Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
1
Nr 218.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om skatt vid tillverkning och import av personbilar
m. m.; given Stockholms slott den 19 oktober
1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om skatt vid tillverkning och import av personbilar m. m.;
samt
2) förordning om frihet i vissa fall från skatteplikt enligt förordningen
den 25 maj 1951 (nr 283) om tillfällig lautomobilskatt;
dels ock bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I syfte att begränsa efterfrågan på personbilar och motorcyklar föreslås i
propositionen uttagande av en särskild skatt vid tillverkning och import av
sådana fordon. Skatten föreslås skola utgå med 10 procent av fordonens beskattningsvärde.
Detta värde är lika med fordonets pris, skatten inräknad,
vid försäljning till konsument. Den föreslagna beskattningen, som skulle
träda i kraft omedelbart vid utfärdandet av författningen med verkan fr.
o. m. dagen för propositionens avlämnande till riksdagen, föreslås skola bli
till giltighetstiden begränsad till utgången av budgetåret 1952/53.
Skatten kan beräknas giva en inkomst till statsverket å cirka 50 miljoner
kronor för år räknat.
I propositionen uttalas att giltighetstiden för den i våras antagna förordningen
om tillfällig automobilskatt, som gäller t. o. m. den 30 juni 1952,
icke bör förlängas. Vidare föreslås, att fordon, som registreras efter ingången
av november 1951, skola utom i vissa undantagsfall vara frikallade
från dem eljest åvilande skatteplikt enligt sistnämnda förordning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 218.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Förslag
till
förordning om skatt vid tillverkning och import av
personbilar m. m.
Härigenom förordnas som följer.
Skattskyldighetens omfattning.
1 §•
Vid yrkesmässig tillverkning inom riket för avsalu eller vid införsel till
riket av personbilar, motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar skall till
staten erläggas skatt enligt vad nedan sägs.
Uttrycken personbil, motorcykel och sidvagn användas i denna förordning
i samma betydelse som i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648).
Från skatteplikt enligt denna förordning undantagas dels motorcykel, som
är inrättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger
30 kilometer i timmen, dels ock motorcykel, som i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936 (nr 561) betecknats som lättviktsmotorcykel.
2 §■
Skatten skall vid tillverkning inom riket erläggas av tillverkaren och vid
införsel till riket av den för vars räkning införseln äger rum.
Skattskyldighet inträder, då fordon av tillverkare levereras till köpare
eller uttages från rörelse för annat ändamål än försäljning eller då fordon
införes till riket.
3 §•
Skatten utgår med tio procent av fordonets beskattningsvärde.
Fordonets beskattningsvärde är lika med det pris, skatten inräknad, som
fordonet med hel standardutrustning kan antagas komma att betinga vid
försäljning till konsument.
Det ankommer på kontrollstyrelsen samt, beträffande fordon som införes
till riket, generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gemensamt att meddela
närmare föreskrifter angående beskattningsvärdets bestämmande.
4 §•
Kontrollen över skattens behöriga utgörande utövas vid tillverkning av
kontrollstyrelsen och beträffande skattepliktig införsel av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen gemensamt.
5 §.
Kungl. Maj :t äger, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från
eller återbäring av skatt.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Bestämmelser avseende tillverkning inom riket.
6 §.
För utövande av kontrollen över skattens behöriga utgörande äger kontrollstyrelsen
anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän.
Kontrolltjänsteman äger att på anfordran när som helst erhålla tillträde
till samtliga lokaler och utrymmen, som användas för tillverkning, lagerhållning
eller försäljning av skattepliktiga fordon.
7 §.
Skattskyldig är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att den enligt
konlrollstyrelsens beprövande möjliggör kontroll över tillverkning, inköp
och försäljning i rörelsen, samt att vid anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande handlingar.
Skattskyldig skall ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som
kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över skattens
behöriga utgörande, ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman i enlighet
med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.
8 §.
Den, som utan att vara skattskyldig bedriver försäljning eller förmedlar
försäljning av skattepliktiga fordon, är skyldig att på anfordran lämna sådana
uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom ordna sin bokföring på
sätt kontrollstyrelsen finner erforderligt för kontrollens utövande.
Jämväl den, som idkar handel med vara vilken användes för framställning
av skattepliktigt fordon, är uppgiftsskyldig på sätt i första stycket
sägs.
9 §.
Skattskyldig skall för kontrollen utan ersättning tillhandahålla kontrollstyrelsen
eller kontrolltjänsteman fordonsbeskrivning ävensom ställa för
kontrollen nödiga hjälpmedel till förfogande och lämna behövlig handräckning.
Vad i första stycket stadgas om skattskyldig skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om annan rörelseidkare som bedriver försäljning av bilar
eller motorcyklar.
10 §.
Den som ämnar bedriva tillverkning, som i 1 § första stycket avses, skall
göra skriftlig anmälan därom till kontrollstyrelsen minst fjorton dagar före
tillverkningens påbörjande med angivande av företagets namn och belägenhet,
tillverkarens fullständiga namn och postadress, det eller de slag av fordon,
tillverkningen är avsedd att omfatta, samt dagen för dess påbörjande.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall
tillverkaren inom åtta dagar underrätta kontrollstyrelsen därom.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 218.
Ämnar tillverkare helt nedlägga rörelsen, skall han minst åtta dagar dessförinnan
till kontrollstyrelsen göra anmälan därom med uppgift om dagen,
då nedläggandet avses komma att ske.
11 §•
Skattskyldig skall för varje kalendermånad till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder upprättad deklaration angående beskattningsvärdet av
sina skattepliktiga leveranser och uttag från rörelsen med angivande tillika
av den å fordonen belöpande skatten.
Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen inom en månad efter utgången
av den månad som deklarationen avser.
12 §.
I deklarationen äger skattskyldig från det sammanlagda beskattningsvärdet
för de skattepliktiga leveranserna och uttagen göra avdrag för beskattningsvärdet
av sådana däri ingående fordon, som
a) enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes
räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn;
b) enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna förordning
vid införsel till riket; eller
c) visas hava eljest påförts sådan skatt.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag
jämväl må göras, helt eller till viss del, för beskattningsvärdet av fordon,
som tillverkaren återtagit eller vars försäljning förorsakat honom förlust på
grund av bristande betalning från köparen.
13 §.
Underlåter skattskyldig att avgiva deklaration eller finnes avgiven deklaration
oriktig, äger kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen
skall utgå.
I fall av underlåtenhet att avgiva deklaration må kontrollstyrelsen jämväl,
då särskilda skäl äro därtill, meddela den skattskyldige förbud tills
vidare, till dess deklaration avgivits, att förfoga över skattepliktigt fordon.
14 §.
Skattskyldig skall samtidigt med avlämnande av deklaration erlägga enligt
deklarationen upplupen skatt genom insättning å kontrollstyrelsens postgirokonto.
I fall som avses i 13 § första stycket ankommer det på kontrollstyrelsen
att bestämma tid, inom vilken skatten skall erläggas.
Erlägges icke skatten inom tid, som angives i första stycket eller som
kontrollstyrelsen med stöd av andra stycket föreskrivit, må kontrollstyrelsen
meddela den skattskyldige förbud tills vidare, till dess skatten guldits, att
förfoga över skattepliktiga fordon i rörelsen.
15 §.
Skattskyldig är pliktig att, då kontrollstyrelsen det påfordrar, hos styrelsen
ställa säkerhet för skattens behöriga erläggande till belopp, som styrelsen
finner erforderligt.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 218.
Ställes ej vid anfordran sådan säkerhet, skall vad i 14 § tredje stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
16 §.
Försummar någon att inbetala skatt må denna på framställning av kontrollstyrelsen
omedelbart utmätas.
Bestämmelser avseende införsel till riket.
17 §.
Vid införsel till riket av skattepliktigt fordon skall den skattskyldige i
samband med tulltaxeringen av fordonet till tullmyndigheten i införselorten
i två exemplar avlämna en på tro och heder avgiven deklaration angående
fordonets beskattningsvärde.
18 §.
Skatt, som enligt avgiven deklaration eller, om skattskyldig underlåter
att avgiva sådan eller avgiven deklaration finnes oriktig, enligt av tullmyndigheten
verkställd uppskattning belöper å infört fordon, skall erläggas till
tullverket samtidigt med tullen. Vad i fråga om tull finnes stadgat rörande
betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd eller utebliven
betalning skall äga motsvarande tillämpning beträffande skatten.
19 §.
Deklaration skall slutligt granskas av kontrollstyrelsen. För sådant ändamål
skall det ena exemplaret av handlingen av tullmyndigheten översändas
till kontrollstyrelsen.
Befinnes vid granskningen att skatt påförts med för lågt belopp, skall
kontrollstyrelsen påföra den skattskyldige felande skatt samt bestämma tid,
inom vilken sådan skatt skall erläggas.
Vad i 6—9 §§, 14 § tredje stycket och 16 § är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om skattskyldig, som avses i denna paragraf.
20 §.
För fordon, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till
svensk frihamn, må åtnjutas restitution av skatt i den ordning och omfattning,
Kungl. Maj:t bestämmer.
Skatt utgår icke för fordon, som införes under sådana omständigheter, att
för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5 § tulltaxeförordningen eller ock
tullindring enligt 9 § samma förordning, och ej heller för fordon, så länge
för detsamma åtnjutes tullfrihet under viss tid jämlikt 7 eller 8 § nämnda
förordning; dock att skattskyldighet föreligger vid återinförsel av fordon,
som av tillverkaren eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk
frihamn och för vilket skatt icke erlagts eller erlagd skatt restiluerats. Skall
skatt utgå för fordonet på den grund att tullfrihet icke vidare åtnjutes, an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
kominer det på tullmyndigheten att efter verkställd uppskattning bestämma
den å fordonet belöpande skatten.
21 §.
Formulär till deklaration fastställes av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
gemensamt.
Ansvarsbestämmelser m. in.
22 §.
Underlåter den som bedriver tillverkning varom i 1 § första stycket sägs
att om verksamheten göra föreskriven anmälan, straffes med dagsböter, ej
under tjugu.
Den som i strid mot förbud, som meddelats med stöd av 13 § andra stycket,
14 § tredje stycket, 15 § andra stycket eller 19 § tredje stycket, förfogar
över fordon, straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller, där omständigheterna
äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.
Försummar någon i andra fall än som i första stycket avses att fullgöra
vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu
sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.
23 §.
Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga skattskyldig att fullgöra åtgärd
som åligger honom enligt denna förordning eller med stöd av densamma
meddelade föreskrifter, dock att föreläggande icke må avse inbetalande av
skatt.
24 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration eller försäkran lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
25 §.
Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning
må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Tjänsteman, som bryter
häremot, vare underkastad ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman
sig skyldig till förseelse, som nu sagts, straffes med dagsböter.
26 §.
Polismyndighet åligger att på begäran tillhandagå kontrollstyrelsen eller
kontrolltjänsteman med upplysning om person eller företag, som kan antagas
bedriva tillverkning varom i 1 § första stycket sägs.
27 §.
Förseelse, som i 22 § avses, må åtalas, förutom vid laga domstol i brottmål,
vid den rätt, där rörelseidkaren skall svara i tvistemål i allmänhet,
eller vid rätten i den ort, där rörelsen bedrives.
Kungl. Maj. ts proposition nr 218.
7
28 §.
Förseelse, som avses i 22 § tredje stycket, må av allmän åklagare åtalas
allenast efter angivelse av kontrollstyrelsen.
Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
29 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpningen
av denna förordning.
Övergångsbestämmelser.
Denna förordning träder omedelbart i kraft och gäller till och med den
30 juni 1953; dock skall förordningen fortfarande tillämpas beträffande
tillverkning eller import, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 juli
1953.
Vad i förordningen stadgas i fråga om sådan under tiden för dess giltighet
begången förseelse, som i förordningen avses, skall äga tillämpning även
efter det förordningen i övrigt upphört att gälla.
I samband med förordningens ikraftträdande skall följande iakttagas.
1. Där i förordningen avsedd tillverkning bedrives vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall i 10 § föreskriven anmälningsskyldighet fullgöras
inom åtta dagar efter ikraftträdandet.
2. Visar skattskyldig, att fordon, för vilket skatt skall utgå, försålts till
pris, som avtalats före förordningens ikraftträdande, och är den skattskyldige
icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad att hos köparen
uttaga den för fordonet utgående skatten, äger Kungl. Maj :t bestämma, att
skatten skall erläggas av köparen eller, då särskilda skäl därtill äro, utan
sådant åläggande för köparen medgiva befrielse från eller återbäring av
skatten; dock att ansökan härom skall till Kungl. Maj :t ingivas inom en
månad efter förordningens ikraftträdande.
3. Skatt i enlighet med förordningen utgår jämväl beträffande sådant i
1 § första stycket avsett fordon, som av tillverkare levererats till köpare
eller uttagits från rörelse för annat ändamål än försäljning före denna förordnings
ikraftträdande men efter den 19 oktober 1951 eller som införts
till riket under samma tid. Förordningens stadganden ävensom bestämmelsen
i punkt 2 här ovan skola i tillämpliga delar gälla beträffande skatt som
nu sagts. Härvid iakttages, att skattskyldighet inträder, då denna förordning
träder i kraft, ävensom att deklaration enligt 11 § angående beskattningsvärdet
å leveranser och andra uttag från rörelse skall avgivas samtidigt
med sådan deklaration för oktober månad 1951 samt deklaration enligt
17 § angående beskattningsvärdet å importerat fordon senast den 27 oktober
1951.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Förslag
till
förordning om frihet i vissa fall från skatteplikt enligt förordningen
den 25 maj 1951 (nr 283) om tillfällig automobilskalt.
Härigenom förordnas, att automobil eller släpvagn som, utan att dessförinnan
hava varit registrerad i automobilregister, första gången införes i sådant
register efter ingången av november månad 1951 skall vara frikallad
från fordonet eljest åvilande skatteplikt enligt förordningen den 25 maj
1951 om tillfällig automobilskatt.
Denna förordning träder omedelbart i kraft.
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson,
Hjalmar Nilson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
frågan om uttagande av en särskild skatt vid tillverkning och import
av personbilar och motorcyklar samt anför därvid följande.
Inledning.
I syfte att begränsa vissa investeringar i varulager och inventarier beslöt
innevarande års riksdag vid dess vårsession införandet av en tillfällig skatt,
benämnd investeringsskatt. Denna skatt, som i princip är ettårig, tager sikte
på investeringar under innevarande år. Emellertid har det befunnits nödvändigt
att även under nästkommande år tillgripa särskilda åtgärder i syfte
att begränsa investeringarna. Sedan jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 22 juni 1951 tillkallat sakkunniga för att inom finansdepartementet
biträda med utredning angående frågan om en särskild investeringsavgift
i syfte att motverka vissa icke önskvärda investeringar i byggnader,
maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier
samt i varulager, ha dessa sakkunniga avlämnat en den 6 september 1951
dagtecknad promemoria angående uttagande av investeringsavgift. Enligt
de sakkunnigas förslag skall investeringsavgift utgå vid vissa investeringar
inom bl. a. förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse. Till avgiftspliktiga
investeringar hänföras i princip ny-, till- och ombyggnad, reparation
och underhåll av byggnad, nyanskaffning och ersättningsanskaffning
av inventarier samt förbättringsarbeten å sistnämnda tillgångar ävensom
vissa andra investeringar. Avgiften skall principiellt utgå med 10 procent
av den verkliga investeringskostnaden. De sakkunniga ha uttalat, att någon
gradering av avgiften med hänsyn till den varierande samhällsnytta, som
olika investeringar inom näringslivet kunde anses medföra, i princip ej
borde komma i fråga; målet borde i stället vara att åstadkomma en anordning
med sådan effekt att investeringar med svag eller osäker räntabilitet
ej komme till stånd.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 218.
De sakkunnigas promemoria har varit föremål för remissbehandling och
de i promemorian framlagda förslagen ha närmare övervägts och överarbetats
inom finansdepartementet. Med hänsyn till den starkt ökade försäljningen
av personbilar och motorcyklar under de senaste två åren ha vid
dessa överväganden befunnits nödvändigt att pröva frågan om införande av
en anordning av i huvudsak samma art och med liknande syfte som investei
ingsavgiften, vilken i motsats till denna skulle beröra även sådana personbilar
och motorcyklar, som icke användas inom rörelse eller jordbruk. En
dylik anordning bör lämpligen få formen av en skatt, som drabbar till
marknaden nytillförda fordon.
Senare i dag kommer jag att anmäla ett på de sakkunnigas promemoria
grundat förslag till förordning om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Jag anhåller att dessförinnan få taga upp frågan om den
särskilda beskattningen av personbilar och motorcyklar.
Nuvarande fordonsbeskattning m. m.
Beskattningen av motorfordon infördes genom förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt, som trädde i kraft den 1 januari 1923.
De i förordningen upptagna skattesatserna ha sedermera ändrats vid flera
tillfällen, senast genom förordningen den 30 november 1945 (nr 735). Automobilskatt
erlägges årligen för automobil eller släpvagn som blivit här i
riket registrerad. För personbil utgår skatten dels med en grundavgift av
70 kronor och dels därutöver med 20 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900 kilogram. Skatten
för motorcykel utan sidvagn utgör 21 kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger 75 kilogram, men eljest 28 kronor; lättviktsmotorcyklar äro
dock f. n. fria från skatt. För motorcykel med sidvagn utgår skatt med 42
kronor. För lastbilar och omnibusar utgår skatten med dels grundavgift
70 kronor och dels 25 resp. 22 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram
av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kilogram.
Skatteplikt för motorfordon enligt automobilskatteförordningen inträder
med den kalendermånad, under vilken fordonet första gången införes i bilregister,
samt upphör med utgången av den månad, varunder fordonet avförts
ur bilregister utan att ha blivit infört i annat sådant register. Användes
fordonet i trafik lika med registrerat fordon, skall dock skatten utgå
fr. o. m. den kalendermånad, varunder fordonet tagits i bruk. Inträder
skatteplikt under löpande kalenderår, utgår skatten med proportionsvis reducerat
årsbelopp.
Skattskyldig för fordon är den, som vid kalenderårets början varit eller
bort vara i bilregister antecknad som ägare av fordonet, eller om detta blivit
under året första gången registrerat, den som därvid antecknats såsom
fordonets ägare.
Här må erinras om att jag den 23 februari i år erhöll Kungl. Maj :ts be -
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
myndigande att igångsätta en allmän utredning rörande beskattningen a\
motorfordonstrafiken. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den
6 mars en särskild utredningsman. Denna allmänna utredning avser den
ordinarie beskattningen av motorfordonstrafiken pa längre sikt. I direktiven
uttalades att i fråga om fördelningen av beskattningen pa motorfordonen
och på bensin flera skäl tala för att man gör en ny avvägning mellan
dessa beskattningsformer med sikte på att överföra en större del av skattebördan
på motorfordonen.
Ytterligare vill jag erinra om att genom beslut av innevarande års riksdag
under dess vårsession införts en tillfällig fordonsbeskattning. Bestämmelserna
därom äro upptagna i förordningen den 25 maj 1951 (nr 283)
om tillfällig automobilskatt. Denna nya skatt tillkom främst i syfte att tillföra
staten ökade inkomster för att finansiera ofrånkomliga statliga utgifter.
I likhet med vad som är fallet beträffande den ordinarie bilskatten utgår
den tillfälliga skatten för såväl personbilar och motorcyklar som för
lastbilar och bussar samt släpvagnar, medan lättviktsmotorcyklar äro undantagna
från skatteplikt. Skattesatserna äro desamma som för den ordinarie
automobilskatten. Införandet av skatten innebar m. a. o. att fordonsskatten
fördubblades. Skatten, som skall utgöras för budgetår, är ettårig,
och skatteplikt åvilar fordon som voro inregistrerade den 1 juli 1951 eller
som registreras under budgetåret. I stort sett är den tillfälliga skatten konstruerad
på motsvarande sätt som den ordinarie automobilskatten. Den ordinarie
uppbörden av den tillfälliga skatten har ägt rum under tiden den
1—15 september.
I detta sammanhang må också nämnas att den allmänna omsättningsskatt,
som infördes under det senaste världskriget, omfattade även motorfordon.
År 1946 avvecklades omsättningsskatten utom beträffande varor,
för vilka den utgick efter högre skattesats än fem procent (skärpt omsättningsskatt),
eller såvitt den utgick vid försäljning och import av personbilar
samt tyngre motorcyklar (med en tjänstevikt av minst 60 kg) och
sidvagnar till motorcyklar. Sedermera avvecklades enligt beslut av 1948 års
riksdag omsättningsbeskattningen av personbilar och tyngre motorcyklar i
samband med den allmänna omsättningsskattens upphörande i övrigt.
Utvecklingen på motorfordonsmarknaden.
I propositionen nr 144 till innevarande års riksdag med förslag om införande
av den tillfälliga automobilskatten lämnade jag en redogörelse för
utvecklingen på motorfordonsmarknaden, till vilken jag i detta sammanhang
får hänvisa. Av redogörelsen framgick att i synnerhet importen men
också den inhemska tillverkningen av personbilar ökat starkt under år
1950. Även under de första månaderna av 1951 hade införseln av personbilar
varit stor. Försäljningen av motorcyklar hade också ökat i ej oväsentlig
grad under 1950. För lastbilarnas del förelåg däremot icke samma
stora importökning som beträffande personbilarna.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 218.
Beträffande utvecklingen sedan denna redogörelse avgavs må följande
uppgifter lämnas. Under tidsperioden januari—augusti 1951 har antalet importerade
personbilar uppgått till 34 772 och antalet importerade motorcyklar
till 9 552. Motsvarande siffror för tiden januari—augusti 1950 utgjorde
29 561 och 4 604. Importvärdet för personbilarna utgjorde under januari
augusti 1951 ca 192 milj. kronor och för samma månader år 1950
141 milj. kronor. På grund av den begränsning av importen, som genomförts
för innevarande år, kan man emellertid icke räkna med samma import
under innevarande års fyra sista månader som under fjolårets.
Enligt vad som anfördes i nyssnämnda proposition uppgick antalet i centrala
automobilregistret registrerade personbilar vid ingången av de olika
kalenderkvartalen under år 1950 till respektive 194 454, 200 731, 213 041
och 237 938. Antalet registrerade personbilar vid ingången av år 1951 utgjorde
252 503 och vid ingången av andra kvartalet 1951 273 468. Siffran
för halvårsskiftet 1951 föreligger ännu icke men kan enligt vissa uppgifter
beräknas utgöra omkring 290 000. Beträffande tyngre motorcyklar (med en
tjänstevikt av minst 60 kg) må nämnas att antalet registrerade sådana fordon
— som vid ingången av fjärde kvartalet 1950 utgjorde 205 862 — den
1 januari 1951 ökat till 212 378 och den 1 april 1951 till 218 461.
Den kraftiga importökningen under 1950 och 1951 får ses mot bakgrunden
av bl. a. den otillräckliga importen under krigsåren och tiden närmast
därefter och den härav föranledda successiva höjningen av fordonsparkens
ålder. Den ökade importen möjliggjordes främst på grund av att stora lättnader
genomfördes i importrestriktionerna för bilar från länder tillhörande
OEEC-oinrådet, sålunda bland annat England, Frankrike, Italien och Västtyskland.
Lättnaderna bibehöllos under innevarande års första kvartal. Någon
frilistning skedde dock icke utan licensförfarandet bibehölls, varigenom
myndigheterna bevarade möjligheterna att skära ned importens omfattning,
om så skulle erfordras. Den starkt växande importen föranledde handelsoch
industrikommissionen att från den 1 april detta år begränsa importen
även från OEEC-länderna. Avsikten var därvid att återföra importen till
en nivå, som mera motsvarade en normal förnyelse av bilbeståndet. Trots
de genomförda restriktionerna har man att räkna med ett något högre importvärde
för bilar innevarande år än under fjolåret, detta som en följd
av det första kvartalets fria import från OEEC-länderna, och i viss mån
även av höjning efter hand av priserna. Därest importen icke begränsats,
skulle emellertid värdet därav med all sannolikhet ha legat på en väsentligt
högre nivå än nu föreliggande. De genomförda importrestriktionerna torde
komma att behållas under nästkommande år, varvid man har att räkna med
en viss reduktion av importvärdet som en naturlig följd. Uppenbart är emellertid,
att därest skillnaden mellan efterfrågan på bilar å ena sidan och tillgången
på importerade ävensom i Sverige producerade bilar å andra sidan
blir alltför stor, komma vissa svårigheter att uppstå med hänsyn till fördelningen
av importen.
Bilismens utveckling i vårt land har ägnats särskild uppmärksamhet i
det betänkande Ekonomiskt långtidsprogram 1951 — 1955
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
(SOU 1951: 30), som nyligen framlagts av 1950 års långtidsutredning. I betänkandet
ha lämnats vissa uppgifter i fråga om bilismens utveckling under
senare år och i anslutning därtill angivits vissa synpunkter beträffande
bilismen. Mot bakgrunden av den lämnade redogörelsen har utredningen uttalat
att den funnit anledning ställa frågan, huruvida de anspråk, som i olika
avseenden skulle ställas på samhällets produktiva resurser till följd av
de förutsedda starka expansionstendenserna på bilismens område under den
framförliggande femårsperioden, kunna anses stå i rimlig proportion till
utvecklingen av landets näringsliv i övrigt. På längre sikt är en stark ökning
av bilbeståndet och motorlrafiken både naturlig och ofrånkomlig. En
oproportionerligt snabb ansvällning på detta område under de närmaste
åren kräver emellertid investeringar i trafikleder, bilverkstäder, etc. av
sådan storleksordning, att en allvarlig snedbelastning av samhällsekonomien
hotar att uppstå. Vidare utgör importen av motorfordon, reservdelar och
drivmedel en mycket betydande post i handelsbalansen, vilken i motsvarande
mån minskar utrymmet för annan import eller begränsar möjligheterna
att genomföra en önskvärd uppbyggnad av valutareserven. Expansionen
inom bilismen måste därför med nödvändighet hållas inom rimliga gränser.
Åtminstone måste det kravet ställas, att expansionen icke underbygges genom
en kreditutvidgning. Av denna anledning ville utredningen understryka
vikten av att åtgärderna i syfte att hindra en uppmjukning av gängse avbetalningsvillkor
bli effektiva. Om utvecklingen så påfordrar, böra avbetalningsvillkoren
skärpas. I vissa lägen kunna även andra åtgärder för begränsning
av efterfrågan på personbilar visa sig erforderliga. Huruvida därvid
handelspolitiska eller skattepolitiska medel böra användas, har emellertid
utredningen icke ansett sig böra taga ståndpunkt till.
Förslag om uttagande av skatt vid tillverkning och import
av personbilar och motorcyklar.
Såsom av det anförda framgår har under 1950 och 1951 inträtt en stark
ökning av försäljningen av personbilar och motorcyklar. Trots den kvotering
av bilimporten som ägt rum sedan april i år äro de belopp som investeras
i personbilparken i vårt land alltjämt betydande. De svårigheter och
problem som kunna uppstå vid en alltför snabb ansvällning på detta område
ha närmare belysts i det nyss återgivna avsnittet ur betänkandet Ekonomiskt
långtidsprogram 1951— 1955.
Visserligen torde man kunna räkna med en fortsatt importkvotering under
nästa år. Såsom nämnts torde härav komma att följa en viss reduktion
av importen. Det finns emellertid anledning befara att en icke obetydlig
spänning kommer att föreligga mellan efterfrågan och tillgången på nya
bilar och motorcyklar. Svårigheter kunna därigenom uppkomma vid fördelningen
av importen. En beskattning av dessa fordon, som är ägnad att dämpa
efterfrågan, skulle utan tvivel utgöra ett verksamt stöd åt det ingripan
-
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 218.
de, som kvoteringen innebär, och bidraga till att lösa fördelningsfrågorna
vid denna.
Den tillfälliga automobilskatt, som infördes genom beslut av riksdagen i
våras, var avsedd att bidraga till att dämpa expansionen av försäljningen
av personbilar och motorcyklar. Det främsta syftet med den nya beskattningen
var emellertid att genom en ökning av statens inkomster minska statens
lånebehov för ofrånkomliga utgifter. Då det med hänsyn härtill var
angeläget att beskattningen skulle få tillräcklig fiskalisk effekt, inbegrepos
även lastbilar och bussar under densamma.
Det förslag om en särskild avgift för investeringar inom företrädesvis förvärvskällorna
rörelse och jordbruksfastighet, vilket på mitt uppdrag utarbetats
av tillkallade sakkunniga, skulle som jag tidigare nämnt avse bl. a. inköp
av inventarier i de nämnda förvärvskällorna och sålunda även personbilar
och motorcyklar. Mot bakgrunden av den starka ansvällningen av försäljningen
av dessa fordon och angelägenheten av att dämpa efterfrågan har
det synts oegentligt att i en åtgärd med investeringsbegränsande syfte innefatta
endast sådana fordon, som få en direkt nyttobetonad användning, och
utesluta alla fordon avsedda mera för privatbruk, särskilt som dessa senare
utgöra en betydande del av den totala personbil- och motorcykelparken.
Dessa överväganden ha lett till den slutsatsen att personbilar och motorcyklar
böra undantagas från den ifrågasatta lagstiftningen om investeringsavgift
och att i stället en särskild skatt bör uttagas i tillverknings- och importledet
på personbilar och motorcyklar, som nytillföras marknaden. Av skäl
som jag närmare kommer att utveckla vid anmälan av förslaget om investeringsavgift
bör från denna lagstiftning uteslutas även alla begagnade personbilar
och motorcyklar och sålunda icke endast nytillkomna sådana fordon.
Givet är att en skatt av nu föreslagen art, som träffar i huvudsak endast
de nya fordonen, kommer att medföra en viss förskjutning uppåt av priserna
inom handeln med begagnade fordon. Denna olägenhet synes emellertid i
dagens läge icke kunna tillmätas någon större betydelse.
Den föreslagna beskattningen vid tillverkning och import av personbilar
och motorcyklar bör bli till tiden begränsad, förslagsvis t. o. m. utgången
av budgetåret 1952/53. Med hänsyn till syftet med beskattningen är det angeläget
att den träder i kraft snarast möjligt, lämpligen omedelbart vid utfärdandet
av förordningen därom.
Den i våras införda tillfälliga automobilskatten är som nämnts ettårig
och avser sålunda tiden t. o. m. den 30 juni 1952. För flertalet motorfordon
har skatten redan erlagts vid den ordinarie uppbörden under första hälften
av september. Det synes icke lämpligt att förlänga denna beskattning. Tvärtom
bör, om den nu ifrågasatta tillverknings- och importbeskattningen genomföres,
i samband därmed stadgas frihet från skatteplikt enligt förordningen
om tillfällig automobilskatt för sådana personbilar och motorcyklar
som, utan att dessförinnan hava varit registrerade i automobilregister,
första gången införas i sådant register efter ingången av november 1951.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Eftersom lastbilar och bussar icke skulle drabbas av den nya skatten,
skulle möjligen kunna ifrågasättas att icke medgiva motsvarande frihet från
skatteplikt för dem. Emellertid torde för flertalet inköp av lastbilar och bussar
komma att utgå investeringsavgift, därest lagstiftningen härom antages.
Investeringsavgift skall enligt det blivande förslaget träffa investeringar,
som verkställas efter ingången av år 1952. På grund av den relativt korta
tid, som återstår till denna tidpunkt, och med hänsyn till önskvärdheten
att få enhetliga regler bör den nyss förordade frikallelsen från skatteplikt i
fråga om den tillfälliga automobilskatten avse alla slag av fordon, som i och
för sig äro hänförliga under beskattningen.
Den tillfälliga automobilskatten beräknades i samband med införandet
komma att tillföra statsverket ca 105 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Om beskattningen i enlighet med vad nyss angivits icke förlänges,
betyder detta ett motsvarande inkomstbortfall under nästa budgetår. Bortfallet
skulle till en del kompenseras med vad den nya beskattningen vid tillverkning
och import kan tillföra statskassan. Därutöver överväges emellertid
f. n. att förslag skall föreläggas 1952 års riksdag om en provisorisk höjning
av den ordinarie automobilskatten enligt 1922 års automobilskatteförordning.
Denna höjning — som icke finge innefatta något föregripande av
de slutliga förslag för fordonsbeskattningens ordnande på längre sikt som
komma att framläggas av den av mig tillsatta utredningen — skulle i huvudsak
motsvara vad som kan vara betingat av penningvärdets fall.
Den nya beskattningens anordnande.
Beskattningsområde. Under den ifrågasatta beskattningen skulle såsom
förut förordats falla personbilar och motorcyklar. Egentliga lättviktsmotorcyklar
— d. v. s. motorfordon som äro så inrättade att de icke kunna på
horisontell väg framföras med högre hastighet än 40 km i timmen och endast
med svårighet kunna ändras för högre hastighet och vilkas tjänstevikt, beräknad
på visst sätt, icke överstiger 60 kg — äro undantagna från såväl
den ordinarie som den tillfälliga fordonsbeskattningen. Enligt en nyligen
utfärdad förordning (SFS nr 654: 1951) komma nyregistrerade lättviktsmotorcyklar
att efter årsskiftet omfattas av den ordinarie automobilbeskattningen.
Emellertid synes anledning icke föreligga att inbegripa lättviktsmotorcyklar
under den nya beskattningen. Däremot böra sidvagnar till motorcyklar
omfattas av skatteplikten. Enligt förordningen om tillfällig automobilskatt
är från skatteplikt undantagen även motorcykel, som är inrättad
såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer
i timmen. Motsvarande undantag torde böra införas här. Det skulle därjämte
kunna övervägas att från beskattning undantaga fyrhjuliga invalidfordon,
som äro att hänföra till personbilar. Med hänsyn till svårigheten att ernå en
tillfredsställande avgränsning, böra emellertid dylika fordon icke undantagas
i författningen. Däremot bör Kungl. Maj :t på ansökan kunna med
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 218.
giva befrielse från eller återbäring av skatt för sådana fordon, då synnerliga
skäl föreligga därtill.
Beskattningssystem. Den nya skatten torde — liksom varuskatten enligt
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt — böra uttagas hos
tillverkaren (sammansättningsfabrikanten) eller, vad angår till riket i monterat
skick införda automobiler och motorcyklar, hos den för vars räkning
införseln äger rum. Med ett sådant system blir de skattskyldigas antal relativt
begränsat. Om däremot beskattningen, liksom den allmänna omsättningsskatten,
skulle läggas i detaljistledet, skulle antalet skattskyldiga bli
betydande och kontrollen till följd härav jämförelsevis kostsam. Vidare skulle
beskattningseffekten fördröjas genom skattens uttagande i sista ledet.
Skattskyldighet bör inträda, då fordon av tillverkare levereras till köpare
eller uttages från rörelse för annat ändamål än försäljning eller då fordon
införes till riket.
Om beskattningen anordnas på sätt nu angivits bör skatten uppbäras och
kontrolleras av generaltullstyrelsen i fråga om importerade motorfordon
och av kontrollstyrelsen i fråga om inom riket helt tillverkade eller av införda
delar sammansatta motorfordon.
Vad angår här i landet tillverkade bilar och motorcyklar skulle skatten
komma att falla på endast nya fordon. För importen gäller däremot att
skatt skulle utgå även vid införsel av begagnade fordon. Detta är nödvändigt
med hänsyn till att skattebestämmelserna eljest mycket lätt skulle kunna
kringgås. För utländsk resande, som för in ett fordon för att använda det
här i landet, bör i skattehänseende gälla i huvudsak samma bestämmelser
som beträffande tull; om fordonet åter utföres i vederbörlig tid, bör sålunda
ingen skatt utgå. Givetvis bör icke heller en svensk resande, som medfört sin
bil på en resa i utlandet, betala skatt vid åtcrinförseln.
Det synes naturligt att skatten konstrueras som en värdeskatt. Beträffande
skattesatsens avvägning vill jag erinra, att den allmänna omsättningsskatten
utgick med 5 procent å varans konsumentpris. Å vissa mera lyxbetonade
varor beräknades omsättningsskatten dock efter ett förhöjt procenttal, nämligen
20 procent. Den nya skatten synes icke böra beräknas efter så låg
procentsats som 5 procent, då därigenom den med skatten avsedda tillbakahållande
effekten icke skulle ernås. Främst med tanke på nyttotrafiken
anser jag mig i nuvarande läge dock icke kunna förorda, att skatten uttages
efter högre procentsats än 10 procent av konsumentpriset, vilket svarar
mot ll,i procent av samma pris exklusive skatten. Sistnämnda procenttal
anger följaktligen den prishöjning, som skulle direkt föranledas av skatten.
Genom en sådan avvägning av skattesatsen skulle ernås god överensstämmelse
med investeringsavgiften, vilken kommer att föreslås till 10 procent
av investeringskostnaden.
Beskattningsvärdets bestämmande torde i allmänhet icke komma att erbjuda
några svårigheter. Beskattningsvärdet bör avse bilens respektive motorcykelns
värde med standardutrustning. För en bil bör sålunda i allmänhet
exempelvis reservdäck inkluderas men sökarljus och bilradio falla utanför.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Det torde böra ankomma på beskattningsmyndigheterna att närmare angiva
vad som skall förstås med standardutrustning därvid väsentligen hänsyn
tages till den för varje märke och typ hittills gängse utrustningen.
Skattedeklaration och skatteinbetalning. För bilar och motorcyklar, för
vilka skatt skall erläggas vid importen, torde skattedeklaration böra avgivas
vid införtullningen; i samband härmed bör även skatten erläggas. I övriga
fall torde de skattskyldiga — sammansättningsfabrikanter däri inbegripna
•— ha att avgiva deklaration månadsvis till kontrollstyrelsen. Om de inhemska
fabrikanterna erhålla skattekredit genom långa deklarationsperioder eller
långa anstånd med skattens inbetalande, skulle konkurrensläget rubbas mellan
inom riket tillverkade eller sammansatta motorfordon och färdigimporterade
fordon, för vilka skatt erlägges vid importtillfället. Tillverkarnas
deklaration bör därför insändas och skatten erläggas redan inom en månad
efter skattemånadens utgång.
Med beaktande av nu anförda synpunkter har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om skatt vid tillverkning och import av
personbilar m. m. samt till förordning om frihet i vissa fall från skatteplikt
enligt förordningen den 25 maj 1951 (nr 283) om tillfällig automobilskatt.
Förstnämnda förslag är upprättat i nära anslutning till bestämmelserna i
varuskatteförordningen och förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt.
Inkomstberäkning.
En beräkning av den inkomst som den nya skatten kan väntas tillföra
staten erbjuder åtskilliga svårigheter. Bl. a. innebär själva tillkomsten av
skatten ett betydande ovisshetsmoment i fråga om bedömningen av den
framtida omsättningen av personbilar och motorcyklar. Om man räknar
med en årlig försäljning av 45 000 nya personbilar och ett genomsnittspris
per bil i nuvarande prisläge exklusive skatt av 9 000 kronor, skulle det sammanlagda
beskattningsvärdet komma att uppgå till ca 450 miljoner kronor
och den årliga skatten till 45 miljoner kronor. För motorcyklarnas del torde
kunna räknas med en årlig skatt av ca 5 miljoner kronor. Totalt skulle sålunda
den nya skatten kunna beräknas tillföra statskassan ca 50 miljoner
kronor per år. Inkomsten för återstående del av innevarande budgetår skulle
bli ca hälften härav eller alltså omkring 25 miljoner kronor.
För det löpande budgetåret torde inkomsten av skatten lämpligen böra
redovisas under inkomsttiteln Varuskatt. Till frågan om redovisningen av
nämnda skatt å inkomstsidan i riksstaten för nästa budgetår torde jag senare
få återkomma i samband med anmälan av 1952 års statsverksproposition.
Med hänsyn till skattens natur av tillfällig varuskatt, som träffar i huvudsak
endast nya fordon, bör den icke användas speciellt för vägväsendet.
2 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 218.
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 218.
Kontrollpersonal och kontrollkostnader.
Såsom förut angivits skulle kontrollstyrelsen vara kontrollmyndighet beträffande
den skattepliktiga tillverkningen. Antalet företag, som inom landet
bedriva tillverkning av personbilar och motorcyklar, är mycket begränsat.
För kontrollen över skattens behöriga utgörande erfordras, liksom
i fråga om varubeslcattningen i övrigt, att kontrollbesök jämförelsevis
ofta avläggas hos dessa tillverkare. Med hänsyn till det ringa antalet företag
och då det kan antagas att bokföringen vid dessa i allmänhet är väl ordnad,
synes ifrågavarande tillsyn och därmec^sammanhängande arbetsuppgifter
icke behöva kräva någon större personalförstärkning. För utövandet
av kontrollen torde böra anställas en befattningshavare. Då denne till viss
del självständigt bör handlägga med skatten sammanhängande spörsmål
och i förhållande till företagen vid besök eller eljest har att företräda statsverket,
bör han, med hänsyn till det ansvar som sålunda kommer att åvila
honom, ha tjänsteställning såsom förste byråinspektör med placering i 27
lönegraden. På grund av skattens natur torde tjänsten inrättas såsom
extra. Härutöver erfordras för bl. a. skrivgöromål, skattebokföring och förberedande
granskning av tulldeklarationer ett biträde i reglerad befordringsgång.
Avlöningslcostnaderna för dessa befattningshavare samt för erforderlig
tillfällig skrivhjälp beräknas till ca 30 000 kronor för år.
I den mån kostnaderna för kontrollstyrelsens nya uppgifter icke kunna
rymmas inom ramen för till styrelsen för innevarande budgetår anvisade
medel till avlöningar till icke-ordinarie personal, torde Kungl. Maj :t böra
äga möjlighet att medgiva överskridande av den för icke-ordinarie personalen
i avlöningsstaten uppförda anslagsposten med erforderligt belopp.
Riksdagens medgivande härtill torde böra inhämtas, varvid rätten till överskridandet
kan begränsas till högst 20 000 kronor. Beträffande kontrollstyrelsens
omkostnadsanslag torde endast bliva fråga om en relativt obetydlig
belastningsökning för ifrågavarande kontrollverksamhet. Anslagsöverskridande
i sistnämnda hänseende torde bliva erforderligt med högst 5 000
kronor för löpande budgetår. Särskilt bemyndigande torde emellertid icke
behöva inhämtas med hänsyn till att anslaget är förslagsvis uppfört.
Övergångsanordningar.
Vid införande av skatt å varor rörande vilkas försäljning i allmänhet slutas
särskilda avtal före leveransdag*!, uppkommer fråga i vad mån skatt
skall utgå å varor, som kontrakterats till bestämda belopp före men levererats
efter beskattningens införande — leveranstillfället är nämligen avgörande
för tidpunkten för skattepliktens inträdande. Vad särskilt bilar angår
stadgas ofta i ordersedlar eller kontrakt en force majeureklausul, exempelvis
av innebörd att om myndighet beslutar om avgift, som medför ökad
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
kostnad, motsvarande förhöjning skall ske av köpeskillingen; köparen äger
dock i dylikt fall rätt att i stället frånträda avtalet, därest anmälan göres
före leveransen. Med hänsyn härtill torde endast mera undantagsvis tveksamhet
råda om vem av kontrahenterna som skall bära den ökade kostnaden.
Kungl. Maj:t bör emellertid få befogenhet att, därest sådan klausul saknas,
bestämma att skatten skall erläggas av köparen, eller, då särskilda skäl
därtill äro, utan sådant åläggande för köparen medgiva befrielse från eller
återbäring av skatten. En dvlik anordning tillämpades vid varuskatteförordningens
ikraftträdande. Befogenheten att medge befrielse eller återbäringbör
utnyttjas restriktivt.
I fall där fråga är om beskattning i tillverkarledet av varor med låg omsättningshastighet
uppstår spörsmålet om skatten skall kompletteras med
en särskild skatt å lager av varan i gross- och detaljhandel; särskilt blir
lagerbeskattning aktuell då det kan förmodas, att stora lager av varan finnas
i handeln, vare sig detta är en naturlig företeelse inom branschen eller
är föranlett av rykten om införande av beskattning. Då lagerbeskattning är
svårkontrollerad, har den relativt sällan kommit till tillämpning. Är tillA''erkningsskalten
av mera kortvarig natur neutraliseras vidare i allmänhet
vid den framtida avvecklingen icke önskvärda följder av beskattningens införande,
i det att opåräknade vinster till följd av prisstegring vid införandet
komma att motsvaras av förlust på grund av prisfall vid skattens upphörande.
I förevarande fall synas övervägande skäl tala för att någon lagerbeskattning
icke införes.
Emellertid är det angeläget att införa en annan övergångsanordning. F. n.
torde i frihamn finnas icke obetydliga lager av personbilar. Det finns anledning
antaga att, sedan propositionen om den nya skatten blivit offentlig, försök
komma att göras att i största möjliga utsträckning omedelbart förtulla
dessa bilar i syfte att undgå skatt. Detta bör om möjligt förebyggas. Det bör
därför i övergångsbestämmelserna till den nya förordningen stadgas skattskyldighet
även beträffande motorfordon, som under tiden till förordningens
ikraftträdande importeras eller av tillverkare levereras till köpare eller eljest
uttages från rörelse. Som begynnelsetidpunkt bör väljas den dag propositionen
beräknas komma att avlämnas till riksdagen, förslagsvis den 20
oktober 1951. Skattskyldigheten bör inträda samtidigt med att förordningen
träder i kraft. Beträffande tid för avlämnande av deklaration torde böra givas
speciella bestämmelser; i övrigt torde förordningens stadganden få i
tillämpliga delar gälla även för nu ifrågasatta skatteform.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen ait
1) antaga de inom finansdepartementet upprättade förslagen
till förordning om skatt vid tillverkning och import
av personbilar in. m. och till förordning om frihet i vissa
fall från skatteplikt enligt förordningen den 25 maj 1951
(nr 283) om tillfällig automobilskatt; samt
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
2) medgiva att för budgetåret 1951/52 den i avlöningsstaten
för kontrollstyrelsen upptagna anslagsposten till ickeordinarie
personal må för bestridande av förevarande kontrollkostnader
överskridas med högst 20 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
617949. Stockholiä. fsaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. lflSl,