Bankoutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 26.
Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning
i fråga om snabbare publicering av riksdagens
protokoll.
I sitt utlåtande nr 44 behandlade 1947 års bankoutskott ett av 1946 års
kommitté för riksdagstrycket avgivet betänkande med förslag till rationalisering
av riksdagstrycket. Utskottet framhöll därvid, i anledning av vad
kommittén uttalat i fråga om en snabbare publicering av riksdagens protokoll,
att det vore av betydelse för den politiska diskussionen, att debatterna
i riksdagens kamrar med minsta möjliga tidsutdräkt bleve i tryck tillgängliga
för pressen. Den tidigare inom riksdagen företrädda uppfattningen, att
yttranden icke finge i ojusterat skick utlämnas, fann utskottet icke hållbar,
icke minst med hänsyn till att pressreferaten icke sällan av olika anledningar
gåve en skev bild av vad som verkligen förekommit. Ett utlämnande
av på stenogrammen grundade utskrifter syntes därför icke behöva möta
större betänkligheter. Från denna utgångspunkt fann utskottet det önskvärt,
att ett snabbare tillhandahållande av debattinläggen gjordes till föremål
för fortsatta överväganden från riksgäldsfullmäktiges sida. På utskottets
hemställan beslöt också 1947 års riksdag uppdraga åt riksgäldsfullmäktige
att undersöka möjligheterna att ernå en snabbare publicering av
riksdagens protokoll.
I en vid innevarande riksdags vårsession inom första kammaren väckt
motion, nr 166, av herrar Holmbäck och Näsgård hemställdes, att riksdagen
ville låta anställa försök för möjliggörande av en snabbare publikation av
debatterna vid kamrarnas sammanträden. I sitt utlåtande nr 17 över
nämnda motioner uttalade bankoutskottet bl. a., att utredning i ärendet
påginge genom riksgäldsfullmäktiges försorg, varvid försök av sådan art,
som motionärerna åsyftat, verkställts i båda kamrarna i mars och april
1950. På hemställan av utskottet i nämnda utlåtande beslöt riksdagen, att
motionerna icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Sedan förevarande fråga varit föremål för överväganden inom riksgäldsfullmäktige,
uppdrogo fullmäktige i oktober 1949 åt dåvarande riksgäldsdirektören
/•''. Sandberg att, i samråd med sekreterarna i riksdagens kamrar
samt representanter för riksdagsstenograferna och vederbörande tryckerier,
I Bihang till riksdagens protokoll 1950. >S samt. Nr 20.
Bankoutskottets utlåtande nr 2(i.
2
undersöka möjligheterna att åstadkomma en snabbare publicering av kamrarnas
debatter. Om möjligt borde dessa enligt fullmäktiges direktiv till
utredningsmannen föreligga i tryck redan dagen efter resp. debatt.
I en den 5 oktober 1950 dagtecknad promemoria har utredningsmannen
till riksgäldsfullmäktige redovisat sitt uppdrag. Promemorian, som av riksgäldsfullmäktige
med skrivelse den 19 oktober 1950 överlämnats till bankoutskottet,
är bilagd detta utlåtande.
Utredningsmannen har i sin promemoria bl. a. framhållit, att betydande
svårigheter föreligga, då det gäller att på relativt kort tid efter ett sammanträde
med kamrarna få protokollet över förhandlingarna utgivet i tryck.
Beträffande kammarplena av 5 å 6 timmars längd finnes överhuvudtaget
icke någon möjlighet, att det tryckta protokollet skall kunna föreligga färdigt
påföljande dags morgon. Svårigheterna sammanhänga dels med tryckeriernas
kapacitet och dels med riksdagsstenografernas anställnings- och
tjänstgöringsförhållanden. Därtill kommer det dröjsmål, som föranledes
därav, att de av stenograferna utskrivna protokollen, före det de sändas
till tryckeriet, stadgeenligt skola under viss tid hållas tillgängliga för riksdagens
ledamöter för genomläsning.
På grund av berörda svårigheter har utredningsmannen icke kunnat
framlägga någon definitiv lösning av förevarande fråga. Han har emellertid
förordat, att med början under 1951 års riksdag försök göras med
publicering — vid sidan av de tryckta fullständiga protokollen — av särskilda
debattprotokoll från kamrarnas sammanträden, d. v. s. protokoll
innehållande enbart ledamöternas anföranden men däremot icke den i de
fullständiga protokollen förekommande redogörelsen för behandlade ärenden
och kamrarnas beslut i dessa, den s. k. »stommen». Försöken förutsätta
bland annat en viss omläggning av stenografernas arbete, vartill stenograferna
på ett par undantag när förklarat sig beredda, samt en förkortning
av riksdagsledamöternas tid för justering av sina anföranden.
Utredningsmannen har i sin promemoria lämnat följande sammanfattning
av sitt förslag.
Riksdagsstenografernas tjänstgöring skall i båda kamrarna i allmänhet
omfatta % timme för de utskrivande stenograferna och U/2 timme för förste
stenograferna. Vid förmiddagsplenum skola stenograferna efter sin första
tjänstgöring under dagen omedelbart överföra stenogrammet till vanlig
skrift. Därefter under förmiddagsplenum eventuellt skrivna stenogram skola
vara färdiga i utskrift och granskade av förste stenograferna senast påföljande
morgon. För kvällsplena skola utskrifter lämnas under påföljande
dag eller vid längre sådana plena andra dagens morgon.
För stenogrammens utskrivning skola stenograferna i viss utsträckning
under förmiddagsplena biträdas av särskild maskinskrivningspersonal. Utskrifterna
utläggas, efter vederbörlig granskning av förste stenograferna, i
resp. kammares justeringsrum, där de % timme hållas tillgängliga för eventuell
granskning av talarna, och sändas därefter till tryckerierna.
Bankoutskottets utlåtande nr 2(1.
3
För förmiddagsplena beräknas debattrycket föreligga färdigt under följande
dag och för kvällsplena andra dagen efter plenum.
Debattryckets utgivning föreslås taga sin början under 1951 års riksdag
och ombesörjas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Trycket benämnes
»Riksdagsdebatterna, på uppdrag av riksdagen utgivna av fullmäktige i
riksgäldskontoret». Publikationen utgives i två serier, en för första kammaren
och en för andra kammaren, och skall försäljas till pris, som av riksgäldsfullmäktige
bestämmes.
Å varje nummer av publikationen skall angivas att den är ett preliminärt
referat av riksdagsförhandlingarna, varför reservation göres för eventuella
missförstånd eller tryckfel, och att den definitiva avfattningen av ledamöternas
anföranden och av besluten kommer att publiceras på vanligt
sätt i riksdagens tryckta protokoll.
Med hänsyn till de svårigheter, som kunna föreligga vid starten, då viss
med arbetet sysselsatt personal ännu icke fått nödig träning, föreslås beträffande
1951 års riksdag att utgivningen av »Riksdagsdebatterna» skall
taga sin början först efter remissdebatten. Under det första året, skulle därför
några betalda abonnemang å publikationen icke mottagas. Denna bör
då tryckas i en begränsad upplaga, som skulle, förutom till riksdagens ledamöter
och vissa ämbetsverk, utdelas kostnadsfritt till intresserade, i första
hand därvid till pressen. En bidragande orsak till denna anordning är
också att det, utan någon erfarenhet från en vårsession, icke är möjligt att
göra några utfästelser i fråga om, i vilken takt »Riksdagsdebatterna» kunna
publiceras under den senare delen av maj månad, då långa plena pläga
hållas flera dagar i varje vecka.
Kostnaderna för förslagets genomförande beräknas till 85 000 kr. per år.
För anställande av tre reservstenografer föreslås därjämte ett anslag av
sammanlagt 3 000 kr. per år.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i sin förenämnda skrivelse den 19 oktober
1950 anfört bl. a. följande.
Förslaget är tänkt närmast såsom eu försöksanordning och innebär icke
någon definitiv lösning av frågan om en snabbare publicering av riksdagens
protokoll. I flera hänseenden är förslaget också, såsom utredningsmannen
själv betonat, av tämligen begränsad räckvidd. Under det första
försöksåret skulle sålunda remissdebatten icke komma att omfattas av
förslaget och detta anvisar heller icke någon utväg för att undvika en försening
av debattprotokollen under senare hälften av maj, då riksdagsarbetet
regelmässigt är starkt koncentrerat. Vidare skulle såsom redan nämnts
debatterna under kvällsplena enligt förslaget komma att publiceras först
under andra dagen efter plenum, önskvärt vore givetvis, alt debattprotokollen
i sin helhet kunde under hela riksdagssessionen föreligga i tryck
redan dagen efter elt plenum. Eu annan begränsning hos förslaget ligger
däri alt ingen information skulle lämnas om riksdagens beslut i sådana
ärenden, där debatt ej förekommit. Utredningsmannen har emellertid med
hänsyn till de stora svårigheter, som en omedelbar och fullständig lösning
av den föreliggande frågan skulle möta — framför allt i stenografkårens
nuvarande organisation och tryckeriernas bristande kapacitet funnit
klokt all gå fram med försiktighet och till eu början endast i begränsad
omfattning pröva eu omläggning på ifrågavarande område.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
Fullmäktige dela för sin del utredningsmannens uppfattning, att man
bör så att säga etappvis pröva sig fram mot det uppställda målet, som är
att åstadkomma snabbast möjliga publicering av riksdagsprotokollen, och
vilja därför förorda, att en försöksanordning för debatternas publicering
prövas under nästa års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med de i
utredningsmannens promemoria angivna riktlinjerna. Lämpligt synes härvid
vara, att på sätt utredningsmannen föreslagit en särskild arvodesavlönad
person tillsättes för att leda arbetet och svara för dess behöriga gång.
I anslutning till det ovan anförda vilja fullmäktige ytterligare framhålla
följande.
Utredningsmannen har ansett, att det icke kan ifrågakomma att nu övergå
till mekanisk upptagning av debatterna men förordar dock, att ytterligare
försök göras med sådan upptagning av anförandena från talarstolen
i likhet med det försök, som anställdes i andra kammaren under höstsessionen
1949. För egen del finna fullmäktige denna fråga vara förtjänt av
den största uppmärksamhet och förorda därför, att den mekaniska ljudupptagningsmetoden,
vilken kan förväntas komma att i en nära framtid
ytterligare tekniskt fulländas, prövas jämsides med den förenämnda försöksanordningen
men i större omfattning än hittills. Fullmäktige ha för
avsikt att, därest utskottet och riksdagen ej skulle ha något att däremot
erinra, vidtaga härför erforderliga anstalter.
Det har redan nämnts, att utredningsmannens förslag icke ger anvisning
om särskilda åtgärder för debattprotokollens utgivning under tiden från
mitten av maj månad till vårsessionens slut. Enligt fullmäktiges mening
skulle det vara av särskill intresse att få fram snabba debattprotokoll för
just vårsessionens slutskede, då ett flertal stora riksdagsfrågor bruka behandlas.
Den fortsatta utredningen bör därför inrikta sig bl. a. på att undersöka
möjligheterna att övervinna de svårigheter, som härvid otvivelaktigt
skulle möta, exempelvis genom en ytterligare avkortning av stenografpassens
längd, möjligen i förening med införande av enmanspass. Fölen
fortsatt snabb utgivning av debattrycket efter den 15 maj torde även
erfordras särskild överenskommelse med de berörda tryckerierna.
Riksgäldsfullmäktige ha hemställt, att bankoutskottet måtte föreslå riksdagen
uppdraga åt fullmäktige att vidtaga erforderliga anordningar för
utgivning under 1951 års riksdag av tryckta debattprotokoll i huvudsaklig
överensstämmelse med de av fullmäktige förordade riktlinjerna ävensom
bemyndiga fullmäktige att för ändamålet taga i anspråk ett belopp av förslagsvis
85 000 kronor av det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk
m. in. uppförda förslagsanslaget till kostnader för riksdagstrycket.
I särskilda skrivelser till bankoutskottet ha Sveriges vänster pr essförenings
förtroenderåd och Bondeförbundets pressförening framhållit det
stora intresse, som inom föreningarna råder, för att frågan om en snabbare
publicering av riksdagsprotokollen löses på ett tillfredsställande sätt.
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
o
Utskottet. Spörsmålet om en snabbare publicering av riksdagens protokoll
har vid tidigare tillfällen behandlats av riksdagen, men de överväganden
som därvid gjorts ha hittills icke lett till några mera genomgripande
åtgärder. Det intresse, som i den offentliga debatten ägnats frågan, har
emellertid framträtt icke minst från riksdagens sida. Senast under vårsessionen
i år uttryckte bankoutskottet i sitt förenämnda, av riksdagen
godkända utlåtande nr 17 den förhoppningen, att anordningar skulle kunna
träffas, varigenom denna för den politiska diskussionen så viktiga fråga
skulle trots de tekniska svårigheter, som onekligen förelåge, kunna inom
en nära framtid lösas på ett tillfredsställande sätt.
Den utredning, som på uppdrag av 1947 års riksdag nu kommit till stånd
genom riksgäldsfullmäktiges försorg och vars resultat redovisats i utredningsmannens
vid detta utlåtande fogade promemoria, har utmynnat i ett
förslag, vilket innebär att med början under 1951 års riksdag av riksgäldsfullmäktige
skulle försöksvis, jämte kamrarnas definitiva protokoll, utgivas
särskilda tryckta debattprotokoll, innehållande ledamöternas anföranden
vid riksdagens sammanträden. 1 förslaget har åsyftats, att ifrågavarande
preliminära debattprotokoll skulle utkomma av trycket, beträffande förmiddagsplena
senast under aftonen följande dag och beträffande kvällsplena
under andra dagen efter sådant plenum.
Det betonas emellertid av såväl utredningsmannen som riksgäldsfullmäktige,
att det framlagda förslaget icke utgör en definitiv lösning av förevarande
fråga utan att det endast rör sig om ett försök. Den föreslagna
anordningen har vidare en begränsad räckvidd, i det att försöken under
nästa års riksdag skulle börja först efter remissdebatten, varjämte det
framhålles såsom ovisst, huruvida utgivningstakten för de ifrågasatta debattprotokollen
kan hållas jämväl beträffande riksdagens stora plena i
mitten och slutet av maj.
Utskottet har under sin granskning av förslaget kommit till den uppfattningen,
att med den begränsning förslaget har och de osäkerhetsmoment,
som äro förknippade med detsamma, det förefaller föga sannolikt, att den
föreslagna anordningen ens som ett provisorium skulle bli tillfredsställande.
I denna sin uppfattning har utskottet styrkts hl. a. därav, att en
viss tveksamhet gjort sig gällande i fråga om såväl stenografernas som
tryckeriernas möjligheter att hålla de i förslaget asyftade tiderna.
Utredningsmannen har i sin promemoria uttalat tvivel på möjligheterna
att genom tekniska anordningar med tillfredsställande resultat upptaga
kammardebatterna och att på denna väg komma närmare en lösning av
protokollsfrågan. Utskottet har emellertid den uppfattningen, att inom området
för teknisk upptagning och återgivning av muntliga anföranden, särskilt
med hänsyn till den snabba utveckling som skett och alltjämt sker
på detta område, sådana hjälpmedel måhända snart nog komma att finnas
tillgängliga, all utskrivningen av debattprotokollen skall till största delen
0
Bankoutskottets utlåtande nr 2(1.
kunna grundas enbart på dem. I varje fall torde denna upptagningsmetod,
såsom också riksgäldsfullmäktige funnit önskvärt, böra ytterligare prövas
och i en större omfattning än hittills.
På grund av vad sålunda anförts anser utskottet för sin del, att de kostnader,
minst 85 000 kronor, som den föreslagna försöksanordningen skulle
medföra, äro för stora i förhållande till de resultat, som kunna förväntas
av densamma. Utskottet är därför icke berett tillstyrka, att det föreliggande
förslaget genomföres. Emellertid anser utskottet alltjämt, att spörsmålet
om en snabbare publicering av riksdagsprotokollen är av sådan vikt,
att det utan onödig tidsutdräkt bringas till sin lösning. Utskottet förordar
därför, att frågan i omedelbar anslutning till den nu verkställda utredningen
blir föremål för fortsatta undersökningar genom riksgäldsfullmäktiges
försorg.
I förevarande sammanhang vill utskottet slutligen understryka vikten av
att förefintliga möjligheter att snabbare än vad nu är fallet få kamrarnas
definitiva protokoll utgivna av trycket omsorgsfullt tillvaratagas.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställning, må uppdraga åt fullmäktige
att, med beaktande av vad utskottet ovan anfört,
föranstalta om fortsatt utredning av frågan om snabbare
publicering av riksdagens protokoll.
Stockholm den 30 november 1950.
På bankoutskottets vägnar:
K. G. EWERLÖF.
Närvarande:
från första kammaren: herrar EwerlÖf, Sundvik, Petersson i Karlskrona,
Nordenson, Johannesson, Persson i Vinslöv och Boo;
från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Fröderberg,
Nilsson i Landskrona, Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin, fru Eriksson i
Stockholm och herr Edström.
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
t
Bilaga.
PM
ang. en snabbare publicering av riksdagens protokoll.
Efter förslag av 1945 års statsrevisorer beslöt 1946 års riksdag med bifall
till hemställan av bankoutskottet i utlåtande nr 5 att uppdraga åt fullmäktige
i riksgäldskontoret att låta utreda frågan om en rationalisering av
riksdagstrycket. Med anledning härav tillsatte fullmäktige en kommitté,
»1946 års kommitté för riksdagstrycket», som i april 1947 till fullmäktige
avgav »Betänkande med förslag till rationalisering av riksdagstrycket».
Betänkandet finnes såsom bilaga fogat till 1947 års bankoutskotts utlåtande
nr 44.
Kommittén hade bl. a. upptagit till behandling frågan om en snabbare
publicering av riksdagens protokoll och uttalade i denna fråga att den fann
att förutsättningar för ett snabbare tillhandahållande av riksdagens protokoll
icke för det dåvarande förelåge. Med hänsyn till det intresse, som otvivelaktigt
förefunnes för saken, borde dock frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet.
I sitt ovannämnda utlåtande nr 44 över kommitténs betänkande framhöll
1947 års bankoutskott rörande ifrågavarande spörsmål, att det vore av betydelse
för den politiska diskussionen, att debatterna i riksdagens kamrar
med minsta möjliga tidsutdräkt bleve i tryck tillgängliga för pressen. Den
tidigare inom riksdagen företrädda uppfattningen, att yttranden icke finge
i ojusterat skick utlämnas, fann utskottet icke hållbar, icke minst med
hänsyn till att pressreferaten icke sällan av olika anledningar gåve en skev
bild av vad som verkligen förekommit. Ett utlämnande av på stenogrammen
grundade utskrifter syntes därför icke behöva möta större betänkligheter.
Från denna utgångspunkt fann utskottet det önskvärt, att ett snabbare
tillhandahållande av debattinläggen gjordes till föremål för fortsatta överväganden
från riksgäldsfullmäktiges sida. På utskottets hemställan beslöt
också 1947 års riksdag att uppdraga åt riksgäldsfullmäktige att undersöka
möjligheterna att ernå en snabbare publicering av riksdagens protokoll.
Förevarande fråga har med anledning av nu nämnda uppdrag vid ett
flertal tillfällen varit föremål för överläggning inom riksgäldsfullmäktige,
senast vid sammankomsten den 20 oktober 1949. Härvid förelåg en av mig
utarbetad promemoria, i vilken föreslogs att man skulle närmare utreda
frågan om att publicera ett preliminärt debattprotokoll, som skulle föreligga
i tryck 4 å 5 dagar efter plenum med långa debatter. För det definitiva
protokollets tryckning föreslogs ingen ändring av nu gällande regler.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
Av fullmäktiges överläggning framgick att fullmäktige ansäge, att eu
undersökning borde göras angående möjligheterna att publicera ett preliminärt
debattprotokoll men att den i promemorian förslagsvis angivna liden
av 4—5 dagar för att få fram ett dylikt protokoll vore alltför lång. För
att det preliminära protokollet skulle få något egentligt värde borde det
enligt fullmäktiges mening utkomma betydligt tidigare, om möjligt dagen
efter debattdagen. För att möjliggöra detta syntes det bli nödvändigt, att
stenografernas utskrifter sändes direkt till tryckeriet för sättning samt att
ledamöternas justering tinge ske först i det tryckta preliminära protokollet.
Fullmäktige uppdrogo åt riksgäldsdirektören att i samråd med sekreterarna
i riksdagens kamrar och representanter för riksdagsstenograferna
samt eventuellt vederbörande tryckerier verkställa en undersökning, huruvida
ett preliminärt debattprotokoll vore möjligt att åstadkomma under nu
angivna förutsättningar, och i så fall jämväl utreda de ökade kostnader, som
härvid kunde uppkomma.
Med anledning härav höllos under hösten 1949 två sammanträden, vid
vilka närvoro — förutom representanter för riksgäldskontoret — sekreterarna
i riksdagens kamrar, representanter för förste stenograferna och stenograferna
samt chefen för riksdagens ekonomibyrå. Utredningsarbetet har
därefter, jämte vissa försök i kamrarna, som nedan skola närmare beröras,
bedrivits så, att jag haft upprepade överläggningar med sekreterarna i kamrarna
samt med stenograferna, huvudsakligen med förste stenograferna i
första, respektive andra kammaren E. Elfner och A. Michal. I stor utsträckning
har jag härvid biträtts av ekonomibyråns chef, som dessutom vid
nedan angivna försök fört förhandlingarna med respektive tryckerier.
Med herrar talmäns medgivande ha följande försök anställts i kamrarna.
Den 7 december 19i9 kl. 11 fm.—1 em. skedde i andra kammaren medelst
diktafon upptagning av de anföranden, som under denna tid höllos från
talarstolen och som sammanlagt upptogo en tid av V2 timme. Utskrivning
å skrivmaskin vidtog därefter omedelbart. Utskrifterna förelågo färdiga
kl. 4 em. De blevo ej publicerade eller tryckta.
Den 1 mars 1950 gjordes i första kammaren under plenum, som varade
kl. 11 fm.—2.14 em., ett försök med snabbare tryckning av debattprotokollet.
För stenograferna, som eljest i denna kammare hava, för varje stenografpar,
ett »pass» (inställelsetid) av en timme, hade passet förkortats till 15 min.,
varefter arbetet med redigering och utskrivning av stenogrammet omedelbart
vidtog. Härvid anlitades för tillfället anställda maskinskrivningsbiträden,
som efter stenografernas diktamen utskrevo stenogrammen. Utskrifterna
granskades därefter av vederbörande förste stenograf och sändes sedan
till tryckeriet för sättning. Trycket, 28 sidor, utdelades i kamrarna följande
förmiddag.
Den 19 april 1950 kl. 11 fm.—1.15 em. utfördes ett liknande försök i
andra kammaren. Även här omfattade stenografpassen, som eljest i denna
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
9
kammare äro 45 minuter, en tid av 15 minuter. Trycket, 21 sidor, delades i
kamrarna följande förmiddag.
Den 26 april 1950 kl. 11 fm.—plenums slut kl. 5.27 em. gjordes ett nytt
försök i första kammaren. Passens längd för stenograferna hade nu förlängts
till en halv timme. Trycket, 56 sidor, utdelades i kamrarna kl. 5 em.
följande dag.
De sålunda tryckta debattprotokollen, som även innehöllo en av vederbörande
förste stenograf utarbetad, kortfattad uppgift om kammarens beslut,
voro försedda med följande upplysning: »Nedanstående protokoll utgör
ett led i försöken med snabbare tryckning av riksdagsprotokollen. Publicering
sker först efter det att tillfälle beretts till justering i vanlig ordning.»
I överensstämmelse med innehållet i nu anförda upplysning förekom
icke någon distribution av protokollen annat än till riksdagens ledamöter.
Saken kom emellertid till pressens kännedom och flera tidningar uttryckte
sitt stora intresse för försöken.
Den uppsatta texten till det preliminära protokollet kom sedan efter korrigering
och ombrytning till användning för det definitiva protokollet.
Stenografarbetets ordnande.
Enligt riksdagsstadgan § 5 skola yttranden, som ledamöter vid kammares
sammanträde avgiva, såvitt ske kan, ordagrant upptecknas och sist tredje
dagen därefter kl. 10 förmiddagen avlämnas i kammarens kansli, där de
till andra söckendagen därefter kl. 12 middagen böra finnas tillgängliga för
genomläsning. Justering av protokollet skall ske å femte söckendagen etter
den dag, då sammanträde hållits, eller, om sammanträde icke förekommer
å femte dagen, vid nästa därefter inträffande sammanträde.
I första kammaren äro anställda 3 förste stenografer och 10 stenografer.
I andra kammaren är motsvarande antal 4 resp. 14. I vardera kammaren
tjänstgöra samtidigt en förste stenograf och två stenografer, de två senare
bildande ett »lag». I första kammaren har man alltså 5 lag, i andra kammaren
7. Passets längd är, för stenograferna i första kammaren 1 timme
och i andra kammaren 45 minuter. Förste stenografernas pass äro i allmänhet
dubbelt så långa som stenografernas.
Stenografpassen äro i svenska riksdagen avsevärt längre än i andra parlament.
Enligt uppgifter hämtade från 1936 års stenografkommittés betänkande
(bil. 1 till sammansatta konstitutions- och bankoutskottets ullåtande
nr 1 vid 1937 års riksdag) voro motsvarande tider i Frankrike 3 min.
— numera 2 min. -—, i Holland och Belgien 5 min., i Storbritannien 5 15
min., i Finland TVz min. samt i Danmark och Norge 15 min. I Amerikas
förenta staters parlament liksom i Kanadas äro passens längd 10 min.
Den långa passtiden i svenska riksdagen sammanhänger med våra riksdagsstenografers
anställningsförhållanden. Flertalet stenografer hava annan
II)
Bankoutskottets utlåtande nr 2t>.
anställning. Arbetet såsom riksdagsstenografer är för dem en bisyssla. Bortsett
från den mer betungande tiden de två sista veckorna i maj, torde de
nu kunna utföra sitt arbete åt riksdagen utan att det mer nämnvärt inkräktar
på deras förvärvsarbete i övrigt. Under vårsessionen i år förekom,
bortsett från remissdebatten, icke något längre plenum förrän den 22
iebiuaii. De plena, som höllos före nämnda datum, pågingo med något
undantag icke mer än en halv timme. För så gott som alla plena fram till
nu nämnda tidpunkt behövde därför endast ett lag tagas i anspråk för
varje plenum.
från och med den 22 februari började de långa onsdagsplena. Därmed
vidtog den regelbundna onsdagstjänstgöringen för stenograferna. Varje lag
hade då i regel åtminstone ett pass, några hade två. Passens längd gör
emellertid att det i första kammaren förflyter fyra timmar till nästa inställelse,
om plenum skulle pågå så länge. För andra kammaren är motsvarande
tid -D/o timmar. Stenografen hinner därför mellan passen ägna sig
åt sitt ordinarie arbete.
Från och med den 22 mars blev arbetet mer omfattande. Från nämnda
datum började man även med kvällsplena, vilka i andra kammaren blevo
ganska långa. I första kammaren kunde man ända till den 13 maj inskränka
sig till att hålla långa plena endast på onsdagarna. I andra kammaren
höllos fram till nämnda tid långa plena fyra gånger på andra
veckodagar. Beträffande tiden efter den 13 maj, då flera långa plena höllos
i varje vecka i båda kamrarna — det första den 17 maj — skall jag
återkomma.
Till mitten av maj har det sålunda, tack vare de långa passen, i stort sett
varit endast om onsdagarna, som alla lag behövt inställa sig. Varje lag kan
visserligen ha haft mer än ett pass varje onsdag, men mellan passen har alltid
förflutit 4 resp. 4% timmar.
För stenogrammens utarbetande till vanlig skrift gäller i svenska riksdagen,
att stenograferna skola senast på andra dagens morgon efter plenum
lämna sina utskrifter till förste stenografen, som sedan har ett dygn på sig
för granskning, innan utskriften skall lämnas till kammarens kansli. (För
t. ex. ett onsdagsplenum skola stenograferna sålunda senast fredag morgon
tdl förste stenografen avlämna sina utskrifter.) I andra parlament torde
vara regel, att stenogrammet omedelbart efter passets slut överföres till vanlig
skrift. Detta senare förfarande anses vara det för stenografarbetet mest
lämpliga. För åtskilliga av våra stenografer är det, som redan antytts, inte
möjligt att bearbeta stenogrammen annat än på tid, som icke kolliderar med
deras arbete i övrigt.
Det första villkoret för att kunna åstadkomma en snabbare publicering
a\ riksdagens protokoll är att stenografpassen förkortas och att stenogrammen
regelmässigt utskrivas omedelbart efter passets slut.
Bankoutskottets utlåtande nr 20.
11
Den tid, som erfordras för anförandenas utskrivning, skiftar i hög grad
efter förhållandena i de särskilda fallen. För utdiktering och genomläsning
av utskrifterna behövs omkring fyra gånger så lång tid som själva stenograferingstiden.
För kollationering och redigering krävs i gynnsamma fall
något kortare, i andra fall åter betydligt längre tid än för utdikteringen.
Med kortare passtider, då stenografen i varje särskilt fall har att utföra ett
mindre arbetskvantum, torde det bli möjligt att genom ökad arbetsintensitet
pressa ned tiden för kollationering och redigering.
Med den sammansättning, stenografkåren har vid vår riksdag, av personer,
som ha anställning även å annat håll, har det av ingående diskussioner
i denna fråga med stenograferna framgått, att flertalet icke torde
kunna åtaga sig en tjänstgöring med pass om 15 minuter — vilket är den
längsta tiden för passen i andra parlament — och omedelbar utskrivning
av stenogrammen. En sådan tjänstgöring skulle nämligen innebära att
stenograferna under längre förmiddagsplena bleve bundna i riksdagshuset
hela dagen.
Efter diskussion av åtskilliga olika förslag till frågans lösning har jag
stannat vid följande förslag, som stenograferna, med undantag för en eller
annan, torde kunna gå med på.
Förslag.
Passens längd blir i båda kamrarna en halv timme för stenografparen
och lämpligen 1% timme för förste stenograferna. Vid förmiddagsplena
kvarstanna stenograferna efter det första passets (för varje lag) slut i
riksdagshuset för stenogrammets utskrift. Stenogrammen från eventuellt
ytterligare pass under förmiddagsplenum få stenograferna bearbeta på för
dem lämplig tid, dock så att utskrifterna äro färdiga att senast kl. 7 fm.
följande dag lämnas till riksdagens tryckeriexpedition. Vad kvällsplena beträffar
lämnas för varje lag det första passets utskrift till tryckeriexpeditionen
senast kl. 12 följande dag. Utskrifter från eventuellt senare pass under
kvällsplenum lämnas till tryckeriexpeditionen senast på andra dagens morgon
kl. 7 fm. För t. ex. en onsdags kvällsplenum skulle sålunda de sista utskrifterna
lämnas till tryckeriet fredag morgon.
För varje ärende, i vilket debatt förekommit, skola förste stenograferna
lämna en kortfattad uppgift om kammarens beslut.
Utskrifterna, i allmänhet dock endast för varje stenograflags första pass
under förmiddagsplenum, verkställas efter stenografernas diktamen av
särskild maskinskrivningspersonal. Utskrifter för övriga pass ombesörjas
av stenograferna.
Denna arbetsgång skulle under vårsessionen gälla för liden t. o. m. den
15 maj och hela tiden under eu eventuell höstsession.
För första kammaren innebär nu anförda förslag, att utskrifter avseende
debatten t. o. in. kl. 1.30 em. skulle under dagen lämnas till tryckeriet för
12
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
sättning. För andra kammaren skulle debattprotokollen till och med kl. 2.30
em. under dagen lämnas till sättning. Trycken för dessa pass torde föreligga
färdiga vid 12-tiden följande dag, under förutsättning att debatterna icke
fortsätta efter kl. 1.30 resp. 2.30 em. För debatter under förmiddagsplenum
efter nämnda tider torde man kunna räkna med att trycken skulle vara
färdiga under aftonen följande dag. För kvällsplena torde man icke kunna
få några tryck förrän under andra dagen efter plenum, för ett onsdagsplenum
således under fredagen.
Trycket för ett förmiddagsplenum skulle publiceras särskilt för sig, således
utan inväntande av att trycket för ett eventuellt kvällsplenum bleve
färdigt.
Längre än till nu anförda förslag torde man för närvarande icke kunna
komma. För en omedelbar utskrift efter varje pass skulle fordras att riksdagen
hade en stenografkår, som kunde ägna sig uteslutande åt stenografarbetet
under plenidagar. En dylik stenografkår går det emellertid icke att
omedelbart få till stånd. Antalet stenografer, som skulle kunna ägna sig åt
och som äro lämpliga för detta mycket kvalificerade arbete, är alltför litet
här i landet.
Frågan om en snabbare publicering av riksdagens protokoll är emellertid
inte endast en stenograffråga utan även eu tryckerifråga. Våra tryckerier
ha icke en sådan kapacitet att de regelbundet kunna åtaga sig att trycka ett
debattprotokoll till ett förmiddagsplenum, som pågått 5 å 6 timmar, (vilket
resulterar i ett protokoll på 50 å 60 sidor) och följaktligen än mindre ett
debattprotokoll för ett kvällsplenum, på så kort tid att protokollet, såsom
förekommer i vissa främmande parlament, föreligger färdigt följande dags
morgon. Härför lära saknas både arbetskraft och material. Det skulle för
övrigt kräva så mycket nattarbete att kostnaderna bleve mycket avsevärda.
När saken ligger så till med tryckerierna, saknas anledning att försöka
få stenograferna att prestera mer än vad det här anförda förslaget innebär.
Såsom ovan nämnts avser förslaget, vad gäller vårsessionen, endast tiden
t. o. m. den 15 maj. Med den forcering av riksdagsarbetet, som brukar inträda
efter nämnda dag, blir det, i varje fall för tryckerierna, omöjligt att
färdigställa debattprotokollen till tid, som här föreslagits skulle gälla t. o. in.
den 15 maj. För tiden därefter får man räkna med en viss försening. Efter
den 15 maj kan man därför även för stenograferna tänka sig en annan
arbetsgång än den ovan föreslagna.
Mekanisk upptagning.
Såsom förut nämnts, gjordes under höstsessionen 1946 i andra kammaren
ett försök med mekanisk upptagning av anföranden.
Anförandena höllos från talarstolen och under i övrigt gynnsamma om -
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
13
ständigheter — det var fråga om kanske förberedda inledningsanföranden,
således ej repliker, av ledamöter, som talade relativt långsamt och distinkt.
Utskrifterna företedde dock en del bristfälligheter. Sålunda förekommo
hörfel (såsom t. ex. »försök» i stället för »besök», »sociala» i stället för
»kommunala», »reduceringsarbete» i stället för »restaureiingsaibete»
o. s. v.). Dessutom förekommo »luckor»; sålunda hade t. ex. första meningen
i ett anförande helt och hållet fallit bort. Några meningar giugo
formellt icke heller ihop.
Enligt uppgift lär ofta nog redigeringen av på dylikt sätt upptagna anföranden
vara mycket besvärlig. För detta arbete fordras kvalificerade personer,
och man får räkna med att den första utskriften efter ledigeringen
måste skrivas om.
Man får också räkna med att vid mekanisk upptagning ändock en stenograf
måste vara närvarande. Avbrott i den mekaniska upptagningen kan
nämligen uppstå av olika tekniska skål. Det anses lämpligt att den person,
som skall redigera det på mekanisk väg upptagna, är närvarande och åhöi
anförandet och helst själv kan stenograf era det. Med hänsyn därtill synes
det lämpligt att dylik redigering skulle utföras av resp. stenografer.
Frånsett vad här anförts är det åtminstone för närvarande inte möjligt
att övergå till enbart mekanisk upptagning i riksdagen, så länge anföranden
hållas från resp. talares plats i kammaren. Synnerligen vidlyftiga tekniska
arrangemang ha diskuterats med sakkunniga för en upptagning vid bänkplatserna.
Någon tillfredsställande lösning av frågan har dock hittills icke
kunnat ernås.
Av ovan anförda skäl kan det icke ifrågakomma att nu övergå till mekanisk
upptagning av anförandena. Det är för övrigt att märka att man, såvitt
är bekant, icke i något främmande parlament övergått till mekanisk
upptagning av diskussionerna. Ytterligare försök kunde dock göras med
mekanisk upptagning av anföranden från talarstolen.
Justering.
I samband med det mig lämnade utredningsuppdraget uttalade, såsom i
det föregående omnämnts, riksgäldsfullmäktige, att det syntes bli nödvändigt,
att stenografernas protokoll sändes direkt till tryckeriet för sättning
samt att ledamöternas justering finge ske först i efterhand. Såsom framgåi
av det ås. 1 i det föregående här anförda yttrandet av 1947 års bankoutskott,
ansåg även utskottet att anförandena kunde tryckas utan föregående
justering.
Frågan om en snabbare publicering av debattprotokollen är beroende av
justeringsfrågan. Skola de kunna publiceras dagen efter debatten, blir justering
av dessa protokoll under de former, som nu gälla enligt 5 § i riksdagsstadgan,
icke möjlig all tillämpa.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
Vid diskussionen av denna fråga har emellertid ifrågasatts att möjlighet
skulle beredas resp. talare att under en halvtimme, efter det att utskriften
av stenogrammet förelåge färdig, granska densamma i resp. kammares justeringsrum.
En sådan anordning prövades i viss utsträckning i första kammaren
under de ovan beskrivna försöken och en del ledamöter begagnade
sig av möjligheten till granskning.
Frågan om justeringen torde för övrigt i viss mån komma att sammanhänga
med frågan under vilka former debattprotokollet skall publiceras.
Till detta skall jag återkomma längre fram.
Kostnaderna.
För den här diskuterade anordningen med debattprotokoll uppstå vissa
extra kostnader. Dessa äro huvudsakligen kostnaderna för utskrivningen av
stenogrannnen till vanlig skrift och tryckningskostnaderna.
Utskrivningen av stenogrammen för varje stenograflags första pass under
lörmiddagsplenum skulle, som nämnt, ske på så sätt att stenograferna
dikterade sina stenogram för särskild maskinskrivningspersonal. Kostnaden
för denna är icke möjlig att med säkerhet beräkna utan någon tids erfarenhet.
En viss ledning har man dock av de förut omnämnda försöken, som
under den gångna vårsessionen gjordes i kamrarna. På grund härav beräknas
kostnaden för helt riksdagsår till 10 000 kr.
På grundval av de försök, som under vårsessionen i år gjordes med protokoll
av här ifrågavarande slag, har man kommit till följande beräkning av
tryckningskostnaderna.
Kostnad per ark i 1 000 ex. |
|
Tryckning ............... |
kr. 82: — |
Häftning .................. |
» 24: — |
Papper .................... |
» 22: — |
Korrigering och ombrytning . |
» 120: — |
Summa kr. 248: —
I kalkylen ha icke medtagits kostnaderna för sättning, enär den för det
preliminära protokollet uppsatta texten kommer till användning även för
det sedermera tryckta, definitiva protokollet.
I riksdagens protokoll upptaga debatterna, således exklusive den s. k.
stommen, per exemplar för 1950 års vårsession i första kammaren 93 tryckark
och i andra kammaren 138 ark eller sammanlagt 231 tryckark. För höstsessionen
1949 äro motsvarande siffror 22 och 38 ark eller sammanlagt 60
tryckark. Med nämnda arkantal och med en upplaga av 1 000 ex. bli tryckningskostnaderna
för debattprotokollen under vårsessionen 57 288 kr. och
under höstsessionen 14 880 kr. eller tillhopa i avrundat tal per år 72 000 kr.
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
lf>
De extra kostnaderna för debattprotokollet beräknas alltså, inklusive
visst arvode, som längre fram (sid. 12) skall närmare beröras, till
maskinskrivningskostnader kr. 10 000: —
tryckningskostnader för 1 000 ex. .......... » 72 000: —
arvode ................................. » 3 000: —
Summa kr. 85 000: —
Debattprotokollen skola i likhet med kamrarnas nuvarande protokoll försäljas
till allmänheten. För innevarande år är antalet abonnenter å riksdagens
protokoll för första kammaren 371 och för andra kammaren 513.
Försäljningspriset är 10 kr. för vardera kammarens protokoll. Då debattprotokollen
komma att få ett något mindre sidantal än de vanliga protokollen
— stommen kommer ju icke att ingå i debattprotokollen — torde de
böra åsättas ett något lägre pris, förslagsvis 8 kr.
De ovan beräknade kostnaderna för debattprotokollen kunde minskas
med det belopp, som kan beräknas inflyta för protokollens försäljning. A
andra sidan torde man få räkna med att den försålda upplagan av de vanliga
protokollen och därmed inkomsterna för dessa kommer att minska.
I syfte att söka nedbringa kostnaderna har jag undersökt, om de kunde
avsevärt minskas genom att debattprotokollen framställdes medelst stencilering
i stället för tryckning.
För en vårsession av 1950 års omfattning har sålunda gjorts en beräkning,
vad det skulle kosta att skriva ut debattprotokollen å stencil. Man har därvid
kommit till en kostnad av 44 000 kr.
Enligt det föregående skulle tryckningskostnaderna för det särskilda
debattprotokollet för en vårsession av 1950 års omfattning uppgå till i
runt tal 57 000 kr. Med stencilering skulle alltså uppstå en besparing av
13 000 kr. Medräknas även höstsessionen skulle besparingen per år bli
omkring 16 000 kr.
Besparingen synes icke vara av den storleksordning att man bör tänka
sig en stencilering i stället för tryckning. De tryckta exemplaren bliva ur
alla synpunkter mer tilltalande vid användandet än de stencilerade exemplaren.
Med hänsyn till de lokala förhållandena i riksdagshuset skulle arbetet
med stencileringen komma att ställa sig synnerligen besvärligt. Det
torde vidare bliva mycket svårt att få kompetent arbetskraft för stencilskrivningen.
Ökning av stenografkåren.
Av stenograferna i första kammaren har framhållits att med den arbetsordning,
som bär i det föregående föreslagits för stenograferna, arbetet
skulle bli särskilt betungande för stenograferna i nämnda kammare. Då i
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
10
första kammaren finnas endast fem stenograflag och tre förste stenografer,
skulle med den nya arbetsgången endast två timmar komma att förflyta
mellan varje pass för stenograferna och tre timmar mellan varje pass för
förste stenograferna. Stora svårigheter komme därigenom att föreligga att
medhinna arbetet före nästa pass. Med en halv timmes pass komme vidare
vissa eller eventuellt alla stenograflag i första kammaren att vid förmiddagsplena
eller kvällsplena om mer än fem timmar åläggas minst tre pass
per plenum. I andra kammaren skulle ett förmiddags- eller kvällsplenum
pågå mer än sju timmar för att något lag skulle behöva inställa sig för
tredje gången.
Ser man på arbetsbördan i sin helhet för stenograferna i de olika kamrarna,
synes emellertid, även med erkännande av berörda svårigheter för
första kammarens stenografer, antalet stenografer i kamrarna vara väl
avvägt, och med hänsyn till att enligt förslaget endast första passet skulle
behöva skrivas ut omedelbart, synes önskemålet om ytterligare ett stenografpar
och en förste stenograf i första kammaren böra få bli föremål för
förnyat övervägande, sedan erfarenhet vunnits av ett tillämpande av den
nya arbetsordningen och särskilt om en övergång till direkt utskrivning
även av anföranden, som hållas efter klockan-13.30, skulle bli aktuell.
Från stenografhåll har uttalats att det, eftersom vid förslagets genomförande
möjligheterna att erhålla vikarie inom stenografkåren skulle minskas,
vore önskvärt att åtgärder vidtoges för att såsom reserver för de i riksdagen
tjänstgörande stenograferna anställdes några stenografer, som avlagt godkänt
prov för antagning till riksdagsstenograf, förslagsvis tre stycken. Reservstenograf
skulle uppbära ett årsarvode av förslagsvis 1 000 kr. och vara
skyldig att vid förfall för de ordinarie stenograferna tjänstgöra för dem.
Arvodet skulle utgå, oavsett om vederbörande inkallades till tjänstgöring
eller icke. Vid tjänstgöring skulle dessutom utgå särskild ersättning, som
skulle bestridas av den stenograf, som på grund av förfall vore förhindrad
tjänstgöra.
Ehuru nu anförda fråga icke direkt sammanhänger med här behandlade
ämne, har jag velat omnämna den. Med hänsyn till den ringa kostnaden
och angelägenheten av att ha tillgång till kompetenta stenografer kunde
det vara lämpligt att försöksvis ett anslag av 3 000 kr. per år beviljades
för nu berörda ändamål.
Lokalfrågan.
Under de tre i det föregående här omnämnda försök, som under den nu
gångna vårsessionen gjordes i riksdagen med ett snabbare färdigställande
av debattprotokollen, disponerade stenograferna för diktamen av steno
-
Dankoutskottets utlåtande nr 26.
17
grammen och redigering av utskrifterna de eljest för riksdagens ledamöter
upplåtna rummen i entresolvåningen åt Riksgatan, vilka för övrigt ursprungligen
varit avsedda som och använts som stenografrum. Med hänsyn
till att det med den här ifrågasatta nya arbetsordningen är angeläget att
stenograf erna utan onödig tidsutdräkt omedelbart få tillfälle att börja med
överföringen av stenogrammen till vanlig skrift och med dennas redigering,
vore högst önskvärt att stenograferna finge använda några av nu nämnda
rum. De ha genom sin närbelägenhet till plenisalarna visat sig synnerligen
lämpliga. De eljest av stenograferna använda rummen i jordvåningen ligga
långt från plenisalarna. För stenograferna skulle det därför betyda en icke
obetydlig tidsvinst, om de finge disponera några rum i entresolvåningen,
förslagsvis fyra å fem rum å vardera kammarsidan.
De nu för stenograferna använda rummen i jordvåningen kunde upplåtas
för annat ändamål.
Förslagets genomförande.
Därest här behandlade förslag till en snabbare publicering skulle anses
höra komma till utförande, synes detta till en början böra betraktas endast
såsom ett försök. Med hänsyn härtill föreslås följande.
Riksdagen uppdrager åt riksgäldsfullmäktige att försöksvis med början
under år 1951 låta till trycket befordra de stenografiska uppteckningarna
av debatterna i kamrarna under vår- och höstsessionerna nämnda år, varvid
i samband med debatterna lämnas en, av förste stenograferna utarbetad,
kortfattad uppgift om kamrarnas beslut. Tryckalstret benämnes Riksdagsdebatterna,
på uppdrag av riksdagen utgivna av fullmäktige i riksgäldskontoret.
För fullgörande av uppdraget skola fullmäktige samråda med riksdagens
talmän.
»Riksdagsdebatterna» tryckes i två serier, en för första och en för andra
kammaren. Serierna försäljas var för sig till pris, som av fullmäktige bestämmes.
I varje nummer av publikationerna skall å första sidan tinnas angivet att
publikationen är ett preliminärt referat av riksdagsförhandlingarna, varför
reservation göres för eventuella missförstånd eller tryckfel, samt att den
definitiva avfattningen av ledamöternas anföranden och av besluten kommer
att publiceras på vanligt sätt i riksdagens tryckta protokoll.
Den nu föreslagna anordningen innebär att riksdagen under försökstiden
icke skulle hava någon direkt befattning med publicerandet av debattprotokollen.
Med eu sådan anordning torde man lättare komma förbi vissa formella
svårigheter. Någon ändring av de nu gällande bestämmelserna i 5 § av
2__Bihang till riksdagens protokoll 1950. S samt. Nr 26.
18
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
riksdagsstadgan torde sålunda icke behövas, då publikationerna ju icke
skulle utgöra protokoll i egentlig bemärkelse.
Det är vidare möjligt att man med den här föreslagna upplysningen att
publikationerna utgöra »ett preliminärt referat» etc. skulle lättare komma
över eventuella svårigheter i fråga om ledamöternas justering av anförandena.
I den danska riksdagens »Fortryk» av tingens förhandlingar,
vilket tryckalster utkommer dagen efter förhandlingarna, finnes följande
upplysning: »Indholdet av naervaerende haefte er fortryk, og medlemmerne
tager ethvert forbehold overfor eventuelle missforståelser eller trykfejl i
samme.»
För tullmäktiges tullgörande av uppdraget erfordras en nära kontakt
med riksdagsstenograferna. Då dessa icke tillhöra den under fullmäktige
sorterande personalen, har i förslaget angivits att fullmäktige skola för
uppdragets fullgörande samråda med riksdagens talmän. Maskinskrivningspersonalen
torde böra sortera under riksdagens ekonomibyrå. Åt
denna torde även böra uppdragas bestyret i övrigt med publikationernas
utgivande.
Då utgivandet av debattprotokollen på sätt här föreslagits är en helt ny
uppgift, kan ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt att tillsätta en
särskild person med uppdrag att leda arbetet och bära ansvaret för dess
behöriga gång. Denne skulle hålla kontakten med stenograferna, ordna arbetet
för maskinskrivningspersonalen och i samråd med tryckeriexpeditionen
följa gången av tryckeriernas arbete. En sådan kontinuerlig ledning
av arbetet synes i hög grad önskvärd med hänsyn till angelägenheten av
att det bedrives med nödig skyndsamhet och på ett, ej minst ur kostnadssynpunkt,
lämpligt sätt. Arvodet för nämnda uppdrag har beräknats
till 3 000 kr. för riksdagsår.
För det första försöksåret vore önskvärt att betalda abonnemang icke
mottoges å debattprotokollen. De borde i en begränsad upplaga, förslagsvis
1 000 ex., förutom till riksdagens ledamöter, statsdepartementen och de
centrala ämbetsverken, utdelas kostnadsfritt till intresserade, i första hand
till dagspressen. En sådan anordning motiveras av följande.
Den organisationsapparat, som fordras för debattprotokollens publicering,
bör starta med icke alltför krävande uppgifter. Man borde därför icke
börja med utgivande av debattprotokoll förrän efter remissdebatten. Om
så skedde, finge man börja med plena, som pläga vara ganska korta.
Utan erfarenhet från en vårsession är det vidare icke möjligt att göra
några utfästelser i fråga om i vilken takt debattprotokollen för plena under
den senare delen av maj kunna publiceras.
Utdelar man debattprotokollen kostnadsfritt under det första försöksåret,
framträder tydligare, att det är fråga om ett försök, och man får mer fria
händer.
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
19
Riksdagens protokoll och de föreslagna debattprotokollen. En
jämförelse.
Under 1950 års vårsession var antalet dagar, som förflöto från plenum
till dagen för utgivningen av riksdagens protokoll, i medeltal för första
kammaren 16 dagar och för andra kammaren 19 dagar. Den kortaste tiden
var för första kammaren 8 dagar och för andra kammaren 9 dagar. Den
längsta tiden var 28 resp. 33 dagar.
Enligt föreliggande förslag skulle debattprotokollen för ett förmiddagsplenum
utkomma under följande dag och för kvällsplena andra dagen efter
plenum.
Under år 1949 uppgingo kostnaderna för riksdagens protokoll till följande
belopp.
Arvoden till förste stenografer och stenografer ............ kr. 230 000
» » korrekturläsare ............................ » 19 000
Papper ................................................ » 20 000
Tryckning och inbindning ................................ » 131 000
Summa kr. 400 000
Om till detta belopp läggas kostnaderna i övrigt å tryckeriexpeditionen
för arbetet med riksdagens protokoll samt kostnaderna för det arbete, som å
kamrarnas kanslier nedlägges för protokollens utarbetande och granskning,
torde man komma upp till en totalkostnad per år för protokollen av omkring
450 000 kr. Inkomsterna av försålda protokoll belöpa sig per år till
i runt tal 9 000 kr.
I det föregående har det beräknats att publicerandet av särskilda debattprotokoll
skulle komma att draga en kostnad av 85 000 kr. per år.
Förslagets begränsning.
Här framlagda förslag avser att få till stånd cn snabbare publicering av
de stenografiska uppteckningarna av debatterna. Förslaget innebär alltså
icke någon fullständig lösning av frågan om en snabbare publicering av
riksdagens protokoll. Dessa innehålla ju jämte de stenografiska uppteckningarna
en ganska omfattande text, den s. k. stommen, huvudsakligen utgörande
en redogörelse för de ärenden, som förekommit till behandling
under plenum, och för de beslut, som därvid fattats.
I många utländska parlament publiceras omedelbart efter plenarsammanträdena
ett preliminärt protokoll och senare del definitiva protokollet. I det
preliminära protokollet synas därvid i allmänhet medtagas alla ärenden,
som varit under behandling i plenum. Så är t. ex. fallet i Danmark.
20
Bankoutskottets utlåtande nr 26.
Även om önskemålet om en snabbare publicering av den svenska riksdagens
protokoll i främsta rummet skulle avse debatterna, vore givetvis önskvärt
att protokollen kunde i sin helhet publiceras snabbare än vad för närvarande
är fallet. Särskilt synes detta gälla de ärenden, där kamrarna
fattat beslut beträffande utskottens utlåtanden, d. v. s. de ärenden, som i
föredragningslistorna upptagas under rubriken »2 gånger bordl.». På många
håll kan det vara av värde att få veta, om och när riksdagen fattat beslut
i visst ärende. Med den långa tid, som för närvarande förflyter, innan protokollen
utkomma, kan det ofta vara besvärligt att få uppgift om hur det
förhåller sig i nu nämnda hänseende. Med den begränsning, som föreliggande
förslag innebär, skulle riksdagens beslut i visst ärende komma att
meddelas i det preliminära protokollet endast i sådant fall, där debatt förekommit.
Ur tryckeriteknisk synpunkt vore vidare till stor fördel att det preliminära
och det definitiva protokollet till uppställning och innehåll så mycket
som möjligt liknade varandra. När det preliminära protokollet omfattar
endast anförandena, måste dessa sedermera ombrytas av tryckeriet för
stommens insättande. Förfarandet är besvärligt och tidsödande och drar
stora kostnader. Såsom framgår av de i det föregående redovisade tryckningskostnaderna
för det preliminära protokollet, beräknas kostnaderna för
korrigering och ombrytning till 120 kr. per ark. Därest det preliminära och
definitiva protokollet vore i stort sett likalydande, borde ombrytningskostnaderna
och därmed de för det preliminära protokollet beräknade kostnaderna
minska avsevärt.
Hur önskvärt det på grund av nu anförda skäl än kan vara att få till
stånd en snabbare publicering av riksdagens protokoll i sin helhet, är dock
lämpligt att tills vidare stanna vid nu anförda förslag att publicera endast
de stenografiska uppteckningarna av debatterna. En utvidgning av förslaget
till att omfatta även stommen, helt eller delvis, skulle innebära en komplicering
av arbetet, som det icke vore lämpligt att införa nu. Frågan om
en utvidgning av det preliminära protokollet att omfatta mer än föreliggande
förslag synes böra anstå tills vidare. Därest det visar sig att försöket
med en snabbare publicering av debatterna utfaller tillfredsställande, torde
frågan framdeles kunna upptagas till övervägande.
Sammanfattning.
Förslaget innebär följande.
Riksdagsstenografernas tjänstgöring skall i båda kamrarna i allmänhet
omfatta V2 timme för de utskrivande stenograferna och IM» timme för förste
stenograferna. Vid förmiddagsplenum skola stenograferna efter sin första
tjänstgöring under dagen omedelbart överföra stenogrammet till vanlig
skrift. Därefter under förmiddagsplenum eventuellt skrivna stenogram skola
Bankoutskottcts utlåtande nr 26.
21
vara färdiga i utskrift och granskade av förste stenograferna senast påföljande
morgon. För kvällsplena skola utskrifter lämnas under påföljande
dag eller vid längre sådana plena andra dagens morgon.
För stenogrannnens utskrivning skola stenograferna i viss utsträckning
under förmiddagsplena biträdas av särskild maskinskrivningspersonal. Utskrifterna
utläggas, efter vederbörlig granskning av förste stenograferna, i
resp. kammares justeringsrum, där de % timme hållas tillgängliga för eventuell
granskning av talarna, och sändas därefter till tryckerierna.
För förmiddagsplena beräknas debattrycket föreligga färdigt under följande
dag och för kvällsplena andra dagen efter plenum.
Debattryckets utgivning föreslås taga sin början under 1951 års riksdag
och ombesörjas av fullmäktige i riksgäldskontoret. Trycket benämnes
»Riksdagsdebatterna, på uppdrag av riksdagen utgivna av fullmäktige i
riksgäldskontoret». Publikationen utgives i två serier, en för första kammaren
och en för andra kammaren, och skall försäljas till pris, som av riksgäldsfullinäktige
bestämmes.
Å varje nummer av publikationen skall angivas att den är ett preliminärt
referat av riksdagsförhandlingarna, varför reservation göres för eventuella
missförstånd eller tryckfel, och att den definitiva avfattningen av ledamöternas
anföranden och av besluten kommer att publiceras på vanligt
sätt i riksdagens tryckta protokoll.
Med hänsyn till de svårigheter, som kunna föreligga vid starten, då viss
med arbetet sysselsatt personal ännu icke fått nödig träning, föreslås beträffande
1951 års riksdag att utgivningen av »Riksdagsdebatterna» skall
taga sin början först efter remissdebatten. Under det första året, skulle därför
några betalda abonnemang å publikationen icke mottagas. Denna bör
då tryckas i en begränsad upplaga, som skulle, förutom till riksdagens ledamöter
och vissa ämbetsverk, utdelas kostnadsfritt till intresserade, i första
hand därvid till pressen. En bidragande orsak till denna anordning är
också att det, utan någon erfarenhet från en vårsession, icke är möjligt att
göra några utfästelser i fråga om, i vilken takt »Riksdagsdebatterna» kunna
publiceras under den senare delen av maj månad, då långa plena pläga
hållas flera dagar i varje vecka.
Kostnaderna för förslagets genomförande beräknas till 85 000 kr. per år.
För anställande av tre reservstenografer föreslås därjämte ett anslag av
sammanlagt 3 000 kr. per år.
Stockholm den 5 oktober 1950.
F. SANDBERG.