8

Statsutskottets utlåtande nr 198.

Nr 198.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse från betalningsskyldighet till kronan för G. M.
Wadner m. m.

(1 :a avd.)

1 :o) Befrielse från betalningsskyldighet för G. M. Wadner. I propositionen
nr 225 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 april 1952, föreslagit riksdagen(punkt
1) medgiva, att översten G. M. Wadner, därest han inom tid
som Kungl. Maj :t bestämmer till försvarets civilförvaltning inbetalar 500
kronor, befrias från återstående betalningsskyldighet till kronan jämlikt
kammarrättens utslag den 10 januari 1951.

Genom utslag av kammarrätten den 10 januari 1951 på besvär av översten
G. M. Wadner över försvarets civilförvaltnings resolution i anmärkningsmål
den 28 februari 1950 förpliktades Wadner att ersätta statsverket 8 093
kronor 25 öre, avseende ur avvecklingsanslag utbetalad lön till reservutnämnd
kapten, vilken efter beredskapstidens slut av Wadner obehörigen
bibehållits i tjänstgöring som hemvärnsofficer vid Linköpings försvarsområde.

I en den 7 februari 1951 dagtecknad skrift har Wadner anhållit att av
nåd bliva befriad från skyldigheten att till statsverket inbetala omförmälda
8 093 kronor 25 öre.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 18 april 1951 anfört följande.

Av handlingarna i förevarande ärende syntes framgå, att såväl nuvarande
rikshemvärnschefen som förutvarande hemvärnschefen ansett behov
föreligga av en extra hemvärnsofficer vid Norrköpings-Linköpings (tidigare
Linköpings-Norrköpings) försvarsområdesstab. Enligt vederbörlig personalförteckning
för budgetåret 1948/49 skulle jämväl fr. o. m. den 1 juli 1948
tjänster för två hemvärnsofficerare finnas inrättade vid sagda stab. Med
hänsyn härtill samt i anslutning till bifogat, från chefen för armén införskaffat
yttrande tillstyrkte civilförvaltningen bifall till ansökningen.

I det åberopade yttrandet från chefen för armén har anförts, att då Wadner
icke vunnit några personliga fördelar genom sin åtgärd utan syntes ha
handlat i god tro och velat gagna hemvärnets sak, framställningen tillstyrktes.

Statsutskottets utlåtande nr 198.

9

Kammarrätten har i avgivet utlåtande med hänsyn till förekomna omständigheter
tillstyrkt bifall till ansökningen.

Statskontoret har i avgivet utlåtande icke velat motsätta sig bifall till
framställningen.

Departementschefen, som funnit flera omständigheter tala för Wadners
framställning om befrielse från ersättningsskyldighet, har emellertid ansett
sig icke kunna tillstyrka, att Wadner
het, men föreslagit att skulden nedsättes till 500 kronor, därest beloppet
erlägges inom viss av Kungl. Maj:t bestämd tid.

Utskottet anser de i ärendet åberopade omständigheterna vara sådana, att
utskottet kan tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att översten G. M. Wadner, därest
han inom tid som Kungl. Maj :t bestämmer till försvarets
civilförvaltning inbetalar 500 kronor, befrias från återstående
betalningsskyldighet till kronan jämlikt kammarrättens utslag
den 10 januari 1951.

2:o) Förenklat avskrivningsförfarande beträffande vissa fordringar
inom försvaret. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen (punkt 2) medgiva,
att Kungl. Maj :t må bemyndiga försvarets civilförvaltning att i samråd
med vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter, utan hinder
av gällande författningsbestämmelser angående avskrivning av kronans
fordringar, besluta om avskrivning av till ämbetsverkets advokatfiskal för
bevakning och indrivning överlämnad fordran till belopp ej överstigande
500 kronor, beträffande vilken antingen omständigheterna
giva vid handen, att vederbörande icke kan betala sin skuld och enligt
ämbetsverkets bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger
att framdeles uttaga betalning, eller ock åtgärder för fordringens bevakande
och indrivande bedömas förenade med arbete och kostnader i sadan utsträckning,
att åtgärderna ej äro ekonomiskt lönande, allt såvitt dylika åtgärder
ändock icke anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden.

Det av riksdagen åt Kungl. Maj :t budgetårsvis lämnade bemyndigandet
att i viss utsträckning medgiva befrielse från ersättningsskyldighet omfattar
endast cn mera begränsad typ av ärenden och medger icke att det
stora flertalet av de fordringar av bagatellartad karaktär, som försvarets
civilförvaltning har att bevaka, kunna bli föremål för ett förenklat och snabbare
avskrivningsförfarande. För att något minska den stora balansen av
sådana ärenden har Kungl. Maj:t genom propositionerna 1950: 74, 1951: 57
och 1952:54 inhämtat riksdagens medgivande att bemyndiga civilförvaltningen
avskriva vissa av ämbetsverket angivna fordringar. Antalet fordringsärenden,
som alltjämt bevakas av advokatfiskalskontoret, är likväl så stort

2—1786 62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 6 samt. Nr 196—198.

10

Statsutskottets utlåtande nr 198.

att, om åtgärder för rationalisering av avskrivningsförfarandet icke vidtagas,
en ökning av den med dessa ärenden sysselsatta personalen synes
ofrånkomlig. De med en sådan ökning förenade kostnaderna skulle emellertid
icke stå i rimlig proportion till vad därigenom skulle vinnas. Starka skäl
ha i stället synts departementschefen tala för att bestämmelserna om avskrivning
av fordringar uppmjukas. Därigenom skulle den nu befintliga
arbetskraften i större utsträckning än tidigare kunna koncentreras på sådana
fordringar, vilkas indrivande ur främst ekonomiska synpunkter framstår
såsom angeläget. I avvaktan på en omarbetning av gällande regler om
avskrivning av fordringar bör civilförvaltningen därför erhålla ett generellt
bemyndigande att utan hinder av gällande författningsbestämmelser avskriva
vissa smärre fordringar. Departementschefen förutsätter, att prövningen
av de mindre fordringarna icke göres schablonmässigt utan att jämväl
beträffande dessa hänsyn tages till utsikterna att för framtiden kunna
indriva dem samt till omständigheterna i övrigt.

Utskottet har funnit, att genom den föreslagna anordningen vissa fördelar
skulle stå att vinna, varför utskottet tillstyrker att bestämmelserna om
avskrivning av fordringar uppmjukas i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att Kungl. Maj :t må bemyndiga
försvarets civilförvaltning att i samråd med vederbörande centrala
förvaltningsmyndigheter, utan hinder av gällande författningsbestämmelser
angående avskrivning av kronans fordringar,
besluta om avskrivning av till ämbetsverkets advokatfiskal
för bevakning och indrivning överlämnad fordran till
belopp ej överstigande 500 kronor, beträffande vilken antingen
omständigheterna giva vid handen, att vederbörande icke kan
betala sin skuld och enligt ämbetsverkets bedömande ingen
eller ringa möjlighet föreligger att framdeles uttaga betalning,
eller ock åtgärder för fordringens bevakande och indrivande
bedömas förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning,
att åtgärderna ej äro ekonomiskt lönande, allt såvitt
dylika åtgärder ändock icke anses påkallade av andra än ekonomiska
förhållanden.

Stockholm den 12 november 1952.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 196.

Stockholm 1952. K. L. Beckmans Boktryckeri.