Statsutskottets utlåtande nr 201.
1
Nr 201.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
möjligheten att vid inplacering av de statligt anställda
i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk
metod för arbetsvärdering m. m.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Söderquist och Petrén (I: 268) och den andra inom andra kammaren
av herr Nihlfors m. fl. (11:353), har hemställts, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t hemställa att en förutsättningslös utredning verkställes om
möjligheten att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönegradssystemet
tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering samt undersöka
lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 353 i huvudsak
följande.
Sedan ett par år har i vårt land förts diskussion om möjligheten av att
som grund för avvägning av lönerna inom närmast industriföretagen införa
en systematisk arbetsvärdering. Från både arbetsgivar- och arbetstagarhåll
har intresse visats för frågan. Åtminstone vid ett större företag, Surte
glasbruk, har efter lokal överenskommelse införts arbetsvärdering. I Uppsala
har för de kommunalanställda utförts en arbetsvärdering, vars resultat
givit viss ledning vid förhandlingar mellan staden och de anställdas organisation
i samband med övergång till statlig löneplan.
Arbetsvärdering är i och för sig intet nytt. En viss värdesättning av de
krav olika arbeten ställa på sina utövare äger som regel rum för att få
en grund för den inbördes avvägningen av lönerna. Det nya och vad som
anses ligga i begreppet arbetsvärdering är att en värdering av mer systematisk
natur göres av de fordringar, som arbetet ställer på den anställde
ur olika synpunkter såsom behärskande av yrket, ansträngning av såväl
fysisk som psykisk art, utbildning, ansvar och arbetsförhållanden m. in.
Genom att efter lämpligt system poängsätta de olika faktorerna erhållas ett
underlag för klassificering av arbetet och vissa riktvärden att användas vid
löneavvägningen.
Flera invändningar kunna givetvis resas mot arbetsvärderingen och dess
olika former. Det är därför ganska naturligt, att de stora organisationerna
på arbetsmarknaden inta en avvaktande hållning samtidigt som frågan är
föremål för studium och prövning. Det är självfallet varken önskvärt eller
möjligt att på statlig väg rekommendera något system för hur lönesättningen
skall gå till på allmänna arbetsmarknaden. Härom ha arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationerna allena att träffa avtal.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 201.
0
Statsutskottets utlåtande nr 201.
Staten själv är emellertid den största arbetsgivaren i landet. Med ungefär
tioåriga intervaller företages s. k. tjänsteförteckningsrevisioner, varvid justeringar
kunna ske i fråga om vissa tjänstemannakategoriers inplacering i
systemet. Men dessa justeringar äga rum utan att någon systematisk metod
för arbetsvärdering tillämpas. Åtminstone bär någon sådan metod icke offentliggjorts.
Vid nu pågående revision ha som en nyhet tillkommit förhandlingar
med löntagarorganisationerna, som fått tillfälle inkomma med sina
krav på ändrad placering för olika grupper.
Otvivelaktigt skulle det vara värdefullt om staten för egen del toge upp
frågan om en mera systematisk arbetsvärdering. Stora grupper av statliga
befattningshavare anse nämligen sina arbetsuppgifter felvärderade med
hänsyn till ansvar och sysselsättningens art. De hysa därför misstro mot
det nuvarande tjänsteförteckningsrevisionssystemet. Man har anledning
ifrågasätta, om inte vissa arbeten — t. ex. där tungt kroppsarbete ingår eller
inom socialvården nytillkomna arbetsuppgifter — vanemässigt nedvärderats,
kanske beroende på en eftersläpning i sättet att bedöma dessas betydelse
för det moderna samhällsmaskineriet. Speciellt den många gånger
låga värderingen av arbetsuppgifter, som skötas av kvinnor, har, som känt
är, varit föremål för stark kritik. Ansvar och utbildning bli vidare säkerligen
många gånger ej rätt värderade.
Vi tro oss inte kunna påstå, att en arbetsvärderingsmetod skulle kunna
utarbetas, som fyller kraven på fullständig objektivitet, men bör på väsentliga
områden förutsättningar finnas att ett mera objektivt resultat nås än
med nuvarande förfarande. Om statsverket för egen del lät utreda dessa
problem, skulle utredningsmaterialet även i någon mån kunna tänkas vara
till gagn även för parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden.
Den föreslagna utredningen bör icke hindra fullföljandet av det arbete,
som anförtrotts åt 1949 års tjänsteförteckningskommitté.
I samband med en undersökning av arbetsvärderingen borde även övervägas
lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision.
Över motionerna ha statens avtalsnämnd, statens lönenämnd, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation
avgivit yttranden, vilka bifogas detta utlåtande (Bilaga A—E).
Utskottet. I de föreliggande motionerna hemställes i första hand, att en
förutsättningslös utredning måtte verkställas om möjligheten att vid inplacering
av statligt anställda i det statliga lönegradssystemet tillämpa en
systematisk metod för arbetsvärdering. I motionerna framhålles bl. a., att
arbetsvärdering i och för sig icke är något nytt men att en värdering av mer
systematisk natur borde göras av de fordringar som arbetet ställer på den
anställde ur olika synpunkter.
Utskottet vill i anledning av vad i motionerna anföres erinra, att frågan
om en systematisk arbetsvärdering för statsanställda tjänstemän redan är
föremål för uppmärksamhet — om än i begränsad omfattning •— genom
den s. k. arbetsledareutredningen, vars förslag enligt uppgift kan väntas
under nästa år. Vad angår den i motionerna åberopade värderingen av arbetsuppgifter
som skötas av kvinnor, vill utskottet vidare erinra om det
inom likalönskommittén pågående utredningsarbetet. Vissa åtgärder till belysning
av frågan om arbetsvärdering för statliga tjänster ha sålunda redan
vidtagits.
Statsutskottets utlåtande nr 201.
3
Det synes utskottet välbetänkt att avvakta de erfarenheter, som kunna
vinnas genom pågående och eventuellt kommande undersökningar rörande
speciella grupper av statsanställda, innan åtgärder vidtagas för åvägabringande
av en allmän arbetsvärdering på sätt i motionerna påyrkas. Den i
motionerna väckta frågan är sålunda enligt utskottets mening väl tidigt
väckt — en uppfattning som f. ö. finner stöd i samtliga i ärendet föreliggande
remissyttranden. Utskottet anser därför, att motionerna icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad angår det i motionerna framställda yrkandet om undersökning av
lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision
anser utskottet — i anslutning till vissa av de avgivna remissyttrandena
— att 1948 års förhandlingsrättskommittés förslag bör avvaktas,
innan ifrågavarande spörsmål upptages till omprövning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 268 och II: 353 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 november 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Gränebo,
Iwar Anderson, Mannerskantz, Leander, Heiding, fröken Andersson,
herrar Eric Ericson, Näsström, Erik Gustaf Andersson, Axel Andersson, Edvin
Thun och Söderquist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Ståhl, Staxäng,
Åkerström, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Andersson i Munkaljungby,
Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.
Reservation
av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Axel Andersson, Söderguist,
Skoglund i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd, Ståhl,
Staxäng och Nihlfors, vilka ansett,
dels alt utskottets yttrande fr. o. in. det stycke på s. 2, som börjar med
orden »Utskottet vill», t. o. in. det stycke, som på s. 3 slutar med orden »riksdagens
åtgärd», bort ersättas med text av följande lydelse:
4
Statsutskottets utlåtande nr 201.
»Utskottet vill i anledning av vad i motionerna anföres erinra, att frågan
om en systematisk arbetsvärdering såsom hjälpmedel vid lönesättning under
de senaste åren varit föremål för ett växande intresse. Då emellertid i
vårt land praktiska försök att tillämpa sådana arbetsvärderingsmetoder
förekommit i mycket liten utsträckning, måste det medföra stora svårigheter
att utan utredning bedöma möjligheterna för en dylik arbetsvärdering
beträffande statliga tjänster. Det vill förefalla utskottet som om det för staten
såsom den störste arbetsgivaren borde vara angeläget att få denna fråga
närmare belyst.
De remissmyndigheter, som yttrat sig över de föreliggande motionerna,
ha i allmänhet icke ställt sig helt avvisande till att frågan ägnas intresse
från statens .sida. I några remissyttranden erinras om den pågående arbetsledareutredningen,
vilken enligt uppgift för ett begränsat område av den statliga
förvaltningen utarbetat ett preliminärt förslag till arbetsvärderingsskala.
I landsorganisationens remissyttrande säger man sig intet ha att erinra mot
att man för olika grupper av statligt anställda förfar i likhet med arbetsledareutredningens
prövning av systematisk arbetsvärdering för arbetsledarebefattningar.
Då det enligt utskottets mening skulle vara av värde att få klarlagt möjligheterna
till systematisk arbetsvärdering för statliga tjänster i allmänhet
bör en utvidgning av undersökningarna äga rum på andra arbetsområden
i syfte att pröva och vinna närmare erfarenheter av olika metoder på området.
Utskottet anser därför lämpligt att åtgärder vidtagas i motionernas
syfte i detta hänseende.»
dels ock att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 268
och II: 353, i vad de avse arbetsvärdering, hos Kungl. Maj :t
hemställa om en förutsättningslös utredning om möjligheten
att vid inplacering av statsanställda i lönegradssystemet
tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering;
b) att motionerna I: 268 och II: 353, i vad de avse ett permanent
organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Statsutskottets utlåtande nr 201.
5
Bilaga A.
Till riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Maj :t anmodat statens avtalsnämnd att till riksdagens statsutskott
avgiva utlåtande över de likalydande motionerna nr 268 i första
kammaren och nr 353 i andra kammaren, får avtalsnämnden härmed anföra
följande.
Arbetsvärderingen i den form, som i motionerna avses, är ett i Sverige relativt
nytt hjälpmedel vid den inbördes avvägningen av lönerna för olika
grupper av anställningshavare och synes hittills hava tillämpats allenast i
ringa omfattning. Detta ter sig också naturligt, eftersom det torde kräva åtskillig
tid att utpröva de system och metoder, som i olika fall kunna vara
lämpliga. Behovet av arbetsvärderingen såsom ett hjälpmedel vid lönesättningen
torde även bedömas olika inom olika områden. Enligt vad avtalsnämnden
har sig bekant följas erfarenheterna från sådana arbetsområden,
där arbetsvärderingen prövats, med intresse inom åtskilliga statliga verk.
Även inom vissa statliga områden ha arbetsvärderingsmetoder i viss utsträckning
tillämpats eller hålla på att utprövas. I sistnämnda avseende må
sålunda framhållas, att den under ledning av chefen för försvarets fabriksverk,
generaldirektören Gunnar Aste, arbetande arbetsledareutredningen för
närvarande sysslar med arbetsvärdering av vissa arbetsledande befattningar,
En sammanfattning av utredningens arbete till och med sommaren 1951 redovisas
i en den 28 september 1951 dagtecknad skrivelse från utredningen
till Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet.
Den statliga verksamheten omfattar stora och artskilda arbetsområden.
Även inom mycket likartade sådana områden äro förhållandena ofta i hög
grad differentierade. Arbetsvärderingsmetoden ter sig —- såsom nyheter ofta
göra — relativt komplicerad redan vid tillämpningen inom ett begränsat
område. Det förefaller föga sannolikt att värderingsprinciper, som visat sig
lämpliga inom ett arbetsområde, utan vidare kunna överföras till ett annat.
Under sådana förhållanden synes det avtalsnämnden lämpligast att, såsom
för närvarande sker, metoden efter hand prövas på områden, där så befinnes
lämpligt. Därvid kan metodiken successivt förbättras samtidigt som erfarenheter
kunna vinnas om de arbetsområden, inom vilka metoden i och
för sig kan vara ett lämpligt hjälpmedel vid löneavvägningen.
Med hänsyn till vad ovan anförts anser avtalsnämnden att det knappast
skulle vara möjligt att genom en utredning inom överskådlig tid finna en
»systematisk metod för arbetsvärdering», lämplig för det vittomfattande och
olikartade statliga verksamhetsområdet. Avtalsnämnden vill därför för sin
del avstyrka förslaget.
I detta ärendes handläggning hava ■— förutom undertecknade Lindel],
ordförande, och Samuelson, föredragande, — deltagit ledamöterna Norbäck,
Swartling och Lindh.
Stockholm den 1 november 1951.
Statens avtalsnämnd
KARL LINDELL.
KARL G. SAMUELSON.
6
Statsutskottets utlåtande nr 20l.
Bilaga B.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 23 oktober 1951 har Kungl. Maj :t anbefallt statens
lönenämnd att avgiva utlåtande över de likalvdande motionerna 1: 268 och
II: 353. Med anledning härav får lönenämnden anföra följande.
Motionärerna anhålla, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer, att en
förutsättningslös utredning verkställes om möjligheten av att vid inplacering
av de statligt anställda i det statliga lönegradssystemet tillämpa en
systematisk metod för arbetsvärdering samt undersöka lämpligheten av ett
permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision. I motiveringen
anföres bl. a.:
»Otvivelaktigt skulle det vara värdefullt om staten för egen del toge upp
frågan om en mera systematisk arbetsvärdering. Stora grupper av statliga
befattningshavare anse nämligen sina arbetsuppgifter felvärderade med hänsyn
till ansvar och sysselsättningens art. De'' hysa därför misstro mot det
nuvarande tjänsteförteckningsrevisionssystemet. Man har anledning ifrågasätta,
om inte vissa arbeten — t. ex. där tungt kroppsarbete ingår eller inom
socialvården nytillkomna arbetsuppgifter — vanemässigt nedvärderats, kanske
beroende på en eftersläpning i sättet att bedöma dessas betydelse för det
moderna samhällsmaskineriet. Speciellt den många gånger låga värderingen
av arbetsuppgifter, som skötas av kvinnor, har, som känt är, varit föremål
för stark kritik. Ansvar och utbildning bli vidare säkerligen många gånger
ej rätt värderade.
Vi tro oss inte kunna påstå, att en arbetsvärderingsmetod skulle kunna
utarbetas, som fyller kraven på fullständig objektivitet, men böra på väsentliga
områden förutsättningar finnas att ett mera objektivt resultat nås än
med nuvarande förfarande. Om statsverket för egen del lät utreda dessa problem,
skulle utredningsmaterialet även i någon mån kunna tänkas vara till
gagn även för parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden.
Den föreslagna utredningen bör icke hindra fullföljandet av det arbete,
som anförtrotts åt 1949 års tjänsteförteckningskommmitté.
I samband med en undersökning om arbetsvärderingen borde även övervägas
lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision.
»
Med nuvarande ordning för lönegradsplacering av tjänster blir av naturliga
skäl den fastställda placeringen för en viss tjänst i stor utsträckning
ett resultat av olika subjektiva bedömanden. Även om såsom underlag för
prövningen av en tjänsts lönegradsplacering införskaffas möjligast fullständiga
objektiva uppgifter rörande göromålens art, kompetenstordringar, med
tjänsten förenat ansvar o. s. v., måste alltid ställningstagandet till lönegradsplaceringsfrågan
föregås av en uppskattning av det värde de olika faktorerna,
främst arbetsuppgifternas art, skola tillmätas. Några objektiva normer, ägnade
att tjäna till ledning härutinnan, finnas icke. Ställningstagandet blir
därför beroende på uppfattningen om arbetsuppgifternas kvalitativa beskaffenhet
och förhållandet mellan dessa göromål och de göromål, som handhavas
av andra närliggande, inom lönesystemet inrangerade grupper. Självfallet
är att vid sådant förhållande enstaka befattningshavare eller grupper
av befattningshavare kunna anse sina arbetsuppgifter felvärderade. Det må
emellertid framhållas, att den omständigheten, att tjänstemannaorganisa
-
Statsutskottets utlåtande nr 201.
7
tionerna numera förhandlingsvägen utöva ett betydligt starkare inflytande
än tidigare på lönegradsplaceringsfrågorna, synes vara ägnad att försvaga
tjänstemännens missnöjesanledningar. Bortsett härifrån skulle det emellertid
enligt lönenämndens mening vara av stort värde, såväl för arbetsgivarsom
arbetstagarparterna, om ett mera objektivt lönesättningssystem kunde
tillskapas. Lönenämnden får emellertid samtidigt starkt ifrågasätta, om
några egentliga förbättringar i nuvarande ordning överhuvudtaget kunna
åstadkommas genom införandet av systematisk arbetsvärdering. Visserligen
torde förefintligheten av ett av alla parter godtaget arbetsvärderingsschema
kunna i någon mån underlätta inplaceringen i lönegrad av enskilda tjänster,
men härvid får icke bortses från de synnerligen stora svårigheter, som med
nödvändighet måste göra sig gällande vid utarbetandet av ett inom statsförvaltningen
i dess helhet tillämpligt system. Till belysande härav får lönenämnden
anföra följande.
Enligt det av motionärerna åberopade »Uppsala-systemet» bedömes en
tjänsts lönegradsplacering enligt dess sammanlagda poängsumma, uträknad
med hjälp av ett arbetsvärderingsschema. Schemat kan ge sammanlagt högst
500 poäng och omfattar fyra huvudfaktorer, nämligen utbildning och erfarenhet
(högst 200 poäng),"ansvar (högst 150 poäng), variation, självständighet,
initiativ (högst 100 poäng) samt arbetsförhållanden (högst 50 poäng).
Huvudfaktorerna äro i sin tur uppdelade i delfaktorer, exempelvis huvudfaktorn
utbildning och erfarenhet, å ena sidan, i utbildning (högst 100
poäng) och, å andra sidan, erforderlig erfarenhet efter yrkesutbildningen
(högst 100 poäng). Varje delfaktor är därefter uppspaltad på ett antal grader,
som ge olika poäng, exempelvis delfaktorn utbildning i elva grader —
från utbildning i maskinskrivning (5 poäng) till civilingenjörsexamen (100
poäng).
Vid utarbetandet av ett arbetsvärderingsschema såsom det nu behandlade
måste sålunda först avgöras vilka faktorer, som överhuvudtaget skola tillmätas
betydelse för löneavvägningen. Därefter måste fastställas i vilken
utsträckning de olika faktorerna maximalt skola påverka lönesättningen.
Slutligen måste uppgöras en detaljerad värdeskala inom de olika faktorerna,
avsedd för uträkning av en viss tjänsts poängtal. Arbetet med uppgörandet
av ett sådant arbetsvärderingsschema innefattar sålunda ett flertal känsliga
avvägningsfrågor, beträffande vilka de olika tjänstemannakategorierna ha
ett starkt intresse av att få sina speciella synpunkter tillgodosedda. Det säger
sig självt, att mycket stora svårigheter måste uppkomma, då det gäller
att för den heterogena tjänstemannapersonalen inom statsförvaltningen erhålla
ett poängvärde, som kan godtagas av alla, exempelvis för faktorn utbildning.
Enligt vad lönenämnden kan finna skulle vidare övergång till ett
lönesättningssystem som det skisserade ej heller innebära övergång till ett
objektivt system, utan snarare till ett system, där det samlade övervägandet
rörande arbetsuppgifter, kompetenskrav, ansvar o. s. v. i en tjänst, som nu
sker vid lönesättningen, uppdelas på flera subjektiva »delöverväganden».
På grund av vad sålunda anförts kommer lönenämnden närmast till den
uppfattningen, att några större förbättringar i lönesättningsmetoderna icke
stå att vinna genom införandet av en systematisk arbetsvärdering, om överhuvudtaget
ett av alla parter godtagbart arbetsvärderingsschema går att upprätta.
Såsom nyss anförts skulle det emellertid enligt nämndens mening vara
av stort värde,''om ett mera objektivt lönesättningssystem kunde tillskapas.
Med hänsvn härtill vill lönenämnden icke helt avvisa tanken pa att de i mo
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 201.
betsledareutredningen, inom vilken, såsom framgår av årets riksdagsberättelse,
utarbetats ett preliminärt förslag till arbetsvärderingsskala för arbetsledare
änster, vilket är avsett att prövas praktiskt. I anslutning till vad motionärerna
uttalat rörande värderingen av arbetsuppgifter, som skötas av
kvinnor, får vidare erinras om likalönskommittén, i vars uppdrag bl. a. ingår
att undersöka i vad mån den hittillsvarande lönesättningen för särskilda befattningar
eller slag av befattningar kommit att bestämmas väsentligen med
utgångspunkt från att befattningshavarna huvudsakligen avsetts skola rekryteras
bland kvinnor. Slutligen får lönenämnden med anledning av förslaget
om inrättandet av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision
framhålla, att enligt vad nämnden erfarit 1948 års förhandlingsrättskommitté
kan i sitt kommande betänkande väntas ingå på frågorna
om instansordningen för förhandlingsverksamheten.
Med hänsyn till vad sålunda anförts vill lönenämnden förorda, att frågan
om igångsättandet av den av motionärerna ifrågasatta utredningen i vart
fall icke upptages förrän resultatet av förenämnda utredningar föreligger.
I avgörandet av förevarande ärende ha deltagit undertecknad, ledamöterna
Blomgren, Broomé, Hellenius, Melin, Ruist, Wahlmark och Wold;
dock att ledamoten Blomgren ej varit närvarande vid utlåtandets justering.
Vid ärendets behandling ha jämväl närvarit ledamöterna Englund, Frösell,
Persson, Sundelin och Werner samt suppleanterna Rydberg och Sjöborg.
Stockholm den 30 oktober 1951.
E. JOHNSSON.
Gunnar Cars.
Statsutskottets utlåtande nr 201.
9
Bilaga C.
Till riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 23 oktober 1951 har Svenska arbetsgivareföreningen
beretts tillfälle avgiva yttrande över två likalydande motioner 1:268 och
II: 353 om utredning rörande möjligheten av att vid inplacering av de statligt
anställda i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk metod för
arbetsvärdering in. m. Föreningen får med anledning härav anföra följande.
På senaste åren har intresset för arbetsvärderingen såsom ett hjälpmedel
vid lönesättningen starkt ökat i vårt land. Några praktiska experiment
i .större skala ha emellertid ännu icke utförts. Detta gör, att det i flera
avseenden är svårt att bilda sig en bestämd uppfattning om arbetsvärderingens
för- och nackdelar. Den begränsade praktiska erfarenheten kan icke
uppvägas av kunskapen om'' de resultat, som nåtts i andra länder, främst
U. S. A., där förhållandena äro i för tillämpningen av arbetsvärderingen
relevanta avseenden väsentligt olika.
De teoretiska överväganden rörande möjligheterna att införa arbetsvärdering
inom industrien, som gjorts under senare år i Sverige, ha lett till att
en försiktig attityd intagits på såväl arbetsgivar- som arbetarhåll. Sålunda
har man t. ex. varit överens om att arbetsvärderingen, ehuru en systematisk
metod att relativt värdesätta olika arbeten, icke säkrar en objektiv
oomtvistlig lönesättning. Arbetsvärderingen innehåller nämligen ett flertal
moment av subjektiv bedömning. I motionen utsäges, att man har anledning
ifrågasätta, om icke vissa arbeten, t. ex. där tungt kroppsarbete ingår
eller inom socialvården nytillkomna arbetsuppgifter, vanemässigt nedvärderats,
och man väntar sig tydligen, att arbetsvärderingen skulle kunna
åstadkomma en rättvisare värdering i detta avseende. Gentemot detta kan
invändas, att så blir fallet endast om man vid poängsättningen giver speciell
tyngd åt vissa av de i värderingen ingående faktorerna. Det är således
icke arbetsvärderingen i sig själv som giver vad man här vill beteckna som
ett mera rättvist resultat, utan det är de grundläggande principer, som
man tillämpar vid poängbedömningen. De betänkligheter, som sålunda kunna
anföras mot arbetsvärderingens objektivitet, hindra .självfallet icke, att
man i många fall kan tänkas nå ett bättre resultat genom att tillämpa arbetsvärdering,
än det man uppnår med den nu tillämpade summariska bedömningen
av olika arbeten.
Arbetsvärderingen siktar endast till värdering av arbetet som sådant och
kan därför icke utgöra den enda grunden för lönesättningen. Särskilt i
fråga om tjänstemän synes en kombination med någon — mer eller mindre
systematisk — form av meritvärdering vara nödvändig. Föreningen vdl i
det sammanhanget påpeka, att det förhållandet, att manliga och kvinnliga
arbeten vid en arbetsvärdering åsatts vissa poängtal, icke giver någon tillräcklig
grund för ett bedömande av det berättigade i det rådande förhållandet
mellan manliga och kvinnliga löner. Fn sådan faktor som t. ex. den
påvisade större kvinnliga frånvaron från arbetet kan icke åsidosättas vid
lönesättningen. Arbetsvärderingen kan vara ett bland många hjälpmedel,
när det gäller att avväga lönerna för män och kvinnor, men den utgör icke
i sig själv ett medel att lösa detta svåra problem.
EU genomförande av arbetsvärderingen för de statsanställda skulle enligt
föreningens uppfattning i första hand kunna anses försvarbart och giva
10
Statsutskottets utlåtande nr 201.
ett positivt utbyte, om resultaten användas för att åstadkomma en rationalisering
av den statliga förvaltningen. Man borde efter den arbetsanalys,
som föregår en arbetsvärdering, ha större möjlighet än för närvarande att
tillse, att antalet befattningshavare och deras kvalifikationer bleve sådana,
att ett effektivt arbete kunde utföras med minsta möjliga kostnad.
Till motionärernas uttalande, att, om statsverket läte utreda de med
arbetsvärderingen för statsanställda .sammanhängande problemen, utredningsmaterialet
skulle »i någon mån kunna tänkas vara till gagn även för
parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden», ställer sig föreningen
synnerligen tveksam. Huruvida arbetsvärderingen kommer att vinna
större spridning inom den fria sektorn, är med hänsyn till vad inledningsvis
anförts, ovisst. Även om så skulle bliva fallet, torde värdet för den allmänna
arbetsmarknadens parter av det ovannämnda utredningsmaterialet
vara av ringa värde med hänsyn till de stora olikheter mellan den statliga
och den fria sektorn, som äro för handen — icke minst vad gäller principerna
för lönesättningen.
I motionen rekommenderas vidare, att i samband med undersökningen
av arbetsvärdering lämpligheten av ett permanent organ för fortlöpande
tjänsteförteckningsrevision övervägdes. Föreningen finner detta vara en
naturlig följd av en utredning rörande arbetsvärdering.
Ehuru föreningen icke vill avstyrka att den ifrågasatta utredningen kommer
till stånd, torde av vad ovan anförts framgå, att föreningen med hänsyn
till bland annat den ringa erfarenheten i vårt land av arbetsvärdering
ställer sig tveksam till om tidpunkten redan nu är inne att verkställa utredningen
i fråga.
Stockholm den 9 november 1951.
Svenska arbetsgivareföreningen
ERIK BRODÉN.
Nils Holgerson.
Statsutskottets utlåtande nr 201.
11
Bilaga D.
Till statsutskottet.
Genom remiss den 23 oktober 1951 har Landsorganisationen i Sverige beretts
tillfälle avgiva yttrande över motion nr 268 i första kammaren av herrar
Söderquist och Petrén och motion nr 353 i andra kammaren av herr
Nihlfors m. fl. rörande möjligheten av att vid inplacering av de statligt
anställda i det statliga lönesystemet tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering
samt att undersöka lämpligheten av ett permanent organ för
fortlöpande tjänsteförteckningsrevision. Landsorganisationen får med anledning
härav anföra följande.
Såsom motionärerna framhållit har i vårt land förts diskussion om möjligheten
av att som grund för avvägning av lönerna inom närmast industriföretagen
införa en systematisk arbetsvärdering. Frågan är föremål för studium
och prövning inom vissa enskilda förtag och organisationer på arbetsmarknaden.
Arbetsvärdering är i och för sig inte något nytt. När man vid
löneförhandlingar ansett att olika kvalifikationskrav och andra omständigheter
berättigat till lönedifferenser mellan skilda arbeten har en arbetsvärdering
utförts, ehuru den kan ha varit mer eller mindre systematisk. Beviset
på att den inbördes avvägningen av lönerna för olika grupper är lämplig
— oavsett om denna avvägning skett med hjälp av systematisk arbetsvärdering
eller ej — är att konstant brist på arbetskraft ej uppstår på vissa
områden, dvs. en sådan brist som ej beror på andra påvisbara förhållanden,
vilka utgjorf hinder för rekryteringen av ny arbetskraft. Landsorganisationen
har i princip intet att invända mot att en mera systematisk arbetsvärdering
kommer till användning som ett hjälpmedel vid lönesättningen, under
förutsättning att de berörda organisatörerna och deras medlemmar är
beredda att pröva detta hjälpmedel och gives tillfälle att medverka vid utformningen
av de i varje särskilt fall lämpligaste metoderna. Av såväl psykologiska
som tekniska skäl anser Landsorganisationen det därför vara riktigast
att olika system för systematisk arbetsvärdering först studeras och
prövas inom mindre och relativt enhetliga grupper av anställda och att erfarenheterna
eventuellt får ligga till grund för en vidsträcktare tillämpning
av metoderna. Detsamma synes böra gälla inom den statliga sektorn av
arbetsmarknaden.
Landsorganisationen har intet att erinra mot att man för olika grupper
av statligt anställda förfar i likhet med arbetsledarutredningens prövning
av systematisk arbetsvärdering för arbetsledarbefattningar. Man har för de
sistnämndas del att göra med befattningar, som har sådana grundläggande
likheter i arbetets art, att ett gemensamt system för arbetsvärdering kan
tillämpas. Så snart det gäller att jämföra väsentligt olika typer av befattningar
och arbeten är detta ej längre möjligt. Sålunda kan man som regel
inte tillämpa samma system av arbetsvärdering för både arbetare och tjänstemän
i industriföretag.
Enligt Landsorganisationens mening synes det ej vara välmotiverat att for
närvarande igångsätta en statlig utredning rörande möjligheten av att använda
en systematisk arbetsvärdering för samtliga statligt anställda. Det
bör ankomma på respektive organisationer att pröva sådana metoder för
12
Statsutskottets utlåtande nr 201.
sina grupper. Erfarenheterna från dessa värderingar kunna sedan också bli
till nytta vid inplaceringen av olika befattningar i det statliga lönesystemet.
Vad beträffar motionärernas förslag om en undersökning av lämpligheten
av ett permanent organ för fortlöpande tjänsteförteckningsrevision hänvisar
Landsorganisationen till de utredningar som pågår inom 1848 års förhandlingsrättsutredning
för stats- och kommunaltjänstemän. Det torde vara
lämpligt att avvakta de rekommendationer som denna kommitté kan komma
fram till.
Stockholm den 12 november 1951.
Landsorganisationen i Sverige
AXEL STRAND.
Arne Henrikson.
Statsutskottets utlåtande nr 201.
13
Bilaga E.
Till riksdagens statsutskott.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), som anmodats avgiva utlåtande
över två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Söderquist och Petrén (1:268) och den andra inom andra
kammaren av hr Nihlfors m. fl. (11:353), om utredning rörande möjligheten
av att vid inplacering av de statligt anställda i det statliga lönesystemet
tillämpa en systematisk metod för arbetsvärdering in. in., får med anledning
härav anföra följande.
Såsom i motionen framhålles ägnas frågan om systematisk arbetsvärdering
fortlöpande uppmärksamhet av arbetsmarknadens parter. Såvitt gäller
den allmänna arbetsmarknaden finna motionärerna det naturligt, att de
stora organisationerna inta en avvaktande hållning samtidigt som frågan
är föremål för studium och prövning. Vidare framhålla de, att det självfallet
varken är önskvärt eller möjligt att på statlig väg rekommendera
något system för hur lönesättningen skall gå till. Härom ha, framhålla
motionärerna, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna allena att träffa
avtal.
Dessa synpunkter äro enligt TCO:s mening i princip tillämpliga också vid
bedömning av frågan om lämpligheten av att använda arbetsvärdering i en
eller annan form vid lönegradsplaceringen av statstjänstemännen. I allt
större utsträckning läggas efter förhandlingar träffade överenskommelser
till grund för reglering av anställningsvillkoren också för denna kategori
arbetstagare. Det synes därför TCO naturligt, att en eventuell statlig utredning
"i här berört ämne med hänsyn till dess betydelse för förhandlingsarbetets
framtida inriktning föregås av överläggningar med organisationerna.
Därest det härvid skulle visa sig, att en dylik utredning bedömes kunna
ge resultat av värde för löneavvägningen torde utredningen även böra planläggas
och genomföras i intimt samarbete med löntagarorganisationerna.
TCO anser det dock kunna starkt ifrågasättas, om arbetsvärderingsprincipen
genomgående kan tillämpas, vid löneavvägningen mellan de i fråga
om utbildning, arbetsuppgifter, ansvarställning och tjänstgöringsförhållanden
starkt varierande grupperna i statstjänst. Att upptaga detta komplicerade
spörsmål till utredning, innan större erfarenhet vunnits av försök att
utnyttja systematisk arbetsvärdering som en av grunderna vid lönesättningen
inom den allmänna arbetsmarknaden och uppfattningen i denna
fråga vunnit större stadga hos arbetsmarknadsparterna, synes icke lämpligt.
Motionärerna framhålla, att om statsverket för egen del läte utreda
dessa problem, skulle utredningsmaterialet även i någon mån kunna tänkas
vara till gagn för parterna på den privata sektorn av arbetsmarknaden.
Även om denna förmodan är försiktigt formulerad synes den förutsätta en
utvecklingsgång, som enligt TCO:s mening knappast är den naturliga.
Vidare vill TCO påpeka, att överväganden pågå inom den år 1947 tillsatta
arbetsledareutredningen rörande konstruktion av eu arbetsvärderingsskala
för arbetsledare i verkstadsdrift. Man är här sålunda inne på arbetsvärdering
i mera snäv bemärkelse, nämligen såsom vägledning för att inbördes
gradera tjänster inom en avgränsad grupp av likartade tjänster i
likartad verksamhet. Det har visat sig vara ytterst tids- och arbetskrävande
14
Statsutskottets utlåtande nr 201.
att nå ett för olika parter godtagbart resultat. Utredning om försök i begränsad
skala pågår sålunda i fråga om avgränsade statst jänstemannagrupPpr-
Några resultat av denna verksamhet föreligga ännu icke. Även detta
förhållande synes TCO tala för att den av motionärerna väckta, mera vittomfattande
frågan icke för närvarande föranleder någon åtgärd.
Stockholm den 6 november 1951.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
VALTER ÅMAN.
.)/. Gustafson.
518082
Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.