6
Bankoutskottets utlåtande nv 28.
Nr 28.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
i anledning av 1945 års helgeandsholmskommittés
betänkande med förslag till ordnande av riksdagshusplanen
m. m.
Med bifall till bankoutskottets hemställan i utlåtande nr 36 till 1938 års
riksdag uppdrog riksdagen åt fullmäktige i riksgäldskontoret att efter utredning
inkomma med förslag till ordnande av riksdagshusplanen. Sedan
den under krigsåren vilande frågan erhållit förnyad aktualitet, tillsatte fullmäktige
i november 1945 en kommitté åt vilken uppdrogs att utreda och
avgiva förslag i frågan. Enligt de av fullmäktige meddelade direktiven
borde kommittén, i överensstämmelse med uttalande av bankoutskottet i
ovannämnda utlåtande, utgå ifrån att någon avsevärdare sänkning av riksdagshusplanen
icke borde ifrågakomma men att däremot möjligheten av en
mindre sänkning av densamma borde stå öppen, om så vid närmare övervägande
skulle befinnas vara till fördel, exempelvis för att markera en skillnad
mellan Norrbro och riksdagshusplanen. Kommittén borde jämväl beakta
önskvärdheten av att de förslag, kommittén i enlighet med sitt uppdrag
hade att avgiva, borde medgiva såväl kör- som gångtrafik mellan Norrbro
och riksdagshusets huvudtrappa samt möjlighet till parkering å eller under
riksdagshusplanen av ett antal bilar.
Kommittén, som antog benämningen 1945 års helgeandsbolmskommitté
avgav i juni 1948 till fullmäktige betänkande med förslag till ordnande av
riksdagshusplanen. Genom skrivelse den 16 mars 1950 hava fullmäktige i
riksgäldskontoret med eget yttrande till bankoutskottet överlämnat kommitténs
betänkande.
Med bifall till utskottets hemställan i utlåtande nr 19 har riksdagen till
innevarande höstsession uppskjutit behandlingen av förevarande ärende.
Kommitténs förslag innebär i stort sett följande.
Planen framför riksdagshuset, jämte förbindelselederna till Riksgatan,
sänkes 1,25 m, varigenom den får en bestämd avgränsning mot Norrbro.
Dennas sträckning över Helgeandsholmen markeras även på den mot planen
riktade sidan medelst en barriär av samma utseende som den mot
Strömparterren. Ramper för gång- och körtrafik leda från bron ned till
planen. Genom sänkningen blir det möjligt att borttaga trapporna mot Riksgatan
på ömse sidor om riksdagshuset och därmed även att ordna körförbindelse
fram till riksdagshusets huvudentré jämväl från Riksgatan.
Bankoutskottets utlåtande nr 28.
7
Planen ordnas med två större planterade rektangulära gräsytor och blir
i övrigt stenbelagd med rutor av smågatsten och de begränsande banden i
buggen granit. Dessutom tänkes planen utsmyckad med två flankerande
skulpturer.
Den s. k. »Puckeln» i norra strömfåran ordnas såsom en liten park med
gräsmattor och bänkar för allmänheten. Trappförbindelse ordnas från Riksgatan
och från riksdagshusplanen. Den nuvarande provisoriska strandskoningen
ersättes med en lämpligare anordning.
Kostnaderna för förslagets genomförande ha beräknats till 1 292 500 kronor
efter prisläget i april 1948.
I sin skrivelse anföra fullmäktige bl. a. följande:
I anslutning till ett av riksdagen godkänt uttalande av bankoutskottet vid
1945 års riksdag (nr 47) upptogo fullmäktige, efter det kommitténs betänkande
överlämnats, genom särskilda delegerade förhandlingar med representanter
för Stockholms stad för utrönande av, huruvida och under vilka
förutsättningar staden kunde vara villig att ekonomiskt bidraga till förslagets
genomförande.
Förhandlingsdelegerade — för riksgäldsfullmäktige ordföranden Örne
och dåvarande riksgäldsfullmäktigen K. Magnusson samt generaldirektören
och chefen för byggnadsstyrelsen H. Leo samt för Stockholms stad borgarrådet
Z. Höglund och fil. dr Y. Larsson — underställde till en början
Stockholms stads gatukontor för granskning de av kommittén
verkställda kostnadsberäkningarna liksom förslaget i dess helhet. I anledning
härav avgav gatukontoret ett utlåtande, som delgavs förhandlingsdelegerade
och av vilket framgick, att gatukontoret i stort sett icke haft
något att erinra mot kommitténs kostnadsberäkningar. Gatukontoret ifrågasatte
emellertid vissa smärre jämkningar i kommitténs förslag, avseende
dels ramperna mellan Norrbro och riksdagshusplanen, dels ock förbindelselederna
norr och söder om riksdagshuset. Förhandlingsdelegerade uttalade
härom, att dessa jämkningar icke torde nämnvärt påverka kostnadsberäkningarna,
vilket även gatukontoret för sin del underströk. Kommittéförslagets
arkitekt, Nils Einar Eriksson, som delgivits gatukontorets önskemål,
bär framhållit, att det ej torde bereda några svårigheter att tillmötesgå
dessa.
Kostnaderna för eu av gatukontoret ifrågasatt eventuell reglering av spillvattenavloppet
från riksdagshuset ha ej ansetts i någon mån böra belasta
kostnaderna för utförande av kommitténs förslag.
Frågan om ekonomisk medverkan från stadens sida för genomförande
av ett förslag till förändringar av riksdagshusets omgivningar har tidigare
varit föremål för behandling inom stadskollegiet och stadsfullmäktige,
nämligen år 1929. Av staden vid tillfället utsedda förhandlare hade i skrivelse
till stadskollegiet i ärendet gjort bland annat följande uttalanden:
I överensstämmelse med den mening, som vid frågans behandling inom
1928 års riksdag och sedermera inom den på riksdagens initiativ tillsatta
kommittén gjort sig gällande anse vi den nuvarande utformningen av riksdagshusets
omgivningar otillfredsställande. Trakten omkring de nya riks
-
8
Bankoutskottets utlåtande nr 28.
byggnaderna har lämnats i ett ofullbordat och torftigt skick, föga motsvarande
de anspråk på monumentalitet, som de kringliggande byggnadsverken
ställa, och än mindre utnyttjande den skönhet och trevnad, som Helgeandsholmens
läge mellan de strömmande vattnen skänker. Såväl Stockholms
natur som dess byggnadshistoria har givit Helgeandsholmen den centrala
platsen i Stockholms stadsbild, och det måste följaktligen anses i hög grad
önskvärt, att holmen såvitt möjligt ordnas på ett sätt, som bättre utnyttjar
dess utomordentliga naturliga förutsättningar och motsvarar dess traditioner.
För detta önskemål kan Stockholms stad icke vara likgiltig. Dess tillfredsställande
lösning kan enligt vår mening även motivera ekonomiska
uppoffringar från stadens sida.
Stadskollegiet yttrade i anledning av 1929 års delegerades framställning
bland annat följande:
I överensstämmelse med den uppfattning, stadskollegiets delegerade här
utvecklat, anser kollegiet Helgeandsholmens ordnande på ett sätt, som motsvarar
platsens av naturen och den omgivande stadsbilden skapade förutsättningar
även för staden vara ett önskemål, vars tillgodoseende kan motivera
ekonomiska uppoffringar från kommunens sida.
1948 års förhandlingsdelegerade framlade i skrivelse till
Stockholms stadskollegium den 13 april 1949 förslag angående stadens medverkan
till täckande av kostnaderna för ett genomförande av helgeandsholmskommitténs
förslag och uttalade härvid följande:
När delegerade nu gå att taga ställning till det föreliggande spörsmålet om
eventuellt bidrag från Stockholms stad till de föreslagna arbetenas utförande,
vilja delegerade, med instämmande i vad 1929 års förhandlare och
stadskollegiet uttalat i ämnet, för sin del ånyo understryka, att det även för
staden bör vara ett angeläget önskemål, att Helgeandsholmen såvitt möjligt
ordnas på ett med hänsyn till dess centrala och natursköna läge tillfredsställande
sätt, ett önskemål vars tillgodoseende väl torde motivera ett ekonomiskt
bidrag från stadens sida. Då enligt delegerades uppfattning det nu
föreliggande, av 1945 års helgeandsholmskommitté förordade förslaget får
anses innebära en ur många synpunkter god lösning av den segslitna frågan
om Helgeandsholmens ordnande, hemställa delegerade, att staden måtte utfästa
sig att, under förutsättning av riksdagens beslut om genomförande av
kommitténs förslag, lämna bidrag härtill, och ha delegerade enat sig om att
föreslå, att bidraget med utgångspunkt från kommitténs på grundval av nuvarande
prisnivå gjorda kostnadsberäkningar fastställes till 645 000 kronor
eller cirka hälften av den beräknade totala kostnaden för förslaget, med
möjlighet dock till den proportionella jämkning av bidragets storlek, som
med hänsyn till eventuellt inträffade förändringar i fråga om penningvärdet
kan befinnas skälig. Det bör självfallet förutsättas, att riksdagshusplanen
och »Puckeln» för all framtid bibehållas såsom för allmänheten tillgängliga
öppna platser.
I detta sammanhang vilja delegerade slutligen erinra om det sedan år
1926 befintliga avtalet mellan Ivungl. Maj:t och kronan samt Stockholms
stad angående underhåll, renhållning och belysning av de öppna platserna
omkring riksdagshuset in. in., vilket torde höra revideras i samband med ett
eventuellt genomförande av helgeandsholmskommitténs förslag.
Bankoutskottets utlåtande nr 28. ^
Sedan yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från olika stadens myndigheter
över förhandlingsdelegerades ifrågavarande framställning, uttalade
borgar rådsberedningen i ärendet följande:
Den förevarande framställningen om ekonomisk medverkan från stadens
sida till genomförande av det förslag angående riksdagshusplanens ordnande,
som framlagts av 1945 års helgaandsholmskommitté, har tillstyrkts
av gatunämnden och drätselnämnden men avstyrkts av skönhetsradet och
byggnadsnämnden, varjämte även stadsplanenämnden uttryckt en viss tveksamhet
rörande lämpligheten av att realisera det föreliggande förslaget.
Det av de avstyrkande organen angivna motivet till att staden icke borde
engagera sig är, att en utformning av riksdagshusplanen enligt det framlagda
förslaget skulle hindra eller försvåra en framtida omdaning av Helgeandsholmen
enligt mera radikala och definitiva linjer.
Det i och för sig berättigade önskemålet att få till stånd en sadan radikal
omdaning av Helgeandsholmen, som ur stadsbildssynpunkt och med hänsy n
till stockholmarnas trevnad vore mest eftersträvandsvärd, förutsätter emellertid
— som stadsplanenämnden också erinrat om — att bebyggelsen pa
holmen avsevärt beskäres. Under den långa väntetiden till dess att sa kan
bli fallet — åtgärder i sådan riktning torde icke kunna förväntas inom överskådlig
tid — synes det angeläget, att Helgeandsholmen får en utformning,
som med hänsyn till föreliggande möjligheter bereder storre skonhets- och
trevnadsvärden än vad som nu rådande förhållanden erbjuda. Det nu ira1™-lagda förslaget är sålunda — liksom också det på sin tid behandlade Ostbergska
förslaget var — eu kompromiss. Byggnadsnämnden har ansett det
sistnämnda förslaget vara överlägset det nu framlagda. Det må emellertid
erinras om att det Östbergska förslaget icke innebär något aktuellt alternativ,
sedan riksdagen avvisat en lösning i enlighet med detta förslag.
Då det förevarande förslaget av samtliga hörda instanser ansetts innebara
fördelar i jämförelse med nu rådande förhållanden och därtill anvisar en
lösning, som torde ha utsikter att vinna riksdagens gillande, anser beredningen,
att staden ej bör motsätta sig förslagets genomförande. Därvid torutsättes,
att riksdagshusplanen och den s. k. »Puckeln» för all framtid bibehållas
såsom för allmänheten öppna platser. Då sålunda planens förverkligande
kommer att innebära, förutom allmänna estetiska vinster, aven
andra fördelar för stadens invånare, synes — särskilt med hänsyn till den
långa tid, som måste antagas förflyta innan förutsättningar för Helgeandsholmens
definitiva ordnande äro för handen — ett bidrag från staden med
det av delegerade föreslagna beloppet vara motiverat.
De av gatukontoret framställda erinringarna förutsättas bliva beaktade
vid ett realiserande av helgeandsholmskommitténs förslag; frågan om reglering
av spillvattenavloppet från riksdagshuset samt de ekonomiska konsekvenserna
härav synes emellertid kunna avgöras i annan ordning. Det
torde i förevarande sammanhang höra uppdragas åt gatunämnden att,
därest kommitténs förslag genomföres, föranstalta om revidering av 192b
års avtal mellan kronan och staden angående underhåll, renhållning och
belysning av de öppna platserna omkring riksdagshuset in. in.
S t a d s k o 1 1 e g i e t, som anslöt sig till borgarrådsberedningens ståndpunkt,
hemställde,
1) att stadsfullmäktige måtte under förutsättning all riksdagen fallar
beslut om genomförande av 1945 års helgeandsholmskommittés förslag till
10
Bankoutskottets utlåtande nr 28.
ordnande av riksdagshusplanen samt att riksdagshusplanen och den s. k.
»Puckeln» för all framtid bibehållas såsom för allmänheten öppna platser
utfästa sig att lämna bidrag till kostnaderna för genomförande av kommittéförslaget
med belopp, som med utgångspunkt från kommitténs på
grundval av nuvarande prisnivå gjorda kostnadsberäkningar fastställes till
645 000 kronor eller omkring hälften av den beräknade totala kostnaden för
förslaget, med möjlighet dock till den proportionella jämkning av bidragets
storlek, som med hänsyn till eventuellt inträffande förändringar i fråga om
penningvärdet kan befinnas skälig; samt
2) att stadsfullmäktige måtte uppdraga åt gatunämnden att under ovan
angivna förutsättningar vidtaga åtgärder för revidering av det år 1926 mellan
kronan och staden träffade avtalet angående underhåll, renhållning och
belysning av de öppna platserna omkring riksdagshuset in. in.
Enligt riksgäldsfullinäktige tillhandakommet protokollsutdrag ha Stockholms
stadsfullmäktige vid sammanträde den 20 februari 1950
beslutat bifalla stadskollegiets hemställan.
Riksgäldsfull mäktige ha för egen del i ärendet anfört följande:
Enighet torde i stort sett råda om att Helgeandsholmen och särskilt då
riksdagshusplanen och de riksdagshuset angränsande sidopartierna icke erhållit
en utformning, som ger full rättvisa åt platsens natursköna och i
stadsbilden dominerande läge. Riksdagen har visserligen ställt sig avvisande
till tanken på en mer radikal omdaning av Helgeandsholmen men likväl
ansett angeläget, att frågan om ett definitivt ordnande av riksdagshusets
omgivningar bringades till en tillfredsställande lösning och att därvid de
möjligheter tillvaratoges, som erbjöde sig till riksdagshusplanens förskönande.
Möjligheten av en mindre sänkning av riksdagshusplanen borde enligt
riksdagens mening stå öppen, därest så vid närmare övervägande skulle
befinnas vara till fördel, exempelvis för att markera en skillnad mellan
Norrbro och riksdagshusplanen. De direktiv, som lämnades 1945 års helgeandsholmskommitté,
voro, såsom i det föregående framhållits, utformade i
överensstämmelse med denna riksdagens ståndpunkt.
Det förslag till ordnande av riksdagshusplanen, som framlagts av 1945
års helgeandsholmskommitté, innebär enligt fullmäktiges uppfattning en
* rån angivna utgångspunkter god och stilenlig lösning av det ifrågavarande
spörsmålet och torde, om det blir genomfört, komma att tillföra platsen
omkring riksdagshuset ökade skönhetsvärden och större trevnad. Fullmäktige
vilja därför tillstyrka kommitténs förslag. Såsom en särskild fördel
hos detta förslag vilja fullmäktige beteckna, att detsamma jämväl på ett
smidigt sätt möjliggör körtrafik från Riksgatan till riksdagshusets huvudentré.
Fullmäktige föiutsätta, att de av gatukontoret förordade jämkningarna
i förslaget komma att beaktas vid förslagets utförande samt att möjlighet
bor finnas till ytterligare smärre ändringar, i den mån så kan visa sig erforderligt
under arbetenas gång. ^ idare vilja fullmäktige understryka kommitténs
uttalande om alt de partier av riksdagshusplanen, som äro avsedda
att planteras, böra ägnas en särskild omsorg vid detaljutformningen. Frågan
om planens utsmyckning med skulpturer torde få upptagas till behandling
i samband med detaljplaneringen av planen, varjämte även det förut
omnämnda avtalet av år 1926 angående underhåll in. in. av de öppna platserna
omkring riksdagshuset förutsättes reviderat.
Bankoutskottets utlåtande nr 28.
11
Stockholms siad har utfäst sig att, under förutsättning att riksdagen fattar
beslut om genomförande av 1945 års helgeandsholmskommittés förslag
till riksdagshusplanens ordnande och på villkor att riksdagshusplanen och
den s. k. »Puckeln» för all framtid bibehållas såsom för allmänheten öppna
platser, bidraga med omkring hältten av den härför beräknade kostnaden.
Det synes med anledning härav fullmäktige lämpligt, att riksdagen nu med
godkännande av det för stadens bidrag uppställda villkoret, varemot någon
erinran icke torde kunna riktas, fattar ett principbeslut i frågan och anvisar
det resterande beloppet.
Kommittén har i sitt den 11 juni 1948 dagtecknade betänkande framhållit,
att förslaget icke för det dåvarande borde komma till utförande med
hänsyn till den rådande knappheten på arbetskraft och material samt nödvändigheten
att så vitt möjligt begränsa statens utgifter. Även i dagens läge
torde samma hänsyn böra tagas. Med beaktande dessutom av arbetets speciella
karaktär torde detsamma därför med fördel kunna förläggas till en
tidpunkt av minskade arbetsmöjligheter, vilket även skulle stå i överensstämmelse
med ett uttalande i ämnet av bankoutskottet vid 1945 ars riksdag
(uti. nr 47). Emellertid anse fullmäktige dock i likhet med kommittén, att
frågan om en värdigare och vackrare utformning av riksdagshusets omgivningar
är av den vikt, att den icke bör alltför mycket skjutas på framtiden.
Med åberopande av det anförda föreslå fullmäktige att bankoutskottet
hos riksdagen hemställer att riksdagen måtte dels fatta beslut om ordnande
av riksdagshusplanen m. in. i huvudsaklig överensstämmelse med 1945 års
helgeandsholmskommittés förslag, dels bemyndiga riksgäldsfullmäktige att,
så snart förhållandena det medge, besluta om arbetenas utförande, dels förklara,
att riksdagshusplanen och den s. k. »Puckeln» i norra strömfåran
skola bibehållas såsom för allmänheten öppna platser, dels ock under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk in. m. för budgetåret 1950/51 anvisa
ett reservationsanslag av 647 000 kronor till Ordnande av riksdagshusplanen
m. in.
Utskottet. Det av 1945 års helgeandsholmskommitté framlagda förslaget
om ordnandet av riksdagshusplanen tillgodoser de av riksdagen och riksgäldsfullmäktige
givna utredningsdirektiven. Förslaget synes även innebära
en i och för sig godtagbar lösning av det alltsedan riksdagshusets tillkomst
diskuterade spörsmålet om att ge riksdagshusets omgivningar en estetiskt
mera tilltalande utformning än den nuvarande. Utskottet har även med tillfredsställelse
konstaterat, att Stockholms stad, under vissa villkor, utfäst
sig att med omkring hälften bidraga till kostnaderna för den sålunda föreslagna
omdaningen av riksdagshusplanen och dess omgivningar.
Fullmäktige ha tillstyrkt kommitténs förslag och hemställt, att beslut
måtte fattas om ordnande av riksdagshusplanen i huvudsaklig överensstämmelse
med detsamma. Med hänvisning till knappheten på arbetskraft
samt nödvändigheten av att i dagens läge såvitt möjligt begränsa statens
utgifter, anse emellertid fullmäktige, att förslagets genomförande bör tills
vidare uppskjutas.
12
Bankoutskottets utlåtande nr 28.
Utskottet delar fullmäktiges uppfattning om nödvändigheten av ett uppskov
med förslagets genomförande. Under sådana förhållanden anser utskottet
att det icke heller bör ifrågakomma att belasta budgeten med det
i fullmäktiges framställning angivna reservationsanslaget å 647 000 kronor.
Även om kommitténs förslag, som ovan anförts, torde få anses i och för
sig godtagbart, finner utskottet, med den ställning utskottet tagit i frågan,
sig icke böra förorda, att riksdagen nu skulle fatta beslut i princip om
riksdagshusplanens ordnande i överensstämmelse med kommitténs förslag.
Utskottet förutsätter, att fullmäktige, när ändrade ekonomiska förhållanden
föreligga, återkomma med nytt initiativ i ärendet med de eventuella jämkningar
av förslaget, som kunna betingas av då rådande förhållanden.
Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,
att fullmäktiges i riksgäldskontoret förevarande framställning
icke för närvarande må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 30 november 1950.
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Näsgård, Petersson
i Karlskrona, Nordenson, Johannesson, och Boo;
från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Fröderberg,
Nilsson i Landskrona, fru Humla, herrar Schmidt, Sköldin, Hansson i önnarp
och Edström.