Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
1
Nr 26.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr iOO).
Genom en den 31 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 209, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till lag om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti
1932 (nr 400).
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft sju
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 494 av herr Spetz m. fl. samt inom andra kammaren nr 562 av herr
Rubbestad, nr 590 av herr Stjärne m. fl., nr 619 av herr Hansson i Skegrie,
nr 620 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl., nr 621 av herrar Staxäng och
Nolin samt nr 622 av herr Rubbestad m. fl.
De i motionerna framställda yrkandena redovisas i det följande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Till utskottet ha i ärendet inkommit skrivelser från Skara stifts pastoratsförbund
och från kontraktsprosten Nils Kebbön i Sala enligt uppdrag
av kyrkorådsdag i Sala kontrakt.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I enlighet med vad statsmakterna förutsatte vid antagandet av 1943 års
sociala arrendelagstiftning föreslås i propositionen sådana ändringar i
ecklesiastik boställsordning att denna författnings arrendcbestämmelser
komma att i huvudsak ansluta sig till nämnda lagstiftning. Arrendatorns
underhållsskyldighet skall dock enligt förslaget icke — såsom i den sociala
arrendelagstiftningen — avse endast mindre reparationer å byggnaderna
utan det normala underhållet av det ecklesiastika löneboställets laga hus.
1 Bihang Ull riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 26.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
I propositionen föreslås vidare den ändringen av ecklesiastik boställsnämnds
sammansättning, att den ledamot, som för närvarande förordnas
av stiftsnämnden, i stället skall utses av länsstyrelsen och vara arrendator
av jordbruksfastighet. Särskilt arvode förordas skola utgå även till annan
ledamot än ordförande i boställsnämnd vid deltagande i ekonomisk besiktning
och annan på boställsnämnd ankommande förrättning.
Enligt förslaget skall boställsnämnden bestämma arrendeavgiften och
övriga arrendevillkor vid upplåtelse av löneboställe.
Boställsnämnd och stiftsnämnd skola tilläggas befogenhet att — jämte
pastoratet enligt gällande bestämmelser — taga initiativ till ändrad disposition
av löneboställe. Dispositionsändring, som innebär att självständigt
jordbruk ej längre kan bedrivas å löneboställe, skall av stiftsnämnden
underställas Kungl. Maj :ts prövning, övriga dispositionsändringar skola
avgöras av stiftsnämnden.
Inledning.
Till grund för de år 1943 utfärdade, i nyttjanderättslagen infogade sociala
arrendebestämmelserna låg ett lagförslag, framlagt för riksdagen i propositionen
nr 346 samma år. I samband med remiss till lagrådet av lagförslaget
uttalade föredragande departementschefen (prop. sid. 45), att
en revision av arrendelagstiftningen syntes böra medföra, att de särskilda
författningar, som reglerade förhållandena vid kronoarrenden och ecklesiastika
arrenden, underkastades en översyn i syfte att bringa dem i närmare
överensstämmelse med de ändrade stadgandena i arrendclagen. Med
anledning av vissa framställningar yttrade lagrådet (prop. sid. 195), att arrenden
av jord, tillhörig universitet med flera, borde underkastas speciella
bestämmelser. Härom borde enligt lagrådets mening särskild utredning
komma till stånd, en utredning, som borde omfatta även andra arrenden
å jord i allmän ägo eller eljest av i viss mening publik natur. Departementschefen
biträdde vad sålunda förordats (prop. sid. 208) och förklarade
sig alltså förutsätta, att arrenden av hithörande slag skulle bli föremål
för särskild reglering, vilken i huvudsak borde ansluta till de föreslagna
särskilda bestämmelserna i nyttjanderättslagen.
Vid behandling av propositionen yttrade riksdagens tredje särskilda utskott
(utlåtande nr 2 sid. 59), att utskottet, som ville understryka departementschefens
sistnämnda uttalande, för sin del ansågc, att i utredningen
även borde inbegripas vissa arrenden å kommunal jord. Riksdagen (skriv,
nr 533) godkände utskottets utlåtande i denna del. Med vissa av utskottet
föreslagna ändringar antog riksdagen det i propositionen framlagda lagförslaget.
Beträffande arrenden av annan publik jord än den ecklesiastika ha de
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
3
här från riksdagens sida uttalade önskemålen numera i det hela tillgodosetts.
Sålunda ha i anslutning till den nya sociala arrendelagstiftningen
utfärdats speciella bestämmelser för utarrenderingen
av de till domänfonden hörande jordbruksegendomarna genom förordningen
den 10 mars 1944 (nr 69) om ändring i förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,
av de rikets universitet tillhöriga jordbruksegendomarna genom stadgan
den 15 november 1945 (nr 751) angående utarrendering av universitetsjord
samt
av jordbruksfastighet, tillhörig landskommun, köping, stad, församling,
municipalsamhälle, landsting eller annan, borgerlig eller kyrklig, kommunal
förvaltningsenhet — såframt utarrenderingen icke regleras av ecklesiastika
arrendebestämmelser — genom lagen den 12 april 1946 (nr 147)
med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord.
Även beträffande utarrenderingen av de för kyrkliga ändamål disponerade
jordegendomarna (ecklesiastika arrenden) ha vissa författningsregleringar
i förevarande syfte kommit till stånd. Dessa regleringar ha emellertid
av flera anledningar hittills icke kunnat göras i allo restfria.
Den 26 september 1942 avlämnade särskilda inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga förslag till stadga angående stiftsnämnds
förvaltning av ecklesiastik jordegendom. Vid en senare företagen överarbetning
av berörda förslag beaktades den slutliga utformningen av den
sociala arrendelagstiftningen. Härefter utfärdades den 24 juni 1945 (nr
588) stadga angående stiftsnämnds förvaltning av ecklesiastik jord (ecklesiastik
arrendestadga). Denna författning bar fått omedelbar tillämpning
beträffande allmänna kyrkohemman, klockarhemman, biskopshemman
och stifts prästlönefondshemman.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1946 tillkallades
samma dag sliftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt att såsom sakkunnig
inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva
förslag i fråga om de ändringar av gällande bestämmelser rörande utarrendering
av ecklesiastika löneboställen, som erfordrades för att bringa
dessa bestämmelser i närmare överensstämmelse med den så kallade sociala
arrendelagstiftningen.
Till Gynnerstedt överlämnades för att tagas i övervägande vid sakkunniguppdragets
fullgörande dels kyrkomötets skrivelse den 3 december 1946,
nr 16, i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående
utseendet av ledamöter och suppleanter i boställsnämnd, dels kammarrådet
T. Wohlins i egenskap av sakkunnig den 15 augusti 1938 avgivna betänkande
angående enhetliga bestämmelser för stiftsnämnds förvaltning
av ecklesiastika fastigheter jämte däröver avgivna yttranden, dels f. d.
domänintendenten Bernhard Nilssons i Landeryd i egenskap av sakkun
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
nig den 7 februari 1944 avgivna betänkande angående de ecklesiastika
löneboställenas räntabilitet jämte däröver avgivna yttranden, dels ock ett
antal framställningar från stiftsnämnder, arrendatorssammanslutningar
med flera angående tillvaratagande av kyrkofondens intresse av nybyggnadskostnaderna
vid de ecklesiastika löneboställena, sättet för arrendevillkorens
bestämmande vid löneboställena, utarrenderingsförfarandct vid
löneboställena, överlåtelse av ecklesiastikt arrende, uppskattning av normalavkastning,
boställsnämndernas sammansättning, förändring av lön°-boställes disposition, mandattid för boställsnämndsordförande, ändrade
arrendebestämmelser för domkyrkojord in. m.
Med skrivelse den 11 juni 1947 avlämnade Gynnerstedt (i det följande
även kallad utredningsmannen) betänkande med utredning och förslag
angående vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m. Det avgivna
betänkandet avsåg i första hand de ändringar, som med anledning av 1943
års sociala arrendelagstiftning syntes den sakkunnige böra vidtagas i bestämmelserna
rörande utarrenderingen av de ecklesiastika löneboställena.
Med föranledande bland annat av de till honom överlämnade ärendena föreslog
Gynnerstedt i sitt betänkande ävenledes vissa ändringar i fråga om
själva förvaltningen av löneboställena.
över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,
samtliga stiftsnämnder, statskontoret, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen,
statens sakrevision, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och
Bohus samt Västernorrlands län, hushållningssällskapen i samma län,
svenska landskommunernas förbund, svenska pastoratens riksförbund och
riksförbundet landsbygdens folk; till vederbörande stiftsnämnders utlåtanden
ha vidare fogats yttranden av stifts jägmästaren i Linköpings stift,
ordförandena i boställsnämnderna inom II, V och IX boställsdistrikten i
Lunds stift och I och II boställsdistrikten i Visby stift samt ärkestiftets
pastoratsförbund, Östergötlands läns ecklesiastika arrendatorsförening,
Kronobergs läns arrendatorsförening och föreningen arrendatorer av ecklesiastika
hemman i Skåne u. p. a. Vid avgivandet av sitt utlåtande har
kammarkollegiet haft tillgång till samtliga de nämnda myndigheternas och
sammanslutningarnas yttranden med undantag av statskontorets, sakrevisionens
och landskommunernas förbunds. Det av statens sakrevision i
ärendet avgivna yttrandet innefattades i en av revisionen överlämnad, i november
1947 upprättad promemoria angående granskning av stiftsnämndernas
fastighetsförvaltning, i vilken av sakrevisionen särskilt tillkallade
granskningsmän —- ledamoten av riksdagens andra kammare G. Hellbacken,
jägmästaren G. Tamm, skogschefen G. Wesslén jämte sekreteraren
hos sakrevisionen S. Granström —- sammanfattat iakttagelser och erfarenheter
vid en av dem, huvudsakligen genom en omfattande reseverksamhet,
verkställd granskning av det praktiska utförandet av stiftsnämndernas
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
5
verksamhet i vad avsåge ecklesiastik boställsjord och därmed sammanhängande
spörsmål. Då i granskningspromemorian ingående behandlats
icke enbart de av Gynnerstedt framlagda förslagen utan även vissa andra
för den ecklesiastika boställsförvaltningen och den kyrkliga ekonomien betydelsefulla
frågor, beslöts att genom remiss inhämta vissa myndigheters
och sammanslutningars yttranden över de av sakrevisionen förordade
förslagen. I följd härav ha över granskningspromemorian yttranden avgivits
av kammarkollegiet, samtliga stiftsnämnder, statskontoret, domänstyrelsen,
svenska landskommunernas förbund och svenska pastoratens riksförbund;
vidare ha till respektive stiftsnämnders utlåtanden fogats yttranden
av stiftsjägmästarna i Linköpings, Skara och Strängnäs stift, ordföranden
i boställsnämnderna i I och II boställsdistrikten i Visby stift samt de
tre förut nämnda arrendatorsföreningarna. Kammarkollegiet har vid utarbetandet
av sitt utlåtande över promemorian haft tillgång till övriga remissinstansers
yttranden med undantag av statskontorets, domänstyrelsens
och de nämnda förbundens.
Gällande bestämmelser om ecklesiastika löneboställcn m. m.
Enligt ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 skall löneboställe
förvaltas av pastoratet, som skall fullgöra de skyldigheter, vilka enligt
lag eller särskild författning åligga fastighets ägare. Pastoratets bostadsförvaltning
står under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd.
Boställsnämnden skall enligt boställsordningen bestå av tre i orten boende,
i lantbruks- och därmed sammanhängande affärsförhållanden kunniga
män. Två ledamöter jämte suppleanter skola utses för tre år åt
gången, den ene, tillika ordförande, av länsstyrelsen samt den andre av
stiftsnämnden. Såsom tredje ledamot i boställsnämnden skall inträda en
pastoratsrepresentant, dock ej tillhörande det av förekommande ärende berörda
pastoratet. Varje pastorat inom boställsnämndens tjänstgöringsområde
skall för tre år åt gången utse en sådan representant jämte ersättare.
Såsom särskilt kompetenskrav för pastoratsrepresentant har stadgats, att
vederbörande skall vara valbar tid nämndeman.
I stiftsnämnden skall sitta fem ledamöter, av vilka tre jämte ersättare
för dem skola utses av Kungl. Maj :t för tre år åt gången. Dessa skola äga
erforderlig insikt i lantbruk och skogsbruk samt därmed sammanhängande
affärsförhållanden. De återstående två ledamöterna skola väljas av domkapitlet,
likaledes för tre år i sänder. Av de sistnämnda ledamöterna skall en
vara juridiskt bildad och tjänstgöra som sekreterare hos nämnden. Stiftsnämnden
väljer inom sig vice ordförande. Hos stiftsnämnd skola vara anställda
en eller flera stiftsjägmästare.
De närmare bestämmelserna om förvaltning av boställe meddelas huvud -
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
sakligen i boställsordningen 21—31 §§, vilka reglera förhållandet ej blott
mellan kontrollmyndigheterna och pastoratet utan även mellan pastoratet
och arrendatorn. Det principiella särskiljandet mellan förvaltning och kontroll
är icke strikt genomfört, utan kontrollmyndigheternas åtgärder ha i
vissa fall direkt avseende å arrendatorn.
I 21—23 §§ meddelas bestämmelser rörande boställets bebyggelse och
hävd. Boställsordningen utgår från förhållandena vid dess ikraftträdande.
»Laga hus» utgjorde sålunda de byggnader, som enligt föreskrift skulle
finnas på bostället vid tiden för pastoratets övertagande av förvaltningen.
Då omständigheterna därtill giva anledning, må ändring härav ske. Bebyggelsen
skall dock alltid anpassas efter boställets storlek och avkastningsförmåga.
För självständigt jordbruk avsedd bebyggelse får icke utan
tillstånd av stiftsnämnden inskränkas så, att sådant jordbruk icke längre
kan bedrivas på bostället. I 22 § meddelas föreskrifter om laga hus på boställe,
som pastoratet förvärvar genom köp eller byte. Vidare ansvarar pastoratet
i första hand gentemot det allmänna för ny- och ombyggnad samt
underhåll av lönebostäliets byggnader ävensom för hävden av boställets
åker och äng m. in.
Pastoratet är icke skyldigt att utarrendera bostället utan kan driva jordbruket
i egen regi. Utarrendering är emellertid det i praktiken regelmässigt
förekommande. Vid utarrendering skall pastoratet enligt 25 § upprätta
och underställa boställsnämndens prövning och godkännande förslag till
arrendekontrakt. I förslaget skall upptagas den arrendeavgift, som optionsberättigad
arrendator skall ha att erlägga, eller, då sådan arrendator ej finnes,
den avgift, vartill bostället lägst må utarrenderas. Boställsnämnden
har rätt att enligt vissa regler ändra förslaget, bland annat om det befinnes
icke tillgodose optionsberättigad arrendators intresse.
I fråga om upplåtelse av bostället på arrende skall enligt 26 §, i den mån
ej annat följer av bestämmelserna i boställsordningen, gälla allmän lag.
De särskilda arrendebestämmelserna i boställsordningen äro fåtaliga och
för utarrenderingen gälla alltså i huvudsak de allmänna arrendebestämmelserna
i nyttjanderättslagen. De särskilda bestämmelserna i boställsordningen
äro av följande innehåll.
Utarrenderingen skall enligt 27 § i regel ske på tio år.
Arrendatorn är jämlikt 28 § skyldig att utföra mindre reparation på boställets
laga hus. Begreppet mindre reparation är bestämt på samma sätt
som i de sociala arrendebestämmelserna. Enligt boställsordningen kan arrendatorn
även tillförbindas att svara för annan än mindre reparation
samt för om- eller nybyggnad av laga hus ävensom för brandförsäkringen.
Vidare skall arrendatorn hålla åker och äng i fullgott stånd. Pastoratet svarar
likväl för att de arrendatorn sålunda åvilande skyldigheterna ej eftersättas.
Arrendatorns skyldigheter skola angivas i arrendekontraktet.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
7
Till- och avträdessyn samt annan syn på löneboställe skall enligt 29 §
verkställas av boställsnämndens tre ledamöter. Härvid är att märka, att
ifrågavarande syn icke förrättas av boställsnämnden såsom sådan, utan
nämndens tre ledamöter äro att anse såsom synemän vid syner enligt 2
kap. 11—13 §§ lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Denna lags bestämmelser
—• och i andra hand föreskrifterna i 32—43 §§ boställsordningen
— skola därför i tillämpliga delar följas vid synen. Kostnaden betalas av
pastoratet, som emellertid äger viss rätt till ersättning av arrendatorn.
I 30 § meddelas bestämmelser om arrendatorns optionsrätt. Om arrendatorns
föregående och återstående arrendetid uppgår till sju år och han väl
brukat bostället, skall han eller hans änka eller barn äga företrädesrätt till
förnyat arrende på de villkor, som fastställas i vederbörlig ordning. Pastoratet
skall hembjuda arrendet till arrendatorn, som skall bestämma sig
inom en månad, dock tidigast nio månader före arrendetidens utgång. Om
under de sista sju arrendeåren arrendatorns dödsbo övertagit arrendet eller
arrendatorn överlåtit arrenderätten på barn eller barns make, äger vederbörande
för åtnjutande av optionsrätt tillgodoräkna sig företrädarens
besittningstid. Optionsrätten gäller icke skogsmark och dylikt. Arrendatorn
kan inte fråntagas optionsrätten genom förbehåll i avtal. Vill pastoratet
icke ånyo utarrendera bostället eller del därav, eller vill pastoratet lägga
bostället i sambruk med annan egendom, skall frågan underställas
stiftsnämndens prövning. Går arrendatorn förlustig optionsrätten, äger han
icke erhålla ersättning därför.
Bland övriga bestämmelser i boställsordningen, vilka äro av intresse i
detta sammanhang, må nämnas, att boställsnämnden bestämmer om löneboställes
bebyggande och övar tillsyn över hävden vid ekonomisk besiktning
på bostället, i regel vart femte år. Därvid äger boställsnämnden ålägga
pastoratet eller arrendatorn, om denne tillförbundits byggnadsskyldigheten,
att verkställa ny- eller ombyggnad av boställets laga hus. Innan beslut
fattas om ny- eller ombyggnad, skall tillfälle beredas pastoratet att inkomma
med förslag till ritningar och arbetsbeskrivning. Vidare äger boställsnämndens
ordförande, om detta anses behövligt, tillkalla byggnadsteknisk
expertis att biträda nämnden i byggnadsfrågor. Kostnaderna härför skola
bestridas av pastoratet. Om föreskrivna byggnadsarbeten icke utföras inom
utsatt tid, har stiftsnämnden möjlighet att hos överexekutor påkalla att
arbetena verkställas genom dennes försorg.
Förslaget (ill lag om vissa ändringar i ecklesiastik bostsillsordning.
Såsom inledningsvis anmärkts innehåller det genom propositionen framlagda
lagförslaget i huvudsak
1) stadganden, genom vilka boställsordningens arrcndebestäminelser
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
komma att i det stora hela ansluta sig till 1943 års sociala arrendelagstiftning,
2) bestämmelser om boställsnämnds sammansättning,
3) reglering av befogenheten att bestämma arrendeavgiften och övriga
arrendevillkor vid upplåtelse av löneboställe, samt
4) reglering av befogenheten att taga initiativ till och besluta om ändrad
disposition av löneboställe.
Sociala arrendebestämmelser.
Föredragande statsrådet Quensel har i propositionen i denna del anfört
följande.
»Såsom inledningsvis framhållits, förutsatte statsmakterna vid antagandet
av 1943 års sociala arrendelagstiftning, att jämväl den ecklesiastika boställsordningens
arrendebestämmelser skulle bli föremål för en revision i
syfte att bringa dem i närmare överensstämmelse med nämnda lagstiftning.
Vid utformningen av det förslag till ändringar av boställsordningen,
vilket jag i detta sammanhang förordar, ha också i huvudsak grunderna
för de år 1944 ikraftträdda bestämmelserna i nyttjanderättslagen ansetts
böra vara normerande. Härvid har sålunda iakttagits den rätt naturliga regeln,
att utarrendering av ecklesiastik -— liksom även annan publik —
jord bör ske efter i görligaste mån samma bestämmelser som genom allmän
lagstiftning fastställts till reglerande av rättsförhållandet mellan enskilda
jordägare och arrendatorer. Denna princip har även varit vägledande
vid de åren 1944 och 1945 företagna omarbetningarna av arrendebestämmelserna
för kronoegendomar och ecklesiastika arrendegårdar. I de
båda författningar, vari meddelats arrendeföreskrifter för dessa två kategorier
av publik jord, har den regel, som jag nyss framhöll som naturlig,
följts icke blott på det sättet, att nyttjanderättslagens tvingande stadganden
genom motsvarande föreskrifter i allmänhet gjorts tillämpliga vid utarrendering
av dylik jord utan även så, att allmänna lagens dispositiva arrendebestämmelser
i stor utsträckning gjorts ovillkorligt gällande för de
i nämnda författningar reglerade publika arrendena. Denna lagstiftningsgrundsats
fastslogs av statsmakterna redan vid antagandet av 1934 års förordning
angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom. Samma
grundsats iakttogs sedermera år 1945 i den i administrativ ordning utfärdade
ecklesiastika arrendestadgan.
Då den år 1932 tillkomna ecklesiastika boställsordningen nu skall omarbetas
i syfte att däri införa vissa av arrendesociala synpunkter betingade
stadganden av tvingande natur, synas tungt vägande skäl tala för att revisionen
utsträckes dithän, att även nyttjanderättslagens dispositiva bestäm
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
9
melser göras bindande vid arrendeupplåtelser av ecklesiastika löneboställen,
i den män icke avvikelser därifrån av särskild anledning befinnas i
vissa fall påkallade. Härigenom komme de i skilda författningar meddelade
arrendebestämmelserna för kronojorden och huvuddelen av den ecklesiastika
jorden — löneboställen och arrendegårdar — att i detta betydelsefulla
hänseende överensstämma.
Vad närmare angår de sociala arrendebestämmelsernas införande i boställsordningen,
finner jag tillräcklig anledning icke föreligga att här —
såsom i nyttjanderättslagen — begränsa dessa bestämmelsers tillämpning
till arrendefastigheter, omfattande högst 50 hektar odlad jord. De reviderade
föreskrifterna i boställsordningen böra sålunda enligt min mening
gälla beträffande samtliga löneboställen oavsett deras storlek.
Vid den av 1943 års sociala arrendelagstiftning föranledda omarbetningen
av arrendebestämmelserna för kronoegendomarna samt vid utformningen
av arrendestadgan för de ecklesiastika arrendegårdarna ansågos på
grund av föreliggande speciella förhållanden vissa av de sociala arrendebestämmelserna
icke böra göras tillämpliga på dessa jordbruksfastigheter.
Sålunda begränsades ej underhållsplikten för arrendatorerna till skyldighet
att utföra endast mindre reparationer. I stället ålades arrendatorerna
att städse i fullgott stånd underhålla vid egendomen befintliga byggnader
och dess övriga tillhörigheter. Härvid utgick man emellertid från, att denna
underhållsskyldighet icke borde omfatta andra arbeten än sådana, som
vore hänförliga till det normala underhållet. Mera omfattande reparationer,
vilka kunde betraktas som ombyggnad och påkallades av byggnadernas
förslitning trots ett tillfredsställande underhåll, förutsattes skola åvila den
publike jordägaren. En närmare redogörelse för de skäl, som ansågos böra
föranleda den här avsedda avvikelsen från nyttjanderättslagens sociala bestämmelser,
har lämnats i den proposition (nr 61), varmed förslag framlades
till 1944 års ändringar i förordningen angående kronoegendomarnas
förvaltning. Enligt min mening få dessa skäl anses äga motsvarande giltighet
med avseende å de ecklesiastika löneboställe» a. Jag finner mig därför
böra förorda, att de ecklesiastika bostiillsarr-. ndatorerna ålägges en
underhållsskyldighet av samma omfattning som uublika arrendatorer i
övrigt.»
Motionen II: 590.
I denna motion yrkas i nu förevarande hänseende, att i fråga om arrcndatorns
underhållsskyldighet nuvarande valfrihet bibehålies, sa att arrendatorn
skall vara skyldig att utföra mindre reparation å boställets laga hus
men kunna tillförbindas att svara för även annan reparation. I il 1 motivering
för detta yrkande anföres i motionen.
»I lagförslagets 35 § mom. 2 är införd en bestämmelse att arrendatorn
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
av ett löneboställe är skyldig att svara för sådant underhållsarbete å laga
hus, som är att hänföra till reparation i egentlig mening (normalt underhåll).
Denna bestämmelse är av tvingande natur och utesluter möjligheten
för pastoratet att utarrendera ett löneboställe med skyldighet för arrendatorn
att svara för endast mindre reparationer i enlighet med sociala arrenlegastiftningens
bestämmelser. Denna skärpning av underhållsskyldigheten
för arrendatorerna anse vi i praktiken svår att under alla förhållanden
genomföra och i längden uppehålla. Föredragande statsrådet motiverar
skärpningen med att likhet i görligaste mån bör råda med arrendebestämmelserna
för kronoegendomar och annan publik jord. Bemärkas bör
emellertid, att löneboställena utgöra den ojämförligt största gruppen av
hithörande publika jordegendomar. Enligt uppgift i propositionen är åkerjorden
uppdelad i 2 979 brukningsdelar, varav endast 397 stycken ha över
50 hektar åker, 1 509 stycken 15—50 hektar, 771 stycken 5—15 hektar och
302 stycken under 5 hektar åker. Att ålägga arrendatorerna på dessa till
allra största delen mindre brukningsdelar, av vilka 36 % ligga under 15
har, att svara för hela det normala underhållet kan ej vara riktigt. Såsom
statens sakrevision i sitt yttrande framhåller kan det gå bra i mera utpräglade
jordbruksbygder med relativt stora och bärkraftiga brukningsdelar.
Men i skogsbygderna med sämre jordbruksbetingelser ställer det sig
helt annorlunda. Med de föreslagna bestämmelserna kan det till och med
bli svårt att bland annat i konkurrens med bolagen, vilkas jordbruk falla
under sociala arrendelagen, erhålla fullgoda arrendatorer till boställena.
Härtill kommer, att det ej sällan i praktiken visat sig svårt att förmå arrendatorn
av ett mindre boställe att utföra alla underhållsarbeten, som
enligt de strängare bestämmelserna åvila honom. Det blir då pastoratet,
som i sista hand får stå för kostnaderna.
En annan svårighet med hela underhållet vilande på arrendatorn erbjuda
av- och tillträdessynerna. Dessa förrättas val i regel vid varje arrendeförnyelse.
Då måste, om syneinstrumentet på ett tillförlitligt sätt skall
uttrycka rättsförhållandet mellan pastorat och arrendator, fortgående förslitning
å sådana delar av byggnaderna, som efter längre tidsintervaller
måste utbytas, såsom golv, spåntak, fönster, dörrar in. in., värderas. Detta
kan ofta möta rätt stora svårigheter och innebär alltid avsevärt mera arbete
än om endast mindre reparationer för arrendatorns räkning behöva i
instrumentet upptagas. Som ytterligare skäl kan anföras, att pastoratet är
ansvarigt för byggnadsbeståndets underhåll. Oftast äro dessa för boställsförvaltningen
utsedda förtroendemän synnerligen intresserade av att boställenas
byggnader hållas i ett högklassigt skick. Det större besvär, som
åsamkas dem genom att ombestyra behövliga större reparationer, torde ej
verka särskilt betungande helst som efter överenskommelse arrendatorn
kan verkställa en del arbeten.»
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
11
Motionen It: 620.
I motionen yrkas i denna del, »att arrendator av ecklesiastikt löneboställe
i fråga om underhåll av byggnaderna ålägges att utföra endast mindre
reparationer (löpande underhåll)». Till utveckling av yrkandet anföres.
»I de mera utpräglade jordbruksbygderna med bärkraftiga jordbruk
skulle det säkerligen vara både möjligt och rimligt att ålägga även arrendatorerna
av ecklesiastika boställen full underhållsskyldighet av byggnaderna,
men i skogsbygderna, framför allt i de mellersta delarna av landet
och i Norrland, skulle en sådan tvingande bestämmelse om underhållsskyldigheten
få mycket ogynnsamma verkningar. En dylik underhållsskyldighet
skulle bli ekonomiskt mycket betungande för arrendatorn, och följden
skulle antagligen bli den, att det skulle bli mycket svårt och kanske rent
av omöjligt att erhålla arrendatorer av de ecklesiastika boställena. Dessa
ogynnsamma verkningar skulle inställa sig, icke bara i skogsbygderna utan
över huvud taget i sådana fall, där de ecklesiastika boställena icke utgöra
fullständiga jordbruk. Svårigheten att anskaffa arrendatorer torde emellertid
komma att bli störst i skogsbygderna på grund av konkurrensen med
bolagsegendomarna, vilkas arrendatorer, i den mån arrendet regleras av
den sociala arrendelagstiftningen, icke åläggas full underhållsskyldighet. Vi
vilja också understryka vad statens sakrevision framhållit i sitt remissyttrande,
nämligen att det i praktiken visat sig svårt att trots den mest
energiska kontroll förmå arrendatorn av ett mindre boställe att utföra alla
de underhållsarbeten, som det skulle åligga honom att göra, om de föreslagna
nya bestämmelserna om underhållsskyldigheten antoges av statsmakterna.
Den föreslagna obligatoriska skyldigheten för arrendator av ecklesiastikt
löneboställe att svara för hela underhållet har motiverats med svårigheterna
att i de enskilda fallen dra en bestämd gräns mellan större och mindre
reparationer. Även om vi erkänna att svårigheter i viss man kunna uppstå,
bör det dock icke vara omöjligt att åstadkomma en gränsdragning. Vi vilja
erinra om att begreppet mindre reparationer noggrant exemplifierats i flertalet
nu gällande kontrakt för bolagsarrendatorer i bergslagsområdet. Enligt
dessa kontrakt skola följande arbeten hänföras till mindre reparationer:
underhåll av rödfärgning och tjärstrykning, underhåll av all inre målning,
omsättning av tapeter, ersättande av trasiga tegelpannor och lagning av
spåntak, lagning av golv och trappor, reparation av fönster och dörrar, omsättning
av kakelugnar, ersättande av löstagbara, skadade delar av spisar,
inläggning av nya pallar i stall och ladugård, reparation av häckar därstädes,
förnyande av vindskivor, nock och stuprännor å byggnaderna, lagning
och erforderlig rensning av vatten- och värmeledning samt brunnar jämte
alla åtgärder i övrigt, som kunna räknas till löpande underhåll.
Med ledning av dessa exemplifieringar borde det inte bereda några större
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
svårigheter att i kontrakten för arrendatorer av ecklesiastika löneboställen
fastställa begreppet mindre reparationer.
Enligt vår mening bör i den ecklesiastika boställsordningen stadgas, att
arrendator av ecklesiastikt boställe i fråga om byggnaderna skall åläggas
underhållsskyldighet av samma omfattning som nu åvilar arrendator enligt
den sociala arrendelagstiftningen, d. v. s. att han skall svara för mindre
reparationer (löpande underhåll).»
Sammansättningen av boställsnämnd.
Föredragande statsrådet:
»I detta sammanhang synes även föreligga anledning att ompröva boställsnämndens
sammansättning. Enligt vissa kyrklig-ekonomiska författningar
ankommer på boställsnämnd ett flertal betydelsefulla uppgifter, såsom
ekonomisk besiktning av löneboställe och prästgård, godkännande av
förslag till arrendekontrakt för löneboställe, arrendeuppskattning å ecklesiastik
arrendegård, uppskattning av löneboställes normalavkastning och
värdering av till försäljning ifrågasatt kyrklig jord. Boställsnämndens tre
ledamöter skola enligt boställsordningen vidare å löneboställe förrätta i
nyttjanderättslagen avsedda till- och avträdessyner ävensom särskilt påkallade
syner.
De i vissa stift bildade ecklesiastika arrendatorsföreningarna ha vid olika
tillfällen gjort framställningar om beredande av utrymme i boställsnämnd
för det speciella arrendatorsintresset. I sitt förslag har utredningsmannen
även sökt tillgodose de från arrendatorerna härutinnan framställda
anspråken genom att förorda en föreskrift av innebörd, att hushållningssällskapens
förvaltningsutskott framdeles skulle utse den ledamot i
boställsnämnden, som för närvarande förordnas av stiftsnämnden. Samtidigt
har utredningsmannen också föreslagit, att stiftsnämnden i stället
för länsstyrelsen skulle utse ordföranden i boställsnämnden. Den sålunda
föreslagna ändrade sammansättningen av boställsnämnden har mött erinran
från en del remissinstanser, av vilka några förordat helt andra lösningar
på denna punkt.
Vad först angår ordföranden i boställsnämnden, så ha enligt min mening
de vid boställsordningens tillkomst anförda skälen för att låta denne
förordnas av länsstyrelsen icke förlorat sin giltighet. Vid en revision av
boställsordningen efter grunderna för den sociala arrendelagstiftningen
synes även det förhållandet, att boställsnämnden i boställsförvaltningen
får en med nämnda lagstiftnings arrendenämnd delvis jämförlig funktion,
ytterligare tala för att länsstyrelsen alltjämt skall utse boställsnämndsordföranden.
Med hänsyn till att boställsnämnden eller dess tre ledamöter ha att å löneboställe
förrätta ekonomisk besiktning och svn ävensom, då optionsbe
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
13
rättigad arrendator finnes, avgöra arrendevillkoren vid fortsatt arrende,
vid vilka förrättningar de av nämnden fattade besluten i allmänhet få stor
ekonomisk betydelse för arrendatorn, synes mig framkomna yrkanden om
ändring av boställsnämndens sammansättning för att få de speciella arrendalorsintressena
företrädda inom nämnden icke skäligen böra avvisas.
Flera alternativa lösningar för att tillvarataga dessa intressen vid boställsnämndens
förrättningar äro enligt min mening tänkbara. Stort avseende
synes i detta sammanhang böra fästas därvid, att enligt nyttjanderättslagens
synebestämmelser jordägaren och arrendatorn i första hand äga att
själva utse synemän. Vidare gäller enligt den sociala arrendelagstiftningen,
att av arrendenämndens tre ledamöter den ene av de två av länsstyrelsen
utsedda ledamöterna skall vara arrendator av jordbruksfastighet. Enligt
min mening tala övervägande skäl för att vid den här avsedda revisionen
av boställsordningen ändra boställsnämndens sammansättning så, att en
ledamot — i analogi med vad som gäller i fråga om arrendenämnderna —
skall vara arrendator och utses av länsstyrelsen. Att boställsnämnden även
har att verkställa förrättningar, vilka icke beröra något arrendatorsintresse,
synes mig icke kunna anföras såsom argument mot den av mig föreslagna
ändrade sammansättningen. Mot förslaget kan riktas den erinran, att den
krets av lämpliga personer, varur nämnde ledamot skall utses, kommer att
i avsevärd mån beskäras. En dylik invändning är givetvis i viss mån berättigad.
Framhållas må emellertid, att urvalet icke är begränsat till de ecklesiastika
boställsarrendatorerna; även arrendatorer av annan publik jord
och av enskild jordegendom kunna givetvis ifrågakomma till dylika uppdrag.
I övrigt är jag övertygad om att den av mig förordade ändringen i boställsnämndens
sammansättning icke skall medföra svårigheter att finna
för ledamotskap i boställsnämnd lämpliga personer.
Tillräckliga skäl föreligga enligt min mening icke för den i vissa remissyttranden
föreslagna utökningen av antalet ledamöter i boställsnämnden
till fyra.
Den av utredningsmannen föreslagna skärpningen av valbarhetsvillkoren
för annan ledamot av boställsnämnd än ordföranden har av vissa remissinstanser
ansetts komma att i alltför hög grad reducera kretsen av
för dessa uppdrag i övrigt kompetenta personer. Från arrendatorshåll har
däremot understrukits betydelsen av de föreslagna strängare valbarhetskraven,
därest ledamöterna i boställsnämnden fortfarande skola tjänstgöra
som synemän.
För min del kan jag icke finna det nödvändigt att — sasoin föreslagits
_för ledamot i boställsnämnd uppställa de för synemän föreskrivna kom
petensvillkoren.
I fråga om de ledamöter — ordföranden och arrendatorsreprcsentantcn
— som enligt mitt förslag skola förordnas av länsstyrelsen,
torde tillsättningsmyndigheten utgöra eu tillräcklig garanti för att endast
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
lämpliga personer utses. Beträffande åter de av pastoraten för tjänstgöring
i boställsnämnd utsedda ledamöterna, så pläga härtill utses kommunala
förtroendemän eller andra personer fullt skickade för ifrågavarande uppdrag.
kör pastoratsvald ledamot gäller för närvarande som allmänt kompetenskrav,
att han skall vara valbar till nämndeman. Knligt min mening
hör — förutom det nuvarande särskilda kravet att ledamöterna i boställsnämnd
skola vara i orten boende, i lantbruks- och därmed sammanhängande
affärsförhållanden kunniga personer — uppställas vissa allmänna,
för samtliga ledamöter enhetliga behörighetsvillkor. Det för pastoratsvald
ledamot ny föreskrivna allmänna kompetenskravet synes mig, bl. a. med
hänsyn till det för innehav av nämndemansbefattning gällande bostadsbandet,
härvid icke lämpligen böra göras tillämpligt på jämväl de övriga
tva ledamöterna i boställsnämnden. Däremot anser jag de allmänna personliga
kvalifikationsvillkor, som skäligen böra uppställas på ledamot i
boställsnämnd, med fördel kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med de enligt hyresregleringslagen för hyresnämndens ledamöter gällande
valbarhetsvillkoren. I det av mig förordade förslaget till ändringar i
boställsordningen ha också de allmänna kompetenskraven för samtliga boställsnämndsledamöter
i huvudsak anpassats efter hyresregleringslagens
motsvarande bestämmelser.»
Motionsyrkanden.
I motionen 1: 494 yrkas avslag å propositionens förslag i denna del. Det
framhålles, bland annat, att den ifrågasatta ändringen i boställsnämndens
sammansättning måste väcka allvarliga betänkligheter. Därest man emellertid
med hänsyn till den sociala arrendelagstiftningen vill särskilt tillgodose
arrendatorernas intressen, borde detta kunna begränsas till sådana
fall, där deras intressen berördes av en förrättning. Detta kunde i varje
fall icke vara förhållandet när fråga vore om besiktningar å prästgårdar,
normaluppskattningar eller ärenden enligt kyrkliga försäljningslagen. Vid
behandling av sådana ärenden, som angå arrendator, kunde i nämnden
ingå ytterligare eu ledamot, vilken lämpligen kunde utses av länsstyrelsen.
Eventuellt kunde detta ske endast i sådana fall, då arrendalorn gjorde
särskild framställning därom.
I motionen II: 562 yrkas bifall till propositionen med den ändring, att i
boställsnämnden i stället för pastoratsvald ledamot skall såsom permanent
medlem ingå en person, vilken är ägare av jordbruksfastighet och
dessutom ledamot av boställsstyrelse eller kyrkoråd. Beträffande utseendet
av den ifrågavarande ledamoten i boställsnämnden anföres i motionen,
att det låge nära till hands att låta länsstyrelsen verkställa detta, men
att det kunde ifrågasättas huruvida icke uppdraget borde lämnas till
stiftsnämnden. Vare sig det bleve länsstyrelsen eller stiftsnämnden som
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
15
erhölle uppdraget, syntes det vara en självklar sak, att utseendet förcginges
av samråd med vederbörande stifts pastoratsförbund.
I motionen 11:619 hemställes, »att riksdagen vid behandling av Kungi.
Maj :ts proposition nr 209 måtte antaga följande förslag till lag i vad det
avser paragraf 5:
§ 5.
Boställsnämnd skall bestå---och sitt gods. Ordföranden och en av de
andra ledamöterna, vilken skall vara arrendator av publik jordbruksfastighet,
jämte ersättare för vardera av dem förordnas av länsstyrelsen för
en tid av tre år åt gången.
För tjänstgöring — — enligt allmänna resereglementet.»
I motionen 11:620 yrkas, att nuvarande bestämmelser angående boställsnämnds
sammansättning skola bibehållas, dock att vid sådana förrättningar,
som direkt beröra arrendator, exempelvis uppgörande av arrendevillkor
och ekonomisk besiktning av löneboställe, skall i nämnden såsom
fjärde ledamot ingå en representant för arrendatorerna. Sistnämnde ledamot
bör enligt motionen lämpligen utses av länsstyrelsen.
I motionen II: 621 påyrkas den ändring av det genom propositionen
framlagda förslaget i denna del, att arrendatorsrepresentanten skall tjänstgöra
i boställsnämnden i frågor, som avse löneboställen, men att i frågor,
som röra prästgård, i stället skall såsom ledamot inträda en av stiftsnämnden
utsedd ordinarie präst.
Arrendevillkorens bestämmande.
Föredragande statsrådet:
»I sitt förslag förordar utredningsmannen borttagande av den nu gällande
bestämmelsen, att pastoratet skall upprätta och underställa boställsnämndens
prövning och godkännande förslag till arrendekontrakt. Han
föreslår i stället, att boställsnämnden skall före arrendeupplåtelsen, i parternas
närvaro, hålla ekonomisk besiktning och i anslutning härtill bestämma
arrendevillkoren. Vid arrendeavtalets fastställande skall boställsnämnden,
enligt utredningsmannens förslag, vara skyldig att efterkomma
av pastoratet framställda önskemål, såvida de icke befinnas strida mot
gällande bestämmelser eller prövas lända till skada för bostället eller eljest
för det allmänna eller icke skäligen tillgodose optionsberättigad arrendators
intressen. Ett flertal remissinstanser ha ansett dessa förslag i
alltför hög grad inkräkta på pastoratens självförvaltningsbefogenheter med
avseende å löncboställena. Statens sakrevision har — med avvisande av
förslaget — förordat införande av den ordningen inom ramen för de nuvarande
bestämmelserna, att pastoratet skulle, sedan boställsnämndsord
-
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
föranden verkställt en normerad skriftlig arrendeuppskattning, efter samråd
med denne upprätta förslag till arrendekontrakt och underställa detta
boställsnämnden för godkännande.
Det synes råda en rätt enig uppfattning om att arrendesättningen vid
löneboställena för närvarande ofta påverkas av ovidkommande lokala och
personliga hänsyn och att till följd härav arrendenivån är alltför ojämn.
Åtgärder för att vinna mera enhetligt och riktigt avvägda arrendeavgälder
synas därför påkallade.
Härtill kommer, att vid utarrendering av löneboställe optionsberättigad
arrendator i regel finnes. Värdet av optionsrätten till fortsatt arrende är
självfallet i väsentlig mån beroende av de arrendevillkor, som fastställas
för den nästföljande arrendeperioden. Givet är, att boställsnämnden har
lättare att bestämma ett efter de faktiska förhållandena objektivt avvägt
arrendebelopp, om den icke såsom för närvarande får sig förelagt ett av
pastoratet upprättat förslag till arrendekontrakt. Såsom jag förut antytt
föreligger enligt den sociala arrendelagstiftningen möjlighet för optionsberättigad
arrendator att genom skiljenämndsförfarande hos arrendenämnd
få arrendevillkoren vid förnyat arrende objektivt fastställda.
Eftersom den föreslagna revisionen av boställsordningen väsentligen avser
att bättre tillgodose arrendatorsintresset, synas starka skäl tala för atl
den sociala arrendelagstiftningens subsidiära skiljenämndsförfarande får
på ett principiellt motsvarande sätt bli normaliserande för boställsordningens
legala tillvägagångssätt för arrendevillkorens bestämmande. Med
hänsyn härtill och till vad jag i övrigt anfört i denna fråga anser jag mig
böra förorda en bestämmelse av den innebörden, att boställsnämnden, som
i boställsförvaltningen redan har en funktion liknande arrendenämndens
enligt den sociala arrendelagstifningen, skall — i anslutning till ekonomisk
besiktning, till vilken pastoratet och arrendatorn skola kallas — bestämma
arrendevillkoren vid boställsupplåtelse.
Vid samma förrättning, varunder arrendevillkoren bestämmas, synes
boställsnämnden böra meddela beslut, huruvida optionsrätt i det förevarande
fallet tillkommer arrendator.»
Motionsyrkanden.
I motionen I: 494 yrkas avslag å propositionen, såvitt densamma avser
ändring i nu förevarande hänseende. Det måste enligt motionärernas mening
väcka allvarliga betänkligheter att pastoraten skulle fråntagas rätten
att utarrendera löneboställena. Den grundläggande principen i 1932
års boställsordning — pastoratens förvaltning av löneboställena — skulle
därigenom rubbas på en avgörande punkt.
I motionen 11:620 yrkas, att. den nu gällande ordningen beträffande
uppgörande av arrendekontrakt bör bibehållas, d. v. s. att förslag
till kontrakt skall uppgöras av pastoratet, varefter det skall underställas
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
17
boställsnämnden för prövning och godkännande. I motionen anföres vidare
i detta sammanhang.
»Vi anse det också önskvärt att, när utarrendering berör boställe med
skog, stiftsjägmästaren beredes tillfälle att yttra sig över förslaget till arrendekontrakt.
Om så icke sker kan det tänkas, att arrendekontraktet icke
kommer att överensstämma med bestämmelserna i fastställd skogshushållningsplan
eller kommer att strida mot kravet på god skogsvård. Föreskrift
om yttranderätt för stiftsjägmästaren i dylika fall torde lämpligen
kunna inarbetas i en tillämpningskungörelse.»
I motionen 11:622 har på anförda skäl yrkats, att riksdagen vid antagande
av Kungl. Maj :ts förslag måtte för sin del besluta att 25 § i boställsordningen
skall erhålla följande lydelse.
»25 §.
1. När löneboställe skall upplåtas på arrende till brukande, skall boställsnämnden
senast sju månader före arrendeperiodens början hålla
ekonomisk besiktning och därvid föreskriva de byggnads- och grundförbättringsarbeten,
som skola komma till utförande under arrendeperioden,
samt pröva, huruvida vid den nya utarrenderingen optionsrätt tillkommer
arrendatorn.
2. Har arrendatorn optionsrätt men vill pastoratet påkalla ändring i arrendevillkoren,
skall pastoratet giva det arrendatorn till känna på sätt om
uppsägning av arrende är stadgat senast fem månader före arrendetidens
utgång med uppgift tillika på de ändringar, som äskas. Lag samma vare
för arrendatorn, om han vill påkalla ändring i arrendevillkoren. Har tillkännagivande,
som nu sagts, skett men kan ej överenskommelse ernås,
skall frågan avgöras av boställsnämnden.
3. Finnes icke arrendator med optionsrätt, ankommer det på pastoratet
att uppgöra arrendekontrakt.
4. överenskommelse och kontrakt, som nu sagts, skola för att bliva gällande
fastställas av boställsnämnden. Fastställelse må vägras, om överenskommelsen
eller kontraktet lider av ofullständighet eller prövas lända
till skada för bostället eller eljest för det allmänna. Vid fastställande av
arrendekontrakt, som i 3 mom. sägs, skall nämnden jämväl bestämma den
avgift, vartill bostället lägst må utarrenderas.»
Andrad disposition av löneboslälle.
Föredragande statsrådet :
»Under senare år ha genomförts vissa för jordbrukets utveckling betydelsefulla
reformer, som bland annat avse att genom yttre rationalisering underlätta
bildandet av bärkraftiga brukningsdelar genom sammanslagning
eller komplettering med jordbruksjord eller skogsmark. Samtidigt ha
2 llihang till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 3 avd. Nr 26.
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
statsmakterna antagit en skärpt lagstiftning i syfte att erhålla en effektiv
uppsikt över nedläggande av jordbruk å brukningsdel eller del därav
eller bortförande av för jordbruket erforderliga byggnader. 1 anslutning
till nämnda jordbrukspolitiska reformer har utredningsmannen i sitt förslag
förordat en revision av boställsordningens bestämmelser om förändring
av löneboställes disposition. Han har härvid föreslagit införande av
rätt för boställsnämnd och stiftsnämnd att — i likhet med pastorat enligt
gällande föreskrifter — taga initiativ till ändrad disposition. Enligt förslaget
skola ärenden angående ändrad disposition underställas Kungl. Maj :t
för avgörande. I vissa remissyttranden har förslaget avstyrkts såsom stridande
dels mot pastoratens självförvaltningsrätt beträffande löneboställena
och dels mot decentraliseringssträvandena inom statsförvaltningen.
Enligt min mening saknas anledning att vid tillämpningen av den allmänna
statliga jordbrukspolitiken bereda det betydande fastighetsbestånd,
som de ecklesiastika löneboställena utgöra, en särställning i förhållande
till övriga jordbruksfastigheter. På grund härav anser jag en omarbetning
av boställsordningens bestämmelser om löneboställes disposition nödvändig.
I sin egenskap av uppsiktsmyndighet beträffande boställsförvaltningen
har stiftsnämnden redan nu vissa befogenheter i ärenden angående ändrad
disposition av löneboställe. Stiftsnämnderna kunna emellertid för närvarande
icke mot pastoratets bestridande genomföra en dylik ändring.
Utredningsmannen har enligt min mening förebragt vägande skäl för att
tillägga boställsnämnd och stiftsnämnd rätt att taga initiativ till ändrad
disposition.
I 1945 års ecklesiastika arrendestadga har föreskrivits, att ärenden angående
sådan ändrad disposition av för självständigt jordbruk upplåtna
brukningsdelar, som avser upplåtelse för sambruk eller sammanslagning
med annan fastighet, skola underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vidkommande
frågor om ändrad disposition av löneboställe torde kunna ifrågasättas,
huruvida icke de år 1948 inrättade lantbruksnämnderna, vilka ha
att taga befattning med ärenden angående jordbrukets yttre rationalisering,
kunde på lämpligt sätt lokalt inkopplas i handläggningen av här
avsedda dispositionsfrågor. En utväg vore sålunda att låta avgörandet av
dylika ärenden stanna hos stiftsnämnden, därest denna och vederbörande
lantbruksnämnd i ärendet hade samma mening. Ett sådant förfarande
skulle rätt väl överensstämma med decentraliseringssträvandena inom
statsförvaltningen. Men härvid är att märka, att dessa ärenden i händelse
av besvär komme att prövas av regeringsrätten, medan lantbruksnämndens
avgöranden i dylika ärenden besvärsvägen gå till Kungl. Maj :t i statsrådet.
I detta sammanhang måste även framhållas den nuvarande ecklesiastika
boställsförvaltningens komplicerade natur. Denna förvaltning är
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
19
uppdelad på pastorat, boställsnämnd och stiftsnämnd. Att i nämnda förvaltning
därjämte införa ett i vissa frågor med stiftsnämnden sidoordnat
organ — nämligen lantbruksnämnden — med viss bestämmanderätt,
skulle ytterligare inveckla förvaltningsapparaten. Med hänsyn härtill anser
jag det ändamålsenligast, att ärenden angående ändrad disposition av
löneboställe — liksom för närvarande dylika frågor avseende ecklesiastika
arrendegårdar — skola av stiftsnämnderna underställas Kungl. Maj :t
för avgörande.
De dispositionsändringar, som sålunda böra underställas Kungl.
Maj :ts prövning, äro frågor rörande brukningsdels upphörande såsom
självständigt jordbruk genom nedläggande av bebyggelsen, skogsplantering
och dylikt, sammanslagning av för självständigt jordbruk upplåtna
brukningsdelar till en enhet och uppdelning av sådan brukningsdel i flera
arrendelotter för brukande. Till sistnämnda grupp av underställningsärenden
hör dock icke avskiljande av område, varigenom återstoden av
brukningsdelen för framtiden icke äventyras såsom självständigt jordbruk.
»
Motionsyrkanden.
I motionen I: 494 yrkas avslag å propositionen såvitt genom densamma
föreslås att frågor om ändrad disposition av löneboställe i vissa fall skola
underställas Kungl. Maj :ts prövning.
I motionen II: 590 yrkas likaledes att frågor om ändrad disposition icke
i något fall skola underställas Kungl. Maj :ts prövning utan att avgörandet
skall ankomma på stiftsnämnden.
Beträffande övriga genom propositionen framlagda ändringsförslag får
utskottet hänvisa till den i det följande återgivna lagtexten samt till propositionen.
över lagförslaget har, såvitt avser ändringar i 5 och 39 §§ boställsordningen
ävensom slutbestämmelserna i vad de röra nämnda paragrafer,
lagrådets utlåtande inhämtats.
Utskottet.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget avser väsentligen att i
ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 genomföra sådana ändringar,
att de i denna författning ingående arrcndebestämmelserna komma
att i huvudsak ansluta sig till 1943 års sociala arrendelagstiftning. I
samband med de bestämmelser, som betingats härav, ha i författningsförslaget
upptagits vissa andra regler avseende utarrendering och förvaltning
i övrigt av löneboställe, varjämte ytterligare — smärre — jämkningar i
boställsordningen föreslås. Utöver regleringen av boställsarrendatorernas
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
rättsliga ställning äro huvudpunkterna i förslaget: ändrade eller nya föreskrifter
angående boställsnämnds sammansättning samt angående det formella
förfarandet vid bestämmande av arrendevillkoren, då löneboställe
upplåtes, ävensom vid beslut om ändrad disposition av sådant boställe.
Vid revisionen av boställsord ningen ur social synpunkt
ha nyttjanderättslagens regler i stor utsträckning varit vägledande.
Revisionen har genomförts icke blott på det sättet, att denna lags sociala
stadganden i allmänhet genom motsvarande föreskrifter i boställsordningen
gjorts tillämpliga vid utarrendering av löneboställe utan även så
att nyttjanderättslagens allmänna, merendels dispositiva, arrendebestäminelser
gjorts ovillkorligt gällande för de i boställsordningen avsedda arrendena
(26 § av förslaget). I sistnämnda hänseende överensstämmer förslaget
med vad som gäller beträffande utarrendering av kronojord och
ecklesiastika arrendegårdar.
Speciellt sociala bestämmelser ha — i den mån sådana ej redan finnas i
boställsordningen — nu införts däri. Detta har lagtekniskt skett så att dels
i 26 § hänvisning skett till de socialt betonade reglerna i 2 kap. 58—60 §§
nyttjanderättslagen, dels ock i boställsordningen upptagits direkta regler,
genom vilka ombyggnads- och nybyggnadsskyldigheten, brandförsäkringsplikten
samt skyldigheten att hävda jorden och underhålla byggnader
in. m. fördelats mellan pastoratet och arrendatorn (23 och 28 §§), ävensom
regler om optionsrätt (30 §). Social karaktär ha även ändringar som
nu föreslås vidtagna i fråga om förfarandet vid bestämmande av arrendevillkoren
(25 §) och angående ekonomisk besiktning (35 §).
Under remissbehandlingen av förslaget och i de väckta motionerna har
annan invändning icke rests mot de rent sociala bestämmelserna än i fråga
om arrendatorns underhållsskyldighet.
Övriga sociala stadganden i förslaget, mot vilka alltså erinran icke förekommit,
ansluta sig nära till motsvarande bestämmelser i förordningar rörande
förvaltningen av andra arter publik jord, bland vilka må nämnas
kronojord och ecklesiastika arrendegårdar, och utskottet vill för sin del
tillstyrka, att förslaget godkännes härutinnan. Detta innebär bland annat
att även enligt utskottets mening den nuvarande möjligheten att i arrendekontraktet
tillförbinda arrendatorn att svara för ombyggnad eller nybyggnad
av laga hus samt att hålla dessa byggnader brandförsäkrade bör borttagas.
Beträffande skyldigheten att underhålla de laga husen stadgas f. n. i
28 § boställsordningen att arrendatorn skall vara skyldig att avhjälpa sådana
brister å dessa hus, som föranleda blott mindre reparation, men att han
må tillförbindas att svara jämväl för annan än mindre reparation. Begreppet
mindre reparation definieras närmare i paragrafen. Enligt nyttjanderättslagen
är arrendator, för vilken de sociala bestämmelserna gälla,
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
21
under inga förhållanden skyldig utföra andra reparationer än mindre sådana.
I propositionen har föreslagits den utvidgning av underhållsskyldigheten
i förhållande till nyttjanderättslagens nämnda system, att arrendatorn
skall tillförbindas i arrendekontraktet att verkställa sådant underhållsarbete
å husen, som avser reparation i egentlig mening (normalt underhåll)
och ej är alt hänföra till ändrings- och förbättringsarbete som är
jämställt med om- eller nybyggnad. Som motivering för denna utvidgning
anföres i propositionen, att en arrendator av kronoegendom eller ecklesiastik
arrendegård är skyldig att ombesörja det normala underhållet och
att motsvarande bör gälla för arrendator av löneboställe. Det hänvisas till
de skäl, som varit bestämmande för att å kronoarrendator lägga det normala
underhållet av byggnaderna å den arrenderade fastigheten, och
det uttalas att dessa skäl böra anses äga motsvarande giltighet med
avseende å de ecklesiastika löneboställena. De nämnda skälen framgå
av vederbörande departementschefs yttrande i propositionen nr
61 till 1944 års riksdag och utgöra i huvudsak följande: Den spridda belägenheten
av kronoegendomarna medförde med hänsyn till den mera centraliserade
förvaltningen, som i allmänhet saknade motsvarighet i fråga om
bolag och liknande rättssubjekt tillhöriga fastigheter, att kronans kostnader
för underhåll av byggnader bleve större än motsvarande utgifter för
andra jordägarekategorier. Denna omständighet torde också föranleda, att
underhållskostnaderna komme att ställa sig avsevärt högre om arbetet
skulle utföras genom domänstyrelsens försorg än om det åvilade den enskilde
arrendatorn. Kronoarrendatorn hade genom den honom tillförsäkrade
optionsrätten och hembudsrätten i allmänhet en säkrare ställning än
arrendatorn av enskild jord, då domänverket knappast torde övertaga jordbruk
för eget brukande. Dock måste beaktas att arrendeavgiftens storlek
vore direkt avhängig jämväl av arrendatorns skyldighet i fråga om underhållet
av byggnaderna. I den mån kronans kostnader för underhållet bleve
lägre och arrendatorns något högre, borde arrendeavgiften givetvis minskas.
I motionen 11:590 yrkas, att nuvarande regler om boställsarrendators
underhållsskyldighet böra bibehållas, och i motionen 11:620 påyrkas, alt
sådan arrendator skall vara skyldig utföra allenast mindre reparationer
utan möjlighet för det allmänna att avtalsvis tillförbinda honom mera
omfattande underhållsplikt.
Vid övervägande av den föreliggande frågan har utskottet till en början
funnit, att de skäl, som år 1944 anfördes för att låta kronoarrendator ansvara
för det normala underhållet av byggnaderna å den arrenderade fastigheten,
ej med samma styrka göra sig gällande med avseende å ecklesiastika
löneboställen. Vad då yttrades om att kronoegendomarnas spridda belägenhet
med hänsyn till den mera centraliserade förvaltningen medförde
att kronans kostnader för underhåll bleve större än motsvarande utgif
-
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
ter för andra jordägarekategorier, synes icke tillämpligt beträffande löneboställena.
För att sådant boställes vidkommande kommer nämligen underhållet,
i den mån det icke lägges å arrendatorn, att åvila vederbörande
lokala samfällighet, nämligen pastoratet.
Fn annan omständighet, som enligt utskottets mening kan anföras för
att reglera underhållsskyldigheten annorlunda för boställena än för kronoegendomarna,
är att de förstnämnda i stor utsträckning utgöras av små
brukningsdelar. Enligt uppgift i propositionen är åkerjorden å boställena
uppdelad i 2 979 brukningsdelar, varav 397 stycken med över 50 hektar
åker, 1 509 stycken med 15—50 hektar, 771 stycken med 5—15 hektar samt
302 stycken med mindre än 5 hektar åker. Det vill synas som om beträffande
en helt liten brukningsdel skyldighet att svara för det fulla underhållet
skulle komma att innebära en betydande börda för arrendatorn, även om arrendevillkoren
i övrigt lämpades därefter. Statens sakrevision har i sitt
remissyttrande, som bygger på erfarenheter som vunnits under en omfattande
granskningsverksamhet på detta område, uttalat tvekan angående
lämpligheten att ålägga arrendatorerna obligatorisk skyldighet att svara
för det fulla underhållet. Sakrevisionen framhåller, att i mera utpräglade
jordbruksbygder med bärkraftiga jordbruk det uppenbarligen gått bra att
tillförbinda arrendatorn att utföra även annan än mindre reparation men
att i skogsbygderna, framför allt i mellersta delarna av landet och i Norrland,
införandet av en tvingande bestämmelse om att arrendatorn skall
vara underhållsskyldig skulle få mycket olyckliga verkningar. Utskottet
delar denna uppfattning. Det torde kunna befaras att en sådan obligatorisk
skyldighet i många fall komme att medföra att underhållet på grund
av oförmåga hos arrendatorn komme att eftersättas till skada för det allmänna.
Enligt vad utskottet har sig bekant är f. n. i fråga om de privata arrenden,
som ej falla under de sociala arrendebestämmelserna utan beträffande
vilka valfrihet i förevarande hänseende råder, tendensen genomgående
att arrendatorerna fritagas från annat underhåll än utförande av mindre
reparationer. Man har funnit att denna anordning, enligt vilken jordägaren
sörjer för att den allmänna standarden å byggnaderna uppehälles,
är praktisk. Utskottet har den uppfattningen att även i fråga om löneboställena
möjlighet bör lämnas till liknande anordning. Det synes eljest
kunna antagas att i många fall svårigheter skulle uppstå att i konkurrens
med privata jordägare få fullgoda arrendatorer till lönehoställena. Å andra
sidan bör enligt utskottets mening möjlighet förefinnas för parterna i arrendeförhållandet
att överenskomma om att även annan än mindre reparation
skall verkställas av arrendatorn.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet tillstyrka att
beträffande underhållsskyldigheten nuvarande regler bibehållas, enligt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
23
vilka arrendatorn alltid skall svara för mindre reparationer men kunna
tillförbindas att stå för annan än mindre reparation. Detta föranleder ändring
av den föreslagna 28 § samt följdändringar i 35 § och i ingressen till
lagen.
Såsom av redogörelsen för propositionen framgått föreslås i denna ändring
beträffande sammansättningen av boställsnämnd.
Ändringen innebär att i stället för den ledamot, som enligt nuvarande bestämmelser
utses av stiftsnämnden, skall i boställsnämnden ingå en ledamot,
som skall vara arrendator av jordbruksfastighet och som skall förordnas
av länsstyrelsen.
I fem av de väckta motionerna påyrkas ändring av de föreslagna nya
reglerna i denna del. Sålunda yrkas i motionerna I: 494 och II: 620 att nuvarande
sammansättning av nämnden bibehålies, dock att vid nämndens
handläggning av arrendefrågor skall tillkomma en fjärde ledamot, som
skall vara jordbruksarrendator och utses av länsstyrelsen. Olika sammansättning
av nämnden i skilda fall föreslås även i motionen 11:621: i frågor
angående löneboställen skulle sammansättningen vara den i propositionen
förordade, men i frågor, som röra prästgård, skulle i stället för arrendatorsrepresentanten
inträda en av stiftsnämnden utsedd ordinarie präst.
I motionen 11:562 föreslås den ändring i förhållande till propositionens
förslag att i nämnden skall i stället för den pastoratsvalda ledamoten ingå
en jordägarerepresentant, utsedd av stiftsnämnden eller länsstyrelsen.
Slutligen föreslås i motionen II: 619 att den i propositionen föreslagna arrendatorsrepresentanten
skall vara en arrendator av publik jord.
Då nu en revision av boställsordningen genomföres för att av sociala
skäl stärka arrendatorernas ställning finner utskottet det ändamålsenligt
och lämpligt att, på sätt i propositionen föreslagits, i boställsnämnden insättes
en representant för arrendatorsintresset. Att särskilt föreskriva att
denne representant skall vara arrendator av publik jord synes icke nödvändigt.
En sådan föreskrift skulle dessutom medföra att kretsen av de
arrendatorer, som kunde komma i fråga, bleve avsevärt minskad, vilket
kunde leda till svårigheter att finna lämplig person. Valet av denne bland
arrendatorer av jordbruksfastighet torde med fullt förtroende kunna överlämnas
till länsstyrelsen. I den i propositionen intagna specialmotiveringen
till 5 § i lagförslaget yttras, att därest någon representativ arrendalorssammanslutning
finnes i stiftet, länsstyrelsen bör före förordnandet
av arrendatorsrepresentant i nämnden, om omständigheterna därtill för —
anleda, inhämta vederbörande sammanslutnings mening. Likaledes bör
länsstyrelsen före utseende av boställsnämndsordförande inhämta stiflsnämndens
uppfattning i fråga om personvalet; cn bestämmelse därom bor
införas i boställsordningens tillämpningsföreskrifter. Utskottet finner det
angeläget att dessa uttalanden vinna beaktande. Om så sker synes det i
24
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
nödig utsträckning bliva sörjt för att såväl stiftsnämnden som arrendalorerna
bliva i tillfälle att utöva inflytande vid utseendet av ledamöter i
nämnden. Den nuvarande ordningen för tillgodoseendet av jordägarintresset
i nämnden, nämligen genom en pastoratsvald ledamot, har enligt utskottets
uppfattning fungerat väl och bör därför bibehållas. Utskottet finner
det icke erforderligt eller lämpligt att, såsom i några motioner yrkats,
nämnden i vissa fall skall bestå av fyra ledamöter eller att dess sammansättning
eljest skall växla från fall till fall.
På grund av det anförda får utskottet tillstyrka bifall till propositionen
såvitt gäller organisationen av boställsnämnden.
Enligt 25 § boställsordningen i dess nuvarande lydelse skall vid u p plåtelse
av löne b oställe på arrende pastoratet upprätta
och underställa boställsnämndens prövning och godkännande förslag till
arrendekontrakt. Boställsnämnden äger föreskriva jämkning i förslaget
i vissa uppräknade fall, nämligen om kontraktet finnes vara ofullständigt
eller prövas lända till skada för bostället eller eljest för det allmänna eller,
såvitt angår optionsberättigad arrendator, befinnes icke tillgodose dennes
berättigade intresse. I denna ordning för arrendevillkorens bestämmande
föreslås nu i propositionen den ändringen, att när löneboställe skall upplåtas
på arrende boställsnämnden skall hålla ekonomisk besiktning och
därvid bestämma arrendevillkoren. I samband därmed skall nämnden
pröva huruvida vid den nya utarrenderingen optionsrätt tillkommer arrendatorn.
Pastoratet får vid utarrenderingen ej frångå de av boställsnämnden
fastställda arrendevillkoren i annan mån än att, då optionsberättigad
arrendator ej finnes, högre arrendeavgift må betingas.
I motionerna 1:494 och 11:620 yrkas att gällande ordning för uppgörande
av arrendekontrakt skall bibehållas. Även i motionen 11:622 påyrkas,
att arrendekontraktet skall uppgöras av pastoratet för det fall alt
arrendatorn icke har optionsrätt. Har arrendatorn optionsrätt men vill
pastoratet eller arrendatorn påkalla ändring i arrendekontraktet, skall enligt
sistnämnda motion den andra parten underrättas inom viss tid före
arrendetidens utgång. Om i detta fall överenskommelse icke kan ernås,
skall frågan avgöras av boställsnämnden.
Såsom motivering för att med frångående av nuvarande ordning låta
boställsnämnden uppgöra arrendekontrakt har i propositionen åberopats
att arrendesättningen vid löneboställena enligt en rätt enig uppfattning
ofta påverkades av ovidkommande lokala och personliga hänsyn, varför arrendenivån
vore alltför ojämn, samt att därför åtgärder vore påkallade för
att vinna mera enhetligt och riktigt avvägda arrendeavgälder. Vidare har
anförts, att enligt den allmänna sociala arrendelagstiftningen möjlighet
förefunnes för optionsberättigad arrendator att påkalla skilj enämndsförfarande
hos arrendenämnd för att få arrendevillkoren vid förnyat arrende
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
25
objektivt fastställda. Delta skiljenämndsförfarande borde på ett principiellt
motsvarande sätt bliva normaliserande för boställsordningens legala
tillvägagångssätt för arrendevillkorens bestämmande.
Enligt utskottets mening äro de sålunda anförda skälen beaktansvärda.
Den i motionerna uttryckta åsikten, att den föreslagna ordningen skulle i
hög grad inkräkta på pastoratens självförvaltningsbefogenheter med avseende
på löneboställena, kan utskottet icke dela. Med hänsyn till den befogenhet
att granska och föreskriva ändring i uppgjorda kontraktsförslag,
som boställsnämnden f. n. har, synes förslaget i realiteten icke innebära
någon inskränkning av betydelse i pastoratens nuvarande rättigheter.
Härtill kommer att i praktiken boställsnämnden eller dess ordförande plägat
under hand av pastoratet rådfrågas innan kontraktsförslag göres upp
och därigenom faktiskt kommit att öva inflytande på arrendevillkorens
bestämmande redan på ett tidigt stadium. Utskottet finner sig på grund
av vad nu sagts böra förorda propositionens förslag i denna del. Givet är
emellertid att pastoratet bör få tillfälle att genom sina företrädare yttra sig
innan boställsnämnden fastställer arrendevillkoren. Enligt den föreslagna
lydelsen av 25 § skall boställsnämnden hålla ekonomisk besiktning
och därvid bestämma arrendevillkoren. Och i 38 § stadgas, att då förrättning
skall hållas å boställe, det åligger boställsnämndens ordförande
att om tiden för förrättningen viss tid i förväg underrätta ordföranden i
kyrkostämman eller, i pastorat där kyrkofullmäktige finnas, ordföranden
hos dem. För att fullt säkerställa att pastoratet blir satt i tillfälle att yttra
sig i ärende om utarrendering av löneboställe föreslår utskottet, att de
nämnda bestämmelserna kompletteras genom att dels i 38 § intages en bestämmelse
om att därest förrättning avser bestämmande av arrendevillkor,
detta skall angivas i underrättelsen, dels ock i 25 § intages en hänvisning
till vad i 38 § stadgas angående underrättande av kyrkostämmans eller kyrkofullmäktiges
ordförande. — Med anledning av vad i motionen II: 620
yttras därom, att även stiftsjägmästaren bör få tillfälle yttra sig i frågan
om arrendevillkoren, må anmärkas, att enligt ett i propositionen föreslaget
tillägg till 38 § — vilket utskottet tillstyrker — stiftsjägmästaren skall underrättas
om förrättning för bestämmande av arrendevillkor, om det finnes
skog på bostället.
Beträffande ändring i dispositionen av löneboställe
föreslås i propositionen, alt fråga därom skall kunna väckas, utom såsom
f. n. av pastoratet, även av boställsnämnd och stiftsnämnd. Beslutanderätten
i sådan fråga skall enligt förslaget ligga bos stiftsnämnden, där ej
i vissa närmare angivna fall nämnden finner den föreslagna ändringen
kunna medföra alt självständigt och bärkraftigt jordbruk ej längre kan
å brukningsdel uppehållas, i vilken händelse frågan skall av stiftsnämnden
underställas Kungl. Maj :ts avgörande.
26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
De skäl, som i propositionen anförts för att tillägga boställsnämnd och
stiftsnämnd initiativrätt i dessa frågor samt att göra stiftsnämnden till
beslutande myndighet, finner utskottet övertygande. I motionerna har erinran
icke gjorts mot förslaget i denna del. Utskottet tillstyrker därför
förslaget härutinnan.
I tva motioner, nämligen I: 494 och II: 590, har invändning rests mot den
föreslaana bestämmelsen att vissa frågor om ändrad disposition skola underställas
Kungl. Maj :t. Som skäl för ett frångående av propositionens förslag
på denna punkt anföres i motionerna, att en föreskrift om underställning
skulle strida mot decentraliseringssträvandena och att stiftsnämnden
hade erforderlig kompetens att träffa avgörandet. Beträffande skälen för
att anordna ett underställningsförfarande får utskottet hänvisa till föredragande
statsrådets här förut återgivna uttalande i frågan. Utskottet ansluter
sig till de där anförda synpunkterna. Särskilt vill utskottet understryka
att i ecklesiastika arrendestadgan liknande underställning föreskrivits
samt att det är önskvärt att i ifrågavarande hänseende samma bestämmelser
gälla för ecklesiastika arrendegårdar och för löneboställen. De åberopade
skälen för förslaget äro enligt utskottets mening av den styrka att
de i motionerna uttalade betänkligheterna böra få vika. Utskottet tillstyrker
alltså förslaget i denna del.
Vidkommande övriga, ovan ej särskilt nämnda, delar av lagförslaget har
utskottet ej funnit anledning till erinran.
På grund av vad ovan upptagits får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen
framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga följande
förslag till
Lag
om vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti
1932 (nr 400).
(Kungl. Maj.ts förslag)
Härigenom förordnas, dels att 5,
19, 21, 23, 25, 26 och 28 §§, 30 § 1—3
mom., 31, 35, 36 och 38 §§, 39 § 1
och 3 mom. samt 57 och 58 §§ ecklesiastik
boställsordning1 den 30 augusti
1932 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock
att 67 § andra stycket 7) boställsordningen
skall upphöra att gälla.
(Utskottets förslag)
Härigenom förordnas, dels att 5,
19, 21, 23, 25, 26 och 28 §§, 30 § 1—3
mom., 31 §, 35 § 2 mom., 36 och 38
§§, 39 § 1 och 3 mom. samt 57 och
58 §§ ecklesiastik boställsordning1
den 30 augusti 1932 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels ock att 67 § andra stycket
7) boställsordningen skall upphöra
att gälla.
1 Senaste lydelse av 58 § se 1942:233.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
27
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
5 §.
Boställsnämnd skall bestå av tre ledamöter, av vilka en skall vara nämndens
ordförande. Ledamöterna skola vara med ortsförhållandena förtrogna
samt äga erforderlig insikt i lantbruks- och därmed sammanhängande
affärsförhållanden. Ledamot må ej den vara, som icke är svensk medborgare,
ej heller den som icke uppnått tjugufem års ålder eller icke råder
över sig och sitt gods.
Ordföranden och en av de andra ledamöterna, vilken skall vara arrendator
av jordbruksfastighet, jämte ersättare för vardera av dem förordnas
av länsstyrelsen för en tid av tre år åt gången. För tjänstgöring såsom
tredje ledamot utser varje pastorat inom nämndens tjänstgöringsområde,
likaledes för tre år åt gången, en person jämte ersättare; av de sålunda
valda skall i varje särskilt fall inkallas den, som med hänsyn till boställets
belägenhet eller eljest finnes lämpligen böra tjänstgöra, dock ej den, som
utsetts av det av ärendet berörda pastoratet.
Avgår ledamot eller ersättare före utgången av den tid, för vilken han
blivit utsedd, skall ny ledamot eller ersättare utses allenast för den återstående
tiden.
Boställsnämnds tjänstgöringsområde bestämmes av Konungen. Där sådant
område omfattar delar av skilda län, bestämmer Konungen, vilken
länsstyrelse som skall meddela ovan omförmälda förordnanden.
Ordföranden åtnjuter årligt arvode och de två andra ledamöterna dagarvode
ur kyrkofonden med belopp, som Konungen bestämmer. Därjämte
äga ledamöterna vid resa, som påkallas av uppdraget, av pastoratet åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.
19 §.
Har tjänstinnehavare —- —- -— nye tjänstinnehavaren.
Vill ej — — —- utan lösen.
Kan överenskommelse ej träffas om vad pastoratet eller ny tjänstinnehavare
enligt denna paragraf bör utgiva i lösen, skall frågan avgöras i den
ordning, som stadgas i 2 kap. 18 8 fjärde stycket lagen om nyttjanderätt
till fast egendom.
21 §.
Laga hus — —• — av förvaltningen.
Då omständigheterna därtill giva anledning, må ändring meddelas i föreskrift
rörande vilka laga hus, som skola finnas, deras storlek, inredning och
beskaffenhet i övrigt; dock skall bebyggelsen städse anpassas efter löncboställets
storlek och avkastningsförmåga.
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)
23 §.
Det åligger pastoratet att vid behov ombygga eller nybygga löneboställes
laga hus, så ock att ansvara för deras underhåll ävensom för att boställes
åker och äng jämte därtill hörande anstalter städse hållas i fullgott stånd.
De laga — — — fulla värdet.
25 §.
1. När löneboställe skall upplåtas
på arrende till brukande, skall boställsnämnden
hålla ekonomisk besiktning
och därvid bestämma arrendevillkoren.
Att ordföranden i kyrkostämman
eller, i pastorat där kyrkofullmäktige
finnas, ordföranden
hos dem skall underrättas om förrättningen
stadgas i 38 §.
Arrendevillkoren, vilka icke må lända till skada för bostället eller eljest
för det allmänna, skola bestämmas med utgångspunkt från att under arrendetiden
icke erfordras större byggnads- eller annat grundförbättringsarbete,
utöver vad vid besiktningen i samband med utarrenderingen föreskrivits,
och så att pastoratets och enligt 30 § optionsberättigad arrendators intressen
skäligen tillgodoses.
Boställsnämnden skall pröva, huruvida vid den nya utarrenderingen
optionsrätt tillkommer arrendatorn.
2. Pastoratet äger vid utarrenderingen ej frångå av boställsnämnden fastställda
arrendevillkor i annan mån än att, då optionsberättigad arrendator
ej finnes, högre arrendeavgift må betingas.
3. Kan boställe ej utarrenderas enligt de av boställsnämnden fastställda
arrendevillkoren, skall anmälan därom av pastoratet göras hos stiftsnämnden,
som har att meddela föreskrifter för utarrenderingen eller ock att vidtaga
annan av förhållandena påkallad åtgärd.
25 §.
1. När löneboställe skall upplåtas
på arrende till brukande, skall boställsnämnden
hålla ekonomisk besiktning
och därvid bestämma arrendevillkoren.
26 §.
1. I fråga om upplåtelse av löneboställe på arrende till brukande skola,
1 den mån ej annat i boställsordningen föreskrives, gälla stadgandena i
2 kap. 58—60 §§ lagen om nyttjanderätt till fast egendom och i övrigt vad
i allmän lag stadgas till reglerande av jordägares och nyttjanderättshavares
rättigheter och skyldigheter, även om sådant stadgande eljest skulle
kunnat genom avtal sättas ur tillämpning.
2. Med avseende å upplåtelse av löneboställe på arrende för annat ända -
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
29
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
mål än jordbruk gälle allmän lag, i den mån i boställsordningen ej annat
särskilt stadgas.
28 §.
Arrendator skall i arrendekontraktet
tillförbindas att å löneboställets
laga hus verkställa sådant
underhållsarbete, som avser reparation
i egentlig mening (normalt
underhåll) och ej är att hänföra
till ändrings- och förbättringsarbete,
som är med om- eller nybyggnad
jämställt. Arrendatorn skall ock i
kontraktet åläggas att i fullgott
stånd underhålla löneboställets övriga
anläggningar och tillhörigheter,
så att icke något därav under arrendetiden
försämras, ävensom att väl
hävda och i god växtkraft hålla boställets
åker och äng jämte därtill
hörande anstalter.
28 §.
Arrendator vare skyldig att avhjälpa
sådana brister å löneboställets
laga hus, som föranleda blott
mindre reparation, så ock att i fullgott
stånd underhålla löneboställets
övriga anläggningar och tillhörigheter,
så att icke något därav under
arrendetiden försämras, ävensom att
väl hävda och i god växtkraft hålla
boställets åker och äng jämte därtill
hörande anstalter. Arrendatorn
må även tillförbindas att svara för
annan än mindre reparation.
Med mindre reparation förstås avhjälpande
av smärre brister å golv,
vägg- och takbeklädnad, fönster,
dörrar, trappor, eldstäder, murar
och fast inredning ävensom andra
åtgärder, vilka äro att anse såsom
tillfällig lagning.
Arrendatorns skyldigheter i de i
denna paragraf omförmälda hänseenden
skola angivas i arrendekontraktet.
30 §.
1. Därest arrendator innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen av arrendetiden uppgår till fem år, samt icke
påtagligen eftersatt sina förpliktelser såsom arrendator, skall arrendatorn
eller, om han avlidit, hans make och barn äga företrädesrätt att ånyo
arrendera lönebostället på de villkor, som i vederbörlig ordning fastställas
(optionsrätt).
Har arrendatorn —- — -—- arrendetidens utgång.
2. Har under de sista fem arrendeåren arrendators dödsbodclägare övertagit
arrendet eller arrendator å make eller barn eller barns make överlåtit
arrenderätten, äger vid ny utarrendering den, som på sådant sätt blivit
innehavare av arrenderätten, för åtnjutande av optionsrätt räkna sig tillgodo
den tid, varunder företrädaren varit i besittning av arrendet.
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
3. Går i följd av ändrad disposition av löneboställe arrendator förlustig
honom eljest tillkommande optionsrätt, äger han icke därför erhålla någon
ersättning.
Om bostället--------vill bruka.
31 §.
1. Väckes i samband med löneboställes utarrendering eller eljest förslag
om ändring i löneboställes disposition, skall förslaget av boställsnämnden
underställas stiftsnämnden, som — såvitt frågans avgörande icke jämlikt
2 mom. skall ankomma på Konungen — äger i ärendet besluta. Fråga,
som här avses, må ock av stiftsnämnden omedelbart upptagas.
2. Prövar stiftsnämnden föreslagen ändring av löneboställes disposition
kunna medföra, att självständigt och bärkraftigt jordbruk ej längre kan
å brukningsdel uppehållas
i följd av brukningsdelens undantagande från utarrendering,
nedläggande av nödig bebyggelse å brukningsdelen,
avskiljande av område från brukningsdelen,
brukningsdelens sammanslagning med annan fastighet, varå självständigt
jordbruk bedrives,
eller i följd av annan därmed jämförlig åtgärd
skall frågan av stiftsnämnden underställas Konungens avgörande.
3. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. skola icke äga tillämpning, då ändringen
avser sådan upplåtelse, som i 24 § sägs.
35 §. 35 §.
1. Vid ekonomisk-------iakt
taga
följande:
a)---—
c) Finnas å laga hus bristfälligheter,
skall nämnden pröva, huruvida
dessa kunna avhjälpas genom sådant
underhållsarbete, som är att
hänföra till reparation i egentlig
mening (normalt underhåll). Där
så är fallet, skall sådan reparation
föreskrivas.
d) Anser nämnden bristfälligheter
å laga hus föranleda ändringseller
förbättringsarbete, som är med
om- eller nybyggnad jämställt, skall
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
31
(Kungl. Maj.ts förslag)
nämnden ålägga pastoratet verkställa
arbetet.
e) —--
2. Är löneboställe utarrenderat,
skola de föreskrifter, som meddelas
enligt 1 mom. c) och g), avse arrendatorn.
Pastoratet äge dock i fall,
som avses i detta moment, rätt till
talan jämte arrendatorn.
(Utskottets förslag)
2. Är löneboställe utarrenderat,
skola de föreskrifter, som meddelas
enligt 1 mom. c) och g), avse arrendatorn.
Vad nu är sagt gälle, i den
mån arrendatorn tillförbundits att
fullgöra pastoratet åvilande skyldigheter
i avseende å annan än mindre
reparation av boställets laga hus,
jämväl beträffande de föreskrifter,
som därutinnan meddelas. Pastoratet
äge dock i fall, som avses i
detta moment, rätt till talan jämte
arrendatorn.
36 §.
Har boställsnämnd--— underrätta stiftsnämnden.
Hava föreskrivna —- —- — hos pastoratet.
I arrendekontraktet skall åt pastoratet och arrendatorn förbehållas rätt
att, om föreskrivet arbete utförts eller bekostats av den ene av dem men
rätteligen bort ankomma på den andre, söka sin kostnad åter av denne.
38 §.
Innan boställsnämnden----
och arrendator.
Skall förrättning hållas å boställe,
åligger det boställsnämndens ordförande
att om tiden för förrättningen
minst fjorton dagar förut underrätta
ordföranden i kyrkostämman
eller, i pastorat där kyrkofullmäktige
finnas, ordföranden hos dem. Om
mottagandet av underrättelse skall
bevis genast av vederbörande tillställas
boställsnämndens ordförande.
Annan part skall kallas till förrättningen
inom samma tid. Har
boställsnämndens ordförande iakttagit
vad sålunda åligger honom,
må parts eller ombuds uteblivande
38 §.
Innan boställsnämnden —- — ''—
och arrendator.
Skall förrättning hållas å boställe,
åligger det boställsnämndens ordförande
att om tiden för förrättningen
minst fjorton dagar förut underrätta
ordföranden i kyrkostämman
eller, i pastorat där kyrkofullmäktige
finnas, ordföranden hos dem. Avser
förrättningen bestämmande av
arrendevillkor, skall detta angivas i
underrättelsen. Om mottagandet av
underrättelse skall bevis genast av
vederbörande tillställas boställsnämndens
ordförande. Annan pari
skall kallas till förrättningen inom
samma tid. Har boställsnämndens
32
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
(Kungl. Maj:ts förslag)
ej utgöra hinder för förrättningens
företagande.
Om förrättning, som i 25 § avses,
skall stiftsjägmästaren, där skog finnes
å lönebostället, underrättas.
Innan beslut---och arbets
beskrivning.
(Utskottets förslag)
ordförande iakttagit vad sålunda
åligger honom, må parts eller ombuds
uteblivande ej utgöra hinder
för förrättningens företagande.
Om förrättning, som i 25 § avses,
skall stiftsjägmästaren, där skog finnes
å lönebostället, underrättas.
Innan beslut---och arbets
beskrivning.
39 §.
1. Mot ledamot av boställsnämnd gälle de jäv, som enligt rättegångsbalken
gälla mot domare.
3. Därest i det fall, att ordföranden eller den andre av länsstyrelsen utsedde
ledamoten på grund av laga förfall eller jäv är hindrad att deltaga
i boställsnämnden, sådant hinder möter jämväl för ersättaren, åligger
det ordföranden att om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen, som
har att för ifrågavarande tillfälle föror.dna ordförande eller ledamot av
nämnden.
57 §.
Över boställsnämnds beslut må pastoratet ävensom, där beslutet rör
tjänstinnehavare eller arrendator, denne föra klagan genom besvär hos
stiftsnämnden. Besvären skola hava inkommit till stiftsnämnden senast å
trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del av beslutet.
Beslut av---optionsberättigad arrendator.
58 §.
Klagan över stiftsnämnds beslut må föras hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till vederbörande statsdepartement senast å
trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del av beslutet.
Då stiftsnämnd---- beslutet beröres.
över stiftsnämnds —--—ej föras.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Lagen skall dock icke — utom i fråga om 30 § 1 och 2 mom. — rubba
de bestämmelser, som vid ikraftträdandet äga tillämpning beträffande dessförinnan
tillkomna arrendeförhållanden.
Övriga i anledning av lagens ikraftträdande erforderliga övergångsföreskrifter
meddelas av Konungen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
33
B) att motionerna 1:494 samt 11:562, 590, 619, 620, 621
och 622, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
utskottets hemställan under A) här ovan, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 november 1950.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbåck, Carl Edmund Eriksson, Nils A. Larsson,
Werner, Eskilsson, Uhlén*, Boo och Ivar Nikon;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Holm, Åhman, Johansson
i Torp, Larsson i Karlstad, Persson i Appuna och Hansson i Skegrie.
Reservationer
1) av herr Hansson i Skegrie;
2) av herrar Holmbåck, Stjärne och Åhman, vilka beträffande 31 § av
lagförslaget anfört:
Bestämmelserna i 31 § av det genom propositionen framlagda lagförslaget
innebära, att då ifrågasatt förändring i löneboställes disposition prövas
kunna medföra att ett självständigt och bärkraftigt jordbruk ej längre kan
å brukningsdel uppehållas, frågan skall av stiftsnämnden underställas
Kungl. Maj:t. Som i motionerna 1:494 och 11:590 framhålles synes detta
vara en onödig omgång. I stiftsnämnderna äro tre av de fem ledamöterna
utsedda av Kungl. Maj :t. Dessa ledamöter skola hava erforderlig insikt i
lantbruk och skogsbruk. Självfallet äga de också betydande lokalkännedom.
Att under sådana förhållanden hänskjuta hithörande frågors bedömande
till Kungl. Maj :t synes vara opraktiskt. Stiftsnämnderna äga på
grund av sin sammansättning större möjligheter till ett realistiskt bedömande
än vad en central instans kan äga.
Vi anse därför att utskottets förslag bort beträffande 31 § ha följande
lydelse:
31 §.
1. Väckcs i samband med löneboställes utarrendering eller eljest förslag
om ändring i löneboställes disposition, skall förslaget av boställsnämnden
* Ej närvarande vid utlätandets justering.
3 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 26.
34
Tredje lagutskottets utlåtande nr 26.
underställas stiftsnämnden, som äger i ärendet besluta. Fråga, som här avses,
må ock av stiftsnämnden omedelbart upptagas.
2. Bestämmelserna i 1 mom. skola icke äga tillämpning, då ändringen
avser sådan upplåtelse, som i 24 § sägs.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1950
501777