Bankoutskottets utlåtande nr 3''t.

1

Nr 34.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
om fortsatt utgivning av tryckta debattprotokoll
under 1953 års riksdag.

Med bifall till därom av sammansatta konstitutions- och bankoutskottet i
utlåtande nr 1 gjord hemställan uppdrog 1951 års riksdag vid höstsessionen
åt fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga erforderliga försöksanordningar
för utgivning under 1952 års riksdag av tryckta debattprotokoll i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet förordade riktlinjer. Med anledning
härav utgåvos genom fullmäktiges försorg under riksdagens vårsession
särskilda snabbprotokoll från riksdagsdebatterna.

I skrivelse till bankoutskottet den 16 oktober 1952 ha fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört att, ehuru det återstode ytterligare en riksdagssession
för fortsatt prövning av försöksanordningar med sådana protokoll, fullmäktige
hade ansett lämpligt att redan nu lämna utskottet en redogörelse för
hur arbetet med debattprotokollens utgivning upplagts och genomförts samt
därvid tillika redovisa de erfarenheter, som vunnits av de hittills verkställda
försöken. I anslutning härtill avsåge fullmäktige att till behandling upptaga
frågan om en eventuell fortsatt utgivning av särskilda debattprotokoll från
och med 1953 års riksdag, varom höstriksdagen torde ha att fatta beslut.

Beträffande förevarande spörsmål ha fullmäktige inledningsvis hänvisat
till en till fullmäktige ingiven skrivelse bilagd promemoria (Bihang 1) av
f. d. riksgäldsdirektören F. Sandberg, vilken av fullmäktige erhållit i uppdrag
att leda arbetet med utgivningen av debattprotokollen.

Fullmäktige hemställa i sin skrivelse, att bankoutskottet måtte föreslå
riksdagen att dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga
erforderliga försöksanordningar för utgivning jämväl under 1953 års riksdag
av tryckta debattprotokoll, dels ock, under förutsättning av bifall härtill,
bemyndiga fullmäktige att för ifrågavarande ändamål taga i anspråk ett
belopp av förslagsvis 150 000 kronor av vederbörande under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk in. m. uppförda förslagsanslag.

Till stöd för sin hemställan ha fullmäktige anfört följande:

De hittills genomförda försöken med utgivningen av särskilda debattprotokoll
ha givit många värdefulla erfarenheter för framtiden. Sålunda har en
omläggning av stenografernas arbete på sätt i det följande närmare belyses
kunnat genomföras, utskrivningen av stenogrammen har, åtminstone för
första kammarens vidkommande, förlöpt i stort sett efter beräkning och
vidare synes det nya sättet för justering av talarnas anföranden i allmänhet
ha utfallit väl. Den tidigare begynnelsetiden för plena (kl. 10 i stället för
kl. 11) har härjämte varit till fördel. Å andra sidan har kunnat konstateras

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 8 saml. iVr 34.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

att systemet med långa sammanhängande plena för undvikande av kvällsplena
icke haft den inverkan på debattprotokollens tryckning, som man
tidigare utgått ifrån, detta på grund av tryckeriernas arbetssätt och kapacitet.

De beräknade tiderna för debattprotokollens utgivning ha emellertid i flera
fall icke kunnat hållas utan ha förseningar — särskilt mot slutet av vårsessionen
— inträffat. Dessa förseningar voro delvis förutsedda och för
första kammarens vidkommande ej särskilt anmärkningsvärda. Förseningarna
för andra kammarens debattprotokoll voro dock större än beräknat; en
eftersläpning med tre å fyra dagar har sålunda varit vanlig och under maj
månad utkommo debattprotokollen ibland först på tionde dagen efter plenum.
Detta är så mycket mer beklagligt, som debattprotokollens berättigande
ligger just i att de snabbt skola kunna färdigställas och tryckas. Föreligger
någon större brist i detta hänseende, förfelas syftet med debattprotokollen
och deras fortsatta utgivande framstår då såsom tämligen meningslöst.
Framförallt är det tryckningen, som vållat förseningarna, och det gäller då
i första hand att se till i vad mån svårigheterna att få fram ett snabbt tryck
kunna elimineras. Dessa svårigheter — särskilt bristen på maskiner och utbildad
tryckeripersonal samt obenägenhet att arbeta på övertid, förbud mot
nattarbete etc. — äro mångfaldiga och var för sig svåra att komma till rätta
med. Fullmäktige, som ha sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål, ha
för avsikt att låta undersöka olika möjligheter för att nedbringa tryckeriernas
leveranstid. Särskilt intresse tilldrager sig i detta sammanhang den nya
typen av sättmaskiner, s. k. teletypesetter, som, när den kommer i bruk, kan
förväntas komma att nedbringa tryckningstiden. Dessutom vill det synas
som om under den senaste tiden överbelastningen inom tryckeribranschen
något lättat, vilken omständighet måhända redan för höstsessionens debattprotokoll
kan medföra en snabbare publicering.

En av de viktigaste förutsättningarna för ett snabbt färdigställande av debattprotokollen
är självfallet, att stenograf arbetet inom riksdagen organiseras
på ett rationellt och effektivt sätt. Vissa i Sandbergs promemoria redovisade
åtgärder vidtogos också i sådant syfte under vårsessionen. Den mest
genomgripande förändringen ligger däri, att stenograferna utarbeta sina
stenogram omedelbart efter inställelsen i kammaren, en anordning som visat
sig vara till fördel för stenografarbetet. Vidare ha stenografpassens längd
under kvällsplena avkortats till 15 minuter. En generell sådan avkortning
eller eventuellt ett ytterligare nedbringande av stenografpassens längd till
10 minuter torde — sett mot bakgrunden av erfarenheterna från utländska
parlament — innebära en önskvärd ytterligare rationalisering av stenografarbetet
och måhända även möjliggöra en övergång till enmanspass. Under
höstsessionen synes därför systemet med korta stenografpass böra försöksvis
mer allmänt utprovas. Någon övergång till enmanspass torde dock icke
böra ske, förrän närmare erfarenhet vunnits av de kortare stenografpassen.

Fullmäktige ha vidare diskuterat möjligheterna att ytterligare rationalisera
stenografarbetet inom riksdagshuset. Bland annat ha fullmäktige över
vägt ett redan av 1937 års stenografkommitté framfört förslag om anord -

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

3

nande av ett för båda kamrarna gemensamt stenografkansli, en anordning
som otvivelaktigt skulle medföra ökade möjligheter att på bästa och effektivaste
sätt utnyttja den tillgängliga personalen. Denna fråga är emellertid
av den omfattning, att fullmäktige ansett den böra bli föremål för förnyad
utredning, innan ställning kan tagas till densamma. Därest riksdagen ej
skulle rikta någon erinran häremot, torde fullmäktige få föranstalta om en
sådan utredning.

Slutligen må här beträffande riksdagsstenograferna beröras ytterligare ett
spörsmål. Det har sedan länge varit känt, att rekryteringen av riksdagsstenografer
möter stora svårigheter och att dessa svårigheter tendera att öka.
Anledningen härtill torde vara flerfaldig. Man kan bland annat peka på den
långvariga utbildning och träning, som erfordras för att bli en skicklig riksdagsstenograf
och att det här är fråga om specialkunskaper, som endast
kunna utnyttjas inom ett exklusivt begränsat verksamhetsområde. Dessa omständigheter
måste säkerligen verka avskräckande på många, som övervägt
att välja stenografin som yrke. För andra åter, särskilt för statstjänstemännen,
som allenast avse att utnyttja stenografin såsom bisyssla, har den ökade
arbetstakten och konkurrensen inom karriären gjort det svårare än tidigare
att med det ordinarie arbetet förena tjänst som riksdagsstenograf. I
detta sammanhang må erinras om de tre arvoden på vartdera 1 200 kronor,
som enligt 1951 års riksdagsbeslut för närvarande utgå till tre reservstenografer.
Denna form för att stimulera rekryteringen av riksdagsstenografer
får anses synnerligen värdefull och synes böra bibehållas i fortsättningen.
Slutligen torde det i förevarande syfte kunna befinnas lämpligt att anordna
särskilda utbildningskurser för riksdagsstenografer. De här berörda spörsmålen
torde komma under övervägande vid den i det föregående förordade
utredningen rörande riksdagsstenografernas anställnings- och arbetsförhållanden.

Det har redan framhållits, att förslaget om slopande av kvällsplena icke
fått den effekt för debattprotokollen, som man från början räknat med. En
återgång till den tidigare tillämpade anordningen med särskilda förmiddagsoch
kvällsplena torde, om riksdagen så finner lämpligt, därför för närvarande
utan olägenhet för debattprotokollens vidkommande kunna genomföras.
Härigenom skulle även stenografer och maskinskriverskor kunna beberedas
en välbehövlig paus i sitt pressande arbete. Vid en ökning av tryckeriernas
kapacitet, eventuellt i samband med införande av nattskift, torde emellertid
frågan om slopande av kvällsplena åter få aktualitet. Inom fullmäktige
har i detta sammanhang även berörts frågan om en återgång till det
tidigare systemet med normalt två plenidagar i veckan för att på så sätt få
eu spridning av ärendena och en önskvärd förkortning av plena. Då emellertid
yppats tveksamhet om lämpligheten av en sådan anordning ha fullmäktige
ansett sig icke böra göra något särskilt uttalande i denna fråga.

Utgivningen av särskilda dcbattsprotokoll har medfört vissa lokalsvårighcter
för stenografer och maskinskriverskor. För att få en mera definitiv
lösning av dessa svårigheter torde — därest snabbprotokollens fortsatta utgivning
blir beslutad överläggningar få upptagas med styrelsen för riks -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

dagsbibliotekct angående inredning av handbibliotekets balkongvåning för
stenograferna.

För att debattprotokollen skola kunna fylla sitt egentliga ändamål, nämligen
att stimulera det poltiska intresset i vårt land, är det givetvis angeläget
att protokollen få så stor spridning som möjligt. Såsom framgår av den av
chefen för riksdagens ekonomibyrå vid förenämnda promemoria fogade
sammanställningen har detta emellertid hittills icke blivit fallet, om beroende
på prenumerationsprisets storlek, bristande intresse för publikationen i
fråga eller annan orsak synes ovisst. Bankoutskottet har berört detta spörsmål
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11 vid innevarande riksdags
vårsession i anledning av en då inom första kammaren av herrar Näsgård
och Johannesson väckt motion om sänkning av prenumerationspriset för
ifrågavarande protokoll. Utskottet underströk härvid angelägenheten av att
möjligheterna till ytterligare spridning av debattprotokollen undersöktes.
Med anledning härav vidtogos på föranstaltande av fullmäktige i angivet
syfte vissa åtgärder, vilka ledde till någon ökning av antalet prenumeranter
på debattprotokollen (från 161 respektive 219 till 193 respektive 264),
men även denna ökning måste anses otillfredsställande. För den händelse
beslut fattas om fortsatt utgivning av särskilda debattprotokoll, avse fullmäktige
därför att genom direkta hänvändelser till olika politiska och fackliga
organisationer samt tidningsföretag och andra liknande åtgärder söka
ytterligare öka kretsen av för debattprotokollen intresserade.

Vad beträffar priset å dessa protokoll, för närvarande 20 kronor för vardera
kammaren, ha fullmäktige tidigare i yttrande till bankoutskottet över
förenämnda motion framhållit, att detta pris finge anses lågt i förhållande
till framställnings- och distributionskostnaderna. Beaktar man dessutom,
att det övervägande flertalet prenumeranter återfinnes bland de politiska
och fackliga organisationerna samt hos pressen, inses lätt, att prisfrågan
knappast kan ha haft någon inverkan på prenumerationsfrekvensen inom
dessa grupper. För den politiskt intresserade allmänheten däremot kan en
sänkning av prenumerationspriset tänkas komma att stimulera intresset för
debattprotokollen. Fullmäktige finna därför skäl föreligga för någon sänkning
av prenumerationspriset, förslagsvis till 15 kronor för vardera kammarens
protokoll, att tillämpas från och med 1953 års riksdag.

Vad beträffar den redaktionella utformningen av debattprotokollen ha
inom fullmäktige övervägts vissa åtgärder för vinnande av större överskådlighet
och för att underlätta användningen av protokollen. En del av dessa
åtgärder — rubriktryck överst på de sidor, där debatt om ett nytt ärende
börjar, eller eventuellt ett register till varje häfte samt en något utökad
stomme jämte införande av partibeteckning efter talares namn — torde
komma att prövas vid höstsessionen i syfte att utröna huruvida dessa i och
för sig önskvärda anordningar kunna vidtagas utan att debattprotokollens
utgivning försenas. Att hinna färdigställa en fullständig stomme till debaterna
torde icke med nuvarande organisation av kammarkansliernas arbete
vara möjligt. Denna fråga bör därför lämpligen tillsvidare ställas på framtiden.

Bankoutskottets utlåtande nr 3b.

5

Under vårsessionen företogos — ehuru i mindre omfattning — vissa prov
med mekanisk upptagning av anföranden, hållna från talarstolen. Utskrift
av dessa anföranden har numera ägt rum, och ha på grundval härav verkställts
vissa beräkningar av personalbehov m. in. vid en fullt genomförd mekaniserad
ljudupptagning. Dessa beräkningar ha verkställts av f. d. riksgäldsdirektören
Sandberg och sammanförts i en till fullmäktige ingiven
skrivelse, vilken här hilägges (Bihang 2). För egen del få fullmäktige beträffande
förevarande synnerligen svårlösta spörsmål framhålla, att det torde
vara lämpligt att i något större omfattning än hittills och med aktgivande
på de tekniska nyheter på detta område, som kunna framkomma, fullfölja
de inledda försöken för att få säkrare hållpunkter för ett bedömande av
möjligheterna och lämpligheten att framdeles övergå till ett system med mekanisk
upptagning av kamrarnas debatter.

Såsom torde framgå av den här ovan lämnade redogörelsen har försöksanordningen
med utgivning av särskilda debattprotokoll givit erfarenheter
av såväl positiv som negativ art. Som ett allmänt omdöme rörande de hittillsvarande
försöken torde emellertid kunna fastställas, att stora svårigheter
visat sig föreligga att tillräckligt snabbt få fram debattprotokollen. Det
har även visat sig, att intresset för dessa prtokoll bland allmänheten ännu
så länge icke varit så stort, som man ansett sig ha anledning räkna med.
Som kostnaderna för protokollens framställande dessutom hli betydande
— för innevarande års försökanordning har anvisats ett belopp av 171 000
kronor, vari dock ingå kostnader för viss materielanskaffning — ha fullmäktige
ställt sig den frågan om en fortsatt utgivning av särskilda debattprotokoll
kan anses tillräckligt motiverad. Även om inom fullmäktige yppats
tveksamhet härutinnan, ha fullmäktige likväl icke ansett lämpligt att nu
allenast på grundval av hittillsvarande försöksanordningar utdöma debattprotokollen.
Ytterligare försök med sådana protokoll böra därför enligt 1 ullmäktiges
mening komma till stånd för att möjliggöra utprovningen av de
förbättringar och rationaliseringar i olika hänseenden, som kunna visa sig
ägnade att förkorta utgivningstiden för debattprotokollen. Fortsatt uppmärksamhet
bör härvid bland annat ägnas åt den mekaniska ljudupptagningen
såsom ett hjälpmedel i stenografernas arbete. Fullmäktige äro även
eniga om att framhålla, att de fortsatta försöken böra taga sikte på att regelmässigt
få fram debattprotokollen för ett förmiddagsplenum dagen efter
plenum samt för ett kvällsplenum senast andra dagen efter plenum. Skulle
detta visa sig omöjligt att uppnå utan orimligt höga kostnader, torde ansträngningarna
i fortsättningen helt få inriktas på en förkortning av utgivningstiden
för de definitiva protokollen.

Kostnaderna för fortsatta försöksanordningar för utgivande av särskilda
debattprotokoll under 1953 års riksdag ha uppskattats till i runt tal 150 000
kronor.

Utskottet. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i förevarande skrivelse lämnat
en redogörelse för de erfarenheter som vunnits av de försöksanordningar
för utgivning av tryckta debattprotokoll under innevarande års riksdag,

6

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

varom 1951 års riksdag fattade beslut. Fullmäktige ha vidare föreslagit, att
dylika anordningar skola vidtagas jämväl under 1953 års riksdag.

Utskottet har liksom fullmäktige kommit till den uppfattningen att ytterligare
försök med snabbprotokoll böra företagas under nästa års riksdag
innan definitiv ställning tages till frågan om utgivande av sådana protokoll.
I enlighet med vad fullmäktige uttalat böra därvid alla möjligheter till förbättringar
och rationaliseringar noga övervägas. I anslutning härtill vill utskottet
erinra om de av fullmäktige diskuterade möjligheterna att ytterligare
rationalisera stenografarbetet inom riksdagshuset, bland annat genom inrättande
av ett för båda kamrarna gemensamt stenografkansli. Utskottet har
för sin del intet att erinra mot att fullmäktige föranstalta om en utredning
härutinnan.

Med hänsyn till vad fullmäktige anfört om att slopandet av kvällsplena
icke fått den effekt för debattprotokollen som man från början räknat med
vill utskottet framhålla, att en återgång till den tidigare tillämpade anordningen
med särskilda förmiddags- och kvällsplena synes kunna ske, därest
så av andra skäl befinnes lämpligt.

Slutligen vill utskottet — som i sitt utlåtande nr 11 vid årets riksdag ifrågasatt
om icke priset på debattprotokollen satts så högt att det verkat hindrande
för en vidare spridning av denna publikation — uttala sin tillfredsställelse
över att fullmäktige funnit skäl föreligga för någon sänkning av
prenumerationspriset på debattprotokollen under 1953 års riksdag.

Vad fullmäktige i övrigt anfört har icke givit utskottet anledning till särskilt
uttalande.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, måtte

1) uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga
erforderliga försöksanordningar för utgivning jämväl under
1953 års riksdag av tryckta debattprotokoll;

2) under förutsättning av bifall till utskottets hemställan
under 1) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för
ifrågavarande ändamål taga i anspråk ett belopp av förslagsvis
150 000 kronor av vederbörande under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk in. m. uppförda förslagsanslag.

Stockholm den 18 november 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Werner, Nordenson
och Elowsson;

från andra kammaren: herrar Severin, Persson i Norrby, Schmidt, Andersson
i Ronneby, Sehlstedt, fru Eriksson i Stockholm och herr Edström.

Bankoutskottets utlåtande nr Sb.

7

Bihang 1.

PM

ang. publikationen Riksdagsdebatterna.

Riksdagens beslut vid höstsessionen 1951 beträffande snabbare publicering
av riksdagens protokoll innehöll bl. a. uppdrag för fullmäktige i riksgäldskontoret
att vidtaga erforderliga försöksanordningar för utgivning under
1952 års riksdag av tryckta debattprotokoll i huvudsaklig överensstämmelse
med de av utskottet, sammansatt konstitutions- och bankoutskott, angivna
riktlinjer.

Det torde därför ankomma på fullmäktige att till bankoutskottet under
höstsessionen i år avgiva yttrande i frågan om ett eventuell fortsatt utgivande
under nästa år av tryckta debattprotokoll. Ehuru försöksanordningen
ännu icke genomförts för hela året, torde i nämnda yttrande böra jämväl
lämnas en redogörelse för hur försöksanordningen utfallit hittills, d. v. s.
under vårsessionen 1952. Med anledning härav skall i det följande meddelas
uppgifter i detta hänseende beträffande det arbete med utgivningen av
debattprotokollet, som ålegat riksdagens ekonimibyrå, och de erfarenheter,
som därvid gjorts.

Publikationens namn och utgivningstider.

Debattprotokollen erhöll, i enlighet med fullmäktiges beslut, namnet Riksdagsdebatterna.
De har utgivits i två skilda serier, en för första och en för
andra kammaren. För första kammaren har utgivits 34 och för andra kammaren
62 nummer.

Det första numret utkom, för båda kamrarna, den 17 januari. I detta nummer
meddelades bl. a. att publikationens uppgift vore att återgiva debatterna
vid kamrarnas sammanträden. Därvid hållna anföranden skulle sålunda —
med undantag för vissa korta anföranden i fråga om anställande av val till
utskott o. d. eller andra interna, kammararbetet berörande frågor — inflyta
i Riksdagsdebatterna. Vid sammanträdena förekomme, upplystes det vidare,
i regel ett antal ärenden, som icke föranledde några anföranden, och sådana
ärenden komrne icke att omnämnas i publikationen. På grund härav kunde
det inträffa, att vissa av kamrarnas sammanträden icke komme att behandlas
i Riksdagsdebatterna. Vidare skulle särskilt nummer i allmänhet
icke utgivas med anledning av vid ett sammanträde avgivna interpellationer.
Dessa skulle i sådant falf intagas i nästa utkommande nummer.

I enlighet med det nu anförda har Riksdagsdebatterna i allmänhet utkommit
endast i samband med ett längre plenum, under den förra delen av vårsessionen
således i regel endast efter onsdagsplena. I detta nunnner har då
intagits jämväl de anföranden, som kunnat förekomma vid föregående lördags-
och tisdagsplena. För tiden fram till slutet av april utkom därför i regel
endast ett nummer i veckan. Därefter utgavs nummer oftare. Särskilt
blev detta förhållandet under maj, då för första kammaren utkom 15 och för
andra kammaren 31 nummer.

8

Bankoutskottets utlåtande nr

Sammanträdestider för kamrarnas plena.

1951 års kommitté för riksdagens protokoll, i det följande benämnd kommittén,
i frågasatte beträffande sammanträdestiderna för kamrarnas plena
att arbetsplena skulle börja kl. 9 och pågå, med eventuellt ett kortare avbrott,
till kl. 19. Något kvällsplenum skulle icke förekomma. Om så erfordrades
skulle plenum i stället fortsättas följande dag kl. 15. Kommittén framhöll
därjämte önskvärdheten av att svar å interpellationer och frågor skulle avgivas
i regel å tisdagsplena och att dessa skulle taga sin början kl. 15. Lördagsplena
borde disponeras endast för bordläggningsärenden och liknande
ärenden, i vilka debatter icke förekommo.

Sammansatta konstitutions- och bankoutskottet förordade kommitténs förslag,
dock med den ändringen att plena skulle börja först kl. 10. Utskottets
förslag godkändes av riksdagen.

Den av riksdagen sålunda godkända arbetsordningen följdes under den nu
gångna vårsessionen i stort sett i sin helhet till onsdagen den 23 april. Med
undantag för remissdebattens plena och ett onsdagsplenum i februari, för
vilka plena tillämpades de vid föregående riksdagar gällande tiderna, tog sålunda
förmiddagens arbetsplena sin början i båda kamrarna kl. 10 och fortsatte
högst till omkring kl. 19. Första kammaren fortsatte två gånger och
andra kammaren tre gånger onsdagens plenum följande torsdag kl. 15. Tisdagsplena
började kl. 16, någon gång tidigare. Kvällsplena förekom icke.1

Med onsdagsplenum den 23 april återgick kamrarna i viss utsträckning
till den under tidigare riksdagar tillämpade ordningen med förmiddagsplenum
till omkring kl. 17 och därefter, eventuellt, kvällsplenum. (Förmiddagsplena
började emellertid fortfarande vårsessionen ut kl. 10). Första kammaren
hade sålunda fr. o. m. nu nämnda datum fem kvällsplena och andra
kammaren sex, därav (båda kamrarna) ett en lördag och övriga å onsdagar.
Andra kammaren fortsatte ett onsdagsplenum följande torsdag under tiden
kl. 15—22. I övrigt må nämnas, att båda kamrarna fr. o. in. nämnda datum,
förutom vissa kortare plena, höll andra, längre plena, första kammaren tre
och andra kammaren fyra gånger. Dessa plena började kl. 10 och slutade senast
kl. 19 med undantag för ett plenum för andra kammaren, som pågick
till kl. 23, således oavbrutet i 13 timmar.

Stenografarbetet.

Vid vårsessionens början ökades i första kammaren antalet stenografer
med två. Antalet stenografer blev därmed i denna kammare, liksom tidigare
för några år sedan varit fallet, tolv och antalet »lag» ökades därigenom från
fem till sex. Antalet förste stenografer har varit detsamma som tidigare,
nämligen tre stycken.

I andra kammaren har antalet stenografer och förste stenografer under
den gångna vårsessionen varit detsamma som under föregående riksdagar,
nämligen fjorton stenografer, motsvarande sju lag, och fyra förste stenografer.

Inställelsetiden i kamrarna, »passens» längd, har i allmänhet varit 30 minuter,
med undantag för kvällsplena, då passen i regel varit 15 minuter.

Omedelbart efter passens slut har utarbetandet av stenogrammen till vanlig
skrift påbörjats, och utskrifterna har därvid efter stenografernas diktamen
utförts av särskild maskinskrivningspersonal. Vid plena,^som pågått mer

1 Under motsvarande tid föregående år, 25/s—1951, hade båda kamrarna fem kvällsplena,
som i första kammaren pågick i genomsnitt 2 timmar 40 minuter och i andra kammaren 41/2
timmar. Andra kammaren fortsatte ett av dessa plena påföljande torsdag. Detta plenum pågick
6 timmar.

Bankoutskottets utlåtande nr 3''t.

9

än en timme, har i vardera kammaren samtidigt tjänstgjort sex ä sju maskinskrivare.

Beträffande den tid, som skulle åtgå för stenogrammens utarbetande till
vanlig skrift, beräknade kommittén att vid halvtimmespass, för vilket vardera
stenografen utarbetar hälften, skulle åtgå i genomsnitt 21/2 timmar,
däri inräknat förste stenografens granskning. Utskriften för t. ex. ett pass
kl. It—11.30 skulle därför, enligt kommitténs beräkning, föreligga färdig
för talarens justering kl. 14.

För första kammaren har denna beräkning visat sig hålla. För andra kammaren
har i vissa fall åtgått längre tid.

Justering.

Vid riksdagens början tillställdes riksdagens ledamöter och statsråden eu
PM angående de i »Riksdagsdebatterna» tryckta anförandena (bil. 1). Av
promemorian framgår bl. a., bur justeringen av anförandena skulle tillgå.

Det förfarande, som sålunda skulle tillämpas för justeringen, har utfallit
väl. Talarna har visat stort intresse för justeringen och, i den mån de kunnat
erhålla utskrifterna under plenum eller under den närmaste tiden efter plenum,
har utskrifterna justerats inom den angivna tiden av en halvtimme.
För första kammaren, där utskrifterna i regel förelegat 2 ä 2V2 timmar efter
respektive anförandes slut, har i många fall samtliga anföranden varit justerade,
och i övriga fall endast några få anföranden varit ojusterade, när de
sänts till tryckeriet. För andra kammaren, där i vissa fall färdigställandet
av anförandena dröjt längre, har anförandena från senare delen av ett plenum
understundom fått gå till tryckeriet utan att ha granskats av talaren.

I den mån så har varit möjligt utan att försena tryckningen har emellertid
justeringstiden utsträckts längre än till en halv timme. Så har varit
fallet med anföranden, som hållits sent på eftermiddagen, i de fall då tryckeriet
meddelat, att det icke behövde ytterligare manuskript förrän kl. 7 påföljande
morgon. I den mån anföranden vid kvällsplena icke kunnat bli justerade
under pågående plenum, har utskriften kunnat få kvarligga till följande
dags förmiddag. Först vid denna tid har tryckerierna nämligen i regel
kunnat påbörja sättningen av föregående kvälls utskrifter.

Genom denna jämkning av justeringstiden har det varit möjligt att i mycket
stor utsträckning få så gott som alla anföranden justerade före tryckningen
av Riksdagsdebatterna.

Såsom framgår av bilagan har dessutom tillfälle till justering förelegat,
innan det definitiva debattprotokollet trycktes. De talare, som icke haft tillfälle
att justera före sättningen av Riksdagsdebatterna, har sålunda i varje
fall senare haft tillfälle till justering. Talare, som justerat sitt anförande
föra tryckningen av Riksdagsdebatterna, har alltså kunnat ytterligare justera
till det definitiva protokollet. Det är emellertid ett fåtal ledamöter, som
justerat två gånger.

Tryckningen.

Tryckningen av Riksdagsdebatterna har för första kammaren utförts av
AB P. A. Norstedt & Söner och för andra kammaren av Iduns tryckeri,
Esselte AB, i det följande benämnda Norstedts respektive Idun.

Riksdagsdebatterna för första kammaren har levererats till riksdagens
tryckeriexpedition under eftermiddagen dagen efter plenum, såvida icke plenum
hållits dag före söndag eller helgdag, då publikationen ingått under

10

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

måndagen, respektive första dagen efter helgen. Undantag härför har skett
för kvällsplena, som börjat 19.30. Leverans för sådant plenum har skett
andra dagen efter detta. För de sista plena under maj förekom en försening
av en eller annan dag av samtliga protokoll.

De med post utsända exemplaren har levererats till postverket direkt från
tryckeriet samma dag som leverans skett till tryckeriexpeditionen. Prenumeranterna
å postupplagan har därigenom fått sina exemplar andra dagen
efter plenum, med undantag för kvällsplena, då exemplaren ingått på tredje
dagen, för t. ex. ett onsdagsplenum sålunda under fredagen, respektive lördagen.

För andra kammaren har leveransen skett betydligt långsammare. Enligt
från Idun lämnat meddelande, då tryckeriet åtog sig tryckningen, kunde
detta icke utlova leverans av mer än två ark per dag, d. v. s. 32 trycksidor.
Då detta sidantal motsvarar 3 å 4 timmars debatt i plenum och onsdagsplena
i regel pågått mycket längre, har följden blivit att redan under de första
månaderna av vårsessionen debattprotokollen för onsdagsplena i sin helhet
icke förelegat förrän tre å fyra dagar efter plenum. För protokollen från
andra veckodagar har härigenom uppstått liknande försening. Under maj
månad krävde leveranserna ännu längre tid, och vissa nummer levererades
då först på tionde dagen efter plenum.

I nu nämnda förhållande, att Idun icke kunnat leverera mer än 32 trycksidor
per nummer, ligger huvudsakligen förklaringen till att för andra kammaren
utgivits ett betydligt större antal nummer än för första kammaren.

Frågan om kvällsplena.

Den för vårsessionen införda ändringen i sammanträdestiden för kamrarna,
nämligen att plenum skulle börja kl. 10 i stället för kl. 11 och pågå,
eventuellt, till kl. 19 i stället för till kl. 17, att kvällsplenum icke skulle förekomma
samt att onsdagsplenum skulle eventuellt fortsätta under torsdagen
med början kl. 15, har varit föremål för mycken diskussion bland de av
denna förändring berörda.

För kommittén förelåg två motiv till att föreslå ändringen.

Det ena motivet var att genom att börja tidigare än kl. 11 — kommittén
hade som förut nämnts föreslagit kl. 9 — skulle tryckerierna tidigare under
plenidagen få manuskript än om man började kl. 11. Därigenom skulle tryckerierna
under plenidagen hinna sätta ea stor del av debatten. Med hänsyn
till de stora kostnaderna för nattarbete i tryckerierna var det nämligen önskvärt
att tryckeriarbetet förlädes till dagen. På grund av den ringa tillgången
på arbetskraft kunde man för övrigt icke räkna med nattarbete i
någon större omfattning.

Det andra motivet var att genom ändringen skulle de tröttande kvällsplena
kunna undvikas åtminstone fram till det forcerade pleniarbetet under
vårsessionens sista veckor.

Såsom i det föregående nämnts hölls under vårsessionen, bortsett från remissdebatten,
icke något kvällsplenum i kamrarna förrän den 23 april, medan
under 1951 års vårsession till nämnda datum båda kamrarna hade, bortsett
från remissdebatten, fem kvällsplena. I nu nämnt hänseende medförde
den av kommittén förordade ändringen sålunda önskad effekt.

Vad vidare angår den skedda ändringens betydelse för tryckeriarbetet har
det självfallet varit till fördel att plenum börjat kl. 10. Tryckerierna har därigenom
kunnat påbörja sättningen en timme tidigare än om plenum börjat
kl. 11.

Bankoutskottets utlåtande nr 3b.

11

Plenums fortsättande till kl. 19 i stället för till kl. 17 och kvällsplenums
bortfallande har däremot visat sig icke ha någon betydelse för tryckeriarbetet.
Norstedts har hämtat manuskript sista gången för dagen omkring kl. 18,
ofta redan kl. 16. Återstoden manuskript har hämtats kl. 7 följande dag. De
manuskript, som hämtats kl. 18, har omfattat anföranden till högst kl. 16.
Anföranden efter detta klockslag har Norstedts följaktligen börjat arbeta
med först efter kl. 7 följande dag. Iduns tryckeri har i regel hämtat manuskript
till omkring kl. 21. Återstoden har hämtats följande dag kl. 7. Manuskript,
som hämtats omkring kl. 21, har icke omfattat anföranden efter
kl. 17.

Därest man skulle återgå till den tidigare ordningen att plena skulle sluta
kl. 17, dock fortfarande med början kl. 10, och eventuellt hålla kvällsplenum,
skulle detta på grund av nu anförda förhållanden icke medföra någon försening
i utgivningen av Riksdagsdebatterna. Manuskripten för ett kortare
kvällsplenum skulle av tryckerierna kunna hämtas kl. 7 följande dag, liksom
nu sker för den senare delen av ett förmiddagsplenum. Vid ett längre
kvällsplenum skulle tryckerierna icke behöva de sista manuskripten förrän
följande dags förmiddag.

När förmiddagsplena pågår från kl. 10 till 19, medför detta för förste stenograferna,
stenograferna och maskinskrivarna ett mycket krävande och
långvarigt arbete. I många fall blir det ett så gott som oavbrutet arbete i 10
—12 timmar. Nu nämnda personal torde allmänt vara av den uppfattningen,
att det vore att föredraga att förmiddagsplenum avbrötes kl. 17 och fortsattes
med kvällsplenum. Därigenom skulle man erhålla en välbehövlig rast
och tillfälle att intaga en ordnad måltid.

Maskinell upptagning av anförandena.

Såväl kommittén som det sammansatta konstitutions- och bankoutskottet
framhöll att maskinell upptagning av anförandena skulle ägnas uppmärksamhet.
Särskilt förordades, att sådan upptagning skulle utföras av från
talarstol hållna anföranden. Dessa skulle icke utskrivas utan huvudsakligen
användas av stenograferna för avlyssnande i samband med stenogrammens
utarbetande till vanlig skrift.

Med hänsyn till den omläggning av stenografarbetet, som under vårsessionen
ägt rum i samband med utgivningen av Riksdagsdebatterna, har det
icke ansetts lämpligt att samtidigt i någon större utsträckning utföra försök
med maskinell upptagning. Sådan upptagning har dock ägt rum vid två tillfällen
i andra kammaren. Det är avsett att under höstsessionen i större omfattning
utföra maskinell upptagning.

Lokaler.

De lokaler, som disponeras av första kammarens stenografer och för maskinskrivning,
har visat sig lämpliga.

De för andra kammaren upplåtna lokalerna i entresolvåningen åt Riksgatan
är däremot icke tillräckliga. Förste stenograferna disponerar två rum.
I det ena av dessa arbetar tre stenografer. Detta har visat sig mindre lämpligt.
och önskvärt vore, att ytterligare ett mindre rum kunde upplåtas för
förste stenograferna. För stenografernas kollationeringsarbete o. d. har icke
kunnat anvisas några lokaler i entresolvåningen. Genom tillmötesgående från
statsutskottet bär stenograferna fått använda fyra rum i statsutskottsvåningen.
Dessa rum har även anlitats av en av förste stenograferna i stället

12

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

för det rum, som är avsett för tre förste stenografer. Det är förenat med
stora olägenheter att stenografpersonal på detta sätt splittras på två olika
våningar.

För att få direkt förbindelse mellan de båda entresolvåningarna har handbibliotekets
balkongvåning upplåtits såsom passage. Ett av de i balkongvåningen
belägna två rummen har därjämte fått disponeras. Lokalfrågan för
andra kammarens stenografer torde kunna lösas, om balkongvåningen kunde
på lämpligt sätt inredas för stenograferna.

Stockholm den 12 september 1952.

F. SANDBERG.

Kostnader.

De på riksdagsdebatterna belöpande kostnaderna för vårsessionen 1952
är följande:

Tryckning: I kammaren ........................ 20 559: 21

II » ........................ 35 577:23 56 136:46

Papper, förbrukat för båda kamrarna ...................... 5 844: —

Föreståndaren (och byråchefen 450:—)...................... 5 611:60

Maskinskrivning............................................ 16 233:15

Vaktbetjäning, fast personal...................... 2 500: —

» extra > ...................... 1 740:40 4 240:40

Blanketter, påsar, stämplar o. d............................. H 450: 69

Kronor 89 516: 30

Härtill kommer kostnaderna för inventarier och skrivmaskiner,
vilka till största delen är att anse som engångskostnader, ca .... 8 000: —

Allmänna omkostnader i övrigt såsom för lokaler, skötsel av maskiner
o. d., har här ej medräknats.

De kostnadsberäkningar 1951 års kommitté framlade avsåg ett år med
såväl vår- som höstsession. 1951 utgjorde protokollen för vårsessionen 79 %
och för höstsessionen 21 % av hela årets protokoll. Om man utgår från samma
proportion 1952, har föreståndaren blivit 2 500:-—, maskinskrivningen
ca 4 900:— och vaktbetjäningen 300:— kronor dyrare än förhandsberäkningen.
Däremot har tryckningskostnaderna blivit ca 17 000 kronor billigare.
För ett rätt bedömande av dessa belopp bör emellertid hänsyn tagas till den
allmänna kostnadsökning på 10 å 20 %, som inträffat mellan det kostnadsberäkningen
gjordes och arbetet utfördes, samt att ersättningen till föreståndaren,
vars tjänstgöringstid från början beräknats bliva avsevärt mindre
än som sedermera visat sig vara nödvändigt, även sammanhänger med ett
betydande arbete vid starten. — Den avsevärda besparingen i tryckningskostnaden
hänför sig till största delen, ca 15 000 kronor, på mindre övertidskostnader
än som beräknats. Korrigeringarna har i det närmaste dragit
de kostnader, som beräknats härför.

Från utgifterna bör dragas dels influtna prenumerationsavgifter, vilka för
vårsessionen kan beräknas till 4 500 kronor, dels ock den besparing, som
har gjorts genom att upplagan på de definitiva protokollen har kunnat
minskas med 150—200 ex., uppskattningsvis 3 500 kronor, d. v. s. tillsammans
8 000 kronor.

1 Uppläggningen av plåtregister och adressering har verkställts av riksgäldslcontorets citografavdelning
utan särskild kostnad.

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

13

Utgivandet av Riksdagsdebatterna har medfört att ytterligare ett stenografpar
har anställts i första kammaren. Avlöningen för dessa har under
vårsessionen uppgått till ca 14 000 kronor.

Med ledning av hittills vunna erfarenheter beräknas kostnaderna under
förutsättning av oförändrad prisnivå och samma omfång på debatterna bliva

1952 års
höstsession

Vår- och höst-session tills.

15 000: —

72 000: —

1 400: —

7 250: —

» föreståndaren ................................

» maskinskrivning ..............................

» vaktbetjäning ................................

» övriga utgifter................................

1 300: —
4 500: —

1 100: —
450: —

7 000: —
21 000: —
5 500: —
2 000: -

Kronor

23 750: —

114 750: —

varifrån bör avgå inkomster och minskning av andra
utgifter..........................................

2 000: —

10 000: —

Kronor

21 750: —

104 750: -

Prenumerationspriset för Riksdagsdebatterna har för innevarande år varit
20 kronor per kammare vid utsändning per post och 15 kronor vid avhämtning
i tryckeriexpeditionen. Vid vårriksdagen väcktes en motion om att priset
skulle sättas till 10 kronor per kammare och år. Någon ändring kunde
emellertid ej ske innevarande år, utan riksgäldsfullmäktige skulle i samband
med redogörelse för vårens erfarenheter till höstriksdagen avgiva förslag
om pris vid eventuellt fortsatt utgivning av Riksdagsdebatterna. Antalet prenumeranter
var för vårsessionen i första kammaren 193 st. och i andra
kammaren 264 st. enligt nedanstående fördelning. En sänkning enligt motionens
förslag skulle innebära en inkomstminskning på ca 4 500 kronor.

Fördelning av prenumeranterna å Riksdagsdebatterna på vissa

olika grupper.

Antal exemplar

FK

AK

.......... 77

86

Politiska och fackliga organisationer............

.......... 47

61

.......... 69

117

Summa 193 264

Stockholm den 12 september 1952.

O. SANDIN.

14

Bankoutskotteis utlåtande nr 34.

Bil. i.

PM

angående de i »Riksdagsdebatterna» tryckta anförandena.

För att möjliggöra den av 1951 års riksdag beslutade snabba utgivningen
av debattprotokoll (»Riksdagsdebatterna») komma anföranden vid 1952 års
riksdag att av stenograferna omedelbart utskrivas och — sedan vederbörande
talare beretts tillfälle att inom en halvtimme efter utskriftens färdigställande
granska denna — därefter sändas till tryckning.

När utskriften av ett anförande är färdig, tillställes den vederbörande talare,
om denne befinner sig på sin plats i plenisalen. Sedan talaren granskat
utskriften, skall denna inläggas i justeringsrummet, varifrån den efter å
utskriften angiven tid avhämtas till tryckning.

Befinner sig talaren icke å sin plats i plenisalen inlägges utskriften i justeringsrummet
och avi därom avlämnas på talarens pulpet.

Är plenum slut, då utskriften är färdig, avlämnas denna i justeringsrummet,
där den kommer att kvarligga en halvtimme, och avien avlämnas i
kapprummet.

Skulle utskriften vid justeringstidens utgång icke ligga i justeringsrummet,
sändes en av talaren icke granskad kopia till tryckeriet.

I detta sammanhang må påpekas att tillfälle föreligger till justering av
anförande, innan det definitiva debattprotokollet tryckes, i det att yttrande
vid ett kammarsammanträde kommer att liksom hittills vara tillgängligt i
justeringsrummet till femte söckendagen efter sammanträdet kl. 12 middagen.

För att undvika en kostsam korrigering av den för »Riksdagsdebatterna»
färdigställda gjutna texten före tryckningen av det definitiva protokollet,
är det emellertid önskvärt, att ifrågakommande ändringar såvitt möjligt
göras under den till granskning anslagna halvtimmen samma dag anförandet
hållits.

Stockholm i januari 1952.

RIKSDAGENS EKONOMIBYRÅ.

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

15

Bihang 2.

Försök till beräkning av personalbehov m. m. vid en eventuell
maskinell upptagning av anförandena vid riksdagens plena.

Utskrivningen av de maskinellt upptagna anförandena.

Den i min PM den 1 sistlidne juli (se bilagan) föreslagna utskrivningen
av vissa av de i andra kammaren den 27 maj i år på maskinell väg upptagna
anförandena har nu ägt rum.

Till skrivning hade utvalts de två skivor, som tydligast återgåvo anförandena.

För skrivningen anlitades åtta personer, i det följande benämnda biträden,
som under vårsessionen utfört skrivning efter stenografernas diktamen.
Med något undantag hade biträdena även vana att skriva efter maskinellt
upptagna anföranden.

Upptagningen i kammaren hade skett å apparaten »Dimafon». Upptagningen
å denna apparat sker medelst skivor, varje skiva å vardera sidan
avsedd för 10 minuters upptagning. Varje biträde skrev två sådana upptagningar.
Samma skivsidor skrevs av flera biträden. Därigenom fick man en
viss uppfattning om, hur lång tid det genomsnittligt kunde taga att skriva
ett 10-minutersanförande.

I genomsnitt åtgick 80 minuter för att skriva en skivsida, d. v. s. ett 10-minutersanförande. Om man härtill lägger 10 minuter för det avlyssnande
av anförandet, som lämpligen bör ske, innan skrivningen börjar, och därutöver
ytterligare lägger en marginal av 10 minuter för transporter o. d.,
skulle alltså för varje 10 minuters utskrift åtgå 100 minuter. För ett plenum,
som påginge 100 minuter eller därutöver, skulle alltså för skivornas utskrivning
behövas 10 biträden för vardera kammaren, för båda kamrarna
sammanlagt 20 biträden.

Under vårsessionen i år var antalet plenitimmar i första kammaren 163
och i andra kammaren 232. Under antagande att anföranden hållits under
hela denna tid, och att de upptagits maskinellt, skulle därför hela utskrivningstiden
blivit för första kammaren 10 X 163 = 1 630 timmar och för
andra kammaren 10 X 232 = 2 320 timmar.

Redigering.

I förut omnämnda PM redogöres för den kontroll och formella bearbetning,
i det följande benämnd redigering, av utskrifterna, som förekom vid
försöken i Förenta Nationerna (F. N.). Den person, som utförde redigering,
var först närvarande i plenisalen för att åhöra de anföranden, som han därefter
skulle redigera. Den tid, som åtgick för redigeringen, var förvånansvärt
kort. För ett 10-minutersanförande synes redigeringen ha tagit endast
omkring 10 minuter.

Vid de försök, som under de senaste åren gjorts i riksdagen med maskinell
upptagning, har en bearbetning av utskrifterna gjorts på så sätt att de kontrollerats
genom avlyssning av skivorna. I en del fall har därefter utskrifterna
jämförts med texten i det definitiva protokollet och rättats till överensstämmelse
med denna text.

16

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

Härigenom har man fått en viss uppfattning om redigeringsarbetets omfattning
och om den tid, som detta skulle kunna komma att kräva. I det följande
beräknar jag att för redigering av ett 10-minuters anförande i genomsnitt
åtgår 30 minuter.

För att få någon säkrare siffra i nu nämnda hänseende vore emellertid
önskvärt att försök ordnades under verklighetstrogna former. Sådana försök
kunde utföras under den nu instundande höstsessionen. Därvid borde
upptagas huvudsakligen sådana från talarstol hållna anföranden, som hölles
utan koncept. Försöken, som helst borde göras för andra kammaren, behövde
icke draga några större kostnader. Vid lämpligt tillfälle kunde några anföranden
upptagas, utskrivas omedelbart, och därefter, helst samma dag,
redigeras av därtill kompetenta personer.

Omskrivning av utskrifterna.

Sedan utskrifterna redigerats, måste de sidor, som blivit föremål för
många ändringar, skrivas om, innan anförandena lämnas till talarna för
justering. Att döma av de här gjorda försöken torde i genomsnitt endast
halva antalet sidor av en utskrift behöva skrivas om.

För denna skrivning behövs i vardera kammaren under ett längre plenum
3 biträden. För varje omskrivning av nämnd omfattning beräknas per 10-minuters anförande åtgå, inberäknat väntetid, 30 minuter. Antalet timmar
för dessa biträdens tjänstgöring kan därför för en session av den gångna
vårsessionens omfattning beräknas till 3 gånger antalet plenitimmar under
sessionen, alltså för första kammaren 3 X 163 — 489 och för andra kammaren
3 X 232 = 696 timmar.

Redaktörer.

Hur lång tid skulle åtgå, innan utskriften vore klar att lämnas till talaren
för justering?

Svaret på denna fråga blir till stor del beroende på, hur tjänstgöringen
skulle ordnas för de personer, som skulle utföra redigeringen, i det följande
benämnda redaktörer.

Redaktör skulle först under viss tid, här benämnd pass, avlyssna anförandena
i kammaren. Därefter skulle han ha viss tid till sitt förfogande för
redigering av utskrifterna till de anföranden, som han avlyssnat under passet,
varefter, om plenum då fortfarande påginge, skulle följa ett nytt pass
o. s. v.

Om redaktörens pass sättes till 30 minuter, skulle man få följande sammanställning
över tiderna för de anföranden, som hållits i kammaren, t. ex.
kl. 10.00—10.30.

Skivans

nummer

Anförande

Utskrivning
och transporter

80 + 10 = 90 min.

Redigering

30 min.

kl.

kl.

kl.

i.

10 00—10.10

—11.40

11.40—12.10

2.

10.10-10.20

—11.50

12.10 -12.40

3.

10.20—10.30

—12.00

12.40-13.10

Omskrivning Till talaren
15 min. för justering

kl. kl.

— 12.25 12.25

—12.55 12.55

— 13.25 13.25

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

17

Av sammanställningen framgår att den första utskriften skulle vara färdig
att tillställas talaren två timmar 15 minuter efter anförandets slut och
den sista utskriften skulle vara färdig icke fullt 3 timmar efter det anförandet
slutat.

Redaktörens tjänstgöring skulle bli följande.

Passets längd
30 minuter
kl.

i kammaren............................ 10.00—-10.30

väntan på första utskriften .............. 10.30 — 11.40

redigering .............................. 11.40—13.10

marginaltid ............................ 13.10—13.30

o. s. v.

Som framgår av sammanställningen skulle redaktören få vänta en dryg
timme, innan det första anförandet vore utskrivet och redigeringsarbetet
kunde påbörjas. Då utskriften omfattar 5 å 6 sidor, kan emellertid tänkas
att redaktören skulle kunna få de första sidorna av utskriften något tidigare.

För vardera kammaren skulle behövas sju redaktörer.

Teknisk utrustning i plenisalen.

Grundvillkoret för att maskinellt upptagna anföranden skall kunna utskrivas
på ett nöjaktigt sätt är, att de hörs tydligt vid återgivningen. Vid de
upptagningar, som vid olika tillfällen skett i kamrarna, har det visat sig att
många anföranden icke kunnat annat än delvis utskrivas, därför att det
varit omöjligt att uppfatta vad talaren sagt. Denne har ibland icke talat
framför mikrofonen, ibland har han talat suddigt eller svälj t orden.

Vid den mekaniska upptagningen måste talaren anpassa sig för denna.
Han måste tala tydligt och framför mikrofonen.

Svårigheten att vid återgivningen uppfatta det talade kan dessutom bero
på att mikrofonen icke är lämpligt placerad. Om man i riksdagen skulle
övergå till maskinell upptagning, måste frågan om mikrofonens placering
noga studeras. Om alla anföranden kommer att hållas från talarstol, torde
frågans lösning icke vålla några större svårigheter. Skall anföranden emellertid
fortfarande hållas från bänkplatserna, måste mikrofoner placeras även
där, något som i hög grad komplicerar frågan.

Såsom framgår av den förut nämnda PM håller i F. N. talarna sina anföranden
sittande. Anordningen kan vara förklarlig, eftersom delegaterna,
enligt uppgift, är placerade vid ett halvcirkelformat bord.

I de lokaler i Strassbourg, som disponeras av Europarådet, är installerad
liknande apparatur för upptagning som i F. N. — i Europarådet liksom i
F. N. dock endast använd för högtalarna samt för tolkarna. I båda församlingarna
utföres nämligen upptagningen för protokollet av stenografer. I
Europarådet håller talarna emellertid sina anföranden stående. Mikrofonen
är placerad å ett stativ av lämplig höjd. Stativet är flyttbart och avsett att,
liksom i F. N., användas av två bredvid varandra placerade delegater.
Såväl i F. N. som i Europarådet finns dessutom mikrofoner för presidiet.

Inkoppling av mikrofonerna sker från ett tangentbord.

Om i riksdagen anföranden skulle upptagas från bänkplatserna, finge
man tänka sig någon sådan annordning som i Strasbourg, så att anförandena
fortfarande kunde hållas stående.

Anordningen förutsätter installerande av bl. a. ett tangentbord. Om eu
mikrofon begagnas av två talare, skulle i första kammaren inkoppling ske
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 samt. Nr 34.

18

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

från tangentbordet för omkring 90 mikrofoner och i andra kammaren för
omkring 130 mikrofoner, däri inräknade de för presidiet och statsrådsbänkarna
erforderliga. Tangentbordet bör placeras på podiet. Beräkningen av
antalet mikrofoner är gjord efter mönster av anläggningarna i F. N. och
Europarådet. Enligt uppgift pågår emellertid undersökningar om möjligheten
att genom vissa andra tekniska arrangemang minska antalet mikrofoner.

På podiet skulle även placeras dikteringsmaskinen samt den tilläggsapparat,
som behövs för att förekomma luckor vid skivbyte.

För en lämplig placering av nu nämnda apparater torde podierna böra
ombyggas.

För vardera kammaren behövs två dikteringsmaskiner och två tilläggsapparater,
därav en av vartdera slaget som reserv, sålunda sammanlagt fyra
dikteringsapparater och fyra tilläggsapparater.

För manövrering av tangentbordet erfordras under plenum en person och
för dikteringsmaskinen med tilläggsapparat likaledes en person.

Teknisk utrustning för skrivning och redigering.

För avlyssnande av skivorna behövs s. k. uppspelningsapparater, därav i
vardera kammaren 10 för biträdena och 7 för redaktörerna.

För skrivningen åtgår för vardera kammaren 13 skrivmaskiner.

Sammanlagt erfordras alltså 34 uppspelningsapparater och 26 skrivmaskiner.
Den senare siffran kan minskas med det antal maskiner, 15 st, som
f. n. disponeras för skrivningen efter stenografernas diktamen. Behovet av
skrivmaskiner blir alltså 11 st. Med hänsyn till att viss reserv erfordras, sättes
antalet uppspelningsapparater till 36 och skrivmaskiner till 12.

Förrådet av skrivbord och skrivstolar bör kompletteras med ett tiotal av
vartdera slaget.

Behovet av skivor beräknas till 500 st.

Under plenum torde åtminstone under den första tiden en serviceman
från den firma, som levererat apparaterna, böra närvara i riksdagshuset
för att avhjälpa eventuellt uppkommande fel på apparater o. d.

Avmagnetiseringen utföres av en vaktmästare.

I entresolvåningen bör å vardera kammarsidan liksom f. n. finnas en
vaktmästare. Dessas tjänstgöring förutsättes bliva, liksom föreståndarens,
av ungefär samma omfattning, som varit fallet nu under vårsessionen.

Lokaler.

Utskrivningen av skivorna bör helst ske i ett särskilt rum för varje biträde.
Under den förut angivna förutsättningen att vid ett längre plenum
10 biträden skulle arbeta i 10 skift, erfordras för dem 10 rum pr kammare.

För redaktörerna behövs allt efter rummens storlek, 2 å 3 rum för vardera
kammaren.

För omskrivningen av utskrifterna skulle dessutom för vardera kammaren
disponeras ett rum.

Lokalbehovet blir alltså 13 å 14 rum pr kammare.

För första kammarens stenograf- och skrivpersonal är f. n. upplåtna 9
rum i entresolvåningen åt förstakammarsidan och för andra kammaren, exklusive
föreståndarens rum, 7 rum i samma våning åt andrakammarsidan.
Under vårsessionen har andra kammarens stenografer dessutom för kollationering
o. d. fått begagna 4 rum i statsutskottsvåningen.

Vid mekanisk upptagning skulle för första kammaren alltså behövas ytterligare
4 å 5 rum och för andra kammaren, under förutsättning att de

Bankoutskottets utlåtande nr 3b.

19

fyra rummen i statsutskottsvåningen fortfarande kommer att upplåtas,
ytterligare 2 å 3 rum.

De sålunda ytterligare erforderliga rummen behöva icke nödvändigtvis
ligga i omedelbar närhet till entresolvåningen.

Personalkostnader.

Vid beräknande av arvodet för redaktörerna ligger närmast till hands att
utgå från det förste stenograferna tillkommande arvodet.

Under vårsessionen uppgick arvodet till förste stenograferna till sammanlagt
69 433 kr. (I detta belopp ingår icke och ej heller i de följande beräkningarna
kostnaderna för semester och sjukavlöning.) Räknar man med
en ersättning till redaktörerna av, förslagsvis, 20 kr. per timme, skulle arvodet
till dem uppgått till 55 300 kr.

Med hänsyn till att man icke har någon erfarenhet av, hur lång tid redigeringen
kräver, sättes beloppet här till 75 000 kr.

I det föregående har beräknats att under vårsessionen i år skulle vid maskinell
upptagning åtgått för utskrivningen av å skivorna upptagna anföranden
1 630 timmar för första kammaren och 2 320 timmar för andra
kammaren.

För omskrivningen skulle ha åtgått resp. 489 och 696 timmar.

Sammanlagda antalet skrivtimmar blir för båda kamrarna 5 135. Med
beräkning av en ersättning av 6,25 kr. per timme skulle ersättningen uppgått
till 32 093 kr. 75 öre, här avrundat till 32 000 kr.

För betjäning av tangentbord och dikteringsmaskiner erfordras i vardera
kammaren under plenum två biträden. Under vårsessionen i år skulle tjänstgöringstimmarna
i första kammaren därför blivit 163 X 2 = 326 och i
andra kammaren 232 X 2 = 464 eller sammanlagt 790 timmar. Med en
ersättning av 6,25 kr. per timme skulle beloppet blivit 4 973 kr. 50 öre, här
avrundat till 5 000 kr.

Kostnaden för förut omnämnd service för maskinparken m. m. under
plena beräknas för vårsessionen till 5 000 kr.

Avmagnetiseringen av skivorna från en längre plenidag torde kräva en
arbetsdag. Räknar man med 30 sådana dagar för vårsessionen, beräknas
kostnaden för den vaktmästare, som skulle utföra detta arbete, till 1 000 kr.

Sammandrag Kronor

Redaktörer ................................................. 75 000

Skrivning ................................................... 32 000

Retjäning av tangentbord in. m............................... 5 000

Service för maskinparken under plena.......................... 5 000

Avmagnetisering av skivorna.................................. 1 000

Summa kr. 118 000

Till detta belopp bör läggas de i det följande beräknade årliga utgifterna,
i vad det gäller en vårsession, för den tekniska utrustningen, 7 000 kr., varvid
beloppet ökas till 125 000 kr.

Till jämförelse meddelas motsvarande utgifter vid stenografisk upptag -

ning under vårsessionen.

Arvoden till förste stenografer och stenografer .................. 276 289

Utskrivning efter stenograf er nas diktamen...................... 16 233

Summa kr. 292 522

20

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

Kostnader för den tekniska utrustningen.

a) engångskostnader

Kronor

4 dikteringsmaskiner å 1 635 kr., märke Dimafon................ 6 540

4 tilläggsapparater å 710 kr..................................... 2 840

36 uppspelningsapparater å 1 000 kr............................. 36 000

12 skrivmaskiner å 600 kr..................................... 7 200

10 bord och 10 stolar för maskinskrivning ...................... 1 500

500 skivor å 18,so kr........................................... 9 250

Summa kr. 63 330

Avrundas till 65 000 kr.

Härtill kommer kostnaderna för anläggningen för upptagning av anförandena
från bänkplatserna m. fl. platser. Dessa kostnader har här icke kunnat
beräknas.

b) årliga kostnader.

För varje år torde man böra räkna med att vissa maskiner böra repareras
eller utbytas mot nya. Skivförrådet torde årligen behöva kompletteras.

Utgifterna härför beräknas till 10 000 kr. per år. På en vårsession antages
av detta belopp komma 7 000 kr.

Jämförelse mellan stenografisk och mekanisk upptagning.

a) tiderna.

I det föregående har beräknats att, med 30-minuterspass för redaktörerna,
det första anförandet under passet skulle kunna lämnas till talaren efter
2 timmar 15 minuter och det sista, det tredje, efter 2 timmar och 55 minuter.

Nu anförda siffror är givetvis högst osäkra. Efter de här för höstsessionen
ifrågasatta försöken med redigering, bör man kunna få ett mer tillförlitligt
material för beräkningarna.

Hur ställer sig de här nämnda tiderna, om man jämför dem med de
tider, som behövs för utarbetande av ett stenogram till vanlig skrift?

I allmänhet synes man räkna med att en medelgod stenograf behöver en
tid, som är 10 gånger så lång som den talade tiden, för att utarbeta ett stenogram
till vanlig text. Därvid förutsättes att anförandet är av ordinär beskaffenhet,
varken mycket lätt eller särskilt svårt.

Under vårsessionen har stenograferna — med undantag för kvällsplena
under slutet av sessionen, då man haft 15 minuters pass — arbetat i 30
minuters pass. Då de två i passet tjänstgörande stenograferna delar stenogrammen,
har på vardera stenografen sålunda kommit 15 minuters anförande.

Med den nu nämnda beräkningsgrunden skulle utskriften alltså vara färdig
10 X 15 = 150 minuter = 2 timmar 30 minuter efter passets slut. För
den mekaniska upptagningen har ovan för ett 30 minuters anförande räknats
med 2 timmar 55 minuter.

Hur lång tid har då i verkligen åtgått nu under vårsessionen för utarbetandet
av de under 30-minuterspassen upptagna anförandena, som genom delningen
är att anse såsom 15-minutersanföranden?

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

21

I första kammaren har utskrifterna i allmänhet förelegat färdiga 2 timmar
efter passets slut, däri inräknat tiden för förste stenografens granskning,
således 30 minuter före den här beräknade genomsnittstiden vid stenografering.

Även för andra kammaren kan i många fall noteras nu angivna tid. I regel
har det dock dröjt 3 timmar, innan utskrifterna legat färdiga. Ej sällan har
det tagit icke obetydligt längre tid.

För kvällsplena saknas i allmänhet uppgifter om, hur lång tid åtgått för
stenogrammens utarbetande till vanlig skrift. Några tider för 15-minuterspassen
— varvid varje stenograf hade till utarbetande 7 1/2 minuters anförande,
kunna därför här icke meddelas. Tillämpas den förut nämnda regeln
att utarbetandet tar 10 gånger den talade tiden, skulle detta arbete för ett
7 V„ minuters anförande tagit 75 minuter = 1 timme och 15 minuter.

Såvitt känt tillämpas icke i något annat parlament än i det svenska så
långa pass som 30 minuter. De längsta passen i främmande parlament är 15
minuter. Denna tid gäller för t. ex. Norge och Danmark, varvid »delning»
sker mellan de två stenograferna i laget, så att 7 1/2 minuter faller på vardera.
I de parlament, där endast en stenograf finnes i varje skift — i vissa
länder tillsammans med en annan stenograf med längre passtid, således närmast
motsvarande våra förste stenografer — är passtiden icke längre än
7 V, minuter. I Finland tillämpar man denna tid, i Belgien och Nederländerna
har man 5 minuter.

Givet är att det bör ta hälften så lång tid att utarbeta ett anförande om
t. ex. 5 minuters längd än ett 10 minuters anförande. Enligt samstämmiga
uttalanden från auktoriteter på området uppkommer emellertid en ytterligare
tidsvinst, beroende på att ju kortare anförandet är, dess lättare är
det att behålla del aktuellt »i minnet».

På grund av nu nämnda förhållande vore önskvärt att i riksdagen 15
minuters pass infördes även för förmiddagsplena. önskemålet har framförts
vid flera tidigare tillfällen.

Med 15 minuters pass bör utskrifterna kunna tillställas talaren i genomsnitt
1 timme 15 minuter efter anförandets slut. Ett anförande, som hållits
kl. 10.00—10.15, skulle talaren alltså få till justering kl. 11.30.

Dessa tider motsvarar i stort sett de tidsuppgifter, som föreligger från
främmande parlament. I Norge är utskriften i Tegel färdig efter 1 V2 timme.
Liknande förhållande råder i Danmark. I holländska parlamentet, där man
har 5 minuters enmanspass, är utskriften färdig i regel efter 55 minuter, och
ungefär en timme efter sammanträdets slut är protokollet utskrivet i maskinskrift.

Om stenografarbetet organiserades på nu nämnt sätt, skulle tiderna vid
en jämförelse med den maskinella metoden bli följande.

Stenografisk upptagning
Anförande Utskrift färdig

kl. k).

10.00—10.15

10.15—10.30

11.30

11.45

Maskinell upptagning

Anförande

kl.

10.00—10.10

10.10—10.20

10.20—10.30

Utskrift färdig
kl.

12 25
12.55
13.25

Vid 10-minuterspass för stenograferna — en anordning som framkastats
från stenografhåll — skulle man få följande tider.

22

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

Stenografisk upptagning
Anförande Utskrift färdig

kl. kl.

10.00—10.10 11,00

10.10—10.20 11.10

10.20—10.30 11.20

De sist anförda tiderna torde jämföras med de nyss nämnda tiderna för
den maskinella upptagningen.

Det är först vid korta inställelsetider för stenograferna, som den stenografiska
metodens fördelar i fråga om tiden gör sig gällande med tydlighet.

Vid en jämförelse mellan stenografisk och maskinell upptagning måste
det därför förutsättas att stenografarbetet är organiserat på sådant sätt att
effekten av stenografarbetet tillvaratages. Med 30-minuterspass sker icke
detta.

b) personal och kostnader

Vid mekanisk upptagning skulle följande, vid stenografisk upptagning
disponerad personal, icke anlitas, nämligen

förste stenografer............................................ 7 st.

stenografer.................................................. 26 »

biträden för skrivning efter stenografernas diktamen .......... 12 å 14 »

Summa 45 å 47 st.

I stället skulle följande personal tjänstgöra, nämligen

redaktörer ...................................................... 14 st.

biträden för utskrivning av skivorna .............................. 20 »

biträden för eventuell omskrivning av utskrifter .................... 6 »

biträden i plenisalarna för tangentbord m. m....................... 4 »

serviceman ...................................................... 1 5

Summa 45 st.

I viss utsträckning skulle dessutom en vaktmästare anlitas för skivornas
avmagnetisering.

Personalbehovet skulle alltså bli lika stort vid båda alternativen.

Kostnaderna för den personal, som vid mekanisk upptagning icke skulle
tagas i anspråk, har i det föregående för den gångna vårsessionen angivits
till, i runt tal, 290 000 kr. Kostnaderna för den personal m. in. som i
stället skulle anlitas, har beräknats till, i runt tal, 125 000 kr. Skillnaden
blir 165 000 kr.

Vårsessionen i år omfattade 142 dagar. Under förutsättning att årets höstsession
får samma längd som den senaste höstsessionen, 59 dagar, och kostnaderna
får beräknas i proportion härtill, skulle mellan nu angivna två
grupper av kostnader under höstsessionen uppkomma en skillnad av, i runt
tal, 65 000 kr.

Skillnaden i utgifter för de två systemen skulle alltså för ett helt år komma
att belöpa sig till 230 000 kr.

Det torde icke vara behövligt att framhålla att det nu angivna beloppet är
mycket osäkert. Så länge några mer ingående försök ej gjorts, är det icke
möjligt att angiva någon tillnärmelsevis tillförlitlig siffra för, hur stor besparingen
skulle bli vid en övergång till ett mekaniskt system. Att en besparing
skulle komma att uppstå, torde dock få anses såsom visst.

Bankoutskottets utlåtande nr 3i.

23

Slutord.

Med ganska stor säkerhet kan man antaga att riksdagen icke skulle vara
benägen för att — även om bytet skulle medföra en besparing av 150 å 200
tusen kr. — utbyta den stenografiska upptagningen, som är en enkel och
lätthanterlig metod, icke krävande någon vidlyftig apparatur, mot den omständliga
och på apparater och ledningar byggda maskinella metoden. Därtill
kommer att den stenografiska metoden, om arbetet rätt organiseras, ger
ett betydligt snabbare resultat än den maskinella. Om »Riksdagsdebatterna»
skall utgivas i fortsättningen, är av vikt att utskrifterna blir färdiga inom
kortast möjliga tid, för att ledamöterna och tryckerierna icke skall behöva
vänta alltför länge.

Frågan om mekanisering på här berörda område ligger emellertid i tiden
— och torde komma att göra det i fortsättningen. Man torde därför få allt
framgent räkna med försök och utredningar i det här behandlade ämnet.

Den av mig här gjorda utredningen, byggd på ett knapphändigt material,
får betraktas endast som en första orientering i en fråga, som kräver mer
ingående undersökningar i det kommande.

Vad nu närmast borde göras vore att under höstsessionen försök utfördes
med redigering av maskinellt upptagna anföranden samt att, likaledes under
höstsessionen, stenografpassen förkortades till 15 minuter.

Stockholm den 10 september 1952.

F. SANDBERG.

24

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

Bilaga till bihang 2.

PM

med förslag till utskrivning av vissa maskinellt upptagna anföranden
i andra kammaren under den nu gångna vårsessionen.

Innan rubricerade fråga här beröres, kan vara av intresse att taga del av
de försök, som under år 1948 gjordes med maskinell upptagning vid Förenta
Nationerna.

Försök med maskinell upptagning vid F. N.

På grund av generalförsamlingens beslut tillsattes i januari 1949 en kommitté,
som skulle utreda nämnda fråga. Kommittén avgav en rapport i ämnet
i juni 1949.

Genom svenska utrikesdepartementets förmedling erhöll »1951 års kommitté
för riksdagens protokoll» ett exemplar av denna rapport samt därjämte
ytterligare upplysningar i ämnet från F. N:s sekretariat.

Av dessa inhämtas att anförandena i generalförsamlingen och i regel även
i dess utskott upptages stenografiskt. På grund av den begränsade tillgången
på stenografer inträffar emellertid att, då två utskott sammanträder på
en gång, mekanisk upptagning måste tillgripas i det ena utskottet. Vid alla
större sammanträden upptages dessutom anförandena på bakelitskivor, som
dock icke lägges till grund för protokollen utan arkiveras för att bl. a.
komma till användning vid uppkommande tvister om, vad verkligen sagts.

För stenograf tjänsten äro anställda elva stenografer för engelska språket
och tolv för det franska. Av dessa är i varje språkgrupp en chef. Åtta är
indelade i skift med en stenograf i varje. De övriga tjänstgöra såsom reserv.
Passets längd är 10 minuter. För stenogrammets utarbetande till vanlig
skrift disponerar stenografen alltså 70 minuter. Han dikterar för en maskinskrivare.
Åtta sådana finnas för vartdera språket. Utskrivningen sker
direkt på stencil. Mot slutet av ett sammanträde förkortas inställelsetiden
understundom till fem minuter.

Stencilerna »dragés» efter hand, och i regel en timme efter sammanträdets
slut utdelas avtrycken till tidningskorrespondenterna. Därefter färdigställes
den för delegaterna avsedda upplagan, som de för ett förmiddagsmöte erhåller
omkring kl. 18 eller 19 och för ett eftermiddagsmöte följande morgon.
Delegaterna har sedan två dagar på sig för att göra eventuella rättelser.

För ett försök med mekanisk upptagning inom F. N. fanns i stor utsträckning
redan erforderliga anordningar. Alla anföranden återgives genom
högtalare, och ledningar finns dessutom dragna till tolkar, som avlyssnar
anförandena och omedelbart översätter dem till engelska, franska, spanska
och ryska. Talarna håller anförandena sittande från sin plats i plenisalen.
På bordskivan framför talaren är placerad en mikrofon i ett stativ, flytt -

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

25

bart, så att två delegater kan använda samma mikrofon. In- resp. frånkopplingen
av mikrofonen sker från ett i salen placerat tangentbord. Med nu
nämnda anordning, då talaren håller sitt anförande sittande, finns givetvis
större förutsättningar för att det blir ordentligt dikterat för mikrofonen än
när anförandet hålles stående. För den maskinella upptagningen är ett oundgängligt
villkor att det talade höres så tydligt att det kan rätt och utan
svårighet uppfattas, då dikteringsmaskinen skall återgiva talet för den skrivande.

Beträffande de av F. N.-kommittén verkställda försöken med maskinell
upptagning vid sammanträden meddelar kommittén följande.

Upptagningen skedde i 10-minutersetapper.

I plenisalen tjänstgjorde en tjänsteman, »monitor», som förde anteckningar
över upptagningen. Anteckningarna tillställdes sedan vederbörande
maskinskrivare, som även varit närvarande i salen och åhört resp. anförande.
(Kommittén rekommenderar emellertid att det ordnas så att den
skrivande kan pr telefon till skrivrummet avlyssna anförandet. Härigenom
skulle man vinna tid.)

Maskinskrivaren var instruerad att utelämna parentetiska anmärkningar
och obehövliga upprepningar samt att korrigera grammatikaliska fel, men
inga andra ändringar var tillåtna.

Vid skrivningen prövades tre metoder

a) direkt utskrivning på stencil,

b) skrivning av ett koncept och omskrivning, av samma skrivare, på stencil,
samt

c) skrivning av konceptet av en person och utskrivning å stencil av en
annan person.

Det bästa resultatet erhölls, då det skrevs direkt på stencil.

Utskriften granskades av monitorn. Denne skulle läsa texten för att »check
grammar, spelling and lay-out as well as intelligibility and consistency».
Monitorn skulle vara »able to check the transcript by listening to the sound
recording» och var ansvarig för att texten noggrant återgav, vad talaren sagt.

Försöken visade att en tillfredsställande text kunde erhållas endast genom
en omsorgsfull granskning från monitorns sida.

Beträffande den tid, som åtgick för skrivningen, anföres att vid omsorgsfullt
urval av personal och lämplig träning skulle det vara möjligt att
skriva en stencil med engelsk text på mindre än 20 minuter och för fransk
text på mindre än 25 minuter.

För att kunna rätt bedöma nu anförda arbetsresultat hade varit önskvärt
att uppgift lämnats om stencilens format och radavståndet. Antar man att
stencilen skrevs på samma sätt som den av kommittén avgivna rapporten,
som är å stencilavtryck i folio-format, går på en sida omkring 4 050 maskinskrivningsnedslag.
Detta är något mer än en sida i riksdagens tryckta
protokoll, på vilken går i medeltal 3 900 nedslag. En sådan sida motsvarar
i riksdagen ungefär sex minuters anförande. Utskrivningen vid nämnda
försök skulle alltså ha tagit endast 3 å 4 gånger så lång tid som anförandet,
trots att skrivningen skedde å stencil.

Monitorn behövde 5 minuter pr stencil. För ett anförande om 10 minuter
skulle alltså behövts mindre än 10 minuter.

De nu nämnda tiderna torde emellertid få anses såsom »idealtider». Kommittén
anmärker nämligen att den tid, som fordrades för att skriva ett anförande,
heror på flera variabla faktorer, såsom den hastighet, med vilken
debatten föres, talarens hastighet att tala och hans accent samt debattämnet.
Utskrivningens snabbhet blir även beroende på dikteringsmaskinernas
olika effektivitet och på den skrivandes individuella kapacitet.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 samt. Nr 34.

26

Bankoutskottets utlåtande nr 34.

I allmänhet var den engelska texten färdig 60 till 75 minuter efter sammanträdets
slut. Den kortaste tiden var 40 och den längsta tiden 160 minuter.

I sitt slutomdöme om försöken anför kommittén att stenograferna använder
en timme för utarbetande av texten och att den maskinella metoden
hade visat samma resultat.

I kommitténs rapport finns flera sammanställningar med beräkningar av
kostnaderna för de två olika systemen vid olika alternativ för plenas antal
per dag. Av dessa sammanställningar framgår att kostnaderna skulle bli betydligt
lägre vid maskinell upptagning än vid stenografisk.

Det kan vara av intresse att jämföra ett par av nu anförda siffror med
motsvarande siffror i 1951 års kommittés för riksdagens protokoll betänkande
(s. 19).

Enligt F. N.-kommittén skulle ett 1 O-minuters anförande upptaget maskinellt
kunna färdigställas på samma tid som med stenografisk metod, d. v. s.
i medeltal 60 minuter. Av denna tid skulle utskrivningen taga fyra gånger
så lång tid som monitorns granskningsarbete.

Följande jämförelser kan då göras.

1951 års kommitté F. N.
minuter minuter

Utskrivning å maskin ................................ 60 48

Kontroll och redigering .............................. 50 12

Omskrivning i viss utsträckning ...................... 15 —

För transporter angives i F. N:s utredning inga siffror.

varför här bortses därifrån ........................ — —

Summa minuter 125 60

Beträffande utskrivningen är skillnaden icke så stor. Det bör dock beaktas
att skrivningen i F.N. skedde å stencil och att omskrivning icke förekom.

Tiden för kontroll och redigering var för F. N. anmärkningsvärt kort —
obetydligt längre än talarens tid.

Så vitt känt använder man sig fortfarande av stenografisk upptagning i
F. N.

Förslag om utskrivning av maskinellt upptagna anföranden.

Under de senaste åren har vid åtskilliga tillfällen förekommit maskinell
upptagning av i kamrarna hållna anföranden, och det upptagna har utskrivits.
Utskrivningen har emellertid till stor del gjorts av maskinskriverskor,
som icke varit förtrogna med riksdagsdebattext, och ingen torde ha haft
någon större vana vid skrivning efter dikteringsmaskin.

Under vårsessionen i år gjordes tisdagen den 27 maj en upptagning i andra
kammaren av ett antal från talarstolen hållna anföranden. Någon utskrivning
av de för upptagningen använda skivorna har dock icke gjorts.
Skivorna finns emellertid fortfarande disponibla för skrivning.

För att få ytterligare erfarenhet av den maskinella upptagningen vore
önskvärt att utskrivning av nu nämnda skivor kunde ske. Vid denna utskrivning
borde man taga till ledning det vid F. N:s försök tillämpade tillvägagångssättet.
Följande förfarande kunde därvid tänkas.

1. För skrivningen skulle anlitas personer, som vore vana vid riksdagstexten.
Lämpliga sådana personer finns nu bland dem, som anlitades för

Bankoutskottets utlåtande nr 34. 27

skrivningen efter stenografernas diktamen under den nu gångna vårsessionen.

2. Av de nu nämnda skivorna skulle användas endast de, som fullt tydligt
återgiver anförandena. Vid en eventuell övergång till maskinell upptagning
får man nämligen utgå ifrån att de tekniska anordningarna blir sådana
att talarna kommer att höras tydligt och utan svårighet. Utan denna förutsättning
är icke möjligt att begagna sig av mekanisk upptagning.

3. De skrivande skulle först avlyssna hela skivan, vilket skulle ersätta
det vid F.N:s försök skedda avlyssnandet i plenisalen, resp. pr telefon.

4. De skrivande skulle instrueras att skriva en i viss mån redigerad text.
De skulle sålunda icke medtaga talarens upprepningar, och de skulle rätta
grammatikaliska fel. De skulle därför anmodas att skriva sakta. För varje
skiva skulle de emellertid angiva, hur lång tid de använt för skrivningen.

5. Skrivningen kunde ske efter hand av olika personer, när det passade
dem att inställa sig för skrivning. Därigenom behövde man ej heller ha
flera apparater än de två här disponibla. Samma skiva kunde givetvis
skrivas av flera personer.

6. Någon redigering av det skrivna skulle icke ske. Utskrifterna kunde
emellertid jämföras med det tryckta protokollets text och eventuellt därvid
korrigeras efter protokolltexten.

Stockholm den 1 juli 1952.

F. Sandberg.