Statsutskottets utlåtande nr 211.
1
Nr 211.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrad disposition av vissa fastigheter, som anslagits
såsom avlöningstillgång vid allmänna läroverk,
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 205 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 31 mars
1950, föreslagit riksdagen att dels medgiva, att i propositionen angivna
skolhemman jämte därtill hörande kapitalmedel från och med dag, som
Kungl. Maj:t äger bestämma, må upphöra att vara särskilda löneförmåner
vid rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk, dels medgiva, att
hemmanen från och med samma dag må övertagas till förvaltning av
domänstyrelsen och därvid — så snart det kan ske utan hinder av vid
tiden för övertagandet löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med
gällande förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga om den
eftergift i avträdande tjänstinnehavare eventuellt åvilande ersättningsskyldighet
för bristande byggnad och underhåll å skolhemman, som efter omständigheterna
finnes skälig.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Bergh (I: 482)
och den andra inom andra kammaren av herr Braconier m. fl. (11:571),
i vilka hemställts att riksdagen måtte med avslag å propositionen hos
Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig utredning av de rättsliga grunderna
för ett överförande till statsverket av ifrågavarande skolhemman.
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet hänvisa till motionen I: 482.
Såsom reminiscenser från ett äldre lönesystem finnas alltjämt kvar till
flera av våra allmänna läroverk knutna fastigheter och andra tillgångar,
vilka av kronan eller i några fall av kommuner anslagits till avlöning åt
lärare eller donerats för detta ändamål av enskilda personer. I det nuvarande
avlöningssystemet äro dessa särskilda löneförmåner infogade på ett sätt som
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 saml. Nr 211.
2
Statsutskottets utlåtande nr 211.
innebär, att desamma med vissa undantag i princip böra komma statsverket
till godo. Utom i de relativt få fall, då en dylik löneförmån genom
donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst i syfte att bereda
denne särskild förmån utöver lönen, äro nämligen innehavarna av de särskilda
löneförmånerna, vare sig de härröra från kronan eller ej, enligt gällande
avlöningsbestämmelser skyldiga att vidkännas avdrag härför å lönen
med belopp motsvarande förmånernas uppskattade värden. De äro också
pliktiga att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade
bestämmelser rörande de särskilda löneförmånerna; detta gäller även om
sådana enskilda donationer, vilka för närvarande ej äro förbundna med
löneavdrag.
Frågan om en avveckling av de särskilda löneförmånerna upptogs redan
på 1880-talet och 1890 års riksdag biföll en proposition om deras indragning
till statsverket. Någon indragning kom emellertid ej till stånd och
frågan har därefter upprepade gånger stått på dagordningen utan att dock
nå fram till en lösning. Strävandena att avveckla de särskilda löneförmånerna
ha främst motiverats av de administrativa olägenheter, som deras inordnande
i ett modernt lönesystem framkallat. På senare år har i ett annat
sammanhang framträtt behov att reglera de av dessa särskilda förmåner,
som bestå av utarrenderade jordbruksfastigheter, nämligen i samband med
frågan om den s. k. sociala arrrendelagstiftningens tillämpning på den ecklesiastika
jorden, till vilken — i vidsträckt bemärkelse — de till läroverkslärare
anslagna lönefastigheterna kunna hänföras.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkallades
stiftssekreteraren Tage Gynnerstedt för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda med utredning och avgiva förslag i fråga om de ändringar av gällande
bestämmelser rörande utarrendering av ecklesiastika löneboställen,
som erfordrades för att bringa dessa bestämmelser i närmare överensstämmelse
med den sociala arrendelagstiftningen. Den sakkunnige har i skrivelse
den 4 februari 1948 avgivit utredning och förslag beträffande vissa
åt lärare vid de allmänna läroverken anslagna fastigheter.
Chefen för ecklesiastikdepartementet har i förevarande proposition till
behandling upptagit frågan om ändrad disposition av sådana till allmänna
läroverk knutna lönefastigheter, vilka hållits för att vara anslagna av kronan.
Dessa fastigheter, som departementschefen i propositionen nr 205
kallat skolhemman, omfatta på ett undantag när samtliga för jordbruksdrift
avsedda bebyggda arrendegårdar av hithörande slag. Vissa statistiska
uppgifter om hemmanen ha sammanfattats i en tabell, vilken fogats såsom
bilaga till detta utlåtande.
I fråga om den i propositionen lämnade historiska redogörelsen för de
i avlöningsstaten för de allmänna läroverken ingående särskilda löneförmånerna
samt de här avsedda skolhemmanen in. m. får utskottet hänvisa
till propositionen s. 3—20.
Statsutskottets utlåtande nr 211.
3
D en s ak kun n i g e.
I sin skrivelse av den 4 februari 1948 har den sakkunnige anfört och
föreslagit följande.
Den betydelsefullaste delen av den sociala arrendelagstiftningen är regleringen
av byggnadsskyldigheten. Jordägaren är ekonomiskt ansvarig för att
arrendatorn erhåller dels bostadshus i det skick, som motsvarar hälsovårdsstadgans
krav, dels ock för jordbruket nödiga ekonomibyggnader av
sådan beskaffenhet, att ombyggnad eller större reparation icke oundgängligen
påkallas. Enligt de allmänna arrendebestämmelserna däremot har
fastighetsägaren icke byggnadsskyldighet i vidare mån än han åtagit sig;
från denna regel finnas dock ett par undantag, det ena avseende arbetarbostad.
Vad nu ifrågavarande läroverkslärarboställen angår, torde visserligen
vederbörande lärare (rektor) i egenskap av boställshavare vara ansvarig
för byggnadsbeståndet gentemot det allmänna. Men i förhållande till arrendatorn
torde sådan ansvarighet i regel icke åvila boställshavaren, utan
arrendatorn synes i allmänhet vara byggnadsskyldig enligt arrendekontraktet.
För reglering av byggnadsskyldigheten har arrendatorn vid vissa
boställen förpliktats att betala ett kontant årsbelopp, vilket fonderas för
att tas i anspråk vid uppkommande byggnadsbehov eller tillhandahålles
arrendatorn såsom ersättning för utförda byggnadsarbeten.
Tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningens regler beträffande
byggnadsskyldigheten kommer för läroverksboställenas del med säkerhet
att medföra ett starkt ökat nybyggnadsbehov inom den närmaste framtiden.
Orsaken härtill är i första hand lagstiftningens krav på byggnadernas
beskaffenhet. När byggnadstungan avlyftes från arrendatorn, kommer
vidare — såsom erfarenheterna av den sociala arrendelagstiftningens tilllämpning
på andra områden utvisa — hans anspråk på byggnader att stiga.
Den hittillsvarande utformningen av byggnadsskyldigheten har tillika medfört
benägenhet att uppskjuta byggnadsarbeten — arrendatorn har sökt
undvika kapitalutlägg och boställshavaren har haft intresse av största
möjliga nettoavkastning. Utgångsläget torde därför vara ogynnsamt.
Till belysande av nybyggnadsbehovet vill jag åberopa förhållandena vid
läroverkslärarboställena i Lunds stift, inom vilket de flesta och värdefullaste
jordbruksboställena äro belägna. Enligt utlåtande av ordföranden i
bostadsnämnderna i stiftets II och V distrikt Albert Bengtson behövde
ungefär halva byggnadsbeståndet vid dessa läroverksboställen ersättas med
nya byggnader under de närmaste 25 åren, om de skulle uppfylla nutidens
krav på goda sådana. Flera gårdar vore av den storlek, att arbetarbostäder
borde finnas, men dylika saknades. Med nuvarande byggnadskostnader
skulle uppförandet av erforderliga nybyggnader kräva en investering av
minst 600 000 kronor. Härtill komme i flertalet fall kostnader för dränering
och annan grundförbättring.
Enligt den sociala arrendelagstiftningens grundsatser är det uteslutet, att
arrendatorn i fortsättningen skulle kunna åläggas byggnadsskyldighet. Ett
årsbeloppssystem kunde däremot alltjämt tänkas, såvida årsbeloppet hänfördes
till arrendeavgiften, vilken enligt de sociala arrendebestämmelserna
skall vara till beloppet bestämd. Emellertid torde det aktuella nybyggnadsbehovet
vid boställena i de flesta fall vara sa omfattande, att arsbeloppslonderingen
— även där fonder redan kunna finnas — icke är till
-
4 Statsutskottets utlåtande nr 211.
räcklig. Årsbeloppssystemet har för övrigt allvarliga olägenheter. Före
1932 års reform av de kyrkliga löneboställenas förvaltning gällde allmänt
ett årsbeloppssystem i fråga om dessa boställen. Erfarenheterna av systemet
voro dock mindre goda, trots att byggnadsskyldigheten då åvilade arrendatorerna.
Med hänsyn till föreskrifterna i den sociala arrendelagstiftningen
måste nu utgifterna för nybyggnader och grundförbättringar åläggas
jordägaren, vilket torde göra årsbeloppssystemet ännu mindre tillfredsställande.
Ett dylikt system kan således icke användas.
Olika andra utvägar kunde tänkas för anskaffande av det för nybyggnader
erforderliga kapitalet, vilket givetvis i princip bör kunna amorteras ur
fastighetsavkastningarna. Att ålägga boställshavaren att upptaga lån för
ändamålet torde av olika skäl icke kunna komma i fråga. Läroverken besitta
icke medel för bekostande av nybyggnaderna. Det kunde tänkas, att
någon .statlig eller annan allmän fond finge vara förlagsfond. Någon nu
befintlig fond, som skulle kunna anlitas, torde dock icke finnas. Nybildande
av en fond för andamålet skulle nödvändiggöra en avsevärd statlig stödinvestering.
I vilket fall som helst skulle den erforderliga amorteringen och
förräntningen av de betydande kapitalutläggen för boställshavarna medföra,
att de under en avsevärd tidsperiod framåt icke kunde erhålla någon
ekonomisk fördel av att fortfarande ha dessa boställen anvisade såsom löneförmåner.
Det till följd av den sociala arrendelagstiftningen uppkommande kapitalanskaffningsproblemet
vid läroverkslärarboställena kan sålunda enligt min
mening icke lösas på tillfredsställande sätt. Under sådana omständigheter
torde det vara lämpligast, att boställena indragas till statsverket eller övertagas
till förvaltning av staten, varigenom för dem alltså skulle komma
att gälla samma arrendebestämmelser som för kronodomänerna. Även om
det i något enstaka fall skulle — såvitt nu kan bedömas — vara möjligt
att finansiera byggnadskostnaderna, torde likväl indragningen för enhetlighetens
skull böra omfatta samtliga utarrenderade boställen.
Under åberopande av det anförda har den sakkunnige föreslagit, att de
till avlöning åt lärare vid allmänna läroverk anslagna boställen, vilka utarrenderades
för drivande av jordbruk, indragas till statsverket eller övertagas
till förvaltning av staten.
Yttranden över förslaget.
Linköping. Tjänstinnehavarna ha, under anslutning av läroverkskollegiet,
avstyrkt den sakkunniges förslag och därvid anfört bland annat:
Vidingsjö Prästgård vore tillräckligt bebyggd även efter den sociala arrendelagstiftningens
krav. Beträffande Lilla Ullevid Prästgård och Säby Mellangård,
som var för sig låge i sambruk med annan fastighet, hade arrendatorerna
förklarat sig ej påfordra eller ha behov av nybyggnad under nu
löpande arrendeperiod. Skolhemmanen vore att jämföra med de ecklesiastika
löneboställena. För dessa vore den sociala arrendelagen för närvarande
ej tillämplig och ännu kunde icke sägas något om den framdeles komme
att bli det. Under sådana förhållanden syntes frågan om en indragning till
statsverket på anförda skäl av här ifrågavarande hemman ej vara aktuell.
Såsom ersättning för kostnad och besvär för hemmanens förvaltning borde
nuvarande innehavare i varje fall få behålla hemmanen under sin tjänstetid.
Domkapitlet har upplyst, att hemmanen till en del vore så belägna, att
Statsiitskottets utlåtande nr 211. 5
fråga om försäljning av desamma redan uppkommit eller kunde väntas
uppkomma mom ej alltför avlägsen tid. Planerna pa ändrad förvaltning av
hemmanen borde därför ställas på framtiden.
L u n d. Läroverkskollegiet, i vars y ttrande tjänstinnehavarna synas ha
deltagit, har framhållit, att — även om det skulle kunna göras gällande, att
hemmanen Tygelsjö och Ålstorp icke donerats av kronan hemmanen
vid en tillämpning av den sociala arrendelagstiftningen sannolikt ej torde
kunna bibehållas vid läroverket såsom jordbruksfastigheter av det skalet,
att tjänstinnehavarna torde sakna möjlighet att fullgöra sina förpliktelser
mot arrendatorn. Vid ändrad disposition borde hemmanen dock pa ett
eller annat sätt komma läroverket och dess befattningshavare till godo.
M alm ö. Läroverkskollegiet, i vars yttrande tjänstinnehavarna synas ha
deltagit, har anfört i huvudsak: De till gossläroverket i Malmö knutna skolhemmanen
tillhörde läroverket med äganderätt. De kunde alltsa icke pa laglig
väg indragas till statsverket. De torde vidare icke genom försäljning
kunna frånhändas läroverket. Utan kränkning av läroverkets rätt torde ej
heller förvaltningen av hemmanen kunna läggas under statsverket. Det
finge anses, att hemmanen donerats av enskilda och att syftet varit att bereda
tjänstinnehavarna särskild förmån utöver lönen, varför avkomsten
borde få tillgodonjutas utan löneavdrag. Någon bärkraftig motivering för att
den sociala arrendelagstiftningens regler om byggnadsskyldigheten skulle
tillämpas på läroverkets hemman hade ej förebragts. Förhandenvarande
omständigheter gjorde det icke önskvärt, att arrendeprinciperna tor hemmanen
ändrades. Arrendebeloppen hade sedan långt tillbaka varit relativt
anspråkslösa, i vissa fall oskäligt låga. Hemmanen hade därför vant synnerligen
begärliga för arrendatorer. Vid överlåtelse av arrendekontrakt hade
arrendatorer kunnat bereda sig en betydande inkomst. En överflyttning
av byggnadsskyldigheten pa tjänstinnehavaren skulle medföra höjning av
arrendebeloppet. Det torde vara i hög grad tvivelaktigt, om detta vore förenligt
med arrendatorernas intresse. Om icke staten ställde erforderligt
kapital till läroverkets förfogande för nybyggnader å hemmanen, att i princip
amorteras ur hemmanens avkastning, torde läroverket ej äga möjlighet
att på kort tid genomföra ett stort byggnads- och reparationsföretag. 1 a
anförda grunder avstyrktes den sakkunniges förslag.
Domkapitlet i Lund har omfattat tanken på att sådana enskilda donationer,
som äro förbundna med löneavdrag, samt från kronan härrörande
donationer och Visingsö skolegodsfond skulle sammanföras till en under
statens förvaltning stående huvudfond, som skulle tillgodokomma skolväsendet
och vederbörande läroverk för ändamål, som ej tillgodoses av statsmedel.
Till fonden hörande fastigheter skulle förvaltas av domänstyre sen.
Till kostnad för nybyggnad å fastigheterna borde kunna lämnas förskott
av i fonden ingående kapitalmedel och, i den man dessa icke försloge därtill,
av statsanslag. Stijtsnämndcn i Lund har anslutit sig till domkapitlets
utlåtande. Stiftsnämnden har förklarat, att den intet hade att erinra
beträffande den sakkunniges utredning, och understrukit angelagenheten
av att tidsenliga utarrenderingsföreskrifter bleve gällande även för ilragavarande
fastigheter. De om utarrendering av kronans domäner gallande
föreskrifterna syntes kunna tagas som förebild.
S k a r a. Läroverkskollegiet har ansett skäl ej föreligga att vidta nagon
ändring av gällande bestämmelser. Tjänstinnehavarna ha därutöver upp
-
6 Statsutskottets utlåtande nr 211.
lyst att byggnadsfrågan vore löst på ett fullt tillfredsställande sätt beträflande
Karstorp och Gammeltråva, där årsbeloppssystemet tillämpades och
dar någon nybyggnad ej behövde verkställas inom överskådlig tid. Domkapitlet
har avstyrkt den sakkunniges förslag och hemställt om utredning
rörande hemmanens disposition för något läroverkets ändamål, som ej tillgodosages
av statsmedel.
.Strängnäs. Tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet ha förklarat
sig dela den sakkunniges uppfattning, att kapitalanskaffningsproblemet vid
en reglering av byggnadsskyldigheten å skolhemmanen enligt den sociala
arrendelagstiftningen icke kunde lösas tillfredsställande med nuvarande förvaltnmgssätt.
För hemmanet Norrby vore dock byggnadsfrågan löst med
hjalp av besparade skogsmedel. Skolhemmanen borde emellertid ej indragas
till statsveiket utan sammanslas med läroverkets Övriga lönedonationer,
utom bostadsdonationerna, till en fond att användas för något lärovencets
ändamål, som ej tillgodosåges av statsmedel. Nuvarande innehav#?,
re.?v hemmanen borde mot gällande löneavdrag få behålla hemmanen
till tjänstetidens slut med rätt att frånträda dem dessförinnan. Domkapitlet
har föreslagit ytterligare utredning om äganderätten till läroverkets
bostallen och gårdar. Om det därvid visade sig, att äganderätten till viss
eller vissa fastigheter tillkomme kronan, syntes berättigad invändning mot
indragning av dessa ej kunna göras. Nuvarande boställsinnehavares rätt
till avkastningen borde dock bibehållas. Om äganderätt till någon fastighet
befunnes tillkomma domkyrkan, borde fastigheten återställas till denna.
V cix''jo. Tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet ha uttalat sig i liknande
riktning som tjänstinnehavarna och läroverkskollegiet i Strängnäs
Domkapitlet har anfört i huvudsak bland annat: Halva behållna ordinarie
skogsavkastningen från Skir Prästgård och Rinkaby Gatugård samt hela
behållna skogsavkastningen från Hollstorp Östregård fonderades. I första
hand borde undersökas, om icke byggnadsskyldigheten å hemmanen kunde
bestridas med dessa skogsmedelsfonder sammanslagna. Med hänsyn till den
långa tidrymd, under vilken hemmanen varit knutna till gymnasiet, ville
domkapitlet starkt understryka det naturliga och rimliga i att den behallna
avkastningen av desamma i en eller annan form komme undervisnmgen
vid läroverket till godo, oavsett vilken utväg som anlitades för anskaffande
av nödigt kapital till fullgörande av byggnadsskyldigheten mot
arrendatorerna. I den män avkastningen kunde anses bereda tjänstinnehavare
en verklig löneförmån, borde nuvarande innehavare bibehållas vid
denna förmån. Förvaltningen av hemmanen kunde lämpligen anförtros åt
stiftsnämnden, varvid principerna för förvaltningen av ecklesiastika arrendegårdar
kunde tillämpas. Domkapitlet hemställde om ny utrednino1 av hithörande
frågor.
Skolöverstyrelsen har avstyrkt förslaget om skolhemmanens indragning
till statsverket och därvid anfört bland annat:
Prebendemstitutionen har inneburit en andlig och kulturell tillgång av
stort värde för de gamla läroverksstäderna och bör därför i den mån det
ar möjligt bevaras. Överstyrelsen förutsätter emellertid härvid, att den
sociala arrendelagstiftningen blir tillämplig jämväl på läroverkslärarboställena.
Skulle detta i vissa fall medföra oöverkomliga krav på kapitalanskaffning,
vill överstyrelsen, därest icke andra utvägar stå till buds, exempelvis
fördelning av de ekonomiska prestationerna på ett större antal år, för
-
Statsutskottets utlåtande nr 211. 7
orda, att boställena försäljas och donationerna permuteras till penningfonder.
. .
Skolöverstyrelsen bär hemställt om utredning av fragan huruvida icke
kronodonationerna i stället för att indragas till statsverket borde på nagot
sätt komma skolväsendet till godo.
Domänstyrelsen har yttrat i huvudsak följande:
Vid en indragning till statsverket av bland annat skolhemmanen syntes
ett överförande av dem till domänstyrelsens förvaltning kunna ifragakomma.
På grund av sin ringa omfattning och med hänsyn till förhallandena
i övrigt syntes hemmanen emellertid i första hand lämpligen böra försäljas,
möjligen med undantag av viss skogsmark. Skog av större omfattning syntes
finnas endast vid boställen, anslagna till läroverken i Strängnäs och
Växjö. I den mån skog vid sagda hemman hade sådan omfattning, att den
ej erfordrades helt för jordbrukets behov, utan avstyckning av inägojorden
med viss del av skogsmarken kunde äga rum i och för försäljning, ansåge
styrelsen, att återstående skogsmark borde ställas under styrelsens skogsförvaltning.
Statskontoret har icke gjort någon erinran mot den sakkunniges förslag.
Departementschefen.
För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande.
Här avsedda skolhemman utgöra huvuddelen av de särskilda löneförmåner,
som alltjämt tillkomma vissa lärare vid allmänna läroverk. Problemet
om en avveckling av de särskilda löneförmånerna har visat sig besitta
en mindre vanlig livskraft genom att nu i nära nog en mansålder ha trotsat
försöken till en lösning. Innehavarna av de särskilda löneförmånerna äro i
allmänhet skyldiga att vidkännas avdrag härför å den från statsverket
utgående lönen med belopp motsvarande förmånernas uppskattade värden.
Förmånen kommer alltså i motsvarande män ytterst statsverket till godo
i form av minskad utgift för lärarens avlöning. Att i många fall en mer
eller mindre avsevärd förmån likväl kommit läraren till del beror på att
svårigheter mött att åstadkomma en uppskattning, som på ett tillfredsställande
sätt anpassat sig efter stegringar i förmånernas värde, vilket framför
allt varit fallet beträffande skolhemmanen. I detta förhållande samt i läroverkens
naturliga intresse att få behalla de sedan arhundraden till dem
knutna skolhemmanen torde ligga en väsentlig anledning till att från skolväsendets
sida rests motstånd mot en avveckling av det föråldrade jordavlöningssystem,
varav skolhemmanen äro en kvarleva.
Även om innehavet av skolhemman för närvarande i vissa fall innebär
en verklig förmån för läraren, är hans ställning härutinnan dock prekär.
Enligt sedan 1918 gällande bestämmelser är han salunda bland annat skyldig
att finna sig i att hemmanet upphör att vara lönetillgång vid tjänsten.
Han är också när som helst underkastad nyvärdering av hemmansavkomstens
värde. I fråga om principen för en sadan värdering ha statsmakterna
intagit ståndpunkten, att avkastningens uppskattade värde, varmed lönen
skall minskas (löneavdraget), för varje budgetår så niira som möjligt bör
ansluta sig till de faktiskt föreliggande förhållandena. Om sådan värdering
sker, medför innehavet av skolhemman i allmänhet icke längre någon reell
löneförmån för läraren. Kvar står då endast omgången och besväret med
å ena sidan uppskattning av avkomsten, a andra sidan avdrag av motsvarande
belopp å lärarens lön. Riksdagen har 19157 med rätta betecknat en
dylik ordning såsom otymjilig ur löneteknisk synpunkt och uttalat sig för
8 Statsutskottets utlåtande nr 211.
dess utmönstrande. Utom att skolhemmanens nuvarande disposition tynger
den löpande löneadministrationen ha allehanda tvister förekommit om rätt
tdl avkomsten; i vissa fall har avgående tjänstinnehavares rätt till fardag
vid skolhemman lett till komplikationer. Förbises må ej heller de tidsödande
utredningar och talrika remissyttranden, varmed myndigheterna
under arens lopp belastats i frågor om skolhemman. Vad sålunda anförts
synes mig tillräckligt motivera, att åtgärder nu vidtagas för en avveckling
av den föråldrade löneform, som skolhemmanen representera.
Såsom en ytterligare faktor av betydelse i detta sammanhang har tillkommit
iragan om den sociala arrendelagstiftningens tillämpning på skolhemmanen.
Inga bärande skäl synas mig kunna anföras för att skolhemmanen
skulle ställas utanför den reform av gällande bestämmelser om utarrenciering
av ecklesiastika boställen, vilken avser att bringa dessa bestämmelser
i närmare samklang med den sociala arrendelagstiftningen. Vad den
sakkunnige anfört i sin utredning torde ådagalägga, att en dylik reform
med vad den innebar i fråga om byggnadsskyldigheten svårligen låter sig
genomtora för skolhemmanens del med bibehållande av hemmanens nuvarande
disposition. I några fall synas visserligen speciella ekonomiska förutsättningar
göra läget härutinnan gynnsammare men en särreglering av
sadana tall bör ej ifrågakomma.
. Någon indragning av skolhemmanen till statsverket, på sätt den sakkunnige
samt tidigare även kammarkollegiet och statskontoret i första hand
iorordat, ar jag för närvarande ej beredd att tillstyrka. Jag finner ej heller
tiden vara inne att ta ställning till de olika projekt, som eljest framförts
rörande skolhemmanens framtida användning, i fall de skola upphöra att
vara särskilda löneförmåner. Dessa projekt ha för övrigt i flera yttranden
sammankopplats med den ännu ej beredda frågan om den framtida dispositionen
av de enskilda lönedonationerna. Jag begränsar mig därför till att
i detta sammanhang föreslå vidtagande av sådana åtgärder i fråga om skolhemmanens
förvaltning, som bli nödvändiga, om hemmanen skiljas från
sitt nuvarande ändamål och de sociala arrendeprinciperna skola tillämpas
pa desamma. Frågan om hemmanens slutliga disposition bör upptagas till
prövning senare.
I valet mellan olika möjligheter att ordna skolhemmanens nya förvaltning
har jag funnit det vara ändamalsenligast, att hemmanen ställas under
domänstyrelsen att av styrelsen förvaltas — så snart det kan ske utan
hinder av enligt nuvarande bestämmelser upprättade arrendekontrakt —
enligt gällande förordning angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Stiftsnämnden i Lund, som torde ha ingående erfarenhet om förvaltning
av skolhemman, har ansett de om utarrendering av kronans domäner
gällande föreskrifterna kunna tagas som förebild beträffande skolhemmanen.
Under senare år ha två här ej medtagna skolhemman vid högre
allmänna läroverket i Strängnäs, Svarvartorp nr 1 och Prästmista nr 1,
efter framställning av vederbörande tjänstinnehavare, som önskat avstå från
innehavet av hemmanen, enligt Kungl. Majrts förordnande tills vidare övertagits
av domänstyrelsen till förvaltning; förstnämnda hemman har sedermera
försålts och förslag föreligger om försäljning jämväl av det senare.
Det från gosslaroverket i Malmö framförda argumentet, att förvaltningen
av de till detta läroverk knutna hemmanen ej utan kränkning av lärover/cefs
rätt syntes kunna läggas under statsverket, finner jag icke bärkraftigt.
Efter förvaltningens övertagande av domänstyrelsen torde avkastningen
Statsutskottets utlåtande nr 211. 9
av hemmanen jämte därtill hörande kapitalmedel tills vidare böra uppsamlas
hos denna myndighet samt för varje hemman bokföras och redovisas särskilt
för sig. . .
Förslå icke vid visst hemman tillgängliga kapital- och andra kontanta
medel till att bestrida kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder, torde
domänstyrelsen få av till styrelsens förfogande eljest stående medel, törskottera
därutöver erforderligt belopp. Uppkommer fråga om försäljning
av här avsett skolhemman, bör frågan härom underställas Kungl. Maj:ts
prövning. ...
Med hänsyn till nuvarande innehavares rätt till fardag torde den ioreslagna
dispositionsändringen i allmänhet böra genomföras den 1 maj näst
efter det beslut om dispositionsändringen utfärdats. Samtidigt med
skolhemmanen böra därtill hörande kapitalmedel frånskiljas respektive
tjänster såsom särskilda löneförmåner. Något beslut om lönefylmad
till tjänstinnehavarna på grund av de särskilda löneförmånernas upphörande
torde ej behöva meddelas. I och med att rätt till förmånerna
ej längre är förenad med respektive tjänster, upphör enligt gällande bestämmelser
automatiskt skyldigheten att vidkännas löneavdrag. I den under
avlöningsstaten för de allmänna läroverken bland särskilda uppbördsmedel
upptagna posten »avkastning av donationer från kronan m. m.» mga de
här avsedda löneavdragen med ett sammanlagt belopp av 26 395 kronor.
Bortfallandet av detta relativt obetydliga belopp påkallar mgen jämkning
i den för budgetåret 1950/51 beräknade avlöningsstaten.
Möjligen kan i något fall den situationen uppkomma, att vid Q*-1!
trädessyn, som komme att föregå domänstyrelsens övertagande av skolhemman,
tjänstinnehavaren ådöms att utgiva ersättning för bristande byggnad
och underhåll å fastigheten men att billighetsskäl kunna tala för att icke
i sista hand utkräva denna skyldighet av honom utan att befrielse därifrån
eller nedsättning däri bör medgivas honom. En bestämmelse med detta
syfte intogs på sin tid i 11 § sista stycket i den s. k. klockarboställslagen
den 9 december 1938 (nr 732). Bemyndigande synes böra utverkas för
Kungl. Maj:t att meddela beslut för liknande fall beträffande skolhemman.
Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter, som
i övrigt påkallas vid ett genomförande av den här föreslagna dispositionsändringen.
Utskottet.
Såsom av den lämnade redogörelsen närmare framgår avser det föreliggande
förslaget ändrad disposition av sadana till allmänna läroverk
knutna lönefastigheter — skolhemman — vilka betecknats som anslagna
eller anvisade av kronan. Fragan om dispositionen av de enskilda lönedonationerna
är däremot föremål för utredning och upptages icke till avgörande
i detta sammanhang. Departementschefen har beträffande skolhemmanen
icke funnit sig beredd att tillstyrka, att desamma nu skulle indragas till
statsverket. Därför begriinsar sig departementschefen till att föreslå sådana
åtgärder i fråga om skolhemmanens förvaltning, som bli nödvändiga om
hemmanen skiljas från sitt nuvarande ändamål såsom särskild avlöningstillgång
och de sociala arrendeprinciperna skola tillämpas på desamma.
I detta avseende har departementschefen förordat, att skolhemmanen
jämte till dem hörande kapitalmedel skola från och med dag, som Kungl.
10
Statsutskottets utlåtande nr 211.
Maj:t bestämmer, upphöra att vara särskilda löneförmåner vid rektorseller
lärartjänster och överlämnas till förvaltning av domänstyrelsen, som
har att hos sig uppsamla den härav inflytande avkastningen, att för varje
hemman bokföras och redovisas särskilt.
Utskottet har vid sin prövning av förevarande ärende — med hänsyn
bland annat till att inkomsterna av skolhemmanen icke skola enligt gällande
avlöningsreglemente utgöra någon förmån utöver lönen — ansett att
övervägande skäl tala för att åtgärder nu vidtagas i syfte att avveckla det
föråldrade jordavlöningssystem, varav skolhemmanen utgöra en kvarleva.
Utskottet tillstyrker därför bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag
och har för sin del funnit det ändamålsenligast, att förvaltningen av skolhemmanen
överlämnas till domänstyrelsen på sätt departementschefen förordat.
Utskottet anser liksom departementschefen att frågan om hemmanens
slutliga disposition bör senare upptagas till prövning.
Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och
föreslagit har icke föranlett någon erinran eller något uttalande från utskottets
sida.
Av den ståndpunkt, utskottet alltså intagit, följer att utskottet avstyrker
bifall till det i motionerna I: 482 och II: 571 framställda yrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 482 och II: 571,
1. medgiva, att ifrågavarande skolhemman jämte därtill
hörande kapitalmedel från och med dag, som Kungl. Maj:t
äger bestämma, må upphöra att vara särskilda löneförmåner
vid rektors- eller lärartjänst vid allmänt läroverk;
2. medgiva, att hemmanen från och med samma dag må
övertagas till förvaltning av domänstyrelsen och därvid —
sa snart det kan ske utan hinder av vid tiden för övertagandet
löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med
gällande förordning angående grunder för förvaltningen av
viss kronoegendom;
3. bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga
om den eftergift i avträdande tjänstinnehavare eventuellt
åvilande ersättningsskyldighet för bristande byggnad och
underhåll å skolhemman, som efter omständigheterna finnes
skälig.
Stockholm den 23 november 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Statsutskottets utlåtande nr 811.
11
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Sven Larsson, Karl Andersson, Mannerskantz,
Ohlon, Gustaf Karlsson, Heiding, Sundelin, Leander, Johan Eric
Ericson, Näsström, Hesselbom, Edin, Ivar Persson och Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla,
Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Ståhl, Bergstrand,
Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.
Reservationer:
1) av herrar Mannerskantz, Bergh, Skoglund i Doverstorp, Svensson i
Grönvik, Boman i Kieryd, Rubbestad och Birke, vilka ansett, att utskottet
bort föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående
lämpligheten av skolhemmanens försäljning samt besluta att hemmanen
under tiden för utredningen skola överlämnas till förvaltning av vederbörande
stiftsnämnder och att därför utskottets hemställan i nedan angivna
delar bort hava följande lydelse:
»att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 482 och II: 571,
2. hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående
skolhemmanens försäljning, varvid hemmanen i avvaktan
på statsmakternas beslut i anledning av utredningen må
från och med dag, som under 1. angivits, övertagas till förvaltning
av vederbörande stiftsnämnder och därvid — så
snart det kan ske utan hinder av vid tiden för övertagandet
löpande arrendekontrakt — förvaltas i enlighet med gällande
stadga angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik
jord;» 2
2) av herr Ivar Persson.
12
Statsutskottets utlåtande nr 211.
Bilaga.
Läroverk |
Areal |
hektar |
Arrendeperiod |
Taxerings- |
Markersätt- |
Fastighet |
åker |
skog |
Årsarrende1) |
värde |
ningsmedel . |
1 |
2 a |
2b |
3 |
4 |
5 |
IT. a. 1. i Linköping. |
|||||
(Vidingsjö Prästgård nr 1) stads-ägan nr 78 + 79 + 80 + 81+82 + |
26,5 |
44 |
1948 !/s 1954 2 200 (inkl. |
60 400 |
14 128: 45 |
(Lilla Ullevid Prästgård nr 1) |
30,4 |
1948 Vs 1958 3 000 (inkl. |
56 500 |
1213: 72 + 39 510: 35 |
|
(Säby Mellangård nr 1) stadsägan |
40 |
1948 Vs 1958 3 100 (inkl. |
46 500 |
||
Katedralskolan i Lund. |
- |
||||
Tygelsjö 4! och 45 vardera ''/8 nitl |
14 |
26 |
1945 u/s 1955 |
44 000 |
c:a 1 500 |
Ålstorp 61 s/s mtl i Västra Kara-by s:n |
30 |
— |
Va 1946—14/s 1958 |
45 500 |
986: 52 |
H. a. 1. för gossar i Malmö. Eskatorp 21 V2 mtl i Härslövs s:n |
26 |
— |
1947 l4/s 1960 2 100 + års-belopp 1 000 |
61 900 |
För rektors-hemman till-hopa 10 497: 86 |
Eskatorp 3* 3/s mtl i Härslövs s.n |
18,5 |
1936 14/s 1956 |
43 500 |
||
Viarp 91 8/s mtl i Härslövs s:n |
29 |
— |
1923 14/s 1953 |
75 200 |
|
Viarp 11’ */s mtl i Härslövs s:n |
16 |
— |
1939 14/s 1959 |
41 700 |
|
Vadensjö 12* */4 mtl i Vadensjö |
14 |
— |
1926 ,4/s 1956 |
40100 |
|
Vadensjö 128 */4 mtl i Vadensjö |
14 |
— |
1938 14/s 1953 |
40100 |
|
Möinge Norra ll1 */s mtl i |
29 |
1949 ,4/s 1954 3 000 + års-belopp 1 500 |
82 600 |
||
Sunnanån 3l 1 mtl i Burlövs s:n |
30 |
1948 I4/s 1958 4 600 + års-belopp 1 000 |
111 700 |
*) Årsarrende angivet med c:a utgår helt eller delvis i spannmål att lösas efter markegångspris.
Statsutskottets utlåtande nr 211.
13
1 1 |
2 a | |
2b | |
3 1 |
4 | |
5 |
Sunnanån 4* V* mtl i Burlövs s:n |
16 |
— |
1948 14/s 1958 1 800 + års-belopp 900 |
48 900 |
|
Sunnanån 49 7» mtl i Burlövs s:n |
12 |
" |
1948 uh 1958 2 000 + års-belopp 700 |
46 100 |
|
Kattarp Östra 51 V4 mtl i Södra |
32 |
1949 UA 1954 3 000 + års-belopp 1 000 |
70 000 |
||
Kattarp Östra 61 V2 mtl i Södra Hammarlunda 10* ’/a mtl i Ham-marlunda s:n Hammarlunda ll1 9A mtl i Ham-marlunda s:n |
34.5 20 37 |
— |
1921 ,4/s 1951 1945 “A 1955 1 600 + års-belopp 400 1943 ,4A 1953 |
65 000 44 400 61400 |
För äldste |
södra delen |
24 |
1943 14/s 1953 |
39 100 |
||
Slogstorp 61 */« mtl i Hammar-lunda s:n |
24 |
— |
1924 14A 1954 |
44 200 |
|
H. a. 1. i Skara. |
|||||
| (Karstorp nr 1) stadsägan nr 920 |
60 |
— |
Lektors tjänstetid |
105 100 |
1082 |
Gammeltråva 21 1 mtl i Tråvads s:n |
27 |
— |
Lektors tjänstetid |
||
en lott |
O CO |
Lektors tjänstetid |
98 000 |
570 |
|
en lott |
24 |
Lektors tjänstetid |
|||
H. a. 1. i Strängnäs. |
|||||
Norrby 2‘ X mtl i Aspö s:n |
19 |
92 |
1945 ,4A 1955 |
49 000 |
c a 50 000 (skogsmedel) |
Biskopskvarn l1 i/t mtl i Strängnäs |
15 |
20 |
Vs 1939 tills 550 |
25 900 |
c:a 5 500 (skogsmedel) |
Djupvik 21 V2 mtl i Aspö s:n |
15,5 |
34,9 |
1942 14/s 1952 |
25 400 |
28 841:82 (del-vis skogsmedel) |
H. a. 1. i Växjö. |
|||||
(Hollstorp Östregård nr4) stadsägai en lott |
10,5 12 |
180,9 |
1949 ''/s 1954 1949 >/s 1954 |
97 600 |
667: 58 + skogsmedel |
14
Statsutskottets utlåtande nr 811.
1 |
2 a |
2b |
3 |
4 |
5 |
Rinkaby Gatugård 3l s/4 mtl i |
51,8 |
||||
eu lott eu lott |
10,5 10,5 |
V® 1949 tills vidare ''/b 1949 tills vidare |
61 200 |
95:19 + skogsmedel |
|
(Skir Prästgård n:r 5) stadsägan |
10 |
112,6 |
1949 ''/» 1954 |
81 900 |
1 632: 91 |
en lott |
9 |
1949 V® 1954 |
Stockholm 1950 Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B.
603106