Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
1
Nr 63.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923
(nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 13 oktober 1950 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 255, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni
1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker;
2) förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker;
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 januari
1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av första klassen;
4) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker; samt
5) förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den 25
maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;
dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr
316) fogade tulltaxan skall från och med den 1 december 1950 i nedan angivna
delar1 hava följande ändrade lydelse.
144
145
146
Mineralvatten och kolsyrade, alkoholfria
läskedrycker ................
Maltdrycker:
på fat..........................
på andra kärl ..................
100 liter
Tull
för 100 kg
kronor
21: —
B
100 liter
69: —
78: —
Anm. Angående införsel---är stadgat.
Ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande
lydelse.
1 Senaste lydelse av tulltaxan i förevarande delar se 1948: 23.
t Bihang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 63.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
1) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8
juni 1928 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker.
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923 angående
omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
2
1 m o m. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp
av spritdrycker och utgår dels
med en grundavgift av 9 kronor, för
liter räknat, och dels med 60 procent
av det belopp, som, skatten oberäknad,
betingas vid inköp av dryckerna
i butelj erat skick.
Detalj handelsbolagen äga---
för omsättningsskatten.
Föreslagen lydelse:
§•
1 m o m. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp
av spritdrycker och utgår dels
med en grundavgift av It kronor, för
liter räknat, och dels med 80 procent
av det belopp, som, skatten oberäknad,
betingas vid inköp av dryckerna
i butelj erat skick.
Detalj handelsbolagen äga---
för omsättningsskatten.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Med avseende å ikraftträdandet skola följande bestämmelser gälla.
1. Den, till vilken systembolag överlåtit tillstånd till utskänkning av
spritdrycker, är skyldig att erlägga skatt för sitt lager av dylika drycker vid
tiden för denna förordnings ikraftträdande med belopp motsvarande den omsättnings-
och utskänkningsskatt som skall utgå enligt förordningen, dock
med rätt för honom att därvid avräkna vad med tillämpning av förut gällande
bestämmelser i skatt erlagts för samma lager.
2. Det åligger innehavare av tillstånd som i första punkten sägs att dels
samma dag förordningen träder i kraft till vederbörande systembolag avlämna
på heder och samvete avgiven, specificerad uppgift angående berörda
lager, dels ock inom tre månader efter förordningens ikraftträdande erlägga
1 Senaste lydelse av förordningen se 1933:399, 1937:946, 1941:254, 1943:257 och 316 samt
1948: 18.
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
3
därå belöpande skatt till bolaget, som har att senast den femtonde dagen i
nästpåfoljande månad uti den i 8 § förordningen angående omsättningsoch
utskänkningsskatt å spritdrycker angivna ordning inleverera beloppet
till statsverket.
3. Upptager någon mot bättre vetande i uppgift, varom nu är sagt, mindre
myckenhet än han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande innehar,
eller underlåter någon att inom stadgad tid avlämna sådan uppgift eller erlägga
föreskriven skatt för sitt lager av spritdrycker vid tiden för förordningens
ikraftträdande, skall gälla vad i skattestrafflagen ävensom i 11 §
2 mom. förordningen angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker
för motsvarande fall stadgas.
2) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker.
Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 15 december 1939 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
13 §.
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen
med trettionio öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttiotvå öre för liter.
Vid varje — — — skattepliktigt
bryggeri.
Kontrollstyrelsen må — — —
bryggeri igångsatts.
Föreslagen lydelse:
Skatten utgår
för maltdryck av andra klassen
med fyrtiotvå öre för liter samt
för maltdryck av tredje klassen
med sjuttioåtta öre för liter.
Vid varje -—- — — skattepliktigt
bryggeri.
Kontrollstyrelsen må — — —
bryggeri igångsatts.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Senaste lydelse se 1948: 20.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
3) Förslag
till ''
förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30
januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck av
första klassen.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 januari 1948 om tillfällig
skatt å viss maltdryck av första klassen skall erhålla följande ändrade
lydelse.
Nuvarande lydelse:
Föreslagen lydelse:
2 §•
Skatten utgår med 9 öre för liter Skatten utgår med 12 öre för liter
och tillfaller staten. och tillfaller staten.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950. 4
4) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 22
december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 22 december 1939 om skatt
å läskedrycker1 skall erhålla följande ändrade lydelse.
Nuvarande lydelse:
5
Skatten utgår med aderton öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt
bedriva rörelsen.
Föreslagen lydelse:
§•
Skatten utgår med tjuguett öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt
bedriva rörelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
1 Senaste lydelse av 5 § se ld48: 22.
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
5
5) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,1
skall erhålla den ändrade lydelse som framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 december 1950.
Bilaga.
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående
statistiska nummer
Statistiskt nr |
Varuslag |
Skattesats, |
ur 298—802 |
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följande choklad eller — — — eller sötningsmedel; glaserade eller —--växtdelar eller er- sättningsmedel härför; |
802 |
med socker av läskedrycker ...... |
||
glass .................................... Anm. till ur stat. nr 298—302. Bestämmelserna i —--av glass. |
60 |
|
ur 587—588 |
Essenser och extrakter, avsedda för beredning av |
1202 |
alkoholhaltiga drycker...................... |
1 Senaste lydelse av förteckningen se 1948: 66 och 1C|50: 10.
4 Skattesatsen har från och med den 1 mars 1V*48 utgjort 60 procent för choklad- och konfityrvaror
samt 100 procent för essenser och extrakter, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
drycker
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) motionen I: 538 av herr Carl Sundberg, vari hemställts, »att riksdagen,
med avslag å proposition nr 255 i den del den avser höjning av skatten å
choklad och konfityr, måtte i skrivelse till,Kungi. Maj :t anhålla om en skyndsam
utredning av denna fråga, varvid de i motionen framförda synpunkterna
beaktas»;
2) motionen II: 640 av herr Kollberg, vari hemställts, »att riksdagen vid
antagande av förordning angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 25 maj 1941 om varuskatt fogade varuförteckningen måtte bestämma
att förordningen skall träda i kraft den 1 januari 1951»;
3) motionen 11:641 av herr Christenson i Malmö m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 255 i vad
den gäller varor hänförliga till den till propositionen fogade''varuförteckningen
statistiskt nr 298—302»; samt
4) motionen II: 642 av herrar Persson i Landafors och Karlsson i Stuvsta,
vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 255
angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, m. m.».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Departementschefen har i propositionen såsom bakgrund till de däri framlagda
förslagen lämnat en redogörelse för det ekonomiska 1 ä g e t (se
prop. s. 7—14). Vidare har departementschefen såvitt angår budgetläget
anfört följande.
»I riksstaten för budgetåret 1950/51 uppgå utgifterna till 4 839 miljoner
kronor, medan inkomsterna upptagas till 4 998 miljoner kronor. I enlighet
härmed beräknas ett budgetöverskott på 159 miljoner kronor uppkomma.
Härav hänföra sig 97 miljoner kronor till automobilskattemedel, vilka förutsättas
under normala förhållanden i sin helhet komma att disponeras för
vägväsendets kostnader. I dessa beräkningar har hänsyn ej tagits till förbrukningen
av medel å äldre reservationsanslag, i propositionen 237/1950
angående komplettering av riksstatsförslaget uppskattad till 100 miljoner kronor
(exklusive eventuell förbrukning av reservationsmedel på väganslagen).
Det reella budgetöverskottet, från vilket man bör utgå när det gäller att bedöma
de samhällsekonomiska verkningarna av finanspolitiken, skulle därför
stanna vid omkring 60 miljoner kronor och i sin helhet hänföra sig till
automobilskattemedel. Därest dessa medel skulle tagas i anspråk för avsett
ändamål, skulle sålunda redan under dessa förutsättningar ett reellt budgetunderskott
föreligga.
Såsom närmare framgår av särskilda propositioner denna dag angående
utgifter för stärkande av försvarsberedskapen ävensom en denna dag framlagd
proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för löpande
budgetår har ytterligare medelsbehov framkommit sedan riksstaten fast
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 7
ställdes. Förslagen att förstärka försvarsberedskapen medföra sålunda ökningar
av utgifterna å IV och XI ht. Sammanlagt beräknas kostnadsökningarna
för hithörande ändamål kräva anslag å tilläggsstat å driftbudgeten
med tillhopa 67 miljoner kronor. Därjämte begäras nya bemyndiganden att
utlägga materielbeställningar under IV ht inom en sammanlagd kostnadsram
av 59 miljoner kronor. Beträffande vissa kostnader för civilförsvaret och för
säkerhetspolisen, uppgående till 3,3 miljoner kronor, torde ingen särskild
medelsanvisning av riksdagen erfordras. I fråga om vissa avlöningskostnader
inom civilförsvaret begäres riksdagens medgivande till anslagsöverskridande
med 0,7 miljoner kronor. Försvarsberedskapens stärkande föranleder
vidare ett anslagsbehov för avskrivningar å anläggningar för försvarets, statens
järnvägars och civilförsvarets räkning med 11 miljoner kronor. Med
hänsyn till bland annat att vissa utländska beställningar fullgjorts i snabbare
takt än ursprungligen förutsatts, har betalningsanslaget för flygvapnets
materielanskaffning visat sig otillräckligt. Å tilläggsstat erfordras för
detta ändamål ett belopp av 45 miljoner kronor. Härjämte torde till följd
av en redan tidigare inträdd ökning av leveranstakten ianspråktagandet av
medel å äldre reservationsanslag och å till Kungl. Maj:ts förfogande stående
betalningsreserver komma att stiga med 45 miljoner kronor utöver tidigare
beräknat belopp å 100 miljoner kronor. Härtill bör läggas ett med 21 miljoner
kronor ökat betalningsutfall på försvarets materielanslag i jämförelse
med tidigare beräkningar på grund av försvarsberedskapens stärkande.
Statsverkets sammanlagda kostnader under innevarande budgetår för beredskapens
omedelbara förstärkande uppgå sålunda till (67 + 3,3 + 0,7 -j11
—|— 21 =) 103 miljoner kronor, varav endast en del, 78 miljoner kronor,
kommer till uttryck i nya anslagsäskanden.
Kostnaderna för det svenska fältsjukhuset i Korea kunna ännu ej med
säkerhet överblickas. Medel för ändamålet äskas i särskild proposition å
tilläggsstat under IV ht med 10 miljoner kronor.
Under IX ht äskas å tilläggsstat ett anslag på 9 miljoner kronor för anvisande
av medel till clearingkassan för kolonialvaror.
För täckande av kostnader för vissa hjälpåtgärder i anledning av Surtekatastrofen
äskas i särskild proposition å tilläggsstat under XI ht ett anslag
av 3,5 miljoner kronor.
Den nyligen ingångna överenskommelsen med statstjänstemännen om en
engångsersättning till tjänstemän och pensionärer för dessa gruppers medverkan
till stabiliseringspolitiken beräknas medföra en sammanlagd kostnad
för statsverket på 33 miljoner kronor, varav 14 miljoner kronor komma
att belasta affärsverkens driftkostnader och sålunda resultera i en minskning
av statsinkomsterna. Återstoden, 19 miljoner kronor, äskas i särskild
proposition å tilläggsstat under XII ht.
Nya anslag komma sålunda att belasta utgiftssidan i 1950/51 års budget
med sammanlagt 165 miljoner kronor utöver vad som beräknats i riksstaten.
Under dessa förhållanden skulle budgeten redan formellt vara underbalanserad
med ett belopp å (4 998 — 14 — 4 839 — 165=) 20 miljoner kronor.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
Vid hänsynstagande jämväl till förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag,
ökat betalningsutfall på försvarets materielanslag och till anslagsöverskridanden
skulle ett reellt budgetunderskott komma alt föreligga på
(20-j-100-|-45-j-21-|-4=) 190 miljoner kronor.
Dessa uppgifter bilda emellertid icke tillräckligt underlag för bedömande
av det faktiska budgetutfallet. I en mera verklighetstrogen bild av läget
får hänsyn härjämte tagas till vissa andra faktorer, vilka till sin styrka
icke nu kunna mätas men dock kunna förutses komma att påverka budgetbalansen.
Man har sålunda att räkna med ökade avlöningskostnader för statsverket
till följd av en höjning av det rörliga tillägget för statstjänstemän.
Häremot torde emellertid kunna ställas den ökning av skatteintäkterna som
en höjning av den allmänna inkomstnivån i samhället kommer att medföra.
Det synes emellertid naturligt att i nuvarande läge låta den del av kostnaderna
för statstjänstemännens lönereglering, som belöper på affärsverken,
slå igenom i taxorna. Därest så sker, torde ökningen av skatteintäkterna
komma att utöver kostnaderna för löneregleringen giva ett överskott som
* gynnsammaste fall skulle kunna uppskattas till omkring 50 miljoner kronor.
Genom en avveckling av de subventioner av vissa varuslag, vilka infördes
eller utbyggdes i samband med devalveringen hösten 1949, skulle en utgiftsbesparing
å högst 50 miljoner kronor kunna ernås. Vidare är en ökning
av intäkterna av tobaksskatten att förvänta när tobaksmonopolet efter årsskiftet
kan kalkylera med återanskaffningskostnaderna för råvarorna. En
ökning av inkomsterna för statsverket under budgetåret 1950/51 med omkring
30 miljoner kronor torde i samband härmed kunna beräknas. Av samma
skäl kan varuskatten å choklad och konfityrer beräknas tillföra statsverket
10 miljoner kronor utöver i riksstaten upptaget belopp.
Tagas nu nämnda omständigheter i betraktande skulle det förut beräknade
reella budgetunderskottet möjligen kunna nedbringas till ett belopp av
storleksordningen 50 miljoner kronor. I och för sig skulle måhända en så
ringa underbalansering av budgeten icke behöva medföra svårare konsekvenser.
Ä andra sidan innebär det ju likväl, att budgetutfallet i förhållande
till läget vid riksstatens fastställande klart förskjutits i oförmånlig riktning.
Jag har i det föregående erinrat om de påfrestningar den samhällsekonomiska
balansen kommer att utsättas för under den närmaste framtiden.
I ett läge sådant som det nuvarande, med tendenser i inflationistisk
riktning, kunna därför vägande skäl anföras för åtgärder, som syfta till en
ökning av statsinkomsterna.
Vid överväganden av vad som skulle kunna göras för att undanröja eller
i varje fall minska de ökade anspråk på de redan hårt ansträngda produktiva
resurserna, som ett utgiftsöverskott i budgeten ger upphov till, måste
jämväl utsikterna för nästkommande budgetår beaktas. En preliminär genomgång
av inkomna anslagsäskanden tyder på att man under budgetåret
1951/52 har att emotse väsentliga utgiftsstegringar av automatisk karaktar.
Man kan därför befara en betydande försämring av budgetläget, därest
inga särskilda åtgärder vidtagas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 9
Med hänsyn till vad nu anföits har inom finansdepartementet upptagits
till närmare undersökning, på vilket sätt ytterligare statsinkomster skulle
kunna ernås för att öka möjligheterna att uppnå budgetbalans för såväl
innevarande som nästa budgetår. Att vidtaga en skärpning av den direkta
beskattningen i detta syfte kan av olika skäl icke gärna ifrågakomma. I stället
ha undersökningarna begränsats till att avse möjligheterna att skärpa
beskattningen av följande slag av konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker,
maltdrycker, läskedrycker samt choklad- och konfityrvaror.
Med hänsyn till den konsumtionsökning, som ägt rum efter senast genomförda
skattehöjning och som betingats av samtidiga förändringar i pris- och
inkomstförhållandena, kunna även sociala skäl i viss mån åberopas för en
skatteskärpning.
Beträffande nu gällande skattebestämmelser rörande nyssnämnda varuslag
samt konsumtionsutvecklingen på ifrågavarande områden ha vissa sammanställningar
gjorts i en inom finansdepartementet upprättad promemoria
på grundval av utredningsmaterial, som inhämtats från kontrollstyrelsen.
Såsom framgår av promemorian ha olika alternativ framlagts såvitt angår
frågan om skärpning av spritdrycksbeskattningen. För egen del förordar
jag det i promemorian såsom alt. 4 betecknade förslaget, vilket innebär en
höjning av dels grundavgiften med 2 kronor för liter (från 9 till It kronor)
dels ock procentavgiften med 20 procent (från 60 till 80 procent).
Genom en dylik höjning skulle enligt kontrollstyrelsens beräkningar intäkterna
av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker öka med 68
miljoner kronor för år räknat. Mot denna beräkning har jag ej funnit anledning
till erinran.
I fråga om maltdrycksbeskattningen har kalkylerats med en höjning av
skatten å maltdrycker av andra klassen från 39 till 42 öre för liter. Inkomstökningen
genom en dylik skatteskärpning skulle enligt kontrollstyrelsens
beräkningar uppgå till omkring 4,3 miljoner kronor. Såsom ett komplement
till sistnämnda skatteskärpning har det ifrågasatts höjningar dels
av skatten å maltdrycker av tredje klassen från 72 till 78 öre för liter dels
ock av skatten å lagrat svagdricka från 9 till 12 öre för liter.
Vidare har i promemorian kalkylerats med en höjning av skatten å läskedrycker
från 18 till 21 öre för liter, vilken skattehöjning beräknats medföra
en ökning av statsverkets inkomster med 3,3 miljoner kronor för helt år.
I fråga om varuskatten har räknats med en höjning av skatten å chokladoch
konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till 80 procent av beskattningsvärdet
samt av skatten å essenser, avsedda för beredning av alkoholhaltiga
drycker, från 100 till 120 procent. Ökningen i intäkterna av den
föreslagna skärpta varuskatten har inom kontrollstyrclsen beräknats till 25
miljoner kronor.
De nu ifrågasatta skärpningarna av beskattningen av maltdrycker och
läskedrycker samt av varubcskattningen böra enligt min mening genomföras.
Jämväl beräkningarna rörande inkomstökningarnas storlek kan jag
godtaga.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
I enlighet härmed torde den sammanlagda ökningen av statsverkets intäkter
för helt budgetår räknat kunna uppskattas till (68 -f- 4,3 + 3,3 + 25 =)
100 miljoner kronor.
Det synes angeläget att de nu förslagna skatteskärpningarna genomföras
så snart som möjligt. Med hänsyn härtill synas dessa böra träda i tillämpning
redan den 1 december 1950. Vissa försäljningstekniska skäl tala även
härför.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde ökningen av statsverkets
intäkter för budgetåret 1950/51 kunna beräknas till omkring 55 miljoner
kronor. Jag har i det föregående uppskattat det reella budgetunderskottet
tör löpande budgetår till 50 miljoner kronor. Genomförandet av de nu behandlade
skärpningarna i den indirekta beskattningen skulle sålunda innebära
att detta budgetunderskott utjämnades och öka möjligheterna att uppnå
balans mellan statens inkomster och utgifter under budgetåret 1951/52.
Jag torde slutligen få nämna, att en framställning nyligen inkommit från
Föreningen Sveriges kronokamrerare, vari föreslås att anstånd med erläggande
av kvarskatt skall medgivas under 1951. Slutlig ståndpunkt till detta
spörsmål är jag i detta sammanhang icke beredd att taga. Därest vid den
kommande prövningen övervägande skäl kunna anses tala för ett fortsatt
uppskovsförfarande, torde framställning härom få göras till innevarande års
riksdag. Vid beslut om dylikt uppskov kommer budgetläget att försämras
för innevarande år.»
Ovannämnda inom finansdepartementet upprättade promemoria angående
ifrågasatt skärpning i beskattningen av spritdrycker in. m. har såsom Bilaga
A fogats vid propositionen.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I motionen 1:538 har framhållits, att de intäkter som beräknades
inflyta genom den föreslagna höjningen av varuskatten å choklad och konfityrer
vore nödvändiga för att uppnå balans i budgeten. Efterfrågan på de
varor, som omfattades av denna skatt, vore emellertid till sin natur mycket
elastisk. Det kunde således starkt ifrågasättas huruvida icke en ytterligare
prishöjning på dessa varor skulle få en sådan effekt, att den därav föranledda
omsättningsminskningen skulle medföra att de ytterligare inkomster den
ökade skatten vore tänkt att inbringa i verkligheten komme att utebliva. Genom
de prishöjningar, som redan under de senaste åren vidtagits på grund
av dels skattehöjningar, dels fördyrade råvaror, hade man erhållit bevis
för dessa varors känslighet för prisförändringar. Således vore intäkten av
denna varuskatt första halvåret 1949 55,23 milj. kr. men endast 49,63 milj. kr.
första halvåret 1950. Den förskjutning av efterfrågan som ägt rum från
chokladindustriens produkter till övriga sockerförbrukande industriers tillverkningar
ingåve även betänkligheter. Således hade produktionen av »bakelser,
pepparkakor, småbröd och liknande bakverk», vilka vore helt obeskattade,
ökat från 9 535 ton år 1941 till 16 990 ton år 1947, vilket alltså
betydde en omsättningsökning på över 75 %. Den beskattade chokladindu
-
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
striens omsättning hade däremot kvantitativt minskats så att den konsumerade
mängden chokladvaror per individ minskat med 15 % sedan 1939.
Sedan 1947 hade omsättningen kvantitativt sett nedgått med 20 %. Om tendensen
till en kraftigt minskad omsättning på de beskattade chokladvarorna
vore av en sådan styrka att man redan nu nått den höjd av beskattningen,
där skatteintäkten av densamma vore maximum, skulle en ytterligare höjning
ha till följd att samtliga led i den beskattade delen av choklad- och
konfityrbranschen utsattes för betydande ekonomiska påfrestningar till följd
av den minskade omsättningen utan att några fördelar ur statens synpunkt
därigenom vunnes. Under sådana förhållanden måste andra vägar sökas
för att uppnå syftet med den föreslagna skatten.
I motionen 11:640 har erinrats om att i propositionen angivits, att
vissa försäljningstekniska skäl talade för att skatteslcärpningen å chokladoch
konfityrvaror borde träda i tillämpning redan den 1 december. Vilka
försälj ningstekniska skäl som i fråga om chokladvaror ansetts tala härför
vore obekant. Säkert vore emellertid att det ur flera synpunkter vore synnerligen
olägligt för såväl fabrikanter som handlande om skatteskärpningen rörande
dessa varor komine att träda i kraft just då. Leveranserna från fabrikerna
nådde med hänsyn till julhandeln sin kulmen under de sista veckorna
i november och de första veckorna i december. Det vore uppenbarligen förenat
med stora svårigheter för fabrikanterna att lägga om hela debiteringssystemet
mitt i denna försäljningsrusch. Fabrikanterna skulle dessutom bliva
utsatta för mycket starka påtryckningar från handlandenas sida att fullgöra
leveranserna före den 1 december, vilket icke skulle kunna undgå att förorsaka
en svår belastning av deras produktionsapparat. Stark irritation i
förhållandet mellan fabrikanter och handlande skulle icke kunna undvikas,
då somliga handlande skulle för sin julhandel erhålla chokladvarorna till
det lägre priset före den 1 december, under det att andra, som stode senare i
tur för leverans, skulle bli tvingade att betala det högre pris som föranleddes
av skatteskärpningen. Motsvarande irritationsanledningar skufle komma till
uttryck olika handlande emellan. Den ena handlanden skulle vara i stand
att tillhandahålla chokladvaror under julhandeln till de gamla priserna under
det att den andre skulle nödgas uttaga de högre nya priserna. Detta förhållande
skulle också för allmänheten te sig tämligen oegentligt. Lika litet tilltalande
skulle det vara om de handlande, som fått sina varor till de gamla
priserna, vid sin utförsäljning tillämpade de högre av skatteskärpningen föranledda
priserna. Denna effekt av skärpningen skulle i allt väsentligt kunna
undvikas, om dess ikraftträdande framflyttades till årsskiftet, då julhandeln
vore över och då handlandenas lager i regel vore i det närmaste
tömda. De framhållna olägenheterna vore undanröjda såvitt anginge den
samtidigt föreslagna skattehöjningen på spritdrycker, i det att för spritdryckerna
stadgats särskild skattskyldighet beträffande lager som innehades
av personer, som fått tillstånd till utskänkning av sådana drycker. Motsvarande
anordning vore av tekniska skäl utesluten i fråga om chokladvaror.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
Den minskning i skatt, som skulle bli följden av en framflyttning av bestämmelsernas
ikraftträdande, skulle säkerligen bli ganska ringa, då en stor del
av chokladvarorna för julhandeln levererades före den 1 december.
I motionen 11:641 bar framhållits, att skattehöjningen å choklad
och konfityrer konnne att helt slå igenom i konsumentpriserna. Dessa priser
hade den 1 september i år måst höjas med i genomsnitt 15 procent på grund
av ökade råvarukostnader bl. a. å kakaobönor, och man kunde vänta att en
ytterligare justering uppåt kunde bli nödvändig på grund av resultatet av
kommande avtalsrörelser. Man kunde under dessa förhållanden ställa den
frågan, huru de nya konsumentpriser, som på nyåret framkomme, skulle påverka
totalomsättningen av choklad och konfityrer inom landet. Om höjningen
av varuskatten komme till stånd, bleve varuskattens andel i konsumentpriset
cirka 35 procent för styckevaror och cirka 33 procent för varor,
som såldes i lös vikt. Det vore i dagens läge knappast möjligt att ange, hur
pass stor nedgången kunde beräknas bli. Det vore i varje fall ingalunda säkert,
att den av kontrollstyrelsen gjorda beräkningen komme att visa sig
hållbar. Under budgetåret 1948/49 inbragte varuskatten 117 milj. kr., medan
den närmast följande budgetår minskade till 103 milj. kr. Orsaken-till
nedgången torde utan tvivel närmast vara att en högre skatteprocent tagits
ut. Med en ytterligare skärpning av skatten och därtill ytterligare höjda råvarukostnader
förefölle en konsumtionsminskning med 10 procent vara alltför
liten — och den beräknade skatteinkomsten på 140 milj. kr. alltför optimistisk.
Den kanske allvarligaste invändningen, som i synnerhet med de allt
högre skattesatserna kunde riktas emot varuskatten på choklad, vore risken
för uppkomsten av en omfattande tillverkning, som helt eller delvis undandroges
varuskatt. Sedan råvarutillgången, främst då på socker, blivit fri
vore möjligheterna till en fullt effektiv kontroll över tillverkare av typen
s. k. hemkokare mycket begränsade. I konsumentkretsar ansåges icke t. ex.
choklad vara en lyxvara, utan den betraktades allmänt som ett viktigt födoämne
med högt kalorivärde, som komme till användning inte minst inom de
mindre penningstarka befolkningsgrupperna. En höjning av skatten innebure
en stor orättvisa gentemot dessa. En undersökning hade visat, att barnrika
hushåll med en taxerad årsinkomst understigande kr. 6 000 erlade cirka 4
procent av årsinkomsten för köp av chokladvaror, medan hushåll med en
årsinkomst överstigande kr. 12 000 använde endast ca 1 procent av årsinkomsten
för samma ändamål.
I motionen II: 642 har anförts, att avsikten med de föreslagna
skattehöjningarna icke endast vore att åstadkomma en budgetbalans; även
denna gång hade dessa till ändamål att suga upp köpkraft och därmed minska
den privata konsumtionen. För att bringa budgetens inkomster att täcka
utgifterna ansåges det uteslutet att tillgripa en höjning av de direkta skatterna.
En engångsskatt på förmögenhet nämndes icke ens i detta sammanhang,
fastän utgifterna föranleddes i väsentlig grad av regeringens militära
Bevillningsutskottets betänkande nr 63. 13
upprustningsplaner. Riksdagen ansåge ju eu sådan skatt principiellt riktig
för att täcka en del av rustningskostnaderna under krigstiden, ehuru denna
beskattning aldrig blivit verkställd. I stället skulle dessa pengar uttagas i
form av höjda konsumtionsskatter. Detta bidroge i sin tur till att höja priserna
och levnadskostnaderna. Att det på något sätt skulle föreligga sociala
skäl för en sådan skatteskärpning, som nu föreslagits, måste väl ändå vara
ett oriktigt påstående. Med i stort sett konstanta dryckesvanor betydde det
för de lägre inkomsttagarna, att denna beskattning ginge ut över dem och
deras familjer mycket mera kännbart än över högre inkomsttagare och ekonomiskt
välsituerade personer. Detsamma gällde även de fattigare barnfamiljerna
vid en jämförelse med de ekonomiskt välsituerade då det gällde
choklad- och konfityrskatten. Priset på spritdrycker sprunge upp till en
höjd som kunde innebära, att hembrännare och langare började anse marknaden
gynnsammare för sin verksamhet. Något nykterhetsfrämjande perspektiv
syntes denna skattepolitik icke innehålla; den hade tydligen valts
därför att regeringen räknat med att stöta på minsta motståndet i fråga om
dessa skatteobjekt.
Till utskottet ha i anledning av den förevarande propositionen ingivits
skrifter av Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a.,
Konfektyr-Grossisternas riksförbund, Sveriges frukt- & konfektyrhandlareförbund,
Sveriges speceri- & lanthandlareförbund samt Sveriges kioskidkares
riksförbund. Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen
u. p. a. har vid sin framställning fogat en promemoria beträffande beräkningen
av konsumtionen av beskattade chokladvaror m. m. ävensom en redogörelse
för en undersökning av fördelningen av konsumtionen av choklad
och konfityrer på olika inkomstgrupper i Sverige. Framställningarna, som
avse den föreslagna höjningen av varuskatten å choklad- och konfityrvaror,
utmynna samtliga i ett avstyrkande av sagda skatteskärpning. I andra hand
har — förutom av Sveriges kioskidkares riksförbund — yrkats att, därest
skattehöjningen komme till stånd, densamma måtte träda i kraft först
den 1 januari 1951. Av innehållet i skrifterna må här återgivas följande.
Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen u. p. a. har i sin framställning
anfört bl. a. följande. Även om chokladvaror ur en snäv synvinkel
kunde betraktas såsom umbärliga, så utgjorde de dock för breda folklager
ett fullt naturligt tillskott till den dagliga kosten. Detta bestyrktes av att
de mindre inkomsttagarna svarade för en större del av totalkonsumtionen
än de högre inkomsttagarna. Skatten hade även i hög grad olika inverkan
för skilda kategorier tillverkare. Varor, vilka hade praktiskt taget identiskt
samma sammansättning som chokladindustriens gängse produkter, kunde
nämligen bliva obeskattade blott på den grund att de framställdes utanför
denna industri. Sålunda beskattades icke bakverk bestående av mandel och
socker (marsipan) med hölje av choklad, medan däremot praliner, som
ävenledes utgjordes av marsipan med chokladhölje, beskattades, vilket även
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
vore fallet med s. k. marsipanlimpor. Det förekomme vidare bakverk, bestående
av en blandning utav äggvita och socker, försedda med chokladhölje,
som icke beskattades, medan artiklar framställda inom chokladindustrien
med samma beståndsdelar bleve beskattade.
Under år 1948 genomfördes en höjning av skatten från 40 till 60 %, som
tillsammans med råvaruprisstegringar medförde en höjning av konsumentpriserna
med 20 %. Denna kraftiga prishöjning hade förorsakat att omsättningen
i kronor räknat gått tillbaka med cirka 5 % sedan 1947, vilket kvantitativt
sett innebure att omsättningen nedgått med ej mindre än 20 %
och att den nu vore cirka 10 % lägre än före kriget. Omsättningsutvecklingen
inom chokladindustrien vore särskilt anmärkningsvärd om den jämfördes
med tendensen inom andra sockerförbrukande industrier. Med hänsyn
till tendensen att efterfrågan överflyttades till andra icke beskattade eller
mindre hårt beskattade produkter förefölle det troligt, att en ytterligare
höjd beskattning av chokladvaror icke enbart ledde till en för industrien
högst kännbar kvantitativ minskning av efterfrågan, utan dessutom vore
det icke uteslutet att den kunde förorsaka att omsättningsminskningen bleve
av sådan storleksordning att någon ökning av skatteinkomsten över huvud
taget icke uppstode. Även i ett annat avseende komme den föreslagna skattehöjningen
att skärpa redan bestående missförhållanden, nämligen i fråga
om risken för skattesvek. Normalt brukade leveranserna för julförsäljningen
äga rum till handeln från omkring mitten av november till omkring mitten
av december. Av lätt förklarliga skäl sökte chokladindustriens kunder i år
att få samtliga leveranser fullgjorda före den 1 december. Givet vore att en
betydande orättvisa inom handeln komme att uppstå därigenom att vissa
handlande kunnat få varor efter den lägre skattesatsen, medan andra finge
erlägga högre skatt för samma slags varor. För industriens del innebure den
redan inträdda forceringen i leveranserna påtagliga störningar i distributionsrutinen,
varjämte irritationer uppstode i förhållande till de kunder,
vilkas önskemål om leverans före skattehöjningen icke kunde tillgodoses.
Det skulle ur såväl industriens som handelns intressen vara förenat med
väsentligt mindre olägenheter om skatteändringen skedde den 1 januari
1951.
Konfektyr-Grossisternas riksförbund har anfört, att de faktiska skatteresultat,
som med hänsyn till av departementschefen angivna allmänna synpunkter
skulle kunna nås genom en skattehöjning, måste bli obetydliga
samtidigt som den av departementschefen framförda argumenteringen syntes
direkt felaktig i vad det gällde konfityrvaror. Enligt riksförbundets
mening förelåge skäl till att ifrågasätta, huruvida den föreslagna skatteökningen
vore motiverad. I samband därmed ville riksförbundet påtala de
mycket väsentliga svårigheter, som ett genomförande av lagförslaget skulle
medföra, därest tidpunkten för ikraftträdandet fastställdes till den 1 december.
Ur handelns synpunkt torde den föreslagna tidpunkten vara den
olämpligaste på hela året, enär skattehöjningen skulle inträffa under en
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
period, då såväl tillverkare som partihandel vore mitt uppe i leveranser till
den stundande julsäsongen. Därest tidpunkten för ikraftträdandet uppskötes
till den 1 januari 1951, skulle olägenheterna reduceras i hög grad. De belopp
som statskassan skulle kunna förlora genom att uppskjuta ikraftträdandet
en månad syntes bliva obetydliga.
Sveriges frukt- & konfektgrhandlareförbund samt Sveriges speceri- &
lanthandlareförbund ha erinrat om att de i skrivelse till statsrådet och chefen
för finansdepartementet den 29 augusti 1950 hemställt, att åtgärder om möjligt
vidtoges till nedbringande av varuskatten på choklad- och konfityrvaror.
Kravet på en reducerad skattesats motiverades i första hand med att
choklad- och konfityrvarorna icke kunde jämställas med lyxbetonade, huvudsakligen
umbärliga varor. I stället för att tillmötesgå framställningen
om skattesänkning hade departementschefen nu förelagt riksdagen förslag
till bl. a. ökning av varuskatten på konfityrvaror. Något faktiskt belägg
för kontrollstyrelsens i propositionen redovisade antaganden om ökade intäkter
genom skärpt beskattning funnes icke. Det verkliga förhållandet vore
i stället, att detaljhandelns försäljningssiffror under september och oktober
månader sjunkit med ca 15 % i förhållande till motsvarande tid närmast
föregående år. Inom detaljhandeln hade man genom den dagliga kontakten
med kunden allmänt fått den uppfattningen att priserna på choklad- och
konfityrvaror redan nu kommit till en sadan niva, att varje ytterligare
prishöjning med största sannolikhet komme att medföra en betydande omsättningsminskning.
Ingen kunde bestrida, att konfityrvarorna vore avsevärt
konjunkturkänsligare och mer priselastiska än andra konsumtionsvaror. Detaljhandeln
måste givetvis räkna med en minskad bruttoförtjänst på
choklad- och konfityrvaror på grund av dels den beräknade omsättningsminskningen
och dels de ökade svinnkostnaderna. Om det framlagda skatteförslaget
ledde till den av detaljhandeln befarade betydligt kraftigare omsättningsminskningen
måste man räkna med en höjd procentuell marginal
för att'' detaljhandelns totala lönsamhet på försäljningen av choklad och
konfityrer icke skulle försämras. Om den föreslagna skatteökningen på
chokladvaror genomfördes trots de framförda sakinvändningarna, vore det
alldeles uppenbart att den föreslagna tidpunkten för skatteökningens genomförande
vore den sämsta tänkbara och ovillkorligen måste framflyttas
till den 1 januari 1951.
Sveriges kioskidkares riksförbund har framhållit, att omsättningen i kioskerna
minskat under år 1950, i början av året sakta men de senaste månaderna
snabbare. Kioskidkarna, som redan nu ofta hade svårt att klara sig
på den inkomst kioskförsäljningen gåve, skulle komma att ställas inför det
faktum, att levnadsomkostnaderna ökade samtidigt som den redan nu knappa
inkomsten hotade alt minska. Statsmakterna hade uttalat en önskan om
att partiellt arbetsföra skulle äga företräde vid meddelandet av tillstånd
till kioskhandel. Redan nu vore halva antalet av landets ca 3 000 privata
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
kioskägare att räkna till partiellt arbetsföra. Riksförbundets uppfattning
vore den, att den redan nu minskade efterfrågan på choklad och konfityrvaror
i kioskerna komme att ytterligare kraftigt sjunka, om skatteförslaget
godkändes. Denna nedgång i omsättningen komme att sänka levnadsstandarden
för en grupp hårt strävande näringsutövare under existensminimum.
Vidare må nämnas, att utskottet under hand från kontrollstyrelsen införskaffat
vissa uppgifter rörande försäljningen av choklad- och konfityrvaror.
Av dessa uppgifter framgår bl. a. följande:
Skatteintäkten för inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror uppgick
för budgetåret 1948/49 till 117,8 miljoner kronor och för budgetåret
1949/50 till 104,5 miljoner kronor. Ifrågavarande skatteintäkt härrörde huvudsakligen
från leveranser till återförsäljare, som ägt rum under tiden 1
maj 1948—30 april 1949 respektive 1 maj 1949—30 april 1950. Under sistnämnda
tidsperiod hade prisändringar beträffande choklad- och konfityrvaror
— med undantag för glass — ägt rum vid två tillfällen, dels en prissänkning
den 31 oktober 1949 med i genomsnitt 10 procent, dels ock en
prishöjning den 17 januari 1950 med i genomsnitt 4 procent. Därjämte vore
att märka, att varuskatten för halvfabrikat av mandelmassa och liknande
massa icke uttagits för tiden efter den 30 september 1949. Om hänsyn toges
till dessa förhållanden, återstode en differens av allenast cirka 3,4 miljoner
kronor. Denna kvarvarande differens, vilken så gott som uteslutande uppkommit
under september och oktober månader 1949, syntes dock icke vara
uttryck för någon av skattehöjningen den 1 mars 1948 påverkad efterfrågeminskning
utan berodde fastmer på den återhållsamhet beträffande inköpen
av hithörande varor, som präglat angivna månader med anledning av den
väntade prissänkningen den 31 oktober 1949. En jämförelse mellan försäljningen
av inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror under januari-—-augusti månader åren 1948, 1949 och 1950 visade, att skattehöjningen i mars
1948 icke medfört minskning av försålda kvantiteter, utan att tvärtom en
icke obetydlig ökning ägt rum. Jämförelsen mellan angivna tidsperioder
åren 1948 och 1950 utvisade en ökning av cirka 7 procent. Även vid jämförelse
mellan kalenderåren 1947 och 1948 kunde viss försäljningsökning
påvisas. Trots prishöjningen den 1 mars 1948 — som var föranledd icke
blott av den 50-procentiga skattehöjningen utan även av ökade råvarukostnader
(höjning härför medgavs av priskontrollnämnden med 12,5 procent)
— översteg den under år 1948 försålda kvantiteten choklad- och konfityrvaror
av inhemsk tillverkning motsvarande försålda kvantitet år 1947
med 5,8 procent.
Bevillningsutskottets betänkande nr <13.
17
Utskottets yttrande.
Den nu förevarande propositionen nr 255 utmynnar i förslag till skärpt
beskattning av vissa konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker, malt- och
läskedrycker, choklad- och konfityrvaror samt essenser och extrakter avsedda
för beredning av alkoholhaltiga drycker. Emellertid ha såsom bakgrund till
dessa förslag behandlats andra spörsmål av mera allmän räckvidd. I propositionen
har sålunda lämnats en redogörelse för det nuvarande allmänna
ekonomiska läget inom landet. Vidare behandlas i propositionen de förändringar
i fråga om budgeten för budgetåret 1950/51, som blivit aktuella under
tiden efter det att riksstaten för nämnda budgetår fastställts vid innevarande
riksdags vårsession och som till övervägande del föranletts av ökade utgifter
för försvarsberedskapen.
I fråga om det ekonomiska läget har departementschefen i propositionen
givit uttryck åt den genomgripande förändring och den försämring
som inträtt under de senaste månaderna. Även utskottet vill understryka
det nuvarande lägets allvar. De risker för en ny internationell prisstegringskonjunktur,
som kunde förutses redan vid årsskiftet men mot vilka då kunde
ställas ungefär lika starka prissänkningstendenser på andra områden, ha nu
aktualiserats och för tillfället undanträngt de förutvarande tendenserna till
prissänkning. Det är uppenbart att vårt land icke kan isolera sig från denna
utveckling. De utifrån kommande prisstegringstendenserna förstärkas för
vårt lands vidkommande därav att de på hösten 1949 införda importsubventionerna
nu hålla på att avvecklas. Detta innebär, att de av devalveringen
betingade prishöjningarna med drygt ett års eftersläpning komma att framträda
i den inhemska prisnivån samtidigt med prisstegringarna på världsmarknaden.
Härtill kommer att de lönehöjningar, som kunna emotses såsom
resultat av de nu inledda lönerörelserna, kunna väntas få återverkningar på
den inhemska prisnivån. Nämnda omständigheter kunna samverka till en
betänklig uppdrivning av prisnivån inom landet. Såsom departementschefen
framhållit kan denna utveckling giva upphov till rubbningar i den samhällsekonomiska
balansen och därmed omintetgöra resultatet av de senaste årens
stabiliseringssträvanden. Det gäller därför att från början föra en inflationsbekämpande
politik inriktad på att hålla efterfrågan i samhället inom gränsen
för de reala resurserna.
1 likhet med departementschefen anser utskottet det angeläget att under
den närmaste framtiden återhållsamhet iakttages på såväl investerings- som
konsumtionsområdet. Beträffande investeringarna göres i propositionen gällande,
att tillståndsgivningen för byggnader och anläggningar anpassats till
det nu inträdda läget, och att under rådande förhållanden någon ökning av
byggnadsvolymen icke är möjlig. För att öva inflytande på de investeringar
som ligga utanför byggnadsregleringen har en restriktivare kreditpolitik tilllämpats
med stöd av den särskilda lagstiftningen angående affärsbankernas
kassareserver. Frågan om en begränsning av sådana investeringar som fi
2
Biliang till riksdagens protokoll 1950. 7 samt. Nr 63.
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
nansieras med företagens egna medel har, enligt vad i propositionen vidare
upplysts, upptagits till övervägande inom finansdepartementet. 1 detta sammanhang
får utskottet vidare nämna, att enligt vad utskottet inhämtat en
överenskommelse rörande prisutjämningsavgifter på vissa exportvaror numera
träffats mellan Kungl. Maj :t och vederbörande branschorganisationer.
Vad härefter angår frågan om möjligheterna att hålla tillbaka konsumtionsefterfrågan
vill utskottet erinra om att en särskild utredning tillsatts med
uppdrag att undersöka möjligheterna till besparingar i statsutgifterna. Därest
de i förevarande proposition föreslagna skatteskärpningarna genomföras,
kommer en ökad del av den privata köpkraften för konsumtionsändamål
att indragas till statsverket. Dessa skatteskärpningar understiga emellertid
de samtidiga statliga utgiftsökningarna. Ytterligare åtgärder kunna bliva
erforderliga i syfte att begränsa den privata konsumtionsefterfrågan. Erfarenheterna
från tidigare perioder av bristande samhällsekonomisk jämvikt
belysa svårigheterna att återställa balansen sedan efterfrågan i samhället en
gång tillåtits överstiga de produktiva resurserna. Enligt utskottets uppfattning
är det därför i nu rådande allvarliga läge synnerligen angeläget, att uppkomsten
av ett ef terf rågeöver skott förhindras eller, i den mån ett sådant
redan kan anses vara för handen, begränsas.
Såsom förut omnämnts har i propositionen jämväl behandlats de förändringar
i fråga om budgetläget som inträtt under tiden efter det att
riksstaten för budgetåret 1950/51 fastställdes vid innevarande riksdags vårsession.
I detta hänseende har i propositionen erinrats om att ett överskott
beräknades uppkomma i riksstaten för nämnda budgetår på 159 miljoner
kronor, varav dock 97 miljoner kronor utgjordes av automobilskattemedel,
och att om hänsyn även toges till förbrukningen av medel å äldre reservationsanslag
— beräknad till 100 miljoner kronor — det reella budgetöverskottet
skulle stanna vid omkring 60 miljoner kronor och i sin helhet hänföra
sig till automobilskattemedel. Vidare har i propositionen behandlats dels
omfattningen av de nya medelsbehov — för förstärkande av försvarsberedskapen
och för vissa andra ändamål — som framkommit sedan riksstaten
fastställdes och dels vilka inkomstökningar för statsverket, som kunde antagas
uppstå under återstående delen av innevarande budgetår.
Av vad i propositionen upplysts framgår med all tydlighet, att en försämring
i budgetläget inträtt i jämförelse med de förhållanden som rådde vid
detta budgetårs ingång. De utgiftsökningar som redovisas i propositionen
och som väsentligen äro att hänföra till utgifter för stärkande av försvarsberedskapen
torde, såvitt utskottet kunnat finna, vara ofrånkomliga. Någon
ökning på riksstatens inkomstsida av samma storleksordning som nyss antydda
utgiftsökningar utan att tillgripa en skärpt beskattning ■— synes
däremot icke vara att förvänta.
Enligt i propositionen framlagda beräkningar skulle, under förutsättning
att inga skatteskärpningar nu genomfördes och att på riksstatens utgiftssida
redovisades förbrukningen av äldre reservationsmedel till ett sammanlagt
belopp av (100 + 45 + 21 = ) 166 miljoner kronor, ett reellt budgetunder
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
19
skott uppkomma på omkring 50 miljoner kronor. Huruvida de siffror på riksstatens
utgifts- och inkomstsidor, som angivits i propositionen och som ligga
till grund för framräknandet av nyssnämnda budgetunderskott, även komma
att bliva definitiva kan icke för närvarande bedömas, då riksdagen ännu icke
tagit ställning till de olika anslagsäskanden och övriga förslag som finnas
omnämnda i propositionen. Emellertid anser utskottet sig kunna antaga, att
några ändringar i dessa siffror av sådan storleksordning, att de påverka budgetberäkningarna
i stort, icke komma att inträda i anledning av riksdagsbehandlingen
av nyssberörda anslagsäskanden och förslag; i varje fall synes
det icke troligt att ifrågavarande siffror komma genom beslut från riksdagens
sida att jämkas eller ändras i sådan riktning att budgetunderskottet
minskas i jämförelse med de i propositionen framlagda beräkningarna.
I detta sammanhang må i fråga om storleken av budgetunderskottet även
hänvisas till vad departementschefen anfört därom, att budgetläget för innevarande
år komme att ytterligare försämras därest, på sätt Föreningen
Sveriges kronokamrerare yrkat, anstånd med erläggande av kvarstående
skatt skulle medgivas under år 1951. Emellertid har för utskottet upplysts,
att någon proposition med förslag om sådant anstånd icke är att förvänta
till innevarande års riksdag.
Med hänsyn till vad nu anförts bör enligt utskottets uppfattning det reella
budgetunderskottet för budgetåret 1950/51 beräknas till ett belopp icke understigande
50 miljoner kronor.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att det i nuvarande läge
med tendenser i inflationistisk riktning är motiverat att åtgärder vidtagas
som syfta till att öka statsinkomsterna och därigenom eliminera budgetunderskottet.
Enligt utskottets mening skulle det med hänsyn till inflationsriskerna
till och med varit önskvärt om en överbalansering av budgeten
för innevarande budgetår kunnat uppnås. En sådan överbalansering
skulle varit lämplig även ur den synpunkten att — såsom anmärkts i förevarande
proposition — vid riksdagens höstsession begärts nya bemyndiganden
att utlägga materielbeställningar under fjärde huvudtiteln inom en sammanlagd
kostnadsram av 59 miljoner kronor, för vilket belopp täckning
självfallet måste anskaffas på inkomstsidan i kommande års driftbudget.
I motiveringen för sitt uttalande i propositionen, att en budgetbalans bör
eftersträvas — vilket uttalande är hänförligt till såväl innevarande som
nästkommande budgetår — har departementschefen anfört, att preliminär
genomgång av inkomna anslagsäskanden tydde på att man under budgetåret
1951/52 hade att emotse väsentliga utgiftsstegringar av automatisk karaktär.
I anslutning härtill vill utskottet — som det enligt riksdagsordningen
åligger att förbereda frågor om bevillnings utgörande och föreslå sättet att
genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen — icke underlåta
att framhålla, att utskottet, som med stark oro uppmärksammat tendenserna
till stegring av statsutgifterna, finner det i hög grad angeläget att stor
försiktighet iakttages från statsmakternas sida vid fattande av beslut som
föranleda eller framdeles komma att medföra ekonomiska anspråk gentemot
statsverket.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
I fråga om sättet att ernå ytterligare statsinkomster i syfte att förhindra
en underbalansering av budgeten för innevarande budgetår har departementschefen
anfört, att en skärpning av den direkta beskattningen kunde
av olika skäl icke gärna ifrågakomma; i stället hade enligt departementschefen
undersökningarna begränsats till att avse möjligheterna att skärpa
beskattningen av följande slag av konsumtionsvaror, nämligen spritdrycker,
maltdrycker, läskedrycker samt choklad- och konfityrvaror.
Beträffande den närmare omfattningen av de sålunda förordade s k a t teskärpningarna
innebär propositionen, att — såvitt angår omsättningsskatten
å spritdrycker — en höjning vidtages av grundavgiften från 9 till
It kronor för liter samt av procentavgiften från 60 till 80 procent. I fråga
om maltdrycker och läskedrycker föreslås i propositionen följande skattehöjningar,
nämligen på maltdrycker av andra klassen från 39 till 42 öre,
på maltdrycker av tredje klassen från 72 till 78 öre, på lagrat svagdricka
(klass 1) från 9 till 12 öre samt på läskedrycker från 18 till 21 öre, allt för
liter räknat. Slutligen föreslås en skärpning av varubeskattning av chokladoch
konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till 80 procent av beskattningsvärdet
samt av essenser och extrakter, avsedda för beredning av
alkoholhaltiga drycker, från 100 till 120 procent av nyssnämnda värde. Vad
angår de inkomstökningar som kunna beräknas uppkomma för statsverket
vid ett genomförande av nu angivna skatteskärpningar har i propositionen
anförts, att inkomstökningarna för helt år räknat kunde uppskattas till
omkring 100 miljoner kronor, därav belöpte på spritdrycker 68, maltdrycker
4,3, läskedrycker 3,3 samt choklad- och konfityrvaror 25 miljoner kronor.
Enligt vad i propositionen vidare anförts kunde inkomstökningarna under
innevarande budgetår, därest skatteskärpningarna trädde i kraft den 1
december 1950, beräknas till omkring 55 miljoner kronor.
I anslutning till framläggandet av dessa förslag har departementschefen
uttalat, att ett genomförande av berörda skärpningar i den indirekta beskattningen
skulle innebära att budgetunderskottet å 50 miljoner kronor
bleve utjämnat.
För egen del är utskottet — i likhet med departementschefen — av den
uppfattningen, att då det gäller att tillföra statsverket ytterligare inkomster
under innevarande budgetår i syfte att eliminera det förut berörda budgetunderskottet,
inget annat val står till buds än att genomföra en skärpning av
den indirekta beskattningen. Vidare anser utskottet uppenbart, att erforderliga
skatteskärpningar på detta område i första hand böra drabba den mera
umbärliga konsumtionen.
Med den ståndpunkt som utskottet sålunda tagit till frågan om nödvändigheten
av att tillföra statsverket ytterligare inkomster i syfte att hindra
en underbalansering av budgeten och om sättet för att nå detta syfte kan
utskottet icke biträda motionen II: 642, däri yrkats att propositionen måtte
avslås. Denna motion avstyrkes alltså.
Såsom förut omnämnts innebära de i propositionen framlagda förslagen
att en skärpning skulle genomföras av den indirekta beskattningen i fråga
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
om spritdrycker, malt- och läskedrycker, choklad- och konfityrvaror samt
vissa essenser och extrakter.
Mot denna avgränsning av området för erforderliga skatteskärpningar har
i de i ärendet väckta motionerna icke framställts annan erinran än såvitt
angår den ifrågasatta skärpningen i beskattningen av choklad- och konfityrvaror.
I sistnämnda hänseendet har i motionen I: 538 yrkats, att riksdagen
måtte, med avslag å propositionen i nu förevarande del, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om en skyndsam utredning av frågan om beskattningen av
berörda varor. Vidare har i motionen II: 641 yrkats avslag å propositionen
beträffande den föreslagna skatteskärpningen å choklad- och konfityrvaror.
Enligt utskottets mening är frågan om fördelningen av den ökade skattebelastningen
på olika slag av konsumtionsvaror i hög grad komplicerad.
Då syftet med de ifrågasatta skatteskärpningarna uttryckligen angivits vara
att tillföra statsverket ytterligare inkomster måste skärpningarna avvägas
så, att detta syfte icke äventyras genom en mera betydande konsumtionsminskning
eller en omläggning av hittills gängse konsumtionsvanor. Sistnämnda
synpunkt är värd särskild uppmärksamhet av den anledningen att
den indirekta beskattningen numera nått en sådan höjd, att det icke utan vidare
kan antagas, att en skatteskärpning på en konsumtionsvara också medför
ökade skatteintäkter. Vid nya skärpningar på den indirekta beskattningens
område är det ävenledes nödvändigt att beakta de enskilda näringsutövarnas
intressen av att snedvridningar och icke önskvärda strukturförändringar
inom industri och handel hindras. Å andra sidan kan en skatteskärpning
som berör spritdrycker och maltdrycker svårligen genomföras
utan att samtidigt hänsyn tages till sociala skäl som tala för och emot skatteskärpningen.
Såvitt utskottet kunnat finna synes i förevarande fall enighet i stort sett
föreligga därom att de erforderliga skatteskärpningarna böra drabba spritdrycker,
malt- och läskedrycker samt förut omnämnda essenser och extrakter.
Beträffande frågan om skärpning i beskattningen av choklad- och konfityrvaror
är det enligt utskottets uppfattning av vikt att den sektor av beskattningsområdet
som kommer att drabbas av skatteskärpningarna göres
så vidsträckt som möjligt. Det kan nämligen icke anses riktigt att den ökade
beskattningen — som ju i huvudsak motiveras med att nya anslag erfordras
för höjande av försvarsberedskapen — uttages endast av det befolkningsskikt
som konsumerar alkoholhaltiga och därmed jämförliga drycker; även
övriga befolkningsgrupper måste självfallet bära sin andel i de nu aktuella
utgiftsökningarna för försvarsberedskapen. De invändningar som motionsvis
eller i de till utskottet ingivna skrifterna anförts mot en skärpt beskattning
av choklad- och konfityrvaror kan utskottet icke tillmäta någon avgörande
betydelse. Det statistiska material som åberopats till stöd för afl
choklad- och konfityrvaror skulle undantagas från den skärpta beskattningen
är icke, enligt vad för utskottet blivit upplyst, så fullständigt att eu rättvisande
bild erhålles av läget inom ilrågavarande bransch. Utskottet kan
förty ansluta sig till den i propositionen uttalade meningen alt de erforder
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
liga skärpningarna på den indirekta beskattningens område böra genomföras
icke endast med avseende å spritdrycker (inklusive essenser m. in.) samt
malt- och läskedrycker utan även såvitt angår choklad- och konfityrvaror.
Jämväl beträffande frågan om den närmare fördelningen av ökningen i
skattebördorna mellan de olika konsumtionsvarorna inbördes ha olika uppfattningar
uttalats. Inom utskottet har sålunda gjorts gällande att konsumlionsutvecklingen
och förhållandena inom respektive branscher motiverade,
alt beskattningen av maltdrycker av andra klassen ävensom av läskedrycker
skärptes i högre grad än som föreslagits i propositionen. Vidare har utskottet
haft anledning att särskilt diskutera, huruvida skärpningen i beskattningen
av spritdrycker borde vidtagas genom höjning av både grundavgiften
och procentavgiften eller på annat sätt. Vid sina överväganden
härutinnan har utskottet emellertid icke ansett att sådana omständigheter
törebragts som böra föranleda ett frångående av de i propositionen framlagda
förslagen till skatteskärpningarnas genomförande.
Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj :ts förslag i nu förevarande hänseenden
och avstyrker de förut berörda motionerna I: 538 och II: 641.
I motionen 11:640 har hemställts, att de ifrågasatta skärpningarna i beskattningen
av choklad- och konfityrvaror m. m. skulle träda i kraft den 1
januari 1951 i stället för den i propositionen föreslagna dagen den 1 december
1950. Såsom motivering härför har i huvudsak åberopats, att om ikraftträdandet
skedde redan sistnämnda dag skulle betydande olägenheter uppstå
för julhandeln med choklad- och konfityrvaror; bland annat förelåge risk
för att dubbla prisnivåer skulle förekomma vid julförsäljningen av dessa
varor.
För egen del har utskottet den inställningen, att så kort tidrymd som möjligt
i allmänhet bör förflyta från den dag då planerna på en skärpning på
den indirekta beskattningens område blivit kända till dagen för ändringens
ikraftträdande; ju kortare tidrymden blir ju mindre framträda de i motionen
påtalade riskerna för snedvridna produktionsförhållanden inom fabrikationen
och ändrade konkurrensförhållanden inom handeln. Denna synpunkt
bilar alltså emot ett bifall till motionen. Ur rent fiskalisk synpunkt kan det
självfallet icke vara av något intresse att tiden för ikraftträdandet sättes så
sent, att de skattepliktiga tillverkarnas lager helt tömmas och eu lagerökning
äger rum på grossist- och detaljiststadiet, vilken icke har annan motivering
än önskemålet att i det längsta undgå verkningarna av skatteskärpningen.
Inom utskottet har anförts, att de mindre företagarna inom chokladoch
konfityrbranschen, exempelvis kioskägare, på grund av sin begränsade
tillgång på rörelsekapital, icke hade samma möjligheter som de större och
mera kapitalstarka företagarna att före den 1 december få varor till julhandeln
levererade från tillverkarna. Häremot må emellertid framhållas, att
inom branschen i allmänhet tillämpas en kredittid av minst en månad jämte
fri leveransmånad. Vidare har utskottet inhämtat att redan nu förekommer
i viss utsträckning inom förevarande bransch — i varje fall i fråga om försäljningen
från de större fabrikerna — en kvotering av leveranserna, vilken
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
23
i sill män är ägnad att begränsa möjligheterna till ökad lagerhållning inom
handeln av varor beskattade efter den lägre skattesatsen. Dessutom förutsätter
utskottet, att statens priskontrollnämnd med särskild uppmärksamhet
följer prisutvecklingen inom denna bransch vid tidpunkten för skatteskärpningens
ikraftträdande. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansluter utskottet
sig till Kungl. Maj :ts förslag jämväl såvitt angår tidpunkten för
ikraftträdandet av skatteskärpningen å choklad- och konfityrvaror in. in.
I enlighet härmed avstyrker utskottet även motionen II: 640.
De vid propositionen fogade författningsförslagen föranleda ingen erinran
Irån utskottets sida. Vad nu sagts gäller även de föreslagna ändringarna i
den vid tulltaxeförordningen fogade tulltaxan.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 255
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den
8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker;
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker;
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den
30 januari 1948 (nr 21) om tillfällig skatt å viss maltdryck
av första klassen;
4) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den
22 december 1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker;
5) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt fogade varuförteckningen;
och
6) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den
1 december 1950 hava den i propositionen föreslagna lydelsen;
samt
15) alt följande motioner, nämligen
1) motionen 1: 538 av herr Carl Sundberg,
2) motionen 11:640 av herr Kollberg,
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
3) motionen II: 641 av herr Christenson i Malmö in. fl.,
samt
4) motionen 11:642 av herrar Persson i Landafors och
Karlsson i Stuvsta,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 november 1950.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Velander, Heiiman,
Franzon, Niklasson, Wehtje, Falk, Petrén och Damström, samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Orgård, Kristensson i Osby, Sundström*, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,
Persson i Svensköp och Vigelsbo.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Gustaf Elofsson och Vigelsbo beträffande beskattningen av maltdrycker
och läskedrycker.
Särskilda yttranden:
I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»Den
ekonomiska utvecklingen under senare tid har varit ur stabilitetssynpunkt
otillfredsställande. Den har aktualiserat och skärpt en brist på
naturlig balans i svensk hushållning, om vars befintlighet ingen kunnat vara
okunnig. Den bristande motståndskraft mot utifrån kommande påfrestningar,
med vilken alla nu måste räkna, visar, att svensk samhällsekonomi
icke är tillräckligt stark i själva grunden. Produktionslivet har dock givit
ständigt stigande utbyte och de tekniska framstegen ha skapat förutsättningar
för en fortsatt utveckling i samma riktning.
Att vårt land icke kunnat och ej heller kan vara oberört av den internationella
utvecklingen är självklart. Uppgiften för svensk ekonomisk po
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
25
litik borde därför ha varit att under de av denna utveckling givna förutsättningarna
skapa grunden för en hög och jämn sysselsättning och ett fast
penningvärde.
På senare tid uppmärksammade drag i den internationella konjunkturen
markera ytterligare behovet av ett sammanhängande program för den ekonomiska
politiken och av en målmedveten vilja att genomföra detsamma.
Det gäller att göra det möjligt för svenska folket att utnyttja de faktiska
förutsättningar, som finnas för förbättringar i livsvillkoren utan att skapa
risker — särskilt för den närmaste framtiden.
Något program i ovan antydd mening innehåller icke propositionen med
förslaget till skärpningar i den indirekta beskattningen. Då vi förvänta, att
regeringen i annat sammanhang under denna höst kommer att giva riksdagen
tillfälle att taga ställning till ett sådant, anse vi, att bevillningsutskottet
bort begränsa sig till den statsfinansiella och skattemässiga sidan
av problemet.
Det allvarliga statsfinansiella läge, i vilket vi befinna oss, har icke uppkommit
just nu. Det hänger samman med hela utgiftsutvecklingen under
senare år. Det faktum — som i propositionen framhållits — att behovet
av ökade statsinkomster icke kan täckas genom direkt beskattning är en
följd av den hittills förda skattepolitiken. Nödvändigheten att nå balans
mellan statens löpande utgifter och inkomster är ofrånkomlig. Att redan
betydande svårigheter föreligga i detta hänseende för budgetåret 1951/52
har konstaterats. Denna omständighet föranleder oss att understryka den
trängande angelägenheten av en planering på längre sikt av statens utgifter
och inkomster och att därvid de s. k. automatiska utgiftsstegringarna bringas
under kontroll. Åtgärder böra sålunda icke föreslås eller genomföras,
utan att de slutliga utgifterna härför och sättet för finansieringen redan
vid beslutets fattande kunna överblickas.»
II) av herrar Petrén, Sandberg, Kristensson i Osby och Persson i Svensköp,
vilka anfört följande:
»Vid riksstatens fastställande för innevarande budgetår beräknades ett
budgetöverskott på 159 milj. kronor framkomma. Genom de anslagsökningar
som nu genom särskilda propositioner begärts kommer detta, trots
av den ekonomiska utvecklingen och av andra skäl betingade inkomstökningar,
att nedgå till cirka 120 milj. kronor. I proposition nr 255 göres
emellertid en nedräkning av budgetutfallet med hänsyn till beräknad förbrukning
av äldre reservationsanslag, och man erhåller med anledning härav
ett s. k. reellt budgetunderskott på 50 milj. kr. Detta är ett resonemang och
ett framställningssätt som vi ej kunna godtaga, då dessa reservationsmedel
äro upptagna i tidigare års riksstater och avsikten givetvis ingalunda kan
vara alt så snart reservationsförbrukning föreligger av skattebetalarna på
nytt utkräva medel för samma ändamål. Enligt i propositionen ingående
uppgifter är budgeten övcrbalanserad och kan inte heller enligt under tidigare
år tillämpad praxis angivas annat än som överbalanserad och delta
Uihany till rikstlayens protokoll 1950. 7 samt. Nr 03.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 63.
med en summa av 120 milj. kr. Det i propositionen redovisade budgetutfallet
kan följaktligen i och för sig ej nu ge anledning till någon skatteskärpning.
Att en sådan ändå i nuvarande läge av oss accepteras är med
hänsyn till den utveckling samhällsekonomien tagit och den betydande reservationsmedelsförbrukning
som försvarsutbyggnaden föranleder. Det är
alltså icke på grund av statsfinansiella balanseringssynpunkter utan med
hänsyn till jämvikten i samhällsekonomien som vi ansluta oss till förslaget
om dessa skattehöjningar.
Vi vilja i detta sammanhang framhålla, att statskassans bidrag till en stabilisering
av samhällsekonomien under detta finansår blir större än vad som
framkommer av det siffermässiga budgetutfallet, vilket uppskattas till ett
överskott på 175 milj. kr. eller något mer än reservationsmedelsförbrukningen.
De ökade källskatteavdrag, som till följd av nästa års väntade inkomsthöjningar
för skattebetalarna göras under maj och juni månader, inflyta
nämligen i statskassan först efter ingången av det nya budgetåret, men påverka
ska’tebetalarnas köpkraft redan under innevarande budgetår.
Vi hävda bestämt atl rådande skattetryck är för hårt och att det inte i
längden bör bibehållas. Under fredsekonomiska förutsättningar bör det med
iakttagande av sparsamhet med statsutgifterna vara möjligt att reducera
skatterna. Hänsyn bör därvid tagas såväl till bärkraft hos skattedragarna
som skatternas inverkan på arbetsvilja, sparande och produktivitet. I den
män extra-ordinära försvarsutgifter äro nödvändiga under en period av oroligt
världsläge minskas möjligheterna till omedelbar sänkning av skattetrycket,
särskilt i ett ansträngt konjunkturläge. Vi anse att i nu inträdda
läge och med rådande tendenser kravet på samhällsekonomisk balans och
en fast grund för penningvärdet nödvändiggör vissa uppoffringar. Vi fasthålla
det principiella kravet på ett skattesystem och en skattenivå som
bättre än vad nu är fallet vaktar skattedragarnas och produktionens intressen.
De rådande svårigheterna för samhällsekonomien böra icke föranleda
något uppskov med uppdragandet av riktlinjer för en skattepolitik på längre
sikt av detta slag.»
508077. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.