Statsutskottets utlåtande nr 212.

1

Nr 212.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra.

(3:e avd.)

I propositionen nr 167 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 17 februari 1950,
föreslagit riksdagen att

dels medgiva upprättandet i anslutning till karolinska sjukhuset i Stockholm
av en arbetsklinik för kvalificerad arbetsprövning samt för bedrivande
av viss forskningsverksamhet;

dels medgiva att statsbidrag enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder
må utgå till Göteborgs stad för driften av en arbetsklinik;

dels medgiva att statsbidrag försöksvis lämnas till företag som organisera
särskilda avdelningar för sysselsättande av mera höggradigt partiellt arbetsföra
samt till landsting, kommuner in. fl. som upprätta träningsverkstäder
och arbetscentraler för partiellt arbetsföra;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att i övrigt föranstalta om försöksverksamhet
för beredande av arbetsvärd åt partiellt arbetsföra i huvudsaklig enlighet
med av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder.

Sedan den år 1943 tillkallade kommittén för partiellt arbetsföra numera
slutfört sin utredning (sammanlagt fem betänkanden) har departementschefen
funnit det vara lämpligt, att utredningsarbetets resultat redovisas inför
riksdagen samt att förslag till vissa åtgärder rörande arbetsvärd åt partiellt
arbetsföra framläggas. Med hänsyn till att vissa av de frågor kommittén
berört äro föremål för utredning i annat sammanhang och i andra fall utredningar
pågå, som kunna påverka ställningstagandet till framlagda förslag,
har det icke varit möjligt att till behandling upptaga samtliga de förslag
från kommittén, som ännu icke varit föremål för riksdagens prövning.
Frågan om de partiellt arbetsföras inlemmande i produktionen inrymmer
också — framhåller departementschefen — en mängd komplicerade problem,
vilka icke kunna lösas på eu gång utan endast genom att steg för steg
utbygga åtgärderna på detta område. I propositionen behandlas huvudsakligen
de förslag, som kommittén framlagt i sina andra och femte betänkanden,
samt en särskild utredning om industrihem och omskolningsanstaltcr
för från fängelser, vissa sjukhus och anstalter utskrivna eller permitterade
personer in. fl.

1 propositionen lämnas inledningsvis en översikt över de åtgärder, som
redan vidtagits för de partiellt arbetsföra i olika avseenden (s. 5—10).

I Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 212.

2

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Utskottet behandlar i det följande under olika rubriker de förslag, som
av Kungl. Maj:t framlagts i nu förevarande proposition. Utskottets hemställan
till riksdagen i anledning av propositionen har samlats i slutet av
detta utlåtande.

Arbetsprövning och arbetsträning.

Frågan om åtgärder för arbetsprövning och arbetsträning har behandlats
dels av kommittén (betänkandena II och V), dels ock av arbetsmarknadsstyrelsen
i ett den 10 november 1948 avlämnat förslag beträffande arbetsprövnings-
och arbetsträningsinstitut samt i den 3 resp. 15 februari 1950
avgivna förslag angående upprättande av arbetskliniker.

Departementschefen har, efter att ha understrukit behovet av möjligheter
till arbetsprövning och arbetsträning, behandlat arbetsmarknadsstyrelsens
förslag, att statsbidrag skall utgå till s. k. arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut.
Han delar styrelsens uppfattning rörande behovet av sådana
mindre verkstäder. I allmänhet torde det emellertid — framhåller departementschefen
— vid dessa icke finnas resurser att verkställa en mera metodisk
arbetsprövning och arbetsträning. Verksamheten vid dessa mindre institutioner
torde i allmänhet inskränka sig till enklare arbetsträning och
mer eller mindre permanent sysselsättning av partiellt arbetsföra. Någon
skarp gränsdragning mellan arbetsträning och skyddad sysselsättning anses
icke förekomma vid ifrågavarande institutioner. Frågan om stöd till desamma
bär därför upptagits till närmare behandling i samband med kommitténs
förslag rörande skyddad sysselsättning.

Departementschefen anser det emellertid otvivelaktigt föreligga ett betydande
behov av möjligheter till kvalificerad arbetsprövning av partiellt
arbetsföra. Dessa anses böra innefatta resurser för prövning ur medicinsk,
psykologisk och teknisk synpunkt av svårbedömbara arbetsvårdsfall. Det
anses vidare vara av stor vikt, att lämpliga metoder utprövas för hur en
systematisk funktionsförbättrande arbetsträning lämpligast skall bedrivas.
Arbetsmarknadsstyrelsen har anmodats att inkomma med utformade förslag
till sådan verksamhet. De förslag om upprättande av arbetskliniker,
som arbetsmarknadsstyrelsen med anledning härav framlagt, har departementschefen
funnit ägnade att tillgodose de behov som här föreligga. Enligt
dessa förslag skola dylika kliniker upprättas i Stockholm och Göteborg.
Kliniken i Stockholm skall upprättas i lokal anslutning till karolinska sjukhuset
och med staten som huvudman. Den avses dock vara en fristående
institution. Den andra kliniken skall upprättas av Göteborgs stad och innebär
en utbyggnad av och komplettering till de anordningar för partiellt arbetsföra,
som staden redan upprättat. Båda klinikerna skola vara i stånd
att ge kvalificerad arbetsprövning och arbetsträning. Stockholmskliniken
är därjämte avsedd att i viss mån fungera som en forskningsinstitution,

Statsutskottets utlåtande nr 212.

3

vars resultat skola komma hela arbetsvårdsorganisationen till godo. Till
denna institution torde även svårbedömbara invaliditetsfall vid behov kunna
remitteras för undersökning. Samarbete avses skola etableras med en
rad institutioner på angränsande verksamhetsområden. Platserna på stockholmskliniken
skola stå till förfogande för partiellt arbetsföra från hela
landet. Av platserna på göteborgskliniken skola minst 5 utnyttjas på samma
sätt.

Verksamheten skall tills vidare ha försökskaraktär, och avtal med Göteborgs
stad skall träffas för ett budgetår i taget. Närmare bestämmelser rörande
verksamheten förutsättas skola utfärdas av Kungl. Maj :t.

Departementschefen har godtagit arbetsmarknadsstyrelsens kostnadsberäkningar.
I enlighet härmed skulle upprättandet av stockholmskliniken
kosta ca 113 700 kronor. De årliga driftkostnaderna för denna klinik ha
beräknats till 88 150 kronor. Tillsammans med bidraget till göteborgskliniken,
vilket skulle utgöra 75 % av vissa kostnadsposter (tillhopa ca 26 800
kronor), skulle de årliga kostnaderna utgöra ca 115 000 kronor.

Utskottet anser det angeläget, att genom det allmännas försorg möjligheterna
för de partiellt arbetsföra att vinna inträde i arbetslivet undei lättas.
Redan nu ägnas icke minst inom landstingen stor uppmärksamhet åt dessa
frågor, och betydande belopp anvisas årligen till arbetsvärd i olika former.
Efter hand som utvecklingen gått framåt ha nya metoder och nya åtgärder
från det allmännas sida aktualiserats. I fråga om arbetsprövning och arbetsträning
finnes f. n. endast tillgång till ett antal mindre institut, vilkas
resurser äro relativt små. Utskottet delar departementschefens uppfattning,
att genom ifrågavarande institut goda resultat uppnåtts ävensom att ett
betydande behov föreligger av möjligheter till kvalificerad arbetsprövning
av partiellt arbetsföra. Utskottet ansluter sig därför i princip till det i propositionen
framlagda förslaget om upprättande av två arbetskliniker för nu
ifrågavarande ändamål.

Förutsättningarna för att inpassa partiellt arbetsföra i arbetslivet äro
särskilt gynnsamma under nu rådande arbetsmarknadsläge. Verksamheten
bör därför snarast igångsättas. Ä andra sidan vill utskottet understryka
vikten av att verksamheten ges försökskaraktär och att man därför bör ga
fram med viss försiktighet. Särskilt angeläget är att ett intimt samarbete
kommer till stånd mellan klinikerna och landstingens samt icke-landstingsstäders
inrättningar för arbetsträning o. d. I den mån det vid dessa institut
förekommer patienter, som konstateras vara i behov av kvalificerad arbetsprövning,
höra dessa i största möjliga man beredas företräde till klinikerna.

F. n. torde föreligga ett ackumulerat behov av kvalificerad arbetsprövning,
varför klinikerna till en början torde komma att bli hårt ansträngda.
Det förefaller emellertid icke osannolikt att, sedan detta avarhetats, frekvensen
av de kvalificerade fallen kommer att avtaga. Verksamheten bör på
grund härav uppbyggas försiktigt och under hänsynstagande till de erfa -

4 Statsutskottets utlåtande nr 212.

renheter, som efter hand vinnas rörande det framtida behovet av klinikplatser
av här avsett slag.

\ ad beträffar det närmare förslaget om anordnande av två kliniker för
ifrågavarande ändamål, har detta icke givit utskottet anledning till annat
uttalande än att det beträffande stockholmskliniken bör eftersträvas garantier
för att den avsedda byggnadstomten får disponeras för avsevärd tid
framåt.

^ departementschefen i övrigt anfört under denna punkt kan utskottet
tillstyrka.

De partiellt arbetsföras sysselsättande.

De principiella riktlinjer, som uppdragits för de partiellt arbetsföras
sysselsättande, innebära i huvudsak följande. I första hand bör eftersträvas
att handikappade personer genom yrkesvägledning, eventuellt i förening
med speciella åtgärder såsom arbetsprövning och arbetsträning, beredas arbete
av sådan art att deras handikap icke hindrar dem att utföra en fullgod
arbetsprestation. Först om det visat sig uteslutet att på detta sätt placera
den handikappade arbetskraften i konkurrens med fullarbetskraft böra
saranordningar för partiellt arbetsföra tagas i anspråk. Härvid bör fortfarande
eftersträvas att de partiellt arbetsföra beredas anställningar i den
ordmane produktionen på så förmånliga villkor som möjligt. I sista hand
bor hänvisning ske till exempelvis skyddad sysselsättning eller hemarbete.

Tanken på att införa något slag av k v o 11 a g s t i f t n i n g, d. v. s. åläggande
for arbetsgivare att anställa viss kvot partiellt arbetsföra, har avvisats.
Detsamma gäller reserverande av vissa yrken eller befattningar.
Vad beträffar företrädesrätt till viss handelsverksamhet har departementschefen
icke ansett sig nu kunna taga ställning till framförda
förslag.

Kommittén har utförligt behandlat de åtgärder, som kunna komma i fråga
för att öka möjligheterna till partiellt arbetsföras inlemmande i
den ordinarie produktionen.

Kommittén har bl. a. föreslagit, att genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg
upplysningsbroschyrer skola utarbetas rörande de partiellt arbetsföra
och deras handikaps inverkan på arbetsförmåga in. in. Förslaget biträdes
i propositionen.

Vad beträffar frågan om arbetsanalyser har viss försöksverksamhet bedrivits
på detta område under år 1949. Vid institutionen för industriell ekonomi
och organisation vid tekniska högskolan i Stockholm har bildats
en kommitté för arbetsfysiologisk forskning, som anlitat en amerikansk expert,
professorn B. Hanman, för arbetsanalyser vid en del företag i Sverige.
Verksamheten har bekostats av Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
och arbetsmarknadsstyrelsen, vilken myndighet erhållit Kungl.
Maj :ts medgivande att med sammanlagt 30 000 kronor bidraga till denna
försöksverksamhet.

Statsutskottets utlåtande nr 212.

5

Kommittén har vidare granskat kollektivavtalens och andra anställningsavtals
bestämmelser ur de partiellt arbetsföras synpunkt. Härvid har kommittén
rekommenderat vissa ändringar i avtalen för att öka partiellt arbetsföras
möjligheter att vinna anställning inom produktionen. Departementschefen
betraktar det som en mycket betydelsefull angelägenhet att avtalen
utformas i enlighet med vad kommittén rekommenderat.

Kommittén har föreslagit, att statsbidrag skall kunna utgå till företagare,
som anordna halvskyddad sysselsättning för partiellt arbetsföra
med undernormal prestationsförmåga. Departementschefen förordar,
att arbetsmarknadsstyrelsen försöksvis får lämna statsbidrag till sådan
verksamhet. Tills vidare avses bidrag dock icke skola kunna lämnas till företagare,
som sysselsätta enskilda partiellt arbetsföra, placerade tillsammans
med fullarbetskraft i den ordinarie produktionen. I propositionen föreslås,
att styrelsen får disponera högst 20 000 kronor för statsbidrag till
halvskyddad verksamhet under budgetåret 1950/51.

I fråga om behovet in. m. av skyddad v e r k s a in h e t har departementschefen
bl. a. anfört följande.

Behovet av företag för sysselsättning av partiellt arbetsföra med så låg
prestationsförmåga, att de icke kunna tänkas konkurrera med fullarbetskraft
ens i fråga om särskilt lätta arbetsuppgifter inom näringslivet, har i
olika sammanhang vitsordats. För min del betraktar jag sådana företag
som ett betydelsefullt medel för att sätta svårt handikappade personer i
stånd att själva bidraga till sin försörjning och nyttiggöra deras begränsade
arbetsförmåga för samhället. Kommittén har föreslagit, att huvudmannaskapet
för företag av detta slag skall utövas av landsting, primärkommuner
eller enskilda föreningar och stiftelser. Detta synes mig riktigt.
Med hänsyn till att de partiellt arbetsföra, för vilka den skyddade verksamheten
är avsedd, i stor utsträckning f. n. torde åtnjuta socialhjälp, måste
det för kommunerna vara ett betydande intresse att stödja verksamhet,
som sätter vederbörande i stånd att helt eller delvis försörja sig själva. Då
endast relativt stora kommuner torde kunna ordna egna företag av tillfredsställande
standard, är emellertid landstingens medverkan önskvärd.
Frågan om statsbidrag till verksamheten får anses nära sammanhänga med
spörsmålen rörande den socialhjälp, varom socialvårdskommittén inom kort
torde avge förslag. Med hänsyn till vikten av att erfarenheter av skyddad
verksamhet vinnas snarast möjligt, hör emellertid redan nu visst stöd av
statsmedel försöksvis utgå till skyddade företag. Stödet bör tills vidare icke
ges generell karaktär utan under nästa budgetår lämnas inom en bestämd
kostnadsram.

Med hänsyn till svårigheterna att åstadkomma en gränsdragning mellan
arbetsträning och skyddad verksamhet förordas, att statsbidrag kan utgå
till båda verksamhetsgrenarna. De kombinerade företagen föreslås skola
benämnas träningsverkstäder och arbctscentralcr. Under budgetåret 1950/
51 anses det särskilt angeläget, alt stöd lämnas åt institutioner, som lägga
huvudvikt vid arbetsträning.

1 princip har beräknats att verkstad för partiellt arbetsföra skall ha
minst 15 arbetsplatser för att komma i åtnjutande av statsbidrag. Arbets -

6 Statsutskottets utlåtande nr 212.

marknadsstyrelsen avses dock skola kunna medgiva undantag från denna
regel.

Departementschefen har beträffande statsbidraget föreslagit, att detta skall
utgå med högst 50 % av föreståndares och arbetsledares löner. Vidare skall
bidrag kunna utgå till anskaffningskostnader för desinfektionsanordningar
för smittoförande tuberkulösa.

Enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen funnos i oktober 1949 12
olika huvudmän, som organiserat träningsverkstäder och arbetscentraler för
partiellt arbetsföra. Antalet föreståndare och egentliga arbetsledare var 35,
varav 7 deltidsanställda. Den till dessa utbetalda lönesumman per år uppgick
till 192 889 kronor.

Departementschefen förordar, att arbetsmarknadsstyrelsen under budgetåret
1950/51 får disponera högst 100 000 kronor för bidrag till träningsverkstäder
och arbetscentraler.

Kommittén har framhållit, att det hem industriella arbetet
kan ge goda möjligheter till sysselsättning åt partiellt arbetsföra. Departementschefen
anför härom bl. a.

Enligt kommitténs förslag skall den offentliga arbetsförmedlingen i större
utsträckning än hittills ägna sig åt ackvisition och förmedling av hemarbete,
varvid i första band förmedlingsarbetet skall inriktas på att tillgodose de
partiellt arbetsföras behov av hemarbetsuppgifter. Jag anser också, att arbetsförmedlingen
bör ägna viss uppmärksamhet åt denna uppgift. Uppgiften
bör dock med hänsyn till den knappa personaltillgången begränsas till förmedling
av kontakten mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utlämningen
av hemarbetsuppgifter, kontrollen av det utförda arbetet samt utbetalningen
av arbetslöner o. d. böra ombesörjas av de företag, för vilkas räkning arbetena
utföras. Den kontroll över arbetsuppgifternas lämplighet med hänsyn
till lönevillkor, familje- och bostadsförhållanden in. m., som enligt förslaget
skall utföras av arbetsförmedlingen, bör förutsättas ske i sådan utsträckning,
att det från arbetsförmedlingens sida kan konstateras, huruvida det
anvisade arbetet är det med hänsyn till sökandens krafter och färdigheter
in. m. lämpligaste. En sådan kontroll åligger allmänt arbetsförmedlingen
vid anvisande av arbete. Arbetsförmedlingen bör i övrigt såsom hittills stå
neutral i löne- och avtalsfrågor.

Kommittén har anfört, att de särskilda företagen för sysselsättande av
partiellt arbetsföra även böra fungera såsom hemarbetscentraler för utlämning
och mottagning av hemarbete till partiellt arbetsföra. Erfarenheten
har visat, att efterfrågan på hemarbetsuppgifter vida överstiger tillgången
på sådana lämpliga objekt. Svårigheter ''uppstå också att kontinuerligt
hålla hemarbetarna med arbete. Det är därför av vikt, att sådana hemarbetscentraler
komma till stånd. Jag ansluter mig sålunda till vad kommittén
i detta avseende förordat.

Av kommittén framlagda förslag om stödåtgärder för hemslöjden ha
icke upptagits i detta sammanhang. Detsamma är fallet beträffande kommitténs
synpunkter på beredskapsarbeten och arkivarbeten.

Någon statlig inköps- och försälj ningsorganisat io n med
uPPgift att handha inköp av material och försäljning av färdiga produkter
från de skyddade företagen anser departementschefen i likhet med kommittén
icke vara behövlig f. n.

Statsutskottets utlåtande nr 212.

7

Utskottet ansluter sig till det program för åtgärder för de partiellt arbetsföras
sysselsättande, som departementschefen här uppdragit. I korthet innebär
förslaget följande.

Upplysningsbroschyrer skola utarbetas rörande de partiellt arbetsföra
och deras handikaps inverkan på arbetsförmåga m. in. Kollektiv- och anställningsavtal
böra utformas så, att de öka de partiellt arbetsföras möjligheter
att vinna anställning inom produktionen. Försöksvis skall statsbidrag
lämnas till halvskyddad sysselsättning. Visst stöd av statsmedel skall även
lämnas till skyddade företag, d. v. s. träningsverkstäder och arbetscentraler.
För ifrågavarande ändamål föreslås arbetsmarknadsstyrelsen få disponera
100 000 kronor. Hemarbetscentraler för mottagning och utlämning av hemarbete
åt partiellt arbetsföra avses skola upprättas. Dessutom avses den
offentliga arbetsförmedlingen skola ägna viss uppmärksamhet åt ackvisition
och förmedling av hemarbete.

Vad beträffar frågan om statsbidrag till skyddad verksamhet har departementschefen
icke avgivit något definitivt förslag med hänsyn till denna flagas
beroende av det betänkande rörande socialhjälp, som vore att vänta från
socialvårdskommittén. Denna kommitté har nu avgivit sitt förslag, som åsyftar
relativt genomgripande förändringar. Utskottet delar uppfattningen, att
med ett definitivt ställningstagande rörande statsbidragsgrunderna för skyddad
verksamhet m. m. bör anstå till dess socialvårdskominitténs förenämnda
förslag närmare prövats.

I övrigt har vad under denna rubrik anförts icke givit utskottet anledning
till något uttalande.

Industrihem för från fängelser in. fl. anstalter utskrivna eller
permitterade personer.

Kommittén har bl. a. föreslagit, att statsbidrag skall utgå till dels de nu
befintliga två industrihemmens inackorderingshem, dels ock upprättandet
av nya smärre inackorderingshem, allt enligt de normer 1946 års alkoholistvårdsutredning
föreslagit beträffande inackorderingshem för alkoholister.
Departementschefen har icke ansett sig f. n. kunna biträda dessa förslag.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att frågan om eventuellt
statsbidrag till ifrågavarande hem bör bedömas i samband med prövning
av alkoholistvårdsutredningens förslag om höjda statsbidrag till inackorderingshem
för alkoholister.

Utbildningsbidrag och stipendier.

1 fråga om bidrag åt partiellt arbetsföra, som genomgå omskolning eller
annan yrkesutbildning, gälla olika bestämmelser bl. a. beroende på vilken
grupp av handikappade vederbörande tillhör och i vilken ordning han erhål -

8 Statsutskottets utlåtande nr 212.

ler utbildning. Särskilda regler gälla beträffande blinda, dövstumma, vanföra
och i militärtjänst skadade personer. Partiellt arbetsföra i övrigt kunna
erhalla bidrag av statsmedel till utbildning genom pensionsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
vilka tillämpa olika bidragsregler. Pensionsstyrelsens
bidragssystem utmärkes av att bidragen i stort sett maximeras till y,
av den beräknade kostnaden, medan återstoden får bestridas av den utbildade
eller hans hemkommun. Arbetsmarknadsstyrelsen bedriver på ifrågavarande
område en försöksverksamhet, som främst innebär att styrelsen lämnar
bidrag till elever, som genomgå omskolningskurser. Utbildningsbidrag
lamnas enligt samma regler som tillämpas beträffande i militärtjänst skadade
personer och utgår sålunda, förutom till resor in. in., dels till den utbildades
töet uppehälle med ett belopp som tillsammans med timpenning
eller annan inkomst uppgår till resp. 250, 275 och 300 kronor för månad ''i
olika dyrortsgrupper, dels ock till den utbildades familj såsom familjepenning
in. in. enligt gällande familjebidragsförordning. I förhållande till reglerna
om bidrag till i militärtjänst skadade personer föreligger dock den
skillnaden, att kommunerna förutsättas bidraga med minst 25 % av kostnaderna
för familjebidrag medan kommunernas andel enligt familjebidragsförordningens
bestämmelser är lägre. Den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna
försöksverksamheten har tillkommit i anslutning till kommitténs för partiellt
arbetsföra förslag.

Nämnda kommitté har också föreslagit, att de skiftande bidragsformerna
skola sammanföras till ett enhetligt system. Med hänsyn till det nära sambandet
med det frågekomplex, som torde behandlas av socialvårdskoinmittén
i dess väntade betänkande om socialhjälp, anser departementschefen emellertid
bidragen till partiellt arbetsföra om möjligt böra upptagas till behandling
i samband med nämnda betänkande. Däremot har övervägts att
föreslå införande av enhetliga regler för pensionsstyrelsens och arbetsmarknadsstyrelsens
bidragsverksamhet beträffande civila partiellt arbetsföra. I
detta syfte har genom representanter för de båda ämbetsverken undersökts
möjligheten att sammanjämka bidragsreglerna. Enighet har dock härvid
icke kunnat vinnas. Med hänsyn härtill och då förutsättningarna för utformningen
av bidragsreglerna torde påverkas av de förslag om ändrade
bestämmelser rörande ersättning till personer som skadats i militärtjänst
samt familjebidrag till värnpliktiga, vilka på förslag av chefen för försvarsdepartementet
förelagts riksdagen, föreslås, att pensionsstyrelsen och arbetsmarknadsstyi
elsen även under budgetaret 1950/51 bedriva sin verksamhet i
stort sett med tillämpning av förut följda regler.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet för beredande av yrkesutbildning
åt andra partiellt arbetsföra än i militärtjänst skadade anses även under budgetaret
1950/51 böra bedrivas sasom försöksverksamhet. Denna verksamhet
förutsättes få utsträckas också till vissa andra utbildningsvägar än som
hittills kommit i fråga. Sålunda skulle bidrag bl. a. kunna utgå i fall då den
ordinarie undervisningen eller kortare kurser vid sådana yrkesutbildningsanstalter,
som stå under överstyrelsens för yrkesutbildning ledning eller till -

Statsutskottets utlåtande nr 212.

9

syn, utnyttjas. Även korrespondenskurser skulle kunna bekostas såsom
komplement till pågående praktisk utbildning.

Utskottet. Med hänsyn till den mera genomgripande omprövning av de
sociala bidragsformerna, som aktualiserats av socialvårdskommitténs förslag
om socialhjälpen bör, såsom departementschefen framhållit, frågan om
åstadkommande av ett enhetligt bidragssystem för de partiellt arbetsföra
icke nu upptagas till prövning. Då icke heller någon sammanjämkning av
bidragsreglerna kunnat åstadkommas av pensionsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
torde hittillsvarande bidragsregler tills vidare få bibehållas.

Övriga i nu förevarande sammanhang framlagda förslag kan utskottet
tillstyrka.

Yissa organisatoriska spörsmål.

Kommittén har föreslagit, att arbetsvårdsverksamheten — med undantag
för den tekniska ledningen av yrkesutbildningen -— skall organiseras med
utgångspunkt från dess enligt kommitténs mening viktigaste del, den arbetsförmedlande
verksamheten, samt att därvid arbetsmarknadsstyrelsen
skall vara central arbetsvårdsmyndighet. Departementschefen anser det naturligt,
att styrelsen såsom chefsmyndighet för den i arbetsförmedlingen
inbyggda särskilda anbetsvårdsorganisationen intager denna ställning. I
praktiken har styrelsen också genom de senaste årens utveckling fått en
sådan ställning.

Kommittén har i överensstämmelse med sin nämnda inställning föreslagit,
att sedan en arbetsvårdsorganisation kommit till stånd och utbyggts, pensionsstyrelsens
verksamhet för beredande av yrkesutbildning åt partiellt
arbetsföra skall successivt överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen. Detta
förslag har vid remissbehandlingen avstyrkts av pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
överstyrelsen för yrkesutbildning och socialvårdskommittén.
Departementschefen framhåller, att det i längden kommer att framstå som
administrativt olämpligt, att arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen
parallellt och utan klar gränsdragning sinsemellan bedriva yrkesutbildande
verksamhet för partiellt arbetsföra. En överflyttning anses därför framdeles
böra komma till stånd. Någon sådan överflyttning föreslås dock icke f. n.
i avvaktan på ytterligare erfarenhet av den arbetsvårdande verksamheten.

Kommittén bär föreslagit, att en delegation för arbetsvårdsfrågor skall
inrättas i anslutning till arbetsmarknadsstyrelsen. Denna delegation skulle
få rådgivande funktion. I densamma skulle vara representerade vissa ämbetsverk
ävensom de partiellt arbetsföra. Ledamöterna skulle utses av
Kungl. Maj :t efter förslag från vederbörande myndighet och vad beträffar
representanter för de partiellt arbetsföra efter förslag från representativa
organisationer för dessa. Departementschefen tillstyrker detta förslag. Närmare
föreskrifter rörande delegationen förutsättas dock skola meddelas av
Kungl. Maj :t.

2 Iiihnng till riksdagens protokoll 19~>0. 6 samt. AV 212.

10

Statsutskottets utlåtande nr 212.

Ett förslag från kommitténs sida att överflytta dövstumkonsulenterna från
skolöverstyrelsen till arbetsmarknadsstyrelsen har departementschefen icke
funnit sig kunna biträda.

Utskottet anser även för egen del, att ifrågavarande verksamhet i administrativt
hänseende principiellt bör handhavas av en och samma myndighet.
Innan beslut fattas om en dylik överflyttning, är det dock nödvändigt
att vinna ytterligare erfarenheter av den arbetsvårdande verksamhet, som
nu bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen. Skulle erfarenheterna härav bli
ogynnsamma, får man på nytt överväga, huruvida icke pensionsstyrelsen
även i fortsättningen i viss utsträckning bör handlägga uppgifter av ifrågavarande
slag.

Under alla förhållanden anser utskottet det angeläget, att pensionsstyrelsens
hitintills större erfarenhet på detta område tillvaratages inom den samarbetsdelegation
för arbetsvårdsfrågor, som avses skola inrättas i anslutning
till arbetsmarknadsstyrelsen.

Medelsbehovet för budgetåret 1950/51.

Kostnaderna för inrättande av en arbetsklinik i Stockholm ha beräknats
till 113 700 kronor. Kostnaderna för driften av denna klinik under budgetåret
1950/51 och kostnaderna för bidrag till Göteborgs stad för driften av en
arbetsklinik ha beräknats till sammanlagt 115 000 kronor. Vidare har föreslagits,
att under budgetåret må disponeras för bidrag till halvskyddad verksamhet
högst 20 000 kronor och för bidrag till träningsverkstäder och arbetscentraler
högst 100 000 kronor. För informations- och propagandaverksamhet
ävensom vissa broschyrkostnader ha upptagits 15 000 kronor.

Medelsbehovet för verksamheten för beredande av yrkesutbildning in. m.
åt partiellt arbetsföra har av arbetsmarknadsstyrelsen uppskattats till
800 000 kronor under budgetåret 1950/51. Departementschefen räknar med
ett belopp av högst 500 000 kronor. För psykotekniska undersökningar, läkarundersökningar
och provanställning har avsetts resp. 40 000, 50 000 och
25 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under budgetåret 1950/51 för arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet för arbetsvärd åt andra partiellt arbetsföra
än i militärtjänst skadade uppskattas alltså till (113 700 + 115 000 + 20 000
+ 100 000 + 15 000 + 500 000 + 40 000 + 50 000 + 25 000) 978 700 kronor.
Kostnaderna i fråga föreslås skola bestridas från reservationsanslaget
till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Utskottet får erinra om att den omständigheten att förevarande proposition
behandlas först under riksdagens höstsession medfört en försening
av vissa åtgärder, som planerats för budgetåret 1950/51. Medelsåtgången
torde därför bliva icke obetydligt lägre än som angivits i propositionen. De

Statsutskottets utlåtande nr 212.

11

för ändamålet beräknade medlen stå emellertid redan till Kungl. Maj :ts disposition.
Det torde få förutsättas, att Kungl. Maj :t, med hänsyn till att anslagen
sålunda tillmätts i överkant, iakttar nödig försiktighet i fråga om
utgifterna under återstoden av budgetåret.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. medgiva upprättandet i anslutning till karolinska sjukhuset
i Stockholm av en arbetsklinik för kvalificerad arbetsprövning
samt för bedrivande av viss forskningsverksamhet,

II. medgiva, att statsbidrag enligt i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 17 februari 1950 angivna grunder
må utgå till Göteborgs stad för driften av en arbetsklinik;

III. medgiva, att statsbidrag försöksvis lämnas till företag
som organisera särskilda avdelningar för sysselsättande av
mera höggradigt partiellt arbetsföra samt till landsting, kommuner
m. fl. som upprätta träningsverkstäder och arbetscentraler
för partiellt arbetsföra;

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att i övrigt föranstalta om försöksverksamhet
för beredande av arbetsvärd åt partiellt arbetsföra
i huvudsaklig enlighet med i nämnda statsrådsprotokoll
förordade grunder.

Stockholm den 23 november 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Mannerskantz,
Gustaf Karlsson, Heiding, fröken Andersson, herrar Sundelm,
Leander, Johan Eric Ericson, Näsström, Hesselhom, Edm, Ivar Persson och
Alfred Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Stahl, Bergstrand,
Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.