Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

1

Nr 256.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående kostnader för
vissa hjälpåtgärder i anledning av Snrtekatastrofen;
given Drottningholms slott den 13 oktober 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Till bestridande av vissa kostnader i anledning av Surtekatastrofen ha
genom beslut tidigare denna dag anvisats 500 000 kronor att utgå från
anslaget till oförutsedda utgifter. I propositionen äskas på tilläggsstat ett
särskilt anslag av 3 500 000 kronor för samma ändamål.

1 — liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 256.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 13
oktober 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterherg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, fråga
om bestridande av kostnaderna för vissa hjälpåtgärder i anledning av Surtekatastrofen
samt anför därvid följande.

Den 29 september 1950 inträffade ett våldsamt jordskred i södra delen
av industrisamhället Surte i Nödinge socken vid Göta älv, ca 15 kilometer
norr om Göteborg. Skredet anses ha orsakats bl. a. av att på området förekommit
ett grus- eller sandlager, som fört vatten under högt tryck, vilket
genom den senaste tidens rikliga nederbörd stegrats, så att den lermassa,
som täckt lagret, lyfts upp och råkat i glidning. Jordskredet vållade betydande
skador på fastigheterna inom området och förstörde trafiklederna.
En person omkom och ett par skadades svårt.

I skrivelse den 13 oktober 1950 till chefen för inrikesdepartementet har
länsstyrelsen i Älvsborgs län lämnat en redogörelse för skadegörelsen och
för de åtgärder, som av myndigheterna vidtagits i anledning av olyckan.
Länsstyrelsen har även verkställt en preliminär uppskattning av de kostnader
för vidtagna och planlagda åtgärder, vilka anses böra bestridas av
staten. I skrivelse den 12 oktober 1950 har landshövdingen hemställt, att
den geologiska undersökning, som i anledning av katastrofen företagits
inom katastrofområdet, måtte utsträckas till vissa angränsande områden.

Länsstyrelsens redogörelse.

Skadornas omfattning.

Skredet omfattade ett öppet område om ca 400 meters bredd och ca 600
meters längd. Över området gick i nord—sydlig riktning järnvägslinjen
Göteborg—Trollhättan samt i stort sett parallellt med denna ca 120 meter
längre åt öster rikshuvudvägen Göteborg—Lilla Edet. Omkring 220 meter
från rasområdets norra gräns skars rikshuvudvägen av en mindre väg i

Kungl. Maj.ts proposition nr 256. 3

ost—västlig riktning. Bebyggelsen, som var samlad kring vägkorset, utgjordes
av 30 bostadshus (egnahem och hyreshus) samt dessutom några
lador och förrådsbyggnader. Bostadshusen inrymde 118 lägenheter. 10 affärslokaler
voro inrymda i fastigheterna. Inom området voro 304 personer
bosatta.

Besultatet av jordskredet blev eu förskjutning av jordmassorna på närmare
100 meter. På flera håll bildades jordvallar av upp till 2 meters höjd.
Sprickor uppstodo och marknivån höjdes på sina ställen intill 2 meter.
Skredet fortsatte ut i älven tills motsatta stranden nåddes, där en smal
ränna bildades. En våg uppstod av älvvattnet till flera meters höjd. Byggnaderna,
som medföljde raset, kastades i några fall över ända. Ett bostadshus
skars i två delar. Några hus begravdes delvis av lermassorna, andra
blevo stående i samma plan men 50 till 100 meter från sin ursprungliga
plats.

Olyckan krävde ett dödsoffer. Två andra personer skadades svårt.

De materiella skadorna voro betydande. Farleden i Göta älv fylldes igen,
järnvägen och vägarna över området avskuros. Vidare blevo telefonförbindelserna
med Surte avbrutna. Samtliga bostadshus inom området blevo
genom raset obrukbara. De elektriska ledningarna och avloppsledningarna
förstördes. Inom en stor del av området försköts mat jordslagret. Jordvallarna
gjorde området svårframkomligt, vartill även bidragit att förändringarna
av markytan givit upphov till vattensamlingar.

Omedelbara hjälpåtgärder.

Katastrofen inträffade klockan 08.10. Redan efter 15 minuter voro lokala
hjälpstyrkor verksamma på katastrofområdet, för att i första hand komma
de skadade till undsättning. Landshövdingen åtföljd av personal från länsstyrelsen
infann sig klockan 11.00 och efter att ha orienterat sig på katastrofplatsen
höll han klockan 13.00 en överläggning med bl. a. representanter
för de kommunala myndigheterna, de skadelidande, aktiebolaget
Surte glasbruk, Trollhätte kanal- och kraftverk, Göteborgs hamnförvaltning,
Göteborgs vattenverk in. fl. Under förmiddagen anlände en militärstyrka om
70 man från A 2 i Göteborg samt en avdelning om 25 polismän från statspolisen
i Göteborg. Företrädare för trafikföretagen kommo med stor skyndsamhet
till platsen.

Åtgärder för att avhjälpa skadorna och trygga säkerheten vidtogos omedelbart.
De husvilla hänvisades till en av civilförsvaret uppsatt inkvarteringsbyrå
och erhöllo utspisning på aktiebolaget Surte glasbruks marketenteri.
Uppröjning av området påbörjades genom vägförvaltningens försorg.
Slutligen ordnades med borlflyttning av egendom från området.

Hjålparbetets organisation.

I samband med ett besök av mig på platsen dagen efter katastrofen
utsågs den 30 september 1950 en central ledning för hjälpverksamheten
med civilförsvarsdirektören i länet som skadeområdesbefälhavare.
Följande dag tillsattes — med skadeområdesbefälhavaren som ordförande

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

— en särskild katastrofkommitté med tre specialutskott nämligen ett för
sociala hjälpåtgärder, ett för byggnads- och bostadsfrågor samt ett för värdering
av skadad lösegendom. Under landshövdingens ledning har bildats
en hjälpkommitté för handhavande av insamlade och skänkta penningmedel.

Det fortsatta hjälparbetet.

En av de angelägnaste åtgärderna ansågs vara att åstadkomma en bedömning
av riskerna för fortsatta sättningar och en preliminär sammanställning
av de åtgärder, som måste vidtagas för att fixera byggnaderna och
möjliggöra deras utrymning. Byggnadsnämnden i Göteborg ställde på begäran
sex byggnadsinspektörer till förfogande för denna uppgift. En första
redogörelse över besiktningsresultatet lämnades den 30 september.

Den 3 oktober hade 28 av de 30 husen uppstöttats. Utrymning av byggnaderna
skedde efter hand som de pallades upp och slutfördes den 9 oktober.
Inalles ha 118 lägenheter samt 10 affärs- och lagerlokaler utrymts. 1
dessa arbeten ha deltagit 200 man med en sammanlagd arbetstid av omkring
5 800 timmar. Dessutom har aktiebolaget Surte glasbruk ställt arbetskraft
i viss utsträckning till förfogande.

Bortförda möbler ha magasinerats i olika lokaler. För ett mindre antal
lägenhetsinnehavare ha möblerna transporterats direkt till nyförvärvade
bostäder; några ha själva ordnat förvaringsutrymmen.

Skadeområdet och tillfartsvägar ha bevakats av stats- och reservpolis
samt hemvärns- och militärpersonal. Statspolisen har numera helt övertagit
denna uppgift, vilken f. n. sysselsätter 14 man. Därjämte har viss inre
bevakning ägt rum. Med militär hjälp har en inhägnad uppförts kring
området.

100 man ha varit sysselsatta med avjämning och justering av marken
samt anordnande av gångbanor genom området. En provisorisk väg öster
om skadeområdet anlades och nyttjades under ett par dagar. En av militär
personal uppförd pontonbro över Göta älv kunde trafikeras redan den 3
oktober. En huvudväg över området öppnades den 9 oktober. I samband
därmed avlystes pontonbron för trafik. Parallellt med arbetet på huvudvägen
vidtogos åtgärder för att åstadkomma en tillfällig vägförbindelse
genom anlitande av den genom jordskredet förskjutna gamla vägbanan.
Denna väg, som utnyttjas för transporter inom området, var klar för sådan
trafik den 6 oktober.

Frågan om en omedelbar flyttning av bostadshus från skadeområdet till
närbelägna platser utanför detta har varit föremål för överläggningar. Sedan
tillgänglig expertis konsulterats, har enighet nåtts om att en sådan åtgärd
icke är lämplig. För att bostadsfrågan skall kunna lösas avses i stället att
kommunen skall låta bygga 36 egnahem på kommunen tillhörig, delvis nyförvärvad
mark inom Bohus stationssamhälle. Varje egnahem kommer att
innehålla 4 rum och kök. Ett av rummen skall provisoriskt inredas såsom
extra kök, så att 2 familjer provisoriskt kunna bo i varje hus. Härigenom
skulle alltså sammanlagt 72 familjer beredas bostad. Kommunen avser att
för egnahemmen begära statliga lån. Om arbetet omedelbart igångsättes,
kunna byggnaderna färdigställas i sådan tid, att inflyttning kan påbörjas
omkring julen 1950. Med hänsyn härtill och då de husvilla inkvarterats så,
att de kunna bo kvar tills bostad av mera permanent karaktär erbjudes,

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

5

ha provisoriska baracker ansetts icke böra uppföras. Med de föreslagna
arrangemangen skulle egnahemmen utan större förändringar sedermera
kunna nyttjas som enfamilj slägenheter. Aktiebolaget Surte glasbruk har
för avsikt att på bolaget tillhöriga tomter inom Surte byggnadsplaneområde
uppföra permanenta bostäder i radhus och kedjehus, även dessa delvis
finansierade med statliga lån.

Fortsatta geologiska undersökningar m. in.

Inom länets lantmäterikontor har upprättats en översiktskarta över katastrofområdet.
Genom statens geotekniska institut, Sveriges geologiska undersökning
och statens järnvägars geotekniska avdelning utföras vissa
geologiska undersökningar, avsedda att utreda mark stabiliteten inom skredområdet
och vissa andra områden.

Kommunikationernas iordningställande.

Arbetet med att iordningställa kanal- och järnvägsförbindelserna samt
rik shuvudvägen bedrivas av vederbörande myndigheter i den snabbaste
takt förhållandena medgiva.

Kostnadsberäkningar.

Länsstyrelsen har delvis med biträde av experter från bostadsstyrelsen
verkställt en preliminär och approximativ uppskattning av kostnaderna för
dels de åtgärder, som i anledning av katastrofen vidtagits på länsstyrelsens
föranstaltande — i den mån de icke böra påföras ordinarie anslag
— dels en eventuell inlösen av det skadade området, innefattande jämväl
ersättning för de därå befintliga byggnaderna, dels ock vissa åtgärder
för att iordningställa skadeområdet. Uppskattningen av inlösningssumman
har skett på grundval av en snabbinventering. Beräkningen upptager följande
belopp: omedelbara hjälpåtgärder 57 00(1 kronor, geologiska (geotekniska)
undersökningar 30 000 kronor, inlösen av fastigheter inom skadeområdet
2 385 000 kronor, justering och rättning av de byggnader, som skola
bevaras, 95 000 kronor, flyttning av byggnader inom skadeområdet 150 000
kronor, grovplanering av området 350 000 kronor samt oförutsett 100 000
kronor eller alltså sammanlagt 3 167 000 kronor.

Ytterligare geologiska undersökningar.

1 skrivelsen den 12 oktober 1950 anför landshövdingen, att det vore förtjänt
att övervägas, huruvida ej en geologisk undersökning borde igångsättas
inom de bebyggda områdena vid Göta älvdalens östra strand närmast söder
och norr om Surte samhälle. En sådan undersökning, som skulle ha till
syfte att utröna huruvida inom dessa områden åtgärder borde vidtagas till
förekommande av motsvarande ras eller förskjutningar, borde påbörjas
och bedrivas vid sidan av undersökningarna inom Surteområdet, därvid
förutsattes, atl nära samarbete ägde rum mellan de organ, som omhänderhade
de olika undersökningarna. EU sålunda utvidgat undersökningsför -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

farande syntes vara av betydelse för stärkandet av säkerhetskänslan inom
de bebyggelseområden söder och norr om Surte vilka skulle undersökas,
särskilt inom de tätbebyggda samhällena norr om Surte.

Departementschefen.

Jordskredet i Södra Surte var en naturkatastrof av för svenska förhållanden
sällsynt karaktär och med ovanligt omfattande skadeverkningar.
Jordmassorna i det av skredet drabbade området — omkring 24 hektar —
förskötos under loppet av några minuter närmare 100 meter och bebyggelsen
på området spolierades. I runt tal 300 personer blevo hemlösa. För
fastighetsägare och affärsinnehavare i samhället uppstodo betydande förluster.
De trafikleder, som hade beröring med området, demolerades. Farleden
i Göta älv fylldes igen, järnvägen och vägarna över området avskuros.
Även telefon- och avloppsledningarna samt det elektriska nätet förstördes.

De lokala myndigheterna och verksledningarna vidtogo skyndsamt åtgärder
för att bringa befolkningen hjälp och trygga säkerheten inom skredområdet.
Arbetet på att återupprätta trafiklederna och i övrigt förbereda
en återgång till normala förhållanden påbörjades även omedelbart. För att
så skulle kunna ske fordrades en omedelbar samverkan mellan länsstyrelsen,
olika kommunala organ, järnvägs-, telegraf-, vägförvaltnings- och
kraftverksmyndigheter, civilförsvar, polis, militär och enskilda hjälporganisationer.
Arbetet har ställt stora krav på myndigheterna, vilka utvecklat
stor snabbhet, effektivitet och samarbetsförmåga. Med hjälp även av frivilliga
krafter bar en samlad insats av betydande mått, delvis redan från minuterna
efter katastrofen, kunnat sättas in på uppgiften att bemästra de
mångahanda svårigheterna. Befolkningen i samhället bar hela tiden visat
prov på stor behärskning och beredvillighet att ställa sig myndigheternas
anordningar till efterrättelse.

Jag har genom personligt besök på orten varit i tillfälle att konstatera,
hur omfattande skadegörelsen varit. Genom dagliga rapporter från länsstyrelsen
har jag kunnat följa myndigheternas åtgöranden.

Hjälparbetet har hittills fortskridit i rask takt. Rikshuvudvägen är sålunda
redan färdigställd såtillvida att den kan användas för trafik med
nedsatt hastighet. Järnvägstrafiken förutses kunna bli öppnad i nära nog
normal omfattning före den 22 oktober. Kanaltrafiken kommer att i avsevärd
omfattning återupptagas under den närmaste tiden.

Att statsmakterna böra ta det yttersta ekonomiska ansvaret för de åtgärder,
som påkallas för att iordningställa katastrofområdet och för att de
drabbade enskilda personerna icke skola behöva lida en alltför kännbar
ekonomisk skada, anser jag vara självklart. Frågan om bestridandet av
kostnaderna för kommunikationsförbindelsernas återställande torde icke
böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Kungl. Maj. ts proposition nr 256.

En lokal hjälpkommitté under landshövdingens ledning har tillsatts för
att förvalta de medel, som insamlats på frivillig väg. Insamlingen synes
komma att inbringa ett icke oansenligt belopp, som torde vara tillräckligt
för att täcka kostnaderna för åt befolkningen lämnad omedelbar hjälp samt
för ersättning — enligt prövning av den lokala kommittén — för skadat
lösöre och inkomstbortfall för fastighetsägare och rörelseidkare.

Kostnaderna i övrigt i anledning av skadegörelsen på enskild egendom
böra bestridas av staten genom särskilt anslag, vilket även bör få tagas i
anspråk för nyssnämnda ändamål, i den mån insamlade medel icke förslå
härtill.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj :t anbefallt länsstyrelsen i Älvsborgs
län att omedelbart infordra anbud på upprätning och nödigt iståndsättande
av reparabla byggnader samt bemyndigat länsstyrelsen att godkänna
sådant anbud, alt verkställa de åtgärder, som härav påkallas, och att
i övrigt fullfölja hjälparbetet efter vissa angivna riktlinjer. Kungl. Maj:t har
tillika uppdragit åt statskontoret att från förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter till länsstyrelsen på rekvisition utbetala intill sammanlagt 500 000
kronor, att av länsstyrelsen användas till bestridande av de kostnader, som
uppkommit eller må uppkomma för hjälparbetet på olycksplatsen, för vissa
geologiska undersökningar, för ersättning till militära myndigheter för
vissa utförda arbeten m. m. samt för upprätning och nödigt iståndsättande
av byggnader in. in. Den gjorda medelsanvisningen avser icke åtgärder för
att återställa skredområdet i dess tidigare skick och där ordna en ny bebyggelse.

Hittills verkställda geologiska undersökningar rörande markstabiliteten
synas visa, att rasområdet kan användas för framtida bebyggelse. Vissa sättningar
i marken kunna emellertid tills vidare icke anses uteslutna. Området
kan därför icke under det närmaste året tagas i anspråk för en varaktig
bebyggelse med bl. a. vatten- och avloppsledningar. Under sådana
förhållanden är det nödvändigt, att bostäder för befolkningen ordnas på
annan plats.

Flertalet av de familjer, som i anledning av raset blevo utan hem, har
tills vidare endast kunnat skaffa sig provisoriska bostäder. Många bo under
rätt prövande förhållanden. Undersökningar ha givit vid banden, att av de
100 familjer, som äro provisoriskt inkvarterade, 00 äro i trängande behov
av ny bostad under de närmaste månaderna. Övriga bushåll förutsättas
kunna vänta omkring ett år.

Kommunen avser att uppföra 30 enfamiljshus av 1 ''/a-planstyp, vilka beräknas
bliva färdiga för inflyttning under tiden december 1950—februari
1951. Provisoriska anordningar i form av bl. a. ett tillfälligt kök skola vidtagas
för att möjliggöra att till en början i varje bus skola kunna bo två
familjer. Med denna nybebyggelse skulle sålunda inom en relativt snar
framtid bostad kunna beredas 72 familjer. Aktiebolaget Surte glasbruk har

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 25(i.

vidtagit åtgärder för att snabbt uppföra 15 enfamiljshus. Vidare har en på
orten bosatt byggmästare, som under många år uppfört bostadshus i samhället,
möjlighet att igångsätta nybyggnad av två bostadsrättshus med sammanlagt
20 å 30 lägenheter. Den första av dessa fastigheter beräknas vara
färdig om ca 7 månader. Dessa planer innebära, att sammanlagt ca 115
hushåll kunna beräknas erhålla ny bostad. Då 36 av familjerna endast provisoriskt
skulle bo i de av kommunen uppförda enfamiljshusen, utgör det
lägenhetstillskott på något längre sikt, som erhålles med den planerade nyproduktionen,
ca 80 lägenheter. Det bortfall av lägenheter, som raset medförde,
kommer alltså icke att bliva fullt ersatt med nu planerad nybebyggelse.
Frågan på vad sätt behovet av bostäder inom Surte skall slutligt täckas,
torde få avgöras i samband med en prövning av möjligheterna att reparera
de genom raset skadade husen.

Främst för att nedbringa byggnadstiden för de enfamiljshus, som uppföras
av kommunen, ha vissa särskilda åtgärder visat sig nödvändiga. Husen
uppföras enligt bostadsstyrelsens typritningar. Styrelsen har till kommunens
förfogande ställt en erfaren byggnadsingenjör. Entreprenör för erforderliga
arbeten beträffande gator, vatten och avlopp samt grundgrävning
och murning av grunder har antagits. Arbetena igångsättas den 16
oktober. Entreprenörer för övriga byggnadsarbeten ha ännu icke antagits.
Det är icke uteslutet, att genom forceringen av byggnadsarbetena kostnader
uppkomma, som rimligen icke böra belasta de nya fastigheterna.
Inredandet av ett provisoriskt extra kök i varje hus föranleder utgifter, som
falla utanför normala produktionskostnader. På grund av vad sålunda anförts
synes möjlighet böra finnas att för täckande av kostnaderna för
ifrågavarande enfamiljshus utöver egnahemslån bevilja statsbidrag intill
ett belopp, motsvarande extraordinära kostnader. Hållpunkter för att bedöma
storleken av dylika kostnader saknas f. n. Det synes emellertid rimligt
att räkna med ett belopp av 100 000 kronor.

För finansiering av de normala produktionskostnaderna för husen kommer
kommunen att beviljas egnahemslån. Enligt gällande grunder skall
låntagaren själv svara för tio procent av produktionskostnaden. I detta fall
synes det emellertid ändamålsenligt, att kommunen tills vidare erhåller
egnahemslån intill 100 procent av kostnaden. Den del av lånet, som ligger
över 90 procent, bör vara amorteringsfri. Om riksdagen icke gör någon
erinran häremot bör därför Kungl. Maj:t kunna bemyndiga bostadsstyrelsen
att medgiva detta undantag från gällande bestämmelser. När nytillskottet
av bostäder i samhället blivit så stort, att den extra familjen i enfamiljshusen
kan beredas bostad på annat håll, böra husen successivt försäljas
till enskilda personer. Härvid bör självfallet krävas, att köparen gör
en egen insats motsvarande minst tio procent av produktionskostnaden. Det
extra lån mellan 90 och 100 procent av kostnaden, som kommunen före -

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 25(>.

slagits kunna erhålla, bör därför återbetalas till det lånebeviljande organet
senast i samband med att kommunen försäljer fastigheterna.

Länsstyrelsen har förutsatt, att i stort sett hela rasområdet med
undantag för statens järnvägar tillhörig mark — skulle inköpas av staten.

1 förvärvsområdet ingående fastighetsdelar, vilka icke äro hela registeifastigheter,
skulle därvid avstyckas för sammanläggning med inom förvärvsområdet
belägna hela register fastigheter. Beträffande köpeskillingen
har länsstyrelsen förutsatt, att denna skall motsvara det sammanlagda
värdet av såväl byggnader som mark och beräknas med utgångspunkt från
värdet omedelbart före raset. Samtliga inteckningar i fastigheterna skulle
inlösas. I enlighet med dessa grunder samt med ledning av taxerings-, brandförsäkrings-
och belåningsbelopp ävensom fastighetsägarnas egna uppskattningar
har länsstyrelsen överslagsvis beräknat inlösningsvärdet till

2 385 000 kronor.

Jag vill framhålla, att byggnaderna på rasområdet genom katastrofen
flyttats från de fastigheter, där de tidigare varit uppförda. Säkerheten för
de inteckningar och andra gravationer, som vila på fastigheterna, hai därföi
gått förlorad och det personliga ansvaret för fastighetsägarna fått en annan
realitet än tidigare. Med hänsyn till de av raset ändrade markförhållandena
fordras även en ny lantmäteriteknisk indelning av området. För
att fastighetsförhållandena skola kunna ordnas, är det därför nödvändigt,
att området överföres i en ägares hand, varefter samtliga inteckningar böra
inlösas, fastigheterna sammanläggas till en enda fastighet samt ny indelning
och planläggning äga rum. När sa skett, kan området ater användas
för varaktig bebyggelse. Jag är alltså i likhet med länsstyrelsen av den
meningen, att området måste inlösas av staten. Sedan förhållandena ordnats,
bör området avyttras. Jag har under hand inhämtat, att såväl de kommunala
myndigheterna som ledningen för aktiebolaget Surte glasbruk delar
denna uppfattning.

Den av länsstyrelsen enligt angivna grunder beräknade köpeskillingen
anser jag mig kunna godtaga såsom en preliminär siffra. Det slutliga bestämmandet
av köpeskillingens storlek torde böra ske genom en särskild
av Kungl. Maj :t tillsatt nämnd, vilken i erforderlig utsträckning har att
föra förhandlingar med fastighetsägarna.

De byggnader, som finnas på området, höra tills vidare stå kvar på de
platser, dit de förts av raset. Arbetet med att upprätta och — för att undvika
värdeförstöring — nödigt iståndsälta reparabla byggnader hör fortgå
så snart anhudsförfarandet slutförts och man genom en särskild besiktning
fått klarlagt, vilka byggnader som äro i sådant skick att det är ekonomiskt
försvarligt att underkasta dem en sådan reparation. Enligt den rådfrågade
expertisens uppfattning kan det tidigast sommaren 1951 vara möjligt alt

2_Bihnng till riksdagens protokoll 1950. I sand. Nr 250.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

mera slutgiltigt avgöra i vad män de raserade byggnaderna varaktigt kunna
återplaceras inom rasområdet och vid vilken tidpunkt detta i så fall kan
ske. Då man måste räkna med att åtskilliga av byggnaderna behöva flyttas,
torde medel härför böra beräknas. En grundläggande planering av
området bör verkställas medan det befinner sig i statens ägo. Kostnaderna
för dessa åtgärder torde i enlighet med länsstyrelsens uppskattning kunna
angivas till 95 000 kronor för justering av byggnader (3 800 kronor per
ky§Sna<i), 150 000 kronor för flyttning av byggnader inom rasområdet och
350 000 kronor för grovplanering av området. Härutöver måste kostnader
beräknas uppkomma för de skadade byggnadernas slutliga iståndsättande*
Dessa kostnader kunna dock icke nu uppskattas.

Mot länsstyrelsens beräkning av utgifterna för de av myndigheterna vidtagna
hjälpåtgärderna, 57 000 kronor, har jag intet att erinra. Länsstyrelsen
har vidare för geologiska undersökningar inom katastrofområdet beräknat
30 000 kronor. Landshövdingen bar föreslagit en utvidgning av
undersökningen till vissa angränsande områden. Jag anser, efter att ha
samrått med chefen för Sveriges geologiska undersökning, att utredningen
på katastrofområdet bör göras mera ingående än man från början räknat
med, så att skredets orsaker och förlopp kunna så fullständigt som möjligt
klarläggas. Härav föranledes — utöver det av länsstyrelsen beräknade beloppet
— en ytterligare kostnad av ca 20 000 kronor. Sedan denna utredning
avslutats, bör, för att befolkningen å orten skall kunna känna lugn för att
framtida katastrofer av liknande slag icke inträffa, en geologisk undersökning
företagas även inom de bebyggda områdena vid Göta älvs östra
strand närmast söder och norr om Surte. Kostnaderna härför, vilka icke
nu kunna uppskattas, böra lämpligen bestridas i samma ordning, som
kostnaderna för undersökningarna inom katastrofområdet. För icke förutsedda
utgifter bör reserveras ett belopp av 100 000 kronor. Anslagsbehovet
i dess helhet skulle således uppgå till (100 000 + 2 385 000 + 95 000
+ 150 000 + 350 000 + 57 000 + 30 000 + 20 000 + 100 000) 3 287 000 kronor.
Då medelsberäkningen beträffande vissa poster måste anses vara mycket
preliminär och kunna komma att överskridas, anser jag att anslaget bör
avrundas till 3 500 000 kronor. Anslaget bör anvisas på tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår. Den angivna anslagssumman avser även
att täcka de kostnader, för vilka medel ställts till förfogande från anslaget
till oförutsedda utgifter, till vilket sistnämnda anslag därför bör återföras
ett belopp av 500 000 kronor. Fn viss återbäring av medel till statsverket
kan beräknas efter det att fastigheterna försålts av staten.

Jag vill i detta sammanhang för fullständighetens skull nämna, att trafikmyndigheterna
uppgivit följande belopp för sina kostnader: återställande
av farleden i Göta älv 800 000—900 000 kronor, iordningställande av ny
järnvägslinje 250 000 kronor och vägarbeten — t. o. in. den 10 oktober —

II

Kungl. Maj.ts proposition nr 25<>.

300 000 kronor. Surtekatastrofen kan alltså enligt hittills gjorda uppskattningar
anses ha orsakat skador för sammanlagt omkring 5 miljoner kronoi.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen

att till Kostnader för vissa hjälpåtgärder i anledning av
Surtekatastrofen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1950/51 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erik Berggren.