Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

1

Nr 229.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den
3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar, m. m.; given
Stockholms slott den 1 november 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse
av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 229.

2

Kungl. Mnj.ts proposition nr 229.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3
augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om
bostadskreditföreningar.

Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse:

§

Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av
minst trettiofem miljoner kronor.
Grundfondsobligationerna fortfara att
tillhöra staten, som dock ej äger att
för annat ändamål förfoga över dem,
så länge kassans samtliga förbindelser
icke äro fullgjorda.

Föreslagen lydelse:

2.

Såsom grundfond för kassan ställer
staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
till förfogande svenska
statens fyra och en halv procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av
fyrtiofem miljoner kronor. Grundfondsobligationerna
fortfara att tillhöra
staten, som dock ej äger att för
annat ändamål förfoga över dem, så
länge kassans samtliga förbindelser
icke äro fullgjorda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. 1

1 Senaste lydelse av § 2 se 1949: 146.

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 november
1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Lindell. jgj

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om höjning
av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan samt anför därvid
följande.

Enligt § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan
och om bostadskreditföreningar — sådan paragrafen lyder jämlikt
förordningen den 22 april 1949, nr 146 — ställer staten genom fullmäktige
i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska
statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av minst 35 miljoner kronor. Grundfondsobligationerna
fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål
förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.
I § 3 stadgas, att kassan för sin lånerörelse utfärdar räntebärande till innehavaren
ställda obligationer, och att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande
obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av
grundfonden.

I skrivelse den 10 september 1951 har stgrelsen för Svenska bostadskreditkassan
hemställt om ökning av kassans grundfond från 35 till 45 miljoner
kronor. Styrelsen har erinrat om att grundfonden genom författningsändring
år 1949 förhöjts från 30 till 35 miljoner kronor, varför kassans upplåningsrätt
numera vore 350 miljoner kronor. Vid slutet av augusti månad 1951 hade
kassan utelöpande obligationer till ett belopp av i runt tal 339,5 miljoner kronor;
den outnyttjade upplåningsrätten utgjorde således allenast cirka 10,5
miljoner kronor. För att kassan skulle kunna möta låneanspråken, sedan
den nu kvarstående lånerätten utnyttjats, vilket beräknades ske före utgången
av år 1951, vore en ökning av grundfonden erforderlig.

över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken,
fullmäktige i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt realkreditutredningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha icke
haft något att erinra mot bifall till framställningen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Fullmäktige i riksbanken ha meddelat, att fullmäktige med hänsyn till att
frågan om kassans fortsatta verksamhet vore föremål för utredning icke ansåge
sig kunna tillstyrka större höjning av grundfonden än med 5 miljoner
kronor. Nämnda ökning av grundfonden vore tillfyllest för att i tillfredsställande
utsträckning möta det upplåningsbehov som kunde uppstå, innan ställning
tagits till nämnda spörsmål.

Även realkreditutredningen har ansett sig kunna tillstyrka en höjning av
grundfonden blott med 5 miljoner kronor. Utredningen har anfört.

Nettot av bostadskreditkassans utelöpande lån ökade under tiden september
1950—augusti 1951 med 38,6 miljoner kronor. Av detta belopp hänförde
sig 30,5 miljoner kronor till innevarande kalenderår.

Då en höjning av grundfonden med 10 miljoner kronor under i övrigt
oförändrade förhållanden medför rätt till en ökad obligationsemittering av
100 miljoner kronor, skulle den vidgning av utlåningsrätten, som bostadskreditkassans
styrelse åsyftar, under förutsättning av samma belåningsintensitet
som under det gångna året vara tagen i anspråk efter ungefär två
och ett halvt år. En höjning av grundfonden med 10 miljoner kronor synes
därför i och för sig motiverad.

Med hänsyn till att spörsmålet om grundfondens storlek kan bli föremål
för bedömande av realkreditutredningen synes det emellertid lämpligt, att
höjningen av kassans grundfond nu begränsas till 5 miljoner kronor."Hemställan
om ytterligare höjning av grundfonden kan under sådana förhållanden
förväntas antingen från utredningen i samband med att den avgiver sitt
betänkande eller från kassans styrelse, därest låneverksamheten skulle bli av
sådan omfattning, att en ytterligare höjning av grundfonden inom en nära
framtid skulle visa sig erforderlig.

Från Svenska bostadskreditkassan har under hand inhämtats följande. 1
april 1951 hade kassans obligationsskuld uppgått till 327 miljoner kronor.
Den genomsnittliga nettoutlåningen (= bruttoutlåningen minus amortering
och förtidsinbetalning) hade under åren 1946—1950 per månad uppgått till
l,o, 2,2, 2,5, 2,o respektive 1,5 miljoner kronor. För första kvartalet 1951 hade
medeltalet utgjort 3,2 miljoner kronor. Kassans styrelse hade med ledning
av anförda siffror ansett sig kunna antaga att en lånereserv av 23 miljoner
kronor borde kunna räcka över årsskiftet 1951/52. Nettoutlåningen hade
emellertid från och med andra kvartalet oväntat ökat högst avsevärt och
hade under månaderna april—september 1951 utgjort 5,8, 4,i, 2,9, 5,7, 2,4 respektive
2,7 miljoner kronor. Fn väsentlig orsak till denna ökade nettoutlåning
vore att nya låntagarekategorier tillkommit, som tidigare i varje fall
icke i samma utsträckning anlitat bostadskreditinstitutionen för att täcka
sina lånebehov. Bland dessa märktes främst s. k. allmännyttiga (hel- eller
halvkommunala) och kooperativa (HSB, Biksbyggen in. fl.) bostadsföretag.
Till sådana lånesökande hade under 1951 beviljats sammanlagt ca 16,5 miljoner
kronor, och ansökningar väntades inom allra närmaste tiden därutöver
för åtminstone 2 miljoner kronor. Denna starkt ökade nettoutlåning
hade givetvis föranlett en motsvarande ökning i obligationsförsäljningen.
Vid slutet av oktober månad 1951 uppginge obligationsskulden till 349,2 miljoner
kronor, varjämte beviljade men outtagna lån belöpte sig till 7 miljoner
kronor.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Departementschefen. Såsom tidigare angivits har Svenska bostadskreditkassans
styrelse i april månad 1951 bedömt situationen så att den ansett
sig ha anledning antaga att förefintlig lånereserv borde räcka över årsskiftet
1951/52. Nettoutlåningen ökade emellertid från och med nyssnämnda
månad i en för styrelsen oväntad utsträckning, vilket medfört att obligationsskulden
vid slutet av oktober månad 1951 uppgick till icke mindre än 349,2
miljoner kronor eller i det närmaste till maximalt tilläten storlek, d. v. s.
10 gånger grundfondens belopp. Med hänsyn till att bostadskreditkassan ■
därest ökning av kassans grundfond icke medgives — tills vidare torde sakna
möjlighet att i sedvanlig omfattning utöva sin verksamhet anser jag,
ehuru med stor tvekan, att man bör överväga att förelägga riksdagen framställningen
redan vid innevarande höstsession.

Frågan om bostadskredilkassans fortsatta verksamhet är sedan 1949 föremål
för utredning genom särskilda utredningsmän (realkreditutredningen).
Som dåvarande chefen för finansdepartementet uttalade i samband med
framläggande av förslag till den år 1949 verkställda ökningen av grundfonden
bör kassan i avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning fullfölja
den verksamhet, som kassan tidigare drivit. Den omständigheten, att
frågan om kassans framtida ställning alltjämt är svävande, bör sålunda icke
i och för sig föranleda, att man avvisar tanken på en ökning av kassans
grundfond.

Fullmäktige i riksgäldskontoret och bank- och fondinspektionen ha icke
haft något att erinra mot en ökning av grundfonden med av kassans styrelse
föreslagna 10 miljoner kronor. Fullmäktige i riksbanken och realkreditutredningen
ha däremot icke ansett sig kunna tillstyrka större ökning
än med 5 miljoner kronor, främst med den motiveringen att en dylik ökning
borde vara tillräcklig för att möta kassans upplåningsbehov under tiden
till dess realkreditutredningens uppdrag slutförts. Som kassan sedermera
under hand upplyst har nettoutlåningen emellertid under de senaste
månaderna ökat i avsevärt snabbare takt än tidigare, ökningen under månaderna
april—september 1951 uppgår sålunda till 23,6 miljoner kronor.
Under förutsättning av samma belåningsintensitet som under nämnda period
skulle den vidgning av upplåningsrätten, som möj liggöres genom en
ökning av grundfonden med 5 miljoner kronor, vara tagen i anspråk efter
föga mer än ett år. Med hänsyn till att denna ökning i nettoutlåningen delvis
torde sammanhänga med byggnadskostnadernas stegring och då det icke synes
önskvärt att frågan om storleken av grundfonden skall behova prövas
med alltför korta mellanrum, anser jag mig kunna tillstyrka, att kassans
grundfond höjes med 10 miljoner kronor.

För genomförandet av den nu förordade höjningen av grundfonden bör
ändring ske i § 2 förordningen om Svenska bostadskreditkassan och om
bostadskreditföreningar. Förslag om sådan ändring torde böra framläggas för
riksdagen. Samtidigt bör föreslås, att riksdagen skall besluta att staten
s]<all___för ökning av bostadskredilkassans grundfond - genom fullmäk tige

i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och eu

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av tio miljoner kronor med rätt för kassan att i enlighet med
bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga sagda obligationer i anspråk.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3
augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Härefter hemställer föredragande departementschefen, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att,

dels antaga nyssnämnda förslag till förordning angående
ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr
256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Svenska
bostadskreditkassans grundfond — genom fullmäktige i
riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra
och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor
med rätt för kassan att taga obligationerna i anspråk
i enlighet med bestämmelserna i förordningen om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand.

518072. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.