Statsutskottets utlåtande nr 206.

1

Nr 206.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tillåggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/
52 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar.

(4:e avd.)

I propositionen nr 228 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 9 november 1951,
föreslagit riksdagen att å tillåggsstat I till riksstaten för budgetåret 1951/52
anvisa ett mot investeringsanslaget Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
svarande avskrivningsanslag.

I propositionen nr 217 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t på
hemställan av chefen för socialdepartementet äskat ett investeringsanslag
å 50 miljoner kronor på tillåggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår
till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Den i propositionen
föreslagna utvidgningen av de statliga tilläggslånen, som bygger på
ett av 1951 års bostadsutredning framlagt förslag, har avsetts bliva av provisorisk
karaktär, i avvaktan på att frågan om formen för statens generella
stöd åt bostadsbyggandet senare skall omprövas.

Enligt gällande bestämmelser äro nuvarande tilläggslån regelmässigt ränte-
och amorteringsfria under tio år. Före utgången av denna tid skall frågan
om ytterligare subvention i form av efterskänkande prövas med hänsyn
till förhållandena på hyresmarknaden. I samband med den utvidgade
långivningen har viss jämkning av lånevillkoren ansetts böra vidtagas,
innebärande bl. a. att krav på förräntning och amortering av tilläggslån
skall kunna framställas, därest den allmänna hyresnivån undergår förändringar
av innebörd att fastigheternas avkastning stiger. Någon bindning
av ränte- och amorteringsfriheten till viss tidsperiod avses alltså icke
längre skola tillämpas. Det förutsättes vidare i propositionen, att förslag
om de nuvarande tilläggslånens slutliga reglering skall kunna föreläggas
riksdagen snarast.

Avskrivningsbehovet för investeringsanslagen till tilläggslån beräknades
intill budgetåret 1949/50 efter 29 procent med hänsyn till att lånen löpte
utan ränta och amortering under tio år. Någon direkt eller indirekt avskrivning
av själva kapitalbeloppen skedde icke. Tillgängliga avskrivningsmedel
anlitades i stället för årlig överföring till riksstatens inkomstsida,
med belopp svarande mot en avkastning av 4 procent av de utlämnade tillläggslånens
bokförda värde. Närmast av bokföringstekniska synpunkter infördes
fr. o. m. budgetåret 1949/50 indirekt avskrivning med 100 procent
(se prop. 181/1949 s. 7—9). Bostadsutredningen bar alternativt till nuvarande
avskrivningsregler berört möjligheten av att helt underlåta avskriv 1

Diliang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 206.

2

Statsutskottets utlåtande nr 206.

ningar på tilläggslånen. I stället skulle förräntningskravet uppfyllas genom
årliga anslag på driftbudgeten, varigenom skulle uppnås samma budgeteffekt
som vid subventioner i form av årliga hyresbidrag. Utredningen har
emellertid icke ansett sig böra framlägga något förslag i förevarande hänseende,
väsentligen av det skälet, att den med hänsyn till den samhällsekonomiska
balansen lämpliga fördelningen mellan skatter och lån vid
givna totala statsutgifter icke påverkas av de avskrivningsregler, som tilllämpas.
Avskrivningsreglerna torde därför enligt utredningens mening böra
fastställas huvudsakligen under hänsynstagande till det bokföringstekniskt
lämpliga.

Riksräkenskapsverket samt fullmäktige i riksgäldskontoret och i riksbanken
ha i sina yttranden över utredningens förslag förutsatt att lånen
i sin helhet skola avskrivas. Riksräkenskapsverket har sålunda erinrat om
att i den mån en investering helt eller delvis är oräntabel skall investeringen
enligt gällande budgetsystem bliva föremål för omedelbar avskrivning
till så stor del att avkastningen av hela investeringen motsvarar full förräntning
av den icke avskrivna delen av investeringen.

Departementschefen har anfört följande.

Frågan om tidpunkten för återbetalning och förräntning av de föreslagna
nya tilläggslånen har i nuvarande läge lämnats helt öppen. Under sådant
förhållande och på de skäl riksräkenskapsverket anfört förordar jag att
avskrivningsbehovet beräknas efter gällande grunder. Mot att nu ändra
avskrivningsbestämmelserna talar även den omständigheten att det framlagda
förslaget om en utvidgning av ifrågavarande långivning givits endast
provisorisk karaktär i avvaktan på att frågan om formen för ett generellt
stöd omprövas. Avskrivningsanslaget å driftbudgeten torde sålunda böra beräknas
till samma belopp som investeringsanslaget eller 50 miljoner kronor.

Utskottet. I likhet med departementschefen är utskottet av den uppfattningen,
att avskrivningsbehovet i förevarande fall bör beräknas efter nu gällande
grunder. Emellertid vill utskottet framhålla, att detta ställningstagande
icke får betraktas som prejudicerande för den kommande behandlingen
av de provisoriska tilläggslånen i avskrivningshänseende. Utskottet tillstyrker
alltså, att det mot investeringsanslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
svarande avskrivningsanslaget uppföres med 50 miljoner
kronor.

Under erinran att riksdagen numera anvisat förenämnda investeringsanslag
får utskottet hemställa,

att riksdagen må till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1951/52 under huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar
anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kronor.

Stockholm den 30 november 1951.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Statsutskottets utlåtande nr 206.

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gränebo,
Iwar Anderson, Leander, Heiding, fröken Andersson, herrar Sundelin,
Erik Gustaf Andersson, Lundqvist, Einar Persson, Edvin Thun, Bergman
och Söderquist; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,
Svensson i Grönvik, Lindholm, Bubbestad, Ståhl, Åkerström, Thapper, fröken
Elmén, herrar Birke, Wedén, fru Ericsson i Luleå, herrar Svensson i
Alingsås och Hjalmarson.