Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

1

Nr 62.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 mars 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 170, har Kungl Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947
(nr 210)om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation
m. m.; samt

3) förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

I syfte att vinna en mjukare övergång mellan full skatteplikt och full
skattefrihet i fråga om realisationsvinster föreslås, att beskattning därav
skall ske enligt en fallande skala med bibehållande i princip av gällande
tidsgränser för skatteplikt. Vinsten föreslås sålunda skola beskattas i sin
helhet, om viss kortare tid förflutit mellan förvärv och avyttring, och därefter
till allt mindre del ju närmare periodens slut avyttringen sker.

Beträffande strömfall eller rättighet till vattenkraft föreslås utsträckning
av tidsgränsen för skatteplikt, så att skatteplikt för realisationsvinst skall
föreligga, därest avyttring sker inom femton år från förvärvet. Även beträffande
dylika vinster föreslås beskattning skola ske efter en reducerande skala.

Enligt gällande bestämmelser grunda vissa fång icke skatteplikt för realisationsvinst.
I fråga om förvärv genom gåva föreslås nu den ändringen, att
om någon avyttrat egendom, som han erhållit i gåva av make eller skyldeman,
skall frågan huruvida och i vad mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas med hänsyn till givarens fång. Vidare föreslås
en ändring beträffande de fall, som regleras i punkt 3 av anvisningarna till
35 § kommunalskattelagen. Enligt nämnda bestämmelse grunda förvärv genom
bodelning icke skatteplikt i fråga om realisationsvinst, såvida icke vid
bodelningen egendom tillägges samma make, som ursprungligen förvärvat
den genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. I propositionen föreslås,
att skattefriheten skall begränsas till sådana fall, då skattskyldig vid bodel 1

Bihnng till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 62.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

ning i anledning av makes död erhållit egendom, som icke av den skattskyldige
själv ursprungligen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång. En mot dessa ändringar korresponderande ändring föreslås i punkt 4
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i fråga om vilket fång, som
skall vara avgörande för beräkning av skogs ingångsvärde.

I fråga om beräkningen av realisationsförluster och dess återverkningar
på beskattningen föreslås, att motsvarande regler skola tillämpas som föreslagits
beträffande beräkning av realisationsvinst. Avdrag för realisationsförlust
skall sålunda medgivas efter samma reducerande skala, som föreslagits
beträffande beskattning av realisationsvinst.

I syfte att underlätta införandet av de föreslagna uppmjukningarna av
realisationsvinstbeskattningen och samtidigt undanröja den inadvertensen,
att intäkt vid försäljning av maskiner och inventarier i förvärvskällan rörelse
skall behandlas efter olika regler, beroende på om säljaren är sådan
skattskyldig, som avses i punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,
eller icke, föreslås att intäkt vid avyttring av dylika tillgångar i
fortsättningen alltid skall i sin helhet anses utgöra intäkt av rörelse.

Vidare föreslås att ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur,
som för närvarande beskattas enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning,
för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband därmed
föreslås införande av generella bestämmelser för rätt till avdrag för avskrivning
å dylik tillgångs anskaffningsvärde.

I syfte att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad inkomst
föreslås särskilda bestämmelser angående beräkning av skatt till staten
å dylik inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås därvid intäkt, vilken
åtnjutits under ett beskattningsår, men som hänför sig till minst två beskattningsår.
Principen för den föreslagna särskilda skatteberäkningen är,
att statlig inkomstskatt icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha
utgått, om de i den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till
beskattning de år, under vilka de intjänats eller å vilka de eljest belöpa.

Särskild skatteberäkning skall i princip kunna komma i fråga vid all slags
ackumulerad inkomst, men av praktiska skäl föreslås dock vissa begränsningar.

De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

3

1) Förslag

tiU

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall upphöra att gälla och att 35 § samt
52 § 1 mom. ävensom anvisningarna till 21 § punkt 2, 22 § punkt 4, 28 §
punkt 1, 29 § punkterna 3 d, 5 och 10, 35 § punkterna 1—2 och 36 § punkt
2 nämnda lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande angives.

Nuvarande lydelse:

35 §.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
hänföres intäkt, som
skattskyldig haft av annan förvärvskälla
än förut nämnts och som ej
heller härflutit av kapital. Hit räknas
således dels vinst å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom,
som förvärvats genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång och
varit i den skattskyldiges ägo, om
det är fastighet, under mindre än tio
år och eljest under mindre än fem
år (realisationsvinst), ävensom lotterivinst,
därest densamma icke jämlikt
19 § är frikallad från beskattning,
dels intäkt genom tillfälligt bedriven
vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet, intäkt
av tillfälligt uppdrag, såsom
uppdrag att förrätta bouppteckning,
arvskifte, auktion, besiktning, värdering,
skogsräkning, ävensom intäkt
av annan därmed jämförlig inkomstgivande
verksamhet av tillfällig na -

Föreslagen lydelse:

35 §.

1 mom. Till intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet hänföres intäkt,
som skattskyldig haft av annan förvärvskälla
än förut nämnts och som
ej heller härflutit av kapital.

2 mom. Till intäkt som i 1 mom.
avses räknas, i den omfattning nedan
sägs, vinst å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom,
som förvärvats genom köp, byte- eller
därmed jämförligt fång och varit
i den skattskyldiges ägo under
nedan angiven tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit
såsom gåva av make eller skyldeman,
av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan om
och i vad mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas
med hänsyn till sistnämnda
fång. Motsvarande skall gälla om
make vid bodelning i anledning av
andra makens död erhållit egendom,

1 Senaste lydelse av 35 § se 1948: 46, av 52 § 1 mom. se 1960: 252, av anvisningarna till 22 §
punkt 4 se 1950:588 och 1951: 4H8, av anvisningarna till 28 § punkt 1, till 29 § punkt 5 och
till 35 § punkt 1 se 1938:368, av anvisningarna till 29 § punkt 3 d se 1947:575 samt av anvisningarna
till 36 § punkt 2 se 1945: 408.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:
tur, dels ock intäkt genom restitution,
avkortning eller avskrivning av
sådan i slutlig eller tillkommande
skatt ingående pensionsavgift enligt
lagen om folkpensionering, för vilken
avdrag av den skattskyldige åtnjutits
vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:
som förstnämnde make före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, eller om
make vid bodelning av annan anledning
än andra makens död erhållit
egendom, som någondera maken före
äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst
skall, med i 3 och 4 mom. angivna
undantag, räknas

a) d å fråga är om vinst

genom avyttring av

fast egendom:

om egendomen innehafts

mindre än 7 är.......... 100 % av vinsten

7 dr men mindre än 8 år 75 % > >

8 > > > > 9 » 50 % » >

9 t > > > 70 > 25 % -t »

b) då fråga är om vinst

genom avyttring av

lös egendom:

om egendomen innehafts

mindre än 2 är........ 100 % av vinsten

2 är men mindre än 3 är 75 % t >

3 > > » > 4 > 50 % > >

4 > > » > 5 » 25 % » »

Vad ovan sagts beträffande fast
egendom skall även äga tillämpning
å tomträtt.

3 mom. Såsom skattepliktig realisationsvinst
vid avyttring av strömfall
eller rättighet till vattenkraft
skall räknas:

om egendomen innehafts

mindre än 12 år..........100 % av vinsten

12 är men mindre än 13 år 75 % > »

13 > > > > 14 i 50 % > »

14 > » » > 75 » 25 % > >

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

4 mom. Vinst, som uppkommit
genom att fast eller lös egendom tagits
i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest
avyttrats under sådana förhållanden,
att tvångsförsäljning som nyss sagts
måste anses vara för handen, är
icke i något fall att anse som skattepliktig
realisationsvinst, dock att
skatteplikt enligt eljest gällande regler
föreligger därest det skäligen kan
antagas, att avyttringen skulle ägt
rum även om tvång icke förelegat.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande realisationsvinst
vid upplåtelse av nyttjanderätt
eller servitutsrätt till fastighet för
obegränsad tid mot engångsersättning.

5 mom. Till intäkt som i
1 mom. avses räknas jämväl
dels lotterivinst, därest densamma
icke jämlikt 19 § är frikallad
från beskattning, dels intäkt genom
tillfälligt bedriven vetenskaplig,
litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt
uppdrag, såsom uppdrag att
förrätta bouppteckning, arvskifte,
auktion, besiktning, värdering, skogsräkning,
ävensom intäkt av annan
därmed jämförlig inkomstgivande
verksamhet av tillfällig natur, dels
ock intäkt genom restitution, avkortning
eller avskrivning av sådan
i slutlig eller tillkommande skatt ingående
pensionsavgift enligt lagen
om folkpensionering, för vilken avdrag
av den skattskyldige åtnjutits
vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt
mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering
avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.
medgives, helt eller delvis ej kunnat
utnyttjas å den därtill närmast berättigade
makens skattepliktiga inkomst,
må bristen avräknas å den
andra makens inkomst i samma
kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes
med hänsyn till båda makarnas
sammanlagda inkomst. Ortsavdrag
beräknas för makarna gemensamt
till belopp som i 48 § 2 mom.
andra stycket sägs. Den beskattningsbara
inkomsten beräknas likaledes
för makarna gemensamt och
skall i jämna tiotal kronor fördelas
å makarna efter förhållandet mellan
deras i kommunen taxerade inkomster.

Föreslagen lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst samt
mannen därjämte för boets gemensamma
inkomst. Har vid dylik taxering
avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.
medgives, helt eller delvis ej kunnat
utnyttjas å den därtill närmast berättigade
makens skattepliktiga inkomst,
må bristen avräknas å den
andra makens inkomst i samma kommun.
Underskott å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom,
som uppkommit för endera maken,
må avräknas från den andra makens
inkomst i samma kommun av förvärvskälla
av samma slag. Skatteplikt
enligt 51 § bedömes med hänsyn
till båda makarnas sammanlagda
inkomst. Ortsavdrag beräknas för
makarna gemensamt till belopp som
i 48 § 2 mom. andra stycket sägs.
Den beskattningsbara inkomsten beräknas
likaledes för makarna gemensamt
och skall i jämna tiotal kronor
fördelas å makarna efter förhållandet
mellan deras i kommunen taxerade
inkomster.

Anvisningar

till 21 §.

2. Till jordbruk — — — annat
jordbruk.

Såsom binäring--- — fastighe tens

område.

Skogsbruk, varmed — — — till
jordbruk.

Under skogsbruk —---till rö relse.

Har den,---rörelse föreligga.

till 21 §.

2. Till jordbruk ■— — — annat
jordbruk.

Såsom binäring — ---fastighe tens

område.

Skogsbruk, varmed — — — till
jordbruk.

Under skogsbruk---— till rö relse.

Har den, — ---rörelse föreligga.

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

7

Nuvarande lydelse:

till 22 §.

4. Hax skog--- — gällande in gångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås
det värde, varmed växande skog kan
anses hava ingått i fastighetens värde
vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade
fastigheten. Har egendom,
som make erhållit vid bodelning,
före äktenskapets ingående eller under
äktenskapet av maken förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, skall i berörda
avseende sistnämnda fång vara avgörande.
Såsom fastighetens värde
är att anse vid köp den för fastigheten
erlagda köpeskillingen och vid
annat förvärv det belopp, efter vilket
stämpelplikten med avseende å fastighetsförvärvet
beräknats, eller,,
därest stämpelplikt för förvärvet icke
förelegat, det belopp, efter vilket
stämpelplikt skulle enligt eljest gällande
grunder beräknats, om stämpelplikt
förelegat. Skogens för ägaren
gällande ingångsvärde utgör det
sålunda beräknade ingångsvärdet
med avdrag för vad han må hava fått
avdraga vid tidigare taxeringar. Har
efter avverkning av skog eller upplåtelse
av avverkningsrätt den återstående
skogens värde nedgått un -

F öre slag en lydelse:

Till intäkt av skogsbruk hänföres
icke intäkt genom avyttring av växande
skog i samband med avyttring
av marken, därest hela vinsten vid
fastighetsavyttringen enligt 35 § utgör
skattepliktig realisationsvinst.
Om dylik vinst däremot endast delvis
är skattepliktig enligt nämnda lagrum,
kan jämväl taxering såsom för
intäkt av skogsbruk äga rum (jfr
anvisningarna till 35 §).

till 22 §.

4. Har skog---gällande in gångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås
det värde, varmed växande skog kan
anses hava ingått i fastighetens värde
vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade
fastigheten. Har egendom,
som skattskyldig erhållit såsom gåva
av make eller skyldeman, av givaren
förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall i berörda
hänseende sistnämnda fång vara avgörande.
Motsvarande skall gälla,
om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnde make före
äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång, eller
om make vid bodelning av annan
anledning än andra makens död
erhållit egendom, som någondera
maken före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:
der det för ägaren gällande ingångsvärdet,
får avdrag ske med det belopp,
varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående---av ingångs värdet.

Vare sig---ursprungliga in gångsvärdet.

Är det--—- samma tid.

Om avdrag---av skogen.

Om moderbolag----för mo derbolaget.

Exempel å —■ -— — ingående virkesförråd: A.

försäljer — --erlagda köpe skillingen.

Det för---- 10 200 kronor.

Exempel å —--i ingångs värde: B.

försäljer ---- 10 000 kro nor.

Ingångsvärdet har---det ur sprungliga.

Föreslagen lydelse:

Såsom fastighetens värde är att
anse vid köp den för fastigheten erlagda
köpeskillingen och vid annat
förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten
med avseende å fastighetsförvärvet
beräknats, eller, därest
stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,
det belopp, efter vilket stämpelplikt
skulle enligt eljest gällande
grunder beräknats, om stämpelplikt
förelegat. Skogens för ägaren gällande
ingångsvärde utgör det sålunda
beräknade ingångsvärdet med avdrag
för vad han må hava fått avdraga
vid tidigare taxeringar. Har
efter avverkning av skog eller upplåtelse
av avverkningsrätt den återstående
skogens värde nedgått under
det för ägaren gällande ingångsvärdet,
får avdrag ske med det belopp,
varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående---av ingångs värdet.

Vare sig — -—- — ursprungliga ingångsvärdet.

Är det--— samma tid.

Om avdrag — — — av skogen.

Om moderbolag----för mo derbolaget.

Exempel å---— ingående vir kesförråd: A.

försäljer----erlagda köpe skillingen.

Det för----— 10 200 kronor.

Exempel å — — — i ingångsvärde: B.

försäljer---- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har — — — det ursprungliga.

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

9

Nuvarande lydelse:
till 28 §.

Föreslagen lydelse:
till 28 §.

1. Till intäkt av rörelse hänföras 1. Till intäkt av rörelse hänföras
samtliga intäkter i penningar eller samtliga intäkter i penningar eller
varor, som influtit i rörelsen. Detta varor, som influtit i rörelsen. Detta
innebär, att intäkten skall vara av innebär, att intäkten skall vara av
sådan beskaffenhet, att den normalt sådan beskaffenhet, att den normalt
är att räkna med och ingår såsom är att räkna med och ingår såsom ett
ett led i den förvärvsverksamhet, led i den förvärvsverksamhet, varvarom
fråga är. Hit räknas alltså in- om fråga är. Hit räknas alltså inflyflytande
betalning för varor eller tande betalning för varor eller proprodukter,
som den skattskyldige dukter, som den skattskyldige för i
för i handel eller tillverkar, och gäl- handel eller tillverkar, och gäller detler
detta även för det fall, att rörel- ta även för det fall, att rörelseidkaseidkaren
vid överlåtelse av rörelsen ren vid överlåtelse av rörelsen till
till annan låter i överlåtelsen ingå be- annan låter i överlåtelsen inga befintliga
varor eller produkter. Den- fintliga varor eller produkter. Denna
na överlåtelse utgör då så att säga överlåtelse utgör då så att säga den
den sista affärshändelsen i hans ro- sista affärshändelsen i hans rörelse,
relse. Däremot räknas icke hit sa- Däremot räknas icke hit sadan indan
intäkt, som till den skattskyl- täkt, som till den skattskyldige kan
dige kan inflyta vid sidan av rörel- inflyta vid sidan av rörelsen eller
sen eller utanför vad som normalt utanför vad som normalt är att anär
att anse såsom driftinkomst, så- se såsom driftinkomst, såsom exemsom
exempelvis vid avyttring av per- pelvis vid avyttring av personlig lössonlig
lösegendom eller för stadigva- egendom eller för stadigvarande bruk
rande bruk i rörelsen avsedda fas- i rörelsen avsedda fastigheter eller
tigheter eller andra tillgångar — an- andra tillgångar — angående för sågående
för sådant bruk avsedda ma- dant bruk avsedda maskiner och
skiner och andra inventarier så ock andra inventarier så ock patenträtter
patenträtter och liknande tidsbe- och liknande tidsbegränsade rättiggränsade
rättigheter, se dock andra, heter ävensom rättigheter av goodtredje
och fjärde styckena här nedan ivills natur, se dock andra, tredje,

_ eller vid avyttring av rörelsen fjärde och femte styckena här nedan.

själv. Den intäkt, som erhålles ge- Den intäkt, som erhålles genom en
nom en dylik, oberoende av rörelsen dylik, oberoende av rörelsen verkverkställd
avyttring, skall tagas i he- ställd avyttring, skall tagas i betraktraktande
vid inkomstberäkningen tande vid inkomstberäkningen för
för förvärvskällan tillfällig förvärvs- förvärvskällan tillfällig förvärvsverkvcrksamhet
och bedömas efter de för samhet och bedömas efter de för
denna förvärvskälla stadgade grun- denna förvärvskälla stadgade grunder.
der.

Med avseende å intäkt vid avytt- Intäkt vid avyttring av för stadigring
av för stadigvarande bruk av- varande bruk avsedda maskiner och
sedda maskiner eller andra inventa- andra inventarier, vilka icke vid be -

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

rier, vilka icke vid beräkning av
värdeminskningsavdrag hänföras till
byggnad (se punkt 7 av anvisningarna
till 29 §), skall gälla följande.
Är den skattskyldige aktiebolag, ekonomisk
förening, ömsesidigt försäkringsbolag
eller sparbank, skall intäkten
upptagas såsom intäkt av rörelse.
För annan skattskyldig skall
däremot intäkten upptagas såsom
intäkt av rörelse i den mån sådant
följer av punkt 3 d av anvisningarna
till 29 § men för övrigt såsom intäkt
av tillfällig förvärvsverksamhet, i
den mån enligt 35 § förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.

Med avseende å avyttring av patenträtt
eller liknande tidsbegränsad
rättighet skall för såväl aktiebolag
och med dem likställda som andra
skattskyldiga den regel äga motsvarande
tillämpning som i sista punkten
av föregående stycke för andra
skattskyldiga än aktiebolag angivits
i fråga om maskiner m. m.

I enlighet med det anförda skall
en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse
eller eljest idkar
handel med fastigheter, såsom intäkt
av rörelsen upptaga vad som influtit
vid försäljning av sådan fastighet
eller del därav, oberoende av sättet
för fastighetens förvärvande och tiden
för dess innehavande, varefter
frågan om och i vad mån nettointäkt
uppstått genom försäljningen
kommer att bero på resultatet av rörelsen
i dess helhet under beskattningsåret.
Om ett industriaktiebolag
avyttrar någon för den industriella
verksamheten avsedd fastighet, skall

Föreslagen lydelse:

räkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad (se punkt 7 av
anvisningarna till 29 §), hänföres till
intäkt av rörelse.

Vid avyttring av patenträtt eller
liknande tidsbegränsad rättighet skall
såsom intäkt av rörelse upptagas
vad som vid dylik avyttring må hava
återbekommits av belopp, för vilka
avdrag i beskattningsavseende åtnjutits;
i övrigt skall intäkten upptagas
såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån enligt
35 § förutsättningar för skattepliktig
realisationsvinst föreligga.

I enlighet med det anförda skall
en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse
eller eljest idkar
handel med fastigheter, såsom intäkt
av rörelsen upptaga vad som influtit
vid försäljning av sådan fastighet
eller del därav, oberoende av
sättet för fastighetens förvärvande
och tiden för dess innehavande, varefter
frågan om och i vad mån nettointäkt
uppstått genom försäljningen
kommer att bero på resultatet av
rörelsen i dess helhet under beskattningsåret.
Om en skattskyldig, som
utövar industriell verksamhet, avyttrar
någon för denna verksamhet av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

11

Nuvarande lydelse:

vad av försäljningssumman belöper
å sådana till fastigheten hörande
maskiner och andra inventarier, som
icke vid beräkning av vårdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad,
upptagas såsom intäkt av rörelse,
varemot återstående delen av försäljningssumman
skall upptagas såsom
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,
därest de i 35 § angivna förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst
föreligga. Är däremot
fråga om industriell verksamhet, som
utövas av enskild person, skall vid
avyttrande av någon för verksamheten
avsedd fastighet i allmänhet försäljningssumman
beskattas såsom
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
i den mån förutsättningarna för
skattepliktig realisationsvinst föreligga.
Avser i nu nämnt fall avyttringen
jämväl till fastigheten hörande
maskiner eller andra inventarier,
vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad,
skall jämlikt punkt 3 d av anvisningarna
till 29 § alltid såsom intäkt
av rörelse upptagas vad som vid
avyttringen återbekommits av de å
dem förut gjorda avskrivningarna,
medan försäljningsvinst i övrigt upptages
såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
i den mån förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.

till 29 §.

3. d. Då tillgång, varom här är fråga,
avyttras eller såsom för rörelsen
obrukbar utrangeras, får avdrag ske
för vad som i beskattningsavseende
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
i den mån detta belopp överstiger
vad som influtit vid avyttring
av tillgängen, men skall å andra si -

Föreslagen lydelse:
sedd fastighet, skall vad av försäljningssumman
belöper å sådana till
fastigheten hörande maskiner och
andra inventarier, vilka icke vid beräkning
av vårdeminskningsavdrag
hänföras till byggnad, upptagas såsom
intäkt av rörelse, varemot återstående
delen av försäljningssumman
skall upptagas såsom intäkt av
tillfällig förvärvsverksamhet, därest
de i 35 § angivna förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Då skattskyldig, i samband med
överlåtelse av rörelse eller eljest, till
annan överlåter rättighet av goodwills
natur, såsom varumärke, firmanamn,
tidningstitel o. dyl., skall
såsom intäkt av rörelse upptagas
skillnaden mellan ersättningen för
rättigheten och vad som av rättighetens
anskaffningsvärde kvarstår
oavskrivet i beskattningshänseende
(jfr punkt 5 tredje stycket anvisningarna
till 29 §). Har rättighet av
goodwills natur förvärvats annorledes
än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall såsom anskaffningsvärde
för rättigheten anses det
belopp, som kvarstår i beskattningshänseende
oavskrivet för överlåtaren.

till 29 §.

3. d. Då tillgång, varom bär är fråga,
avyttras eller såsom för rörelsen
obrukbar utrangeras, får avdrag ske
för vad som i beskattningsavseende
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
men skall å andra sidan belopp,
som crhållcs vid avyttring av
tillgången, i sin helhet upptagas så -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:
dan såsom intäkt av rörelse upptagas
vad som vid dylik avyttring må
hava återbekommits av belopp, för
vilka avdrag i beskattningsavseende
åtnjutits. Med avyttring likställes
det fall, att tillgång uttages ur rörelsen
för att tillföras annan rörelse,
som utgör särskild förvärvskälla,
eller för att nyttjas för annat ändamål.
Att beträffande skattskyldig,
som avses i punkt 4 här nedan, belopp
som erhålles vid avyttring av
tillgång av nu ifrågavarande slag
skall i sin helhet ingå i intäkten av
rörelse framgår av punkt 1 av anvisningarna
till 28 §.

5. Avdrag får---motsvaran de

tillämpning.

Patenträtt eller —---dylik till gång.

Avdrag för värdeminskning å varumärke,
firmanamn och andra liknande
rättigheter av goodwills natur
må medgivas blott i den mån deras
värde kan anses i verkligheten
begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag
sålunda medgives,
skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna
äga motsvarande tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt
anvisningarna till 28 § betecknats

Föreslagen lydelse:
som intäkt av rörelse (se punkt 1
andra stycket av anvisningarna till
28 §). Med avyttring likställes det
fall, att tillgång uttages ur rörelsen
för att tillföras annan rörelse, som
utgör särskild förvärvskälla, eller för
att nyttjas för annat ändamål.

5. Avdrag får---motsvaran de

tillämpning.

Patenträtt eller---dylik till gång.

Kostnad för anskaffning av varumärke,
firmanamn eller andra rättigheter
av goodwills natur må avdragas
genom lika stora årliga värdeminskning
savdrag inom en period
av tio år från den tidpunkt, då kostnaden
uppkommit; dock att, där så
på grund av särskilda omständigheter
finnes skäligt, kostnaden må, enligt
beskattning snämnds särskilda beprövande,
fördelas på en längre period.
Har skattskyldigs rörelse för
visst år utvisat förlust eller så ringa
överskott, att den skattskyldige vid
beräkning av nettointäkten av rörelsen
ej kunnat utnyttja det på året
belöpande avdraget, skola beträffande
rätt för den skattskyldige att
tillgodoräkna sig det resterande avdraget
för senare år bestämmelserna
i punkt 3 c tredje stycket äga motsvarande
tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt
anvisningarna till 28 § betecknats

13

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:
såsom intäkt i rörelse, skall såsom
driftförlust i denna förvärvskälla anses
uteblivandet av en intäkt, som
normalt bort inflyta i rörelsen. Detta
innebär, att intäktens uteblivande
skall vara av sådan beskaffenhet, att
det i den förvärvsverksamhet, varojn
fråga är, kan räknas med eventuellt
uppkommande förlust i stället
för vinst samt att förlusten alltså ingår
såsom ett led i förvärvsverksamheten.
Hit räknas alltså exempelvis
till följd av köpares insolvens utebliven
betalning för varor eller produkter,
som den skattskyldige fört i
handel eller tillverkat, prisfall under
inköps- eller tillverkningspris, förstöring
eller försämring av varulager,
tillverkningar, lager av råvaror
och förbrukningsartiklar eller dyl.,
utebliven återbetalning av lån, som
skattskyldig i av honom driven penningrörelse
utlämnat på förfalskade
lånehandlingar m. m. dyl. I dylika
fall är skattskyldig berättigad att i
beskattningsavseende göra nödig
nedskrivning å varulagrets värde eller
erforderlig avskrivning å utestående
fordringar eller vidtaga därmed
jämförlig åtgärd för minskande av
sin eljest skattepliktiga inkomst.
Däremot räknas icke hit förlust, som
skattskyldig kan hava lidit vid sidan
av vad som normalt ingår såsom ett
led i förvärvsverksamheten, således
i regel icke genom borgensförbindelse
eller genom prisfall å eller förstöring
genom brand eller olyckshändelse av
sådana tillgångar, som användas till
stadigvarande bruk i rörelsen. Den
förlust, som föranledes av en dylik,
oberoende av rörelsen uppkommen
skada, är att anse såsom kapitalförlust.

betänkande nr 62.

Föreslagen lydelse:
såsom intäkt i rörelse, skall såsom
driftförlust i denna förvärvskälla anses
uteblivandet av en intäkt, som
normalt bort inflyta i rörelsen. Detta
innebär, att intäktens uteblivande
skall vara av sådan beskaffenhet, att
det i den förvärvsverksamhet, varom
fråga är, kan räknas med eventuellt
uppkommande förlust i stället
för vinst Samt att förlusten alltså ingår
såsom ett led i förvärvsverksamheten.
Hit räknas alltså exempelvis
till följd av köpares insolvens utebliven
betalning för varor eller produkter,
som den skattskyldige fört i
handel eller tillverkat, prisfall under
inköps- eller tillverkningspris, förstöring
eller försämring av varulager,
tillverkningar, lager av råvaror
och förbrukningsartiklar eller dyl.,
utebliven återbetalning av lån, som
skattskyldig i av honom driven penningrörelse
utlämnat på förfalskade
lånehandlingar m. m. dyl. I dylika
fall är skattskyldig berättigad att i
beskattningsavseende göra nödig
nedskrivning å varulagrets värde eller
erforderlig avskrivning å utestående
fordringar eller vidtaga därmed
jämförlig åtgärd för minskande av
sin eljest skattepliktiga inkomst.
Däremot räknas icke hit förlust, som
skattskyldig kan hava lidit vid sidan
av vad som normalt ingår såsom ett
led i förvärvsverksamheten, således
i regel icke genom borgensförbindelse
eller genom prisfall å eller förstöring
genom brand eller olyckshändelse
av fastighet, som användes för
stadigvarande bruk i rörelsen. Den
förlust, som föranledes av en dylik,
oberoende av rörelsen uppkommen
skada, är att anse såsom kapitalförlust.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:
till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet,
som ingått i den skattskyldiges
rörelse, skall beaktas vad i punkt 1
av anvisningarna till 28 § sägs rörande
beskattning i vissa fall såsom
intäkt av rörelse av vad som erhålles
vid avyttring av maskiner eller
andra inventarier, vilkas värde icke
enligt punkt 7 av anvisningarna till
29 § inräknas i värdet av byggnad.

2. Har vid överlåtelse av rörelse avträdaren
betingat sig ersättning för
värde av goodwills natur, såsom firmanamn,
tidnings titel, varumärke,
utfästelse att icke utöva viss verksamhet
o. dyl., är sådan ersättning
att anse som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,
om och i den mån
sådana förhållanden föreligga, att
ersättningen kan hänföras till realisationsvinst
vid avyttring av lös egendom
(jfr punkt 1 av anvisningarna
till 28 §).

Föreslagen lydelse:
till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet,
som ingått i den skattskyldiges
rörelse, skall beaktas vad i punkt 1
av anvisningarna till 28 § sägs rörande
beskattning såsom intäkt av
rörelse av vad som erhålles vid avyttring
av maskiner eller andra inventarier,
vilkas värde icke enligt
punkt 7 av anvisningarna till 29 §
inräknas i värdet av byggnad.

2. I det fall att vinst å avyttring av
jordbruksfastighet med därå växande
skog endast delvis är skattepliktig
såsom realisationsvinst, kan jämväl
taxering för intäkt av skogsbruk
äga rum. Om intäkten av skogsbruk
på grund av avyttringen, beräknad
jämlikt 21 §, efter avdrag
varom i 22 § 1 mom. förmäles,
överstiger den skattepliktiga delen av
realisationsvinsten, skall nämligen
det överskjutande beloppet beskattas
såsom inkomst av jordbruksfastighet.
Vid denna beskattning skall dock
iakttagas, att vad som på grund av
avyttringen beskattas såsom intäkt av
skogsbruk och såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet sammanlagt
icke upptages till högre belopp
än den vid fas tighet savytt ringen uppkomna
realisationsvinsten i dess helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år
efter förvärvet en jordbruksfastighet
med därå växande skog. Han
erhåller därvid en realisationsvinst
å 5 000 kronor. Av denna utgör
25 procent eller 1 250 kronor skattepliktig
realisationsvinst. Om den
å skogen belöpande delen av ko -

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

15

Nuvarande lydelse:

3. Har egendom, som make erhållit
vid bodelning, före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet av
honom förvärvats genom köp eller
byte eller därmed jämförligt fång,
skall frågan, huruvida och i vad mån
skattepliktig realisationsvinst skall
anses föreligga, bedömas med hänsyn
till sistnämnda fång.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom
skall få avdragas erfordras, att
förlusten under beskattningsåret
uppkommit genom avyttring av fast
eller lös egendom, som förvärvats
genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång och varit i säljarens ägo,
om det är fastighet, under mindre
än tio år och eljest under mindre än
fem år. Realisationsförlust beräknas
efter samma regler, som gälla för beräkning
av realisationsvinst.

Föreslagen lydelse:
peskillingen i stället upptages såsom
intäkt av skogsbruk, skulle för den
skattskyldige efter åtnjutande av
bl. a. avdrag, som avses i 22 § 1 mom.
tredje stycket, uppkomma en behållen
intäkt av skogsbruk å 4 000 kronor.
Under sådana förhållanden skall
den skattskyldige uppgiva 1 250 kronor
såsom skattepliktig realisationsvinst
och 2 750 kronor såsom intäkt
av jordbruksfastighet.

Om den behållna intäkten av skogsbruk
i stället uppgått till 6 000 kronor,
skulle den skattskyldige i det angivna
exemplet uppgiva i 250 kronor
såsom skattepliktig realisationsvinst
och 3 750 kronor såsom intäkt av
skogsbruk.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom
skall få avdragas erfordras, att
förlusten under beskattningsåret
uppkommit genom avyttring av fast
eller lös egendom, som förvärvats genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång och varit i säljarens ägo,
om det är fastighet, under mindre
än tio år och eljest under mindre än
fem år, eller, i fråga om strömfall
eller rättighet till vattenkraft, under
mindre än femton år. Realisationsförlust
beräknas efter samma regler, som

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Nuvarande lydelse:

Avdrag är icke i något fall medgivet
för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser
i lotteri.

Föreslagen lydelse:
gälla för beräkning av realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen innehafts
under sådan tid, att därest
vinst uppstått vid avyttringen, vinsten
jämlikt 35 § skolat allenast till
viss del hava räknats till skattepliktig
realisationsvinst, må avdrag åtnjutas
endast för däremot svarande
del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust,
som uppkommit då
egendom avyttrats eller då upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastighet skett under sådana förhållanden
att, därest vinst i stället
uppstått, denna enligt bestämmelserna
i 35 § 4 mom. icke skulle hava
utgjort skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet
för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser
i lotteri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att i samband med lagens
ikraftträdande skall iakttagas följande:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1952 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

2) Oavsett vad ovan stadgas skola de nya föreskrifterna i anvisningarna
till 28 och 29 §§ om beskattning av ersättning vid överlåtelse av rättighet
av goodwills natur samt om rätt till avdrag för kostnaden för anskaffning av
dylik tillgång äga tillämpning, därest överlåtelsen respektive anskaffningen
skett efter 1951 års utgång, medan äldre lag skall äga tillämpning därest
överlåtelsen respektive anskaffningen skett dessförinnan.

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

17

2) Förslag
till

förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947
(nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet
i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. in. skall upphöra att
gälla med utgången av år 1951; dock att förordningen fortfarande skall gälla
i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller
tidigare år.

3) Förslag
till

förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst. 1 2

1 §•

Har fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse under visst beskattningsår
åtnjutit inkomst, som hänför sig till minst två beskattningsår, vilka
infallit före eller infalla efter det beskattningsår då inkomsten åtnjutits
(ackumulerad inkomst), skall under de förutsättningar, som i denna förordning
angivas, statlig inkomstskatt å denna inkomst beräknas, som om inkomsten
upptagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och
så många av de närmast föregående taxeringsåren, att inkomsten därigenom
blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig; dock att ackumulerad
inkomst i intet fall må fördelas på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad
inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, som om inkomsten
hänfört sig till tre år.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen
för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig
inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det
taxeringsår, då inkomsten tages till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 62.

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

2 §•

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den
ackumulerade inkomsten, efter avdrag för avdragsgilla utgifter, uppgår till
minst 5 000 kronor och tillika utgör minst en tredjedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst för det taxeringsår, då den
ackumulerade inkomsten tages till beskattning.

3 §.

Vad i denna förordning sägs om ackumulerad inkomst skall, såvitt angår
till inkomst av jordbruksfastighet hänförlig inkomst, gälla endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring av växande skog i samband med
avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
mot engångsersättning; samt

intäkt, som uppkommit genom att egendom tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana
förhållanden, att dylik tvångsförsäljning måste anses vara förhanden.

I fråga om till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad inkomst skall
vad i denna förordning sägs gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter
av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke
vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av varor
och produkter i rörelsen, dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger
varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig ackumulerad
inkomst skall vad i denna förordning sägs icke äga tillämpning å
vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har
att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten
tages till beskattning.

Ansökningen ingives till länsstyrelsen och skall, med undantag för fall
varom i 7 § sägs, vara till länsstyrelsen inkommen före taxeringsårets utgång.

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

19

5 §•

Bifalles ansökan varom i 4 § sägs, skall länsstyrelsen meddela förordnande
om avkortning eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige
honom tillkommande belopp över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

6 §•

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd
upptagas till avgörande, emedan tidigare taxering, som inverkar
på skatteberäkningen, icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden
genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter
på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga
kraft, till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens
upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom
ett år från det slutligt utslag meddelades i taxeringsfrågan.

7 §•

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den beskattningsbara inkomst,
varå skatten beräknats, genom beslut av prövningsnämnd eller utslag
av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, eller åsättes den skattskyldige genom
sådant beslut eller utslag eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna
för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i
åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden vidtaga den ändring av
skatteberäkningen, vartill förhållandena kunna föranleda.

8 §•

Därest förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § föreligga först efter
meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten
eller Kungl. Maj :t, som i 7 § sägs, äger den skattskyldige ingiva i 4 §
omförmäld ansökan inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag
meddelades.

9 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna förordning
ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola de
i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för inkomst
äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds
beslut att förklara ansökan vilande enligt 6 § icke må föras.

10 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall
icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under
tidigare beskattningsår än det för vilket taxering av beskattningsnämnd i
första instans verkställes år 1952.

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Anvisningar

till 1 §.

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänförlig till visst beskattningsår,
om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för
densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna
förordning fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår,
vilka föregått eller följa efter det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits;
däremot är det utan betydelse för frågan om förordningens tillämplighet,
om inkomsten hänför sig jämväl till det beskattningsår, då den åtnjutits,
eller uteslutande till de förstnämnda åren.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

En skattskyldig har åsatts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1948. Vid taxeringarna
till statlig inkomstskatt för åren 1949—1952 ha de beskattningsbara
inkomsterna bestämts till 0 kronor år 1949, 8 000 kronor år 1950, 10 000
kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952. Enligt förordningen om statlig
inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor
utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten vid 1952 års
taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken
enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren
1947—1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första stycket skall skatten
å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande
grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen sker
som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxeringsåren
1949—1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän förts

till taxeringsåret 194.9, utgår skatten å en beskattningsbar
inkomst av 10 000 kronor (0 + 10 000) ...... =

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1950, utgör skatten skillnaden mellan skatten
å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor (8 000
+ 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en beskattningsbar
inkomst av 8 000 kronor = 1 150 kronor____=

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till
taxeringsåret 1951, utgör skatten skillnaden mellan skatten
å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor
(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en beskattningsbar
inkomst av 10 000 kronor = 1 550 kronor —

4) För taxeringsåret 1952 räknas skatten ut på en beskattningsbar
inkomst av 20 000 kronor (60 000 —

40 000) jämte den del av den ackumulerade inkomsten,

1 550 kronor

2 800 »

3 120 »

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 21

10 000 kronor, som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s.

30 000 kronor. Skatten härå ........................ = 8 670 kronor

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten
av 60 000 kronor .................................. = 16 140 kronor.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som angivas
i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade
inkomsten upptagits till beskattning under 1952 och en fjärdedel därav
under vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall
taxeringsåren 1949—1951, inverkar 1948 års taxering icke på uträkningen
av skatten å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår
tillämpats det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som
skall tillämpas för slutlig skatt på grund av 1952 års taxering; detta gäller
såväl skatteberäkningen före som skatteberäkningen efter fördelningen av
den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad inkomst
hänför sig, skall jämlikt 1 § andra stycket skatteberäkningen ske,
som om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock
icke äga tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång
från tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension.
I dylika fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra
sig till tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande
av flera intäkter, vilka var för sig äro att anse såsom ackumulerade
inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola intäkterna
fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig. Skatteberäkningen
.skall emellertid ske på sammanlagda beloppet av de till ett
beskattningsår hänförliga intäkterna.

till 3 §.

Vad i 3 § första stycket sägs angående intäkt av jordbruksfastighet genom
upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtelse av
rätt att avverka skog.

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

A) de likalydande motionerna 1:506 av herrar Mannerskantz och Lundgren
samt 11:647 av herrar Edström och Braconier, vari hemställts, »att
riksdagen för sin del måtte antaga

1) följande

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall upphöra att gälla och att 35 §, 46
§ 1 mom. samt 52 § 1 mom. ävensom anvisningarna till 21 § punkt 2, 22 §
punkt 4, 28 § punkt 1, 29 § punkterna 3 d, 5 och 10, 35 § punkterna 1—2
och 36 § punkt 2 och 3 samt 46 § punkt 1 nämnda lag skola erhålla ändrad
lydelse på sätt i det följande angives.

35 §.

1 mom. Till intäkt---(likalydande med 1 mom. i propositionen)

---av kapital.

2 mom. Till intäkt —--(likalydande med 2 mom. första stycket i

propositionen)---- (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig erhållit såsom gåva av make, syskon eller
skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst
skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång.
Motsvarande skall gälla om make vid bodelning i anledning av äktenskapets
upplösning erhållit egendom som han före äktenskapets ingående eller
under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,
eller om make vid bodelning av annan anledning än äktenskapets upplösning
erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets ingående
eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst skall, med i 3 mom. angivna undantag,
räknas

a) då fråga---- (likalydande med 2 mom. i propositionen)---

å tomträtt.

3 mom. Vinst, som---(likalydande med 4 mom. i propositionen)

---mot engångsersättning.

Till intäkt----(likalydande med 5 mom. i propositionen) ----

års taxeringar.

46 §.

1 mom. Därest vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs
inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, må, med
iakttagande av vad nedan i detta mom. sägs samt av föreskriften i 74 §,
sådant underskott, i den mån det med tillämpning av de i 56—59 §§ meddelade
bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till en kommun, avräknas
å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall tagas till beskattning
i samma kommun.

Ådagalägger skattskyldig, att underskott uppkommit å icke yrkesmässig

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

avyttring av fast eller lös egendom, får efter prövningsnämnds beprövande
så stor del därav avräknas, som svarar mot realisationsvinst, uppkommen
högst fem år tidigare, dock endast i den mån realisationsvinsten ingått i taxerad
inkomst. Uppgår sammanlagda beloppet av skattskyldigs inkomster från
olika förvärvskällor (sammanräknad inkomst) under beskattningsåret, minskad
med andra allmänna avdrag än underskott, som i detta stycke sägs,
icke till sådant belopp, att avdragsrätten för underskottet kan helt utnyttjas,
må avdrag för återstående underskott ske från sammanräknad inkomst
senast femte året efter det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag för underskott, som uppkommit å icke yrkesmässig avyttring av
fast eller lös egendom, må efter prövningsnämnds beprövande, därest avdrag
icke åtnjutits enligt andra stycket här ovan, avdragas från realisationsvinster,
som kunna komma att erhållas senast före utgången av femte året efter
det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag är icke medgivet för underskott å fastighet och rörelse i utlandet
eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom förmäles
i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan.

52 §.

(Likalydande med propositionen.)

Anvisningar
till 21 §.

(Likalydande med propositionen.)
till 22 §.

4. Har skog---gällande ingångsvärde.

Med skogs ingångsvärde förstås det värde, varmed växande skog kan
anses hava ingått i fastighetens värde vid den tidpunkt, då ägaren förvärvade
fastigheten. Har egendom, som skattskyldig erhållit såsom gåva av
make, syskon eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall i berörda hänseende sistnämnda fång vara
avgörande. Motsvarande skall gälla, om make vid bodelning i anledning
av äktenskapets upplösning erhållit egendom, som han före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, eller om make vid bodelning av annan anledning än äktenskapets
upplösning erhållit egendom, som någondera maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång.

Såsom fastighetens----(likalydande med propositionen)---

det ursprungliga.

till 28 §.

(Likalydande med propositionen.)

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

till 29 §.

3.d. Da tillgång, (likalydande med 3.d. i propositionen)----.

annat ändamål.

5. Avdrag får ----— motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller — ---dylik tillgång.

Kostnad för anskaffning av varumärke, firmanamn eller andra rättigheter
av goodwills natur ävensom organisationskostnad må avdragas genom
lika stora årliga värdeminskningsavdrag, såvitt angår organisationskostnad
inom en period av fem år samt såvitt angår övriga omförmälda
kostnader inom en period av tio år från den tidpunkt, då kostnaden uppkommit,
dock att, där så på grund av särskilda omständigheter finnes
skäligt, kostnaden må, enligt beskattningsnämnds särskilda beprövande,

fördelas på en längre period. Har skattskyldigs---(likalydande med

propositionen) — -— -— motsvarande tillämpning.

10. I anslutning — ---(likalydande med propositionen)---— så som

kapitalförlust.

till 35 §.

(Likalydande med propositionen.)
till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom
skall få avdragas erfordras, att förlusten under beskattningsåret uppkommit
genom avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång och varit i säljarens ägo, om det är
fastighet, under mindre än tio ar och eljest under mindre än fem år.

Har den avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, därest vinst
uppstått vid avyttringen, vinsten skolat allenast till viss del hava räknats
till skattepliktig realisationsvinst, må avdrag åtnjutas endast för däremot
svarande del av förlusten. Realisationsförlust beräknas efter samma regler
som gälla för beräkning av realisation svinst, dock att då enligt 46 § 1 mom.
avdrag yrkas för realisationsförlust, förlusten skall så beräknas som om
den skattskyldige kommit i åtjutande av normala värdeminskningsavdrag,
därest han icke visat, att så ej varit fallet.

Avdrag må i intet fall ske för realisationsförlust, som uppkommit då
egendom avyttrats eller da upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
till fastighet skett under sådana förhållanden att, därest vinst i stället
uppstått, denna enligt bestämmelserna i 35 § 3 mom. icke skulle hava utgjort
skattepliktig realisationsvinst.

Avdrag är icke i något fall medgivet för utgifter för inköp av lottsedlar
eller för andra liknande insatser i lotteri.

3. I punkt 6 av anvisningarna till 18 § angives vad som beträffande icke
yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri
utgör en särskild förvärvskälla. Avdrag enligt punkt 2 här ovan för

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 25

realisationsförlust får göras från realisationsvinst eller lotterivinst, som
uppkommit i samma förvärvskälla som realisationsförlusten. Om härvid
underskott uppkommer, får detta avdragas från inkomst av annan förvärvskälla
allenast i den utsträckning som i 46 § 1 mom. sägs.

till 46 §.

1. Har skattskyldig--skattepliktig intäkt.

1 a. Då fråga uppkommer huruvida och med vilket belopp skattepliktig
realisationsvinst ingått i taxerad inkomst, skall så anses, som om i 46 §
omförmälda avdrag i första hand avräknats från annan den skattskyldiges
inkomst under beskattningsåret.

Underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom må
avdragas från den skattskyldiges sammanräknade inkomst först sedan avdrag
från denna inkomst gjorts för allmänna avdrag av annat slag.

1 b. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om avdragsrätt
för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom anföras
följande exempel:

a) Den skattskyldige gör 1952 en realisationsförlust å 15 000 kronor vid
försäljning av en i hemortskommunen belägen fastighet, som han innehaft
mer än sju men mindre än åtta år. Samtidigt gör han en realisationsvinst
vid försäljning av aktier, som han innehaft kortare tid än två år,
å 3 000 kronor. Beskattningsåret 1949 har den skattskyldige åtnjutit realisationsvinst
vid försäljning av fastighet i hemortskommunen a 10 000
kronor, vilken i sin helhet beskattats. Den skattskyldige åsättes av taxeringsnämnden
år 1953 taxering för en taxerad inkomst av tjänst å 7 000
kronor. Efter framställning av den skattskyldige undanröjer prövningsnämnden
denna taxering på grundval av följande beräkning:

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämndens beslut ........ kronor 7 000

Realisationsförlust 1952: 75 % av 15 000 .... kronor 11250
Härifrån avdrages realisationsvinst å aktier

samma år .............................. » 3 000

Underskott ............................................ kronor 8 250

Underskottet överstiger den taxerade inkomsten med........ kronor 1 250

Eftersom den skattskyldige år 1949 åtnjutit realisationsvinst å 10 000
kronor, är han vid 1953 års taxering berättigad till avdrag för hela underskottet
å 8 250 kronor. Då emellertid hans taxerade inkomst vid 1953 års
taxering uppgår endast till 7 000 kronor, återstår ett outnyttjat avdrag å
1 250 kronor. Detta belopp får han avdraga från sammanräknad inkomst
vid taxering för inkomst, som åtnjutits under år 1953, eller, om avdraget
då ej till fullo kunnat utnyttjas, vid taxering för inkomst, som åtnjutits
under följande beskattningsår t. o. in. beskattningsåret 1957, d. v. s. till och
med femte året efter det, då förlusten uppkommit.

Enär realisationsvinsten år 1949 med 1 750 kronor överstiger omförmälda
underskott å 8 250 kronor, är den skattskyldige berättigad att av -

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

räkna 1 750 kronor mot realisationsförluster uppkomna under beskattningsåren
1953 och 1954, d. v. s. till och med femte året efter det, varunder
ifrågavarande realisationsvinst uppkommit. Om den skattskyldige således
år 1953 gör en realisationsförlust å 3 000 kronor på aktier, som han ägt
kortare tid än två år, är han berättigad att vid taxering för inkomst, som
åtnjutits under beskattningsåret 1953, eller, om avdrag för underskottet då
ej till fullo kunnat utnyttjats, vid taxering för inkomst, som åtnjutits under
beskattningsåret 1954, från den sammanräknade inkomsten avdraga så
stor del av underskottet, som svarar mot ifrågavarande belopp, 1 750 kronor.
Återstoden av den senare förlusten, 1 250 kronor, får den skattskyldige däremot
endast avdraga från realisationsvinster, som han kan komma att åtnjuta
t. o. m. beskattningsåret 1958, d. v. s. till och med femte året efter det,
då denna förlust uppkommit.

b) Den skattskyldige har under beskattningsåret 1952 åtnjutit realisationsvinst
å 10 000 kronor vid försäljning av aktier, vilka han innehaft
längre tid än två år men kortare tid än tre år. Beskattningsåret 1949 har
den skattskyldige lidit realisationsförlust å 11 000 kronor vid försäljning
av aktier, som han innehaft kortare tid än två år, för vilken förlust avdrag
icke till någon del åtnjutits vid taxeringarna 1950—1952. Efter framställning
av den skattskyldige åsättes av prövningsnämnden taxering för år 1953
sålunda:

Realisationsvinst: 75 % av 10 000 ........................ kronor 7 500

Annan inkomst ........................................ » 10 000

Sammanräknad inkomst ................................ kronor 17 500

Allmänna avdrag ...................................... » 1500

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämnds beslut............ kronor 16 000

Realisationsförlust 11 000 kronor, av vilka 7 500 kronor få
gå i avräkning 1953 .................................. » 7 500

Återstår taxerad inkomst .............................. kronor 8 500

Den icke utnyttjade delen av realisationsförlusten, 3 500 kronor, motsvarande
skillnaden mellan ovannämnda båda belopp, 11 000 kronor och
7 500 kronor, får den skattskyldige endast avräkna mot eventuella realisationsvinster
t. o. m. beskattningsåret 1954, d. v. s. till och med femte året
efter det, då förlusten uppkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att i samband med lagens
ikraftträdande skall iakttagas följande:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1952 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

2) Oavsett vad ovan stadgas skola de nya föreskrifterna i anvisningarna
till 28 och 29 §§ om beskattning av ersättning vid överlåtelse av rättighet
av goodwills natur samt om rätt till avdrag från kostnaden för anskaffning

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

av dylik tillgång äga tillämpning, därest överlåtelsen respektive anskaffningen
skett efter 1951 års utgång, medan äldre lag skall äga tillämpning
därest överlåtelsen respektive anskaffningen skett dessförinnan.

2) följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 19b7 (nr 576) om

statlig inkomstskatt.

Härmed förordnas, alt 4 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt
skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag
ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från
annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att beträffande
underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom
de i 46 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen meddelade
bestämmelserna skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till
statlig inkomstskatt;

slutlig skatt--— kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som---komunalskattelagen sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952; dock alt äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

3) följande

Förslag

till

ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härmed förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september
1928 skall erhålla följande lydelse:

120 §.

Framställning om att erhålla avdrag för underskott, varom förmäles i
46 § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen och 4 § 1 inom.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingivas, så vitt framställningen
avser den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt, till länsstyrelsen
i det län, där han taxerats eller bort taxeras för statlig inkomstskatt och,
såvitt framställningen avser den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt,
till länsstyrelsen i det län, dit förvärvskällan är att hänföra.

Framställningen skall, skriftligen avfattad och ställd till prövningsnämnden
i länet, ingivas till länsstyrelsen senast den 31 juli under taxeringsåret.

Har fråga om beskattning av realisationsvinst uppkommit under prövningsnämnds
behandling av skattskyldigs taxering, äger den skattskyldige i
samband därmed inkomma med framställning, som nu sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.»

B) de likalydande motionerna 1:507 av herr Spetz in. fl. och 11:646 av
herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 170 måtte besluta, att — vid total utförsäljning — intäkt
av försålda inventarier och lager samt — under innehavet — intäkt genom
försäljning av skog skola, under de förutsättningar som i övrigt gälla, få
föranleda rätt till uppdelning av inkomsten på flera år, ävensom att vederbörande
utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga ändringar i
lagtexten»;

C) motionen II: 608 av fru Gärde Widemar, vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 170 måtte besluta, att till personer, som
av s. k. tyskmedel erhållit periodiska understöd och liknande förmåner, vilka
ackumulerats för tiden från tyska rikets sammanbrott våren 1945 och utbetalats
före den 1 januari 1951, restituera de belopp, som utgöra mellanskillnaden
mellan den skatt, som kommer att påläggas dem för dessa inkomster,
och den skatt, som skulle ha pålagts, om bestämmelserna i propositionen
nr 170 angående ackumulerad inkomst skulle ha tillämpats på
dem»; ävensom

D) motionen II: 648 av herr Fagerholm, vari hemställts »dels att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition nr 170, alt avyttring
av värde av goodwills natur icke skall upptagas såsom intäkt av rörelse
i vidare mån än enligt nu gällande bestämmelser, dels ock att avdrag
för avskrivning å organisationskostnad enligt aktiebolagslagen 100 § 8 mom.
2:a stycket skall medgivas efter samma regler, som gälla enligt aktiebolagslagen».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta motioner, nämligen:

a) de likalydande motionerna 1:56 av herrar Domö och Näsgård samt
II: 83 av herrar Hedlund i Rådom och Staxäng, vari hemställts, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t med beaktande
av i motionerna anförda synpunkter skyndsamt måtte verkställa utredning
och såvitt möjligt till årets riksdag framlägga förslag om sådan ändring i

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

skattelagstiftningen att möjlighet skapas att mellan olika år utjämna beskattningen
av skogsbrukets inkomster;

b) de likalydande motionerna I: 88 av herr Spetz samt II: 121 av herrar
Utbult och Svensson i Ljungskile, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
följande tillägg till 28 § 2 mom. kommunalskattelagen:

Avser--— använts,

vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring skall äga
motsvarande tillämpning å köpeskilling för fartyg, dock ej där avyttringen
skett till någon, med vilken säljaren varit i intressegemenskap, och det kan
antagas, att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende
antingen för säljaren eller för köparen»; ävensom

c) de likalydande motionerna I: 211 av herrar Cassel och Lundqvist samt
II: 281 av herrar Dickson och Braconier, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga
åt någon av de nu sittande skattekommittéerna att företaga en omarbetning
av reglerna för realisationsvinstbeskattningen, så att vid beräkning
av den skattepliktiga vinsten hänsyn tages till penningvärdets fall».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande
hänvisa till motionerna I: 56, 1:88, I: 211, II: 608, II: 646, II: 647 och
II: 648.

I enlighet med av utskottet i memorial nr 60 gjord hemställan har riksdagen
beslutat att till höstsessionen uppskjuta behandlingen av nu förevarande
proposition jämte motioner.

Propositionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

1944 års allmänna skattekommitté har med skrivelse den 24 februari 1949
avlämnat betänkande angående beskattning av realisationsvinster, m. m.
samt ackumulerade inkomster (SOU 1949: 9) med därvid fogade författningsförslag;
författningsförslagen ha såsom Bibang fogats vid statsrådsprotokollet
i ärendet.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,
Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet samt Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation), vattenfallsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,
Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,
Västcrnorrlands och Västerbottens län, mellankommunala prövningsnämnden,
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riks -

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska bankföreningen, Svenska
stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska uppfinnareföreningen
och Svenska vattenkraftföreningen.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse
härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen

Realisationsvinstbeskattningen, s. 22—56.

Beskattning av ersättning för rättighet av goodwills natur samt avskrivning
å s. k. organisationskostnader, s. 56—66.

Beskattning av ackumulerad inkomst, s. 66—85.

Specialmotivering, s. 85—91.

Motionerna.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

Motionerna i vad de avse realisationsvinstbeskattningen.

I de likalydande motionerna I: 211 och II: 281 har anförts, att resultatet av
nuvarande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst vid försäljning
av fast egendom vore i tider av raskt sjunkande penningvärde orimligt. De
belopp som därigenom upptoges till beskattning vore till betydande del —
kanske helt — rent fiktiva. Förhållandet framstode tydligast, om en person,
som byggt sig ett eget hem, inom tio år nödgades avflytta från orten för att
t. ex. tillträda en ny tjänst eller ägna sig åt ny verksamhet på annan ort.
Han sålde då sin fastighet och ville kanske på den nya orten uppföra ett nytt
eget hem. Även om han då byggde en fastighet av precis samma typ som den
föregående, bleve kostnaderna givetvis betydligt högre än förut. Det kunde
förutsättas att den köpeskilling han erhållit vid avyttringen av sin fastighet
helt åtgått. Eftersom denna emellertid på grund av det sjunkande penningvärdet
givetvis vore högre än kostnaden för den ursprungliga fastigheten,
nödgades han betala en kanske mycket hög skatt för en nominell inkomst,
som lagts i toppen på hans övriga inkomster. Någon anledning att ur principiell
synpunkt beskatta denne skattskyldige förelåge uppenbarligen icke.

I de likalydande motionerna I: 506 och II: 647 ha motionärerna uttalat, att
de helt anslöte sig till grundtanken i det framlagda förslaget om ändrade
bestämmelser rörande beskattning av realisationsvinst. Att man vid beräkning
av skattepliktig realisationsvinst icke toge hänsyn till förändringar i
penningvärdet under den tid den avyttrade tillgången innehafts, vore enligt
motionärernas mening att anse såsom en påtaglig brist i skattelagstiftningen.
Om emellertid ett sådant hänsynstagande av praktiska skäl icke läte sig göra,
måste man för undvikande av orimliga beskattningsresultat antingen helt avstå
från realisationsvinstbeskattning eller söka finna utvägar att modifiera

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 31

densamma. Genom de reducerande skalor, som föresloges i propositionen,
vunnes åtminstone i viss utsträckning en kompensation för berörda brist.
Vid den närmare utformningen av förslaget syntes emellertid vissa detaljfrågor
ha erhållit en lösning som icke ur alla synpunkter vore lycklig. Såsom
kammarrätten framhållit borde man helst söka undvika att införa särbestämmelser
i fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av
vattenkraft eller rättighet till sådan kraft. I samtliga de yttranden rörande
denna fråga, som återgivits i propositionen, hade betänkligheter uttalats mot
dessa särbestämmelser, som icke kunde anses ur sakliga synpunkter behövliga.
Även departementschefen hade medgivit, att det ur vissa synpunkter
varit mera tillfredsställande, om en särlagstiftning av förevarande slag kunnat
undvikas. Departementschefen förklarade emellertid, att det syntes erforderligt
föreskriva en viss förlängning av tidsgränsen beträffande nu ifrågavarande
försäljningar. Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades emellertid
allenast »de speciella förhållanden, som råda i fråga om nämnda slag
av tillgångar». Yttranden i frågan, särskilt det som avgivits av Svenska vattenkraftföreningen,
gåve enligt motionärernas uppfattning icke vid handen,
att något behov av de föreslagna särbestämmelserna numera skulle föreligga.
Det vore ej heller antagligt, att de skulle få den avsedda hämmande effekten
å till äventyrs alltjämt förefintliga spekulativa tendenser inom förevarande
område. Ett ytterligare skäl för att de föreslagna särbestämmelserna
borde utgå vore att de, enligt vad länsstyrelserna i Västerbottens och i Västernorrlands
län anmärkt, uppenbarligen skulle nödvändiggöra tämligen
komplicerade övergångsbestämmelser, något som dock icke beaktats i propositionen.

För att förhindra att skattebestämmelserna kringginges föresloges i propositionen,
att skattefrihet vid bodelning begränsades till sådana fall, då make
erhållit egendom vid bodelning i anledning av andre makens död samt förstnämnda
make icke själv före eller under äktenskapet förvärvat egendomen
genom fång, som grundade skatteplikt för realisationsvinst. Det vore emellertid
uppenbart, att bodelning i anledning av äktenskapets upplösning, vare
sig detta skett genom dödsfall eller skilsmässa, över huvud taget icke grundade
sig på ett dylikt syfte. Man kunde nämligen icke rimligen antaga att äkta
makar skulle söka skilsmässa för att en av dem skulle kunna komma i åtnjutande
av skattefrihet för en realisationsvinst. Det funnes dock en gräns
för det inflytande det nuvarande skattetrycket utan tvivel hade på medborgarnas
handlande. Syftet med lagändringen skulle icke i någon mån äventyras,
om skattefriheten för realisationsvinst bibehölles även i sistnämnda
fall. Därtill komme att det föreliggande förslaget understundom kunde få
obilliga verkningar. Då hustrun i samband med skilsmässa vid bodelningen
tillskiftats t. ex. eu av mannen ägd villafastighet, hordc hon icke skäligen
drabbas av beskattning för realisationsvinst, om hon nödgades sälja fastigheten.
Uttrycket »bodelning i anledning av andre makens död» borde därför
enligt motionärernas mening utbytas mot »bodelning i anledning av äktenskapets
upplösning».

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Den likaledes i syfte att förhindra missbruk föreslagna bestämmelsen om
skatteplikt i vissa fall vid försäljning av tillgång, som erhållits såsom gåva,
syntes motionärerna ur principiella synpunkter motiverad. Begreppet »skyldeman»
innefattade emellertid även avlägsna släktingar, och med den i propositionen
föreslagna lagtexten kunde befaras såväl att skatteplikt komme
att inträda i fall, då sådan icke kunde anses motiverad, som att tillämpningssvårigheter
uppstode. För vinnande av syftet med den ifrågavarande lagändringen
torde det vara tillräckligt att stadga skatteplikt, då fråga vore om
»gåva av make, syskon eller skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led».

Ehuru kommitténs förslag i frågan om utsträckt rätt till avdrag för
realisationsförluster i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet
yttranden hade i propositionen intet förslag framlagts om ändring av
de i detta avseende gällande bestämmelserna. Kommittén hade i sitt betänkande
(s. 69—79) framlagt en utförlig motivering för sitt förslag om utsträckt
avdragsrätt. Motionärerna hänvisade till vad kommittén sålunda anfört
och kunde för sin del icke finna att vad departementschefen åberopat
som skäl för avvisande av kommitténs förslag i denna del vore bärande.
Varje utvidgning av den rätt till avdrag vid taxering, som enligt gällande
bestämmelser tillkomme den skattskyldige, medförde självfallet ökad arbetsbelastning
för taxeringsmyndigheterna. Motionärerna kunde emellertid
icke ansluta sig till den uppfattning, varåt departementschefen syntes
giva uttryck, att uppgiften att kontrollera sådana avdrag, som principiellt
måste medgivas om ett materiellt tillfredsställande resultat skulle vinnas
vid taxeringen, borde stå tillbaka för andra med taxeringsarbetet förenade
arbetsuppgifter. Syftet med detta arbete vore ju att åstadkomma en i möjligaste
mån likformig och rättvis taxering. Den av kommittén förordade avdragsrätten
för realisationsförluster, uppkomna fem år före och fem år
efter det beskattningsår, varunder realisationsvinst förelåge, vore lika sakligt
befogad som den enligt gällande bestämmelser medgivna ytterst beskurna
rätten till avdrag för sådana förluster. Av kommitténs utredning
måste anses framgå, att det av kommittén framlagda förslaget vore fullt
praktikabelt, vilket också vitsordats av de flesta i ärendet hörda myndigheterna.

I motionerna framförda synpunkter på den skatterättsliga behandlingen av
rättighet av goodwills natur samt av s. k. organisationskostnad.

I de likalydande motionerna I: 506 och II: 647 har erinrats om att kammarrätten
i fråga om rätt till avdrag vid taxering för organisationskostnader
anfört, att vissa skäl kunde anses tala för att organisationskostnader erhölle
en likartad behandling som goodwillvärden men att ämbetsverket dock
i sakens nuvarande läge ställde sig tveksamt till förslaget. Kammarrättens
tveksamhet syntes grunda sig därpå, att frågan enligt kammarrättens förmenande
ur principiell synpunkt vore så betydelsefull att den krävde ytterligare
utredning. Kommittén syntes icke ha hyst denna uppfattning, och

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

motionärerna kunde ej heller ansluta sig till densamma. Att kommittén som
exempel på organisationskostnader anfört utgifter i samband med bildande
av företag, såsom stämpelkostnader å aktier, advokatarvoden m. m.,
torde ha sin grund i att detta slag av organisationskostnader, omförmälda
i 100 § 8 mom. första stycket aktiebolagslagen, syntes vara praktiskt taget
de enda varom tvist mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna
uppkomme. Den föreliggande frågan torde icke hava nämnvärd statsfinansiell
betydelse. Vare sig kostnaderna måste avskrivas omedelbart eller, såsom
fallet är med organisationskostnader som avses i andra stycket av
samma lagrum, finge avskrivas under en femårsperiod, framstode det enligt
motionärernas mening såsom principiellt felaktigt, att dessa avskrivningar
måste ske med beskattade vinstmedel. De ifrågavarande kostnaderna
vore ju lika nödvändiga för inkomstens förvärvande som exempelvis arbetslöner.
Även om det regelmässigt vore fråga om jämförelsevis obetydliga
belopp, föranledde de nuvarande bestämmelserna i detta avseende enligt
vad erfarenheten gåve vid handen mycken irritation, eftersom avslag
på ett avdragsyrkande helt naturligt framstode såsom materiellt felaktigt.
Den omständigheten att organisationskostnader, som avsåges i första stycket
av ovanberörda lagrum, på sätt departementschefen anfört över huvud
taget icke finge upptagas såsom tillgång syntes icke rimligen böra föranleda,
att de alls icke skulle få avdragas vid taxeringen, utan tvärtom
motivera en omedelbar avdragsrätt. Med hänsyn till att inkomst ofta icke
uppkomme under ett företags första verksamhetsar och en omedelbar avdragsrätt
i vissa fall därför skulle bli värdelös och för att icke i onödan
komplicera skattebestämmelserna ville motionärerna emellertid förorda den
av Sveriges industriförbund med flera näringsorganisationer förordade lösningen,
nämligen att organisationskostnader enligt saväl första som andia
stycket av 100 § 8 mom. aktiebolagslagen finge avdragas under en femårsperiod.

I motionen 11:648 har anförts, att i fråga om försäljning av goodwill
förelåge i praktiken i huvudsak två olika fall. I det fall, att rörelsen dreves
i aktiebolagsform torde som regel den metoden tillämpas, att aktierna såldes
och icke goodwillvärdet eller rörelsen som sådan. För aktieförsäljningen
gällde då de vanliga reglerna för realisationsvinstbeskattning. För
det fall åter att rörelsen bedreves av enskild person, skulle enligt propositionen
skattskyldighet inträda för ersättningen för den i rörelsen ingående
goodwillen. Även om reglerna för ackumulerad inkomst tillämpades,
komme den skattskyldige i ett väsentligt ogynnsammare läge än om han
drivit rörelsen i form av aktiebolag. Den kategori av näringsidkare, som
dreve rörelsen såsom enskild firma, torde företrädesvis besta av utövare
av fria yrken, läkare, advokater o. s. v. ävensom hantverkare och medelstora
och mindre köpmän otc. Ersättningen för goodwillvärdet, exempelvis
i samband med att näringsidkaren droge sig tillbaka på grund av ålderdom
och därför överläte rörelsen, bildade ofta för honom det kapital, som

i{ Bihang till riksdagens protokoll i95i. 7 samt. Nr 62.

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

behövdes för hans ålderdomsförsörjning. Det syntes motionären föga motiverat,
att denna grupp av skattskyldiga de facto sattes i särställning. Såsom
en motivering för åtgärden att beskatta intäkt av överlåtelse av goodwill
hade anförts, att ersättningen utgjorde återvinning av kostnader, för vilka
tidigare avdrag åtnjutits, t. ex. reklamkostnader. Denna motivering vore
emellertid icke helt rättvisande. Tänkte man sig exempelvis den typ av rörelse,
som dreves av en läkare, en advokat eller en mindre hantverkare, hade
något avdrag för kostnader för goodwillens skapande som regel ej kunnat
förekomma. Att rörelsen som sådan hade ett värde, berodde i detta fall
icke på reklam och dylikt utan främst på innehavarens personliga skicklighet
och anseende samt den kundkrets, han därigenom hade kunnat förvärva.
Beskattningen av goodwillersättningen konnne därvid att innebära,
att yrkesutövarens arbetsprestation så att säga beskattades två gånger,
nämligen dels för den direkta betalningen för hans arbetsprestation till
kunderna dels för samma arbetsprestationers så att säga ideella, samlade
goodwillvärde, när verksamheten i sinom tid överlätes. Det syntes därför
rimligt, att någon ändring i hittillsvarande regler icke vidtoges när det
gällde beskattning av ersättning för överlåtelse av goodwill.

I propositionen hade vidare föreslagits, att avdrag ej skulle tillåtas bl. a.
för avskrivning å sådan organisationskostnad, som avsåges i aktiebolagslagen
100 § 8 mom. andra stycket. Enligt aktiebolagslagen föreskreves
emellertid dylik avskrivning såsom obligatorisk. Med hänsyn till bestämmelserna
i 41 § kommunalskattelagen om att inkomst av rörelse skulle beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder, syntes det opåkallat att i skatteförfattningarna
förbjuda avdrag för dylik avskrivning, i den mån den motsvarades
av avskrivning i bokföringen. För att ernå konsekvens och reda
i skattebestämmelserna syntes därför även i detta fall bokföringsmässiga
grunder böra tillämpas och sålunda avskrivning medgivas. Det sagda gällde
givetvis icke sådana organisationskostnader som angåves i aktiebolagslagen
100 § 8 mom. första stycket.

Motionerna i vad de beröra förslaget rörande s. k. ackumulerad inkomst.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 56 och II: 83 framförda
yrkandet har erinrats om att frågan om investeringsfonder för jord- och
skogsbruk vore ett spörsmål som tidigare beaktats utan att ett positivt resultat
därvid uppnåtts. Såväl 1944 som 1947 års bevillningsutskott hade
uttalat önskvärdheten av att lagstiftningen om investeringsfonder utsträcktes
att omfatta förvärvskällorna jordbruk och skogsbruk, och 1948 års bevillningsutskott
hade tillstyrkt motionsvis framställt yrkande om utredning.
Det hade gentemot förslaget att inrätta investeringsfonder inom förvärvskällan
jordbruksfastighet bl. a. anförts, att rätten till fondavsättning
borde förbehållas dem som hade ordnad bokföring. Det torde emellertid
vara möjligt att på andra vägar nå samma resultat utan att den nödvän -

Bevillningsutskottets betänkande nr 02. 35

diga säkerheten för att några medel icke komme att bli undandragna beskattning
eftersattes. Sålunda kunde man tänka sig en avsättning av medel
å särskilt spärrat konto i bank. Belopp, som den skattskyldige insatte
å dylikt konto, skulle denne vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
få avdraga. Över de innestående medlen skulle den skattskyldige äga
fri dispositionsrätt, men banken skulle vara skyldig att till taxeringsmyndigheterna
anmäla de uttag som verkställdes. Skulle emellertid icke medlen
uttagas inom en tidsperiod av exempelvis 5 år borde stipuleras, att de
automatiskt upptoges till beskattning efter femårsperiodens utgång. Man
skulle med ett dylikt system åstadkomma att en skattskyldig, som visst
år haft en särskilt hög inkomst, finge möjlighet att fördela denna sin inkomst
på flera år och därigenom få en sammanlagt mindre skatt. Detta
tillvägagångssätt torde även vara det principiellt riktiga. Till stöd för införande
av en rätt att avsätta medel å spärrat konto kunde man för skogsbrukets
del anföra såväl konjunkturpolitiska som skattemässiga skäl. Genom
sådana avsättningar skulle man få ett verksamt medel för åstadkommande
av viss utjämning av sysselsättningen under hög- och lågkonjunktur.
De skattemässiga skälen vore emellertid de tyngst vägande. Den starka
progressiviteten vid den statliga beskattningen drabbade skogsägarna synnerligen
hårt. På ett mycket stort antal enskilda fastigheter av bondeskogsnatur
kunde på grund av skogsskiftenas belägenhet och form avverkning
till avsalu icke ske årligen. Skogen måste i stället sparas under ett antal
år för att större uttag därefter skulle kunna göras. Härigenom komme dels
de arbeten, som efter avverkningar normalt utfördes för återväxtens tryggande
och som lagligen åvilade skogsägaren, och dels andra skogsvårdande
arbeten till stor del att utföras under de år då någon avverkning icke skett.
Skogsägaren skulle härigenom mista möjligheten att verkställa de avdrag
från inkomsten av skogsbruket som rätteligen bort få göras för kostnader
för dylika arbeten, varigenom han bleve alltför hårt beskattad under avverkningsåret.
Vidare tillfördes skogsägarna för närvarande genom den
kraftiga prisstegringen på skogsprodukter betydande inkomster vid försäljning
av skog. Viss del av dessa inkomster användes till produktionens
befrämjande eller förbättrande genom vidtagande av ågärder för återväxtens
säkerställande och andra skogsvårdande arbeten. Då emellertid dessa
arbeten icke kunde utföras i obegränsad skala, dels på grund av tekniska
hinder och dels på grund av bristen på arbetskraft, komme de medel som
nedlades här icke alt stå i naturlig proportion till de inkomster, som skogsägaren
erhölle genom sina skogsuttag. Det vore sannolikt, att ett stort antal
av skogsägarna på grund av den höga skatt, som därigenom drabbade
dem, underläte att göra så stora skogsuttag som i och för sig vore lämpligt.
En lagstiftning som uppammade ett dylikt förfarande vore naturligtvis
i nuvarande ekonomiska läge, då tillräckligt stora virkesuttag vore av
synnerlig betydelse för upprätthållande av en hög export, föga tillfredsställande.
Det kunde nämnas att angelägenheten av en utjämning mellan
olika år beträffande beskattningen av skogsbrukets inkomster hade disku -

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

terats redan i kommunalskatteberedningens betänkande år 1942 om inkomstbeskattningen
av skogsbruk. Sålunda hade där föreslagits, att inkomst
av skogsbruk i samband med fastighetsförsäljning i viss ordning
skulle kunna fördelas med lika belopp å beskattningsåret och ett antal av
de närmast föregående åren. Beredningen hade även ansett, att det principiellt
sett vore lika angeläget att utjämna beskattningen i de fall, då
sparad tillväxt på en gång tillgodogjordes genom uttag under innehavet,
som då tillväxten tillgodogjordes genom fastighetens försäljning.

I de likalydande motionerna I: 507 och II: 646 har anförts, att liksom för
rörelseidkare rätt borde införas för jordbrukare, vilka redovisade inkomst
enligt bokföringsmässiga grunder, att vid total utförsäljning få fördela inkomst
av försålda inventarier och varulager på flera år. Sådan rätt föresloges
ej heller i fråga om inkomst av skogsbruk i det fall skog försåldes
under innehavet. Skulle skogsägare emellertid medgivas rätt till avsättning
av viss del av skogsinkomst till investeringsfond bleve givetvis behovet av
en uppdelning av inkomsten på flera år mindre trängande. Departementschefen
hade i propositionen till stöd för sin negativa inställning i sistnämnda
avseende åberopat länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande, att det
stode en skogsägare öppet att vid försäljning av skog genom överenskommelse
med köparen fördela köpeskillingen på flera beskattningsår och att
ett sådant förfaringssätt också i stor utsträckning tillämpades. Det torde
vara riktigt att så vore fallet. Det kunde emellertid ifrågasättas huruvida
detta förfaringssätt kunde vara ändamålsenligt. I vart fall torde det för
skogsägarna många gånger leda till faktiska förluster, då skogsköpeskillingarna
på grund av penningvärdets fall ofta bleve lägre än de avtalade.
Det syntes motionärerna som om de praktiska svårigheterna vid tillämpningen
varit den direkta anledningen till ställningstagandet i propositionen.
Dessa borde emellertid icke få motivera ett dylikt undantagande. Motionärerna
ansåge därför, att jämväl intäkt genom försäljning av skog under
innehavet borde hänföras till ackumulerad inkomst.

I motionen II: 608 har framhållits, att person, som uppburit ackumulerad
inkomst under 1950 eller tidigare enligt författningsförslaget icke kunde
beredas den föreslagna skattelättnaden. Under år 1950 trädde den tvångsclearing
med Tyskland i kraft, varigenom personer, som hade fordringar av
vissa angivna slag i Tyskland, skulle genom likvidationsnämnden börja få
medel utbetalade till sig. Utbetalningen rörde sig i vissa fall om tjänstepensioner,
änkepensioner och periodiskt utgående skadeståndsbetalningar, som
tillförsäkrats dessa personer av tyska staten eller enskilda tyska rättssubjekt.
Kraven härrörde sig från tiden för tyska rikets sammanbrott våren 1945
och fram till den 1 april 1951. Enligt uppgift började utbetalningar ske från
likvidationsnämnden i oktober 1950. Fram till 1950 års slut utbetalades på
detta sätt 71 337 kronor. Utbetalningarna, som i första hand skulle ske till
de mest ömmande fallen, utgjorde sålunda ackumulerad inkomst oftast av
pensionskaraktär. Det i propositionen framlagda förslaget medgåve icke

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

möjlighet till skattelindring, enär utbetalningarna skett före den 1 januari
1951. Den utväg, som närmast låge till hands, vore att generellt utsträcka
möjligheterna till skattelättnader att gälla för inkomst, som åtnjutits efter
den 1 oktober 1950. Detta läte sig av uppenbara skäl inte göra. Inte heller
syntes det vara ur lagteknisk synpunkt lämpligt att inskriva en speciell
bestämmelse för ifrågavarande personer. Om rättelse skulle vinnas, vilket
vore i hög grad önskvärt, återstode då endast möjligheten, att riksdagen
beslutade att restituera skattemedel, som inbetalats till statskassan utöver
vad som skulle ha blivit fallet, om bestämmelserna om skattelättnader för
ackumulerad inkomst gällt redan från den tid, da utbetalningarna enligt
tvångsclearingen med Tyskland börjat att äga rum.

Motioner med yrkande om särskilda bestämmelser i fråga om beskattning
av köpeskilling för försålt fartyg.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 88 och II: 121 framförda yrkandet
om viss ändring av 28 § 2 mom. kommunalskattelagen har framhållits,
att aktiebolagen genom den fria avskrivningsrätten hade stora möjligheter
att utjämna inkomsterna för olika beskattningsår, vilket för den enskilde
fartygsägaren ställde sig betydligt svårare. En dylik utjämning torde ur såväl
företagets som det allmännas synpunkt vara önskvärd. En fiskare, som
skulle byta fartyg, måste först ha träffat ett bindande avtal om försäljning
av sitt gamla fartyg, innan han vågade teckna kontrakt på ett nytt. Han
befunne sig därvid i verkligheten i samma läge som om han förlorat sitt fartyg
genom förlisning. Med den storlek en modern fiskebåt numera hade,
den kostade omkring 200 000 kronor, kunde leveranstiden icke bli kortare än
ett år — i regel bleve den längre. Följden därav bleve den, att leveransdagen
för det nya fartyget infölle tidigast beskattningsåret näst efter det, då
försäljningen av det gamla skedde. Frågan om fri avskrivning för enskilda
personer och om taxering för ackumulerad inkomst hade vid tidpunkten
för motionernas avgivande icke upptagits. Dock återstode en väg,
som redan — så vitt känt vore — med uteslutande gott resultat prövats,
nämligen att 28 § 2 mom. kommunalskattelagen erhölle den under
krigstiden gällande lydelsen med begränsning till tre år. Motiveringen för
denna utvidgning av rätten till uppskov med taxeringen liade varit »de under
kriget rådande förhållandena». Dessa förhållanden rådde fortfarande och
syntes bliva rådande under överskådlig tid. Genom en sådan ändring skulle
taxeringen underlättas. Den svåra frågan om avskrivning för kontraktrisk
skulle i regel bortfalla, då de återvunna värdeminskningsavdragen skulle
kunna taxeras när det nya fartyget levererats, varigenom den skattskyldige
erhållit nytt avskrivningsunderlag. Med nutida taxeringsteknik och kontrollmöjligheter
förelåge ingen risk, att det allmänna skulle bli lidande genom
den föreslagna utvidgningen.

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Utskottets yttrande.

I propositionen nr 170 har på grundval av ett av 1944 års allmänna skattekommitté
avgivet betänkande framlagts förslag till vissa ändrade bestämmelser
för beskattning av realisationsvinster och ersättning för värde av
goodwills natur samt förslag till bestämmelser angående beskattning av ackumulerad
inkomst.

Förslaget till beskattning av realisationsvinster innebär icke någon ändring
av gällande tidsgränser för skatteplikt. Liksom hittills skall således
gälla, att vinst är skattepliktig endast om avhändandet sker i fråga om
fast egendom inom tio år och i fråga om lös egendom inom fem år från förvärvet.
Inom dessa tidsgränser skall emellertid ske en begränsning av skatteplikten
efter en reducerande skala, så att vinsten beskattas i sin helhet,
om viss kortare tid förflutit mellan förvärv och avyttring, och därefter till
allt mindre del ju närmare periodens slut avyttringen sker. Reducering av
det skattepliktiga beloppet för realisationsvinst har föreslagits skola inträda
i fråga om vinst genom avyttring av fast egendom efter sjunde året
från förvärvet samt i fråga om vinst genom avyttring av lös egendom efter
andra året från förvärvet.

Beträffande sådana fall då i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad egendom
ingår vattenkraft eller rätt till vattenkraft föreslås emellertid ett undantag
från gällande tidsgränser, i det att tidsgränsen föreslås skola framflyttas
till femton år. Även i fråga om sådana vinster föreslås beskattning efter en
reducerande skala, så att reduktion skall inträda efter tolfte året från förvärvet.

Olägenheterna med de nuvarande tidsgränserna bero på den tvära övergången
mellan full skatteplikt och full skattefrihet. Om en skattskyldig
ägt en fastighet en dag kortare tid än tio år, beskattas vinst vid försäljningen
helt. Har han ägt fastigheten ytterligare en dag blir vinsten däremot helt
fri. Genom de föreslagna reducerande skalorna vinnes en uppmjukning av
övergången mellan skatteplikt och skattefrihet, som får anses vara synnerligen
önskvärd. Enighet torde i stort sett råda om att de föreslagna skalorna
äro väl avvägda.

I vissa hänseenden ha emellertid erinringar riktats mot det i propositionen
framlagda förslaget i denna del. Sålunda ha såväl i remissyttranden som
i de likalydande motionerna I: 506 och II: 647 framhållits betänkligheter
mot införande av särbestämmelser i fråga om beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av vattenkraft eller rättighet till vattenkraft. I nämnda
motioner har hemställts, att de beträffande beskattning av dylik vinst föreslagna
särskilda bestämmelserna skulle utgå.

Utredningar, som företagits dels av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga, vilka den 27 februari 1943 avgivit betänkande angående
åtgärder mot spekulation i vattenkraft, dels ock av 1947 års kommitté
för åtgärder mot spekulation i vattenkraft, torde giva vid handen, att vat -

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

tenkraft och rättighet till vattenkraft ha varit föremål för spekulationer.
De av 1948 års riksdag vidtagna åtgärderna innebärande en utvidgning av
expropriationsrätten och en förlängning av lagen den 20 december 1946
om kontroll av överlåtelse av vattenkraft torde visserligen ha minskat betydelsen
av skärpta regler om beskattning av realisationsvinst såsom åtgärd
mot spekulation. A andra sidan framgår av nyssnämnda utredningar att den
vattenkraft, som kan bliva föremål för framtida spekulation, kvantitativt sett
är betydande även om den outbyggda men utbyggnadsvärda vattenkraften
till övervägande del befinner sig i statens ägo eller på andra fasta händer.
Med hänsyn härtill och till de speciella förhållanden, som visat sig råda beträffande
ifrågavarande slag av tillgångar, avstyrker utskottet motionerna
I: 506 och II: 647 i vad gäller denna fråga.

I de likalvdande motionerna I: 211 och 11:281 har yrkats, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville
uppdraga åt någon av de nu sittande skattekommittéerna att företaga omarbetning
av reglerna för realisationsvinstbeskattningen, så att vid beräkning
av den skattepliktiga vinsten hänsyn tages till penningvärdets fall.
Problemet har berörts även i motionerna 1:506 och 11:647. Utskottet finner
för sin del, att svårigheter måste möta att konstruera speciella regler
för beräkning av realisationsvinst, så att beskattningen av dylik vinst skall
kunna anpassas efter de växlingar penningvärdet kan ha undergått under
den tid, som förflutit mellan förvärv och avyttring. Utskottet vill dock
understryka, att problemet är betydelsefullt särskilt i tider av starkt fallande
penningvärde. Eftersom frågan berör icke endast realisationsvinster utan
i minst lika hög grad alla andra slags inkomster, bör densamma emellertid
utredas i ett större och vidare sammanhang. Utskottet avstyrker således motionerna
I: 211 och II: 281 men förutsätter, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet
följer utvecklingen och vidtager de åtgärder, som kunna anses påkallade.

I sammanhang med uppmjukningen av reglerna om realisationsvinstbeskattningen
har föreslagits, att intäkt genom avyttring av maskiner och
inventarier alltid skall beskattas som intäkt av rörelse. I fråga om maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda tillgångar i rörelse föreligger
sedan år 1939 en skillnad i inkomstbegreppet för olika grupper skattskyldiga,
i det att för sådana skattskyldiga, som omförmälas i punkt 4 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (d. v. s. aktiebolag, ekonomiska
föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker), allt vad som inflyter
vid försäljning av maskiner in. in. betraktas som intäkt av rörelse,
under det att för Övriga skattskyldiga såsom intäkt av rörelse behandlas
endast vad som återbekomines av förut gjorda avskrivningar för värdeminskning.
I övrigt upptages ersättningen såsom intäkt av realisationsvinst i den
mån förutsättningar därför föreligga. En reform har ansetts påkallad pa
detta område dels med hänsyn till önskvärdheten att undanröja den inadveitens,
som denna olikhet i inkomstbegreppet får anses innebära, och dels för

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

att underlätta de föreslagna uppmjukningarna i realisationsvinstbeskattningen.
Som en konsekvens härav föreslås jämväl en ändring i punkt 10 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen i fråga om vad som skall anses
vara hänförligt till kapitalförlust. Utskottet anser de föreslagna ändringarna
välmotiverade.

Enligt gällande bestämmelser hänföres till intäkt av skogsbruk intäkt
genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,
därest icke vinst å avyttringen i sin helhet skall beskattas såsom realisationsvinst
enligt 35 §. bör att undvika den icke avsedda konsekvensen av
beskattning enligt den reducerande skalan av realisationsvinst genom avyttring
av skogbärande fastighet, att viss del av vinsten jämväl i vad den belöper
å skogen blir skattefri, har föreslagits en särskild bestämmelse för
det fall att i realisationsvinst ingår vinst genom avyttring av skogbärande
fastighet och realisationsvinsten icke i sin helhet är skattepliktig. Den föreslagna
ändringen innebär, att skattskyldigs inom viss kommun taxerade inkomst,
i vilken realisationsvinst genom avyttring av skogbärande fastighet
ingår, icke på grund av de föreslagna reduceringsreglerna skall upptagas
till lägre belopp än som skulle hava upptagits såsom taxerad inkomst i
kommunen, därest den skattskyldige på grund av fastighetsförsäljningen i
stället åsatts taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband med
avyttring av marken. Förslaget i denna del föranleder icke någon utskottets
erinran.

Bestämmelserna i förordningen den 23 maj 1947 om skattefrihet i vissa
fall för realisationsvinst in. m. föreslås skola inarbetas i kommunalskattelagen.
Då förslaget till ifrågavarande förordning antogs av 1947 års riksdag
förutskickades, att förordningen skulle erhålla allenast provisorisk giltighet
med hänsyn till att frågan om realisationsvinstbeskattningen i hela
sin vidd tagits upp till behandling av 1944 års allmänna skattekommitté.
Mot förslaget, som innebär att förordningen upphäves och dess bestämmelser
i sak oförändrade inarbetas i kommunalskattelagen, har utskottet icke
något att erinra.

I propositionen ha föreslagits vissa begränsningar av den skattefrihet,
som enligt gällande bestämmelser föreligger för realisationsvinst genom försäljning
av egendom, som den skattskyldige erhållit vid bodelning eller såsom
gåva. Salunda föreslås att förvärv genom bodelning skall grunda
skattefrihet för realisationsvinst endast i sådana fall, då make erhållit egendom
vid bodelning i anledning av andra makens död och förstnämnda make
icke själv före eller under äktenskapet förvärvat egendomen genom fång,
som grundar skatteplikt för realisationsvinst. Beträffande förvärv genom
gåva föreslås den ändringen, att om skattskyldig avyttrar egendom, som
han erhållit såsom gåva av make eller skyldeman, skall frågan om och i
vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med
utgångspunkt från givarens fång. De föreslagna ändringarna äro betingade
av svårigheterna att med tillämpning av gällande bestämmelser hindra undgående
av skatt. Inom utskottet råda icke några delade meningar om att

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

avsikten med beskattningsmyndigheternas arbete bör vara att åstadkomma
en materiellt riktig beskattning. Det ligger därför i sakens natur, att man
icke kan tolerera, att bestämmelserna kringgås genom en formellt oantastlig
transaktion och att skattskyldig härigenom erhåller en skattelindring,
som icke är materiellt befogad. Givetvis kunna stora svårigheter uppstå,
då det gäller att bedöma huruvida en av en skattskyldig vidtagen åtgärd
är att anse såsom ett försök att kringgå gällande bestämmelser eller icke.
Detta torde i särskilt hög grad gälla vid tillämpning av reglerna om realisationsvinstbeskattningen.
De föreslagna ändringarna synas därför vara
motiverade. Det är också endast beträffande vissa detaljer invändningar ha
riktats mot förslaget i denna del. I de likalydande motionerna I: 506 och
II: 647 hemställes, att orden »bodelning i anledning av andra makens död»
skola utbytas mot »bodelning i anledning av äktenskapets upplösning».
Vidare anses att begreppet skyldeman är för vidsträckt och att det med
den föreslagna lagändringen avsedda syftet skulle lika väl kunna nås, om
skatteplikt för förvärv genom gåva inträdde, då fråga är om »gåva av
make, syskon eller skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led». Såsom
förut framhållits gälla skiljakligheterna relativt obetydliga frågor. Utskottet
finner emellertid motiverat, att bestämmelserna erhålla den lydelse, som
angivits i förslaget. Utskottet avstyrker således de likalydande motionerna
I: 506 och II: 647 i denna del.

1944 års skattekommitté föreslog en utvidgad rätt till avdrag för realisationsförlust.
Kommittén, som utarbetat tre förslag till sådan avdragsrätt,
förordade för sin del ett som alternativ III betecknat förslag. Det av kommittén
förordade förslaget tillstyrktes i princip eller lämnades utan erinran
i flertalet avgivna remissyttranden, men åtskilliga remissinstanser även
sådana som i princip tillstyrkte förslaget — uttryckte farhågor för att den
nuvarande taxeringsorganisationen icke skulle mäkta att på ett tillfredsställande
.sätt fylla sina åligganden, därest nya arbetsuppgifter av den diskuterade
arten skulle tillkomma.

Något förslag till vidgad avdragsrätt framlägges icke i propositionen.
Departementschefen motiverar sitt avståndstagande med att allvarliga olägenheter
äro att befara, vilket av kommitténs förslag man än väljer. Departementschefen
understryker särskilt vådan av alltför stor belastning för
taxeringsorganisationen och erinrar i detta sammanhang om att taxeringsorganisationens
arbetsbörda under alla omständigheter komme att öka,
om speciella regler för beskattning av s. k. ackumulerad inkomst meddelades,
men tillägger, att frågan komme i ett annat läge, om rörelseidkare
framdeles skulle medgivas rätt att i skattehänseende utjämna ett års vinst
mot ett annat års förlust.

I de likalydande motionerna 1: 506 och II: 647 hemställes, att det av kommittén
förordade, som alternativ III betecknade förslaget skall göras till
föremål för lagstiftning.

Utskottet finner vad motionärerna anfört för införande av utvidgad av -

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

dragsrätt för realisationsförlust i princip riktigt. Det är även uppenbart,
att en skattskyldig icke bör berövas en avdragsrätt, till vilken han är i princip
berättigad, enbart av den anledningen, att den skulle medföra ett merarbete
för taxeringsmyndigheterna. I det föreliggande fallet skulle emellertid
den ökade arbetsbördan bliva så stor, att tveksamhet är synnerligen befogad,
särskilt då, såsom departementschefen framhållit, speciella bestämmelser
för beskattning av ackumulerad inkomst samtidigt föreslås skola
meddelas. Utskottet finner sig därför i nuvarade läge icke kunna tillstyrka
införande av utvidgad avdragsrätt för realisationsförlust. Problemet bör
emellertid tagas upp till förnyad prövning, och utskottet anser önskvärt, att
detta sker i samband med den allmänna översyn av beskattningsreglerna,
som nu vidtages av 1950 års skattelagssakkunniga. Utskottet avstyrker därför
motionerna I: 506 och II: 647 i förevarande del.

I propositionen föreslås, att ersättning vid avyttring av värde av goodwills
natur för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband
därmed föreslås en generell rätt till avskrivning å dylik tillgång sålunda,
att kostnad för anskaffning av rättighet av goodwills natur må avdragas genom
lika stora årliga värdeminskningsavdrag inom en period av tio år från
den tidpunkt, då kostnaden uppkommit, därest icke på grund av särskilda
omständigheter avskrivning må göras under en längre period. I motionen II:
648 hemställes, att ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur icke
skall upptagas såsom intäkt av rörelse i vidare mån än enligt gällande bestämmelser.
Motionären framhåller såsom ett skäl mot införande av de föreslagna
bestämmelserna, att en rörelseidkare, som driver rörelse i aktiebolagsform,
kan undgå beskattning för ersättning för goodwill vid överlåtelse
av rörelsen genom att sälja aktierna under det att, om rörelsen bedrives av
enskild person, skattskyldighet inträder för ersättningen för den i rörelsen
ingående goodwillen. Utskottet hänvisar till vad departementschefen uttalat
i anledning av enahanda erinran i ett remissyttrande. Departementschefen
framhåller, att då en i aktiebolagsform bedriven rörelse överlåtes genom avyttring
av aktierna, bör beaktas, att något visst belopp icke betalas för
goodwillen, varför köparen icke får något nytt avskrivningsunderlag. Det
framhålles vidare, att det för övrigt icke är något speciellt utmärkande för
värden av goodwills natur utan gäller alla andra tillgångar hos ett aktiebolag,
vilka kunna inverka vid prissättning å aktierna i bolaget, såsom
maskiner, inventarier, varulager o. s. v. Ej heller det andra skälet motionären
anför mot de föreslagna bestämmelsernas införande finner utskottet
kunna motivera ett avståndstagande från förslaget. Det är visserligen riktigt,
som motionären framhåller, att inom vissa yrkesgrenar goodwillen kan vara
helt skapad av yrkesmannen själv utan att nämnvärda vid taxering avdragsgilla
kostnader bidragit därtill. Men även i dessa fall, då goodwillersättningen
får betraktas såsom en företagsledarens i efterskott uttagna lön, d. v. s. då
den närmast är att likställa med pension, synes det principiellt riktigt att
den betraktas som skattepliktig intäkt. Det må även beaktas att vid be -

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

dömande av värdet av exempelvis en läkares praktik hänsyn i regel icke
endast tages till det goda namn han kunnat skapa sig utan även till sådana
omständigheter som praktiklokalens belägenhet o. d. Utskottet erinrar även
om den möjlighet till inkomstutjämning, som föreligger från den 1 januari
1951 genom att avdragsrätt medgives för engångspremie vid pensionsförsäkring,
samt att en förutsättning för införande av de föreslagna bestämmelserna
om beskattning av ersättning för rättighet av goodwills natur är,
att bestämmelser om beskattning av ackumulerad inkomst samtidigt skola
meddelas.

De föreslagna nya bestämmelserna kunna enligt utskottets mening ur
principiell synpunkt knappast göras till föremål för anmärkning. Den föreslagna
avdragsrätten för avskrivning å goodwills anskaffningsvärde synes
dock i vissa hänseenden giva anledning till erinran. Enligt den föreslagna
lydelsen av punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 29 § skola bestämmelserna
i punkt 3 c tredje stycket samma anvisningar äga motsvarande tilllämpning
i fråga om skattskyldigs rätt att tillgodoräkna sig avdrag för
senare år, därest den skattskyldige ej kunnat utnyttja det på året belöpande
avdraget. Någon hänvisning till punkt 3 c fjärde stycket av anvisningarna
till 29 § sker däremot icke. Därest en skattskyldig skulle kunna ådagalägga,
att värdet av goodwill nedgått avsevärt mera än sammanlagda beloppet
av tidigare verkställda och på året belöpande värdeminsltningsavdrag,
äger han således enligt de föreslagna bestämmelserna ändå icke tillgodoräkna
sig större avdrag än enligt avskrivningsplanen. Utskottet förstår, att
det icke är möjligt att helt likställa rättighet av goodwills natur med maskiner
och inventarier. Eftersom värdet av en rättighet av goodwills natur kan
förete starka växlingar under innehavstiden torde det nämligen så gott som
alltid vara omöjligt att fastställa i vad mån rättigheten definitivt nedgått i
värde, innan den realiserats. Ett sådant konstaterande kan ske först sedan
tillgången avyttrats, men då bör enligt utskottets mening hänsyn tagas
till eventuell förlust. Antag exempelvis att en skattskyldig förvärvat ett
goodwillvärde för 10 000 kronor och under innehavstiden erhållit avdrag
för avskrivningar å anskaffningsvärdet med 5 000 kronor. Vid avyttring
av tillgången erhålles 4 000 kronor. För den skattskyldige har därvid uppkommit
en förlust å 1 000 kronor, som han enligt förslaget icke kan få avdraga.
Enligt utskottets mening bör emellertid den skattskyldige beredas
möjlighet att få göra avdrag för sådan förlust. Utskottet anser därför, att den
föreslagna lagtexten bör kompletteras på så sätt, alt skattskyldig medgives
rätt till avdrag för förlust vid avyttring av värde av goodwills natur i samband
med överlåtelse av rörelsen eller eljest, d. v. s. i sådana fall då det
genom avyttring konstaterats, att förlusten är definitiv. Utskottet tillstyrker
förslaget med nu angiven ändring och avstyrker således motionen II:
648.

I sitt betänkande hade kommittén föreslagit avdragsrätt för avskrivning
å vissa s. k. organisationskostnader efter enahanda grunder, som före -

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

slagits beträffande kostnad för anskaffning av rättighet av goodwills natur.
Kommittén avsåg i sitt förslag sådana organisationskostnader, varom förmäles
i 100 § 8 inom. första stycket nya aktiebolagslagen, nämligen sådana
utgifter som ha direkt samband med bildande av företag, såsom stämpelkostnader
å aktier, advokatarvoden m. in. Däremot berördes icke de i
8 inom. andra stycket till förenämnda författningsrum angivna organisationskostnaderna,
d. v. s. kostnader för tekniskt, kommersiellt eller annat
arbete, vilket är av väsentligt värde för organisationen av bolags rörelse.

Förslaget avstyrktes av samtliga myndigheter, som yttrat sig däröver, och
något förslag i ämnet har icke framlagts genom propositionen. I de likalydande
motionerna 1:506 och 11:647 har hemställts om införande av7 avdragsrätt
för avskrivning på fem år av organisationskostnader, som omförmälas
i 100 § 8 mom. första och andra stycket nya aktiebolagslagen. I motionen
II: 648 har hemställts om avskrivningsrätt för i 8 mom. andra stycket
förenämnda författningsrum omförmälda organisationskostnader efter
grunder, som överensstämma med dem som enligt nya aktiebolagslagen
gälla för dylika kostnaders avskrivning i bokföringen.

Vad först angår yrkandet om avdragsrätt för avskrivning å sådana organisationskostnader,
som omförmälas i 100 § 8 mom. första stycket nya aktiebolagslagen,
anser sig utskottet icke kunna biträda detsamma. Såsom i
vissa remissyttranden framhållits är det här fråga om kostnader i samband
med bildande av en förvärvskälla vilka icke äro avdragsgilla i princip och
därför bör frågan prövas i ett större sammanhang. Därvid böra undersökas
möjligheterna av avdragsrätt för liknande kostnader i andra förvärvskällor.
Vad angår de kostnader, som avses i 8 mom. andra stycket omförmälda
författningsrum, har frågan om avdragsrätt för avskrivningar först genom
motionen II: 648 framlagts till bedömande. Såvitt utskottet har sig bekant,
har frågan om avdragsrätt för avskrivningar å dylika kostnader ännu
icke varit föremål för skattedomstols prövning. I varje fall synes departementschefen
icke — som motionären synes antaga — haft för avsikt att uttala
sig vare sig för eller mot dylik avdragsrätt, enär han i sitt yttrande
endast uttalat sig angående den av kommittén föreslagna avdragsrätten för
avskrivningar å organisationskostnader enligt 100 § 8 mom. första stycket
nya aktiebolagslagen. Utskottet avstyrker således de likalydande motionerna
I: 506 och II: 647 samt motionen II: 648 i denna del.

I propositionen föreslås att fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse
under vissa förutsättningar skola kunna komma i åtnjutande av lindring
i den statliga inkomstskatten å ackumulerad inkomst. Med ackumulerad
inkomst skall enligt förslaget förstås inkomst, som hänför sig till minst
två beskattningsår. För att inkomst skall anses hänförlig till ett visst beskattningsår
kräves, att intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation
för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år. Det
saknar betydelse huru de beskattningsår, till vilka intäkten är hänförlig,
infalla i tiden i förhållande till det beskattningsår, då intäkten åtnjutits.

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

De kunna ligga såväl före som efter nämnda beskattningsår, och det är givetvis
ingenting, som hindrar, att intäkten kan anses vara hänförlig även
till det beskattningsår, då den åtnjutits. Det bör dock beaktas, att enbart
den omständigheten, att intäkten åtnjutits ett beskattningsår, icke medför,
att intäkten i nu avsedd bemärkelse är hänförlig till beskattningsåret.

Skattelindringen skall åstadkommas genom en särskild skatteberäkning,
så att statlig inkomstskatt å ackumulerad inkomst skall beräknas som om
inkomsten upptagits till beskattning med lika delar under taxeringsåret och
så många av de närmast föregående taxeringsåren, att inkomsten däiigenom
blir fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig. Icke i något fall får
dock ackumulerad inkomst fördelas på mera än tio år. Det sagda torde bora
belysas med några exempel. Om en skattskyldig under beskattningsåret 1954
åtnjutit ackumulerad inkomst, som är hänförlig till beskattningsåren 1944
—-1953, skall skatteberäkning vid 1955 års taxering ske som om inkomsten
till lika stora delar influtit under beskattningsåren 1945—1954. Skatteberäkningen
sker på enahanda sätt även om inkomsten, som åtnjutits 1954,
exempelvis varit hänförlig till beskattningsåren 1945 1954 eller 1940 ■

1949 eller 1955—1964. Det minsta antal år en inkomst skall vara hänförlig
till är, såsom framgår av det förut sagda, två. Det är ingenting, som hindrar
att det beskattningsår, då intäkten åtnjutits, är ett av dessa båda år, men
det bör understrykas, att den omständigheten, att intäkt, som intjänats under
ett beskattningsår, åtnjutits först ett senare år, icke medför att intäkten
skall betraktas såsom ackumulerad inkomst.

För det fall att utredning ej kan förebringas om det antal år ackumulerad
inkomst hänför sig till har föreslagits en hjälpregel, enligt vilken skatteberäkningen
skall ske, som om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna
hjälpregel är avsedd att användas, där ej särskilda omständigheter föranleda
till annan fördelningsgrund. Den är således icke tillämplig i exempelvis
sådana fall då av utredningen göres sannolikt att intäkten är hänförlig
till fyra år, men det råder tvekan om den möjligen kan vara hänförlig till
fem. Ej heller bör hjälpregeln komma till användning, då en skattskyldig i
syfte att uppnå en fördelning av intäkten på tre år i stället för två uraktlåter
att förebringa erforderlig utredning.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen
för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig
inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det
taxeriiigsår, då inkomsten tages till beskattning.

Särskild skatteberäkning är enligt förslaget avsedd att komma i fråga
endast beträffande inkomster av sådan storleksordning, att verkningarna
av den slutliga inkomstskattens progressivitet bliva mera påtagliga. Eftersom
eu effektiv begränsning av reformen ansetts synnerligen angelägen
har föreslagits en spärregel av innebörd, att särskild skatteberäkning skall
kunna medgivas endast under förutsättning, att den ackumulerade inkomsten
efter avdrag för avdragsgilla utgifter uppgår till minst 5 000 kronor
och tillika utgör minst eu tredjedel av den skattskyldiges till statlig in -

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

komstskatt taxerade inkomst för det beskattningsår, då den ackumulerade
inkomsten tages till beskattning.

Beträffande de inkomstarter, som kunna bliva föremål för särskild skatteberäkning
har bl. a. av praktiska skäl en viss begränsning ansetts vara
erforderlig i fråga om till inkomstarterna jordbruksfastighet och rörelse
hänförliga intäkter. Tillika ha bestämmelserna ansetts icke skola äga till—
lämpning å realisationsvinst.

Riksdagen har vid flera tillfällen påkallat utredning om de förhållanden,
som de föreslagna bestämmelserna avse att reglera. Utskottet har i princip
icke något att erinra mot det sätt, på vilket frågan lösts. Förslaget, som
endast är att betrakta såsom en provisorisk lösning av spörsmålet om
ojämna inkomsters beskattning, synes vara ägnat att i väsentlig mån undanröja
de olägenheter, som kunna uppkomma genom gällande regler för
inkomstberäkningen i samband med den statliga inkomstskattens progression.

Utskottet förstår de synpunkter, som anförts för en stark begränsning
av reformens räckvidd. Reformen kommer även med den föreslagna begränsade
räckvidden att innebära en starkt ökad arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna,
och det är då helt naturligt, att man icke bör taga taxeringsmyndigheterna
i anspråk i andra fall än då den ackumulerade inkomsten
är så stor, att genom den särskilda skatteberäkningen verkligen
åstadkommes skattelindring. På grund därav har man, som framgår av det
föregående, föreslagit en spärregel, som medger rätt till särskild skatteberäkning
endast under vissa förutsättningar. Utskottet inser såväl behovet
av denna spärregel som att den av praktiska skäl måste göras så enkel
som möjligt. Däremot ifrågasätter utskottet, om man icke skulle i huvudsak
nå det med spärregeln avsedda målet, även om något mindre stränga
krav ställdes på de förutsättningar, som skola föreligga för att skattskyldig
skall komma i åtnjutande av förmånen av särskild skatteberäkning.
Utskottet anser för sin del, att övervägande skäl tala för en sänkning
av det belopp, till vilket den ackumulerade inkomsten enligt den föreslagna
spärregeln minst skall uppgå, och föreslår, att rätt till särskild
skatteberäkning skall föreligga under de förutsättningar som angivits i
förslaget, dock att det skulle vara till fyllest, att den ackumulerade inkomsten
uppgår till minst 4 000 kronor.

Såsom framgår av det föregående har av olika skäl ansetts nödvändigt
att beträffande vässa inkomstarter begränsa reformens tillämplighet. Sålunda
har beträffande inkomst av jordbruksfastighet rätten att komma i
åtnjutande av särskild skatteberäkning begränsats till intäkt av skogsbruk
genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken,
intäkt, som uppkommit vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt
mot engångsersättning, samt intäkt, som uppkommit genom att
egendom tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att dylik tvångsförsäljning
måste anses vara för handen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 62. 47

I de likalydande motionerna I: 507 och II: 646 har hemställts, att i sådana
fall, då inkomst av jordbruksfastighet skall taxeras enligt bokföringsmässiga
grunder, rätt till särskild skatteberäkning skall medgivas i fråga
om intäkt genom avyttring av inventarier och lager vid total utförsäljning.
I nämnda motioner har tillika hemställts, att jämväl intäkt genom avyttring
av skog utan samband med försäljning av marken skall hänföras till sådan
intäkt, som skall kunna bliva föremål för särskild skatteberäkning. Även
i de likalydande motionerna 1:56 och II: 83 beröres sistnämnda fråga.

Till ackumulerad inkomst skall såvitt angår inkomst av rörelse hänföras
bl. a. intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av
för stadigvarande bruk avsedda maskiner och inventarier samt av varor
och produkter i rörelsen. I likhet med vad som anförts i de likalydande
motionerna 1:507 och 11:646 finner utskottet icke någon anledning till
att denna anordning icke skall vara tillämplig jämväl i fråga om intäkt
vid avyttring av dylika tillgångar, i sådana fall då inkomst av jordbruksfastighet
redovisas enligt bokföringsmässiga grunder. Det kan diskuteras
huruvida denna rätt skall inträda endast, då tillgångar av angivet slag försäljas
i anslutning till att jordbruksfastigheten överlåtes, eller vid all total
slutförsäljning, som motionärerna föreslå. Det kan uppenbarligen förekomma
fall av total slutförsäljning i andra fall än då jordbruksfastigheten
överlåtes, exempelvis då eu lantbrukare säljer hela sin kreatursbesättning
vid övergång till kreaturslöst jordbruk eller kreatursbesättningen i sin helhet
avyttrats eller nedslaktats på grund av smittosam kreaturssjukdom utan
att nyuppsättning skett under beskattningsåret. Om man således med uttrycket
total utförsäljning avser sådan försäljning, som sker antingen i
anslutning till överlåtelse av jordbruksfastigheten, i samband med frånträdande
av arrende eller med att en gren av verksamheten definitivt nedlägges
eller i andra liknande fall, då beskattning enligt gällande regler skulle
skett enligt 35 § kommunalskattelagen, synes detta begrepp kunna godtagas
i detta sammanhang. Utskottet anser sig därför kunna tillstyrka,
att sådan ändring vidtages i 3 § i den föreslagna förordningen, att intäkt
vid total försäljning av för stadigvarande bruk avsedda maskiner och inventarier
ävensom av varor och produkter i jordbruksfastighet skall kunna
hänföras till ackumulerad inkomst i sådana fall, då inkomst av jordbruksfastighet
redovisas enligt bokföringsmässiga grunder.

Utskottet finner icke tillfredsställande, att intäkt genom avverkning eller
avyttring av skog utan samband med avyttring av marken, bortsett från
vissa specialfall, icke ansetts kunna medtagas bland de intäkter, som kunna
bliva föremål för den föreslagna särskilda skatteberäkningen. Det avgörande
skälet för detta ställningstagande torde vara det betungande arbete, som
skulle vara förenat med en dylik skatteberäkning för intäkt av ifrågavarande
slag. Såsom i vissa remissyttranden framhållits kunna svårigheter uppkomma
vid bestämmande av det antal år, till vilka en ackumulerad inkomst
av skogsbruk är hänförlig. Vidare bör beaktas, att en person under

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

en följd av år kan avyttra avverkningsrätter eller skogsprodukter, därvid
varje avyttring för sig kan bliva hänförlig till ackumulerad inkomst. Eftersom
ackumulerad inkomst uppkommit för den skattskyldige under vart
och ett av de år avyttring skett, skulle man få en serie år, då man skulle
bliva nödsakad att räkna med tidigare års omräkningar. Speciellt komplicerat
blir förfarandet därest den skattskyldige fördelar köpeskillingen på
flera år, enär därvid den på varje år belöpande delen av köpeskillingen kan
bliva att betrakta som ackumulerad inkomst. I sådana fall då intäkten förvärvats
genom medverkan av den skattskyldige själv eller av honom lejd
arbetskraft uppkommer dessutom problemet hur man skall kunna ur de på
jordbruksbilagan angivna utgifterna särskilja de på skogsintäkten belöpande
utgifterna. Slutsatsen synes därför bliva, att behandlingen av framställningar
om särskild skatteberäkning, då det är frågan om ackumulerad
inkomst av skogsbruk, måste bliva mycket tidsödande och besvärlig. Vägande
skäl ha sålunda förelegat för ett uteslutande av intäkt genom avyttring
av skog under innehavstiden från skattelindringsmöjligheten. Ett annat
skäl har åberopats för denna åtgärd, nämligen att det står en skogsägare
fritt att vid försäljning av skog genom överenskommelse med köparen fördela
köpeskillingen för försålda skogsprodukter eller avverkningsrätter på
flera år. Denna möjlighet kommer i fråga om köpeskilling vid avyttring
av avverkningsrätt att kvarstå även för den skogsägare, som redovisar sin
inkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Mot detta argument kunna dock
åtskilliga invändningar göras. Förfaringssättet, som lärer vara framtvingat
just på den grund att det är den enda möjligheten till skattelindring som
står till buds, har många nackdelar. Så kan t. ex. köparen göra konkurs,
penningvärdet kan falla, säljaren kan vara i behov av köpeskillingen omedelbart
o. s. v. Utskottet har dock för sin del kommit till den uppfattningen,
att en utvidgning av den föreslagna förordningens tillämplighetsområde
till att omfatta jämväl intäkt genom avyttring av skog under innehavstiden
skulle kunna genomföras, om man kunde förenkla förfarandet genom
schablonmässiga bestämmelser för ifrågavarande slag av ackumulerad inkomst.
Vid utformningen av dylika bestämmelser böra beaktas de svårigheter
utskottet ovan angivit. Sålunda bör ackumulerad inkomst av skogsbruk
i de fall varom nu är fråga alltid anses hänförlig till ett visst bestämt
antal år, förslagsvis 3—5 år. Vidare böra vid försäljning av skogsprodukter
de på skogsintäkten belöpande utgifterna beräknas efter schablon. I detta
hänseende kan man tänka sig att dessa utgifter, omfattande de med avverkningen
direkt förbundna kostnaderna ävensom värdeminskningsavdrag
å skog, skola utgöra en viss procent av intäkten. En sådan schablon har
föreslagits i propositionen nr 225 med förslag till lag om investeringskonto
för skog, m. m. Särskild skatteberäkning bör dock icke äga rum, då vid
försäljning av skog betalning skall erläggas under loppet av flera år.

Enligt de i nyssnämnda proposition nr 225 föreslagna bestämmelserna
skall vid taxering avdragsgill insättning å investeringskonto för skog göras
med 25 procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskil -

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

49

lingen för avyttrade skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och
träkol samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för
förädling i egen rörelse, med undantag av kolved. läkare av skogsbruk, som
så önskar, skall äga göra frivillig insättning med ytterligare 15 respektive
8 procent. Inbetalade medel skola i princip innestå spärrade fem år. Redan
efter två år skall dock insättare vara berättigad göra uttag i den mån han
med intyg från skogsvårdsstyrelse visar att han haft kostnader för skogsvårdsarbeten.
Uttagen per år föreslås i detta fall icke få överstiga en fjärdedel
av det ursprungligen insatta beloppet. Efter utgången av femårsperioden
skall insättaren äga fritt disponera över insatta medel. Lagstiftningen föreslås
skola äga tillämpning vid 1953 och 1954 års taxeringar. Ett genomförande
av detta förslag kommer i huvudsak att innebära samma lindring
av beskattningen av skogsintäkter som en tillämpning av de av utskottet
här ovan förordade bestämmelserna för beskattning av ackumulerad inkomst
av skogsbruk.

Enligt utskottets mening är det icke motiverat att, samtidigt med att
inkomstutjämning genom insättning å investeringskonto för skog möjliggöres,
införa bestämmelser om särskild skatteberäkning för ackumulerad
inkomst av skog. Däremot anser utskottet, att i omedelbar anslutning till
upphävande av den tillfälliga lagstiftningen om investeringskonto för skog,
böra införas bestämmelser om särskild skatteberäkning i fråga om ackumulerad
inkomst av skogsbruk jämväl i sådana fall då inkomsten uppkommit
utan samband med försäljning av marken. Vid en sådan lagstiftning
böra beaktas de synpunkter, utskottet här ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts vill utskottet hemställa, att
riksdagen i skrivelse till Kung]. Maj :t begär förslag om bestämmelser i förevarande
hänseende.

Ett genomförande av vad utskottet ovan förordat skulle tillgodose syftet
med de likalydande motionerna I: 56 och II: 83. Utskottet avstyrker däremot
bifall till de likalydande motionerna I: 507 och II: 646 i nu förevarande
del.

I propositionen föreslås att förordningen om särskild skatteberäkning
skall träda i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall icke äga tillämpning
beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under tidigare beskattningsår
än det, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans
verkställes år 1952. I motionen II: 608 liemställes, att riksdagen måtte
besluta, att till personer, som av s. k. tyskmedel erhållit periodiska understöd
och liknande förmåner, vilka ackumulerats från våren 1945 och utbetalts
före den 1 januari 1951, skall restitueras skillnaden mellan den skatt,
som mottagarna komme att påföras för dessa inkomster, och den skatt, som
skulle ha påförts, därest skatten uträknats enligt den föreslagna beräkningen
av skatt för ackumulerad inkomst. Motionären framhåller själv, att det av
uppenbara skäl icke läte sig göra att generellt utsträcka möjligheten att tilllämpa
ifrågavarande bestämmelser alt gälla från den 1 oktober 1950, då

4 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 62.

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

ifrågavarande medel började utbetalas, och finner det ej heller lämpligt ur
lagteknisk synpunkt att i övergångsbestämmelserna införa en speciell bestämmelse
för vinnande av skattelindring för dessa inkomster. Utskottet delar
dessa motionärens synpunkter, dock att enligt utskottets mening även
andra skäl än lagtekniska tala mot en särbehandling av ifrågavarande inkomster
i övergångsbestämmelserna. Det torde nämligen utan svårighet kunna
letas upp ett stort antal lika ömmande fall som de i motionen berörda.
En restitution på sätt motionären förordar, kan ej heller av utskottet tillstyrkas,
eftersom mot en sådan kunna riktas samma invändningar som mot
en särlagstiftning i övergångsbestämmelserna. Därtill kommer att en särskild
skatteberäkning å ifrågavarade inkomster torde bliva utan större effekt.
Sammanlagt ha enligt uppgift i motionen 71 337 kronor utbetalats, och utskottet
förmodar, att detta belopp delats av ett relativt stort antal personer.

Med stöd av det anförda får utskottet avstyrka bifall till motionen
II: 608.

Lagtextens utformning synes kunna giva anledning till vissa erinringar.
Sålunda har icke utsagts att ersättning på grund av försäkring av fast eller
lös egendom, som utgör skattepliktig intäkt, därest köpeskilling, som skulle
ha influtit om egendomen i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av
jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse, kan bliva föremål för särskild
skatteberäkning. Orsaken härtill torde måhända vara, att det ansetts
övertlödigt att tynga lagtexten med bestämmelser om en sak, som kan anses
självklar. Utskottet anser dock lämpligt att här uttala, att i de fall en
skattepliktig ersättning på grund av försäkring av egendom tillfaller skattskyldig,
skall ersättningen kunna bliva föremål för särskild skatteberäkning,
givetvis dock endast under förutsättning att köpeskilling, om egendomen
i stället försålts, skolat kunna bliva föremål för sådan lindring av den
statliga inkomstbeskattningen. Vidare framgår icke klart av 1 § första stycket
jämfört med andra stycket anvisningarna till nämnda paragraf, att fördelning
av ackumulerad inkomst kan ske på två år och att det beskattningsår,
då inkomsten åtnjutes, kan inbegripas i dessa år. Även andra stycket till
1 § synes böra förtydligas något.

Bestämmelserna om taxering av inkomst av jordbruksfastighet enligt
bokföringsmässiga grunder föreslås i proposition nr 191 skola träda i kraft
den 1 januari 1953 och tillämpas först vid 1954 års taxering. De av utskottet
föreslagna bestämmelserna, innebärande utvidgning av tillämpningsområdet
för förordningen om ackumulerad inkomst till att omfatta jämväl
avyttring i vissa fall av inventarier för stadigvarande bruk och varulager i
jordbruksfastighet, böra jämväl träda i kraft vid nyssnämnda taxering.
I 4 § andra stycket i förslaget göres en hänvisning till 7 §. Hänvisningen bör
i stället göras till 8 §, och utskottet föreslår därav föranledd ändring.

Övriga i propositionen nr 170 behandlade frågor ha icke givit anledning
till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

51

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

I samband med föredragning av propositionen nr 170 har utskottet till
behandling upptagit de likalydande motionerna I: 88 och II: 121, i vilka
beröres frågan om beskattning av köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Enligt 28 § 2 mom. skall ersättning på grund av försäkring av egendom
anses såsom intäkt av rörelse, om och i den mån köpeskilling för egendomen,
därest denna försålts, skolat hänföras till sådan intäkt. Vidare sägs i
sistnämnda författningsrum, att avser ersättningen försäkring för förlust
av fartyg, står det den skattskyldige fritt att upptaga densamma, i den mån
den överstiger värdet av det förlorade fartyget sådant detta värde befanns
efter vederbörliga avskrivningar, såsom intäkt under det beskattningsår, då
den influtit, eller något av de två följande åren, eller fördelad på dessa tre
år. Ersättningen må dock, i den mån den använts för anskaffande av annat
eller andra fartyg, icke upptagas såsom intäkt för senare beskattningsår än
det varunder den sålunda använts.

Bestämmelserna i 28 § 2 mom. tillkommo genom beslut vid 1938 års
riksdag. I proposition nr 258 till samma års riksdag med förslag till omläggning
av den direkta statsbeskattningen m. m. anfördes — i anledning
av uppkommen fråga om utvidgning av dessa bestämmelser att avse även
belopp, som influtit genom försäljning av fartyg -— att betänkligheter syntes
möta att förorda bestämmelsernas tillämpning, där fråga vore om ersättning
för försålt fartyg. En dylik utvidgning ansågs nämligen kunna
föranleda missbruk.

Genom särskilda författningar ha rederier, som under krigsåren förlorat
eller försålt fartyg, beretts möjlighet till visst uppskov med beskattningen
av för fartyget uppburen försäkringsersättning eller köpeskilling. Sålunda
har rederi, som drabbats av fartygsförlust under något av de beskattningsår,
för vilka taxering verkställts under åren 1940—1946, berättigats att antingen
fördela uppburen försäkringsersättning under en tidsperiod, som
sträckt sig från och med det beskattningsår, då ersättningen inflöt, till
och med det beskattningsår, för vilket taxering äger rum år 1950, eller upptaga
ersättningen som intäkt under ett eller flera år inom nämnda tidsperiod.
I fråga om köpeskilling för avyttrat fartyg ha samma bestämmelser
gällt som beträffande försäkringsersättning för förlorat fartyg med
den avvikelsen, att rätt till uppskov icke medgivits för fartyg som försålts
under det beskattningsår, för vilket taxering verkställts år 1940.

I proposition nr 9 till 1950 års riksdag, vilken proposition oförändrad antogs,
hade Kungl. Maj :t föreslagit ytterligare uppskov med beskattningen
av nämnda försäkringsersättningar och köpeskillingar till och med det beskattningsår,
för vilket taxering skall verkställas år 1952.

I de vid 1950 års riksdag väckta, till bevillningsutskottet överlämnade
likalydande motionerna 1:30 och 11:30 hemställdes, att riksdagen måtte,
såvitt nu är i fråga, besluta att den i 28 § 2 mom. angivna rätten till fördelning
av vissa försäkringsintäkter måtte utsträckas alt gälla även köpeskilling
vid avyttring av fartyg.

I betänkande nr 13 till 1950 års riksdag erinrade bevillningsutskottet
om att en sådan utvidgning redan vid bestämmelsernas tillkomst år 1938

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

ifrågasatts men med hänsyn till risken för missbruk icke ansetts böra genomföras.
Under krigsåren hade genom särskilda författningar uppskov
med beskattningen medgivits även beträffande köpeskilling för försålt fartyg.
Denna vidgade rätt till uppskov med beskattningen hade emellertid
varit föranledd av då rådande förhållanden och borde enligt utskottets mening
icke för det dåvarande komma i fråga. På grund härav avstyrkte utskottet
motionerna i denna del. Utskottet erinrade emellertid om att 1944 års
allmänna skattekommitté i sitt år 1949 avgivna betänkande angående beskattning
av realisationsvinster in. in. samt ackumulerade inkomster framlagt
förslag till förordning med särskilda bestämmelser för beräkning av
skatt till staten å ackumulerad inkomst. Enligt kommitténs förslag skulle
dock återvinning av tidigare för inventarier åtnjutna värdeminskningsavdrag
betraktas såsom ackumulerad inkomst endast för det fall, att avyttringen
av inventarierna skett i samband med överlåtelse av rörelse. Denna
begränsning i förslaget och andra av kommittén föreslagna inskränkningar
beträffande den ifrågasatta lagstiftningens tillämpning å förvärvskällan
rörelse berodde därpå, att enligt kommitténs mening praktiska svårigheter
skulle uppstå, därest samtliga de fall av ackumulerad inkomst, som förekomme
inom denna förvärvskälla, skulle bliva föremål för skattelindring.
Ehuru utskottet väl förstode kommitténs ställningstagande härutinnan, ansåge
utskottet önskvärt, att vid den fortsatta behandlingen av frågan om
skattelindring för ackumulerad inkomst toges under övervägande, huruvida
det vore möjligt och lämpligt att låta den ifrågasatta lagstiftningen vinna
tillämpning beträffande återvinning av värdeminskningsavdrag för inventarier
även i andra fall än då avyttring skedde i samband med överlåtelse
av rörelse.

I de förut omnämnda till årets riksdag avgivna likalydande motionerna
I: 88 och II: 121 har hemställan i ovan berörda hänseende ånyo framförts.

Frågan har i viss mån kommit i ett annat läge, sedan proposition med
förslag till förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst framlagts och i huvudsak i oförändrat skick tillstyrkts av
utskottet. Med den utformning bestämmelserna om särskild skatteberäkning
föreslås skola erhålla, synes det nämligen vara uppenbart, att det
icke är möjligt att lösa det i motionerna åsyftade skatteproblemet genom
att göra förordningen tillämplig även å intäkt genom avyttring av far-*
tyg. Det torde vara tillräckligt att nämna ett av de skäl, som tala mot
en sådan anordning, nämligen att om köpeskilling vid avyttring skulle
beskattas enligt i nämnda förordning angivna regler, skulle denna intäkt
kunna fördelas å ända till tio år. Köpeskillingen skulle således bliva föremål
för en betydligt lindrigare beskattning än försäkringen. Med hänsyn
härtill synes spörsmålet böra tagas upp till förnyad prövning, och utskottet
finner skäl föreligga för att saken beaktas. Utskottet anser därför önskvärt,
att 1950 års skattelagssakkunniga under sitt fortsatta arbete närmare
utreda frågan samt taga i övervägande huruvida en lösning efter den linje,
som föreslagits i ovannämnda motioner, är möjlig och lämplig. Under åberopande
härav avstyrker utskottet motionerna I: 88 och II: 121.

53

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Utskottets hemställan.

Under åberopande''av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj :ts förevarande proposition nr 170 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändring av punkten 5 av
anvisningarna till 29 §, som framgår av följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Anvisningar
till 29 §.

5. Avdrag får---motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller---dylik tillgång.

Kostnad för anskaffning av varumärke,
firmanamn eller andra rättigheter
av goodwills natur må avdragas
genom lika stora årliga värdeminskningsavdrag
inom en period av
tio år från den tidpunkt, då kostnaden
uppkommit; dock att, där så på
grund av särskilda omständigheter
finnes skäligt, kostnaden må, enligt
beskattningsnämnds särskilda beprövande,
fördelas på en längre period.
Har skattskyldigs rörelse för visst år
utvisat förlust eller så ringa överskott,
att den skattskyldige vid beräkning
av nettointäkten av rörelsen
ej kunnat utnyttja det på året belöpande
avdraget, skola beträffande
rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna
sig det resterande avdraget
för senare år bestämmelserna i punkt
3 c tredje stycket äga motsvarande
tillämpning.

Kostnad för anskaffning av varumärke,
firmanamn eller andra rättigheter
av goodwills natur må avdragas
genom lika stora årliga värdeminskningsavdrag
inom en period av
tio år från den tidpunkt, då kostnaden
uppkommit; dock att, där så på
grund av särskilda omständigheter
finnes skäligt, kostnaden må, enligt
beskattningsnämnds särskilda beprövande,
fördelas på en längre period.
Har skattskyldigs rörelse för visst år
utvisat förlust eller så ringa överskott,
att den skattskyldige vid beräkning
av nettointäkten av rörelsen
ej kunnat utnyttja det på året belöpande
avdraget, skola beträffande
rätt för den skattskyldige att tillgodoräkna
sig det resterande avdraget
för senare år bestämmelserna i punkt
3 c tredje stycket äga motsvarande
tillämpning. Har skattskgldig i samband
med överlåtelse av rörelse eller
eljest avgttrat tillgång, varom nu är
fråga, får avdrag ske för vad som i
beskattningshänseende återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet, i den
mån detta belopp överstiger vad som
influtit vid avyttring av tillgången.

54 Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående upphävande av förordningen den 23 maj
1947 (nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst
vid expropriation m. m.; samt

3) antaga det -säd propositionen fogade förslaget till förordning
angående beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst med de ändringar av 1, 2, 3 och 4 §§
samt anvisningarna till 1 § ävensom ikraftträdandebestämmelserna,
som framgå av följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

1 §•

Har fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse under visst beskattningsår
åtnjutit inkomst, som
hänför sig till minst två beskattningsår,
vilka infallit före eller infalla efter
det beskattningsår då inkomsten
åtnjutits (ackumulerad inkomst),
skall under de förutsättningar,
som i denna förordning angivas,
statlig inkomstskatt å denna
inkomst beräknas, som om inkomsten
upptagits till beskattning med
lika delar under taxeringsåret och så
många av de närmast föregående
taxeringsåren, att inkomsten därigenom
blir fördelad på det antal år,
till vilka den hänför sig; dock att
ackumulerad inkomst i intet fall må
fördelas på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas
om det antal år, vartill
ackumulerad inkomst hänför sig,
skall skatteberäkningen ske, som om
inkomsten hänfört sig till tre år.

Utskottets förslag:

1 §■

Har fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse under visst beskattningsår
åtnjutit inkomst, som
hänför sig till minst två beskattningsår
(ackumulerad inkomst),
skall under de förutsättningar, som
i denna förordning angivas, statlig
inkomstskatt å denna inkomst beräknas,
som om inkomsten upptagits
till beskattning med lika delar
under taxeringsåret och så många
av de närmast föregående taxeringsåren,
att inkomsten därigenom blir
fördelad på det antal år, till vilka
den hänför sig; dock att ackumulerad
inkomst i intet fall må fördelas
på mera än tio år.

Kan tillförlitlig utredning icke förebringas
om det antal år, vartill
ackumulerad inkomst hänför sig,
skall skatteberäkningen ske, där ej
särskilda omständigheter till annat
föranleda, som om inkomsten hänfört
sig till tre år.

Skatt å ackumulerad inkomst skall utgå efter det procenttal av grundbeloppen
för statlig inkomstskatt, som jämlikt 12 § förordningen om statlig
inkomstskatt skall tillämpas för slutlig skatt på grund av taxering det taxeringsår,
då inkomsten tages till beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

55

Bevillningsutskottets

Kungl. Maj.ts förslag:

2 §.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
ackumulerade inkomsten, efter avdrag
för avdragsgilla utgifter, uppgår
till minst 5 000 kronor och tillika utgör
minst en tredjedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst för det taxeringsår,
då den ackumulerade inkomsten tages
till beskattning.

3 §.

Vad i denna förordning sägs om
ackumulerad inkomst skall, såvitt angår
till inkomst av jordbruksfastighet
hänförlig inkomst, gälla
endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring
av växande skog i samband med
avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
mot engångsersättning; samt
intäkt, som uppkommit genom att
egendom tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under sådana
förhållanden, att dylik tvångsförsäljning
måste anses vara förhanden.

betänkande nr 62.

Utskottets förslag:

2 §.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske
endast under förutsättning att den
ackumulerade inkomsten, efter avdrag
för avdragsgilla utgifter, uppgår
till minst 4 000 kronor och tillika utgör
minst en tredjedel av den skattskyldiges
till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst för det taxeringsår,
då den ackumulerade inkomsten tages
till beskattning.

3 §•

Vad i denna förordning sägs om
ackumulerad inkomst skall, såvitt angår
till inkomst av jordbruksfastighet
hänförlig inkomst, gälla
endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring
av växande skog i samband med
avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse
av nyttjanderätt eller servitutsrätt
mot engångsersättning;

intäkt, som uppkommit genom att
egendom tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande
eller eljest avyttrats under sådana
förhållanden, att dylik tvångsförsäljning
måste anses vara förhanden;
samt

intäkt, i fall då inkomsten beräknats
enligt bokföringsmåssiga grunder,
vid avyttring i samband med
upphörande av jordbruksdrift av för
stadigvarande bruk i jordbruksfastigheten
avsedda maskiner eller andra
inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeminskningsavdrag äro att
hänföra till byggnad, ävensom av varor
och produkter i jordbruksfastigheten,
dock endast i den mån det influtna
beloppet överstiger varornas
eller produkternas i räkenskaperna

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

upptagna värde. Har kreatursbesättning
i sin helhet avyttrats — utan att
nyuppsättning under beskattningsåret
skett — skall vad ovan sägs gälla
i fråga om intäkt genom avyttringen,
även om denna skett utan samband
med nedläggande av jordbruksdriften.
I fråga om till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad inkomst
skall vad i denna förordning sägs gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter
av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för stadigvarande
bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke
vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad; samt
intäkt genom avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av varor
och produkter i rörelsen, dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger
varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
hänförlig ackumulerad inkomst skall vad i denna förordning sägs icke äga
tillämpning å vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §.

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har
att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten
tages till beskattning.

Ansökningen ingives till länssty- Ansökningen ingives till länsstyrelsen
och skall, med undantag för relsen och skall, med undantag för
fall varom i 7 § sägs, vara till läns- fall varom i 8 § sägs, vara till länsstyrelsen
inkommen före taxerings- styrelsen inkommen före taxeringsårets
utgång. årets utgång.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952. Förordningen skall
icke äga tillämpning beträffande ackumulerad inkomst, som åtnjutits under
tidigare beskattningsår än det, för vilket taxering av beskattningsnämnd i
första instans verkställes år 1952.

Oavsett vad ovan stadgas skola föreskrifterna
i 3 §, såvitt angår intäkt
vid avyttring av för stadigvarande''

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

bruk i jordbruksfastighet avsedda
maskiner eller andra inventarier ävensom
av varor och produkter i jordbruksfastighet,
träda i kraft den t
januari 1954; dock att desamma i intet
fall skola äga tillämpning beträffande
intäkt, som hänför sig till räkenskapsår
som börjat före den 1 januari
1953.

Anvisningar
till 1 §•

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänförlig till visst beskattningsår,
om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för
densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att en inom visst beskattningsår
åtnjuten inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt
denna förordning fordras, att inkomsten
hänför sig till minst två
beskattningsår.

För att inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt denna
förordning fordras, att inkomsten
hänför sig till minst två beskattningsår,
vilka föregått eller följa
efter det beskattningsår, då inkomsten
åtnjutits; däremot är det
utan betydelse för frågan om förordningens
tillämplighet, om inkomsten
hänför sig jämväl till det
beskattningsår, då den åtnjutits, eller
uteslutande till de förstnämnda
åren.

Till ledning för skatteberäkningen antöres följande exempel:

En skattskyldig har åsatts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1948. Vid taxeringarna
till statlig inkomstskatt för åren 1949—1952 ha de beskattningsbara
inkomsterna bestämts till 0 kronor år 1949, 8 000 kronor år 1950, 10 000
kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952. Enligt förordningen om statlig
inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor
utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten vid 1952 års
taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken
enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren
1947—1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första stycket skall skatten
å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande
grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen
sker som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxeringsåren
1949—1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän förts

till taxeringsåret 1 9 4 9, utgår skatten å en beskattningsbar
inkomst av 10 000 kronor (0 + 10 000) ......=

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till
taxeringsåret 1 9 5 0, utgör skatten skillnaden mellan
skatten å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor
(8 000 + 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en beskattningsbar
inkomst av 8 000 kronor = 1 150 kronor . . =

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till
taxeringsåret 19 5 1, utgör skatten skillnaden mellan
skatten å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor
(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en beskattningsbar
inkomst av 10 000 kronor = 1 550 kronor =

4) För taxeringsåret 1 9 5 2 räknas skatten ut på en be skattningsbar

inkomst av 20 000 kronor (60 000 — 40 000)
jämte den del av den ackumulerade inkomsten, 10 000 kronor,
som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s. 30 000
kronor. Skatten härå ................................=

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten
av 60 000 kronor ..................................= 16 140 kronor.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som angivas
i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade inkomsten
upptagits till beskattning under 1952 och en fjärdedel därav under
vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall taxeringsåren
1949—1951, inverkar 1948 års taxering icke på uträkningen av skatten
å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår
tillämpats det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt, som
skall tillämpas för slutlig skatt på grund av 1952 års taxering; detta gäller
såväl skatteberäkningen före som skatteberäkningen efter fördelningen av
den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, vartill ackumulerad inkomst
hänför sig, skall jämlikt 1 § andra stycket skatteberäkningen ske, som
om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock icke äga
tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång från
tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension. I dylika
fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra sig till
tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande
av flera intäkter, vilka var för sig äro att anse såsom ackumulerade
inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola intäkterna fördelas
oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig. Skatteberäkningen
skall emellertid ske på sammanlagda beloppet av de till ett beskattningsår
hänförliga intäkterna.

1550 kronor

2 800

3120

8 670 »

59

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

B) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 56 av herrar Domö och Näsgård samt II: 83 av
herrar Hedlund i Rådom och Staxäng, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad
i detta betänkande anförts, för riksdagen framlägga förslag
till bestämmelser angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst vid avyttring av skog utan
samband med avyttring av marken; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 88 av herr Spetz samt
II: 121 av herrar Utbult och Svensson i Ljungskile;

2) de likalydande motionerna I: 211 av herrar Cassel och
Lundqvist samt II: 281 av herrar Dickson och Braconier;

3) de likalydande motionerna 1:506 av herrar Mannerskantz
och Lundgren samt II: 647 av herrar Edström och
Braconier;

4) de likalydande motionerna I: 507 av herr Spetz m. fl.
och II: 646 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;

5) motionen 11:608 av fru Gärde Widemar; samt

6) motionen II: 648 av herr Fagerholm

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 13 november 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande :

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson*,
Franzon, Velander, Petrén*, Falk, Ramberg, Niklasson och Ebbe Ohlsson,
samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg*, Björklund,
Jonsson i Skedsbygd, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn*,
Olofsson, Sjölin och Gunnarsson.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Reservation

av herrar Veländer, Ebbe Ohlsson och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande: »För

att förhindra kringgående av skattelagstiftningen har i den föreliggande
propositionen föreslagits, att skattefriheten vid bodelning skall
begränsas till sådana fall, då make erhållit egendom vid bodelning i anledning
av andra makens död. Att förvärv genom bodelning av denna anledning
icke anses böra grunda skatteplikt beror därpå, att bodelning i ett dylikt
fall icke kan ha skett i syfte att kringgå skattelagstiftningen. Det är
emellertid enligt vår mening lika uppenbart, att bodelning i anledning av
äktenskapets upplösning, vare sig detta skett genom dödsfall eller skilsmässa,
icke kan ha föranletts av ett dylikt syfte. Ingen anledning synes
därför föreligga att begränsa den ifrågavarande bestämmelsens räckvidd
till sådana fall, då dödsfall varit orsaken till äktenskapets upplösning.

På grund härav anse vi, att punkten A) i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl Maj :ts
förevarande proposition nr 170 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande
motionerna I: 506 av herrar Mannerskantz och Lundgren
samt II: 647 av herrar Edström och Braconier,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med de ändringar av 35 § 2 mom. och
punkten 5 av anvisningarna till 29 §, som framgå av följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

Utskottets förslag:

35 §.

2 m o in. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas, i den omfattning nedan
sägs, vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom,
som förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den
skattskyldiges ägo under nedan angiven tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig
erhållit såsom gåva av make eller
skyldeman, av givaren förvärvats genom
fång, som ovan sägs, skall frågan
om och i vad mån skattepliktig
realisationsvinst skall anses föreligga
bedömas med hänsyn till sistnämnda
fång. Motsvarande skall
gälla om make vid bodelning i anledning
av andra makens död erhållit
egendom, som förstnämnde

Har egendom, som skattskyldig
erhållit såsom gåva av make eller
skyldeman, av givaren förvärvats
genom fång, som ovan sägs, skall
frågan om och i vad mån skattepliktig
realisationsvinst skall anses
föreligga bedömas med hänsyn till
sistnämnda fång. Motsvarande skall
gälla, om make vid bodelning i anledning
av äktenskapets upplösning
erhållit egendom, som han före äkten -

61

Bevillningsutskottets betänkande nr 62.

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

make före äktenskapets ingående eller
under äktenskapet förvärvat genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, eller om make vid bodelning
av annan anledning än andra
makens död erhållit egendom, som
någondera maken före äktenskapets
ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång.

skåpets ingående eller under äktenskapet
förvärvat genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, eller om make
vid bodelning av annan anledning
än äktenskapets upplösning erhållit
egendom, som någondera maken före
äktenskapets ingående eller under
äktenskapet förvärvat genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisationsvinst skall, med i 3 och 4 mom. angivna
undantag, räknas

a) då fråga är om vinst genom avyttring av fast egen -

dom:

om egendomen innehafts

mindre än 7 år..................... 100 % av vinsten

7 år men mindre än 8 år........... 75% » »

8 » » » » 9 »........... 50% » »

9 > » » » 10 »........... 25% » »

b) då fråga är om vinst genom avyttring av lös egen -

dom:

om egendomen innehafts

mindre än 2 år ..................... 100 % av vinsten

2 år men mindre än 3 år............ 75 % » »

3» » » »4»............ 50% » »

4» » » »5s............ 25 % » »

Vad ovan sagts beträffande fast egendom skall även äga tillämpning å
tomträtt.

Anvisningar
till 29 §.

5. Avdrag får---(= utskottet s. 53 rad 14 uppifrån — s. 58 rad 1

nedifrån)--- — hänförliga intäkterna.»