket, måste anses innefatta mycket mildrande
moment. Med hänsyn härtill och med beaktande därjämte av hans ekonomiska
ställning tala billighetsskäl för att Ejeman befrias från en väsentlig
del av det honom ådömda skadeståndet till kronan. Jag vill därför förorda,
att Ejemans ersättningsskyldighet nedsättes till ett belopp av 1 000 kronor
under förutsättning att beloppet inbetalas inom viss tid. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma denna tid.

Utskottet. Även om vissa skäl tala för att ersättningsskyldigheten bort
bestämmas till högre belopp än det av departementschefen föreslagna, har
utskottet likväl ej velat motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet hemställer
alltså,

att riksdagen må medgiva, att stadsfogden i Linköping
Per David Ejeman, därest han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer
till länsstyrelsen i Östergötlands län inbetalar ett
belopp av 1 000 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan i det fall, som angives i statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för den 4 april
1952.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Statsutskottets utlåtande nr 201.

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Iwar
Anderson, fröken Andersson, herrar Leander, Gillström, Eric Ericson, Pålsson,
Näsström, Bergh, Hesselbom, Lodenius, Ragnar Persson, Axel Andersson
och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Åkerström, Thapper, Widén, Birke,
Wedén och fröken Nygren.