Kungl. Mcij:ts proposition nr 258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan
Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter, m. m.; given Stockholms slott den 3 november
1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden den 8 september 1950 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 28 oktober 1950 undertecknat
tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige
och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter
ävensom ett till tilläggsavtalet hörande protokoll, vill Kungl. Maj :t härmed
löreslå riksdagen att

dels godkänna berörda tilläggsavtal och protokoll;

dels ock i övrigt bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 258.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

(Översättning.)

Avenant

å la convention du 24 décembre 1936 entre
la Suéde et la France tendant å éviter Ies
doubles impositions et å établir des régles
d’assistance administrative réciproque en
matiére d’impöts directs.

Sa Majesté le Roi de Suéde et le
President de la République frantjaise,
désireux de modifier et compléter les dispositions
de la convention du 24 décembre
1936 entre la Suéde et la France
tendant å éviter les doubles impositions
et å établir des régles d’assistance administrative
réciproque en matiére d’impots
directs, complétée par l’avenant
du 5 mai 1939 et par 1’avenant du 8
avril 1949, ont décidé de conclure un
nouvel avenant å ladite convention et
ont nommé, å cet effet, pour leurs plénipotentiaires: Sa

Majesté le Roi de Suéde:

Son Excellence M. K. I. Westman, Son
Ambassadeur Extraordinaire et Plénipotentiaire
prés le Président de le République
Fran^aise

Le Président de la République fran§aise: Son

Excellence M. Robert Schuman,
Ministre des Affaires Etrangéres
lesquels, aprés avoir échangé leurs pleins
pouvoirs, reconnus en bonne et due
forme, sont convenus des dispositions
suivantes:

Article lcr. — Le paragraphe 3 de
1’article ler de la convention du 24
décembre 1936 est remplacé par la disposition
suivante:

»§ 3. Sont considérés comme impöts
directs au sens de la présente convention:

1°. En ce qui concerne la législation
fran^aise:

a. L’impot sur le revenu des personnes
physiques (taxe proportionnelle et surtaxe
progressive);

b. L’impöt sur les sociétés.

2°. En ce qui concerne la législation
suédoise:

Tilläggsavtal

till avtalet den 24 december 1936 mellan
Sverige och Frankrike för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter.

Hans Majestät Konungen av Sverige
samt Franska Republikens President
hava i syfte att ändra och fullständiga
bestämmelserna i avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike
för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande
direkta skatter, vilket avtal kompletterats
genom tilläggsavtal den 5
maj 1939 och den 8 april 1949, beslutat
träffa ett ytterligare tilläggsavtal
till berörda avtal och för detta ändamål
utsett såsom sina befullmäktigade ombud: Hans

Majestät Konungen av Sverige:

Sin utomordentlige och befullmäktigade
ambassadör hos Franska Republikens
President, Herr K. I. Westman.

Franska Republikens President:

Hans Excellens Herr Robert Schuman,
Utrikesminister

vilka, efter att hava utväxlat sina fullmakter,
som befunnits i god och behörig
form, överenskommit om följande bestämmelser: Artikel

1. Artikel 1 § 3 av avtalet
den 24 december 1936 ersättes av följande
bestämmelse:

»§ 3. Som direkta skatter i detta
avtals mening anses:

l:o beträffande fransk lagstiftning:

a) skatten å fysiska personers inkomst
(den proportionella skatten och den
progressiva tilläggsskatten); samt

b) skatten å bolag;

2:o beträffande svensk lagstiftning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

3

a. L’impöt d’Etat sur le revenu, y
compris 1’impöt sur le revenu des dividendes
d’actions;

b. L’impöt d’Etat sur la fortune;

c. L’impot communal général.

3°. Les impöts et taxes per$us dans
l’un et 1’autre Etats en remplacement
des impöts visés aux 1° et 2° cidessus
ou en addition å ees impöts».

Article 2. — Le paragraphe 5 de
1’article 3 de la convention du 24 décembre
1936 est remplacé par la disposition
suivante:

»§ 5. Lorsqu’une entreprise de l’un
des deux Etats, du fait de sa participation
å la gestion ou au Capital d’une
entreprise de 1’autre Etat, fait ou
impose å cette derniére, dans leurs
relations commerciales ou financiéres,
des conditions différentes de celles qui
seraient faites å une tierce entreprise,
tous bénéfices qui auraient du normalement
apparaitre dans les comptes de
l’une de ees entreprises, mais qui ont
été de la sorte transférés å 1’autre
entreprise, peuvent étre incorporés aux
bénéfices imposables de la premiére
entreprise».

Article 3. —• Le paragraphe ler de
1’article 4 de la convention du 24 décembre
1936 est modifié comme il suit:

»§ ler. Les sociétés ayant leur domicile
fiscal en Suéde qui possédent en France
un établissement stable et qui sont
soumises å la taxe proportionnelle sur le
revenu des capitaux mobiliers en vertu
des artides 39—11 et 80 du déeret n°
48—1986 du 9 décembre 1948 acquitteront
cet impöt dans les conditions
prévucs å ce déeret; toutefois .... (le
reste sans changement)».

Dans le deuxiéme paragraphe du
méme article, il est substitué aux mots:
»impöt sur le revenu des capitaux
mobiliers» et »impöt sur le revenu des
valeurs mobiliéres», les mots: »taxe

proportionnelle surle revenu des capitaux
mobiliers».

a) den statliga inkomstskatten, däri
inbegripen kupongskatten;

b) den statliga förmögenhetsskatten;
samt

c) den allmänna kommunalskatten;

3:o utskylder och avgifter, som uttagas
i den ena eller den andra staten
i stället för skatter, angivna under l:o
och 2:o här ovan, eller såsom tillägg till
dessa skatter.»

Artikel 2. Artikel 3 § 5 av avtalet
den 24 december 1936 ersättes av följande
bestämmelse:

»§ 5. Då ett företag, hemmahörande
i en av de båda staterna, på grund av
sin delaktighet i ledningen av ett i den
andra staten hemmahörande företag eller
i ett sådant företags kapital, i de båda
företagens handels- eller andra ekonomiska
förbindelser med varandra tilllämpar
eller bestämmer andra villkor
än dem, som skulle hava tillämpats i
förhållande till ett tredje företag, kunna
alla vinster, som under normala förhållanden
bort framträda i det ena företagets
räkenskaper men som på detta
sätt överförts till det andra företaget,
inräknas i det förra företagets beskattningsbara
inkomster.»

Artikel 3. Artikel 4 § 1 av avtalet
den 24 december 1936 ändras på följande
sätt:

»§ 1. Bolag, som hava sitt skatterättsliga
hemvist i Sverige och hava fast
driftställe i Frankrike och som äro
underkastade den i Frankrike utgående
proportionella skatten å inkomst av
värdepapper enligt artiklarna 39—11
och 80 av förordningen nr 48—1986
den 9 december 1948, skola erlägga denna
skatt jämlikt nämnda förordnings föreskrifter;
dock må---» (återstoden

oförändrad).

I samma artikel § 2 insättas i stället
för orden »den i Frankrike utgående
skatten å inkomster av kapital» och
»skatten å inkomster av kapital» orden
»den i Frankrike utgående proportionella
skatten å inkomst av värdepapper»
resp. »den proportionella skatten å inkomst
av värdepapper».

4

Kungi. Maj.ts proposition nr 258.

Article 4. — Le paragraphe ler de Artikel 4. Artikel 8 § 1 av avtalet
1’article 8 de la convention du 24 den 24 december 1936 ersättes av
décembre 1936 est remplacé par la följande bestämmelse:
disposition suivante:

»§ ler. L’impot sur le revenu des »§ 1. Skatt å inkomst av försträckning,
préts, dépöts, comptes de dépöt et de deposition, depositionsräkning eller varje
toutes autres créances ne sera penju annat slags fordran, som ej grundar sig
que dans l’Etat du domicile du créan- på värdepapper, utgöres allenast i den
cier». stat, där fordringsägaren har sitt hem vist.

»

Article 5. — 1 — L’article 9 de la
convention du 24 décembre 1936 est
remplacé par la disposition suivante:

»Les revenus des valeurs mobiliéres
ne sont imposables que dans 1’Etat sur
le territoire duquel le bénéficiaire a son
domicile».

2 —- L’article 9 bis de la méme convention
est abrogé.

Article 6. — 1 — Dans 1’alinéa g)
du paragraphe 2 de l’article 18 et au
paragraphe ler de l’article 19 de la
convention du 24 décembre 1936, les
mots: »impöt général sur le revenu» sont
remplacés par les mots: »impöt sur le
revenu des personnes physiques (surtaxe
progressive)».

2 — Le deuxiéme alinéa du paragraphe
4 de 1’article 20 de ladite convention
est modifié comme il suit:

»Est considérée comme mesure conservatoire
la notification au redevable
du titre de perception pour le recouvrement
des impöts per^us par l’Administration
fran^aise de 1’Enregistrement. L’opposition
å cette notification ne peut
étre portée que devant le Tribunal
fran^ais compétent».

Article 7. —■ L’article 24 de la convention
du 24 décembre 1936 est
remplacé par la disposition suivante:

»La présente convention ne s’appliquera,
pour ce qui concerne la France,
qu’å la France métropolitaine et aux
départements d’Outre-Mer ainsi que å
l’Algérie.»

Article 8. — Le présent avenant,
fait en double exemplaire en langue
fran^aise, sera ratifié en ce qui concerne

Artikel 5. 1. Artikel 9 av avtalet den
24 december 1936 ersättes av följande
bestämmelse:

»Inkomst av värdepapper beskattas
allenast i den stat, inom vars område
inkomsttagaren har sitt hemvist.»

2. Artikel 9 b av samma avtal upphäves.

Artikel 6. 1. I artikel 18 § 2 g) och
i artikel 19 § 1 av avtalet den 24 december
1936 ersättas orden »allmän
inkomstskatt» resp. »den allmänna inkomstskattens
progressivitet» av orden
»skatt å fysiska personers inkomst
(progressiv tilläggsskatt)» resp. »progressiviteten
av skatten å fysiska personers
inkomst (tilläggsskatten)».

2. Artikel 20 § 4 andra stycket av
sagda avtal ändras på följande sätt:

»Såsom sådan åtgärd anses delgivning
med den skattskyldige av betalningsanmodan
för indrivning av skatter, som
uppbäras av franska skatteverket (l’Administration
de 1’Enregistrement). Invändning
mot sådan delgivning kan
göras endast inför vederbörlig fransk
domstol.»

Artikel 7. Artikel 24 av avtalet
den 24 december 1936 ersättes av
följande bestämmelse:

»Detta avtal skall, såvitt Frankrike
angår, tillämpas allenast å det egentliga
Frankrike och de utomeuropeiska departementen
samt å Algeriet.»

Artikel 8. Detta tilläggsavtal, som
är avfattat i dubbla exemplar på
franska språket, skall ratificeras, för

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

la Suéde par Sa Majesté le Roi de Suéde
avec 1’assentiment du Riksdag et, en ce
qui concerne la France par le Président
de la République fran?aise avec 1’assentiment
du Parlement. Les ratifications
seront échangées, le plustöt possible,
å Stockholm.

Il sera applicable pour la premiére
fois aux revenus des valeurs mobiliéres
visés å 1’article 9 de la convention du
24 décembre 1936 mis en paiement å
partir du ler janvier 1950, sans pouvoir
toutefois donner ouverture å restitution
d’impöts acquittés.

Il fera partie intégrante de la convention
et restera en vigueur dans les
conditions déterminées par 1’article 26
de la convention.

En foi de quoi, les plénipotentiaires
des deux Etats ont signé cet avenant et
y ont apposé leur sceau.

Fait å Paris, le 28 Octobre 1950.

K. I. Westman.

Protocole.

Au moment de procéder å la signature
du présent avenant å la Convention
conclue le 24 décembre 1936 en tre la
France et la Suéde tendant ä éviter les
doubles impositions et å établir des
régles d’assistance administrative réciproque
en matiére d’impöts directs, les
plénipotentiaires sotissignés ont fait la
déclaration concordante suivante qui
forme partie intégrante de 1’avenant
méme:

I.

La modification apportée par 1’article
2 du présent avenant å la rédaction du
paragraphe 5 de 1’article 3 de la convention
du 24 décembre 1936 revet en
tant que de besoin un caractére interprétatif.

1 I franske utrikesministerns frånvaro har
franska utrikesministeriet Alexandre Parodi.

Sveriges del av Hans Majestät Konungen
av Sverige med riksdagens samtycke
och för Frankrikes del av Franska
Republikens President med parlamentets
samtycke. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas i
Stockholm.

Tilläggsavtalet skall första gången
tillämpas i avseende å sådana i artikel 9
av avtalet den 24 december 1936 angivna
inkomster av värdepapper, som
blivit tillgängliga för lyftning under
tiden från och med den 1 januari 1950,
dock utan att medföra rätt till restitution
av skatter, som redan guldits.

Tilläggsavtalet utgör en integrerande
del av avtalet och skall förbliva i kraft
jämlikt de bestämmelser, som fastställts
i artikel 26 av avtalet.

Till bekräftelse härav hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta tilläggsavtal och försett
detsamma med sina sigill.

Som skedde i Paris den 28 oktober
1950.

A. Parodi.1

Protokoll.

Vid undertecknande av förevarande
tilläggsavtal till det den 24 december
1936 slutna avtalet mellan Frankrike
och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter hava
undertecknade befullmäktigade ombud
avgivit följande samstämmiga förklaring,
som utgör en integrerande del av
själva tilläggsavtalet:

I.

Den ändring, som genom artikel 2
av detta tilläggsavtal göres i avfattningen
av artikel 3 § 5 av avtalet den
24 december 1936, är att betrakta som
ett förtydligande.

avtalet undertecknats av generalsekreteraren i

6

Kanyl. Maj.t.s proposition nr 258.

II.

Le paragraphe IX du protocole annexé
å Ia convention du 24 décembre
1936 est complété par 1’alinéa suivant:

»Pour l’exécution de 1’article 9 de la
convention du 24 décembre 1936, tel
qu’il est modifié par 1’avenant de ce
jour, il est précisé que si la législation
de 1’Etat du débiteur des revenus
permet d’imposer ees revenus å la
source, 1’application de la régle de
perception prévue audit artide est
subordonnée å la condition qu’il soit
justifié å 1’autorité fiscale de cet Etat,
dans des conditions arrétées de concert
entre les Administrations compétentes
des deux Pays, que le bénéficiaire est
domicilié dans 1’autre Etat et qu’il y
est passible de 1’impöt å raison desdits
revenus.

Si, å défaut de la justification préalable
ci-dessus prévue, 1’Etat du débiteur
des revenus applique son impöt au
moment du paiement desdits revenus,
le bénéficiaire de ce paiement ne saurait
étre admis å mettre en ceuvre ultérieurement
la procédure visée å 1’alinéa qui
précéde, pour obtenir la restitution de
1’impöt.»

III.

Les dispositions du protocole annexé
å 1’avenant du 5 mai 1939 sont supprimées.

IV.

Les modifications apportées å la convention
du 24 décembre 1936 par les
artides ler, 3 et 6 de 1’avenant de ce
jour en vue de tenir compte de la réforme
réalisée en France en matiére d’impöts
direets par le déeret No 48—1986 du 9
décembre 1948 n’ont pas d’objet en ce
qui concerne 1’Algérie ou les impöts en
vigueur en 1936 continuent d’étre pergus.

Fait å Paris, le 28 Octobre 1950.

II.

Till punkt 9 i det till avtalet den
24 december 1936 hörande protokollet
skall fogas följande:

»Rörande tillämpningen av artikel 9
av avtalet den 24 december 1936, så
som densamma ändrats genom tilläggsavtalet
denna dag, stadgas:

Därest enligt lagstiftningen i den stat,
från vilken inkomsterna härflyta, skatt
därå uttages vid källan, gäller såsom
förutsättning för tillämpning av bestämmelsen
om beskattning enligt nyssnämnda
artikel, att för skattemyndigheten
i denna stat företes bevis —
enligt de närmare föreskrifter, om vilka
överenskommelse träffas mellan de båda
staternas vederbörande myndigheter —
att inkomsttagaren har sitt hemvist i
den andra staten och att han där är
skattskyldig för inkomsterna i fråga.

Om i brist på sådan bevisning den
stat, varifrån inkomsterna härflyta, uttager
skatt vid utbetalningen av sagda
inkomster, äger inkomsttagaren icke
använda sig av det förfarande, som
avses i näst föregående stycke, för att
vinna restitution av skatten.»

III.

Bestämmelserna i det vid tilläggsavtalet
den 5 maj 1939 fogade protokollet
upphävas.

IV.

De ändringar, som genom artiklarna
1, 3 och 6 av det denna dag tecknade
tilläggsavtalet göras i avtalet den 24 december
1936 med hänsyn till den i Frankrike
genom dekretet No 48—1986 den
9 december 1948 genomförda reformen,
äga icke tillämplighet på Algeriet, varest
de skatter, som tillämpades 1936,
alltjämt utgå.

Som skedde i Paris den 28 oktober
1950.

K. I. Westman.

A. Parodi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

7

Utdrag ur protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 8

september 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Mossberg, Weijne,
Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Enligt artikel 9 i det mellan Sverige och Frankrike den 24 december 1936
slutna dubbelbeskattningsavtalet (se SFS 1937: 1003) skall inkomst av värdepapper
beskattas i den stat, inom vars område inkomsttagaren har sitt
hemvist. Likväl bibehåller vardera staten rätten att i enlighet med sin allmänna
lagstiftning uppbära skatt å inkomster av värdepapper, utgivna av
bolag eller andra sammanslutningar som hava sitt skatterättsliga hemvist
inom dess område.

Den dubbelbeskattning i avseende å aktieutdelningar, som enligt avtalet
sålunda kommit att kvarstå, fick enligt vad erfarenheten utvisade betydligt
större omfattning än som vid avtalets ingående förutsågs. I anledning härav
upptogs år 1939 mellan svenska finansdepartementet och franska finansministeriet
till diskussion frågan om möjligheterna att, utan rubbande av
avtalets allmänna princip, undanröja eller väsentligen mildra denna dubbelbeskattning.
Diskussionerna resulterade i ett den 5 maj 1939 dagtecknat
tilläggsavtal till det svensk-franska dubbelbeskattningsavtalet (se SFS 1939:
945). Genom tilläggsavtalet fullständigades dubbelbeskattningsavtalet med en
ny artikel, betecknad 9 b. I denna artikel stadgades att, om en av staterna
i enlighet med artikel 9 i avtalet upptagit skatt å utdelning å aktier i aktiebolag
eller å andelar i ekonomiska föreningar, vilka hade sitt säte inom dess
område, skulle den andra staten beträffande inkomsttagare med hemvist
därstädes å sin skatt avdraga ett belopp motsvarande 5 % av utdelningen
Då båda staterna uttaga källskatt å aktieutdelningar till i utlandet bosatta
aktieägare — Sverige med 20 % och Frankrike (år 1949) med 30 % — kom
trots tilläggsavtalet en betydande dubbelbeskattning å aktieutdelningar att
kvarstå. I anledning härav upptogos under hand efter andra världskrigets
slut nya diskussioner om möjligheterna att undanröja denna dubbelbeskattning.
De båda ländernas regeringar blevo så småningom ense om att upptaga
direkta förhandlingar i sådant syfte. Förhandlingar ägde därefter rum i Pa -

8

Kungl. Alaj.ts proposition nr 258.

ris under tiden den 5—den 13 juli 1949 samt den 10—den 13 juli 1950. Förhandlingarna
fördes å svensk sida av chefen för finansdepartementets rättsavdelning,
hovrättsrådet Rolf Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet Otto Ekenberg
samt juris doktorn K. G. A. Sandström med konsuln L. G. E. Forssius
såsom sakkunnigt biträde. Vid dessa förhandlingar nåddes enighet om ett
på franska språket avfattat förslag till nytt tilläggsavtal till det mellan de
båda länderna gällande dubbelbeskattningsavtalet jämte ett till tilläggsavtalet
hörande protokoll. Avtalsförslaget jämte protokollet — vilka handlingar
torde jämte svensk översättning få såsom bilaga1 fogas vid protokollet
i detta ärende — överlämnades av förhandlarna till respektive regeringar
för godkännande.

Avtalsförslaget jämte protokollet remitterades sedermera till kammarrätten,
som i utlåtande den 4 september 1950 förklarat sig icke hava något
att erinra däremot.

Beträffande innehållet i de upprättade förslagen må följande här nämnas.

Enligt artikel 5 i förslaget till tilläggsavtal upphäves artikel 9 b i gällande
avtal, varjämte artikel 9 i avtalet ersättes med en bestämmelse, enligt vilken
inkomst av värdepapper beskattas allenast i den stat, inom vars område inkomsttagaren
har sitt hemvist. Rörande tillämpningen av den sålunda föreslagna
bestämmelsen stadgas i stycket II i det upprättade protokollet, att
om enligt lagstiftningen i den stat, från vilken inkomsterna härflyta, skatt
därå uttages vid källan, skall såsom förutsättning för tillämpning av bestämmelsen
i den föreslagna artikeln 9 gälla, att för skattemyndigheten i
nämnda stat företes bevis att inkomsttagaren har sitt hemvist i den andra
staten och att han där är skattskyldig för inkomsterna i fråga. Nämnda bevisning
skall fullgöras i enlighet med de närmare föreskrifter, om vilka
överenskommelse träffas mellan de båda staternas högsta finansmyndigheter.
Om i brist på sådan bevisning den stat, varifrån inkomsterna härflyta,
uttager skatt vid utbetalningen av sagda inkomster, äger inkomsttagaren
icke någon rätt att sedermera begära restitution av den avdragna källskatten.

Innebörden av de nu återgivna bestämmelserna är sålunda, att om en inkomsttagare,
som är bosatt i endera staten, vid lyftande av utdelning å värdepapper
i den andra staten företer bevis, att han har sitt hemvist i den förstnämnda
staten och där är skattskyldig för inkomsten i fråga, han icke blir
föremål för någcn beskattningsåtgärd i den stat, varifrån inkomsten härflyter.
Beskattningen sker sålunda, i enlighet med den i artikel 11 i dubbelbeskattningsavtalet
upptagna allmänna regeln, allenast i den stat där inkomsttagaren
har sitt hemvist.

Det må i detta sammanhang nämnas, att vid förhandlingarna upprättades
förslag till skrivelser, avsedda att efter det tilläggsavtalet trätt i kraft ut- * i

'' I den vid protokollet fogade texten ha vidtagits ett par smärre jämkningar, varom förhandlarna
brevledes överenskommit.

Förslaget till avtal med tillhörande protokoll — vilka handlingar, frånsett ombudens namn

i avtalets ingress samt underskrifterna, äro lika lydande med de vid propositionen fogade handlingarna
— har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

9

växlas mellan de båda staternas högsta finansmyndigheter. I dessa skrivelser
regleras närmare förfarandet vid fullgörandet av den bevisning angående
inkomsttagarens hemvist och skattskyldighet, som enligt protokollet förutsättes
för vinnande av skattebefrielse i den stat, varifrån inkomsterna härflyta.
Vid förhandlingarna upprättades jämväl förslag till blanketter, avsedda
att användas i nyssnämnda sammanhang.

Förslaget till tilläggsavtal upptager jämväl vissa ändringsförslag av i huvudsak
formell natur. Sålunda föreslås i artiklarna 1, 3 och 6 vissa formella
ändringar, huvudsakligen föranledda av den nya franska skattelagstiftningen.
Beträffande dessa ändringar torde jag allenast få hänvisa till avtalstexten.

Vidare föreslås i artikel 2 i tilläggsavtalet viss omformulering av artikel
3 § 5 i gällande avtal. Sistnämnda paragraf stadgar rätt för skattemyndigheterna
att, då vinst överförts från moderföretag i den ena staten till dotterföretag
i den andra staten, skattemässigt återföra vinsten till moderbolaget.
Det föreslagna förtydligandet avser att utmärka, att en sådan omräkning må
ske jämväl i motsatt riktning d. v. s. från moderföretaget till dotterföretaget.

Enligt artikel 8 § 1 i gällande dubbelbeskattningsavtal skall skatt å inkomst
av försträckning, deposition, depositionsräkning eller varje annat
slags fordran, som ej grundar sig på värdepapper, utgöras allenast i den stat,
där fordringsägaren har sitt hemvist. Emellertid stadgas vidare i nämnda
paragraf, att vardera staten likväl bibehåller rätten att, i enlighet med sin
allmänna lagstiftning, uppbära skatter som av bolag och juridiska personer
innehållas vid källan. Enligt artikel 4 i förslaget till tilläggsavtal upphäves
sistnämnda bestämmelse. Anmärkas må, att bestämmelsen saknat betydelse
ur svensk fiskalisk synpunkt, eftersom kupongskatt i Sverige uttages allenast
å aktieutdelningar.

Slutligen stadgas i artikel 7 i tilläggsavtalet att det svensk-franska dubbelbeskattningsavtalet
— som ursprungligen gällde allenast beträffande det
egentliga Frankrike, men som genom en den 8 april 1949 undertecknad tillläggsöverenskommelse
utsträcktes att gälla jämväl beträffande Algeriet —
skall äga tillämpning även beträffande de utomeuropeiska franska departementen
d. v. s. Franska Guayana, Guadeloupe, Martinique och Réunion.
Att avtalet numera befunnits kunna utsträckas jämväl till nämnda departement
sammanhänger med att där i princip införts samma skattelagstiftning
som i det egentliga Frankrike.

Tilläggsavtalet avses skola tillämpas första gången med avseende å aktieutdelningar,
som blivit tillgängliga för lyftning under år 1950, dock utan
att medföra rätt till restitution av redan gulden kupongskatt. Skattebefrielsen
avses sålunda skola omfatta bl. a. 1950 års utdelning från franska dotterbolag,
i den mån utdelningen icke redan hemtagits av de svenska moderbolagen.

2 liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 258.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Departementschefen. Det föreliggande förslaget till tilläggsavtal innefattar
en betydelsefull komplettering av det gällande svensk-franska skatteavtal,
i det att den kvarstående dubbelbeskattningen å inkomster av värdepapper
genom de föreslagna bestämmelserna skulle undanröjas. Denna
dubbelbeskattning av aktieutdelningar har länge framstått som en brist i
avtalet. Mot det sätt, på vilket dubbelbeskattningen föreslås skola undanröjas,
har jag icke någon erinran. Ej heller har jag någon erinran mot de
jämkningar av avtalet, som i övrigt föreslagits. Med hänsyn till de föreslagna
ikraftträdandebestämmelserna är det angeläget, att tilläggsavtalet undertecknas
utan dröjsmål.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer departementschefen,
att Kungl. Maj :t måtte för Sin del godkänna ifrågavarande förslag
till tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike
för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter ävensom
det till tilläggsavtalet hörande protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Axel Nilsson.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 258.

11

Utdrag av protokollet över utrikesaepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottning holms

slott den 8 september 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Mossberg, Weijne,
Andersson, Lingman.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen
för finansdepartementet godkänt förslag till tilläggsavtal till avtalet den
24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter samt ett till tilläggsavtalet anslutande
protokoll,

hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga
sändebudet i Paris, ambassadören K. I. Westman att för Sveriges
del underteckna ifrågavarande tilläggsavtal och protokoll.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:
Axel Nilsson.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 november 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråder.

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 8 september 1950 bemyndigat sändebudet i Paris,
ambassadören K. I. Westman, att för Sveriges del underteckna ett tilläggsavtal
till avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter ävensom ett till
tilläggsavtalet hörande protokoll, har sagda tilläggsavtal jämte protokoll
den 28 oktober 1950 blivit vederbörligen undertecknat.

I samband med undertecknandet ha skrivelser utväxlats, enligt vilka vad
i artikel 7 stadgades angående tilläggsavtalets giltighet beträffande Algeriet
vore beroende av ratifikation av tilläggsavtalet den 8 april 1949 och eventuellt
av tillstyrkan från algeriska nationalförsamlingen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande
av vad som den 8 september 1950 anförts i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte
i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda tilläggsavtal och protokoll,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det erfordras
för genomförande av tilläggsavtalet, vidtaga ändringar
i verkställda taxeringar, vare sig de avse statliga eller
kommunala skatter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lennart Eriksson.

607899 Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.