Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

3

Nr 49.

Utlåtande med anledning av väckta motioner om ändring i grunderna
för tilläggsbidrag till vissa statsunderstödda
torrläggningsföretag.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 288 av herrar Pålsson och Werner samt II: 381 av
herrar Jonsson i Skedsbygd och Onsjö, har hemställts, att riksdagen måtte
besluta om sådan ändring i 1 § tredje stycket kungörelsen den 12 april 1946
(nr 192) angående tilläggsbidrag till vissa statsunderstödda torrläggningsföretag,
att bidrag må beviljas även till företag, för vilka plan och kostnadsförslag
upprättats före den 1 januari 1949, eller — om detta yrkande icke
kan bifallas — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring i kungörelsen,
att frågan huruvida tilläggsbidrag skall utgå till torrläggningsföretag
blir beroende av den tidpunkt, då kostnadsförslag upprättades rörande
företaget.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandet, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Den i motionerna berörda paragrafen har följande lydelse.

»1 §■

Till torrläggningsföretag, för vars utförande bidrag beviljats från statens
avdikningsanslag under något av åren 1935—1944, må, om företaget helt
eller till väsentlig del utförts under tiden från och med den 1 januari 1940
till och med den 30 juni 1946, anvisas tilläggsbidrag efter grunder, som
angivas i 2 §.

Har bidrag beviljats från avdikningsanslaget genom beslut, som meddelats
före år 1935 eller efter år 1944, må, under förutsättning i övrigt som
i första stycket sägs, tilläggsbidrag utgå till företaget, om särskild anledning
därtill prövas föreligga.

Därest torrläggningsföretag, till vilket bidrag från avdikningsanslaget beviljats
före den 1 juli 1946, icke blivit påbörjat eller till väsentlig del utfört
före sagda dag, må tilläggsbidrag likväl kunna beviljas, om företaget finnes
angeläget och med hänsyn till förhållandet mellan kostnad och båtnad ekonomisk
försvarbart.»

Av de återgivna bestämmelserna framgår, att tilläggsbidrag under vissa
förutsättningar må anvisas till torrläggningsföretag, som tidigare erhållit
bidrag från statens avdikningsanslag, såvida företaget helt eller till väsentlig
del utförts under tiden från och med den 1 januari 1940 till och med den
30 juni 1946. Tilläggsbidrag kan vidare beviljas företag, som icke blivit
påbörjat eller till väsentlig del utfört före den 1 juli 1946, under förutsättning
bland annat, att bidrag från avdikningsanslaget beviljats före sist -

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

nämnda dag. Således kan tilläggsbidrag icke utgå till förelag, till vilket bidrag
från avdikningsanslaget beviljats efter den 30 juni 1946, om företaget
icke blivit helt eller till väsentlig del utfört före den 1 juli 1946.

I detta'' sammanhang torde vidare böra beaktas, att till torrläggningsföretag
kan, förutom det ursprungligen beviljade bidraget, utgå jämväl ytterligare
bidrag från statens avdikningsanslag. I allmänhet kan dock sådant
ytterligare bidrag icke utgå med något nämnvärt belopp, därest det ursprungliga
bidraget beviljats enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30
juni 1939 (nr 431) angående villkoren för bidrag från statens avdikningsanslag
i dess äldre lydelse. I dylikt fall är nämligen bidragstilldelningen
maximerad till belopp, motsvarande hälften av den vid syneförrättningen
uppskattade båtnaden. Detta belopp har i allmänhet helt eller åtminstone i
det närmaste helt utnyttjats redan genom den första bidragstilldelningen.
Betydligt större möjligheter att bevilja ytterligare bidrag föreligga däremot,
då den första bidragstilldelningen skett enligt de bestämmelser, som tillkommit
genom kungörelsen den 25 maj 1945 (nr 347) om ändring i vissa
delar av förenämnda kungörelse den 30 juni 1939. Den angivna maximeringsföreskriften
har nämligen där ersatts av en bestämmelse, att statsbidrag
må beviljas till viss del av den av lantbruksstyrelsen godkända kostnaden
för företaget. Kungörelsen den 25 maj 1945 trädde i kraft den 1 juli samma
år. I fråga om företag, för vilket ansökan om bidrag inkommit till lantbruksstyrelsen
före kungörelsens ikraftträdande, skola de nya bestämmelserna
dock ej äga tillämpning. Ett stort antal företag har sålunda även efter den
30 juni 1945 beviljats bidrag enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1939
års kungörelse.

Över motionerna har lantbruksstyrelsen avgivit yttrande den 27 februari
1951. I sitt yttrande har styrelsen —- efter redogörelse för angivna bidragsbestämmelser
— framhållit, att till följd av dessa föreskrifter en mindre grupp
torrläggningsföretag, till vilka bidrag utgått från avdikningsanslaget, för
närvarande är i stort sett utesluten från möjligheten att erhålla förhöjt
statsbidrag till bestridande av uppkommen merkostnad. Lantbruksstyrelsen
har vidare anfört följande.

En ändring av tilläggsbidragskungörelsen på sätt i motionerna i första
hand föreslagits skulle medföra, att kungörelsen utsträcktes att omfatta
även företag, till vilka nöjaktig möjlighet nu finnes att bevilja ytterligare
bidrag från avdikningsanslaget. Ifrågavarande kungörelse får anses vara av
kriskaraktär och torde nu icke böra givas större räckvidd än som erfordras
för att förhindra, att en grupp företag kommer i missgynnad ställning. Detta
syfte skulle kunna nås genom en bestämmelse av innebörd, att tilläggsbidrag
kan ifrågakomma för företag, till vilket bidrag ur avdikningsanslaget
beviljats enligt de före den 1 juli 1945 gällande grunderna, men att tillläggsbidrag
icke må beviljas företag, som tilldelats bidrag enligt därefter
gällande bestämmelser och vilket icke blivit påbörjat eller till väsentlig del
utfört före den 1 juli 1946. En sådan bestämmelse skulle visserligen komma
att från tilläggsbidrag utesluta en mycket liten grupp företag, som enligt
nu gällande bestämmelser kunna ifrågakomma härtill. Företag, till vilka

Jordbruksutskottets utlåtande nr i9.

5

ansökningar om bidrag från avdikningsanslaget inkommit efter den 1 juli
1945 och vilka beviljats bidrag före den 1 juli 1946, kunna nämligen enligt
nu gällande bestämmelser erhålla såväl ytterligare bidrag från avdikningsanslaget
som tilläggsbidrag men skulle efter den föreslagna ändringen endast
kunna erhålla ytterligare bidrag. Emellertid blir enligt nu tillämpad
praxis summan av bidrag och ytterligare bidrag från avdikningsanslaget samt
tilläggsbidrag begränsad till belopp, som företaget kunnat erhålla, om det
på eu gång prövats då de verkliga kostnaderna varit kända, d. v. s. Vs eller
V- av de verkliga kostnaderna. Företaget kommer sålunda i sak icke i något
försämrat läge genom att möjligheten till tilläggsbidrag bortfallit.

På grund av det anförda får styrelsen med hänsyn till för närvarande pågående
prisstegring tillstyrka en begränsad ändring av förenämnda kungörelse
den 12 april 1946''(nr 192) i syfte att borttaga de hinder för erhållande
av förhöjt statsbidrag till bestridande av uppkommen merkostnad,
som föreligger i fråga om en viss grupp av torrläggningsföretag.

Lantbruksstyrelsen förordar sålunda, att 1 § tredje stycket tilläggsbidragskungörelsen
erhåller följande ändrade lydelse: »Därest torrläggningsföretag,
till vilket bidrag utgått enligt kungörelsen den 30 juni 1939 (nr
431) angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag i dess
före den 1 juli 1945 gällande lydelse, icke blivit påbörjat eller till väsentlig
del utfört före den 1 juli 1946, må tilläggsbidrag likväl kunna beviljas, om
företaget finnes angeläget och med hänsyn till förhållandet mellan kostnad
och båtnad ekonomiskt försvarbart.»

Utskottet. Utredningen i ärendet torde giva vid handen, att gällande bestämmelser
om bidrag till torrläggningsföretag äro utformade på sådant
sätt, att vissa företag ha ett ogynnsamt läge i vad gäller möjligheterna att
erhålla bidrag till uppkomna merkostnader. Sålunda kan tilläggsbidrag icke
utgå till ett företag, som ej är väsentligen utfört före den 1 juli 1946, därest
det bidrag företaget ursprungligen erhållit från statens avdikningsanslag
beviljats först efter nämnda tidpunkt. Detta är fallet även om ansökningen
beträffande det första bidraget ingivits tidigare men av olika anledningar
icke blivit slutligt prövad förrän efter den 1 juli 1946. Såsom lantbruksstyrelsen
framhållit kunna bidragsreglerna i vissa fall jämväl utgöra
hinder mot att något som helst förhöjt bidrag — i form av ytterligare bidrag
från avdikningsanslaget eller tilläggsbidrag — kan beviljas ett dylikt
förelag. Ett huvudsakligen efter den 1 juli 1946 utfört torrläggningsföretag
kan sålunda icke erhålla vare sig ytterligare bidrag eller tilläggsbidrag,
därest det ursprungliga bidraget beviljats efter den 1 juli 1946 på grundval
av en ansökan, som ingivits före den 1 juli 1945.

Berörda förhållanden synas vara av icke ringa betydelse för ett flertal
torrläggningsföretag. I syfte att avhjälpa rådande olägenheter vill utskottet
därför förorda, att en översyn av ifrågavarande bidragsbestämmelser skall
komma till stånd. Enligt utskottets mening torde denna översyn lämpligen
höra verkställas genom Kung]. Maj:ts försorg. Utskottet förutsätter att, sedan
översynen avslutats, förslag i ämnet kommer att föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 49.

att riksdagen må, med anledning av motionerna 1: 288
och II: 381, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj:t ville låta företaga en översyn av gällande bestämmelser
om tilläggsbidrag till torrläggningsföretag.

Stockholm den 27 november 1951.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Alfred Andersson, Svedberg, Näslund*,
Jon Jonsson, Bror Nilsson*, Einar Persson*, Isaksson, Mossberger och Eskilsson*;
samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö,
Jacobson i Vilhelmina, Jonsson i Järvsand*, Ahlsten, Larsson i Julita*,
Mårtensson i Smedstorp, Boman i Stavsund*, Andersson i Långviksmon*
och fru Boman*.

* Ej närvarande vid justeringen.

518093. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.