Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
1
Nr 64.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 9 november 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 230, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.
I propositionen föreslås, att varuskatten å choklad och konfityrer skall
sänkas från 80 till 60 procent av varans beskattningsvärde. Sänkningen
föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952.
Det ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,* 1
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.
1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1951:213.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 64.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
Bilaga.
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående
statistiska nummer
Statistiskt nr |
Varuslag |
Skattesats, |
ur 298—302 |
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande choklad eller---eller sötningsmedel; glaserade eller---växtdelar eller er- sättningsmedel härför; |
|
med socker — — — av läskedrycker...... |
601 |
|
glass..................................... Anm. till ur stat. nr 298—302. Bestämmelserna i---av glass. |
60 |
Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 536 av herr Cassel och II: 683 av herr
Hagberg i Malmö, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att den i
proposition nr 230 föreslagna sänkningen av varuskatten å choklad och konfityrer
skall träda i kraft den 1 december 1951»; samt
2) motionen II: 682 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, »att,
om riksdagen beslutar bifalla propositionen i vad den avser en sänkning av
varuskatten å choklad och konfityrer från 80 till 60 procent, beslutet härom
måtte fastställas att träda i kraft senast den 1 december 1951».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 682 och II: 683.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt stadgas, att för
vissa varor — angivna i en vid förordningen fogad varuförteckning — skall
1 Skattesatsen har från och med den 1 december 1950 utgjort 80 procent.
Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 3
varuskatt utgå, där varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu
eller för vidare bearbetning eller ock införas till riket. Varuskatten utgår
med i varuförteckningen angivet procenttal av varans beskattningsvärde,
vilket är lika med det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig
för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till
detaljhandlare icke bedrives, det pris, som den skattskyldige kan antagas
ha betingat sig, därest sådan försäljning skett; och i intetdera fallet skall
varuskatten inberäknas i priset. Enligt nyssnämnda varuförteckning skall
varuskatt utgå för bl. a. choklad- och konfityrvaror. Skattesatsen för dessa
varor, som ursprungligen utgjorde 40 procent av beskattningsvärdet, höjdes
enligt förordningen den 27 februari 1948, nr 66, till 60 procent och enligt
förordningen den 17 november 1950, nr 574, till 80 procent; skattesatsen
för glass, sohi jämväl inrangeras under begreppet choklad- och konfityrvaror,
bibehölls dock vid 60 procent. Höjningarna trädde i kraft den 1 mars
1948 respektive den 1 december 1950 (ang. senaste höjningen jfr prop 255/
1950 och bevillningsutskottets betänkande nr 63/1950).
I efterföljande sammanställning har upptagits den influtna uppbörden av
skatten å choklad- och konfityrvaror (med undantag av glass) under budgetåren
1944/45—1950/51.
Budgetår |
Influten skatt |
1944/45 ____ |
|
1945/46 |
|
1946/47 |
........ 61,13 |
1947/48 ____ |
|
1948/49 |
........ 113,78 |
1949/50 ---- |
|
1950/51 |
........ 105,46 |
I riksstaten för nu löpande budgetår har varuskatten å choklad- och konfityrvaror
(exklusive glass) beräknats till 135 milj. kronor. I skrivelse till
riksräkenskapsverket den 9 november 1951 har kontrollstyrelsen med ledning
av nu tillgängliga uppgifter angående uppbörden beräknat skatteintäkten
för budgetåret 1951/52 till 104 miljoner kronor. I
I skilda till finansdepartementet inkomna skrivelser ha Svenska
konditorföreningen, Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u.
j». a., Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund samt Sveriges konditorförening
framställt yrkanden om sänkning av varuskatten å choklad- och
konfityrvaror. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.
har påyrkat en väsentlig nedsättning av skatten. Enligt föreningens mening
skulle en skattesats av 40 procent kunna antagas komma att giva staten
samma skatteintäkt som för närvarande. Svenska konditorföreningen
och Sveriges konditor-förening ha hemställt om sänkning av skatten till
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
50 respektive 40 procent av beskattningsvärdet. Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund
har icke siffermässigt angivit storleken av den av förbundet
ifrågasatta nedsättningen.
Över framställningarna ha, efter remiss, yttranden avgivits av kontrollstyrelsen
samt kommcrskollegium (med överlämnande av yttranden
från handelskamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges
grossistförbund samt Sveriges köpmannaförbund).
Rörande det närmare innehållet i de gjorda framställningarna och de däröver
avgivna yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen s.
4—13.
Departementschefen har såsom motivering för det i propositionen framlagda
förslaget anfört följande:
»Såsom framgår av den föregående redogörelsen beslöt 1950 års riksdag
efter därom i propositionen nr 255/1950 framlagt förslag en höjning av
varuskatten å choklad och konfityrer (med undantag av glass) från 60 till
80 procent av varans beskattningsvärde. Skattehöjningen, som trädde i
kraft den 1 december 1950, ingick som ett led i den skärpning av beskattningen
av vissa konsumtionsvaror, som nämnda års riksdag genomförde i
syfte att öka statsinkomsterna och stärka budgetbalansen för såväl budgetåret
1950/51 som innevarande budgetår. De beslutade skatteskärpningarna
avsågo jämväl spritdrycker, malt- och läskedrycker samt vissa essenser och
extrakter. Höjningen av skatten å choklad- och konfityrvaror hade beräknats
komma att tillföra statsverket ökade skatteintäkter med ca 25 miljoner
kronor. Därvid hade hänsyn tagits till att den höjda skattesatsen troligen
skulle komma att medföra en viss konsumtionsminskning. Denna minskning
hade antagits komma att uppgå till ungefär 10 procent i beskattningsvärde
räknat.
Hur konsumtionsutvecklingen gestaltat sig under den hittills förflutna
delen av år 1951 framgår av de uppgifter kontrollstyrelsen lämnat rörande
storleken av de månatliga värdena för leveranser från tillverkarna (beskattningsvärdena).
Till följd av stora lagringsköp under november 1950 blevo
beskattningsvärdena under de första månaderna efter skatteskärpningen
särskilt låga och dessa månader synas därför icke böra medtagas vid ett
bedömande av utvecklingen. Enligt de lämnade uppgifterna har det totala
beskattningsvärdet för tiden mars—september 1951 blivit inemot 25 procent
lägre än för motsvarande tid föregående år, medan det å detta värde
belöpande skattebeloppet varit i stort sett oförändrat.
I de nu föreliggande framställningarna om skattesänkning göres genomgående
gällande att konsumtionsminskningen helt eller åtminstone till väsentlig
del orsakats av den senaste skatteskärpningen. Visserligen hade
höjningen av råvarupriserna måst genomföras ungefär samtidigt med att
skatten skärptes, men då dessa höjningar uppgått endast till ca 20 procent,
d. v. s. icke mer än vad priserna i genomsnitt ökat på andra konsumtions
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 5
varor det sista året, kund; dessa kostnadsstegringar, menar man, icke lia
påverkat konsumtionen i sänkande riktning. En sådan argumentering förutsätter
å ena sidan att den inträdda varufördyringen lett till minskad
konsumtion men å andra sidan att endast den prisstegring som föranletts
av den ökade skatten haft denna verkan. Att ett dylikt betraktelsesätt icke
är hållbart torde ligga i öppen dag.
Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande gjort en närmare analys av prisstegringen.
Med utgångspunkt från prisläget före september månads ingång
1950 har kontrollstyrelsen beräknat att konsumentpriserna genom höjningen
av varuskatten vid oförändrad procentuell detalj handelsmarginal skulle
ha kommit att stiga med 12,5 procent. På grund av de efter nämnda tidpunkt
inträffade kostnadsstegringarna hade emellertid prisstegringen inklusive
varuskatt på densamma kommit att uppgå till icke mindre än 42 procent.
Kontrollstyrelsen har i detta sammanhang även pekat på det förhållandet
att den ganska kraftiga stegringen i levnadskostnaderna under innevarande
år för vissa varuområden medfört köpmotstånd, som även torde ha gått ut
över choklad- och konfityrvaror och troligen skulle ha gjort det i viss utsträckning
även vid en oförändrad prisnivå.
Otvivelaktigt har situationen medfört svårigheter för olika producentföretag
men såvitt jag kunnat utröna har den arbetskraft som därigenom
frigjorts praktiskt taget funnit sysselsättning inom andra områden av produktionslivet.
För egen del har jag likväl kommit till den uppfattningen att
den föregående år beslutade skattehöjningen genom olika sammanträffande
omständigheter medfört en hårdare belastning än som från början varit
avsedd. Till detta har också den omständigheten bidragit att detaljhandelns
marginaler beräknas såsom en procentuell andel av priset vid försäljning
till konsument. Anledning torde sålunda föreligga att till förnyat övervägande
upptaga frågan om skattesatsens storlek.
Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen har som sin mening
uttalat att en skattesats av 40 procent i stort sett skulle giva statsverket
samma intäkt som för närvarande. Föreningen har därvid förutsatt att en
skattelindring av denna omfattning skulle medföra en mycket betydande
konsumtionsökning. I den av föreningen åberopade utredningen har räknats
med en omsättningsökning av icke mindre än 120 å 200 miljoner kronor.
Enligt kontrollstyrelsens beräkningar skulle en sänkning av skattesatsen
till 60 respektive 40 procent föranleda en sänkning av konsumentpriserna
med i runt tal 10 respektive 20 procent. Med utgångspunkt från att den nuvarande
omsättningen molsvarar ett beskattningsvärde av 130 miljoner
kronor har kontrollstyrelsen uppskattat beskattningsvärdet vid en 40-procentig
skatt till ca 200 miljoner kronor och vid cn 60-procentig skatt till ca
160 miljoner kronor. Med ledning härav beräknar kontrollstyrelsen skatteintäkten
till 96 miljoner kronor vid en skattesats av 60 procent och 80
miljoner kronor vid en skattesats av 40 procent. Då skatteintäkten med nuvarande
skattesats kan uppskattas till 104 miljoner kronor skulle sålunda
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 6b.
en sänkning till 60 eller 40 procent medföra ett skattebortfall av 8 respektive
24 miljoner kronor.
Att bedöma den väntade konsumtionsutvecklingen efter en eventuell skattesänkning
är självfallet ytterligt vanskligt. Såsom kontrollstyrelsen påpekat
har den allmänna stegringen i levnadskostnaderna under innevarande
år för vissa varuområden medfört köpmotstånd. Tillgängliga uppgifter om
detaljhandelns omsättning tyda härpå. Betecknande är också att nedgången
i förbrukningen varit särskilt tydlig på livsmedelsområdet, vilket möjligen
kan vara ett uttryck för konsumtionsvanornas utveckling på något längre
sikt. Att närmare klarlägga vilken styrka dessa tendenser ha låter sig givetvis
icke göra. Så mycket torde dock vara klart att någon grundad anledning
att räkna med en så kraftig konsumtionsökning, i gynnsammaste fall
ända upp till 200 miljoner kronor, som den som fabrikantföreningen lagt
till grund för sina bedömanden, icke föreligger. Enligt min mening är det
ovisst, huruvida man ens med säkerhet kan påräkna en konsumtionsökning
av den omfattning kontrollstyrelsen antagit. Man måste sålunda ha klart
för sig att en skattesänkning med säkerhet kommer att medföra minskade
skatteintäkter. Med hänsyn till det påräkneliga skattebortfallet anser jag
mig icke kunna tillstyrka större nedsättning än till 60 procent. Godtages
detta förslag kommer läget att återföras til! vad som gällde före senaste
skatteskärpningen. En skattesänkning av denna omfattning har även förordats
av kommerskollegium.
I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av en skattesänkning har Sveriges
grossistförbund i sitt yttrande framhållit att ur handelns synpunkt
vore det av särskild betydelse att en skatteändring icke skedde under den
livliga försäljningssäsongen före jul. Den lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet
av nya skattebestämmelser vore enligt förbundets mening i början
av januari, då julhandeln avslutats och det nya årets försäljningssäsong
ännu icke påbörjats. Med hänsyn härtill får jag föreslå att skattesänkningen
genomföres per den 1 januari 1952.
Sveriges konditor-förening har i sin skrivelse jämväl hemställt om viss
ändring av varuskatteförordningens bestämmelser om minimiskatt. Enligt
kontrollstyrelsens uppfattning saknas anledning att nu genomföra en revision
av dessa bestämmelser. Jag delar denna uppfattning och anser mig
sålunda icke kunna tillstyrka konditor-föreningens framställning i nu förevarande
del.»
Av innehållet i de i ämnet avgivna motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna 1:536 och II: 683 har anförts, att 1950 års
höjning av varuskatten å choklad- och konfityrvaror medfört en stark minskning
av konsumtionen. Denna hade sålunda sjunkit från ca 50 000 ton till
ca 35 000 ton per år. Enligt kontrollstyrelsen hade nedgången i beskattningsvärdet
under tiden mars—september utgjort ca 25 procent och den faktiska
skatteinkomsten hade nedgått med ungefär 25 procent eller med ca
30 miljoner kronor jämfört med de beräkningar, som förelåge vid beslutet
Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 7
om skattehöjningen. Detta innebure att statens skatteinkomster trots penningvärdesförsämringen
och den höjda skattesatsen icke ens nominellt blivit
större än under år 1950. Beslutet om skattehöjningen 1950 motiverades
med att ökade skatteintäkter, som vore nödvändiga för att uppnå balans i
budgeten, härigenom beräknades inflyta. I en motion nr I: 538 yrkades avslag
på höjningen under bl. a. följande motivering: »Om tendensen till en
kraftigt minskad omsättning på de beskattade chokladvarorna är av en sådan
styrka att man redan nu nått den höjd av beskattningen där skatteintäkten
av densamma är maximum, skulle en ytterligare höjning ha till följd, att
samtliga led i den beskattade delen av choklad- och konfityrbranschen utsättas
för betydande ekonomiska påfrestningar till följd av den minskade
omsättningen utan att några fördelar ur statens synpunkt därigenom vinnas.
Under sådana förhållanden måste andra vägar sökas för att uppnå syftet
med den föreslagna skatten.» Erfarenheten visade, att de farhågor som
framfördes i motionen vore välgrundade. Det torde nämligen vara otvivelaktigt
att den stora konsuintionsminskningen till alldeles övervägande del
vore en följd av de prishöjningar, som föranletts av den genomförda skattehöjningen.
Av den totala prisstegring, som ägt rum för chokladvaror under
det senaste året, kunde ungefär två tredjedelar anses vara direkt beroende
av varubeskattningen. Enligt motionärernas uppfattning borde den nu föreslagna
lägre beskattningen få tillämpas redan fr. o. m. den 1 december 1951.
Ett ikraftträdande av sänkningen först 1 januari 1952 skulle nämligen innebära
stora risker för ytterligare permitteringar av arbetskraft inom choldadoch
konfityrbranschen. Man kunde också räkna med att den publicitet, som
ägt rum kring denna fråga, kunde leda till ett kraftigt köpmotstånd under
december månad, vilket skulle kunna innebära att skatteintäkterna till statsverket
bleve relativt obetydliga.
Till stöd för det i motionen II: 682 framförda yrkandet har framhållits,
att julhandeln med choklad och konfityrer utgjorde normalt en mycket väsentlig
del av försäljningen av dessa varor under året och vore därför självfallet
av största ekonomiska betydelse för såväl industrien som återförsäljarna
inom branschen. Om förslaget att sänka skatten från den 1 januari
1952 genomfördes, kunde detta med fog väntas verka i högsta grad störande
på den nu förestående julhandeln. Allmänheten hade på grund av att utförsäljningspriserna
främst genom den i december 1950 genomförda skattehöjningen
blivit alltför höga visat ett påtagligt köpmotstånd under det nu
gångna året. Som en följd därav hade fabrikanternas totala omsättning nedgått
med ca 30 % och den beräknade merintäkten av skattehöjningen hade
helt uteblivit. Det mest verksamma medlet för att bryta allmänhetens köpmotstånd
vore otvivelaktigt att finna i en sänkning av utförsäljningspriserna.
En möjlighet därtill erbjödes nu genom förslaget om sänkning av skatten.
Men allmänheten hade genom den publicitet, som givits åt den framlagda
propositionen, varskotts om att en sådan prissänkning vore att emotse
först efter den 1 januari 1952. Man kunde räkna med att allmänheten i
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
stället för afl normalt öka sina inköp inför julen denna gång komme att
visa den största återhållsamhet i sina inköp. Att detta för såväl industrien
som handeln vore en högst olycklig utveckling torde vara självfallet. Såväl
industrien som handeln hade under'' året haft stora svårigheter att kämpa
med, vilket tydligt torde framgå av den ovan lämnade uppgiften om den
inträffade omsättningsminskningen. Det vore ju för övrigt allmänt känt
att flera mindre industriföretag fått helt nedlägga driften under året, medan
andra företag fått vidkännas en minskning i produktionen, som lett bl. a. till
personalinskränkningar. Återförsäljare av dessa varor hade kommit i ett
svårt läge då deras omsättning sjunkit samtidigt som de allmänna omkostnaderna
stigit. Eu felslagen julhandel skulle komma att medföra ytterligare
kännbara ekonomiska påfrestningar för såväl industrien som handeln. För
industriens del tillkomme, att lagren av färdiga varor icke kunde väntas
bliva minskade i den omfattning, som beräknats i samband med julhandeln,
utan att lagren i stället till stor del torde komma att kvariigga till efter den
för skattsänkningen föreslagna tidpunkten. Fabrikanterna torde i ett sådant
läge redan inom kort nödgas att i stor utsträckning permittera sina arbetare
lör att låta driften ligga nere till in på nyåret 1952. Som en ytterligare konsekvens
av en minskad julhandel framstode givetvis det förhållandet, att
statsverket komme att i samma mån gå miste om intäkter genom varuskatten.
Samtliga dessa nackdelar syntes kunna undvikas, om skattesänkningen
ägde rum vid en tidigare tidpunkt. Från såväl industrien som organisationerna
inom den enskilda och kooperativa handeln hade också enstämmigt
framhållits angelägenheten av att skatteändringen genomfördes senast den
1 december 1951. Endast därigenom skulle det bli möjligt att hinna få ut
varor med den sänkta varuskatten till alla försäljningsställen, så att varorna
kunde försäljas till julen. Julhandeln skulle i så fall icke bliva alltför
störd genom skatteändringen. Även rent principiella skäl syntes tala för
att cn så kort tidrymd som möjligt borde förflyta från den tidpunkt, då
förslaget om skatteändringen blivit allmänt känt, till tidpunkten för ändringens
ikraftträdande. Framhållas kunde slutligen, att några svårigheter
av kontrollteknisk art icke gärna kunde vara förbundna med en sådan ändring
av tidpunkten för skattesänkningens ikraftträdande.
Till utskottet ha i anledning av den förevarande propositionen inkommit
skrifter från Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet ävensom
telegram från Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund samt
från Sveriges speceri- & lanthandlareförbund. I samtliga dessa framställningar
har hemställts, att den föreslagna skattesänkningen måtte träda i
kraft den 1 december 1951. Av innehållet i skrifterna och telegrammen må
här omnämnas följande.
Sveriges grossislförbund har i sin skrift rörande frågan om den föreslagna
skattesänkningens ikraftträdande erinrat om att förbundet i skrivelse
den 4 oktober 1951 på begäran av kommerskollegium avgivit yttrande över
framställningar från Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen
Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
9
u. p. a. samt vissa andra organisationer om en sänkning av varuskatten på
choklad- och konfektyrvaror. Förbundet tillstyrkte därvid, att denna varuskatt
skulle nedsättas från 80 till 40 procent. Samtidigt förordade förbundet
att, för den händelse en skattesänkning .skulle kunna genomföras
redan denna höst, densamma skulle sättas i kraft den 1 januari 1952. Sedan
det nyligen blivit bekant, att man inom finansdepartementet tagit under
övervägande att redan under innevarande höstriksdag avlämna proposition
om en sänkning av varuskatten, hade överläggningar ägt rum mellan
vederbörande till grossistförbundet anslutna grossistbranschorganisation
samt övriga intressegrupper inom choklad- och konfektyrbranschen. Vid
dessa förhandlingar hade framförts starka önskemål om att, för den händelse
en skattesänkning komme att beslutas, denna borde — oberoende av
de .synpunkter på denna speciella fråga, som framförts i grossistförbundets
skrivelse den 4 oktober 1951 — genomföras med det allra snaraste och helst
redan den 1 december innevarande år. De skäl, som åberopats härför, hade
varit så vägande, att förbundet för sin del ansåge sig reservationslöst kunna
instämma i dessa önskemål. Grossistförbundet ville sålunda efter samråd
med Konfektyrgrossisternas riksförbund tillstyrka, att bestämmelserna
om en reducerad varuskatt måtte träda i kraft den 1 december innevarande
år.
Kooperativa förbundet har i anslutning till de väckta motionerna om
ändring av tiden för ikraftträdandet till den 1 december 1951 förklarat sig
gärna vilja meddela, att förbundet ansåge nämnda datum som lämpligare
tidpunkt för skatteändringens ikraftträdande.
Det från Sveriges frukt- och konfeklyrhandlareförbund inkomna telegrammet
har följande lydelse: »Till Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund
anslutna detaljhandlare vill framhålla det såsom ytterst önskvärt
att den förslagna skattesänkningen å konfektyrvaror sker den 1 december.
Ett fördröjande av tidpunkten till den 1 januari skulle för oss medföra
besvärliga konsekvenser.»
Sveriges speceri- & lanthandlareförbund har i sitt av förbundets ordförande
och verkställande direktör undertecknade telegram anfört: »Undertecknads
förbund som representerar 17 000 speceri- och lanthandlare inom
landet har vid styrelsesammanträde beslutat att rikta en allvarlig vädjan
till bevillningsutskottet att utskottet ville föreslå riksdagen att skatten på
chokladvaror sänkes från och med den 1 december 1951. Det är av utomordentligt
stor betydelse för detaljhandeln med chokladvaror att skattesänkningen
kommer till stånd redan från december månads början.»
Utskottet. 1 den förevarande propositionen nr 230 föreslås, att varuskatten
å choklad och konfityrcr skall sänkas från 80 till (50 procent av varans
beskattningsvärde. Sänkningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari
1952.
Genom beslut av 1950 års riksdag höjdes skattesatsen för choklad- och
konfityrvaror, med undantag av glass, från 90 till 80 procent. Denna skatte2
Bihang till riksdagens protokoll 191)1. 7 samt. .Yr 64.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
höjning ingick som ett led i vissa, samtidigt genomförda skärpningar av
konsumtionsbeskattningen. Syftet med dessa åtgärder var att utjämna ett
beräknat reellt budgetunderskott för budgetåret 1950/51 samt öka möjligheterna
att uppnå balans mellan statens inkomster och utgifter under nu
löpande budgetår. Under antagande att beskattningsvärdet för chokladoch
konfityrvaror efter skattehöjningen skulle sjunka med 10 procent, beräknades
ökningen av statsverkets intäkter av den skärpta varuskatten till
ca 25 miljoner kronor.
Enligt vissa i den nu föreliggande propositionen intagna uppgifter bär
det totala beskattningsvärdet å choklad och konfityrer för tiden mars—
september 1951, vilken tidsperiod synes kunna läggas till grund för en jämförelse,
blivit inemot 25 procent lägre än för motsvarande tid föregående
år, under det att skattebeloppet varit i stort sett oförändrat. Branschorganisationerna
ha i de i propositionen redovisade framställningarna gjort gällande,
att konsumtionsminskningen helt eller åtminstone till väsentlig del
orsakats av den år 1950 genomförda skatteskärpningen. Samma uppfattning
har kommit till uttryck i de likalydande motionerna I: 536 och II: 683,
vari uttalats, att den stora konsumtionsminskningen till alldeles övervägande
del varit en följd av de prishöjningar, som föranletts av den senaste
skattehöjningen. Den av kontrollst yreisen gjorda undersökningen av de
faktorer, som föranlett prisstegringen å choklad- och konfityrvaror, ådagalägger
enligt utskottets mening med all tydlighet, att konsumtionsminskningen
icke ensidigt kan tillskrivas den skärpta varuskatten. Å andra sidan
finner utskottet i likhet med departementschefen, att skattehöjningen genom
olika sammanträffande omständigheter medfört en hårdare belastning
än som från början varit avsedd. Utskottet vill därför tillstyrka en
sänkning av varuskatten för ifrågavarande varor.
Hur utvecklingen av konsumtionen kommer att påverkas av en sänkning
av skattesatsen är mycket svårt att förutspå. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen
har uttalat, att en å det nuvarande beskattningsvärdet
beräknad skattesats av 40 procent torde i stort sett komma att giva
statsverket samma inkomster som för närvarande. Kontrollstyrelsen har
beräknat, att en sänkning till 60 respektive 40 procent skulle medföra ett
skattebortfall av 8 respektive 24 miljoner kronor. Att ställa någon säker
prognos för framtiden i detta hänseende är enligt utskottets mening icke
möjligt. Såsom departementschefen framhållit synes emellertid en skattesänkning
med säkerhet komma att medföra minskade skatteintäkter. Med
hänsyn till det påräkneliga skattebortfallet har departementschefen förklarat
sig icke kunna tillstyrka större nedsättning än till 60 procent. En längre
gående sänkning än den föreslagna anser sig utskottet ej heller kunna biträda.
Såsom ovan nämnts föreslås i propositionen, att skattesänkningen genomföres
från och med den 1 januari 1952. Yrkande om att den föreslagna
skattesänkningen skall träda i kraft den 1 december 1951 har framförts såväl
i de likalydande motionerna I: 536 och II: 683 som i motionen II: 682.
Bevillningsutskottets betänkande nr 64. 11
Sveriges grossistförbund, som i sitt remissyttrande över de gjorda framställningarna
om nedsättning av varuskatten å choklad och konfityrer
framhållit att den lämpligaste tidpunkten för en skattesänkning vore den
1 januari 1952, har i en till utskottet ingiven skrift förklarat sig efter överläggningar
med choklad- och konfektyrbranschens organisationer vilja tillstyrka,
att ikraftträdandet av bestämmelserna om skattesänkningen sattes
till den 1 december innevarande år. Sveriges frukt- och konfektyrhandlareförbund
samt Sveriges speceri- & lanthandlareförbund ha i telegram till utskottet
givit uttryck åt samma uppfattning. Vidare har Kooperativa förbundet
i en till utskottet inkommen skrift uttalat, att den 1 december 1951
vore en lämpligare tidpunkt för skatteändringens ikraftträdande. Departementschefen
har vid sitt ställningstagande till frågan om tidpunkten för
skattesänkningens ikraftträdande erinrat om grossistförbundets yttrande,
vari uttalats att det ur handelns synpunkt vore av särskild betydelse, att en
skatteändring skedde i början av januari, då julhandeln avslutats och det
nya årets försäljningssäsong ännu icke påbörjats.
Utskottet anser likaledes, att övervägande hänsyn vid bestämmandet av
tidpunkten för ikraftträdandet bör tagas till handelns ur praktiska synpunkter
motiverade önskemål. I enlighet med vad som anförts i de till utskottet
inkomna uttalandena från handelns representanter vill utskottet
därför tillstyrka, att skattesänkningen genomföres från och med den 1 december
innevarande år. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
vid skattehöjningen den 1 december 1950 någon särskild beskattning icke
vidtogs av de hos grossister och detaljhandlare inneliggande lagren, varför
några anspråk på ersättning för de förluster, som kunna följa av prissänkning
på nu befintliga lager icke rimligen kunna resas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 230 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande
motionerna I: 536 av herr Cassel och II: 683 av herr Hagberg
i Malmö samt motionen II: 682 av herr Christenson i
Malmö, antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen
med den ändringen, att dagen för ikraftträdandet
fastställes till den 1 december 1951 i stället för den
1 januari 1952.
Stockholm den 22 november 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 64.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Velander,
Petrén, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson och Werner samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Björklund,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Kristensson i Osby, Sundström, Hagberg i
Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Christenson i Malmö.
518088. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.