Statsutskottets utlåtande nr 219.

1

Nr 219.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
kostnader'' för vissa hjälpåtgärder i anledning
av Surtekatastrofen.

(3:e avd.)

I propositionen nr 256 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 13 oktober 1950, föreslagit
riksdagen att till Kostnader för vissa hjälpåtgärder i anledning av feurtekatastrofen
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 3 500 000 kronor.

Departementschefen framhåller, atit jordskredet i Södra Surte den 29
september 1950 var en naturkatastrof av för svenska förhållanden sällsynt
karaktär och med ovanligt omfattande skadeverkningar. Jordmassorna i det
av skredet drabbade området — omkring 24 hektar — förskötos under loppet
av några minuter närmare 100 meter, och bebyggelsen på området, 30 bostadshus
med sammanlagt 118 lägenheter, spolierades. I runt tal 300 personer
blevo hemlösa. För fastighetsägare och affärsinnehavare i samhället uppstodo
betydande förluster. De trafikleder, som hade beröring med området, demolerades.
Farleden i Göta älv fylldes igen, järnvägen och vägarna över området
avskuros. Även telefon- och avloppsledningarna samt det elektriska nätet
förstördes.

Det är enligt departementschefens mening självklart, att statsmakterna
böra ta det yttersta ekonomiska ansvaret för de åtgärder, som påkallas för
att iordningställa katastrofområdet och för att de drabbade enskilda personerna
icke skola behöva lida en alltför kännbar ekonomisk skada. Frågan om
bestridandet av kostnaderna för kommunikationsförbindelsernas återställande
anses icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

På frivillig väg insamlade medel beräknas täcka kostnaderna för åt befolk
ningen lämnad omedelbar hjälp samt för ersättning för skadat lösöre och
inkomstbortfall för fastighetsägare och rörelseidkare. Kostnaderna i övrigt
i anledning av skadegörelsen på enskild egendom anses böra bestridas av
staten genom särskilt anslag, vilket även skulle tagas i anspråk för nyssnämnda
ändamål, i den mån insamlade medel icke förslå härtill.

Kommunen avser att uppföra 36 enfamiljshus av 1Vä-planstyp, vilka
beräknas bliva färdiga för inflyttning under tiden december 1950—februari
1951. Provisoriska anordningar i form av bl. a. ett tillfälligt kök skola vid
tagas för att möjliggöra att till en början i varje hus skola kunna bo två
1—2233 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. (i samt. Nr 219.

Statsutskottets utlåtande nr 219.

familjer. Med denna nybebyggelse beräknas sålunda inom en relativt snar
framtid bostad kunna beredas 72 familjer. Departementschefen anför vidare:

Det är icke uteslutet, att genom forceringen av byggnadsarbetena kostnader
uppkomma, som rimligen icke böra belasta de nya fastigheterna.
Inredandet av ett provisoriskt extra kök i varje hus föranleder utgifter, som
falla utanför normala produktionskostnader. På grund av vad sålunda anförts
synes möjlighet böra finnas att för täckande av kostnaderna för ifrågavarande
enfamiljshus utöver egnahemslån bevilja statsbidrag intill ett belopp,
motsvarande extraordinära kostnader. Hållpunkter för att bedöma storleken
av dylika kostnader saknas f. n. Det synes emellertid rimligt att räkna, med
ett belopp av 100 000 kronor.

För finansiering av de normala produktionskostnaderna för husen kommer
kommunen att beviljas egnahemslån. Enligt gällande grunder skall lån
tagaren själv svara för tio procent av produktionskostnaden. I detta fall synes
det emellertid ändamålsenligt, att kommunen tills vidare erhåller egnahemslån
intill 100 procent av kostnaden. Den del av lånet, som ligger över 90
procent, bör vara amorteringsfri. Om riksdagen icke gör någon erinran häremot
bör därför Kungl. Maj:t kunna bemyndiga bostadsstyrelsen att medgiva
detta undantag från gällande bestämmelser. När nytillskottet av bostäder
i samhället blivit så stort, att den extra familjen i enfamiljshusen kan beredas
bostad på annat håll, böra husen successivt försäljas till enskilda personer.
Härvid bör självfallet krävas, att köparen gör en egen insats motsvarande
minst tio procent av produktionskostnaden. Det extra lån mellan 90 och 100
procent av kostnaden, som kommunen föreslagits kunna, erhålla, bör därför
återbetalas till det lånebeviljande organet senast i samband med att kommunen
försäljer fastigheterna.

Härutöver beräknas viss ytterligare bebyggelse snarast kunna påbörjas
av aktiebolaget Surte glasbruk och en i orten bosatt byggmästare.

För att ordna fastighetsförhållandena anses det nödvändigt, att skadeområdet
inlöses av staten. Det sammanlagda värdet av såväl byggnader som mark
vid tiden omedelbart före raset har av länsstyrelsen i Älvsborgs län uppskattats
till 2 385 000 kronor. Departementschefen har för inlösen tills vidare
beräknat detta belopp; det slutliga bestämmandet av köpeskillingens storlek
anses emellertid böra ske genom en särskild av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd,
vilken i erforderlig utsträckning skall föra förhandlingar med fastighets
ägarna.

Tidigast nästa sommar bedömes det vara möjligt att mera slutgiltigt avgöra,
i vad män de raserade byggnaderna varaktigt kunna återplaceras inom
rasområdet och vid vilken tidpunkt detta i så fall kan ske. För att undvika
värdeförstöring föreslås därför, att reparabla byggnader nödigt iståndsättas,
varjämte en grundläggande planering av området anses böra verkställas,
medan det befinner sig i statens ägo. Kostnaderna för dessa åtgärder beräknas
till 95 000 kronor för justering av byggnader, 150 000 kronor för flyttning
av byggnader inom rasområdet och 350 000 kronor för grovplanering
av området. De kostnader, vilka härutöver uppkomma för de skadade bygg
nademas slutliga iståndsättande, kunna dock icke nu uppskattas.

Kostnaderna för de av myndigheterna omedelbart vidtagna hjälpåtgärderna

Statsutskottets utlåtande nr 219.

3

beräknas till 57 000 kronor. För en ingående geologisk undersökning av
katastrofområdet föreslås 50 000 kronor. Sedan denna utredning avslutats,
förordar departementschefen, att en liknande undersökning företages även
inom de bebyggda områdena vid Göta älvs östra strand närmast söder och
norr om Surte. Kostnaderna härför, vilka icke nu kunna, beräknas, anses
böra bestridas i samma ordning som kostnaderna för undersökningarna inom
katastrofområdet. För icke förutsedda utgifter har reserverats ett belopp av
100 000 kronor. Anslagsbehovet i dess helhet har sålunda upptagits till
(100 000 + 2 385 000 + 95 000 + 150 000 + 350 000 + 57 000 + 50 000 +
100 000) 3 287 000 kronor. Då medelsberäkningen beträffande vissa poster är
mycket preliminär, föreslår departementschefen, att anslaget avrundas till
3 500 000 kronor. Detta belopp avses även täcka de kostnader, för vilka
medel ställts till förfogande från anslaget till oförutsedda utgifter, till vilket
sistnämnda anslag därför skulle återföras ett belopp av 500 000 kronor. Fn
viss återbäring av medel till statsverket kan beräknas efter det att fastigheterna
försålts av staten.

Utskottet. För att få eu närmare uppfattning om de skadeverkningar i olika
hänseenden, som uppkommit genom naturkatastrofen i Surte, ävensom det
arbete, som nedlagts från statliga och kommunala organ för att återställa trafikleder,
bispringa befolkningen in. in., har utskottet i mitten av november avlagt
besök på katastrof plats en. Därvid har utskottet även varit i tillfälle att
konferera med bl. a, representanter för statliga och kommunala myndigheter.
Utskottet har vid detta besök med tillfredsställelse kunnat konstatera, att
dessa myndigheter, var och en inom sitt område, ingripit med berömvärd
snabbhet och effektivitet och att som en följd härav röjningen på katastrofplatsen
och avhjälpandet av skadorna i övrigt hittills kunnat genomföras
utan onödig tidsspillan. Befolkningens och frivilliga hjälporganisationers
insatser ha likaledes varit av stort värde.

Utskottet delar uppfattningen, att statsmakterna böra ta det yttersta ekonomiska
ansvaret för de åtgärder, som påkallas för att iordningställa katastrofområdet
och för att de drabbade enskilda personerna icke skola behöva
lida en alltför kännbar ekonomisk skada.

Bland de mest angelägna uppgifterna är givetvis att bereda bostäder åt
de familjer, som genom raset blivit utan hem. Då arbetena måste forceras
och dessutom en del särskilda inredningsarbeten skola utföras, synes det
beträffande enfamiljshusen skäligt, att utöver egnahemslån statsbidrag kan
beviljas för extraordinära kostnader. Utskottet har icke heller något att erinra
mot att kommunen tills vidare erhåller egnahemslån intill 100 procent av
produktionskostnaden. Det extralån å 10 procent av kostnaden, som härigenom
lämnas, förutsättes skola återbetalas vid fastigheternas försäljning.

Av skäl som anförts i propositionen tillstyrker utskottet förslaget, att
staten skall inlösa hela rasområdet. Vad beträffar kostnaderna härför torde
f. n. icke kunna göras mera bestämda beräkningar. Utskottet vill emellertid

4

Statsutskottets utlåtande nr 219.

i anslutning härtill understryka angelägenheten av att även i detta sammanhang
iakttaga nödig försiktighet med statsutgifterna. Det bör sålunda tillses, att
icke någon övervärdering av de förstörda byggnaderna och fastigheterna
kommer till stånd. Kungl. Maj:t bör vidare med uppmärksamhet följa undersökningarna
så att de kostnader, som nedläggas för justering, flyttning och
iståndsättande av byggnader, i regel komma- statsverket åter till godo vid
försäljning av desamma.

Övriga i propositionen framlagda förslag föranleda icke någon erinran från
utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader för vissa hjälpåtgärder i anledning
av Surtekatastrofen å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1950/51 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 3 500 000 kronor.

St-ockholm den 30 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Ohlon,
Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding, fröken Andersson, herrar Berling,
Sundelin, Leander, Gillström, Johan Eric Ericson, Näsström, Lundqvist och
Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Svensson i
Ljungskile, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Ståhl, Staxäng,
Åkerström, Pettersson i Dahl och Petterson i Degerfors.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.