10
Statsutskottets utlåtande nr 183.
Nr 183.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder för att
främja tillkomsten av särskilda befattningar vid de
större poliskårerna för fullgörande av uppgifter av
social art.
(3:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Wiklund i Stockholm m. fl. väckt
motion (II: 345) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
ville begära utredning rörande åtgärder för att främja tillkomsten av särskilda
befattningar vid de större poliskårerna för fullgörande av de uppgifter
av »social» art, som ankomma på polisen, samt rörande riktlinjerna
för dessa befattningshavares verksamhet.
I motionen anföres bl. a., att det otvivelaktigt föreligger ett betydande
behov vid de större poliskårerna av socialt utbildade funktionärer för de
speciella och viktiga arbetsuppgifter, som ligga på gränsområdet mellan
socialvård i vidsträckt mening och polisverksamhet. Uppmärksamheten har
på senare tid särskilt riktats på behovet av dylik personal vid ungdomliga
lagöverträdares kontakt med polisen i de större städerna och det samarbete
med barna- och ungdomsvårdande myndigheter, som erfordras vid
polisutredningar rörande sådana lagöverträdare. Det blir vidare allt tydligare,
att det för fullgörande i dessa städer av polisens uppgifter rörande
s. k. farliga och kringflackande alkoholmissbrukare är både önskvärt och
nödvändigt med psykiatriskt-socialt specialtränad personal. 1950 års riksdag
förutsatte slutligen vid sitt bifall till framlagt förslag om vissa ändringar
i lösdrivarlagen, att lösdrivare i fortsättningen skulle komma att
lämnas en mera socialt inriktad behandling. Härför behövs uppenbarligen
personal hos de större poliskårerna, som genom specialutbildning och sitt
allmänna synsätt lägger den sociala aspekten på lösdrivarproblemet och
aktivt medverkar till att lösdrivarklientelet i ökad omfattning beredes den
speciella social- eller sjukvård, som i varje särskilt fall kan visa sig lämplig
och erforderlig.
På sålunda och i övrigt anförda skäl anses åtgärder från statsmakternas
sida böra vidtagas för att främja anställandet av behövligt antal socialt
utbildade befattningshavare för ifrågavarande uppgifter vid poliskårerna i
de större städerna. Det får givetvis icke bli fråga om att i någon mån ersätta
Statsutskottets utlåtande nr 183.
11
barna- och ungdomsvården eller socialvården i dess övriga förgreningar
utan endast att på ett effektivare och lämpligare sätt fullgöra polisens skyldigheter
av mera social art samt uppehålla och utveckla samarbetet med
socialvårdsorganen.
De avsedda åtgärderna anses i första hand böra inriktas på utredning
av denna fråga i skilda avseenden. I motionen angivas de spörsmål, vilka
böra närmare övervägas vid utredningen.
Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört får utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet får erinra om att innevarande års riksdag i anledning av väckta
motioner i skrivelse den 7 april 1951, nr 90, under åberopande av vad som
anförts i första lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 15 anhållit
om utredning och förslag rörande vilka lokaler som böra ifrågakomma
för förvaring av tillfälligt omhändertagna sjuka personer, alkoholister
samt barn och ungdom. I lagutskottets sålunda åberopade utlåtande
anföres bl. a., att ett spörsmål, som i detta sammanhang även kräver beaktande,
påpekats av socialstyrelsen, i det att styrelsen framhållit, att vid
de större poliskårerna föreligger ett uppenbart behov av specialutbildad
personal med uppgift att taga befattning med omhändertagna sjuka m. fl.
Syftet med motionen II: 345, vilket även statsutskottet utan att taga
ställning till verksamhetens utformning finner i princip beaktansvärt, får
alltså anses redan hava blivit tillgodosett. Någon hemställan om särskild
utredning av ifrågavarande spörsmål torde med hänsyn härtill icke böra
ifrågakomma.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att motionen II: 345 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 31 oktober 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 180.