Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
1
Nr 255.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.; given Drottningholms
slött den 13 oktober 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni
1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;
2) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 januari
1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen;
4) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker; samt
5) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25
maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld. 1
1 Uihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 255.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8
juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker.
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923 angående
omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
2
7 mom. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp
av spritdrycker och utgår dels
med en grundavgift av 9 kronor, för
liter räknat, och dels med 60 procent
av det belopp, som, skatten oberäknad,
betingas vid inköp av dryckerna
i buteljerat skick.
Detalj handelsbolagen äga — ---
för omsättningsskatten.
Föreslagen lydelse:
§•
1 mom. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp
av spritdrycker och utgår dels
med en grundavgift av 11 kronor, för
liter räknat, och dels med 80 procent
av det belopp, som, skatten oberäknad,
betingas vid inköp av dryckerna
i buteljerat skick.
Detalj handelsbolagen äga----
för omsättningsskatten.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Med avseende å ikraftträdandet skola följande bestämmelser gälla.
1. Den, till vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning av
spritdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid
tiden för denna förordnings ikraftträdande med belopp motsvarande den omsättnings-
och utskänkningsskatt som skall utgå enligt förordningen, dock
med rätt för honom att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande
bestämmelser i skatt erlagts för samma lager.
2. Det åligger innehavare av tillstånd som i första punkten sägs att dels
samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande systembolag avlämna
på heder och samvete avgiven, specificerad uppgift angående berörda
lager, dels ock inom tre månader efter förordningens ikraftträdande erlägga 1
1 Senaste lydelse av förordningen se 1933:399, 1937:246, 1941:254, 1943:257 och 316 samt
1948:18.
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
3
därå belöpande skatt till bolaget, som har att senast den femtonde dagen i
nästpåföljande månad uti den i 8 § förordningen angående omsättningsoch
utskänkningsskatt å spritdrycker angivna ordning inleverera beloppet
till statsverket.
3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre
myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,
eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller erlägga
föreskriven skatt för sitt lager av spritdrycker vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall gälla vad i skattestrafflagen ävensom i 11 §
2 mom. förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
för motsvarande fall stadgas.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 15 december 1939 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
13 §.
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen
med trettionio öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttiotvå öre för liter.
Vid varje — — — skattepliktigt
bryggeri.
Kontrollstyrelsen må — — —
bryggeri igångsatts.
Föreslagen lydelse:
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen
med fyrtiotvå öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttioåtta öre för liter.
Vid varje — — — skattepliktigt
bryggeri.
Kontrollstyrelsen må — — —
bryggeri igångsatts.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Senaste lydelse se 1948: 20.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30
januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av
första klassen.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 januari 1948 om tillfällig
skatt å viss maltdryck av första klassen skall erhålla följande ändrade
lydelse.
Nuvarande lydelse:
2 §•
Föreslagen lydelse:
Skatten utgår med 9 öre för liter Skatten utgår med 12 öre för liter
och tillfaller staten. och tillfaller staten.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Kiingl. Mai ds proposition nr 255.
5
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22
december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 22 december 1939 om skatt
å läskedrycker1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
Nuvarande lydelse:
5
Skatten utgår med aderton öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt
bedriva rörelsen.
Föreslagen lydelse:
§•
Skatten utgår med tjuguett öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt
bedriva rörelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,2
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
1 Senaste lydelse av 5 § se 1948: 22.
• Senaste lydelse av förteckningen se 1948: 66 och 1950:10.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Bilaga.
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående
statistiska nummer
Statistiskt nr |
V aruslag |
Skattesats, |
ur 298—302 |
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande choklad eller — — — eller sötningsmedel; glaserade eller---växtdelar eller er- sättningsmedel härför; med socker — — — av läskedrycker...... |
|
801 |
||
glass .................................... Anm. till ur stat. nr 298—302. Bestämmelserna i--— av glass. |
60 |
|
ur 587—588 |
Essenser och extrakter, avsedda för beredning av |
|
alkoholhaltiga drycker...................... — |
1201 |
1 Skattesatsen har från och med den 1 mars 1948 utgjort 60 procent för choklad- och konfityrvaror
samt 100 procent för essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
drycker.
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
7
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 13 oktober 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa skatteskärpningar
i syfte att täcka ökade försvarsutgifter m. m. samt anför därvid följande.
Det ekonomiska läget. Sedan i våras, då vid anmälan av propositionen
nr 237 angående komplettering av riksstatsförslaget en redogörelse senast
lämnades riksdagen beträffande det ekonomiska läget, har detta undergått
en genomgripande förändring. Den utveckling mot fortskridande stabilisering
av den samhällsekonomiska balansen, som då kännetecknade det
ekonomiska livet inom landet, har nu avlösts av ett läge med återuppflammande
inflationistiska tendenser. Även om spekulationer kring den förutsedda
övergången till fria lönerörelser och den därmed förknippade avvecklingen
av importsubventionerna givit en viss näring åt de nya tendenserna,
framstår dock den internationella konjunkturutvecklingen som den främsta
förklaringsgrunden till lägets omkastning.
Redan i den kring årsskiftet uppgjorda nationalbudgeten för innevarande
år riktades uppmärksamheten på de risker för störningar i en lugn gestaltning
av den interna samhällsekonomien som det internationella konjunkturläget
inneslöt. I finansplanen till årets statsverksproposition underströks ytterligare
de reservationer som måste knytas till ovissheten om den internationella
konjunkturutvecklingen. Vid årets ingång karakteriserades nämligen
läget av en brytning mellan prisstegringstendenser och prissänkningstendenser.
Detta gjorde den ekonomiska situationen svåröverskådlig, eftersom
det icke kunde uteslutas, att endera av dessa tendenser framdeles under
året komme att taga överhanden på de internationella marknaderna och utlösa
inflationistiska eller deflationistiska tendenser, vilka kunde spridas till
vårt land och förorsaka en snabb omsvängning i det interna ekonomiska läget.
Ännu vid tidpunkten för avlämnandet av nyssnämnda proposition angående
komplettering av riksstatsförslaget var det omöjligt att ange, om de
internationella konjunkturerna pekade på uppgång eller avmattning. Pris
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
rörelserna på världsmarknaderna gingo fortfarande i båda riktningarna, och
i de skilda länderna mötte man varierande sysselsättningsbilder. I propositionen
underströks därför kravet på fortsatt aktgivande på utvecklingen
och på försiktighet vid utformningen av den ekonomiska politiken under återstoden
av året.
Under sommaren började riskerna för en allmän prisstegring på världsmarknaderna
att aktualiseras. I Förenta staterna övergick den ekonomiska
återhämtning, som begynt på sensommaren 1949, i ett allt mera markerat
konjunkturuppsving. Man fick där åter en överkonjunktur, vilken tenderade
att sprida sig till andra länder och som förde med sig stegringar av
priserna på åtskilliga stapelvaror. Det fanns dock anledning hoppas, att
tillspetsningen av högkonjunkturen var av övergående art och i varje fall
av relativt måttlig styrka. Sedermera ha emellertid krigsförhållandena i Ostasien
framkallat en rustningskonjunktur i de flesta länder, varigenom de
inflationistiska krafterna förstärkts, samtidigt som de kunna befaras ha erhållit
ett mera varaktigt underlag.
Med det starka samband, som råder mellan den svenska ekonomien och
världshushållet, måste de nya tendenserna utomlands sätta spår i utvecklingen
inom landet. I första hand spridas prisstegringarna på de utländska
marknaderna till vårt land genom höjda priser på import- och exportvarorna.
Vid sidan härav uppammar den ändrade marknadssituationen i utlandet
inflationsförväntningar och spekulationer på hemmamarknaden, vilka
påverka producenternas och konsumenternas handlande. I den mån prisstegringar
förutses och företagare och konsumenter inrätta sig härefter,
få de primära, utifrån kommande prisrörelserna en tendens att förstärka
sig själva. Investeringar, lagerökningar och varuinköp påskyndas. Sparandet
tenderar att sjunka, samtidigt som behovet därav växer. Efterfrågan på
arbetskraft stiger, och desorganisationstendenser framträda på arbetsmarknaden.
Detta i törening med den förbättrade vinstsituationen i företagarskiktet,
särskilt inom exportindustrien, leder till en ansvällning av inkomsterna,
medförande en höjning av den totala efterfrågan i samhället. Därest marknadssituationen
i utlandet försvårar materialförsörjningen för den svenska
produktionen, kunna flaskhalsar och störningar uppstå för denna, med försämrad
produktivitetsutveckling som följd. Slutligen har man att taga hänsyn
till återverkningarna på det inhemska försörjningsläget av de förändringar
i fråga om export- och importvolymen som kunna väntas inträffa i
föreliggande situation. På här angivna vägar kan så småningom den internationella
prisstegringsvågen öva inflytande på de faktorer som bestämma
den samhällsekonomiska balansen. Därigenom kan, om den ekonomiska
politiken förhåller sig passiv, en fundamental jämviktsbrist uppkomma i
samhällsekonomien, trots intern balans i utgångsläget.
Lägets växlingar i här nämnda avseenden ha under årets lopp gjorts till
föremål för upprepade undersökningar inom nationalbudgetdelegationen. I
dagarna har dessutom konjunkturinstitutet framlagt sin sedvanliga höstrapport.
I anslutning till det material som sålunda förebragts torde jag här
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
9
i korthet få erinra om huvuddragen av utvecklingen på olika områden av
det ekonomiska livet. En utförlig redogörelse för utfallet av årets nationalbudget
kommer på sedvanligt sätt att inflyta i nästa års nationalbudget, vilken
skall fogas till 1951 års statsverksproposition.
Produktionen har gestaltats gynnsammare än som antogs vid årets
början. Detta gäller såväl jordbruket som industrien. Den totala produktionen
inom landet beräknas i nationalbudgeten komma att stiga med 650
milj. kr. i förhållande till år 1949. Det hittillsvarande resultatet pekar på
en stegring för hela året med 800—900 milj. kr. Denna utveckling är så gott
som uteslutande att tillskriva en förbättrad produktivitet hos produktionsapparaten,
eftersom tillgången på arbetskraft praktiskt taget är oförändrad.
Då utvecklingen inneburit en ökning av efterfrågan på arbetskraft, har
en viss bristsituation uppstått på arbetsmarknaden. Sysselsättningsläget
har med andra ord varit mycket gynnsamt för löntagarna. Arbetslösheten
inom fackförbunden har varit rekordlåg. Detta läge har skapat
jordmån för en tilltagande löneglidning. Sålunda skulle förtjänstnivån enligt
preliminära uppskattningar ha förskjutits med 3 ä 4 procent i förhållande
till föregående år, medan löneglidningen i nationalbudgeten beräknats
till omkring 2 procent.
Investeringsverksamheten skulle enligt den för innevarande
år uppdragna ramen undergå en ökning med fem procent, motsvarande ett
belopp av 350 milj. kr., i förhållande till föregående års volym. Härav skulle
den tillståndskontrollerade byggnadsverksamheten växa med cirka sju
procent. Hittills föreliggande uppgifter tyda på att utvecklingen i stort sett
motsvarat de ursprungliga beräkningarna, i vad avser de faktiska investeringarna.
Däremot synes investeringslusten ha ökat under den senaste tiden,
vilket får betraktas som en potentiell försämring av balansläget på investeringsområdet.
Ett uttryck härför är också, att stocken av beviljade
men icke fullbordade byggen tilltagit. Samtidigt ha tendenser till försämrad
balans inom här ifrågavarande sektor av arbetsmarknaden förmärkts. Trots
att byggnadsarbetarkåren utökats med cirka 5 000 man, har knapphet på
vissa kategorier byggnadsarbetare gjort sig gällande, vilket verkat i riktning
mot en förlängning av byggnadstiderna. Det rådande läget har slutligen ökat
benägenheten för investeringar i lager. Med den ofullständiga statistik som
finnes på detta område är det likväl icke möjligt att göra en avstämning
av den faktiska lagerutvecklingen mot uppskattningarna i nationalbudgeten.
Uppenbart är dock, att i den nu uppkomna situationen det i nationalbudgeten
uppförda beloppet representerar ett minimivärde.
Den privata konsumtionen har under första halvåret legat omkring
tre procent över fjolårsnivån. De uppgifter, som hittills föreligga rörande
detaljhandelns omsättning under tredje kvartalet i år, peka på ungefär
samma utveckling. Med utgångspunkt härifrån kan man för hela året
räkna med en ökning av konsumtionsvolymcn av storleksordningen 500
milj. kr. jämfört med föregående år. I förhållande till nationalbudgeten,
vilken upptar eu ökning av den privata konsumtionen med 250 milj. kr.,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
skulle följaktligen takten i konsumtionsstegringen ha fördubblats. Till en
betydande del förklaras konsumtionsuppgången av den starkt ökade försäljningen
av bilar.
En sammanställning av konsumtionsökningen med den i det föregående
berörda löneutvecklingen under året ger skäl förmoda, att utvecklingen av
det enskilda sparandet under året gestaltats mindre gynnsamt än i fjol.
Att döma av vissa bankstatistiska serier är det rent av tänkbart att det
enskilda sparandet sjunkit under förra årets nivå.
I fråga om den offentliga konsumtionen saknas anledning frångå tidigare
uppskattningar, vilka utmynna i en ökning med 100 milj. kr. under
innevarande år i jämförelse med 1949.
På utrikeshandelns område ha såväl exporten som importen blivit
avsevärt större än som ursprungligen antagits. Under första halvåret var
exportvolymen nära 35 procent och importvolymen cirka 20 procent större
än motsvarande halvår i fjol. Detta innebär, att utrikeshandeln under denna,
tid lämnat ett något mindre bidrag till den löpande inhemska försörjningen
än som förutsattes i de ursprungliga beräkningarna vid årsskiftet.
Huvudsakligen är det dock fråga om en parallell förskjutning av både exporten
och importen till en högre nivå utan rubbning av den inhemska försörjningsbalansen.
I betalningsbalanshänseende har utrikeshandeln under de
hittills gångna månaderna resulterat i ett mindre importöverskott, vilket i
det närmaste täckts av sjöfartsinkomster och övriga osynliga poster i bytesbalansen.
Det värdemässiga utfallet av utrikeshandeln avspeglas i utvecklingen av
riksbankens valutareserv. Från årets början och fram till utgången
av september har bankens samlade guld- och valutabehållning stigit med
75 milj. kr. Hänsyn måste dock i detta sammanhang tagas till den omständigheten
att riksbanken under året å ena sidan tillförts riksgäldskontorets
innehav av pund och franska francs och å andra sidan övertagit clearingnämndens
skulder till vissa länder. I realiteten har landets centrala valutareserv
under årets tre första kvartal reducerats med 45 milj. kr., vilket skall
jämföras med en vid årsskiftet beräknad total nedgång om 300 milj. kr.
för hela året. Då sammansättningen av valutareserven samtidigt undergått
betydelsefulla förändringar, innebärande att behållningen av guld och
dollar väsentligt ökat på bekostnad av andra valutor, framstår landets valutaställning
för närvarande som avsevärt starkare än man vågade räkna med
vid årets början.
Bytesrelationerna gentemot utlandet ha i enlighet med de ursprungliga
beräkningarna under året undergått en försämring. Dock har man anledning
utgå från att den genomsnittliga försämringen för hela året kommer
att visa sig mindre än befarat. Att döma av kommerskollegii indextal, vilka
visa en exportprisstegring med 25 procent mot en importprisstegring med
6 procent från december 1949 och fram t. o. in. augusti 1950, har en kraftig
återhämtning redan ägt rum i fråga om de internationella prisnoteringarna
på landets import- respektive exportvaror. Emellertid har denna för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
11
bättring ännu blott i ringa män trängt igenom i den faktiska utrikeshandeln.
Det torde dock vara befogat att med en viss optimism emotse de närmaste
månadernas utveckling i detta hänseende.
Prisutvecklingen inom landet bär präglats av en betydande grad
av stabilitet i betraktande av de kraftiga prisförskjutningar som ägt rum
på de utländska marknaderna och vilka reflekterats i höjda priser på landets
import- och exportvaror. Levnadskostnadsindex och konsumtionsprisindex
ha stigit med omkring en procent, medan partiprisindex gått upp med
icke fullt tre procent sedan årets början. Till en viss del betingas prisstabiliteten
av importsubventionerna och priskontrollen. Även med bortseende
från effekten härav torde den hittillsvarande prisstegringen inom landet
vara mindre än som motsvarar uppgången i priserna på export- och importvarorna.
Man får därför vara beredd på att den allmänna prisnivån släpat
efter i utvecklingen och ännu ej till fullo återspeglar verkningarna av de
höjda import- och exportpriserna. Redan i våras varslades om att en viss
höjning av den allmänna konsumtionsprisnivån var att emotse i början av
nästa år. Sedan dess ha priserna i utlandet gått upp ytterligare. Med hänsyn
härtill och till den omedelbara prisstegringseffekten på vissa områden av
de väntade lönehöjningarna får man nu räkna med en icke oväsentlig förskjutning
uppåt av prisnivån under nästa år. För såvitt icke ytterligare starka
prishöjningar komma till stånd på de utländska marknaderna, bör emellertid
den förutsedda uppdrivningen av den svenska prisnivån kunna få
karaktären av en engångsförskjutning.
Penning- och kapitalmarknaden har återspeglat den stegrade
intensitet som utmärkt det ekonomiska livet inom landet under större
delen av året. Kreditgivningen har undergått en ansenlig expansion. Sålunda
har utlåningen från affärsbankerna sedan årets början och fram till utgången
av september stigit med 941 milj. kr., medan utlåningen från de 84
större sparbankerna ökat med 308 milj. kr. Denna utveckling har möjliggjorts
av förhållandevis god likviditet på penning- och kapitalmarknaden.
Riksbanken har visserligen genom sina transaktioner under perioden januari—september
indragit betalningsmedel till ett belopp av 320 milj. kr.
mot 406 milj. kr. samma tid förra året, men underlaget för kreditinstitutens
och främst affärsbankernas utlåning har dock varit betydande. I detta avseende
har man särskilt att taga hänsyn till affärsbankernas innehav av
inhemska statspapper och obligationer, vilket enligt senast föreliggande
siffra (utgången av september) uppgick till 1 148 milj. kr. mot 1 271 milj.
kr. vid årsskiftet och 1 101 milj. kr. för ett år sedan.
Den redogörelse jag här lämnat för utvecklingen på olika områden torde
ha gett vid handen, att det hittillsvarande förloppet endast i mindre utsträckning
avvikit från de ursprungliga nationalbudgetkalkylerna. Störst ha
avvikelserna varit inom utrikeshandeln, men även där innebär nettoresultatet
av importen och exporten ur försörjningssynpunkt ingen avgörande
ändring av beräkningarna från årsskiftet. Om man bortser från de smärre
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
variationer, som man alltid måste räkna med beträffande de faktorer som
påverka den samhällsekonomiska balansen, kan man konstatera, att det
lortlarande råder samhällsekonomisk jämvikt i den meningen, att den totala
efterfrågan inom landet hålles inom ramen för den totala tillgången på
varor och tjänster. En omisskännlig förskjutning av det ekonomiska läget
har likväl inträffat. Denna yttrar sig dock ännu så länge huvudsakligen blott
som av förväntningar och spekulationer styrda tendenser till störningar av
jämvikten. Det är den ekonomiska politikens för dagen angelägnaste uppgift
att förhindra, att dessa tendenser på sätt, som jag inledningsvis skildrat,
lå tillfälle att växa sig starka och efter hand omintetgöra det med betydande
ansträngningar vunna resultatet av tidigare års stabiliseringssträvanden. I
synnerhet vill jag rikta uppmärksamheten på riskerna för att de nu existerande
förväntningarna ge upphov till en kumulativ uppdrivning av den
svenska pris- och kostnadsnivån. Kommer en sådan utveckling i gång, blir
den svår att bryta, såsom erfarenheterna beträffande krigsårens pris-lönespiral
visa. Det gäller därför att från början föra en inflationsbekämpande
politik. Riktpunkten för en sådan politik måste vara att oeftergivligt hålla
efterfrågan i samhället inom gränserna för de reala resurserna, så att något
utrymme för en självständig inhemsk prisstegringskonjunktur ej skapas.
Även om sålunda det ekonomiska läget är mindre stabilt än förut och
balansproblemet ånyo ryckt i förgrunden, får det hållas i minnet, att ur ren
försörjningssynpunkt någon påtaglig försämring icke inträtt. Produktionen
uppvisar alltjämt en tillfredsställande utveckling och bytesrelationerna gentemot
utlandet synas vara i färd att förbättras. Förutsättningar för en måttlig
standardhöjning föreligga därför. Jag har därför icke funnit anledning
Irånträda min tidigare uppfattning om att tiden nu är inne att återgå till
Iria lönerörelser. I likhet med vad jag i våras anförde, förutsätter jag härvid,
att arbetsmarknadens parter vid löneuppgörelserna beakta riskerna för
en inflationsartad utveckling och iakttaga den återhållsamhet som läget
kräver. Material för denna bedömning föreligger i konjunkturinstitutets
förutnämnda höstrapport.
Vad jag senast anfört får ej undanskymma det faktum, att framtidsperspektiven
ställa statsmakterna inför allvarliga problem. Inflationstendenserna
utifrån och den nya rörligheten på löneområdet, ävensom inkomstförbättringarna
för jordbrukarna, hota att framlocka en total efterfrågeökning som
ej är förenlig med de produktiva resurserna. Härtill kommer, att enligt de
uPPgj°rda planerna en ökad del av de produktiva resurserna hädanefter
måste avdelas för försvarsändamål. I detta läge kräves återhållsamhet på
alla områden av det ekonomiska livet. Det allmänna kravet på återhållsamhet
måste emellertid underbyggas med aktiva ingripanden från statsmakternas
sida. Området för dessa ingripanden angavs i princip redan i propositionen
angående riksstatsförslagets komplettering. Den senaste tidens utveckling
har endast givit ökad styrka åt vad som där anfördes.
I högre grad än förut gäller numera, att en ansvällning av investeringsverksamheten
maste förhindras. Beträffande byggnads- och anläggnings
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
verksamheten existera sedan länge de tekniska medlen härför i form av tillståndsförfarande.
Någon ökning av de på denna väg kontrollerade investeringarna
torde knappast vara möjlig under nuvarande förhållanden. Den
ansträngda arbetsmarknadssituationen utgör ett ytterligare skäl för en fortsatt
återhållsam tillståndsgivning. Genom byggnadskontrollen minskas
emellertid ej trycket på övriga investeringsområden. I det läge som nu är
för handen torde det därför icke vara tillrådligt att lämna andra former
av investeringar fritt spelrum. Lämpligaste sättet att öva inflytande på de
utanför byggnadsregleringen liggande investeringarna har ansetts vara en
restriktiv kreditpolitik. Med tanke härpå har, på framställning av fullmäktige
i riksbanken, lagen den 20 december 1946 med särskilda bestämmelser
angående bankaktiebolags inlåning satts i kraft fr. o. in. ingången av oktober
månad. Den skärpning av kravet på kassareserv, som dessa bestämmelser
innebära, minskar underlaget för bankernas kreditgivning. Mot denna
bakgrund bar därjämte riksbanken ingått överenskommelse med kreditinstituten
om restriktivitet vid utlåningen, varigenom syftet att ernå en uppbromsning
av investeringarna i den fria sektorn ytterligare tillgodosetts.
För att ge full effektivitet åt den restriktiva kreditpolitiken ha slutligen
principerna för riksbankens transaktioner i räntestabiliserande syfte på
obligationsmarknaden modifierats, så att möjlighet skapats för en viss rörlighet
på ränteområdet. Detta har lett till en mindre höjning av räntan på
långfristiga obligationer, i anslutning vartill vissa räntejusteringar företagits
på andra punkter av räntesystemet. Den förda räntepolitiken innebär
dock icke något övergivande av lågräntelinjen.
Berörda kreditpolitiska åtgärder, vilka vid behov kunna ges ökad styrka
genom en ytterligare skärpning av kassareservbestämmelserna, kunna väntas
skänka ett värdefullt stöd åt strävandena att hålla investeringsverksamheten
och lagerökningen inom tillbörliga gränser. Emellertid kan man genom
kreditpolitiska åtgärder icke direkt påverka den betydande del av investeringsverksamheten
som finansieras med företagens egna medel. I dagens
läge måste med hänsyn till den nuvarande goda vinstkonjunkturen hos
särskilt exportindustrierna möjligheterna till självfinansiering av investeringar
inom företagen anses ha avsevärd betydelse för utvecklingen. Jag
har därför funnit det angeläget alt låta undersöka, huruvida det finnes
möjlighet alt i önskad grad påverka de självfinansierade investeringarna
med tillhjälp av skattetekniska bestämmelser. I detta syfte har inom finansdepartementet
ett förslag till s. k. investeringsskatt uppgjorts. Detta
förslag är för närvarande under övervägande hos vederbörliga instanser.
Innan resultatet av dessa överväganden föreligger, är jag icke beredd att
taga definitiv ställning till frågan om möjligheterna att gå fram på denna
väg. På något sätt torde dock frågan om en begränsning av de självfinansierade
investeringarna få lösas.
Åtgärderna för att kontrollera investeringarna måste kompletteras med
strävanden att hålla tillbaka konsumtionsefterfrågan, såväl den statliga
som den privata. Sedan länge har yttersta sparsamhet med statens utgifter
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
iakttagits. Till yttermera visso ha statsmyndigheterna genom cirkulär från
respektive departement ånyo erinrats om nödvändigheten av att i sina petita
taga hänsyn till lägets krav på strängaste sparsamhet. För att få förvissning
om att alla besparingsmöjligheter tillvaratagas har en särskild utredningsman
tillsatts med uppdrag att med denna utgångspunkt granska hela
budgeten. Vad därefter angår den privata konsumtionen innebära de förslag
till höjningar av vissa indirekta skatter, jag i det följande kommer att
framlägga, en viss indragning av köpkraft, vilken emellertid i stort sett
blott balanserar samtidiga statliga utgiftsökningar för innevarande budgetår.
Strävandena att begränsa ökningen av den privata konsumtionsefterfrågan
maste stödjas av en prisstabiliserande politik som inger förtroende för
penningvärdet och därigenom skapar gynnsamma betingelser för de enskildas
sparande. Man kan emellertid trots detta befara att på olika håll
inom prisområdet spekulativa prisrubbningar inträda, som behöva hållas
under kontroll. Under sådana omständigheter måste tidpunkten för den
definitiva avvecklingen av priskontrollen komma att förskjutas längre fram
i tiden än som synts nödvändigt under gynnsammare förhållanden. En särskild
uppgift fyller priskontrollen med hänsyn till de internationella inflationstendenserna,
vilka, om de få verka ostörda, lätt kunna ge upphov till
självständiga, spekulativt betonade prisstegringar inom landet. I fråga om
prispolitiken får jag vidare erinra om de särskilda problem som äro förknippade
med den dragning uppåt av hemmamarknadspriserna som de höjda
export- och importpriserna framkallat. Med anledning härav har frågan
upptagits om möjligheterna att genom en anordning i form av prisutjämningsavgifter
på vissa exportvaror åvägabringa prisstabilitet på hemmamarknaden
för ifrågavarande varor. Kunde de medel, som inflyta genom
uttagande av dylika avgifter, på ett betryggande sätt steriliseras, skulle jämväl
ernås en i nuvarande läge önskvärd efterfrågedämpande effekt.
Därest de riktlinjer, som här angivits beträffande den ekonomiska politiken
i rådande situation, fullföljas, torde utsikter föreligga att bemästra
de utifrån kommande störningarna och den återupplivade rörligheten på
löneområdet utan avkall på målsättningen full sysselsättning och samhällsekonomisk
jämvikt. Förvissningen om statsmakternas beslutsamhet att under
alla förhållanden tillgripa de åtgärder, läget kräver, för att upprätthålla
den samhällsekonomiska balansen bör dämpa de förväntningar som baseras
på möjligheten av att inflationstendenserna skulle slå igenom i den
svenska ekonomien. Om förväntningarna inställas på en stabil utveckling
inom landet och företagarnas och konsumenternas framtidsdispositioner inriktas
därpå, underlättas väsentligt uppgiften för den ekonomiska politiken.
I motsatt fall måste den inflationsbekämpande politiken skärpas.
Budgetläget. I riksstaten för budgetåret 1950/51 uppgå utgifterna till
4 839 miljoner kronor, medan inkomsterna upptagas till 4 998 miljoner
kronor. I enlighet härmed beräknas ett budgetöverskott på 159 miljoner
kronor uppkomma. Härav hänföra sig 97 miljoner kronor till automobil
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
skattemedel, vilka förutsättas under normala förhållanden i sin helhet komma
att disponeras för vägväsendets kostnader. I dessa beräkningar har hänsyn
ej tagits till förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag, i propositionen
237/1950 angående komplettering av riksstatsförslaget uppskattad
till 100 miljoner kronor (exklusive eventuell förbrukning av reservationsmedel
på väganslagen). Det reella budgetöverskottet, från vilket man bör
utgå när det gäller att bedöma de samhällsekonomiska verkningarna av
finanspolitiken, skulle därför stanna vid omkring 60 miljoner kronor och i
sin helhet hänföra sig till automobilskattemedel. Därest dessa medel skulle
tagas i anspråk för avsett ändamål, skulle sålunda redan under dessa förutsättningar
ett reellt budgetunderskott föreligga.
Såsom närmare framgår av särskilda propositioner denna dag angående
utgifter för stärkande av försvarsberedskapen ävensom en denna dag framlagd
proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för löpande
budgetår har ytterligare medelsbehov framkommit sedan riksstaten fastställdes.
Förslagen att förstärka försvarsberedskapen medföra sålunda ökningar
av utgifterna å IV och XI ht. Sammanlagt beräknas kostnadsökningarna
för hithörande ändamål kräva anslag å tilläggsstat å driftbudgeten
med tillhopa 67 miljoner kronor. Därjämte begäras nya bemyndiganden att
utlägga materielbeställningar under IV ht inom en sammanlagd kostnadsram
av 59 miljoner kronor. Beträffande vissa kostnader för civilförsvaret och för
säkerhetspolisen, uppgående till 3,3 miljoner kronor, torde ingen särskild
medelsanvisning av riksdagen erfordras. I fråga om vissa avlöningskostnader
inom civilförsvaret begäres riksdagens medgivande till anslagsöverskridande
med 0,7 miljoner kronor. Försvarsberedskapens stärkande föranleder
vidare ett anslagsbehov för avskrivningar å anläggningar för försvarets, statens
järnvägars och civilförsvarets räkning med 11 miljoner kronor. Med
hänsyn till bland annat att vissa utländska beställningar fullgjorts i snabbare
takt än ursprungligen förutsatts, har betalningsanslaget för flygvapnets
materielanskaffning visat sig otillräckligt. Å tilläggsstat erfordras för
detta ändamål ett belopp av 45 miljoner kronor. Härjämte torde till följd
av en redan tidigare inträdd ökning av leveranstakten ianspråktagandet av
medel å äldre reservationsanslag och å till Kungl. Maj :ts förfogande stående
betalningsreserver komma att stiga med 45 miljoner kronor utöver tidigare
beräknat belopp å 100 miljoner kronor. Härtill bör läggas ett med 21 miljoner
kronor ökat betalningsutfall på försvarets materielanslag i jämförelse
med tidigare beräkningar på grund av försvarsberedskapens stärkande.
Statsverkets sammanlagda kostnader under innevarande budgetår för beredskapens
omedelbara förstärkande uppgå sålunda till (67 -j- 3,3 -f- 0,7 -j11
-j- 21 =) 103 miljoner kronor, varav endast en del, 78 miljoner kronor,
kommer till uttryck i nya anslagsäskanden.
Kostnaderna för det svenska fältsjukhuset i Korea kunna ännu cj med
säkerhet överblickas. Medel för ändamålet äskas i särskild proposition å
tilläggsstat under IV ht med 10 miljoner kronor.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Under IX ht äskas å tilläggsstat ett anslag på 9 miljoner kronor för anvisande
av medel till clearingkassan för kolonialvaror.
För täckande av kostnader för vissa hjälpåtgärder i anledning av Surtekatastrofen
äskas i särskild proposition å tilläggsstat under XI ht ett anslag
av 3,5 miljoner kronor.
Den nyligen ingångna överenskommelsen med statstjänstemännen om en
engångsersättning till tjänstemän och pensionärer för dessa gruppers medverkan
till stabiliseringspolitiken beräknas medföra en sammanlagd kostnad
för statsverket på 33 miljoner kronor, varav 14 miljoner kronor komma
att belasta affärsverkens driftkostnader och sålunda resultera i en minskning
av statsinkomsterna. Återstoden, 19 miljoner kronor, äskas i särskild
proposition å tilläggsstat under XII ht.
Nya anslag komma sålunda att belasta utgiftssidan i 1950/51 års budget
med sammanlagt 165 miljoner kronor utöver vad som beräknats i riksstaten.
Under dessa förhållanden skulle budgeten redan formellt vara underbalanserad
med ett belopp å (4 998 — 14 — 4 839 — 165 =) 20 miljoner kronor.
\ id hänsynstagande jämväl till förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag,
ökat betalningsutfall på försvarets materielanslag och till anslagsöverskridanden
skulle ett reellt budgetunderskott komma att föreligga på
(20 —(— 100 -j- 45 -f- 21 4=) 190 miljoner kronor.
Dessa uppgifter bilda emellertid icke tillräckligt underlag för bedömande
av det faktiska budgetutfallet. I en mera verklighetstrogen bild av läget
får hänsyn härjämte tagas till vissa andra faktorer, vilka till sin styrka
icke nu kunna mätas men dock kunna förutses komma att påverka budgetbalansen.
Man har sålunda att räkna med ökade avlöningskostnader för statsverket
till följd av en höjning av det rörliga tillägget för statstjänstemän.
Häremot torde emellertid kunna ställas den ökning av skatteintäkterna som
en höjning av den allmänna inkomstnivån i samhället kommer att medföra.
Det synes emellertid naturligt att i nuvarande läge låta den del av kostnaderna
för statstjänstemännens lönereglering, som belöper på affärsverken,
slå igenom i taxorna. Därest så sker, torde ökningen av skatteintäkterna
komma att utöver kostnaderna för löneregleringen giva ett överskott som
i gynnsammaste fall skulle kunna uppskattas till omkring 50 miljoner kronor.
Genom en avveckling av de subventioner av vissa varuslag, vilka infördes
eller utbyggdes i samband med devalveringen hösten 1949, skulle en utgiftsbesparing
å högst 50 miljoner kronor kunna ernås. Vidare är en ökning
av intäkterna av tobaksskatten att förvänta när tobaksmonopolet efter årsskiftet
kan kalkylera med återanskaffningskostnaderna för råvarorna. En
ökning av inkomsterna för statsverket under budgetåret 1950/51 med omkring
30 miljoner kronor torde i samband härmed kunna beräknas. Av samma
skäl kan varuskatten å choklad och konfityrer beräknas tillföra statsverket
10 miljoner kronor utöver i riksstaten upptaget belopp.
Tagas nu nämnda omständigheter i betraktande skulle det förut beräknade
reella budgetunderskottet möjligen kunna nedbringas till ett belopp av
storleksordningen 50 miljoner kronor. I och för sig skulle måhända en så
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
17
ringa underbalansering av budgeten icke behöva medföra svårare konsekvenser.
Å andra sidan innebär det ju likväl, att budgetutfallet i förhållande
till läget vid riksstatens fastställande klart förskjutits i oförmånlig riktning.
Jag har i det föregående erinrat om de påfrestningar den samhällsekonomiska
balansen kommer att utsättas för under den närmaste framtiden.
I ett läge sådant som det nuvarande, med tendenser i inflationistisk
riktning, kunna därför vägande skäl anföras för åtgärder, som syfta till en
ökning av statsinkomsterna.
Vid överväganden av vad som skulle kunna göras för att undanröja eller
i varje fall minska de ökade anspråk på de redan hårt ansträngda produktiva
resurserna, som ett utgiftsöverskott i budgeten ger upphov till, måste
jämväl utsikterna för nästkommande budgetår beaktas. En preliminär genomgång
av inkomna anslagsäskanden tyder på att man under budgetåret
1951/52 har att emotse väsentliga utgiftsstegringar av automatisk karaktär.
Man kan därför befara en betydande försämring av budgetläget, därest
inga särskilda åtgärder vidtagas.
Med hänsyn till vad nu anförts har inom finansdepartementet upptagits
till närmare undersökning, på vilket sätt ytterligare statsinkomster skulle
kunna ernås för att öka möjligheterna att uppnå budgetbalans för såväl
innevarande som nästa budgetår. Att vidtaga en skärpning av den direkta
beskattningen i detta syfte kan av olika skäl icke gärna ifrågakomma. I stället
ha undersökningarna begränsats till att avse möjligheterna att skärpa
beskattningen av följande slag av konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker,
maltdrycker, läskedrycker samt choklad- och konfityrvaror.
Med hänsyn till den konsumtionsökning, som ägt rum efter senast genomförda
skattehöjning och som betingats av samtidiga förändringar i pris- och
inkomstförhållandena, kunna även sociala skäl i viss mån åberopas för en
skatteskärpning.
Beträffande nu gällande skattebestäinmelser rörande nyssnämnda varuslag
samt konsumtionsutvecklingen på ifrågavarande områden ha vissa sammanställningar
gjorts i en inom finansdepartementet upprättad promemoria
(Bilaga A) på grundval av utredningsmaterial, som inhämtats från kontrollstyrelsen.
Såsom framgår av promemorian ha olika alternativ framlagts såvitt angår
frågan om skärpning av spritdrycksbeskattningen. För egen del förordar
jag det i promemorian såsom all. 4 betecknade förslaget, vilket innebär en
höjning av dels grundavgiften med 2 kronor för liter (från 9 till It kronor)
dels ock procentavgiften med 20 procent (från 00 till 80 procent).
Genom en dylik höjning skulle enligt kontrollstyrelsens beräkningar intäkterna
av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker öka med 08
miljoner kronor för år räknat. Mot denna beräkning har jag ej funnit anledning
till erinran.
I fråga om maltdrycksbeskattningen har kalkylerats med eu höjning av
skatten å maltdrycker av andra klassen från .‘$9 till 42 öre för liter. Inkomstökningen
genom en dylik skatteskärpning skulle enligt kontrollsty2
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 255.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 255-
relsens beräkningar uppgå till omkring 4,3 miljoner kronor. Såsom ett komplement
till sistnämnda skatteskärpning har det ifrågasatts höjningar dels
av skatten å maltdrycker av tredje klassen från 72 till 78 öre för liter dels
ock av skatten å lagrat svagdricka från 9 till 12 öre för liter.
Vidare har i promemorian kalkylerats med en höjning av skatten å läskedrycker
från 18 till 21 öre för liter, vilken skattehöjning beräknats medföra
en ökning av statsverkets inkomster med 3,3 miljoner kronor för helt år.
I fråga om varuskatten har räknats med en höjning av skatten å chokladoch
konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till 80 procent av beskattningsvärdet
samt av skatten å essenser, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
drycker, från 100 till 120 procent. Ökningen i intäkterna av den
föreslagna skärpta varuskatten har inom kontrollstyrelsen beräknats till 25
miljoner kronor.
De nu ifrågasatta skärpningarna av beskattningen av maltdrycker och
läskedrycker samt av varubeskattningen böra enligt min mening genomföras.
Jämväl beräkningarna rörande inkomstökningarnas storlek kan jag
godtaga.
I enlighet härmed torde den sammanlagda ökningen av statsverkets intäkter
för helt budgetår räknat kunna uppskattas till (68 + 4,3 -j- 3,3+ 25=)
100 miljoner kronor.
Det synes angeläget att de nu förslagna skatteskärpningarna genomföras
så snart som möjligt. Med hänsyn härtill synas dessa böra träda i tillämpning
redan den 1 december 1950. Vissa försäljningstekniska skäl tala även
härför.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde ökningen av statsverkets
intäkter för budgetåret 1950/51 kunna beräknas till omkring 55 miljoner
kronor. Jag har i det föregående uppskattat det reella budgetunderskottet
för löpande budgetår till 50 miljoner kronor. Genomförandet av de nu behandlade
skärpningarna i den indirekta beskattningen skulle sålunda innebära
att detta budgetunderskott utjämnades och öka möjligheterna att uppnå
balans mellan statens inkomster och utgifter under budgetåret 1951/52.
Jag torde slutligen få nämna, att en framställning nyligen inkommit från
Föreningen Sveriges kronokamrerare, vari föreslås att anstånd med erläggande
av kvarskatt skall medgivas under 1951. Slutlig ståndpunkt till detta
spörsmål är jag i detta sammanhang icke beredd att taga. Därest vid den
kommande prövningen övervägande skäl kunna anses tala för ett fortsatt
uppskovsförfarande, torde framställning härom få göras till innevarande års
riksdag. Vid beslut om dylikt uppskov kommer budgetläget att försämras
för innevarande år. I
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni
1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
19
2) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 januari
1958 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen;
4) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker; samt
5) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25
maj 1951 (nr 251) om varuskatt fogade varuför teckning en.
De nu föreslagna skärpningarna i beskattningen av maltdrycker och läskedrycker
torde böra medföra en motsvarande höjning av gällande tullsatser
för importerade maltdrycker och läskedrycker.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga nyssnämnda fem författningsförslag;
dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4
oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med
den 1 december 1950 i nedan angivna delar1 hava följande
ändrade lydelse.
144 |
Mineralvatten och kolsyrade, alkohol-fria läskedrycker ................ 100 liter Maltdrycker: |
Tull för 100 kg 21: — |
|
145 |
på fat............. |
............ B |
69: — |
146 |
på andra kärl ..... Anm. Angående införsel - |
- — — är stadgat. |
78: — |
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Berggren.
Senaste lydelse av tulltaxan i förevarande delar se 1948, -3.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Bilaga A.
PM
angående ifrågasatt skärpning i beskattningen av spritdrycker
in. m.
Gällande bestämmelser m. m.
Spritdrycker. Från och med den 1 juli 1920 har för omsättning och
utskänkning av spritdrycker upptagits en särskild skatt. Gällande bestämmelser
i ämnet innefattas i förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) sådan
densamma lyder enligt förordningarna den 26 juni 1933 (nr 399), den 21
maj 1937 (nr 246), den 25 maj 1941 (nr 254), den 28 maj 1943 (nr 257),
den 11 juni 1943 (nr 316) samt den 30 januari 1948 (nr 18).
Enligt dessa bestämmelser upptages omsättningsskatt:
l:o) vid detaljhandelsbolagens (systembolagens) inköp av spritdrycker,
därvid skatten utgår dels med en grundavgift av 9 kronor för liter och dels
med 60 procent av det belopp, som, skatten oberäknad, betingas vid inköp
av dryckerna i buteljerat skick;
2:o) för spritdrycker, som jämlikt bestämmelserna i två särskilda kungörelser
den 18 december 1918, nr 987 och 989, inköpas hos partihandelsbolaget
eller importeras för användning till vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål, därvid skatten utgår
med en grundavgift av 1 krona 40 öre för liter.
Utskänkningsskatt upptages för spritdrycker, vilka utskänkas, och utgår
med 4 kronor för liter renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt,
6 kronor för liter annat egentligt brännvin och 8 kronor för liter
andra spritdrycker.
Bestämmelserna angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
ha plägat av riksdagen antagas allenast för ett år i sänder och
gälla för närvarande, enligt förordning den 2 juni 1950 (nr 222), till utgången
av juni månad 1951.
I riksstaten för budgetåret 1950/51 har omsättnings- och utskänkningsskatten
å spritdrycker beräknats till ett belopp av 480 miljoner kronor.
Maltdrycker. Enligt 3 § förordningen den 15 december 1939 (nr
887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker indelas maltdrycker
i tre klasser, nämligen första klassen, som omfattar maltdrycker
vars alkoholhalt icke överstiger 1,8 viktprocent, andra klassen, som omfattar
maltdrycker vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,2 viktprocent,
samt tredje klassen, som omfattar maltdrycker med alkoholhalt överstigande
3,2 viktprocent.
I 12 § stadgas, att för maltdrycker av andra och tredje klasserna, tillverkade
i skattepliktigt bryggeri här i riket, skall tillverkaren erlägga skatt.
Enligt 13 § -— sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 30 januari
1948" (nr 20) vilken trädde i kraft den 1 februari 1948 — utgår skatten för
maltdrycker av andra klassen med 39 öre för liter och för maltdrycker av
tredje klassen med 72 öre för liter.
Enligt 2 § förordningen den 30 januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å
viss maltdryck av första klassen skall skatt utgå med 9 öre för liter för
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
lagrat svagdricka, som är hänförligt till maltdryck av första klassen och
som inom riket tillverkats för försäljning.
I riksstaten för budgetåret 1950/51 har maltdrycksskatten beraknats till
ett belopp av 67 miljoner kronor.
Läskedrycker. Enligt 1 § förordningen den 22 december 1939 (nr
919) om skatt å läskedrycker skall för läskedrycker, som inom riket tillverkas
för försäljning, erläggas skatt efter vad i förordningen sägs. Enligt 5 §
— sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 30 januari 1948 (nr
22), vilken trädde i kraft den 1 februari 1948 — utgår skatten med 18 öre
för liter.
I riksstaten för budgetåret 1950/51 har skatten å läskedrycker beraknats
till ett belopp av 30 miljoner kronor.
Choklad- och konfityrvarorm. m. I förordningen den 25
maj 1941 (nr 251) om varuskatt stadgas, att för vissa varor — angivna i
en vid förordningen fogad varuförteckning — skall varuskatt utgå, där
varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för vidare bearbetning
eller ock''införes till riket. Varuskatten utgår med i varuförteckningen
angivet procenttal av varans beskattningsvärde, vilket är lika med
det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning
till detaljhandlare eller, i fall där försäljning till detaljhandlare icke
bedrives, det pris, som den skattskyldige kan antagas ha betingat sig, därest
sådan försäljning skett; och i intetdera fallet skall varuskatten inberäknas
i priset. Enligt nyssnämnda varuförteckning i dess lydelse enligt
förordningen den 27 februari 1948 (nr 66) skall varuskatt utgå för bl. a.
choklad- och konfityrvaror (inklusive glass) med 60 procent av beskattningsvärdet
samt för essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
drycker, med 100 procent av sagda värde.
I riksstaten för budgetåret 1950/51 har varuskatten (inklusive skärpt
omsättningsskatt, skatt å pälsvaror och försäljningsskatt) beräknats till ett
belopp av 150 miljoner kronor. Av detta belopp ha 106 miljoner kronor
beräknats utgöra varuskatt för choklad- och konfityrvaror.
Konsumtionsutvecklingen i fråga om spritdrycker m. m.
I särskilda underhandspromemorior i september och oktober 1950 har
kontrollstyrelsen framlagt beräkningar i anledning av överväganden inom
finansdepartementet om sådan skärpning av vissa konsumtionsskatter som
i betraktande av föreliggande behov av ökade statsinkomster kunde bliva
föremål för närmare prövning. I dessa promemorior ha även behandlats^ konsumtionsutvecklingen
och skatteintäkterna beträffande de i det föregående
omnämnda varuslagen.
Vad angår spritdryckerna har omsättningsskatten tidigare ändrats
på följande sätt.
Grundavgiften infördes den 1 februari 1932 och utgick till en början med
60 öre. Detta belopp höjdes
den 1 juli
» 1 februari
» 1 juli
» 1. november
» 16 mars
» 1 juni
» 1 februari
1932 till kr. 1:00
1933 » » 1:60
1939 » » 2:00
1939 » » 5:00
1942 » » 6:00
1943 » » 7:00
1948 » » 9:00
samt
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Procentavgiften höjdes den 1 juli 1932 från 55 till 60 % och har sedan
dess icke ändrats.
Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker har åren 1946—
1949 uppgått till nedan angivna belopp.
År |
Omsättningsskatt (lörtäringsändamål) |
Omsättningsskatt |
Utskänkningsskatt |
Summa skatt 1 000 kr. |
||||
Grund- avgift 1 000 kr. |
Procent- avgift 1 000 kr. |
Häremot |
Grund- avgift 1 000 kr. |
Häremot |
1 000 kr. |
Häremot |
||
1946 |
254 739 |
52 494 |
36 391 |
1989 |
1 420 |
29 804 |
4 971 |
339 026 |
1947 |
282 319 |
59 401 |
40 331 |
2 128 |
1 520 |
31771 |
5 347 |
375 619 |
1948 |
364 550 |
61 275 |
41 203 |
2 284 |
1 631 |
31 751 |
5 294 |
459 860 |
1949 |
381 281 |
60 922 |
42 365 |
2 080 |
1486 |
30 779 |
5 204 |
475062 |
I fråga om storleken av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker,
i öre per liter räknat, hänvisas till följande uppställning.
1946 |
1947 |
1948 |
1949 |
|
A. Omsättningsskatt å spritdrycker för kon- |
||||
sumtionsändamål ...................... |
844 |
847 |
1032 |
1 044 |
a) grundavgift......................... |
700 |
700 |
883 |
900 |
b) procentavgift........................ |
144 |
147 |
149 |
144 |
B. Omsättningsskatt å spritdrycker för tek- |
||||
niska ändamål......................... |
140 |
140 |
140 |
140 |
G. Utskänkningsskatt å spritdrycker........ |
600 |
594 |
600 |
591 |
1. renat brännvin å 40 %............... |
400 |
400 |
400 |
400 |
2. brännvin annat...................... |
600 |
600 |
600 |
600 |
3. andra spritdrycker .................. |
800 |
800 |
800 |
800 |
I fråga om maltdryckerna har kontrollstyrelsen företett följande
uppställning rörande konsumtionsutvecklingen och skatteintäkterna under
tillverkningsåren (1 oktober—30 september) från och med tillverkningsåret
1940/41.
Skattesats |
Skattepliktig utläm- |
Påförd skatt i |
||
öre/liter |
ning 1 000-tal liter |
miljoner kronor |
||
Kl. II |
Kl. III |
Kl. II |
Kl. III |
Totalt |
30 |
54 |
128 174 |
29 |
36''4 |
30 |
54 |
122 659 |
33 |
34-8 |
30 |
54 |
134111 |
46 |
38-6 |
30 |
54 |
128315 |
54 |
37-3 |
30 |
54 |
136 794 |
68 |
40-2 |
30 |
54 |
146 591 |
73 |
43-4 |
30 |
54 |
164 232 |
83 |
49-0 |
30 39 |
54 72 |
| 165015 |
91 |
60-5 |
39 |
72 |
170 353 |
98 |
66''5 |
39 |
72 |
171 603 |
97 |
67-0 |
39 |
72 |
172 800 |
100 |
67-4 |
Tillverkningsår
1910-41 .................
1941— 42 .................
1942— 43 .................
1943- 44 .................
1944— 45 .................
1945- 46 .................
1946- 47 .................
1947_4g ''/.o 1947—S1/i 1948
4ö i/a_so/9 1948 .....
1948— 49 .................
1949— 50 .................
1950— 51 beräkn...........
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
Vad särskilt angår konsumtionen av lagrat svagdricka (klass I) har denna
under nedanstående tillverkningsår uppgått till följande kvantiteter.
Tillverkningsår Milj. liter
1943— 44 .............................. 6,5
1944— 45 .............................. 6,7
1945— 46 .............................. 6,9
1946— 47 .............................. 8,6
1947— 48 .............................. 8,5
1948— 49 .............................. 9,i
1949— 50 (prelim.)...................... 9,6
Vidare har kontrollstyrelsen såvitt angår konsumtionen av läskedrycker
och intäkterna av skatten å läskedrycker åberopat följande sammanställning.
* i
År |
Skattesats öre/liter |
Skattepliktig |
År 1941 |
Påförd iäske-drycksskatt |
"l 91 O OK |
10 |
63* 1 |
100-5 |
6-3 |
19411 V1 2S/6................ 1942.......................... |
10 12 |
| 62-8 |
100 |
7-2 |
12 |
60-7 |
96-7 |
7-3 |
|
1943 ....................... |
12 |
80-5 |
128-2 |
9-7 |
1944.......................... |
12 |
99-2 |
158-0 |
11-9 |
1945.......................... |
12 |
112-9 |
179-8 |
13-6 |
1946.......................... |
12 |
119-8 |
190-8 |
14-4 |
1947.......................... |
12 |
159''0 |
253-2 |
19-1 |
1949 ........................ |
12 18 |
160-3 |
255-3 |
28-2 |
18 |
167-7 |
267-0 |
30-2 |
|
} 18 |
ffi}175''3 |
|||
ly°,J 11 /7 S1/is beräkn......... |
||||
1951 beräkn................... |
18 |
180-0 |
286-7 |
32-4 |
Beträffande v a r it s k a |
11 c n å c |
ho k la d- och konfityrvaror |
har kontrollstyrelsen upplyst, att de beräknade skatteintäkterna för budgetåret
1950/51 å 106 miljoner kronor motsvarade en årlig beskattningsvärdesumma
av omkring 177 miljoner kronor. Av detta belopp utgjorde omkring
7 miljoner kronor beskattningsvärde för skattepliktig glass. Till följd av
stegring i råvarukostnaderna — särskilt för kakaobönor — hade i september
1950 en prishöjning för choklad- och konfityrvaror måst företagas med
i genomsnitt 15 procent. Såvitt kontrollstyrelsen kunnat utröna hade prishöjningen
i stort sett icke medfört märkbar minskning i detaljhandlarnas
inköp av dylika varor. I vilken utsträckning allmänhetens efterfrågan på
dessa varor påverkades av prishöjning kunde ännu icke angivas. Det syntes
dock med hänsyn till vunna erfarenheter av tidigare inträffade prishöjningar
riktigt att räkna med något minskad efterfrågan. För den försäljning till
detaljhandlare, som kunde komma att äga rum under en tolvmånadersperiod
efter prishöjningen, skulle, med utgångspunkt från det förut angivna årliga
beskattningsvärdet av 177 miljoner kronor, ett beskattningsvärde av omkring
195 miljoner kronor kunna antagas. Efter gällande skattesats av 60
procent skulle skatten härå kunna angivas till drygt 115 miljoner kronor,
innebärande en ökad skatteinkomst av i runt tal 10 miljoner kronor.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
Kontrollstyrelsens utredning om vissa skatteskärpningar.
Vad först angår frågan om skärpning av omsättnings- och utskänkningsskalten
å spritdrycker har i kontrollstyrelsens utredningsmaterial —
såvitt angår försäljningen av spritdrycker i liter räknat — anförts att omsättningen
av spritdrycker icke undergått nämnvärda förändringar sedan år
1947. Antalet motböcker hade ökat något snabbare än antalet personer över
25 år, och medelinköpen per motbok och månad hade icke undergått någon
förändring. Utminuteringen av spritdrycker hade alltså icke reagerat för
1948 års förhöjning av omsättningsskattens grundavgift på annat sätt än
att den årliga ökningen stabiliserat sig vid omkring 2 procent. Här funnes
tydligen visst utrymme för ytterligare skattehöjningar, särskilt som årsskiftet
1950/51 kunde väntas medföra ökade inkomster för flertalet löntagare.
En eventuell skärpning av rusdrycksbeskattningen borde tydligen
i första hand ske genom lämplig höjning av omsättningsskatten å spritdrycker.
I fråga om det ekonomiska resultatet av en höjning av omsättningsskatten
å spritdrycker har anförts följande.
»Den totala efterfrågan på spritdrycker, mätt i antalet liter per invånare
över 25 år, är numera cirka 10 procent större än under tiden närmast före
kriget. Den genomsnittliga tilldelningen på motböckerna är visserligen något
lägre än förut, men såväl det relativa antalet motboksägare bland befolkningen
som utskänkningen av spritdrycker har sedan dess ökat avsevärt.
Den synnerligen stora stabilitet, som under de två senaste åren karakteriserat
efterfrågan på spritdrycker, gör det även troligt, att inköpen av spritdrycker
icke äro mera påverkbara för prisändringar nu än tidigare. Den
s. k. priselasticiteten å spritdrycker, vilken enligt gjorda undersökningar
visat sig ligga mellan — 0,2 och — 0,4, torde sålunda i nuvarande läge kunna
anslås till —0,25, vilket innebär, att en prishöjning med t. ex. 10 procent
kommer att medföra en minskning av konsumtionen med 10 X 0,25 =
2.5 %. En höjning av omsättningsskatten med t. ex. 2 kr. för liter skulle
innebära att det genomsnittliga utminuteringspriset ökade från kr. 13,84
till kr. 15,84 för liter eller med 14,5 %. Med den antagna priselasticiteten
av — 0,25 skulle detta innebära en konsumtionsminskning av 3,6 procent.
Den totala omsättningen av spritdrycker för konsumtionsändamål under
år 1950 kan preliminärt beräknas till 42,8 milj. liter och under år 1951 till
43.5 milj. liter. Vid oförändrad pris- och inkomstutveckling kan skattebehållningen
inkl. utskänkningsskatt av 1951 års försäljning av spritdrycker beräknas
komma att uppgå till 490 milj. kr. eller 11,26 kr. per liter. I nämnda
belopp om 490 milj. kr. ingår även ett belopp om cirka 2 milj. kr., som härleder
sig från inkomsten av omsättningsskatt för sprit för tekniska m. fl.
ändamål, där ändring av nuvarande skattesats av 1 kr. 40 öre för liter nu icke
ifrågasättes.
Antager man, att skatteintäkten per liter ökar med 2 kr. eller till kr.
13 ,26 per liter, samtidigt som försäljningen minskar med 3,6 procent eller
till 41,9 milj. liter, kommer den sammanlagda skattebehållningen att öka
till cirka 555 milj. kr. eller med 65 milj. kr. Från detta belopp bör dragas
spritcentralens och systembolagens minskade handelsvinst samt minskad
behållning av utskänkningsskatten. En prishöjning med 2 kr. för liter innebär
nämligen, att å restaurangerna priset per glas om 2yz cl måste höjas
med 5 öre. Eftersom utskänkningspriset för liter spritdrycker i genomsnitt
är mer än dubbelt så stort som motsvarande utminuteringspris, blir dock
Kungl. Maj:ts proposition nr 255.
25
den relativa prishöjningen i detta fall betydligt mindre. Å andra sidan är
systembolagens handelsvinst per liter spritdrycker betydligt större vid försäljningen
till restaurangerna än inom utminuteringsrörelsen. Den slutliga
nettovinsten torde därför komma att stanna vid cirka 55 milj. kr.
På motsvarande sätt kan lätt visas, att en skattehöjning med 1 krona
för liter kommer att ge statsverket en merinkomst av 30 milj. kr. eller
möjligen något mer.»
I promemorian har härefter närmare behandlats frågan huruvida en skärpning
av omsättningsskatten å spritdrycker borde göras genom höjning av
grundavgiften eller procentavgiften eller båda avgifterna. I detta hänseende
har anförts.
»Under senare år företagna höjningar av omsättningsskatten å spritdrycker
ha skett uteslutande via grundavgiften, medan däremot procentavgiften
lämnats helt oförändrad sedan år 1932. En höjning av grundavgiften minskar
spännvidden i prisskalan mellan de billigare och de dyrare varumärkena
och kan således i och för sig sägas vara ägnad att framkalla en förskjutning
i efterfrågan från de billigare till de dyrare varumärkena. En
höjning av procentavgiften ökar däremot nämnda spännvidd och tenderar
följaktligen att förskjuta efterfrågan i motsatt riktning, d. v. s. från de dyrare
till de billigare varuslagen. När man år 1932 i stället för att mera avsevärt
höja procentavgiften införde en grundavgift per liter, motiverades
detta bl. a. med svårigheterna att på förhand beräkna skatteutfallet; genom
förskjutningen i efterfrågan från dyrare till billigare varuslag minskade
den behållna skatten per liter. En sådan minskning kan även uppkomma
genom en sänkning av varuprisnivån, vilket inträffade under senare delen
av 1920-talet och fram till mitten av år 1931. En mera avsevärd höjning av
procentavgiften kommer att tungt drabba de dyrare buteljimporterade varuslagen.
Innan en sådan åtgärd vidtages, måste därför först övervägas vilka
verkningar den kan komma att få på fullgörandet av våra redan träffade
handelsavtal med vissa främmande länder.
Fortsätter man däremot att höja endast grundavgiften men lämnar procentavgiften
oförändrad, tenderar detta att förskjuta efterfrågan från de
billigare, inom landet tillverkade varuslagen till de dyrare, importerade märkena,
vilket kan leda till en måhända mindre önskvärd ökning av importen.
Det kan även i och för sig ej anses oskäligt att de dyrare, mera lyxbetonade
varorna få vidkännas en något större andel av skatteskärpningen per liter
räknat. Det bör därför vara förtjänt att övervägas att taga ut skattehöjningen
på både grundavgiften och procentavgiften.»
I kontrollstyrelsens promemorior ha behandlats fyra olika alternativ till
skatteskärpningar. Dessa alternativ redovisas i följande sammanställning.
Beskattning |
Grund- avgift kr./l |
Procentavgift |
Genom- snittligt utminute- ringspris kr./l |
Genom-snittlig |
Total försälj- ning 1951 milj. 1 |
Oms.- o. milj. kr. |
Ökad netto-behållning milj. kr. |
|
% |
kr./l |
|||||||
Nuvarande .... |
9-o > |
60 |
1-4 t |
13-84 |
11-20 |
43-5 |
490 |
|
All. 1 .......... |
Ki-oo |
60 |
1-44 |
14-84 |
12-20 |
42-7 |
525 |
30 |
Alt. 2.......... |
10-00 |
100 |
2-40 |
15-80 |
13-22 |
41-0 |
555 |
55 |
Alt. 3.......... |
1 lön |
100 |
a-to |
16-80 |
14.22 |
41-1 |
585 |
80 |
Alt. 4.......... |
11-00 |
H0 |
1-02 |
16-32 |
1374 |
4L-o |
570 |
68 |
2G
Kungl. Maj.ts proposition nr 2-55.
I fråga om alt. 2 har anförts, att den nuvarande procentavgiften lämnade
en skattebehållning av i genomsnitt 1 krona 44 öre för liter motsvarande
60 procent av det genomsnittliga inköpspriset, som vore 2 kronor 40 öre för
liter. En höjning till 100 procent skulle alltså medföra en ökning av skattebehållningen
med i genomsnitt (240— 144 =) 06 öre för liter, förutsatt att
ingen lörskjutning inträffade från dyrare till billigare varuslag. Procentuellt
betydde en höjning av priset å spritdrycker med cirka 2 kronor per liter
något mindre nu än år 1948. Då samtidigt vissa löneökningar komme att
genomföras vid instundande årsskifte, syntes man ej behöva räkna med att
efterfrågan denna gång skulle reagera starkare än då.
Beträffande alt. 3 har anförts, att om man i första hand skulle beakta
statsverkets behov av största möjliga inkomster, borde en ännu större höjning
än enligt alt. 2 ifrågakomma eller med ytterligare 1 krona för liter
spritdrycker. Då någon höjning av procentavgiften utöver de ifrågasatta
100 procenten knappast kunde komma i fråga, skulle i så fall grundavgiften
höjas med ytterligare 1 krona eller till 11 kronor för liter. Genomsniltspriset
vid utminuteringen skulle därigenom komma att uppgå till 16 kronor
80 öre per liter eller 21,4 procent mera än nu och motsvarande konsumtionsminskning
kunde beräknas till 5 % procent. Den sammanlagda skattebehållningen
för år 1951, vilken med oförändrade priser och inkomster beräknats
till 490 milj. kr., skulle komma att öka till 14,22 X 41,i = 585 milj.
kr. eller med 95 milj. kr. På grund av den minskade omsättningen finge
man emellertid räkna med minskning i den behållna inkomsten av utskänkningsskatten
och minskade rusdrycksförsäljningsmedel av parti- och detaljhandelsbolagen.
Om priset för liter spritdrycker höjdes med i genomsnitt
cirka 3 kronor, måste inom utskänkningen priset per glas om 2 % cl även
av de billigare spritdryckerna i vissa fall höjas med hela 10 öre. I den mån
dessa prishöjningar ledde till minskad omsättning inom utskänkningen, bleve
resultatet en betydande vinstminskning för systembolagen även för den
händelse en motsvarande ökning ägde rum inom utminuteringen. Det vore
därför säkrast att icke taxera nettobehållningen enligt detta alternativ högre
än till 80 milj. kr. för år räknat.
I fråga om alt. 3 har vidare framhållits, att för budgetåret 1950/51 kunde
skattehöjningen väntas medföra en ökad nettobehållning av 45 å 50 miljoner
kronor under förutsättning att höjningen genomfördes den 1 december
1950. Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker, som enligt
vad försäljningen under de senaste månaderna gåve vid handen vid oförändrade
skattesatser kunde beräknas komma att inflyta med ca 485 milj.
kr., kunde nämligen efter en höjning den 1 december 1950 enligt alt. 3 beräknas
komma att inflyta med minst 530 milj. kr.
Vad slutligen angår alt. 4 har i detta hänseende anförts, att höjningen av
procentavgiften från 60 till 100 procent innebure ett visst osäkerhetsmoment
med hänsyn till de dyrare, buteljimporterade varuslagen. Man hade nämligen
ingen erfarenhet av hur en dylik höjning kunde komma att verka i
fråga om efterfrågans förskjutning från dyrare till billigare varuslag. En sådan
förskjutning kunde knappast få något större inflytande på det totala
skatteutfallet men kunde möjligen få vissa mindre önskvärda handelspolitiska
verkningar. En skattehöjning enligt alt. 3 kunde även medföra vissa
risker för ökat missbruk samt ökad hembränning och smuggling. Med hänsyn
härtill hade kontrollstyrelsen utarbetat ett fjärde alternativ, vilket skilde
sig från alt. 3 därigenom att procentavgiften höjdes till 80 i stället för
till 100 procent av inköpspriset. Grundavgiften förutsattes fortfarande höjd
till 11 kronor för liter. Enligt alt. 4 skulle nettoökningen för statsverket under
budgetåret 1950/51 uppgå till 40 milj. kr. Räknat på hela 1951 års försäljning
skulle nettoökningen uppgå till 68 milj. kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
27
Till belysande av verkningarna av skattehöjningarna enligt alt. 3 och alt.
4 har åberopats följande sammanställning (med förbehåll för smärre justeringar
vid utminuteringsprisets bestämmande):
Varumärke |
Nu- varande inköps- pris kr./l |
Nu- varande utminute- ringspris kr./l |
40 % av in-köps-priset |
20 % |
Kol. 3 = alt. 3 |
Kol. 3 - alt. 4 |
Procentuell prishöjning enligt |
|
alt. 3 |
alt. 4 |
|||||||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
Absolut rent brännvin.. |
1-68 |
1265 |
0*67 |
0-34 |
15.32 |
14-99 |
21-1 |
18-5 |
Skåne Akvavit......... |
2''05 |
13-25 |
0-82 |
0-41 |
1607 |
15-66 |
21-3 |
18 2 |
Eau-de-vie ............ |
2-71 |
14-50 |
1-08 |
0-54 |
17-58 |
17-04 |
21-2 |
17-5 |
Carlshamns Flaggpunscb |
3-94 |
16-50 |
1 58 |
0-79 |
20-08 |
19-29 |
21-7 |
16-9 |
Klosterlikör............ |
5''80 |
20-00 |
2*32 |
1-16 |
24-32 |
23-16 |
21-0 |
15-8 I |
Grönstedts *** ........ |
ti-64 |
21-50 |
2-66 |
1-33 |
26-1G |
24-83 |
21-7 |
15-5 1 |
Skotsk whisky......... |
8 75 |
25-33 |
o- 50 |
1-75 |
30-83 |
29.08 |
21-7 |
14-8 |
Munklikör ............ |
12-86 |
33-00 |
5-14 |
2-57 |
40-14 |
37-57 |
21-6 |
13-8 |
Martell ***............ |
15-13 |
37-U |
6-05 |
3-03 |
45-19 |
42-17 |
21-7 |
13-5 |
Vad härefter angår frågan om uttagande av en särskild lagerskatt vid
skattehöjningens genomförande har omnämnts, att i samband med 1948 års
höjningar av omsättningsskatterna å spritdrycker och vin genomfördes hos
innehavarna av överlåtna tillstånd till utskänkning av rusdrycker en särskild
lagerbeskattning, varom föreskrifter meddelades i övergångsbestämmelser
till respektive förordningar. Beträffande spritdrycker skulle lagerskatt
utgå med 2 kronor för liter räknat. I fråga om vin skulle lagerskatt
erläggas med belopp motsvarande den omsättnings- och utskänkningsskatt,
som skulle utgå enligt den nya förordningen, dock med rätt för restauratören
att avräkna vad med tillämpning av förut gällande bestämmelser i skatt
erlagts för lagret. Vid den nu ifrågasatta höjningen av omsättningsskatten
å spritdrycker syntes på motsvarande sätt en lagerbeskattning böra genomföras
hos innehavarna av överlåtna tillstånd till utskänkning av spritdrycker.
Därest höjningen komme att avse såväl grundavgiften som procentavgiften,
borde i en övergångsbestämmelse till förordningen föreskrivas, att
den, till vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning av spritdrycker,
skulle vara skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid
tiden för förordningens ikraftträdande med belopp motsvarande den omsättningsskatt
som skulle utgå enligt förordningen, dock med rätt för honom
att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande bestämmelser
i omsättningsskatt erlagts för samma lager. Samtidigt borde föreskrifter
om deklaration av lager och inleverans av skatt ävensom straffbestämmelser
meddelas.
Beträffande tidpunkten för skatteskärpningens ikraftträdande har framhållits,
att det syntes lämpligast att låta den nu ifrågasatta skattehöjningen
träda i kraft vid ett månadsskifte, förslagsvis den 1 december 1950. Härigenom
skulle vinnas bl. a. den fördelen att den för lagerskatten erforderliga
inventeringen kunde ske i samband med restaurangföretagens sedvanliga
månadsinventering.
I kontrollstyrelsens utredningsmaterial har i detta sammanhang icke räknats
med någon höjning av v inbe skottningen. Det har nämligen
synts tvivelaktigt om en skatteskärpning på detta område skulle tillföra
statsverket ökade inkomster. Sålunda har anförts, att den samlade behåll
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
ningen av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin utgjorde mindre än
8 % av motsvarande skatt å spritdrycker, och att efterfrågan å vin visat sig
betydligt mindre motståndskraftig mot prishöjningar än efterfrågan å spritdrycker.
Dessutom påginge för närvarande en ur nykterhetssvnpunkt icke
oförmånlig förskjutning i efterfrågan från starkvin till svagare viner.
Vad härefter angår frågan om skärpning i beskattningen av malt d r y ck
e r har framhållits — beträffande maltdrycker av andra klassen — att
utlämningen av sådana maltdrycker starkt ökat från och med tillverkningsåret
1944/45. Utlämningsökningen avmattades dock under tillverkningsåret
1947/48, då skattesatserna för maltdrycker höjdes. Såvitt nu kunde bedömas
syntes utlämningsökningen under tillverkningsåret 1949/50 i förhållande
till år 1948/49 komma att utgöra icke fullt en procent. Vid oförändrade
skattesatser skulle utlämningen under tillverkningsåret 1950/51 kunna
antagas öka i samma omfattning, därvid utlämningen skulle kunna angivas
till omkring 173 miljoner liter. Skulle skattehöjning under loppet av sagda
år genomföras, funnes anledning antaga, att ökning i utlämningen ej komrne
att äga rum eller att — beroende på skattehöjningens storlek — utlämningsminskning
kunde komma att inträda. I vilken utsträckning eu skattehöjning
i och för sig kunde medföra utlämningsminskning vore i nuvarande läge
synnerligen svårbedömbart, bl. a. beroende på att undersökning beträffande
priselasticiteten för skattepliktiga maltdrycker icke utförts. Det kunde emellertid
antagas, att priselasticitetstalet för maltdrycker vore av åtminstone
samma storlek som beräknats för spritdrycker, nämligen — 0,25. Vid en skattehöjning
för maltdrycker av andra klassen med exempelvis 3 öre för liter
och ett genomsnittligt konsumentpris av 1 krona för liter skulle under i
övrigt lika förhållanden en utlämningsnedgång med omkring en procent
kunna uppstå. Då den skattepliktiga utlämningen under tillverkningsåret
1950/51 vid oförändrade skattesatser beräknats till 173 miljoner liter, skulle
densamma vid skattehöjning av nu angiven storlek kunna beräknas nedgå
till omkring 171 miljoner liter, motsvarande en årlig skatteintäkt av (0,42 X
171 =) 71,8 miljoner kronor. Den av skattehöjningen föranledda ökningen
i skatteintäkten skulle på grund av vad sålunda anförts kunna beräknas till
(171 X 0,42 — 173 X 0.39 =) 4,35 miljoner kronor.
I fråga om maltdrycker av tredje klassen har ifrågasatts, att den nuvarande
skattesatsen skulle höjas från 72 till 78 öre för liter.
Beträffande beskattningen av lagrat svagdricka har upplysts, att denna
skatt uppginge till omkring 0,8 miljoner kronor för år. Därest skattesatsen
höjdes med exempelvis 3 öre för liter, kunde man räkna med i stort
sett oförändrad utlämning och en skatteintäkt av omkring en miljon kronor.
Vidare har påpekats, att de föreslagna skatteskärpningarna för maltdrycker
skulle — i likhet med vad som varit fallet vid skatteskärpningen den 1
februari 1948 — påkalla, att tullsatserna för maltdrycker höjdes med belopp
svarande mot skatteskärpningen för maltdrycker av tredje klassen
eller med 6 öre för liter, d. v. s. beträffande stat. nr 323, maltdrycker på fat,
från 63 till 69 kronor för 100 kilogram och beträffande stat. nr 324, maltdrycker
på andra kärl, från 72 till 78 kronor för 100 liter.
Vad angår frågan om skärpning av skatten å läskedrycker har i
kontrollstyrelsens utredningsmaterial anförts, att under tiden den 1 januari
—den 30 juni 1950 hade utlämningen av läskedrycker uppgått till 86,8 miljoner
liter. Under samma tid år 1949 uppgick utlämningen till 83,o miljoner
liter. En ökning i utlämningen förelåge sålunda med 3,8 miljoner liter eller
med 4,6 procent. Då utlämningen under tiden den 1 juli—den 31 december
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 255.
1949 uppgick till 84,6 miljoner liter, skulle utlämningen under förutsättning
av oförändrad procentuell ökniug under samma tid 1950 kunna angivas till
88,5 miljoner liter och utlämningen under hela år 1950 till omkring 175 miljoner
liter. Utlämningen under år 1951 hade beräknats under förutsättning av
något minskad utlämningsökning. Därest en skattehöjning skulle vidtagas
med 3 öre för liter eller med samma belopp, som legat till grund för beräkningarna
för maltdrycker av andra klassen och lagrat svagdricka, funnes
anledning antaga, att efterfrågan på läskedrycker åtminstone till en början
under i övrigt lika förhållanden icke ökade. Med hänsyn till att läskedrycker
syntes vara mera priselastiska än maltdrycker, bl. a. på grund av att desamma
enligt verkställd undersökning till största delen av försäljningvolymen
konsumerades i hushållen och där kunde substitueras med exempelvis
mjölk, saft e. d., syntes vid skattehöjning i nuvarande läge riktigt att
räkna med konsumtionsminskning av sådan omfattning att utlämningsvolymen
för år räknat efter skattehöjning med 3 öre för liter komme att
uppgå till högst 170 miljoner liter. Skatteintäkten för en tolvmånadersperiod
efter skattehöjning skulle enligt denna beräkning kunna angivas till
(170X0,21=) 35,7 miljoner kronor. Den av skattehöjningen föranledda
inkomstökningen skulle sålunda kunna angivas till (170 X 0,21 — 180 X
0,i8=) 3,3 miljoner kronor.
Beträffande varuskatten å choklad- och ko nf it y r v ar or
anföres, att om skattesatsen för dessa varor höjdes från 60 till exempelvis
80 procent — vilket vore liktydigt med en skattehöjning av 33''A procent
— och dylik höjning av skattesatsen skulle inträda inom relativt kort tid
efter prishöjningen i september 1950 syntes de inträdda prisförhöjningarna
å choklad- och konfityrvaror kunna åtminstone momentant medföra en icke
oväsentlig konsumtionsminskning. Beträffande skattepliktig glass syntes
skattehöjning icke böra ifrågakomma bl. a. med hänsyn till att betydande
kontrolltekniska svårigheter förelåge. Då det årliga beskattningsvärdet för
denna vara utgjorde allenast cirka 7 miljoner kronor, medförande en skatteintäkt
av omkring 4 miljoner kronor vid en skattesats av 60 procent, skulle
skatteinkomsten vid en skattesats av 80 procent kunna antagas öka med
allenast något över en miljon kronor för år räknat. Under antagande att beskattningsvärdet
för choklad- och konfityrvaror frånsett glass för en tolvmånadersperiod
efter skattehöjningen skulle sjunka med 10 procent eller
till 170 miljoner kronor skulle skatteinkomsten kunna angivas till omkring
140 miljoner kronor. Merintäkten av varuskatten å choklad- och konfityrvaror
efter denna skattesats skulle enligt dessa beräkningar för en tolvmånadersperiod
kunna angivas till i runt tal (140 — 115 =) 25 miljoner
kronor.
Vidare har såvitt angår varuskatten å sprildrycksessenscr
anförts, att vid den höjning av spritskatten, som genomfördes den 1
mars 1948, höjdes skattesatsen för dessa essenser från 75 till 100 procent.
Denna höjning var föranledd hl. a. därav, att det befunnits lämpligt
söka bibehålla i stort sett oförändrat konkurrensläge mellan hemtillverkad
likör och originalvara. Därest den i omsättningsskatten å spritdrycker
ingående grundavgiften höjdes med 2 kronor och procentavgiften från 60
procent till 80 å 100 procent av värdet, syntes skattesatsen för spritdrycksessenser
för undvikande av större förskjutning i konkurrensläget böra höjas
från 100 till 120 å 125 procent. Genom dylik höjning skulle statsverkets
skatteinkomst för försäljning av dylika varor öka med omkring 250 000
kronor för år räknat.