Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad Igdelse av den vid förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade
varuförteckningen; given Stockholms slott den 9 november
1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att varuskatten å choklad och konfityrer skall
sänkas från 80 till 60 procent av varans beskattningsvärde. Sänkningen
föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952.

1 Bihang till riksdagens protokoll t samt. Nr 230.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den
25 ma] 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,1
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

Bilaga.

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,
procent av
beskattnings-värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande
varugrupper:

choklad eller---eller sötningsmedel;

glaserade eller--— växtdelar eller er-

sättningsmedel härför;

med socker — — — av läskedrycker......

602

glass.....................................

Anm. till ur stat. nr 298—302.

Bestämmelserna i----av glass.

60

1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1951: 218.

2 Skattesatsen har från och med den 1 december 1950 utgjort 80 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 november 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om
sänkning av varuskatten å choklad- och konfityrvaror samt anför därvid
följande.

I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt stadgas, att för
vissa varor — angivna i en vid förordningen fogad varuförteckning •— skall
varuskatt utgå, där varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu
eller för vidare bearbetning eller ock införas till riket. Varuskatten utgår
med i varuförteckningen angivet procenttal av varans beskattningsvärde,
vilket är lika med det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig
för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till
detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige kan antagas
ha betingat sig, därest sådan försäljning skett; och i intetdera fallet skall
varuskatten inbcräknas i priset. Enligt nyssnämnda varuförteckning skall
varuskatt utgå för bl. a. choklad- och konfityrvaror. Skattesatsen för dessa
varor, som ursprungligen utgjorde 40 procent av beskattningsvärdet, höjdes
enligt förordningen den 27 februari 1948, nr 66, till 60 procent och enligt
förordningen den 17 november 1950, nr 574, till 80 procent; skattesatsen
för glass, som jämväl inrangeras under begreppet choklad- och konfityrvaror,
bibehölls dock vid 60 procent. Höjningarna trädde i kraft den 1 mars
1948 respektive den 1 december 1950 (ang. senaste höjningen jfr prop 255/
1950 och bevillningsutskottets betänkande nr 63/1950).

I efterföljande sammanställning har upptagits den influtna uppbörden av
skatten å choklad- och konfityrvaror (med undantag av glass) under budgetåren
1944/45—1950/51.

Budgetår

Influten skatt
milj. kr.

1944/45 ____

1945/46 . .. .

........ 59,44

1946/47 ----

........ 61,13

1947/48 ____

........ 75,36

1948/49 . . . .

........ 113,78

1949/50 ____

1950/51 . . . .

........ 105,46

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

I riksstaten för nu löpande budgetår har varuskatten å choklad- och konfityrvaror
(exklusive glass) beräknats till 135 milj. kronor. I skrivelse till
riltsräkenskapsverket den 9 november 1951 har kontrollstyrelsen med ledning
av nu tillgängliga uppgifter angående uppbörden beräknat skatteintäkten
för budgetåret 1951/52 till 104 miljoner kronor.

I skilda till finansdepartementet inkomna skrivelser ha Svenska konditorföreningen,
Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.,
Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund samt Sveriges konditorförening
framställt yrkanden om sänkning av varuskatten å choklad- och
konfityrvaror. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.
har påyrkat en väsentlig nedsättning av skatten. Enligt föreningens mening
skulle en skattesats av 40 procent kunna antagas komma att giva staten
samma skatteintäkt som för närvarande. Svenska konditorföreningen
och Sveriges konditor-förening'' ha hemställt om sänkning av skatten till
50 respektive 40 procent av beskattningsvärdet. Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund
har icke siffermässigt angivit storleken av den av förbundet
ifrågasatta nedsättningen.

Svenska konditorföreningen har uttalat den uppfattningen att skatteintäkterna
skulle komma att stiga, därest skattesatsen sänktes. Av till föreningen
inkomna rapporter från olika delar av landet framginge, att försäljningen
sjunkit med icke mindre än 75 procent, varigenom företagarna
orsakats avsevärd förlust i stället för att erhålla skälig vinst.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen n. p. a. har bl. a.
anfört:

Den svenska chokladindustrien befinner sig för närvarande i ett mycket
bekymmersamt läge. Såsom framgår av den bifogade promemorian ha de
senast vidtagna höjningarna av varuskatten på choklad- och konfektyrvaror
medfört en katastrofal minskning av konsumtionen. Denna har sålunda
sjunkit från ca 50 000 ton till ca 35 000 ton per år. Genom den nu inträffade
kraftiga konsumtionsminskningen har chokladtillverkningen, som aldrig
varit särskilt räntabel, nu vid de flesta företag blivit förlustbringande.
Ett antal mindre tillverkare ha på grund av de rådande förhållandena redan
sett sig nödsakade att helt nedlägga driften. Av sju företag inom
branschen, representerande ca 70 % av den totala försäljningen, uppvisa
ej mindre än sex företag ren förlust för första halvåret 1951. Vid det sjunde
företaget redovisas visserligen icke förlust men dess räntabilitet har mycket
starkt försämrats i förhållande till föregående år.

Såsom av propositionen nr 255 till 1950 års riksdag framgår, motiverades
den i propositionen föreslagna höjningen av skatten å spritdrycker, maltdrycker,
läskedrycker samt choklad- och konfektyrvaror med behovet av
ytterligare statsinkomster. Av de i promemorian framlagda uppgifterna
ådagalägges klart, att detta syfte icke uppnåtts vad angår choklad- och
konfektyrvaror. På grund av nedgång i konsumtionen kunna skatteintäkterna
för tiden 1 december 1950—30 november 1951, vilka beräknas till
140 milj. kronor, antagas stanna vid omkring 110 milj. kronor. Med en
lägre skattesats skulle denna nedgång av konsumtionen säkerligen icke ha

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

uppkommit och samma eller högre skatteintäkt skulle ha uppnåtts. Statsfinansiella
skäl kunna tydligen icke åberopas för ett bibehållande av den
nuvarande skattesatsen. Försöket att genom den senaste skatteskärpningen
frampressa ökade skatteinkomster har misslyckats.

Föreningen vill dessutom framhålla, att någon nedskärning av icke oundgängligen
nödvändig konsumtion ej heller kommit till stånd genom skattehöjningarna.
Konsumenterna ha i stället övergått till ökad konsumtion av
obeskattade finare bakverk m. in., delvis tillverkade av samma ingredienser
som de skattepliktiga varorna. Denna förändring av konsumtionen är den
enda positiva effekten av skatteskärpningen.

Vid bedömande av lämpligheten att bibehålla den nuvarande skattesatsen
å 80 % synas ock de praktiska tillämpningssvårigheter, som äro förbundna
med förevarande beskattningsform, förtjäna särskilt beaktande. Det
ligger i sakens natur, att ju högre skattesatsen är, desto större blir frestelsen
för tillverkare, vilkas redovisning svårligen tillfredsställande kan kontrolleras,
att undandraga sig beskattningen. De i ovanberörda promemoria
lämnade uppgifterna angående nytillkomna tillverkare, vilka icke fullgjort
föreskriven anmälningsskyldighet, äro belysande för de med kontrollen förenade
svårigheterna och den ökade tendensen till skatteundandragande.

Föreningen hemställer i underdånighet att Kungl. Maj :t snarast möjligt
för riksdagen måtte framlägga förslag till väsentlig nedsättning av varuskatten
å choklad- och konfektyrvaror. En å det nuvarande beskattningsvärdet
beräknad skattesats av 40 % torde med hänsyn till den konsumtionsökning
en dylik skattelindring kan antagas medföra i stort sett komma att giva
statsverket samma inkomster som för närvarande.

Ur den i skrivelsen åberopade promemorian inhämtas bland annat följande.
Av allt att döma hade nedgången i konsumtionen av choklad och konfilyrer
berott på att allmänheten överflyttat sina inköp till andra liknande
varor. Det funnes icke orsak antaga, att den exceptionellt starka nedgången
i konsumtionen, som inträtt sedan skatten höjdes till 80 %, orsakats av
andra faktorer. Råvaruprisstegringar hade visserligen måst genomföras samtidigt
med skattehöjningen, men dessa uppginge dock endast till ca 20 %,
d. v. s. icke mer än vad priserna i genomsnitt ökat på andra konsumtionsvaror
det sista året. — I promemorian uttalas vidare att även ur allmänna
synpunkter allvarliga anmärkningar kunde riktas mot chokladskatten. Svårighet
förelåge sålunda att draga en bestämd gräns mellan varor som skulle
beskattas och varor som vore fria från skatt. Vad som i många fall avgjorde,
om en produkt skulle beskattas, syntes sålunda icke vara, vad den vore
tillverkad av, utan i vad slags butik den såldes, resp. på vad sätt den förtärdes.
Många obeskattade konditorivaror vore således til i verkade av samma ingredienser
som beskattade konfityrvaror. Genom att man icke kunde komma
ifrån att betala återförsäljarna rabatt även på skattebeloppet, kostade
chokladskatten dessutom allmänheten 30 å 35 milj. kronor per år i indrivningskostnader.
— De senaste skattehöjningarna hade även medfört att antalet
lagöverträdelser starkt ökat. Av från kontrollstyrelsen inhämtade uppgifter
framginge, att styrelsen under budgetåret 1947/48 föranstaltat om åtal
mot tillverkare i 8 fall ävensom att antalet nytillkomna tillverkare, som icke
fullgjort föreskriven anmälningsskyldighet till styrelsen, uppginge till 31.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Motsvarande siffror för budgetåret 1950/51 vore 40 samt 123. — Beträffande
storleken av de skatteintäkter, som torde kunna påräknas därest skattesatsen
fastställdes till 40 % av beskattningsvärdet, anföres slutligen i promemorian.

På samma sätt som de genom beskattningen höjda priserna medfört att
allmänheten starkt minskat sin konsumtion, skulle i nuvarande läge en skattesänkning
och därmed följande lägre priser, leda till betydligt ökade köp.
Erfarenheterna från tidigare prissänkningar inom branschen visa, att den
psykologiska effekten av prissänkningar är betydligt starkare än man i regel
tror. Den medför ofta starka kvantitativa omsättningsökningar.

Med all sannolikhet skulle en sänkning av varuskatten på choklad och
konfityrvaror verka på samma sätt. Hur stor ökningen kan bli vid en viss
sänkning av skatten, är givetvis svårt att närmare bedöma. En viss ledning
giver dock utvecklingen av konsumtionen de senaste åren. Enligt jordbruksnämndens
beräkningar har konsumtionen av choklad och konfityrer
de fyra senaste åren uppgått till följande värde.

1947 .......... ca 377 milj. kronor

1948 .......... »421 »

1949 .......... » 396 .

1950 .......... »415 »

Konsumtionen för innevarande år kan med ledning av utvecklingen hittills
uppskattas till ett värde av ca 350 milj. kronor. Om icke varuskatten
höjts den 1/12 1950, skulle chokladpriserna ha stigit ungefär lika mycket
som övriga konsumtionsvaror, ca 20 %. En i år oförändrad kvantitativ
konsumtion skulle, om man tar hänsyn till att sannolikt ca 20 milj. kronor
av 1950 års ovan redovisade omsättning berott på lagerökning till följd av
sista skattehöjningen, således ha haft ett värde av ca 475 milj. kronor. Om
samma tendens till någon konsumtionsminskning, som gjort sig gällande
sista årtiondet, fortsatt, skulle försäljningsvärdet i stället ha uppgått till
ca 460 å 470 milj. kronor.

En skattesats av 40 %, varigenom beskattningen på choklad och konfityrer
skulle bli ungefär densamma som för läskedrycker, skulle utlösa prissänkningar
med 20 å 25 % på nuvarande konsumentpriser. En 75-öres chokladkaka
skulle kunna sänkas i pris till 60 öre. En 25-öres tablettask skulle
komma att kosta 20 öre, en 10-kronors chokladkartong 7: 50 etc.

Med hänsyn till hur en prissänkning verkar på konsumtionen är det berättigat
att i första hand antaga att en omsättning av ca 460 å 470 milj.
kronor skulle uppnås. Detta betyder en skatteintäkt om ca 100 milj. kronor.
Med en så betydande prissänkning bör man emellertid i andra hand kunna
räkna med en icke oväsentlig kvantitativ ökning av konsumtionen. Om man
betraktar utvecklingen av konsumtionen kan man icke peka på någon orsak,
varför den kraftiga tendens till ökning av konsumtionen, som fanns
intill 1939, icke skulle ha fortsatt, om skatten hållits inom rimliga gränser.
Man bör kunna räkna med att uppnå en konsumtion av minst ca 60 000 ton
per år, innebärande en ökning i konsumtionen per capita av 10 % jämfört
med 1939. Konsumtionen per capita av läskedrycker och finare bakverk har
under samma tid ökat med ca 100 resp. 50 %. Med ungefär samma sammansättning
som 1950 har en produktion av ca 60 000 ton, sedan nuvarande
konsumentpriser sänkts med ca 25 %, ett värde av 550 milj. kronor. I
så fall blir skatteintäkten ca 110 milj. kronor.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Sveriges frukt- och konfektgrhandloreförbund har framhållit att under
törsta halvåret 1951 i varuskatt redovisats 53,7 milj. kr. mot 53,5 milj. kr.
under motsvarande tid år 1950. Detta betydde att chokladvarornas beskattningsvärde
— trots en råvaruprisstegring av ca 20 % — sjunkil från 89,2
milj. kr. till ca 67,i milj. kr., eller omkring 25 %. Följaktligen hade den
kvantitativa försäljningen minskat betydligt mer, troligen mellan 30 å 40
procent. Skatteinkomsternas ökning hade därigenom blivit så blygsam som
ungefär 0,4 procent. Denna betydande omsättningsminskning torde i första
hand bero på allmänhetens reaktion mot de kraftiga prisstegringarna. Av allt
att döma hade priserna på konfektyrvaror passerat den gräns konsumenterna
längst velat sträcka sig till. Det vore jämväl enligt förbundets mening
orättvist och obilligt att genom allt för höga indirekta skatter på vissa varuslag
försämra utkomstmöjligheterna för dem, som arbetade med dessa varors
framställning och distribution. Konsekvenserna av den onaturligt höga
skattesatsen på chokladvaror och den därav följande katastrofala omsättningsminskningen
hade för såväl producenter som distributörer blivit av
högst allvarlig beskaffenhet. Sålunda hade flera mindre industrier helt nedlagt
driften och inom de flesta andra företag hade en minskning av produktionen
lett till personalinskränkningar. Flera igång varande företag hade
dessutom tvingats att under första halvaret 1951 arbeta med ren förlust på
sin verksamhet. Distributörer, som huvudsakligen sysslade med försäljning
av dessa varor, hade kommit i om möjligt än sämre läge. Deras varuomsättning
hade väsentligt sjunkit samtidigt som de allmänna omkostnaderna
och då i första hand lönerna och papperskostnaderna betydligt ökat.

Sveriges konditor-förening har uttalat att konditorerna endast i mycket
sällsynta fall kunnat förmärka några tendenser att kunderna köpt bakverk
i sådana situationer, då de under »normala» förhållanden skulle köpt konfektyrvaror
eller choklad. Den ökning av konsumtionen av bakverk, som
ägde rum under kriget och fram till 1948, var icke större än vad som förklarades
av hemmabakningens minskning och andra liknande omständigheter.
Sedan ransoneringarna upphört och heinmabakningen återigen kunnat
börja, hade konsumtionen av bakverk nedgått till en nivå, som med
hänsyn till befolkningsökningen och liknande omständigheter stode i fullt
rimlig proportion till förkrigsnivån. — Föreningen har vidare framhållit att
konditoryrket sedan några år tillbaka hade stora ekonomiska svårigheter att
bekämpa och numera i allmänhet icke lämnade någon marginal åt företagarna
för förräntning eller amortering av insatt kapital och endast i undantagsfall
så pass avkastning, att det motsvarade avlöning åt företagaren
efter samma grunder som åt de anställda. Det kändes därför som en ytterst
svår pålaga, att konsumtionen av choklad- och konfektyrvaror genom statligt
ingripande skulle hållas nere på konstlad väg. — Beträffande tillverkares
skyldighet att erlägga minimiskatt med lägst 50 kronor för varje månad,
varunder rörelsen bedreves, har föreningen slutligen anfört, att det inom
konditoryrket i mycket stor utsträckning förekomme, att tillverkning av
choklad- och konfektyrvaror ägde rum endast i samband med jul- och påsk -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 230,

helgerna. Julhelgens försäljning fortsatte givetvis under första hälften av
januari, medan däremot tillverkningen endast ägde rum före helgen. Påsken
infölle relativt ofta i närheten av månadsskiftet mars/april, varför även
påsksäsongen bleve fördelad på två kalendermånader med tillverkningen
begränsad till den första av dessa månader. Bestämmelsen innebure sålunda
i pl-aktiken, att minimiskatt måste erläggas med 100 kr. för julsäsongen
och 100 kronor för påsksäsongen. Då omsättningen på choklad- och konfektyrvaror
var högre, betydde denna anordning ej fullt så mycket som numera,
men i den mån omsättningen hade sjunkit, hade allt flera konditorer
uppmärksammat, att deras tillverkning per säsong inte uppgått till den
kvantitet, som motsvarade en skatt på 100 kronor , utan de ha måst erlägga
fyllnadsbelopp för att fullgöra bestämmelsen om minimiskatt. Därest Kungl.
Maj :l icke komme att föreslå riksdagen sänkning av varuskatten till 40 procent,
hemställde föreningen om sådan ändring i varuskatteförordningen, att
minimibeloppet sänktes till 25 kronor per kalendermånad eller att minimiskatt
endast skulle utgå för de kalendermånader, då tillverkning bedreves.

Över framställningarna ha, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen
samt kommerskollegium (med överlämnande av yttranden
från handelskainrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges
grossistförbund samt Sveriges köpmannaförbund).

Beträffande utvecklingen av statsverkets inkomster av varuskatt såvitt
avser inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror (exklusive glass) har
kontrollstyrelsen framhållit att de månatliga beskattningsvärdena (värdena
för leveranser från tillverkare) år 1951 blivit avsevärt lägre än för motsvarande
månader år 1950. Till följd av stora lagringsköp särskilt under november
1950 hade beskattningsvärdena för december 1950 och januari 1951
varit särskilt låga. Totala beskattningsvärdet för tiden mars—september
1951, vilket kunde antagas endast i mindre grad vara påverkat av förhållandena
i samband med skattehöjningen hade blivit inemot 25 procent lägre än
för motsvarande tid föregående år, medan det å detta värde belöpande skattebeloppet
varit i stort sett oförändrat. Under förutsättning att nämnvärda
förändringar i fabrikantpriser och handelsmarginaler för choklad- och konfityrvaror
icke inträffade under närmast kommande månader av innevarande
budgetår, syntes vid bibehållen skattesats av 80 procent statsverkets
inkomst av varuskatt å dylika inom riket tillverkade varor tendera att för
budgetår bliva lika stor som då skattesatsen utgjorde 60 procent eller något
över 100 miljoner kronor. Styrelsen har härom närmare upplyst följande.

Till belysning av utvecklingen av statsverkets inkomster av varuskatt
såvitt avser inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror (exklusive
glass) under tiden från och med den 1 januari 1950 har följande sammanställning.
upprättats. I sammanställningen lämnade månadsuppgifter avse
beskattningsvärden och skattebelopp för de leveranser av skattepliktiga varor,
som ägt rum under respektive månader, därvid uppgifterna för augusti

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 230.

och september månader 1951 beräknats, då det statistiska materialet från
tillverkarna för dessa månader ännu icke är komplett.

Beskattningsvärde

Varuskatt

Minskning (./.)

milj.

kronor

milj.

kronor

resp. ökning ( + )

1950

1951

1950

1951

i %

Januari.......

10,5

7,1

32,4

6,3

5,7

•/• 9,5

Februari......

15,2

10,7

29,6

9,1

8,6

./• 5-5

Mars.........

17,5

13,6

22,3

10,5

10,9

+ 3,8

April.........

12,3

9,4

23,6

7,4

7,5

+ 1,4

Maj..........

14,0

9,8

30,0

8,4

7,8

./. 7,1

Juni..........

13,8

10,9

21,0

8,3

8,7

+ 4,8

Juli...........

9,0

7,3

18,9

5,4

5,8

+ 7,4

Augusti.......

16,2

11,8

27,2

9,7

9,4

•/• 3,1

September ....

16,5

12,0

27,3

9,9

9,6

•/• 3,0

Summa mars—

sept.

99,3

74,8

24,7

59,6

59,7

+ 0,2

Oktober......

18,3

11,0

November ....

29,3

17,6

December.....

4,8

3,8

I fråga om orsakerna till den sålunda inträffade konsumtionsminskningen
har kontrollstyrelsen först erinrat om att styrelsen hösten 1950 givit uttryck
åt den uppfattningen, att man vid skatteskärpning från 60 till 80
procent finge räkna med en icke obetydlig konsumtionsminskning; minskningen
hade av styrelsen ^eräknats uppgå till 10 procent i beskattningsvärde
räknat.

Huruvida skatteskärpningen föranlett en större konsumtionsminskning än
sålunda beräknade 10 procent vore, på grund av att även andra faktorer
påverkat allmänhetens efterfrågan, synnerligen vanskligt att säga. Den
ganska kraftiga stegringen i levnadskostnaderna under innevarande år hade
för vissa varuområden medfört köpmotstånd, som även torde ha gått ut över
choklad- och konfityrvaror och troligen skulle ha gjort det i viss utsträckning
även vid en oförändrad prisnivå. Den omständigheten att fabrikantpriserna
på grund av starka kostnadsstegringar måst undergå avsevärda höjningar
sedan hösten 1950, torde emellertid också haft en väsentlig betydelse för avsättningen.
Med utgångspunkt från prisläget före september månads ingång
1950 skulle sålunda konsumentpriserna genom höjningen av varuskatten
vid oförändrad procentuell detaljhandelsmarginal kommit att stiga med 12,5
procent. På grund av de efter nämnda tidpunkt inträffade kostnadsstegringarna
hade emellertid prisstegringen inklusive varuskatt pa densamma
kommit att uppgå till icke mindre än 42 procent.

På grundval av vissa uppskattningar rörande beskattningsvärdets sannolika
storlek vid olika skattesatser har styrelsen beräknat statsverkets skatteintäkter
för choklad- och konfityrvaror (med undantag för glass) till 104,
96 respektive 80 miljoner kronor per år vid en skattesats av 80, 60 respektive
40 procent. Styrelsen har härvid gjort följande antaganden rörande beskattningsvärdena.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

En sänkning av skattesatsen till 60 eller 40 procent skulle medföra en
sänkning av konsumentpriserna med i runt tal 10 respektive 20 procent.
Därest konsumentpriset närmast före den 1 september *1950 sättes till 100
kronor skulle detta falla från 142: 39 till 126: 57 respektive 110: 75 kronor.
Kontrollstyrelsen finner det med hänsyn härtill och till vad ovan anförts angående
den generella omsättningsminskningen icke sannolikt, att beskattningsvärdena
vid en 40 procentig skatt skulle nämnvärt överstiga 200 miljoner
kronor för helt år. Vid en skattesats av 60 procent torde man böra
räkna med ett beskattningsvärde av omkring 160 miljoner kronor. Nuvarande
omsättning torde svara mot ett beskattningsvärde av 130 miljoner
kronor.

Kontrollstyrelsen har slutligen berört vissa speciella synpunkter och uttalanden
i de remitterade framställningarna.

Beträffande de i den vid Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningens
skrivelse fogade promemorian åberopade statistiska uppgifterna
rörande av styrelsen vidtagna åtgärder mot vissa tillverkare har styrelsen
upplyst, att antalet skattskyldiga tillverkare år 1949 uppgått till omkring
1 550 mot för närvarande omkring 1 850. Då icke blott antalet tillverkare
ökats utan jämväl styrelsens inspektionsverksamhet intensifierats hade följden
blivit, att betydligt flera åtgärder än tidigare vidtagits från styrelsens
sida. Styrelsen funne dock, att antalet anmälningar till åtal varken absolut
eller relativt sett kunde betraktas såsom anmärkningsvärt stort. Av totala
antalet anmälningar (40) hade 24 avsett underlåtenhet att anmäla tillverknings
upptagande, vilket i förhållande till antalet nytillkomna tillverkare
finge anses såsom ringa. I de åtta fall där anmälan för falskdeklaration ägt
rum, hade anmälan i regel gällt utredningar, som avsett tidigare år men ej
kunnat färdigställas förrän under år 1950. I varje fall hade de beivrade
brotten begåtts under tiden före den senaste skattehöjningen.

Styrelsen har vitsordat de av chokladfabrikantföreningen påpekade gränsdragningssvårigheterna
mellan skattepliktig och skattefri tillverkning. Styrelsen
kunde dock icke finna att härigenom någon tillverkning av betydenhet,
som rimligtvis bort beskattas, undandragits från beskattning. Styrelsen
undersökte emellertid möjligheterna att åstadkomma ändring i nu påtalade
förhållanden och avsåge i annat sammanhang att till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag till ändrade bestämmelser.

Beträffande Sveriges konditor-förenings förslag i vad gällde ändring av
bestämmelserna om minimiskatt har kontrollstyrelsen uttalat, att gällande
föreskrifter härom medverkat till begränsning av antalet skattskyldiga och
därmed även av kontrollarbetets omfattning. Kontrollstyrelsen funne sig på
grund härav icke kunna tillstyrka konditorföreningens förslag. Vad särskilt
anginge förslaget till den del detta innebure en sänkning av minimiskatten
till 25 kronor, finge styrelsen framhålla att enbart förändringen i penningvärdet
under tiden efter varuskatteförordningens ikraftträdande år 1941
syntes i stället hava bort föranleda avsevärd höjning av minimiskattebeloppet.
Lades härtill, att skattesatsen för choklad- och konfityrvaror nu vore
dubbelt så hög som vad ursprungligen varit fallet, skulle snarare en mer än
fördubblad minimiskatt vara aktuell.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Kommers kollegium har förordat en sänkning av varuskatten å chokladoch
konfektyrvaror till sextio procent av beskattningsvärdet. De uppgifter
angående verkningarna av skatten, som förelåge i de remitterade framställningarna
med därvid fogade promemorior ävensom i näringsorganisationernas
yttrande till kollegium, gåve ett starkt intryck av att såväl tillverkningen
som distributionen av choklad- och konfektyrvaror i hög grad tyngdes
av ifrågavarande beskattning. Det syntes klart dokumenterat att den senaste
skattehöjningen icke kommit att tjäna syftet med skatten, nämligen att ernå
ökade statsinkomster; och såvitt kollegium kunde bedöma utgjorde detta
icke någon tillfällig företeelse utan en tendens, som kunde väntas fortbestå.
Under sådana förhållanden borde redan av fiskaliska skäl en skattesänkning
övervägas. Det vore dock givetvis vanskligt att pa förhand bedöma hur
stor sänkning, som kunde anses erforderlig för att neutralisera de påtalade
verkningarna av den nuvarande skattehöjden.

Stockholms handelskammare har bestämt förordat, att den nuvarande
skattesatsen avsevärt sänkes. Med nuvarande skattesats hade man överskridit
vad branschen kunde tåla. Handelskammaren hade vid olika tillfällen
deklarerat, att en differentierad varubeskattning av förevarande slag borde
undvikas; vunna erfarenheter hade gång på gång styrkt kammaren i denna
dess uppfattning.

Skånes handelskammare har uttalat att statsmakterna omedelbart borde
överväga en nedsättning av varuskatten för förevarande varuslag, över hela
landet hade kunnat iakttagas att konsumtionen av choklad nedgått. Konsumenterna
hade reagerat mot de stegrade varupriserna; att reaktionen hade
blivit så kraftig som skett hade sannolikt varit beroende på den omständigheten,
att höjningen av skatteprocenten från 60 % till 80% kommit ungefär
samtidigt med en av höjda råvarupriser betingad höjning av priserna
på chokladvaror, vilken höjning genom sättet för skattens beräknande ytterligare
kumulerats. Ivonsumtionsminskningen hade hårdast träffat de dyrare
varorna. Att konsumtionen av finare bakverk skulle ha ökat förefölle
osannolikt; det vore mer sannolikt att även på detta område någon nedgång
i konsumtionen inträffat. Till den allmänna konsumtionsminskningen beträffande
choklad och konfityrer hade förmodligen bidragit, att vissa konsumentgrupper
under året fått vidkännas en minskning av sina realinkomster
och därmed av sin köpkraft. — Förutsättningar saknades för närvarande
att bedriva en lönsam produktion inom branschen. Svårigheterna vore
särskilt markerade för de företag som i huvudsak varit specialiserade å
tillverkning av dyrare varor såsom praliner och choklad, mindre markerade
för företag" vilka jämväl tillverkade billigare artiklar såsom karameller eller
tabletter. Tendens förefunnes till ökning av tillverkningen av sistnämnda
artiklar, vilka visat en något ökad omsättning. Medan den maskinella utrustningen
för chokladtillverkningen endast utnyttjades till en bråkdel av
sin kapacitet hade ny maskinell utrustning i stället måst anskaffas för karamell
ti 11 verkningen. Vid oförändrad skattesats komme tendenser till ökning
av investeringarna för karamelltillverkningen sannolikt att fortsätta.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Handelskammaren i Göteborg har tillstyrkt, att en avsevärd sänkning av
skattesatsen för varuskatt å choklad- och lconfektyrvaror komme till stånd.
Vid nuvarande beskattning förelåge risk att de avsevärda kostnader, som inom
choklad- och konfektyrindustrien nedlagts på fasta anläggningar och maskiner
bleve värdelösa. Den omständigheten att flera av de största producenterna
inom branschen ålagts tillverknings- och leveransskyldighet för försvarets
räkning torde vidare utvisa, att de tillverkade produkterna icke enbart,
eller ens till större delen, hade den karaktär av umbärliga lyxvaror,
som ofta gjordes gällande.

Handelskammaren i Gefle har förordat, att skatten snarast möjligt bestämmes
till 40 procent av beskattningsvärdet. Handelskammaren kunde
vitsorda att de i framställningarna anförda klagomålen icke vore överdrivna.
Läget för fabrikanterna kunde sålunda i många fall betraktas som
prekärt, vilket lett till drifts- och personalinskränkningar. Nuvarande utveckling
vore även ur statens synpunkt oförmånlig bland annat såtillvida,
att staten vid en importminskning av råvaror för chokladindustrien skulle
komma att berövas tullintäkter; jämväl statsverkets inkomster av direkta
skatter från företagen, deras delägare och deras personal kunde väntas undergå
betydande minskning. En nedgång av kommunernas skatteinkomster
vore ävenledes att befara.

Sveriges grossistförbund bär livligt tillstyrkt att varuskatten snarast nedsättes
till 40 procent. Den lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet av
nya skattebestämmelser vore i början av januari, då julhandeln avslutats
och det nya årets försäljningsrusning ännu ej påbörjats. Konsumtionsminskningen
hade för grosshandelns del medfört en värdemässig nedgång
i omsättningen med ca 30 procent, varigenom grossistföretagens absoluta
marginaler avsevärt reducerats, då någon sänkning av grosshandelns kostnader
i samband med den minskade omsättningen icke hade kunnat ske.
Försäljningen krävde sålunda mera arbete än tidigare, orderstrukturen
hade starkt försämrats, löner och andra omkostnader hade stigit, varjämte
grosshandeln genom skattehöjningen måste investera större kapital än tidigare
för skatteutlägg. Med nuvarande omsättning arbetade grossisterna i
de flesta fall med förlust.

Sveriges köpmannaförbund har uttalat den uppfattningen att en skattesänkning
från 80 till 60 procent syntes böra medföra en sådan minskning
av köpmotståndet, att den konsumtionsökning, som därigenom skulle uppstå,
skulle ge staten oförändrad inkomst. För detaljhandelns del och då
i första rummet för specialhandelns del hade nuvarande höga prissättning
med därav följande omsättningsminskning fått allvarliga konsekvenser. Läget
vore än allvarligare därigenom att denna omsättningsminskning drabbat
handeln samtidigt som olika kostnadsstegringar inträtt, såsom ökade
lönekostnader, höjda priser för papper och påsar etc.

Enligt av Svenska livsmedelsarbetarförbundet under hand (i oktober
1951) lämnade uppgifter hade innevarande år sex fabriker med samman -

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

lagt 152 arbetare nedlagt driften. En fabrik hade sedermera återupptagit
driften med 6 å 7 arbetare. Under augusti månad hade emellertid antalet
arbetare, som uppburit understöd från den erkända arbetslöshetskassan,
endast utgjort 5 män under i genomsnitt 28 dagar och 45 kvinnor under i
genomsnitt 11,5 dagar. Den alldeles övervägande delen av den friställda arbetskraften
torde .sålunda ha placerats på andra håll.

Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen beslöt
1950 års riksdag efter därom i propositionen nr 255/1950 framlagt förslag
en höjning av varuskatten å choklad och konfityrer (med undantag av
glass) från 60 till 80 procent av varans beskattningsvärde. Skattehöjningen,
som trädde i kraft den 1 december 1950, ingick som ett led i den skärpning
av beskattningen av vissa konsumtionsvaror, som nämnda års riksdag
genomförde i syfte att öka statsinkomsterna och stärka budgetbalansen
för såväl budgetåret 1950/51 som innevarande budgetår. De beslutade
skatteskärpningarna avsågo jämväl spritdrycker, malt- och läskedrycker
samt vissa essenser och extrakter. Höjningen av skatten å choklad- och
konfityrvaror hade beräknats komina att tillföra statsverket ökade skatteintäkter
med ca 25 miljoner kronor. Därvid hade hänsyn tagits till att den
höjda skattesatsen troligen skulle komma att medföra en viss konsumtionsminskning.
Denna minskning hade antagits komma att uppgå till ungefär
10 procent i beskattningsvärde räknat.

Hur konsuintionsutvecklingen gestaltat sig under den hittills förflutna
delen av år 1951 framgår av de uppgifter kontrollstyrelsen lämnat rörande
storleken av de månatliga värdena för leveranser från tillverkarna (beskattningsvärdena).
Till följd av stora lagringsköp under november 1950 blevo
beskattningsvärdena under de första månaderna efter skatteskärpningen
särskilt låga och dessa månader synas därför icke böra medtagas vid ett
bedömande av utvecklingen. Enligt de lämnade uppgifterna har det totala
beskattningsvärdet för tiden mars—september 1951 blivit inemot 25 procent
lägre än för motsvarande tid föregående år, medan det å detta värde
belöpande skattebeloppet varit i stort sett oförändrat.

I de nu föreliggande framställningarna om skattesänkning göres genomgående
gällande att konsumtionsminskningen helt eller åtminstone till väsentlig
del orsakats av den senaste skatteskärpningen. Visserligen hade
höjningen av råvarupriserna måst genomföras ungefär samtidigt med att
skatten skärptes, men då dessa höjningar uppgått endast till ca 20 procent,
d. v. s. icke mer än vad priserna i genomsnitt ökat på andra konsumtionsvaror
det sista året, kunde dessa kostnadsstegringar, menar man, icke ha
påverkat konsumtionen i sänkande riktning. En sådan argumentering förutsätter
å ena sidan att den inträdda varufördyringen lett till minskad
konsumtion men å andra sidan att endast den prisstegring som föranletts
av den ökade skatten haft denna verkan. Att ett dylikt betraktelsesätt icke
är hållbart torde ligga i öppen dag.

Kontroll styrelsen bär i sitt yttrande gjort eu närmare analys av prisstegringen.
Med utgångspunkt från prisläget före september månads ingång

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

1950 har kontrollstyrelsen beräknat att konsumentpriserna genom höjning
en av varuskatten vid oförändrad procentuell detaljhandelsmarginal skulle
ha kommit att stiga med 12,5 procent. På grund av de efter nämnda tidpunkt
inträffade kostnadsstegringarna hade emellertid prisstegringen inklusive
varuskatt på densamma kommit att uppgå till icke mindre än 42 procent.
Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang även pekat på det förhållandet
att den ganska kraftiga stegringen i levnadskostnaderna under innevarande
år för vissa varuområden medfört köpmotstånd, som även torde ha gått ut
över choklad- och konfityrvaror och troligen skulle ha gjort det i viss utsträckning
även vid en oförändrad prisnivå.

Otvivelaktigt har situationen medfört svårigheter för olika producentföretag
men såvitt jag kunnat utröna har den arbetskraft som därigenom
frigjorts praktiskt taget funnit sysselsättning inom andra områden av produktionslivet.
För egen del har jag likväl kommit till den uppfattningen att
den föregående år beslutade skattehöjningen genom olika sammanträffande
omständigheter medfört en hårdare belastning än som från början varit
avsedd. Till detta har också den omständigheten bidragit att detaljhandelns
marginaler beräknas såsom en procentuell andel av priset vid försäljning
till konsument. Anledning torde sålunda föreligga att till förnyat övervägande
upptaga frågan om skattesatsens storlek.

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen har som sin mening
uttalat att en skattesats av 40 procent i stort sett skulle giva statsverket
samma intäkt som för närvarande. Föreningen har därvid förutsatt att en
skattelindring av denna omfattning skulle medföra en mycket betydande
konsumtionsökning. I den av föreningen åberopade utredningen har räknats
med en omsättningsökning av icke mindre än 120 å 200 miljoner kronor.

Enligt kontrollstyrelsens beräkningar skulle en sänkning av skattesatsen
till 60 respektive 40 procent föranleda en sänkning av konsumentpriserna
med i runt tal 10 respektive 20 procent. Med utgångspunkt från att den nuvarande
omsättningen molsvarar ett beskattningsvärde av 130 miljoner
kronor har kontrollstyrelsen uppskattat beskattningsvärdet vid en 40-procentig
skatt till ca 200 miljoner kronor och vid en 60-procentig skatt till ca
160 miljoner kronor. Med ledning härav beräknar kontrollstyrelsen skatteintäkten
till 96 miljoner kronor vid en skattesats av 60 procent och 80
miljoner kronor vid en skattesats av 40 procent. Då skatteintäkten med nuvarande
skattesats kan uppskattas till 104 miljoner kronor skulle sålunda
en sänkning till 60 eller 40 procent medföra ett skattebortfall av 8 respektive
24 miljoner kronor.

Att bedöma den väntade konsumtionsutvecldingen efter en eventuell skattesänkning
är självfallet ytterligt vanskligt. Såsom kontrollstyrelsen påpekat
har den allmänna stegringeji i levnadskostnaderna under innevarande
år för vissa varuområden medfört köpmotstånd. Tillgängliga uppgifter om
detaljhandelns omsättning tyda härpå. Betecknande är också att nedgången
i förbrukningen varit särskilt tydlig på livsmedelsområdet, vilket möjligen

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

•

kan vara ett uttryck för konsumtionsvanornas utveckling på något längre
sikt. Att närmare klarlägga vilken styrka dessa tendenser ha låter sig givetvis
icke göra. Så mycket torde dock vara klart att någon grundad anledning
att räkna med eu så kraftig konsumtionsökning, i gynnsammaste fall
ända upp till 200 miljoner kronor, som den som fabrikantföreningen lagt
till grund för sina bedömanden, icke föreligger. Enligt min mening är det
ovisst, huruvida man ens med säkerhet kan påräkna en konsumtionsökning
av den omfattning kontrollstyrelsen antagit. Man måste sålunda ha klart
för sig att en skattesänkning med säkerhet kommer att medföra minskade
skatteintäkter. Med hänsyn till det påräkneliga skattebortfallet anser jag
mig icke kunna tillstyrka större nedsättning än till 60 procent. Godtages
detta förslag kommer läget att återföras till vad som gällde före senaste
skatteskärpningen. En skattesänkning av denna omfattning har även förordats
av kommerskollegium.

I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av en skattesänkning har Sveriges
grossistförbund i sitt yttrande framhållit att ur handelns synpunkt
vore det av särskild betydelse att en skatteändring icke skedde under den
livliga försäljningssäsongen före jul. Den lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet
av nya skattebestämmelser vore enligt förbundets mening i början
av januari, då julhandeln avslutats och det nya årets försäljningssäsong
ännu icke påbörjats. Med hänsyn härtill far jag föreslå att skattesänkningen
genomföres per den 1 januari 1952.

Sveriges konditor-förening har i sin skrivelse jämväl hemställt om viss
ändring av varuskatteförordningens bestämmelser om minimiskatt. Enligt
kontrollstyrelsens uppfattning saknas anledning att nu genomföra en revision
av dessa bestämmelser. Jag delar denna uppfattning och anser mig
sålunda icke kunna tillstyrka konditor-föreningens framställning i nu förevarande
del.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändrad lydelse av den vid
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.
Jag hemställer, att detta författningsförslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Otto Winther.