Nr 52—54.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
1
Nr
r.9
tlfW»
Utlåtande med anledning av väckta motioner angående organisation
av exporten av jordbruksprodukter.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner,
nämligen I: 120 av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl. och II: 152 av herr Hseggblom
m. fl., har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t begära utredning
angående organisation av exporten av jordbruksprodukter samt framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan leda.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen II: 152.
över motionerna har utskottet låtit inhämta yttranden från statens jordbruksnämnd,
lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges lantbruksförbund. Kommerskollegium har även
överlämnat yttranden i ärendet från Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare och Kooperativa förbundet.
Statens jordbruksnämnd har i sitt yttrande, som dagtecknats den 3 mars
1952, anfört följande.
I fråga om vegetabiliska produkter kan en traditionell export sägas ha
förekommit endast av utsädesspannmål, vallväxtfröer och matärter. Brödsäd
har vid vissa tillfällen exporterats, men denna export har som regel i full
utsträckning motsvarats av import. De båda senaste åren har emellertid en
icke obetydlig export av oljeväxtfröer och vegetabiliska oljor ägt rum.
Handeln med utsäde och vallväxtfröer har en ganska speciell karaktär,
och en centralisering av exporten, som under åren närmast efter andra
världskriget i viss utsträckning prövades, lämnade icke särskilt goda erfarenheter.
Handelsföretagen, såväl de privata som de till jordbrukets föreningsrörelse
hörande, äro anslutna till en förening, Fröintressentföreningen
u. p. a., med vilken jordbruksnämnden såsom licensmyndighet rådgör i exportfrågor.
I fråga om utsädesspannmål lämnas licenser i obegränsad utsträckning,
men exporten regleras genom utjämningsavgifter. Storleken av
dessa avgifter motsvarar skillnaden mellan världsmarknadspris och inhemskt
pris på vanlig bruksvara. Härigenom kompenseras den förlust som
uppkommer genom att import eventuellt måste företagas för att täcka den
brist i brödsäds- respektive foderförsörjningen, som kan uppkomma genom
att utsäde exporteras. I fråga om vallväxtfröer uttagas däremot icke utjämningsavgifter.
Försörjningsintressena bevakas här genom att en viss kvantitativ
reglering av exporten äger rum vid licensgivningen. Efter samråd med
fröintressentföreningen fastställer jordbruksnämnden de kvantiteter av olika
fröslag, som med hänsyn till försörjningsläget lämpligen böra kunna exporteras/Exporten
av matärter regleras dels genom utjämningsavgifter, dels,
om så erfordras, genom begränsning av licensieringen. Någon anledning att
genom inrättandet av ett särskilt exportorgan centralisera handeln med före
1
Iiilxang till riksdagens protokoll 1052. 10 saml. Nr 52—54.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
nämnda varor synes enligt nämndens uppfattning icke föreligga och önskemål
härom ha ej heller framförts från handelns sida.
Vad beträffar exporten av spannmål för annat än utsädesändamål måste
hänsyn tagas till att, även om temporärt vissa överskott kunna tänkas uppkomma
för visst spannmålsslag, vi icke äro och ej heller inom nära liggande
tid torde komma att bli självförsörjande. Den import, som äger rum för
täckande av bristerna, ombesörjes av svenska spannmålsaktiebolaget. And
rådande priser inom och utom landet är importen starkt förlustbringande.
Så länge nämnda förhållanden gälla finnes enligt nämndens uppfattning icke
någon anledning att icke även exporten omhänderhas av samma organ. I
enlighet härmed har spannmålsbolaget hittills ombesörjt den spannmålsexport
som förekommit.
Odlingen av oljeväxter är tämligen ny och har fått större utsträckning
först från andra världskrigets senare år. Den inhemska oljeväxtodlingen och
omhändertagandet av oljeväxtskörden är i korthet organiserad på följande
sätt. Odlarna garanteras för varje produktionsår av staten vissa priser på
oljeväxtfrö, som skördas på sådana arealer, som omfattas av kontrakt mellan
odlare och Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a. All försäljning
av oljeväxtfrö från odlarna skall fr. o. in. 1951 års skörd ske till den
under nyssnämnda år genom riksdagsbeslut tillskapade organisationen Sveriges
oljeväxtintressenter, förening u. p. a., i vilken förening såsom medlemmar
ingå såväl odlarna och oljefabrikerna som Sveriges lantbruksförbund
och spannmålsbolaget. Ordföranden i styrelsen utses av jordbruksnämnden.
Efter nedtorkning av oljeväxtfröet skall intressentföreningen enligt
plan, som uppgöres av jordbruksnämnden, försälja frövaran till oljefabrik
eller, om nämnden så påfordrar i samband med export, till annan
köpare, som nämnden anvisar. Regleringen av inlösnings- och försäljningsverksamheten
sker över den av nämnden omhänderhavda clearingkassan för
fettvaror. Vinster och förluster tillföras respektive belasta sålunda denna
kassa.
Oljeväxtodlingen har efter hand ökats, och under de senaste två åren har
den inhemska rapsodlingen nått en sådan omfattning, att Sverige numera
är självförsörjande beträffande margarinråvaror. Ur kvalitetssynpunkt är
det emellertid icke lämpligt att använda enbart rapsolja vid margarinframställning.
I det svenska margarinet ingå därför i stor utsträckning även fettvaror,
som endast kunna tillföras margarinindustrien genom import. De
svenska oljeväxtprodukterna gå härvidlag i utbyte mot de utländska margarinråvarorna.
Sålunda ha av 1949, 1950 och 1951 års oljeväxtskördar betydande
kvantiteter rapsfrö och rapsolja exporterats. Denna export sker vad
beträffar rapsfrö av odlareorganisationen och i fråga om olja av vederbörande
oljefabrik. 1 båda fallen har före exporten intimt samråd ägt rum med jordbruksnämnden.
Den omständigheten, att den tidigare omnämnda garantien
till odlarna gäller hela skörden, gör det enligt nämndens mening nödvändigt,
att staten får inflytande på exporten. Av motionerna synes också framgå att
motionärerna icke haft någon invändning att göra häremot.
Den export av rapsfrö och rapsolja, som ägt rum under de senaste åren,
har i vad gäller 1949 års skörd gått med en förlust av ca 7,5 miljoner kronor,
under det att exporten av 1950 och 1951 års skördar uppvisat vinster. För det
förra året gick vinstsumman upp till ca 12 miljoner kronor. Det senare årets
skörd, beträffande vilken all export ännu ej slutförts, beräknas på exportförsäljningen
komma att giva en vinst av inemot 25 miljoner kröner. Den
vinst, som uppkommit på 1950 och 1951 års exportaffärer, kommer jordbruket
i sin helhet till godo i form av bidrag till täckande av förlust vid export
av smör och andra mejeriprodukter.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
3
Under senare tiden ha världsmarknadspriserna på fettvaror varit i stadigt
fallande, och det synes ovisst huruvida bottenläget ännu nåtts. Mot bakgrunden
härav torde man icke böra räkna med någon vinstgivande export av
oljeväxtodlingens produkter under avsevärd tid framåt.
Den genom motionerna aktualiserade frågan om en särskild organisation
för vegetabilieexporten har vad angår oljeväxtfröerna varit föremål för riksdagsbehandling
under år 1951 i samband med den tidigare relaterade tillblivelsen
av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a. I skrivelse till
Kungl. Maj :t den 21 april 1951 med förslag till prissättningen på jordbrukets
produkter och vissa jordbruksförnödenheter för regleringsåret 1951/52 redogjorde
jordbruksnämnden för det ditintills tillämpade systemet vid export
av oljeväxtfrö och uttalade som sin mening, att det fortfarande borde ankomma
på odlarna själva att i samråd med jordbruksnämnden taga ansvaret
för exportaffärerna. Jordbruksnämndens uppfattning i denna fråga mötte
ingen gensaga vare sig från Kungl. Maj:t eller riksdagen.
Den jämförelse motionärerna gjort med exportförhållandena på animalieområdet
synes icke hållbar med hänsyn till den speciella karaktär, som jordbruksstödet,
enligt vad ovan angivits, fått på vegetabilieområdet genom garantiprissystemet.
Åberopande vad som ovan anförts finner jordbruksnämnden, i varje fall
för närvarande, icke skäl föreligga att nu igångsätta en särskild utredning
angående organisation av exporten av jordbruksprodukter och får fördenskull
avstyrka bifall till motionerna.
Lantbruksstijrelsen har i sitt den 5 mars 1952 dagtecknade yttrande anfört
i huvudsak följande.
Lantbruksstyrelsen får erinra att viss del av de senaste årens export av
brödsäd gått till grannländerna såsom tillfällig hjälp och ersatts med import.
Vidare må framhållas, att vi f. n. icke äro självförsörjande inom landet med
spannmål och att det även synes ovisst huruvida en brödsädesexport —- om
sådan över huvud taget blir möjlig inom en nära framtid — kommer att få
någon större omfattning. Under sådana omständigheter synes det icke f. n.
finnas tillräckliga skäl att tillskapa ett exportorgan för spannmål.
Vad beträffar oljeväxterna må framhållas, att odlarna för varje produktionsår
av staten garanteras vissa priser på oljeväxtfrö och att dessa garantipriser
synas verksamt ha bidragit till att avsevärda exportöverskott uppstått
under de senaste åren. Den genom exporten av oljeväxter uppkomna vinsten
har använts för att stödja exporten av smör och andra mejeriprodukter och
har sålunda kommit jordbruket i dess helhet till godo. Med den omfattning
exporten av oljeväxtprodukter har synes det nu tillämpade exportsystemet
fungera på ett tillfredsställande sätt. Det torde icke heller finnas anledning
att f. n. räkna med en ökning av den vinstgivande exporten av oljeväxter.
Man torde tvärtom få räkna med eu avsevärd minskning av exportvinsterna,
enär världsmarknadspriserna på fettvaror fallit under senaste tiden.
Vid sådant förhållande synes det ej heller beträffande oljeväxtprodukter finnas
tilläckliga skäl att nu tillskapa särskilt exportorgan.
På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen avstyrka bifall till
föreliggande motioner.
I sitt yttrande, som dagtecknals den 0 mars 1952, har kommcrskollcgium
anfört följande.
Kollegium har tidigare i vad avser organisationen för import- och exporthandeln
med iigg respektive köttvaror ställt sig principiellt avvisande till en
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
centralisering av denna handel. Kollegium har därvid understrukit de betänkligheter
av allmän handelpolitisk art, som förelåge och som vunnit allt
större aktualitet under de senaste åren. Strävandena till liberalisering av handeln
länderna emellan hade fått en alltmer ökad omfattning, och vårt land
hade också på olika sätt givit sin anslutning till dessa strävanden. Även när
det gällde inrikeshandel!! vore det av vikt att man inte från det allmännas
sida vidtoge åtgärder, som kunde verka hindrande på den allmänna samfärdseln,
och kollegium erinrade därvid om de senaste årens strävanden att
eliminera ltonkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
Dessa i tidigare sammanhang anförda synpunkter äga giltighet även vid
bedömandet av det nu framlagda förslaget om tillskapande av ett exportorgan
för spannmåls- och oljeväxtfröexporten av ungefär samma karaktär
som för animalieprodukterna. Kollegium måste redan med hänsyn till dessa
allmänna handelspolitiska överväganden ställa sig avvisande till ifrågavarande
förslag.
Därjämte må erinras om att, enligt 1947 års riksdagsbeslut angående den
framtida jordbrukspolitiken, målsättningen för denna skulle vara en jordbruksproduktion
av sådan omfattning att den väl rymdes inom den ram,
som avsättningsmöjligheterna inom landet erbjöde. Ifrågavarande motioner
ta emellertid sikte på att skapa en exportorganisation för en överskottsproduktion
främst i fråga om oljeväxtfrö, och motionens syfte torde sålunda
knappast kunna sägas ligga i linje med målsättningen för jordbrukspolitiken
enligt 1947 års riksdagsbeslut.
Även om utvecklingen på jordbruksproduktionens område i betydande
hänseenden synes hava blivit en annan än som förutsågs i samband med
1947 års beslut, varför en revision av denna målsättning i vissa hänseenden
icke torde sakna fog, bör dock en avvikelse från de fastställda principerna
för jordbrukspolitiken icke ske utan en föregående prövning av denna fråga
i hela dess vidd.
Med hänsyn till det anförda anser sig kommerskollegium för sin del icke
kunna tillstyrka den begärda utredningen.
Stockholms handelskammare har förklarat sig icke kunna tillstyrka den
ifrågasatta utredningen annat än om denna skulle ske i samband med en
allmän omprövning av landets jordbrukspolitik. Däremot har Skånes handelskammare
— från särskilt angivna utgångspunkter — tillstyrkt, att en
förutsättningslös utredning skall komma till stånd i syfte att objektivt klarlägga
de fördelar eller nackdelar, som kunna vara förknippade med en utrikeshandel
av jordbruksprodukter i den ena eller andra formen. Kooperativa
förbundet har för sin del framhållit, att den begärda utredningen för
närvarande icke syntes vara aktuell.
Sveriges allmänna exportförening har i sitt den 8 mars 1952 dagtecknade
yttrande förklarat, att föreningen icke i och för sig ville motsätta sig en
utredning i ämnet. Denna borde emellertid avse en allmän översyn av jordbrukets
såväl export- som importförhållanden. En vägledande synpunkt borde
därvidlag vara att, under hänsynstagande till de för jordbrukspolitiken
uppdragna allmänna riktlinjerna, bereda största möjliga frihet för utrikeshandeln.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
5
Sveriges lantbruksförbund har i sitt yttrande, som dagtecknats den 8 mars
1952, anfört bland annat följande.
Enligt motionärernas mening är det önskvärt, att även för oljeväxtfröer
och spannmål tillskapa exportorgan av ungefär samma karaktär som för
animalieproduktionen. Förbundet, som i princip helt delar denna uppfattning,
vill erinra om att vad beträffar oljeväxtprodukterna denna fråga redan
sedan någon tid varit föremål för behandling. Sålunda bildades föregående
år föreningen Sveriges oljeväxtintressenter, vars uppgift emellertid är begränsad
till att handha inköp och försäljning av frö på den inhemska marknaden.
Att exporten undantagits från föreningens uppgifter och överlämnats
till jordbruket är i överensstämmelse med 1947 års jordbruksprogram.
Som framgår av departementschefens uttalande i prop. 207/51 åvilar ansvaret
för exportaffärerna odlarna själva. En precisering rörande jordbrukets
och jordbruksnämndens befattning med exporten är fördenskull påkallad.
Då de frågor, som ännu äro olösta, närmast äro av administrativ
natur, synes någon sådan särskild utredning, som påyrkas av motionärerna,
icke erforderlig.
Vad gäller exportorganisationen för spannmål torde denna fråga f. n.
icke vara direkt aktuell. Det är dock av skäl, som nedan beröras, önskvärt
att jordbrukets organisationer redan nu givas tillfälle att medverka i planläggningen
och det praktiska genomförandet av export och import av
dessa varor.
Trots alla strävanden att liberalisera den internationella handeln äro
fortfarande de bilaterala handelsavtalen den vanligaste formen för varuutbytet,
och de s. k. kombinationsaffärerna äro fortfarande ofta förekommande.
Den senaste tidens utveckling visar tydliga tecken på att detta förhållande
kommer att fortfara och rent av ytterligare förstärkas. Under sådana
förhållanden har det visat sig vara av stort värde för jordbruket att genom
nära samarbete mellan de organisationer, som handhava exporten och importen
av jordbrukets olika produkter, kunna vid såväl de officiella handelsförhandlingarna
som vid de därpå följande rent kommersiella affärsavsluten
utnyttja de produkter, som vid tillfället i fråga ha ett gott förhandlingsvärde,
till att ävenledes vinna avsättning för de just då mera svårsålda
produkterna. Genom att exporten av rapsfrö och spannmål icke varit
organiserad på samma sätt som exporten av animalierna har jordbruket icke
kunnat utnyttja dessa värdefulla förliandlingsobjekt på samma sätt som
eljest varit möjligt. I fråga om spannmålen synas dessa olägenheter i viss
mån kunna avlägsnas genom någon lämplig form av samarbete mellan jordbrukets
organisationer och vederbörande statliga organ.
Med hänvisning till vad här anförts är det enligt lantbruksförbundets mening
angeläget, att de kvarstående frågorna rörande utrikeshandelns organisation
lösas. Då principerna äro av riksdagen fastlagda i 1947 års jordbruksprogram,
synes det närmast vara en administrativ angelägenhet att
bringa dem i tillämpning, vilket bör ske efter överläggningar mellan vederbörande
statliga myndigheter samt de organisationer inom jordbruket och
handeln, som företräda hithörande intressen. Några skäl synas därför f. n.
icke föreligga för en sådan utredning, varom hemställes i motionerna.
Utskottet. De i propositionen nr 75/1947 uppdragna riktlinjerna för den
framtida jordbrukspolitiken byggde på antagandet, att jordbruksprodukternas
världsmarknads- och importpriser normalt koininc alt ligga under
den inhemska prisnivån. Samtidigt framhölls emellertid i propositionen,
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
att man, sedan mera normala förhållanden inträtt, givetvis ej kunde utesluta
möjligheten av att åtminstone temporärt prisnivån på världsmarknaden
i fråga om viss eller vissa produkter kunde komma att ligga över den
inhemska producentprisnivå, som statsmakterna stödja för alt bereda jordbruket
full lönsamhet. För undvikande av vissa befarade olägenheter förordades
i detta sammanhang, att en centralisering skulle ske av exporten
av köttvaror och ägg. Syftet härmed angavs vara att tillse, att även tillfälliga
gynnsamma prisförhållanden på utlandsmarknaden skulle komma jordbruket
som helhet till godo i största möjliga utsträckning eller i vart fall av
jordbruket i dess helhet kunna användas som en viss motvikt mot en förlustbringande
export vid andra tillfällen. Den föreslagna centraliseringen
skulle enligt propositionen ske genom bildande av särskilda ekonomiska
föreningar, vilka borde erhålla ensamrätt till export av köttvaror och ägg.
Även importen av dessa produkter borde i viss utsträckning anförtros åt
nämnda föreningar. Nu berörda uttalanden föranledde icke någon erinran
från särskilda utskottets eller riksdagens sida.
Den år 1947 beslutade export- och importorganisationen för animalieprodukter
har numera trätt i funktion. Sålunda omhänderhar Sveriges exportoch
importförening för ägg, förening u. p. a., utrikeshandeln i fråga om
ägg. Vidare har statens jordbruksnämnd till Svensk kötthandel, förening
u. p. a., överlåtit ensamrätt till export och import av slaktdjur samt av
kött och fläsk. Föreningen har nyligen påbörjat sin verksamhet.
I föreliggande motioner påpekas, att motsvarande organisationer saknas
inom vegetabilieområdet. Med hänsyn bland annat till den omfattning, som
exporten av oljeväxtfröer och spannmål numera fått, borde enligt motionärernas
mening även för dessa produkter tillskapas exportorgan av ungefär
samma karaktär som för animalieprodukterna.
Vad först beträffar oljeväxtprodukterna får utskottet erinra, att föregående
års riksdag (prop. nr 207; jordbr.utsk. uti. nr 42) fattat beslut om en
ny organisation för handeln med dessa produkter. I enlighet med nämnda
beslut ombesörjas numera inköp och försäljning av oljeväxtfrö på den inhemska
marknaden av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a. Exporten
däremot handhaves alltjämt av odlarna och oljefabrikerna själva
i nära samråd med jordbruksnämnden.
I detta sammanhang får utskottet vidare erinra om gällande garantiprissystem
på oljeväxtodlingens område. Detta system — som bland annat innebär
att odlarna för varje produktionsår av staten garanteras vissa priser
på oljeväxtfrö — har starkt påverkat produktionens omfattning och bidragit
till att exporten av rapsfrö och rapsolja under senare år nått en betydande
storlek. Till följd av den gynnsamma situationen på världsmarknaden utvisade
exporten av 1950 års skörd en vinst av omkring 12 miljoner kronor,
medan exportvinsten beträffande 1951 års skörd uppgick till cirka 25 miljoner
kronor. Angivna belopp ha influtit till den av jordbruksnämnden omhänderhavda
clearingkassan för fettvaror och ha kommit jordbruket i dess
helhet till godo såsom bidrag för att täcka förluster vid export av smör och
andra mejeriprodukter.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
7
Med hänsyn till det läge, som numera inträtt i fråga om världsmarknadspriserna
på fettvaror, kan man emellertid enligt utskottets mening icke utgå
från att även i fortsättningen möjligheter skola föreligga för en vinstgivande
export av svenska oljeväxtprodukter. Sedan jordbruksnämnden avgav sitt
tidigare återgivna yttrande har sålunda prisnivån på den internationella
marknaden ytterligare sjunkit.
Vid nu angivna förhållanden och då frågan om organisationen av handeln
med oljeväxtprodukter så sent som föregående år var föremål för riksdagens
prövning, anser utskottet anledning icke föreligga att nu tillskapa
ett särskilt exportorgan för dessa produkter.
Vad härefter angår brödsäd är utrikeshandeln — liksom i fråga om fodersäd
och andra fodervaror — helt centraliserad till Svenska spannmålsaktiebolaget.
Då vårt land icke är självförsörjande beträffande dessa produkter,
omfattar bolagets verksamhet huvudsakligen import. Den export som förekommit
har till stor del haft karaktär av hjälp till grannländerna och har i
motsvarande grad ersatts av import. Med hänsyn härtill synes även på detta
område skäl saknas att inrätta ett särskilt exportorgan.
Ehuru utskottet således icke kan biträda hemställan i föreliggande motioner,
vill utskottet i likhet med motionärerna framhålla vikten av att
jordbruket i uppkommande överskottssituationer inom landet beredes möjligheter
att på bästa sätt tillvarataga sina intressen vid export. Såsom Sveriges
lantbruksförbund anfört i sitt yttrande synas härvid de olika problem,
som föreligga på utrikeshandelns område, lämpligen böra lösas på administrativ
väg efter överläggningar mellan vederbörande statliga myndigheter
samt jordbrukets och handelns organisationer. Utskottet förutsätter, att
Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på nu berörda förhållanden och
vid behov vidtager de åtgärder, som kunna befinnas ändamålsenliga.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionerna I: 120 och II: 152 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 november 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Svedberg, Hjalmar Nilsson*,
Bertil Andersson, Sundberg*, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar
Nilsson, Osvald och Mossberger; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i
Dahl, Antby, Andersson i Hyssna och Hseggblom, fru Eriksson i Hallstahammar,
herrar Nilsson i Varuträsk, Andersson i Essvik och Andersson i
Långviksmon*.
* Ej närvarande vid justeringen.